NU 1978/79:28

Näringsutskottets betänkande
1978/79:28

med anledning av propositionen 1978/79:100 i vad avser vissa anslag
inom industridepartementets verksamhetsområde jämte motioner

Ärendet

1 detta betänkande behandlas propositionen 1978/79:100 bilaga 17 (industridepartementet)
punkterna A 1-5, B 6, B 17, E 1, E 4, F 5-10, F 12 och G 1
på driftbudgeten, I. E:1 och V:14 på kapitalbudgeten samt motioner med
anknytning till dessa punkter. Motionerna gäller delegationen för samordning
av havsresursverksamheten, statens elektriska inspektion, främjande av
hemslöjden samt glasindustrin.

INDUSTRIDEPARTEMENTET

1. Industridepartementet. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under
punkten A 1 (s. 15 f.) och hemställer

att riksdagen till Industridepartementet för budgetåret 1979/80
anvisar ett förslagsanslag av 25 767 000 kr.

2. Teknisk attaché. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten A
2 (s. 16 f.) och hemställer

att riksdagen till Teknisk attaché för budgetåret 1979/80 anvisar ett
förslagsanslag av 342 000 kr.

3. Kommittéer m. m. Regeringen har under punkten A 3 (s. 17 f.) föreslagit
riksdagen att till Kommittéer m. m. för budgetåret 1979/80 anvisa ett
reservationsanslag av 20 000 000 kr.

Vid beräkningen av anslagets storlek har hänsyn tagits bl. a. till medelsbehovet
för delegationen för samordning av havsresursverksamheten.
Utskottet behandlar därför i detta sammanhang följande motioner:

1978/79:1487 av Torsten Gustafsson (c) och Per-Axel Nilsson (s), vari
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om havsresursdelegationens och dess kanslis lokalisering
till Gotland,

1978/79:1503 av Bernt Nilsson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
beslutar att den av regeringen enligt propositionen 1978/79:100 bilaga 17 från
den 1 januari [1979] inrättade [havsresurs]delegationens kansli och basverksamhet
förläggs till Kalmar,

1 Riksdagen 1978/79. 17 sami. Nr 28

NU 1978/79:28

1978/79:2002 av Anders Dahlgren m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om
havsresursdelegationens departementala placering.

Delegationen Jör samordning av havsresursverksamheten

Riksdagen godkände hösten 1978 att en delegation för samordning av
havsresursverksamheten fick inrättas den 1 januari 1979 (prop. 1977/78:167,
NU 1978/79:2, rskr 1978/79:13).

I huvudsak följande uppgifter anges i delegationens instruktion (1979:34),
som trädde i kraft den 1 mars 1979. Delegationen skall verka för samordning
av svensk verksamhet som innefattar utnyttjande, skydd eller utforskande av
havet eller som annars har anknytning till havet. Delegationen skall också
verka för att havsresursverksamhet såväl vid myndigheter och organisationer
som inom svenskt näringsliv främjas och stöds. Det åligger delegationen
särskilt att 1. för regeringen lägga fram ett med beaktande av den fysiska
planeringen och i samverkan med berörda intressenter upprättat förslag till
övergripande program för svensk havsresursverksamhet och sedermera
fortlöpande föreslå de ändringar i detta program som delegationen finnér
påkallade, 2. lämna underlag för regeringens och myndigheternas ställningstaganden
i frågor som rör utnyttjande eller skydd av havet, 3. med beaktande
av miljövårdens krav verka för en långsiktig hushållning med Sveriges
naturresurser till lands och havs, 4. verka för samordning av havsanknuten
forskning och utveckling, sammanställa och tillhandahålla information om
planerade och pågående projekt samt verka för att forsknings- och utvecklingsresultat
kommer till nytta, 5. samla in och ställa samman information
om befintlig teknisk utrustning för havsresursändamål samt förmedla denna
information med beaktande av praktiska behov, 6. verka för internationellt
samarbete på havsresursområdet.

Delegationen skall vidare varje år inhämta och yttra sig över förslag till
anslagsframställningar från andra myndigheter och organ i den mån dessa
framställningar gäller havsresursverksamhet.

Enligt departementsförordningen (1963:214, ändrad senast 1978:909) hör
delegationen till industridepartementet. I propositionen 1978/79:100 bilaga
17 (s. 18) anges att delegationens kansli placeras i Stockholm och består av
chef, två handläggare och ett biträde.

Motionerna

Enligt motionen 1978/79:1487 bör Gotlands strategiska läge mitt i
Östersjön utnyttjas vid lokaliseringen av havsresursdelegationens
administrativa funktioner. Motionärerna menar att Gotland blivit av primärt
intresse i samband med vissa konkreta havsaktiviteter, såsom oljeletning,
sand- och grustäkt i havet och bevakning i samband med den utvidgade

NU 1978/79:28

fiskezonen. De erinrar också om ett förslag från år 1972 att förlägga en
havsforskningsstation till Gotland. En lokalisering till Gotland skulle också
kunna medföra välbehövliga regionalekonomiska fördelar, avslutar motionärerna.

1 motionen 1978/79:1503 erinras om riksdagsbesluten åren 1971 och 1973
om utlokalisering från Stockholm av viss befintlig statlig verksamhet.
Motionärerna anför vidare att det sedermera har beslutats att man inte skulle
göra fler sådana utlokaliseringar men noggrant pröva möjligheterna att
förlägga nyinrättad statlig verksamhet till annan ort än Stockholm. De anser
att bl. a. följande skäl talar för att delegationen för samordning av havsresursverksamheten
lokaliseras till Kalmar. Östersjön som resursområde är för
Sveriges vidkommande intressantare än västkusten. Miljöproblemen är
akuta i Östersjön och dess skärgårdar. Kalmar län är det län som har längsta
kuststräckan. Arbetet på att utforska och utnyttja havsresurserna i södra
Sverige kommer med största sannolikhet att i första hand förläggas till
Kalmar läns kust samt Öland och Gotland. 1 Kalmar finns en högskola med
inriktning på naturvetenskap, miljö och teknik. Kalmar har sjöbefälsskola.
Fiskeriintendenten i östra distriktet är placerad i Kalmar. Kalmar tingsrätt är
sjöförklaringsdomstol. Kalmar är baskommun för Oljeprospektering AB:s
borrningar efter olja i Östersjön. Statens sjöfartsinspektion har sin distriktsenhet
förlagd till Kalmar. Såväl Kalmar Varv som Oskarshamns Varv är
lämpligt för reparation och översyn av forskningsfartyg. Regeringen har
tillsatt en arbetsgrupp med uppdrag att verka för att Kalmar ges nya
sysselsättningstillfällen i stället för de ca 450 som försvinner då flygflottiljen
F 12 läggs ner. Kalmar län har det i särklass minsta antalet statligt anställda av
landets alla län. Riksdagen har två gånger tidigare beslutat att bl. a. Kalmar
län skall ifrågakomma vid lokalisering av statlig verksamhet.

Det är olyckligt att havsresursdelegationen knyts till industridepartementet,
anförs det i motionen 1978/79:2002. Härigenom läggs tyngdpunkten på
exploateringsintressena, menar motionärerna. De uttalar att sambandet
mellan naturresurser och miljö och mellan naturresurshushållning och
miljövård framstår allt klarare och att detta gör det naturligt att naturresursoch
miljöfrågor handläggs inom samma departement. Havsresursfrågorna
bör inte ges någon särställning. Motionärerna anser att utnyttjandet av havet
som recipient, för fritid och rekreation samt för fiske - vilka verksamheter
tillhör jordbruksdepartementets arbetsområde - dominerar den havsanknutna
verksamheten i dag, medan verksamhet av typ exploatering av sand,
grus och malm till havs samt havsteknisk forskning är av förhållandevis ringa
omfattning och har osäkra framtidsutsikter. Delegationen bör därför placeras
under jordbruksdepartementet. Vidare anför motionärerna att det i propositionen
1977/78:167 uttalades att havsresursfrågorna skall tas upp till förnyat
övervägande när naturresurs-och miljöutredningen (Jo 1978:01) har lagt fram
sina förslag.

