NU 1978/79:34

Näringsutskottets betänkande
1978/79:34

med anledning av motioner om skogsindustrin
Ärendet

I detta betänkande behandlas sju motioner. Fem av dessa avser åtgärder för
ett bättre tillvaratagande av råvara för skogsindustrin (lövvirke, skogsavfall,
sjunktimmer, fiberavfall, returpapper). De två övriga avser uppbyggnad av en
träteknisk utvecklingsenhet i Skellefteå och stöd till en speciell träteknisk
produktion vid AB Scharins Söners anläggning i Skellefteå.

Motionerna redovisas nedan.

Företrädare för Skellefteå kommun har inför utskottet lämnat upplysningar
och framfört synpunkter beträffande de båda sistnämnda motionerna.

Motionsyrkandena

Motionerna är följande:

1978/79:233 av Gustav Lorentzon m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen 1.

uttalar sig för bildandet av ett bolag bestående av staten och med
skogsbolagen som medintressenter, med uppgift att omhänderta och i största
möjliga utsträckning i produktion utnyttja fiberbankarna i sjöar och vattendrag,

2. hos regeringen hemställer om omedelbara åtgärder för bildandet av detta
bolag och att förslag föreläggs riksdagen, vari även innefattas fördelning av
kostnadsansvaret,

1978/79:285 av Gustav Lorentzon m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen 1.

uttalar att det i motionen berörda sjunktimret i sjöar och vattendrag utan
ekonomisk ersättning bör övergå i statlig ägo och hemställer hos regeringen
om att förslag till lag därom snarast föreläggs riksdagen,

2. hemställer hos regeringen om att förslag till åtgärder för upptagning av
sjunktimret i landets älvar och sjöområden snarast föreläggs riksdagen,

1978/79:389 av Börje Stensson (fp) och Margareta Andrén (fp), vari
hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning varför
makulatur används i så jämförelsevis liten utsträckning vid tillverkning av
tidningspapper i svenska pappersbruk,

1978/79:543 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), såvitt gäller
hemställan (2) att riksdagen hemställer hos regeringen att den ger statens

1 Riksdagen 1978/79. 17 sami. Nr 34

NU 1978/79:34

egna företag inom skogsbranschen i uppdrag att projektera för industriellt
utnyttjande av skogsavfall,

1978/79:808 av Erik Johansson i Hållstam. fl. (c) såvitt gäller hemställan (1)
att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag innebärande att industrin
uppmuntras utverka nya metoder som leder till att problemet med de korta
fibrerna från lövvirke kan lösas,

1978/79:1006 av Roland Brännström m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
behovet av en träteknisk utvecklingsenhet i Skellefteå,

1978/79:2001 av Roland Brännström m. fl. (s, c, m), vari hemställs att
riksdagen hos regeringen anhåller om initiativ som syftar till att en
anläggning för produktion av torrformade skivor kan byggas i Skellefteå
enligt vad som anförts i motionen.

Motiveringen till det här behandlade yrkandet i motionen 1978/79:808
finns i den till jordbruksutskottet hänvisade motionen 1978/79:807 om
besprutning från luften med kemiska preparat.

Frågor om ett bättre tillvaratagande av råvara för skogsindustrin

Motionerna

Förslag som syftar till ett mer effektivt utnyttjande av skogsråvaran förs
fram i fyra motioner.

1 motionen 1978/79:807 - som innehåller motivering till yrkandet i
motionen 1978/79:808 - uttalas att skogsindustrin måste utveckla nya
metoder för att tillvarata och förädla skogsråvaran. Motionärerna hänvisar till
att man i vissa länder har utarbetat metoder som gör det möjligt att utnyttja
korta fibrer från lövvirke som råvara för pappersmassaindustrin.

Tillvaratagandet av skogen har, anförs det i motionen 1978/79:543, sedan
länge kännetecknats av en fastlåst produktionsinriktning på enbart massa och
papper. Motionärerna menar att omedelbara insatser på förädlingssidan är
nödvändiga. Råvaror och halvfabrikat måste i största möjliga utsträckning
bearbetas till marknadsfärdiga produkter. Skogsavfall kan utnyttjas industriellt
men knappast för framställning av traditionella skogsprodukter. Som
exempel på olika användningsområden nämner motionärerna framställning
av metanol och som energikälla för mindre värmecentraler.

Ett väsentligt tillskott till råvaruförsörjningen skulle enligt motionen
1978/79:285 kunna erhållas om man tog till vara det sjunktimmer som finns
på sjö- och älvbottnar. Detta skulle även innebära att ett betydande antal
arbetstillfällen tillskapades samt bidra till en bättre vatten- och miljövård.
Motionärerna anser att skogsbolagen har förverkat rätten till detta timmer då
de inte vidtagit åtgärder för att tillföra massafabrikerna denna råvara. Staten

NU 1978/79:34

bör själv svara för upptagningen av sjunktimret. Verksamheten skulle kunna
finansieras som beredskapsarbete.

Motionen 1978/79:233 tar upp problemen med utsläpp av fibermassa.
Motionärerna anser att de s. k. fiberberg som finns längs kuster och
vattendrag skulle kunna tillvaratas för återanvändning i massaproduktionen.
De kostnader som är förknippade härmed skulle dock inte få övervältras på
samhället utan helt läggas på skogsföretagen.

Möjligheterna att använda makulatur som råvara diskuteras i motionen
1978/79:389. Motionärerna åberopar att vissa utländska pappersbruk, bl. a. i
USA, utnyttjar returpapper. De ifrågasätter om inte de svenska pappersbrukens
tveksamhet inför inblandning av makulatur beror på att bruken hellre
utnyttjar färsk ved som bättre förräntar den dyrbara maskinutrustningen. Det
kan, menar de, bli nödvändigt att överväga regler om minimikvotering av
returpapper till bruken i relation till deras nyvedsförbrukning.