NU 1978/79:28

Riksdagens ställningstagande hösten 1978 tillfrågor om havsresursdelegationens
departementstillhörighet och lokalisering

Organisationskommittén för havsresursfrågor föreslog i betänkandet (Ds I
1977:5) Samordning av havsresursverksamheten en lokalisering till Stockholm
av den delegation som skulle inrättas. Den uttalade att det centrala
kansliet borde förläggas i anslutning till bostadsdepartementet. Vidare
föreslogs att i kansliet skulle ingå regionalt placerade befattningshavare vid
var och en av länsstyrelserna i Stockholms, Blekinge, Göteborgs och Bohus
samt Västerbottens län. I propositionen 1977/78:167 tog regeringen avstånd
från tanken på regionalt placerade befattningar och uttalade att delegationen i
samordningens intresse borde byggas upp kring centrala funktioner.

Frågan om lokaliseringsort för delejgationen och dess kansli behandlades
inte i propositionen men togs upp i tre motioner, i vilka Göteborg och Kalmar
föreslogs.

Näringsutskottet (NU 1978/79:2) uttalade att det var inte berett att förorda
någon speciell ort som särskilt lämplig för lokalisering av delegationen och
avstyrkte sålunda motionsyrkandena.

I ett yttrande över propositionen 1977/78:167 hade civilutskottet (CU
1977/78:4 y) uttalat att det inte fanns tillräckliga skäl att förorda att
delegationen skulle tillhöra annat departement än det organisationskommittén
hade förordat, nämligen bostadsdepartementet. Civilutskottet påpekade
samtidigt att frågan om departementstillhörighet primärt inte faller
under riksdagens bedömning. Näringsutskottet anförde att regeringens
ställningstagande till frågan om departementstillhörighet torde göras i
samband med att delegationens arbetsuppgifter fastställdes mer i detalj. Mot
denna bakgrund ansåg näringsutskottet att riksdagen inte hade skäl att vid
den tidpunkten göra något uttalande i frågan.

Riksdagen beslöt enligt näringsutskottets hemställan.

Uttalanden av riksdagen om lokalisering av nytillkommande statlig verksamhet I

propositionen 1973:55 angående omlokalisering av viss statlig verksamhet
uttalades (s. lil) att lokaliseringen av nytillkommande statlig
verksamhet bör prövas från fall till fall mot bakgrund av statsmakternas
övergripande regionalpolitiska målsättningar. Riksdagen anslöt sig till detta
uttalande (InU 1973:22 s. 27).

Nya uttalanden av denna innebörd har därefter gjorts av riksdagen i skilda
sammanhang. Senast skedde det i samband med behandlingen hösten 1978
av frågan om bidrag till en central stiftelse för skyddat arbete (prop. 1978/
79:25 bilaga 9). Arbetsmarknadsutskottet hade därvid att ta ställning till
motionsyrkanden rörande lokaliseringen av denna stiftelse. Utskottet (AU
1978/79:17 s. 6) avstyrkte de aktuella motionerna, och dessa avslogs av

NU 1978/79:28

riksdagen. I detta sammanhang uttalade arbetsmarknadsutskottet att det
instämde i den principiella synpunkten att man vid inrättande av nya statliga
verksamheter liksom vid utbyggnad av befintliga bör sträva efter att finna
andra lokaliseringslösningar än Stockholmsregionen. Utskottet anförde
vidare att de särskilda krav som är förenade med den aktuella verksamheten
självfallet måste vägas in vid avgörandet. Även faktorer som hänger samman
med ekonomi och personal måste beaktas.

Utskottet

Utskottet tillstyrker regeringens medelsberäkning under detta anslag.
Behovet av medel för den nyinrättade delegationen för samordning av
havsresursverksamhetenlprop. 1977/78:167, NU 1978/79:2, rskr 1978/79:13)
har beaktats vid denna beräkning.

I motionen 1978/79:2002 föreslås ett riksdagsuttalande av innebörd att
delegationen bör höra till jordbruksdepartementet.

Frågan om delegationens departementstillhörighet aktualiserades av civilutskottet
i dess yttrande (CU 1977/78:4 y) över propositionen 1977/78:167.
Civilutskottet erinrade härvid om att organisationskommittén för havsresursfrågor
hade förordat bostadsdepartementet och uttalade sig också för
egen del till förmån för denna lösning. Näringsutskottet ansåg emellertid att
riksdagen vid det tillfället inte hade skäl att göra något uttalande i frågan (NU
1978/79:2 s. 6).

Som civilutskottet också påpekade i sitt yttrande faller frågan om
myndigheters departementstillhörighet primärt inte under riksdagens
bedömning. Regeringen har i december 1978 - genom ändring (1978:909) av
departementsförordningen (1963:214)- beslutat att delegationen hör under
industridepartementet. Näringsutskottet vill erinra om sitt uttalande i
oktober 1978 att regeringens ställningstagande i denna fråga torde göras i
samband med att delegationens arbetsuppgifter fastställdes mer i detalj (NU
1978/79:2 s. 6) och utgår från att beslutet har fattats på grundval av de
uppgifter för delegationen som anges i dess instruktion (1979:34). Utskottet
anser mot denna bakgrund att riksdagen saknar anledning att göra något
uttalande om vilket departement delegationen bör höra till. Motionen
avstyrks sålunda.

I motionen 1978/79:1487 föreslås att delegationens kansli skall förläggas
till Gotland och i motionen 1978/79:1503 att det skall förläggas till
Kalmar.

Näringsutskottet avstyrkte hösten 1978 motioner i vilka förordades
lokalisering till Kalmar resp. Göteborg. Därvid anförde utskottet att det inte
var berett att förorda någon speciell ort som särskilt lämplig för lokalisering av
delegationen.

Utskottet fasthåller vid sin uppfattning från i höstas att det inte finns
anledning för riksdagen att förorda någon speciell ort som särskilt lämplig för
lokalisering av delegationen för samordning av havsresurser. Samtidigt

NU 1978/79:28

instämmer utskottet i den av arbetsmarknadsutskottet i december 1978
uttalade synpunkten att man vid inrättande av nya statliga verksamheter bör
sträva efter att finna andra lokaliseringslösningar än Stockholmsregionen.
Starka regionalpolitiska skäl talar för denna principuppfattning. Den leder i
det aktuella fallet enligt utskottets mening till slutsatsen att delegationen bör
lokaliseras till en ort utanför Stockholmsregionen. Utskottet föreslår att
riksdagen gör ett uttalande av denna innebörd. De båda motionerna
avstyrks.

Utskottet hemställer

1. beträffande anslag

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Kommittéer
m. m. för budgetåret 1979/80 anvisar ett reservationsanslag av
20 000 000 kr.,

2. beträffande departementstillhörighet för delegationen för samordning
av havsresursverksamheten

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2002,

3. beträffande lokalisering av delegationen för samordning av havsresursverksamheten att

riksdagen

a) avslår motionerna 1978/79:1487 (Gotland)och 1978/79:1503
(Kalmar),

b) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om delegationens lokalisering till ort utanför Stockholmsregionen.

4. Extra utgifter. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten A 4
(s. 18) och hemställer

att riksdagen till Extra utgifter för budgetåret 1979/80 anvisar ett
reservationsanslag av 385 000 kr.

5. Bidrag till vissa internationella organisationer. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag under punkten A 5 (s. 18 f.) och hemställer

att riksdagen till Bidrag till vissa internationella organisationer för
budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 283 000 kr.

INDUSTRI M. M.

6. Sprängämnesinspektionen. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under
punkten B 6 (s. 51-53) och hemställer

att riksdagen till Sprängämnesinspektionen för budgetåret 1979/80
anvisar ett förslagsanslag av 2 915 000 kr.

NU 1978/79:28

7. Främjande av hemslöjden. Regeringen har under punkten B 17 (s. 73)
föreslagit riksdagen att till Främjande av hemslöjden för budgetåret 1979/80
anvisa ett reservationsanslag av 2 362 000 kr.

I motionen 1978/79:2019 av Ingegärd Oskarsson m. fl. (c, m) hemställs att
riksdagen till Främjande av hemslöjden anvisar ett i förhållande till
regeringens förslag med 276 000 kr. förhöjt reservationsanslag.

Motionen

Motionärerna ansluter sig till den i propositionen uttalade uppfattningen
att det statliga stödet till hemslöjden bör utgå i oförändrad omfattning i
avvaktan på resultatet av den översyn som 1977 års hemslöjdsutredning (1
1977:05) gör av riktlinjerna för stödet. De menar emellertid att den del av nu
utgående stöd som enligt gällande riktlinjer är avsedd för hemslöjdskonsulentverksamheten
har urholkats och inte motsvarar den nivå - enligt
motionärerna 50 % av kostnaderna - som avsågs år 1968, då dessa riktlinjer
beslöts av riksdagen.

1968 års riktlinjer för statens stöd till hemslöjden

Enligt de riktlinjer som beslöts av riksdagen år 1968 (prop. 1968:1 bil. 9
s. 91 f., SU 1968:7, rskr 1968:7) avser statens stöd bidrag till täckande av
hemslöjdskonsulenternas löner, varvid ”ett av villkoren för statligt bidrag bör
vara att landsting svarar för minst lika stor del av kostnaderna som staten”
(prop. 1968:1 bil. 9 s. 93).

I direktiven för 1977 års hemslöjdsutredning lämnas i huvudsak följande
uppgifter om hur kostnaderna förhemslöjdskonsulentorganisationen täcks. I
vart och ett av de tjugofyra länen finns sedan ett antal år tillbaka en
länshemslöjdskonsulent som på hel- eller deltid arbetar för att vidareutveckla
hemslöjden inom sin region. Tjugo av konsulenterna är anställda hos en
hemslöjdsförening eller ett länshemslöjdsförbund. De övriga fyra konsulenterna
är anställda hos resp. landstingskommun. Stat och landsting svarar i
princip för hälften var av dessa konsulenters lönekostnader m. m. Förutom
länshemslöjdskonsulenterna finns ytterligare sju hemslöjdskonsulenter i
sammanlagt sex län samt en specialkonsulent för knyppling i Östergötlands
län och en konsulent för hemslöjden i Stockholms skärgård. Dessa konsulenter
är med undantag av konsulenten för knyppling anställda hos resp.
landstingskommun, som huvudsakligen svarar för kostnaderna. Slutligen
finns också en sameslöjdskonsulent, som är anställd hos Same-Ätnams
slöjdutskott. Kostnaderna för den konsulenten bestrids genom statsbidrag.
Fr. o. m. budgetåret 1977/78 har riksdagen anvisat medel för ytterligare en
sameslöjdskonsulent.

NU 1978/79:28

Pågående utredning

1977 års hemslöjdsutredning (I 1977:05; särskild utredare: riksdagsman
Anna Eliasson) har i uppdrag att göra en översyn av gällande riktlinjer för det
statliga stödet till hemslöjden. Resultatet av sitt arbete beräknar utredningen
att redovisa under våren 1979.

Utskottet

Från detta anslag lämnar statens industriverk bidrag till olika hemslöjdsändamål
enligt riktlinjer från år 1968. Bl. a. utgår bidrag till lönekostnader
m. m. för hemslöjds- och sameslöjdskonsulenterna. Frågan om riktlinjerna
för det statliga stödet till hemslöjden utreds f. n. av 1977 års hemslöjdsutredning
(I 1977:05), vars resultat avses bli redovisat under våren 1979.

I motionen 1978/79:2019 föreslås en uppräkning av anslaget med 276 000
kr. Motionärerna menar att den del av anslaget som är avsett som bidrag till
hemslöjds- och sameslöjdskonsulentverksamheten har urholkats och inte
längre motsvarar den nivå som anges i 1968 års riktlinjer.

Utskottet har inhämtat att regeringen vid medelsberäkningen har utgått
från nu gällande riktlinjer för det statliga stödet till hemslöjden. Dessa
riktlinjer innebär bl. a. att staten svarar för 50 % av kostnaderna för löner
m. m. för de 24 hemslöjdskonsulenterna och 100 % av motsvarande
kostnader för de två sameslöjdskonsulenterna. En närmare analys har gett
vid handen att dessa kostnader i verkligheten är högre än som förutsatts
under regeringens budgetarbete. Mot denna bakgrund anser utskottet att
anslaget, såsom motionärerna föreslår, bör räknas upp med det belopp som
erfordras för att stöd skall kunna utgå enligt avsedda normer.

Utskottet räknar med att ett belopp av 234 000 kr. erfordras utöver det i
propositionen angivna beloppet. Anslaget bör sålunda för budgetåret 1979/80
föras upp med (2 362 000 + 234 000) = 2 596 000 kr.

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionen
1978/79:2019 till Främjande av hemslöjden för budgetåret 1979/
80 anvisar ett reservationsanslag av 2 596 000 kr.

8. Statens elektriska inspektion. Regeringen har under punkten E 1 (s.
127-129) föreslagit riksdagen att till Statens elektriska inspektion för budgetåret
1979/80 anvisa ett förslagsanslag av 5 450 000 kr.

I motionen 1978/79:1485 av Tommy Franzén m. fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen beslutar om ett förslagsanslag till statens elektriska
inspektion med en uppräkning med 20 % för budgetåret 1979/80 till
6 540 000 kr.,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i

NU 1978/79:28

motionen beträffande en plan för utökning av antalet tjänster för statens
elektriska inspektion.

Motionen

Motionärerna anser att verksamheten inom statens elektriska inspektion
har en för liten omfattning i förhållande till arbetsuppgifterna. De erinrar om
att statens industriverk har föreslagit en kraftig uppräkning av inspektionens
reseanslag i syfte att möjliggöra utökning av inspektionsverksamheten inom
ramen för nuvarande personalstyrka men att detta önskemål inte har
tillgodosetts vid medelsberäkningen i propositionen. Vidare anför motionärerna
att en i propositionen redovisad överenskommelse mellan arbetarskyddsstyrelsen
och industriverket om arbetsfördelningen mellan yrkesinspektionen
och elinspektionen i fråga om elektriska arbetsmiljöfrågor inte är
godtagbar från säkerhetssynpunkt. För att uppfylla kraven på ökad tillsynsverksamhet
bör elinspektionen byggas ut. En sådan utbyggnad bör enligt
motionärerna genomföras under en flerårsperiod och planeras med utgångspunkt
i det verkliga behovet av tillsyn. Målet bör enligt motionärerna vara att
fördubbla kapaciteten för inspektioner på fältet. Nästa budgetår bör antalet
tjänster öka med 20 %, vilket eniigt motionärerna står i samklang med vad
som framkommit i önskemål från överinspektörerna.

Riksdagsbehandling dr 1978 av frågan om anslag till statens elektriska inspektion På

förslag av näringsutskottet (NU 1977/78:42 s. 14 f.) avslog riksdagen
år 1978 en motion vari hemställdes om en uppräkning av anslaget till statens
elektriska inspektion så att det skulle öka med ca 50 % utöver vad regeringen
hade föreslagit för budgetåret 1978/79. Riksdagens beslut innebar också
avslag på ett förslag i motionen om att anslaget för budgetåret 1979/80 skulle
räknas upp så att antalet handläggande tjänstemän kunde fördubblas jämfört
med läget budgetåret 1977/78. Utskottet redovisade de överväganden som
låg bakom regeringens bedömning av resursbehovet för elinspektionen och
tillstyrkte regeringens förslag.