Forsknings- och utvecklingsarbete inom skogsindustrin m. m.

Näringsutskottet har åren 1977 och 1978 redovisat pågående utredningsarbete
rörande skogsindustrin (NU 1976/77:43, NU 1977/78:74). Som
komplettering till dessa redogörelser kan följande nämnas.

Svenska träforskningsinstitutets forskningsprogram för budgetåret 1978/
79 omfattar bl. a. ett projekt som syftar till att utarbeta en förbättrad process
för framställning av kemimekanisk massa för emballagepapper av barr- eller
lövved. Två andra projekt tar sikte på att få fram bättre metoder för att
använda returfiber. Bl. a. utvärderas betydelsen av papperskvalitet, färgsammansättning
och tryckbarhet för avsvärtningsresultatet.

I Västernorrlands län har sedan år 1977 en särskild grupp - Skog 80 -arbetat
med olika projekt som syftar till att utveckla skogsnäringen. Ett delprojekt
behandlar råvarubasens utnyttjande. I detta har man utrett bl. a. lokalisering
av stubbearbetningsanläggningar, utveckling av fliseldning i stor skala i
länets inland samt förbättrad virkesbärgning vid länets kust.

På det skogstekniska området har staten och Stiftelsen Skogsteknisk FoU
ingått ett avtal om gemensam finansiering av forskningen. Ansvaret för
forskningsprogrammet och för samordningen när det gäller hela det statliga
stödet till skogsteknisk forskning och utveckling åvilar Nämnden för
skogsteknisk forskning. Forskningsverksamheten bedrivs enligt ett till
avtalet fogat ramprogram. Detta innefattar bl. a. projekt som syftar till
förbättrat tillvaratagande av virkesråvaran i samband med avverknings- och
skogsvårdsåtgärder. Härvid undersöks även möjligheterna att utnyttja i dag
marginella kvantiteter både som råvara i fiberindustrin och som
energiråvara.

NU 1978/79:34

Tillvaratagande av sjunktimmer

Bestämmelser om ensamrätt till bärgning av sjunket och övergivet gods
finns i kungörelsen (1841:44 s. 2) ”angående rättigheter och skyldigheter för
dem, hvilka upptaga sjunket gods, som af ägare blifwit öfwergifwet”. Sådan
ensamrätt kan utverkas hos länsstyrelsen. Med övergivet gods menas att det
är herrelöst eller att ägaren inte avser att bärga det. Ensamrätt kan ges den
som först anmäler sig att under en tid av högst två år utföra bärgning på viss
plats utan intrång av annan. I vissa fall kan förlängning av tiden ske. Frågan
om äganderätten till gods som bärgas regleras inte i kungörelsen. Är ägaren
känd skall godset överlämnas till honom. Är han okänd skall fyndet anmälas
enligt sjöfyndslagen.

Bestämmelserna i 1841 års kungörelse kan vara tillämpliga även i fråga om
bärgning av virke som har sjunkit i allmän flottled eller flutit iland vid sådan
led. Om rätten att ta upp sådant virke finns bestämmelser i lagen (1919:426)
om flottning i allmän flottled (flottningslagen).

I 73 § flottningslagen behandlas det fallet att virke har sjunkit i allmän
flottled. Därvid är olika regler tillämpliga beträffande icke avlysta resp.
avlysta flottleder.

I fråga om icke avlyst flottled gäller följande. Har virket sjunkit på sådant
ställe där det kan vålla olägenhet, t. ex. uppgrundning, får länsstyrelsen
anmoda flottningsföreningens styrelse att skaffa bort virket eller vidta
åtgärder på föreningens bekostnad. Även strandägare eller annan som kan
lida men av att virket kvarlämnas får på föreningens bekostnad ta upp virket.
Förutsättning härför är bl. a. att föreningen inte efter tillsägelse skyndsamt
för bort virket. Föreningens styrelse skall genast underrättas om upptagandet.
Sedan får styrelsen avgöra om det upptagna virket skall omhändertas av
föreningen eller överlåtas till upptagaren.

Gäller det avlyst allmän flottled får strandägare eller annan som kan lida
men av kvarlämnat sjunkvirke ta upp virket och fritt förfoga över det. Virkets
ägare, om han är känd, eller förvaltare som har utsetts med anledning av
avlysningen skall dock först underrättas och få skäligt rådrum att avlägsna
virket. Detta krav bortfaller tre år efter avlysningen.

Fyndlagstiftningsutredningen(Ju 1978:05; särskild utredare: t. f. hovrättslagman
Sigvard Mejegård) har till uppgift att utreda frågor angående
lagstiftningen om hittegods samt om bärgning och sjöfynd. I direktiven
uttalas bl. a. följande. En fråga som bör tas upp av utredaren är om det finns
behov av att även i framtiden ha särskilda regler som ger offentlig myndighet
rätt att under viss tid upplåta ensamrätt till bärgning av visst fartyg eller gods.
Därvid bör beaktas att samhällets allmänna intresse av att ekonomiska
värden inte förfars kan leda till att yrkesmässig bärgning bör prioriteras. I
detta sammanhang bör utredaren också beakta att det kan finnas skäl att
utvidga möjligheten för dem som yrkesmässigt sysslar med bärgning att få ta
till vara sjunkvirke i numera avlysta allmänna flottleder.

NU 1978/79:34

Utnyttjande av fiberbankar

Miljöskyddslagen (1969:387) är med vissa närmare angivna undantag
tillämplig på bl. a. utsläppande av avloppsvatten, fast ämne eller gas i
vattenområde och på användning av mark, byggnad eller anläggning på sätt
som eljest kan medföra förorening av vattenområde, om användningen inte
utgör byggande i vatten. Åtgärd eller användning som omfattas av lagen
kallas miljöfarlig verksamhet.