Anslagsframställning av statens industriverk för budgetåret 1979/80

Av propositionen framgår att statens industriverk, som är chefsmyndighet
för statens elektriska inspektion, i anslagsframställningen för budgetåret
1979/80 inte har fört fram några krav på personalförstärkningar för inspektionen.
Däremot föreslogs en kraftig förstärkning av medelsanvisningen för
resor. Verket har i anslagsframställningen (del 6 s. 27) uttalat att det - med
hänsyn till det statsfinansiella läget - trots krav på utökad tillsyn har avstått
från att äska nya tjänster. I sin långtidsbudget, som täcker perioden t. o. m.

NU 1978/79:28

budgetåret 1983/84, räknar verket emellertid med en successiv förstärkning
av inspektionsdistriktens resurser.

Utskottet

Statens elektriska inspektion är den lokala statliga organisationen för
ärenden om tillsyn över elektriska starkströmsanläggningar och därmed
sammanhängande frågor. Inspektionen är egen myndighet med myndighetsansvar
och budget. Statens industriverk är chefsmyndighet för inspektionen,
vilket innebär bl. a. att verket till regeringen avger förslag till anslagsframställning
för inspektionens verksamhet. Det totala antalet tjänster vid
inspektionen utgör innevarande budgetår 37.

1 motionen 1978/79:1485 föreslås dels att anslaget till inspektionen för
budgetåret 1979/80 skall räknas upp med 20 % utöver regeringens förslag,
dels att riksdagen skall uttala sig till förmån för en planerad utökning av
antalet tjänster vid inspektionen. Motionärerna anser att inspektionens
resurser inte är tillräckliga för att den skall kunna fullgöra sina viktiga
uppgifter. De framhåller särskilt att statens industriverk har föreslagit en
kraftig uppräkning av medlen för inspektionens reseersättningar men att
detta önskemål inte har tillgodosetts i propositionen.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är väsentligt att statens
elektriska inspektion förfogar över tillräckliga resurser för att kunna fullgöra
sina uppgifter på elsäkerhetsområdet. En betydelsefull del av dessa uppgifter
går ut på att inspektera anläggningar på olika platser i landet. En förutsättning
för detta arbete är givetvis att myndigheten förfogar över tillräckliga medel för
inspektionsresor. Industriverket har-som motionärerna framhåller - pekat
på behovet av medel för detta ändamål. Detta har dock endast i begränsad
utsträckning beaktats vid regeringens medelsberäkning under förslagsanslaget
Statens elektriska inspektion. Utskottet är inte berett att gå ifrån denna
medelsberäkning men anser att regeringen bör kunna medge sådana
överskridanden av anslaget som motiveras av nödvändiga inspektionsresor.
Riksdagen bör göra ett särskilt uttalande av denna innebörd.

Något förslag om personalförstärkning under nästa budgetår har inte förts
fram av industriverket. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motionen i
den del den innebär förslag om sådana åtgärder.

Motionärerna föreslår också att riksdagen skall göra ett uttalande till
förmån för en plan för utbyggnad av antalet tjänster vid inspektionen. Det
ankommer närmast på statens industriverk att i samband med den årliga
anslagsframställningen bedöma inspektionens personalbehov på längre sikt.
Utskottet finnér inte att riksdagen har skäl att göra något uttalande av
angiven innebörd.

Utskottet hemställer

1. beträffande anslag

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med

NU 1978/79:28

anledning av motionen 1978/79:1485 yrkandet 1 till Statens
elektriska inspektion för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag
av 5 450 000 kr. och därvid som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om tillgång till medel
för inspektionsresor,

2. beträffande en plan för utökning av antalet tjänster

att riksdagen avslår motionen 1978/79:1485 yrkandet 2.

9. Kostnader för vissa nämnder. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
under punkten E 4 (s. 136) och hemställer

att riksdagen till Kostnader för vissa nämnder (är budgetåret 1979/80
anvisar ett förslagsanslag av 135 000 kr.

TEKNISK UTVECKLING M. M.

10. Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag under punkten F 5 (s. 171-177) och hemställer

att riksdagen till Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet för
budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.

11. Bidrag till statens provningsanstalt. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkten F 6 (s. 178) och hemställer

att riksdagen till Bidrag till statens provningsanstalt för budgetåret
1979/80 anvisar ett reservationsanslag av 31 500 000 kr.

12. Statens provningsanstalt: Utrustning. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkten F 7 (s. 178) och hemställer

att riksdagen till Statens provningsanstalt: Utrustning för budgetåret
1979/80 anvisar ett reservationsanslag av 6 262 000 kr.

13. Statens skeppsprovningsanstalt: Uppdragsverksamhet. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag under punkten F 8 (s. 179-182) och hemställer

att riksdagen till Statens skeppsprovningsanstalt: Uppdragsverksamhet
för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av
1 000 kr.

14. Bidrag till statens skeppsprovningsanstalt. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkten F 9 (s. 182) och hemställer

att riksdagen till Bidrag till statens skeppsprovningsanstalt för
budgetåret 1979/80 anvisar ett reservationsanslag av 5 300 000
kr.

NU 1978/79:28

15. Statens skeppsprovningsanstalt: Utrustning. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkten F 10 (s. 183) och hemställer

att riksdagen till Statens skeppsprovningsanstalt: Utrustning för
budgetåret 1979/80 anvisar ett reservationsanslag av 1 100 000
kr.

16. Bidrag till Standardiseringskommissionen. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkten F 12 (s. 185 f.) och hemställer

att riksdagen till Bidrag till Standardiseringskommissionen för budgetåret
1979/80 anvisar ett anslag av 7 630 000 kr.

STATSÄGDA FÖRETAG

17. Ersättning till domänverkets fond för utgifter för övertalig personal.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten G 1 (s. 200) och
hemställer

att riksdagen

1. beslutar att kyrkofonden för år 1978 skall ersätta domänverkets
fond för utgifter för övertalig personal med 122 000 kr.,

2. till Ersättning till domänverkets fond för utgifter för övertalig
personal för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av
112 000 kr.

STATENS AFFÄRSVERKSFONDER
Förenade fabriksverken

18. Byggnaderoch utrustning. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under
punkten I. E: 1 (s. 201-207) och hemställer

att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att ompröva beslutet om nedläggning av
Åkers krutbruk,

2. till Byggnader och utrustning för budgetåret 1979/80 anvisar ett
investeringsanslag av 83 000 000 kr.

FONDEN FÖR LÅNEUNDERSTÖD

19. Lån till investeringar inom manuell glasindustri. Regeringen har under
punkten V: 14 (s. 209 f.) föreslagit riksdagen att

1. godkänna vad föredragande statsrådet har förordat om disposition av
tillgängliga medel vid utgången av budgetåret 1979/80,

2. till Lån för investeringar inom manuell glasindustri förbudgetåret 1979/
80 anvisa ett investeringsanslag av 3 000 000 kr.

NU 1978/79:28

I detta sammanhang behandlar utskottet

dets vad som anförs av regeringen under punkten B 7 (s. 53-60) rörande
branschprogrammet för den manuella glasindustrin,

dels motionen 1978/79:1483 av Bengt Fagerlund m. fl. (s), vari hemställs att
riksdagen beslutar att hemställa hos regeringen

1. att en övergripande plan utarbetas för den svenska glasindustrin i
samverkan och med reellt inflytande från de fackliga organisationerna samt
att planen skall ha som målsättning att minst bevara.nuvarande sysselsättning
och konstnärliga kvalitet inom den manuella glasindustrin,

2. att med utgångspunkt i denna plan förslag framläggs om fortsatt stöd till
den manuella glasindustrin efter de riktlinjer som framhålls i motionen,

3. att statligt stöd lämnas under förutsättning att de fackliga organisationerna
varit med i planeringsarbetet och godkänt ansökningshandlingarna,

4. att Sverige tar initiativ till överläggning med övriga nordiska länder för
utarbetande av en gemensam politik för den nordiska glasindustrin där
särskild uppmärksamhet ägnas planglasindustrins problem.

Motionen

1 motionen påpekas inledningsvis att det finns tre sorters glastillverkande
industrier, nämligen planglasindustrin, förpackningsglasindustrin och
hushålls- och konstglasindustrin.

I fråga om planglasindustrin anför motionärerna att det multinationella
företaget Pilkingtons etablering i Halmstad innebar en överkapacitet i
Norden. Detta har lett till neddragningar vid bl. a. Emmaboda Glas AB (som
tillhör en annan internationell koncern. Saint Gobain). Motionärerna anser
att det finns risker för att Pilkington kommer i en monopolsituation i Norden
och pekar på att Nordiska fabriksarbetarefederationen har antagit ett
uttalande med krav på att Nordiska rådet skall verka för en gemensam
nordisk industriplanering på planglassidan "sorn avvärjer konkurrensens
utslagning och mer långsiktigt ställer krav på sysselsättningsplaner, produktions-
och distributionsförändringar samt produktkvaliteter”.

Förpackningsglasindustrin domineras av Plåtmanufaktur AB (PLM), som
nyligen har avvecklat sin glastillverkning i Surte. Risk finns, uttalar
motionärerna, att denna del av glasindustrin fortsätter att minska och för att
den helt försvinner och Sverige blir helt beroende av import.

När det gäller hushålls- och konstglasindustrin erinrar motionärerna om de
statliga stödåtgärder som finns sedan år 1970. Stödet har använts bl. a. till att
underlätta sammanslagningar. Dessa har i vissa fall haft mycket negativ
verkan, anför motionärerna. De syftar på att Kronagruppen - där fem
glasbruk samverkade - gick i konkurs efter tre år, något som resulterade i
total nedläggning av två företag och en minskning av antalet anställda vid de
tre övriga företagen.

F. n. domineras branschen av två stora företag, Kosta-Boda och Orrefors.

NU 1978/79:28

Dessutom finns ett antal mindre, sinsemellan konkurrerande bruk. Det pågår
planeringsarbete inom var och en av de två stora grupperna och dessutom en
särskild utredning för de fristående bruken. Motionärerna säger sig vara
övertygade om att ett ökat inflytande för de fackliga organisationerna skulle
leda till en bättre och mer samlad planering. De erinrar om att nuvarande
stödprogram för den manuella glasindustrin avser tiden t. o. m. budgetåret
1979/80 och att statens industriverk har föreslagit en förlängning av tiden.
Regeringen har i budgetpropositionen inte ens kommenterat industriverkets
förslag, uttalar de.

Under rubrikerna Åtgärder som behövs för glasindustrin och Den manuella
glasindustrin anför motionärerna i huvudsak följande. Inom glasindustrin
behövs ökat forsknings- och utvecklingsarbete. Glasforskningsinstitutet i
Växjö har stor betydelse, men dess budget är för snålt tilltagen. F. n. delar
glasbruken och staten på kostnaderna. En annan kostnadsfördelning bör
komma till stånd. Eftersom institutet är det enda av sitt slag i Norden, bör
kanske övriga nordiska länder medverka i dess finansiering. En satsning på
Glasforskningsinstitutet bör vara med i en övergripande planering av den
svenska glasindustrins framtid. Den manuella glasindustrin, som är koncentrerad
till små orter i sydöstra Sverige, behöver ökad utbildningskapacitet på
grundnivån. Det bör också undersökas om inte en högre utbildning är
motiverad. Målsättningen måste vara att minst bevara nuvarande sysselsättningsgrad.
Ett fortsatt stöd till exportfrämjande åtgärder i olika former är
nödvändigt. Stödet skulle kunna samordnas under ett gemensamt bolag med
uppgift att marknadsföra svenskt konsthantverk.

Planglasindustrin

Tillverkningen och vidareförädlingen av planglas i Sverige domineras av
två internationella koncerner, Pilkington och Saint Gobain, med anläggningar
i Halmstad resp. i bl. a. Emmaboda. De två koncernerna konkurrerar
om den nordiska marknaden. Pilkingtons anläggning i Halmstad förfogar
över den moderna floatglastekniken.

1 samband med att Kungl. Maj:t år 1974 gav AB Emmaboda Glasverk
tillstånd att slopa utlänningsklausulen i bolagsordningen utfäste sig Saint
Gobain såsom blivande ägare av aktiemajoriteten att hålla sysselsättningen
vid glasverket på i stort sett oförändrad nivå. Vidare fick staten en
representant i styrelsen för glasverket. Kring årsskiftet 1977-1978 beslöt
styrelsen att lägga ned råglastillverkningen i Emmaboda utan att samtidigt
ange hur minskningen av antalet sysselsättningstillfällen skulle kompenseras.
Statens representant i styrelsen reserverade sig mot beslutet, och
industriminister Nils Åsling kritiserade det i frågedebatter i riksdagen den 1
december 1977 (RD 1977/78:38 s. 52 f.) och den 9 mars 1978 (RD 1977/
78:92 s. 14 f.). Företaget, som numera benämns Emmaboda Glas AB, ägs
sedan år 1978 helt av Saint Gobain.

NU 1978/79:28

Från slutet av år 1977 har överläggningar ägt rum mellan företrädare för de
båda koncernerna under ledning av chefen för statens industriverk, generaldirektör
Eric Pettersson. Syftet med överläggningarna har varit att närmare
analysera strukturfrågor inom planglasindustrin.

I december 1978 fattade styrelsen för Emmaboda Glasverk AB beslut om
att inleda förhandlingar enligt medbestämmandelagen om en rekonstruktion
av företaget. Rekonstruktionsplanen syftar bl. a. till en väsentlig minskning
av antalet sysselsatta i Emmaboda. Statens representant i styrelsen reserverade
sig mot beslutet och förklarade att han i avvaktan på en redovisning från
Saint Gobains sida om hur de långsiktiga sysselsättningsfrågorna skulle lösas
inte kunde medverka till något beslut som innebar en ytterligare minskning
av sysselsättningen. 1 ett brev till Saint Gobains ledning i Frankrike begärde
arbetsmarknadsminister Rolf Wirtén en redogörelse för vilka åtgärder som
företaget avsåg att vidta för att ersätta bortfallet av arbetstillfällen i
Emmaboda kommun.

Arbetsmarknadsministerns brev diskuterades i en frågedebatt i riksdagen
den 18 januari 1979 (RD 1978/79:68 s. 67 f.), men något svar på brevet hade
då inte kommit.

Efter ett sammanträffande mellan arbetsmarknadsministern och företrädare
för koncernledningen publicerade arbetsmarknadsdepartementet den 25
januari 1979 ett pressmeddelande med följande innehåll.

Från Saint Gobains sida lämnades först en redovisning för utvecklingen i
Emmaboda Glas AB. Koncernledningen framhöll att den ökande konkurrensen
på planglasmarknaden och de försämrade marknadsförutsättningarna,
framför allt på grund av byggnadsverksamhetens nedgång, hade
förorsakat företaget betydande förluster som Saint Gobain förklarat sig villigt
att täcka. För att bryta den negativa utvecklingen har företagsledningen
beslutat genomföra en rekonstruktionsplan, som på kort sikt kommer att
medföra en minskning av antalet anställda, bl. a. i Emmaboda. Man
underströk att man betraktade rekonstruktionsplanen som en offensiv
åtgärd. Man deklarerade i detta sammanhang att ledningen för Saint Gobain
var fast besluten att stanna kvar på den svenska marknaden. När rekonstruktionsarbetet
genomförts och den ekonomiska situationen bringats under
kontroll var man också beredd att markera denna ambition genom nya
investeringar i Sverige.