Enligt miljöskyddslagens tillåtlighetsregler skall för miljöfarlig verksamhet
väljas sådan plats att ändamålet kan vinnas med minsta intrång och olägenhet
utan oskälig kostnad. Koncessionsnämnden för miljöskydd kan på ansökan
av den som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet lämna tillstånd
till verksamheten efter prövning enligt lagen. 1 tillståndsbeslut skall anges de
villkor som skall gälla.

I miljöskyddskungörelsen (1969:388), som har utfärdats med stöd av
miljöskyddslagen, anges vissa slag av fabriker och andra inrättningar som
inte får anläggas eller på visst sätt ändras utan tillstånd av koncessionsnämnden
och vissa slag av avloppsvatten som inte får släppas ut utan sådant
tillstånd. Statens naturvårdsverk eller länsstyrelse kan dock medge undantag,
s. k. dispens, från denna förprövningsskyldighet. Också i samband med
beslut om dispens anges de villkor som skall gälla för verksamheten.

Utredningen (Jo 1976:06) om översyn av miljöskyddslagstiftningen (ordförande:
kammarrättspresident Carl Axel Petri) har till uppgift att överväga
vilka förändringar i miljöskyddslagen som behöver göras för att ytterligare
förbättra samhällets möjligheter att ingripa mot och kontrollera miljöfarlig
verksamhet. I direktiven anges bl. a. följande. De sakkunniga bör överväga i
vad mån den skärpning av samhällets syn på miljöskyddsfrågor som ägt rum
sedan lagens tillkomst bör föranleda en utvidgning av förprövningsskyldigheten
eller komma till uttryck i tillåtlighetsreglerna eller i andra bestämmelser
i lagen. Vid tillämpningen av miljöskyddslagen kan vissa samordningsproblem
uppkomma i förhållande till annan lagstiftning, bl. a. hälsovårds-,
byggnads- och vattenlagstiftningen. De sakkunniga bör närmare undersöka
hithörande frågor och föreslå de lagändringar som kan behövas. Som exempel
på samordningsfrågor nämns att tippning av fasta ämnen i vattenområde f. n.
kan bedömas enligt såväl miljöskyddslagen som vattenlagen. När det gäller
frågan om skydd mot förorening av grundvatten finns vissa regler i
vattenlagen. Miljöskyddslagen innehåller inga uttryckliga bestämmelser i
dessa avseenden. I frågor om tillstånd enligt miljöskyddslagen har emellertid
enligt praxis det sökta företagets inverkan på grundvattenförhållandena
beaktats. De sakkunniga bör även pröva behovet av regler om skyldighet för
den som utövar eller utövat miljöfarlig verksamhet att svara för återställandet
av t. ex. skadade vattenområden.

Institutet för vatten- och luftvårdsforskning har nyligen färdigställt en

NU 1978/79:34

undersökning av fibersediment ur återvinningssynpunkt. Undersökningen
omfattar förekomsten av fiber i vattendragen utanför 29 cellulosafabriker.

Näringsutskottet behandlade våren 1978 ett förslag om att ett särskilt
bolag, ägt av staten och skogsbolagen, skulle bildas för att ta tillvara
fiberbankarna i sjöar och vattendrag. Utskottet (NU 1978/79:74) avstyrkte
motionen med hänvisning till att vissa diskussioner om de praktiska och
ekonomiska möjligheterna för sådant tillvaratagande hade ägt rum i regi av
den s. k. Kramforsgruppen, som utgör en informell arbetsgrupp med
anknytning till länsstyrelsen i Västernorrlands län. Riksdagen avslog motionen.

Utnyttjande av returpapper

Enligt en bestämmelse i kommunala renhållningslagen (1970:892) som
riksdagen beslöt om år 1975 (1975:338) får regeringen, om det är av särskild
betydelse från återvinningssynpunkt, föreskriva bl. a. att papper skall hållas
skilt från annat avfall i avvaktan på borttransport. Insamling skall enligt
denna bestämmelse med kompletterande föreskrifter i renhållningskungörelsen
(1974:1024, omtryckt 1975:344) ske i kommunernas regi inom ramen
för det kommunala renhållningsmonopolet. Separering skall ske vid källan.
Kommun får medge undantag från tillämpning av renhållningsmonopolet i
fråga om kontor, afiarer och industrier som på ett seriöst och rationellt sätt
själva sköter insamling av returpapper. De angivna bestämmelserna trädde i
princip i kraft 1 juli 1975. Obligatorisk insamling förutsätts enligt riksdagens
beslut vara genomförd före 1980 i alla delar av landet, där sådan insamling är
motiverad och praktiskt genomförbar. Regeringen kommer att meddela
beslut om tillämpning av lagen på kommunal nivå allteftersom pappersindustrins
kapacitet byggs ut och de förberedande praktiska arrangemangen blir
klara i kommunerna. För hushållens del gäller separeringsskyldigheten
endast tidningar och tidskrifter. Kommun kan lämna tillstånd till företag att
handlägga insamling, sortering och pressning. Papperet får då omhändertas
endast av den som kommunen särskilt anlitar för ändamålet.

Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen har år 1977 publicerat en
studie ”Pappersbruken och returpapperet”. Enligt denna har på senare tid
returpapperets relativa betydelse ökat i de flesta industriländer. Procenttalet
för inblandning av returpapper varierar avsevärt mellan olika länder. Av
studien framgår att för större nettoexportörer av massa inblandningsprocenten
år 1976 låg på 6 96. För Sveriges del låg den på drygt 8 96. Större
nettoimportörer av massa hade däremot en inblandningsprocent på i
genomsnitt 31 96. Skälen till att inblandningsprocenten är låg i nettoexporterande
länder är - enligt studien - bl. a. att man där har större tillgång på
skogsråvara, att man är inriktad på produkter med ingen eller låg returpappersinblandning
och att tillgången inom landet på returpapper är liten satt i

NU 1978/79:34

relation till produktionen av papper och papp.