När det gäller sysselsättningen i Emmaboda kommun förklarade de
franska representanterna sig väl medvetna om sitt ansvar. Man hade redan
markerat detta genom det år 1976 bildade Emmaboda Industriutveckling AB,
till vilket Saint Gobain hade tillskjutit 5 milj. kr. och som har till uppgift att
skaffa ersättningsindustrier till Emmaboda kommun. De franska representanterna
lämnade en redogörelse för det hittillsvarande arbetet inom
utvecklingsbolaget. Ett väsentligt antal projekt hade studerats. Av olika skäl,
bl. a. den långvariga lågkonjunkturen, hade dock hittills bara ett projekt
kunnat förverkligas. Det pågick emellertid ett energiskt arbete för att finna
ytterligare projekt och man hade goda förhoppningar om att före årets slut
kunna tillföra Emmaboda kommun nya arbetstillfällen.

I anslutning till den lämnade redogörelsen framhöll arbetsmarknadsmi -

NU 1978/79:28

nister Wirtén att den svenska regeringen med tillfredsställelse noterat Saint
Gobains deklaration att koncernen beslutat sig för att bibehålla och utveckla
den svenska produktions- och marknadsorganisationen. Därmed har också
en grund lagts för att på lång sikt trygga sysselsättningen för dem som är
anställda i Emmaboda Glas AB. Från svensk sida förutsätter man att
koncernen så snart som möjligt dokumenterar denna viljeinriktning genom
ytterligare investeringar.

När det gäller sysselsättningen konstaterade arbetsmarknadsministern att
Saint Gobain utan tvekan lagt ner ett inte oväsentligt arbete genom
Emmaboda utvecklingsbolag för att tillföra kommunen nya sysselsättningstillfällen.
De konkreta resultaten är emellertid hittills ytterst blygsamma.
Med hänsyn till den unika utfästelse som Saint Gobain har gjort ifråga om
sysselsättningen och med tanke på de betydande resurser, som koncernen
förfogar över, är de redovisade resultaten och de ytterligare åtgärder som
aviseras, inte tillräckliga enligt den svenska regeringens uppfattning. Detta
har klart deklarerats vid kontakterna med företagsledningen. Från svensk
sida utgår man från att ledningen för Saint Gobain kommer att hålla
fortlöpande kontakt med den svenska regeringen för att redovisa vilka
åtgärder som vidtas för att ersätta bortfallet av arbetstillfällen i Emmaboda
kommun. Den svenska regeringen förutsätter också att Saint Gobain
kommer att tillse att utvecklingsbolaget i Emmaboda får resurser för fortsatt
verksamhet.

Arbetsmarknadsministern har senare meddelat Emmaboda kommun att
staten är beredd att utse en representant i styrelsen för det i pressmeddelandet
omnämnda Emmaboda Industriutveckling AB.

Den manuella glasinclnstrin

Pågående bransch program och hittillsvarande behandling
av frågan om dess förlängning

Särskilda branschfrämjande åtgärder för den manuella glasindustrin
inleddes budgetåret 1970/71 med treåriga utbildnings- och exportprogram.
Fr. o. m. budgetåret 1972/73 har åtgärderna kompletterats med s. k. omställningsfrämjande
åtgärder och med strukturgarantier. Under år 1975 inträffade
en klar försämring av läget inom branschen. Mot denna bakgrund beslöt
riksdagen år, 1977 om fortsatta och ökade industripolitiska insatser för den
manuella glasindustrin (prop. 1976/77:61, NU 1976/77:37). Insatserna, som
omfattar perioden 1977/78-1979/80, avser dels exportfrämjande åtgärder och
strukturstöd för branschen, dels ett särskilt investeringsstöd med avskrivningslån
för investeringar i effektivitetshöjande produktionsutrustning och
bättre arbetsmiljö. Det totala medelsbehovet under treårsperioden beräknades
ursprungligen till 25 milj. kr., varav 15 milj. kr. till investeringsstöd.
Medel för investeringsstödet anvisas över investeringsanslaget Lån till
investeringar inom manuell glasindustri (prop. 1978/79:100 bilaga 17 punkt
V:14), medan kostnaderna för övriga stödåtgärder bestrids från anslaget
Branschfrämjande åtgärder (prop. 1978/79:100 bilaga 17 punkt B 7). Inne -

NU 1978/79:28

börden av regeringens medelsberäkningar för budgetåret 1979/80 under
dessa båda anslag är att den ursprungliga medelsramen för treårsperioden
kvarstår. I detta sammanhang bör nämnas att ett statligt forsknings- och
utvecklingsstöd - för treårsperioden 1977/78-1979/80 beräknat till 1,2
milj. kr. (prop. 1976/77:100 bilaga 17 s. 227) - utgår till den manuella
glasindustrin via styrelsen för teknisk utveckling.

Statens industriverk har i anslutning till anslagsframställningen för
budgetåret 1979/80 redovisat sin bedömning av verksamheten med branschprogram.
I fråga om den manuella glasindustrin föreslår verket att branschprogrammet
förlängs i ytterligare två år men därefter avslutas. Industriverkets
förslag omnämns i budgetpropositionen 1979 under punkten B 7,
Branschfrämjande åtgärder (prop. 1978/79:100 bilaga 17 s. 55 och 57), men
något ställningstagande av regeringen redovisas inte under denna punkt, ej
heller under punkten V:14, Lån till investeringar inom manuell glasindustri.

Vid näringsutskottets behandling våren 1978 av regeringens förslag till
anslag för budgetåret 1978/79 till Branschfrämjande åtgärder (NU 1977/
78:42 s. 4 f.) avstyrkte utskottet en motion med begäran om att regeringen
skulle göra en snabb utvärdering av stödet till den manuella glasindustrin och
vidta åtgärder för att säkra branschens framtid i ett längre tidsperspektiv.
Utskottet hänvisade härvid till att industriverket hade fått i uppdrag att
redovisa förslag om när de olika branschprogrammen - bl. a. det för den
manuella glasindustrin - kunde avslutas. Med hänsyn härtill var enligt
utskottet någon särskild framställning av riksdagen till regeringen av den
innebörd som hade föreslagits i motionen inte erforderlig.

Statens industriverk planerar att under innevarande budgetår påbörja två
analyser av den manuella glasindustrin. Det rör sig dels om en s. k.
omvärldsanalys, dvs. en genomgång av vilka faktorer som påverkar branschens
utveckling i negativ och i positiv riktning, dels om en analys av USAmarknaden,
den största exportmarknaden för svenskt konstglas.

Riksdagsdebatter år 1 978 om behovet av en plan för den
manuella g I a s i n d u s t r i n

Vid tre tillfällen under år 1978 har fråge- eller interpellationsdebatter om
problem inom den manuella glasindustrin ägt rum i riksdagen. Härvid har
bl. a. frågan om en plan för denna industri diskuterats.

1 en frågedebatt den 9 mars 1978 (RD 1977/78:92 s. 10) efterlyste Bernt
Nilsson (s) en plan för glasindustrin. Industriminister Nils Åsling hänvisade
till de överväganden som låg bakom det av riksdagen beslutade regeringsförslaget
år 1977 om åtgärder för den manuella glasindustrin (prop. 1976/
77:61, NU 1976/77:37).

Den 22 maj 1978 (RD 1977/78:148 s. 96) besvarade industriminister
Åsling en interpellation (1977/78:162) av Bernt Nilsson (s) där denne hade

NU 1978/79:28

frågat bl. a. om regeringen var beredd att snabbt lägga fram en realistisk
utvecklingsplan som angav hur den manuella glasindustrins framtid skulle
säkras. Industriministern erinrade åter om 1977 års beslut och uttalade att
regeringen i propositionen 1976/77:61 hade redovisat sin syn på formerna för
samhällets medverkan för branschens utveckling samt på vilka områden och
med vilka belopp insatserna borde sättas in. De statliga insatserna måste
enligt industriministern ses som ett komplement till företagens egna
ansträngningar. Regeringen har, uttalade han, med detta anvisat en arbetsmetodik
för branschens vidare utveckling. Han tilläde att det när industriverkets
utredningsmaterial om branschprogrammens fortsättning föreligger
får övervägas om ytterligare statliga insatser är nödvändiga för den manuella
glasindustrin.