1 Sverige används returpapper vid ett 25-tal pappersbruk, i första hand vid
tillverkning av vissa slag av kartong för emballage och för byggnadsändamål,
vid tillverkning av material för wellpapp samt vid tillverkning av tidningspapper
och vissa kvaliteter mjukpapper. Användningen av sortimentet
tidningar och liknande har fram till år 1975 varit relativt begränsad, beroende
bl. a. på vissa tekniska svårigheter att använda gamla tidningar vid tillverkning
av tidningspapper.

Förbrukningen av returpapper i Sverige väntas jämfört med 1976 komma
att fördubblas inom en femårsperiod enligt beräkningar som baserats på
prognoser från pappersbruken. Som framgår av tabellen nedan kommer
kvaliteterna well- och solidpappretur samt tidningar och liknande att öka
kraftigast, främst beroende på kraftlinerbrukens resp. tidningspappersbrukens
ökade behov.

Beräknad förbrukning av returpapper vid tillverkning av papper och papp, i 1000
ton.

	1977	1978	1979	1980	1981	1982
Blandat returpapper	15	21	23	26	38	50
Well- och solidpappretur	240	260	300	320	325	330
Tidningar, tidskrifter och
telefonkataloger	170	195	275	335	390	435
Övrigt returpapper	70	69	77	79	92	105
Summa	495	545	675	760	845	920
Härav hänförligt lill
planerade utbyggnader
för vilka regeringstill-
stånd ännu ej erhållits			20	40	115	160

Källa: Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen

Prognosen i tabellen bygger på att normala avsättningsmöjligheter skall
föreligga för pappersindustrins produktion fr. o. m. år 1979 och att planerade
utbyggnader kommer till stånd.

Genom de investeringar i avsvärtningsanläggningar som gjorts vid
tidningspappersbruken i Hallstavik och Kvarnsveden har förbrukningen
inom landet av returpapper i form av tidningar och tidskrifter ökat med
närmare 50 % från år 1975 till år 1976. Eftersom tillstånd under år 1977
beviljats även Fiskeby AB och Hylte Bruks AB att bygga avsvärtningsanläggningar
och ansökningar föreligger om ytterligare utbyggnad av avsvärtningskapaciteten
torde man ha all anledning räkna med att de tidningar som
kan samlas in i hushållen får avsättning inom pappersindustrin.

NU 1978/79:34

Fråga om träteknisk utvecklingsenhet i Skellefteå

Motionen 1978/79:1006

Motionärerna finnér det glädjande att regeringen i budgetpropositionen
uttalar att möjligheterna att starta en längre träteknisk högskoleutbildning
vid högskolan i Luleå bör prövas. De anser dock att uttalandet kvarlämnar en
viss oklarhet om förutsättningarna för att utbildningen kan lokaliseras till
Skellefteå. Regionstyrelsen för Umeå högskoleregion har enligt motionärerna
i sin planering kommit fram till att en träteknisk forsknings- och utvecklingsenhet
borde tillskapas i Skellefteå. Ett skäl härför är att man vill
tillförsäkra utbildningen en god miljö. Motionärerna anser att den planerade
trätekniska utvecklingsenheten bör knytas till Industriellt utvecklingscentrum
(IUC) i Skellefteå. IUC har redan viss träteknisk provningsverksamhet
samt erfarenhet och kunskaper inom maskinkonstruktion och reglerteknik,
framhåller de. Kombinationen utbildning-utveckling skulle kunna bli en
förnämlig expansionsfaktor för en region som i dag har stora sysselsättningsproblem.
Skulle beslutet om inrättande av den trätekniska utvecklingsenheten
förhalas, innebär detta att möjligheterna att förlägga träteknisk utbildning
till Skellefteå allvarligt försämras.

Upplysningar i anslutning till motionen

I budgetpropositionen (prop. 1978/79:100 bil. 12, utbildningsdepartementet,
s. 458 f.) förordas att en yrkesteknisk utbildning (YTH) på sågverksindustri-
och träindustrilinjer inrättas som allmän utbildningslinje vid högskolan
i Luleå med förläggning i Skellefteå.

Utbildningsministern uttalar (s. 461) att behovet av en längre träteknisk
högskoleutbildning är väl styrkt. Situationen för den grundläggande utbildningen
vid högskolan i Luleå med endast 162 av 300 nybörjarplatser besatta
gör det nödvändigt att resurserna inom sektorn för utbildning för tekniska
yrken i Umeå högskoleregion koncentreras till högskolan i Luleå. Möjligheterna
att starta en träteknisk gren inom maskintekniklinjen i Luleå bör
emellertid prövas. Det förhållandet att denna tilltänkta utbildning
administrativt och resursmässigt knyts till Luleå bör enligt propositionen inte
utgöra något hinder för att delar av den trätekniska utbildningen kan ges som
decentraliserad utbildning. Denna kan förläggas till Skellefteå. En förläggning
till Skellefteå förutsätter att lokaler och erforderlig utrustning kan
förhyras och får således inte medföra kfav på statliga investeringar i lokaler
och utrustning.

Riksdagen behandlade år 1975 motionsförslag om avslutande civilingenjörsutbildning
i Skellefteå. Med anledning av dessa förslag uttalade
utbildningsutskottet (UbU 1975:17 s. 73) bl. a. följande:

NU 1978/79:34

Såvitt utskottet kan bedöma kommer under överskådlig tid önskemålen
om civilingenjörsutbildning i Skellefteå inte att kunna tillgodoses om
statsmakterna skall hålla fast vid den förut för högskolereformen diskuterade
utgångspunkten, nämligen att redan befintliga resurser måste utnyttjas
effektivt, att investeringar som gjorts för utbildning och forskning inte får
äventyras samt att de permanenta forskningsresurserna skall vara koncentrerade
till nuvarande sju orter.