Interpellanten kritiserade industriministerns inställning och menade att
uppläggningen av propositionen 1976/77:61 innebar att det var företagens
egna åtgärder som skulle komma att styra utvecklingen. Han frågade varför
det inte ställs villkor för statligt stöd, t. ex. om gemensam forskning, om
gemensam produktutveckling, kanske om en delvis gemensam
administration. En plan borde enligt interpellanten gå ut på att man skulle
bibehålla samtliga glasbruk som då fanns inom landet. En viss samordning
inom Norden skulle kanske kunna uppnås.

Också industriminister Erik Huss har uttalat sig om behovet av en plan.
Det skedde i en frågedebatt den 9 november 1978 (RD 1978/79:29 s. 35) med
anledning av en fråga (1978/79:72) av Gösta Andersson (c). Denne hade, mot
bakgrund av att Upsala-Ekebys köp av Orrefors återgått, frågat vilka initiativ
industriministern avsåg att ta för att trygga sysselsättningen inom den
manuella glasindustrin.

Industriministern framhöll att syftet med 1977 års åtgärdsprogram var att
på bästa sätt medverka till att den långsiktiga konkurrenskraften i branschen
stärktes på ett sådant sätt att de anställda kunde ges en tryggad sysselsättning.
Huruvida den nu uppkomna situationen inom glasindustrin motiverade att
det löpande branschprogrammet för glasindustrin borde ändras, förklarade
sig industriministern för dagen inte vara beredd att ta ställning till. Gösta
Andersson (c) ställde under debatten frågan om industriministern aktivt
kommer att medverka till att en plan presenteras som visar att man kan säkra
sysselsättningen och de olika bruksenheternas framtid. Industriministern
besvarade denna fråga genom att meddela att han genom samtal hade
förvissat sig om att de två största glasbruksgrupperna håller på att planera för
hur de skall dra konsekvenserna av den uteblivna fusionen och att de fäster
betydande avseende vid frågan om internationell marknadsföring. Från
industridepartementets sida avsåg man därför att avvakta vad som planeras
inom dessa båda grupper. Industriministern nämnde också att utvecklingen
inom de fristående mindre glasbruken följs av statens industriverk.

NU 1978/79:28

Utskottet

Den glastillverkande industrin består av tre olika branscher, nämligen
planglasindustrin, förpackningsglasindustrin och den manuella glasindustrin.
Den sistnämnda kallas ibland konstglas- och hushållsglasindustrin.

Planglasindustrin i Sverige domineras av två internationella koncerner,
nämligen det engelska företaget Pilkington, som år 1976 öppnade en modern
anläggning i Halmstad (Pilkington Floatglas AB), och det franska företaget
Saint Gobain, vilket från år 1974 var majoritetsägare och sedan år 1978 är
ensam ägare av Emmaboda Glas AB. Branschen har en betydande överkapacitet
på tillverkningssidan. Totalt sysselsätter planglasindustrin f. n. inemot
1 000 personer.

Antalet anställda vid Emmaboda Glas AB har skurits ned kraftigt under de
två senaste åren. Överläggningar - under ledning av chefen för statens
industriverk - har ägt rum mellan företrädare för de båda koncernerna i syfte
att närmare analysera strukturfrågor inom planglasindustrin. Ledningen för
Saint Gobain har nyligen informerat arbetsmarknadsministern om koncernens
avsikt att bibehålla och utvidga sin svenska produktions- och marknadsorganisation.

Förpackningsglasindustrin består huvudsakligen av ett svenskt företag.
Plåtmanufaktur AB. Sedan företaget nyligen avvecklat tillverkningen i Surte
återstår två glasbruk, belägna i Limmared (Älvsborgs län) och Hammar
(Örebro län). Antalet anställda inom förpackningsglasindustrin uppgår till ca
900 personer.

Den manuella glasindustrin domineras av två företag, Kosta Boda AB och
AB Orrefors Glasbruk. Dessa svarar för ungefär tre fjärdedelar av branschens
produktion och sysselsättning. Vid sidan av dessa två företag finns ytterligare
ett tiotal. Antalet anställda i branschen har sjunkit från 3 300 år 1970 till 2 500
år 1975 och beräknas nu uppgå till ca 1 900. Under samma period har
branschen omstrukturerats genom företagsnedläggningar och omgrupperingar.
Antalet arbetsställen har sålunda minskat från 38 till 24.

Sedan början av 1970-talet genomförs industripolitiska insatser för den
manuella glasindustrin. Det nu pågående s. k. branschprogrammet beslöts
våren 1977 och täcker perioden 1977/78-1979/80 (prop. 1976/77:61,
NU 1976/77:37). Insatserna avser dels exportfrämjande åtgärder och strukturstöd
för branschen, dels ett särskilt investeringsstöd med avskrivningslån
för investeringar i effektivitetshöjande produktionsutrustning och bättre
arbetsmiljö. Medel för sistnämnda ändamål anvisas över investeringsanslaget
Lån till investeringar inom manuell glasindustri. Kostnaderna för
övriga insatser bestrids från anslaget Branschfrämjande åtgärder. Särskilt
statligt stöd till glasindustrins forsknings- och utvecklingsarbete utgår
dessutom via styrelsen för teknisk utveckling, som bidrar med hälften av
kostnaderna för Glasforskningsinstitutet i Växjö.

Som exempel på ett område där statliga insatser haren avgörande betydelse

NU 1978/79:28

kan nämnas den centrala anläggning för glasberedning som är under
uppförande i Emmaboda och som avses tas i bruk hösten 1979. Anläggningen,
som i inledningsskedet sysselsätter sex personer, ägs av Glasma AB.
Bakom detta foretag står sex manuella glasbruk, bl. a. Kosta Boda och
Orrefors. Företagets aktiekapital är 2 milj. kr., vilket belopp har ställts till
förfogande med hjälp av statliga strukturgarantier. Investeringskostnaden
beräknas uppgå till ca 14 milj. kr. och finansieras genom bl. a. statliga
avskrivningslån om 3 milj. kr. och lokaliseringslån om 6 milj. kr. Genom
denna anläggning bedöms arbetsmiljön inom den manuella glasindustrin
kunna förbättras på ett avgörande sätt.

År 1977 beräknades ett totalt medelsbehov av 25 milj. kr. för de tre år som
det nuvarande stödprogrammet förden manuella glasindustrin omfattar. De
medel som regeringen beräknar för budgetåret 1979/80 innebär att denna
nivå uppnås. Utskottet tillstyrker förslagen till medelsanvisning m. m. för
budgetåret 1979/80 under anslaget Lån till manuell glasindustri. Också
beräkningen under anslaget Branschfrämjande åtgärder tillstyrks av utskottet
i den del den avser kostnader för branschprogrammet för den manuella
glasindustrin. Utskottet avser att i vår behandla övriga ändamål under detta
anslag (prop. 1978/79:100 bilaga 17 punkt B 7) i annat sammanhang och
därvid föreslå erforderlig medelsanvisning.

Statens industriverk har föreslagit att branschprogrammet för den manuella
glasindustrin förlängs i ytterligare två år men därefter avslutas (propositionen
s. 57). Något ställningstagande till förslaget redovisas inte i propositionen.

I motionen 1978/79:1483 föreslås att riksdagen skall begära av regeringen
att en övergripande plan utarbetas för den svenska glasindustrin och att
förslag läggs fram om fortsatt statligt stöd till den manuella glasindustrin.
Vidare föreslår motionärerna att Sverige skall ta initiativ till överläggningar
med övriga nordiska länder rörande en gemensam politik för den nordiska
glasindustrin, varvid särskild uppmärksamhet skall ägnas åt planglasindustrins
problem. Förslagen läggs fram mot bakgrund av den analys av läget för
svensk glasindustri som har redovisats i det föregående under rubriken
"Motionen”.