Utskottet avstyrkte motionerna, som avslogs av riksdagen.

Utredningen (B 1977:07) med uppdrag att utreda frågan om lokalisering av
ny verksamhet till Västerbottens län (särskild utredare: riksdagsman Rune
Ångström) har i ett delbetänkande (Ds B 1978:14) lagt fram fem förslag till
verksamheter som kan ge ökad sysselsättning i Västerbottens län. Ett av
dessa förslag är att en träteknisk utvecklingsenhet tillskapas och förläggs till
Skellefteå. Avsikten är att åstadkomma forsknings- och utvecklingsresurser
för en nödvändig metod- och produktutveckling för den träbearbetande
industrin i allmänhet. Enheten föreslås under uppbyggnadstiden inrymmas i
1UC. Härigenom skulle enheten ingå i en redan uppbyggd organisation med
erforderliga basresurser. Personalbehovet beräknas till totalt tio anställda
fram t. o. m. år 1980. De totala kostnaderna för uppbyggnaden av den
trätekniska utvecklingsenheten inkl. en ny verkstadslokal, inköp av maskinutrustning
samt driftkostnader under de tre första åren beräknas till 12,5
milj. kr. Resursuppbyggnad och verksamhetsinriktning bör enligt utredaren
anpassas till de förslag som kommer fram i den trätekniska utredning som
f. n. pågår i STU:s regi.

I motiveringen till förslaget pekar utredaren bl. a. på att träbranschen i dag
står illa rustad inför den ökande konkurrensen om vedråvaran. Branschens
forsknings- och utvecklingsinsats - 0,3 % av förädlingsvärdet - är den näst
lägsta inom alla branscher. Vidare saknas civilingenjörsutbildning med
träteknisk inriktning. Den träbearbetande industrin står inför behovet av en
omfattande industriell förnyelse; hela arbetsprocessen från aptering av
stammar till leverans av färdig produkt måste utvecklas.

Vidare understryker utredaren att den vidareförädling som sker i de
nordligaste länen i huvudsak är begränsad till hyvling och torkning.
Merparten av den norrländska råvaran exporteras utan att möjligheterna till
vidareförädling tas till vara. Befintliga branschforskningsinstitut är som regel
förlagda till Stockholmsregionen eller södra Sverige. Det långa avståndet till
dessa centra gör det svårt för de nordliga länens träindustrier att medverka i
och följa resultaten av kollektiva utvecklingsprojekt.

NU 1978/79:34

Fråga om viss träteknisk produktion vid AB Scharins Söner i Skellefteå

Motionen 1978/79:2001

Förslaget i motionen avser stöd till etablering av en speciell produktion
inom boardindustrin, nämligen framställning av en medelhård fiberskiva
enligt torr metod (MDF). Denna fiberskiva utgör enligt motionärerna en
framtidsprodukt för bl. a. möbel- och snickeriindustrin. En anläggning för
denna produktion har planerats vid AB Scharins Söner i Skellefteå kommun.
För att anläggningen skall kunna komma till stånd krävs dock en förstärkning
av ägarstrukturen och av företagets kapital. Motionärerna anför att Scharins
Söner f. n. är avnämare för flis, spån m. m. från ett stort antal sågverk i
regionen. Om företaget inte kan genomföra MDF-projektet finns det stor risk
för att hela företaget måste läggas ner.

Uppgifter i anslutning till motionen

AB Scharins Söner producerar mekanisk massa och board i Klemensnäs i
Skellefteå kommun. Företaget sysselsätter f. n. 290 personer och har
kapacitet för produktion av ca 45 000 ton torr mekanisk massa och ca 45 000
ton träfiberskivor. Scharins ämnar påbörja tillverkning av en ny produkt,
MDF-skivor(MDF=Medium Density Fibre Board). Kostnaden för planerade
investeringar uppskattas till 141 milj. kr. Företaget har sökt lokaliseringsstöd
med 10 milj. kr. i avskrivningslån, 73,3 milj. kr. i lokaliseringslån samt 8
milj. kr. i lånegaranti. Om investeringsplanerna realiseras väntas företaget på
sikt sysselsätta ca 260 personer. Länsstyrelsen i Västerbottens län, som i
november 1978 har tillstyrkt ansökan, anförde i sitt yttrande till arbetsmarknadsstyrelsen
att sysselsättningseffekten borde uppfattas som positiv, då
företagets personalstyrka var kraftigt överdimensionerad. Länsstyrelsen
påpekade att alternativet till den föreslagna investeringen är en total
nedläggning av företaget.

Den svenska träfiberskiveindustrin har varit föremål för utredning.
Utredaren direktör Johan Åkerman presenterade i februari 1978 sitt betänkande
(Ds I 1978:6) Träfiberskiveindustrin - förslag till framtida struktur.
Sammanfattningsvis konstaterar han att fiberskiveindustrins problem är
strukturella och att en kraftig nedskärning av branschens kapacitet i Sverige
måste genomföras. Främst gäller detta produktionen av hård board, som fram
till år 1980 bör halveras - från nuvarande ca 500 000 ton till ca 250 000 ton.
Detta innebär att en del företag måste läggas ned.

Beträffande Scharins anför utredaren bl. a. följande. Resultatet av boardrörelsen
har under de tre senaste åren inneburit förlust, dock meden förbättring
under 1977. Slipmasserörelsen möter samma svåra lönsamhetsproblem som
övriga svenska sliperier. Företaget har genom resultatutvecklingen fått sin
soliditet undergrävd och har därför finansiella problem. Scharins relativt

NU 1978/79:34

omoderna produktionsapparat och svaga finansiella ställning gör det
önskvärt att något nytt och mer livskraftigt projekt kommer till stånd i
Klemensnäs. Boardfabriken skulle i så fall till större delen nedläggas. Ett
sådant projekt bör bl. a. syfta till att ge stabil sysselsättning åt arbetskraft och
avsättning för avfallsråvara från sågverk och skogsbruk. Företagsledningen
hos Scharins bearbetar f. n. intensivt en idé om ett sådant projekt.

Frågan om statsbidrag till Scharins hardebatterats i riksdagen två gånger
under de senaste fyra månaderna. I december 1978 (RD 1978/79:45)
besvarade industriminister Erik Huss en interpellation (1978/79:77) av Börje
Hörnlund (c). Interpellanten hade frågat om industriministern var beredd att
omedelbart ta upp överläggningar med representanter för Scharins och då
med målsättningen att före årets slut ge klartecken för projektet. I sitt svar
erinrade industriministern om företagets ekonomiska situation. Han påpekade
att företagsledningen bedömer en ändrad produktionsinriktning som
nödvändig för att företaget på sikt skall kunna överleva. En likartad
bedömning har även framförts i den utredning om den svenska boardindustrin
som genomförts på uppdrag från industridepartementet.

Industriministern anförde vidare bl. a. följande:

Jag delar den grundläggande uppfattningen att företaget måste finna en
produktmässig nyorientering, om långsiktig konkurrenskraft och lönsamhet
skall kunna uppnås.

Ett exempel på en sådan ansats är företagets planer på att ersätta
produktionen av träfiberskivor med tillverkning av en s. k. MDF-skiva.
Företaget har till arbetsmarknadsstyrelsen inkommit med en ansökan om
lokaliseringsstöd för projektet.

Företrädare för industridepartementet har under lång tid diskuterat
MDF-projektet med dels företagsledningen, dels andra tänkbara intressenter
och även med företrädare för Skellefteå kommun. Utgångspunkten har
härvid varit att finna en ägarstruktur som innebär en rimlig kapitalbas och
därmed ett klart ägaransvar. Denna utgångspunkt har från såväl företagsledningens
som departementets sida ansetts böra vara vägledande i projektarbetet.
De ansträngningar som gjorts har ännu inte gett önskat resultat. Ej
heller är den marknadsmässiga utvärderingen av produkten helt färdig. För
egen del vill jag understryka att en statlig finansiell satsning av den
storleksordning som nu har aktualiserats förutsätter att nu nämnda problem
löses.

Den 16 mars i år besvarade industriministern en fråga (1978/79:393) av
Roland Brännström (s). Frågeställaren hade med anledning av att Scharins
hos regeringen ansökt om lokaliseringsstöd frågat om industriministern var
beredd att anvisa det kapitaltillskott som behövs för att genomföra projektet
och att påskynda handläggningen, så att ovissheten om framtiden för de
anställda undanröjs.

Industriministern erinrade om sitt tidigare lämnade interpellationssvar.
Vidare underströk han ånyo att förutsättningarna vad gäller marknad och
ägarstruktur måste vara uppfyllda för att en statlig finansiell medverkan skall

NU 1978/79:34

kunna komma i fråga. Ett omfattande arbete pågår i samverkan mellan
företaget och industridepartementet för att hitta lösningar som kan ge
företaget en tillfredsställande ekonomisk grund för projektet och klarlägga
produktens marknadsförutsättningar. Regeringen har, anförde industriministern,
nyligen beslutat infria en tidigare beviljad lånegaranti för att
garantera företagets fortbestånd under den tid detta arbete pågår. Han
försäkrade att arbetet bedrivs med största möjliga skyndsamhet. Eftersom
beredningen av företagets ansökan om lokaliseringsstöd för MDF-projektet
ännu inte var avslutad ansåg sig industriministern förhindrad att uttala sig
om huruvida företagets ansökan skulle komma att bifallas eller inte.

Utskottet

I de motioner som utskottet här behandlar föreslås olika åtgärder för
vidareutveckling av skogsindustrin.

Förslag som syftar till att råvaruförsörjningen skall förbättras genom
effektivare tillvaratagande av nuvarande tillgångar förs fram i fem motioner. 1
detta sammanhang vill utskottet allmänt framhålla att ökade forsknings- och
utvecklingsinsatser såväl från samhällets som från skogsindustrins sida är en
förutsättning för att skogsindustrin skall kunna vidareutvecklas och hävda
sin ställning internationellt. Med hänsyn till att det finns risk för en allvarlig
brist på vedråvara i framtiden är dpt angeläget att alla möjligheter att ta till
vara virkesresurserna beaktas.

I motionen 1978/79:808 önskas åtgärder som innebär att industrin
uppmuntras att utarbeta nya metoder som leder till att problemet med
utnyttjande av de korta fibrerna från lövvirke kan lösas. Att döma av den
motivering till yrkandet som lämnas i motionen 1978/79:807 utgår motionärerna
från att lövvirke inte i större utsträckning används som råvara för den
svenska massaindustrin. Så är icke förhållandet. Lövvirke används vid flera
industrier, främst vid produktion av tryck- och skrivpapper. Som framgår av
redogörelsen i det föregående bedrivs forskning och utvecklingsarbete
rörande möjligheterna att utnyttja lövvirke. 1 huvudsak kan det problem som
motionärerna har tagit upp sägas vara ett produktions- och marknadsproblem
och inte ett produktionstekniskt problem. Utskottet finnér inte skäl att föreslå
riksdagen att göra någon särskild framställning till regeringen med anledning
av motionsyrkandet.