Utskottet finner motionärernas analys av läget för svensk glasindustri i
väsentliga delar rättvisande och ansluter sig till deras förslag i stort.
Statsmakterna måste sålunda också i fortsättningen ägna uppmärksamhet åt
problemen inom glasindustrin.

Enligt utskottets mening bör en samlad plan för samhällets insatser på
glasindustriområdet upprättas. Arbetet med en sådan plan ser utskottet som
en naturlig fortsättning på det utredningsarbete kring främst den manuella
glasindustrin - men också kring planglas- och förpackningsglasindustrierna -som redan äger rum inom regeringskansliet och statens industriverk.
Utskottet utgår från att detta arbete bedrivs i samverkan såväl med berörda
företag som med de fackliga organisationerna. I detta sammanhang erinrar

NU 1978/79:28

utskottet om att en rådgivande nämnd för manuell glasindustri år 1977 knöts
till industriverket. Nämnden fungerar som referensgrupp under pågående
branschprogram och består av företrädare för staten, företagen och de
anställda.

När det gäller den manuella glasindustrin vill utskottet erinra om att
nuvarande branschprogram täcker en treårsperiod som slutar vid utgången av
juni 1980. Industriverket har emellertid föreslagit att programmet förlängs till
att omfatta ytterligare två år. Insatserna under denna period bör enligt verket
inriktas på exportfrämjande åtgärder. Utskottet konstaterar att regeringen
inte har avvisat förslaget, vilket som nämnts är avsett att verkställas först
fr. o. m. budgetåret 1980/81. Enligt utskottets mening bör arbetet med en
samlad plan för samhällets insatser på glasindustriområdet ingå som ett
naturligt led i utredningsarbetet inför regeringens ställningstagande till
industriverkets förslag avseende den manuella glasindustrin. Målet bör vara
att bevara denna industris långsiktiga konkurrenskraft och konstnärliga
kvalitet så att nuvarande sysselsättningsnivå kan behållas.

Vid en bedömning av lämpliga former för fortsatt stöd till den manuella
glasindustrin bör betydelsen av forsknings- och utvecklingsarbete inom
branschen beaktas. Stöd till detta gagnar också annan glasindustri än den
manuella. Ökade statliga bidrag kan behövas till Glasforskningsinstitutet i
Växjö. Det bör inte uteslutas att staten bidrar till kostnaderna med större
andel än f. n. Utskottet vill i detta sammanhang också peka på möjligheten att
institutet kan få bidrag från andra nordiska länder.

Utskottet vill understryka motionärernas uttalande att det är viktigt att den
manuella glasindustrin också i fortsättningen kan få tillgång till yrkeskunnig
arbetskraft.

Särskilda statliga insatser behövs sannolikt för att främja exporten. Sådana
åtgärder bör utformas så, att såväl de större som de mindre brukens olikartade
behov kan bli tillgodosedda.

Det synes utskottet naturligt att arbetet med en samlad plan för samhällets
insatser på glasindustriområdet också innefattar en nordisk aspekt. De
multinationella planglasföretagen torde fatta sina beslut om investeringar i
vårt land mot bakgrund av överväganden om marknader och investeringar
också i Danmark, Finland och Norge. Liknande överväganden torde
förekomma inom förpackningsglasindustrin, vilken också består av stora
företag. Den manuella glasindustrin har en annan företagsstruktur. Här
förekommer ett samarbete i form av Nordisk glasindustris samarbetskommitté,
som består av ledande tillverkare av konstglas i Norden. Mot denna
bakgrund tillstyrker utskottet motionärernas förslag att regeringen skall ta
initiativ till överläggningar med övriga nordiska länder rörande gemensamma
problem på glasindustrins område.

I motionen aktualiseras frågan om de fackliga organisationernas inflytande
på beslut om statligt stöd till den manuella glasindustrin. Utskottet utgår från
att framtidsplaneringen vid de olika glasbruksföretagen sker i samverkan

NU 1978/79:28

med de anställdas organisationer och att ansökningar om statliga stödåtgärder
tillkommer efter samråd med de fackliga organisationerna. I detta sammanhang
kan nämnas att det i nu gällande regleringsbrev för anslaget Lån till
investeringar inom manuell glasindustri föreskrivs (punkt 5) att till ansökan
om sådant lån skall fogas yttrande från företrädare för de anställda. Vidare har
industriverket föreskrivit att företag som ansöker om bidrag till konsultarbete
för branschfrämjande åtgärder skall bifoga intyg om att personalen informerats
om projekt som är aktuella i ansökan.

Utskottet anser att riksdagen bör göra ett uttalande av här angiven
innebörd om dels åtgärder för den manuella glasindustrin, dels behovet av en
plan för svensk glasindustri.

Utskottet hemställer

1. beträffande anslag, m. m.

att riksdagen med bifall till regeringens förslag

a) Lån till investeringar inom manuell glasindustri för budgetåret
1979/80 anvisar ett investeringsanslag av 3 000 000 kr.,

b) godkänner den i propositionen förordade dispositionen av
tillgängliga medel vid utgången av budgetåret 1979/80,

2. beträffande åtgärder för den manuella glasindustrin

att riksdagen med anledning av vad som anförs i propositionen
1978/79:100 bilaga 17 under punkten B 7 (s. 53-60) rörande
branschprogrammet för den manuella glasindustrin och med
anledning av motionen 1978/79:1483 yrkandet 1 i ifrågavarande
del samt yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

3. beträffande en samlad plan för glasindustrin

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:1483
yrkandet 1 i ifrågavarande del och yrkandet 4 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 6 mars 1979

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Bengt Sjönell (c), Erik Hovhammar (m),
Hugo Bengtsson (s), Fritz Börjesson (c), Arne Blomkvist (s). Sven Andersson i
Örebro (fp), Nils Erik Wååg (s), Margaretha af Ugglas (m), Lilly Hansson (s),
Karl-Anders Petersson (c). Ivar Högström (s), Ingegärd Oskarsson (c), Rune
Johansson i Ljungby (s) och Hugo Bergdahl (fp).

NU 1978/79:28

Reservation

vid punkten 3 (Kommittéer m. m.)av Erik Hovhammar (m), Sven Andersson
i Örebro (fp), Margaretha af Ugglas (m) och Hugo Bergdahl (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 5 med ”Utskottet
fasthåller” och slutar på s. 6 med ”motionerna avstyrks” bort ha följande
lydelse:

Regeringen har under den aktuella punkten i budgetpropositionen angett
att delegationens kansli avses bli lokaliserat till Stockholm. Utskottet utgår
från att regeringen har gjort sin bedömning mot bakgrund av de arbetsuppgifter
för delegationen som anges i dess instruktion. Dessa uppgifter är av
samordnande och planerande art och skall utföras i nära samverkan med
regeringskansliet. En lokalisering utanför Stockholmsregionen skulle enligt
utskottets uppfattning avsevärt försvåra delegationens arbete. Om delegationens
verksamhet i framtiden får ändrad inriktning och omfattning kan
emellertid en annan lokalisering övervägas.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. att riksdagen

a) (= utskottet)

b) (utgår)

Särskilt yttrande

vid punkten 3 (Kommittéer m. m.) av Fritz Börjesson (c):

Utskottet uttalar att delegationen för samordning av havsresursverksamheten
bör lokaliseras till en ort utanför Stockholmsregionen. I motionen
1978/79:1503 har redovisats en rad skäl som talar för att delegationen
lokaliseras till Kalmar. Jag förutsätter att regeringen noga prövar möjligheten
att förlägga den nya myndigheten till denna ort. Flera aktiviteter med
anknytning till havet finns redan inom Kalmar län. Därtill kommer att starka
regionalpolitiska skäl talar för att länet tillförs statliga arbetstillfällen.

GOTAB 61639 Slockholm 1979