Enligt det yrkande i motionen 1978/79:543 som här är aktuellt bör
regeringen uppdra åt de statliga företagen inom skogsbranschen att projektera
för industriellt utnyttjande av skogsavfall. Motionärerna framhåller att det
med nuvarande metoder är svårt att ur skogsavfall framställa traditionella
skogsprodukter men att flis och skogsavfall kan användas som energikälla
bl. a. för framställning av metanol.

Med anledning av motionsyrkandet vill utskottet först erinra om att
statsmakterna, om de vill pålägga statliga företag sådana särskilda uppgifter

NU 1978/79:34

som det här är fråga om, bör tillämpa det s. k. offertsystemet, vilket innebär
att företagen kan få ersättning av staten för kostnader som inte är
företagsekonomiskt motiverade. Möjligheterna att använda skogsavfall och
flis för energiändamål berörs i propositionen 1978/79:115 med riktlinjer för
energipolitiken. Den nyligen tillkallade delegationen för solvärme och
bränslen som kan ersätta olja skall enligt direktiven (Dir 1979:2)ta upp bl. a.
denna fråga. Med hänvisning till vad här anförts avstyrker utskottet
ifrågavarande motionsyrkande.

I motionen 1978/79:285 begärs statliga insatser för att det sjunktimmer
som finns i sjöar och vattendrag skall tas till vara. Motionärerna vill att
regeringen skall förelägga riksdagen förslag till dels lag om att detta
sjunktimmer utan ekonomisk ersättning skall övergå i statlig ägo, dels
åtgärder för upptagning av timret. Frågan är redan föremål för uppmärksamhet.
Fyndlagstiftningsutredningen sysslar med de rättsliga förutsättningarna
för tillvaratagande av sjunktimmer. Åtgärder för att åstadkomma en
förbättrad virkesbärgning vid kusten i Västernorrlands län har övervägts av
en inom länet tillsatt särskild utredningsgrupp, Skog 80. Utskottet utgår från
att berörda organ även fortsättningsvis följer frågan och anser därför att det
inte finns skäl för riksdagen att göra någon särskild framställning till
regeringen med anledning av motionen 1978/79:285.

Enligt motionen 1978/79:233 bör ett särskilt bolag, ägt av staten och
skogsbolagen, bildas för att ta till vara de s. k. fiberberg som har samlats i
vattendrag i anslutning till massafabriker. Motionärerna yrkar att riksdagen
skall göra en framställning till regeringen i detta syfte och att ett förslag i
saken snarast skall föreläggas riksdagen. Möjligheten att utnyttja existerande
fiberbankar i produktionen är - som framgår av redovisningen i det
föregående - en fråga som miljöskyddslagstiftningsutredningen har
uppmärksammat. En kartläggning av förekomsten av fibersediment i
vattendragen har nyligen slutförts av Institutet för vatten- och luftvårdsforskning.
Utskottet vill även peka på att viss verksamhet med att
omhänderta fiberhaltigt material och återanvända det i produktionen pågår.
Någon särskild framställning till regeringen i denna sak finner utskottet inte
motiverad.

Motionen 1978/79:389 tar upp frågan om användning av returpapper vid
framställning av tidningspapper. Motionärerna menar att makulatur används
i jämförelsevis liten utsträckning vid tillverkning av tidningspapper i Sverige.
De önskar att en utredning skall tillsättas för att undersöka detta
problem.

Utskottet vill erinra om att kommunerna enligt kommunala renhållningslagen
(1970:892) fr. o. m. år 1980 har ansvaret för insamling av papper. Under
det senaste året har flera anläggningar byggts ut för framställning av
tidningspapper med utnyttjande av returpapper. Detta har enligt vad
utskottet inhämtat medfört att det f. n. snarast råder brist på returpapper i
Sverige. Bristen kan till dels bero på att efterfrågan och priset på returpapper -

NU 1978/79:34

i första hand tidningspapper-inte har gjort det möjligt att få full täckning för
insamlingskostnaden. Utskottet vill även peka på att pappersindustrin i
Sverige - enligt en utredning som Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen
har låtit göra - i fråga om inblandning av returpapper synes ligga väl
framme i förhållande till industrin i jämförbara länder. Som framgår av
redogörelsen i det föregående pågår bl. a. inom Svenska träforskningsinstitutet
några forskningsprojekt som tar sikte på att få fram bättre metoder för
användning av returfiber. En sådan särskild utredning som begärs i motionen
1978/79:389 finnér utskottet inte motiverad.

Träbranschens behov av forsknings- och utvecklingsresurser påtalas i
motionen 1978/79:1006. Motionärerna anknyter till ett förslag om inrättande
av en träteknisk utvecklingsenhet, förlagd till Skellefteä, som har lagts fram i
betänkandet (Ds B 1978:14) Lokalisering av ny verksamhet till Västerbottens
län. De menar att denna utvecklingsenhet, som skulle anknytas till Stiftelsen
Industriellt utvecklingscentrum (1UC), skulle göra det möjligt att förlägga
viss del av en framtida längre träteknisk högskoleutbildning till Skellefteå.
Motionärerna önskar att riksdagen skall uttala att det finns behov av en
träteknisk utvecklingsenhet i Skellefteå.

Vad avser vikten av en ökad satsning på träteknisk forskning och
utveckling råder inga delade meningar. Utskottet vill erinra om att regeringen
i budgetpropositionen (prop. 1978/79:100 bil. 12 s. 461) har uttalat att behovet
av en längre träteknisk högskoleutbildning är väl styrkt. Möjligheterna att
starta en sådan utbildning vid högskolan i Luleå bör enligt regeringens
mening därför prövas. Denna fråga och den därmed sammanhängande frågan
om en del av denna utbildning skall förläggas till Skellefteå behandlas av
utbildningsutskottet i betänkandet 1978/79:32. Utbildningsutskottet skall
senare ta ställning till ett motionsvis framfört förslag om inrättande av en
professur i träteknik.

Från industriell synpunkt är det enligt utskottets mening angeläget att det
görs ökade satsningar på träteknisk forskning och utveckling. Detta är en
förutsättning för att en mera omfattande vidareförädling av produkterna skall
kunna komma till stånd, vilket är nödvändigt om Sverige skall kunna
konkurrera på det träindustriella området. Detta problem uppmärksammas
f. n. av bl. a. Ingenjörsvetenskapsakademien och styrelsen för teknisk
utveckling (STU). 1 STU:s regi undersöker en arbetsgrupp för träteknik,
bestående av industrirepresentanter, olika möjligheter att samordna befintliga
kollektiva resurser inom träteknikområdet för att åstadkomma ett
optimalt resursutnyttjande. Enligt vad utskottet har inhämtat avser gruppen
att lägga fram sitt förslag under våren 1979.

Den utredning som nämns i motionen har bl. a. lagt fram förslag om att
totalt 12,5 milj. kr. skall satsas under en treårsperiod för uppbyggnad och drift
av den trätekniska utvecklingsenheten. Remissbehandlingen av betänkandet
är nyligen avslutad, och ärendet bereds f. n. inom regeringskansliet. I
avvaktan på resultatet av pågående utredningsarbete samt ställningstagan -

NU 1978/79:34

den till förslag som har lagts fram anser sig utskottet inte böra föreslå
riksdagen att göra ett särskilt uttalande i ämnet.

I motionen 1978/79:2001 önskas regeringsinitiativ syftande till att en
anläggning för produktion av torrformade skivor kan byggas i Skellefteå.
Motionärerna tar upp ett utvecklingsprojekt hos AB Scharins Söner. Företaget
har sin anläggning i Klemensnäs i Skellefteå kommun.

Som framgår av redovisningen i det föregående konstateras i betänkandet
(Ds I 1978:6) ”Träfiberskiveindustrin-förslag till framtida struktur” att det är
önskvärt att ett nytt och mer livskraftigt projekt kan komma till stånd i
Klemensnäs samt att företagsledningen intensivt arbetar med ett uppslag
härtill. Det i motionen åsyftade projektet synes ligga väl i linje med den av
utredningen förordade omstruktureringen av industrin. Företaget har utarbetat
en investeringsplan och ansökt om lokaliseringsstöd. Ärendet bereds
f. n. inom regeringskansliet. Det är enligt utskottets mening angeläget att alla
försök att vidareutveckla träfiberskiveindustrin prövas i positiv anda. Det nu
aktuella fallet gäller en för den svenska marknaden ny produkt, som är
intressant bl. a. från råvarusynpunkt. Det är dock svårt att bedöma dess
marknadsförutsättningar. Industriministern har i riksdagen uttalat att ett
krav för att statligt stöd skall kunna utgå är att man finner en ägarstruktur
som innebär en rimlig kapitalbas och därmed ett klart ägaransvar. Detta har,
delvis på grund av de svårigheter som skogsindustrin allmänt brottas med,
hittills inte visat sig möjligt att åstadkomma. Med hänsyn bl. a. till
sysselsättningssituationen i Skellefteåregionen är det angeläget att regeringen
snarast tar ställning till företagets ansökan. Riksdagen bör göra ett uttalande
av denna innebörd.

Utskottet hemställer

1. beträffande skogsindustrins råvaruförsörjning
att riksdagen avslår

a) motionen 1978/79:808 yrkandet 1 (lövvirke),

b) motionen 1978/79:543 yrkandet 2 (skogsavfall),

c) motionen 1978/79:285 (sjunktimmer),

d) motionen 1978/79:233 (fiberavfall),

e) motionen 1978/79:389 (returpapper),

2. beträffande träteknisk utvecklingsenhet i Skellefteå
att riksdagen avslår motionen 1978/79:1006,

3. beträffande viss träfiberskiveproduktion i Skellefteå

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2001 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 5 april 1979

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

NU 1978/79:34

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Bengt Sjönell (c), Hugo Bengtsson (s), Fritz
Börjesson (c), Sven Andersson i Örebro (fp), Nils Erik Wååg (s), Birgitta
Hambraeus (c), Margaretha af Ugglas (m), Lilly Hansson (s), Lennart
Pettersson (s), Rune Jonsson i Husum (s), Sivert Andersson (s), Olof
Johansson (c), Sven-Olov Träff (m) och Hugo Bergdahl (fp).

Särskilt yttrande

Beträffande träteknisk utvecklingsenhet i Skellefteå (mom. 2) av Lilly Hansson
(s):

Motionen 1978/79:1006 tar särskilt sikte på att en träteknisk utvecklingsenhet
i Skellefteå skulle kunna spela en viktig roll i högskoleutbildningen på
det trätekniska området. Jag har förståelse för att näringsutskottet inte tar
ställning i frågan om hur denna utbildning bör lokaliseras. Oavsett om
träteknisk högskoleutbildning förläggs till Skellefteå eller inte finns det
emellertid starka skäl för inrättande av en träteknisk utvecklingsenhet på
denna ort. Inom regeringskansliet finns redan underlag för överväganden
härom. Till det förslag i saken som har lagts fram betänkandet ”Lokalisering
av ny verksamhet till Västerbottens län Del 2” har statens industriverk ställt
sig klart positivt både från branschsynpunkt och från regionalpolitisk
synpunkt. Ett definitivt beslut bör kunna fattas så snart den pågående
utredningen i STU:s regi rörande samordning av kollektiva insatser på
träteknikområdet har avslutats. Jag tar fasta på utskottets bestämda förord för
ökad satsning på träteknisk forskning och utveckling. Mot angiven bakgrund
räknar jag med att motionärernas önskemål om en träteknisk utvecklingsenhet
i Skellefteå kommer att bli tillgodosett inom en nära framtid.

GOTAB 61890 Stockholm 1979