NU 1978/79:22

Näringsutskottets betänkande
1978/79:22

med anledning av propositionen 1978/79:57 om inriktning av den
regionala konsumentpolitiska verksamheten jämte motioner

Ärendet

1 propositionen 1978/79:57 (handelsdepartementet) har regeringen föreslagit
riksdagen att godkänna de riktlinjer för den regionala konsumentpolitiska
verksamheten som chefen för handelsdepartementet har förordat.

Med anledning av propositionen har väckts tre motioner. Utskottet
behandlar i detta sammanhang också en motion som har väckts under
allmänna motionstiden. Motionerna redovisas i det följande (s. 2).

Propositionen

I propositionen föreslås en ändrad inriktning av den statliga regionala
konsumentpolitiska verksamheten.

Riksdagen beslutade år 1975 att kommunernas medverkan i konsumentpolitiken
skulle byggas ut. Kommunerna skulle bl. a. svara för vägledning till
enskilda konsumenter och för allmän information. Förslaget om ändrad
inriktning av den regionala konsumentpolitiska verksamheten skall ses mot
denna bakgrund.

Förslaget innebär att tyngdpunkten i det regionala konsumentpolitiska
arbetet skall ligga inom områdena utredning, bevakning och kunskapsförmedling.
Även vissa informationsuppgifter som samordning av allmän
information i länet och anpassning av information till förhållanden inom
länet skall utföras regionalt. Den regionala personalen skall vidare ge stöd till
den kommunala konsumentpolitiska verksamheten och i ökad utsträckning
delta i arbetet inom länsstyrelsen med frågor som har konsumentpolitisk
anknytning. Fram till dess kommunerna byggt ut den konsumentpolitiska
verksamheten skall den regionala personalen även ge vägledning och
information till konsumenter som bor i kommuner som ännu inte har inrättat
sådan verksamhet.

Den personal som arbetar regionalt med konsumentfrågor skall enligt
förslaget även i fortsättningen vara inordnad i länsstyrelsernas planeringsavdelningar.
Anvisningar för verksamheten skall utfärdas av konsumentverket.

1 Riksdagen 1978/79. 17 sami Nr 22

NU 1978/79:22

Motionerna

Yrkanden

De motioner som har väckts med anledning av propositionen är
följande:

1978/79:2155 av Ingegärd Oskarsson m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna angelägenheten av att den regionala
konsulentverksamheten förstärks på sätt i motionen anförts samt vad som
anförts om inriktningen av hemkonsulentverksamheten,

1978/79:2156 av Hans Pettersson i Helsingborg (s), vari hemställs att
riksdagen hos regeringen begär en utredning av den lokala konsumentverksamhetens
utbyggnadstakt samt av hur de olika modellerna av den lokala
konsumenthjälpen fungerar,

1978/79:2157 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen hemställer om att erforderliga åtgärder vidtas så att kommunernas
utbyggnad av den egna konsumentverksamheten vid årsskiftet 1980-1981
fyller vissa minimikrav i enlighet med riksdagens beslut med anledning av
propositionen 1975:40.

Den motion från allmänna motionstiden som behandlas här är

1978/79:2027 av Sven-Olov Träff (m) och Ingrid Sundberg (m), vari
hemställs att riksdagen uttalar att företrädare för kommunens näringsliv bör
ges representation i de referensgrupper som knyts till de kommunala
konsumentnämnderna.

Motivering

Vissa synpunkter och önskemål i fråga om inriktningen av den regionala
konsumentpolitiska verksamheten förs fram i motionen 1978/79:2155.
Motionärerna menar att hemkonsulenterna fram till dessatt den kommunala
konsumentpolitiska verksamheten har byggts ut skall kunna ge rådgivning
direkt till konsumenterna. Med sina kunskaper på områden som produktutformning
och lagstiftningsfrågor torde hemkonsulenterna på ett värdefullt
sätt komplettera de kommunala konsumentrådgivarnas rådgivnings- och
informationsverksamhet. Ytterligare en viktig uppgift för hemkonsulenterna
är enligt motionärerna att svara för information och utbildning på det
konsumentpolitiska området. Hemkonsulenterna måste få möjligheter att
medverka såväl vid uppläggning och genomförande av studiedagar för lärare
som i allmänna informationsinsatser inom skolväsendet. Detta förutsätter,
anför motionärerna, att hemkonsulenterna får en roll som samordnare
mellan de olika utbildningsorganen i länen och att de får ansvaret för
utbildningsinsatserna inom det konsumentpolitiska området. En förutsättning
för att den regionala konsumentpolitiska verksamheten skall kunna

NU 1978/79:22

fungera effektivt är att den får förstärkta resurser. Motionärerna vill att en fast
biträdestjänst skall inrättas på varje hemkonsulentexpedition. Vidare bör
tillräckliga medel anslås för hemkonsulenternas rese verksam het.

Utbyggnaden av kommunernas konsumentpolitiska verksamhet aktualiseras
i två motioner. I båda fallen kritiserar motionärerna kommunernas
insatser i detta hänseende. I motionen 1978/79:2156 uttalas att de resurssvaga
konsumentgrupperna i samhället fortfarande har ett mycket stort behov av
hjälp. Motionären anser att det vore en felsatsning om statsmakterna -så som
antyds i propositionen - skulle omfördela anslagen till konsumentpolitisk
verksamhet från central till regional nivå i stället för att förstärka dem. Den
lokala konsumentpolitiska verksamheten har enligt motionären inte utvecklats
på det sätt som man räknade med då riksdagen år 1975 beslöt härom. Det
finns ingen redovisning av hur den konsumenthjälp fungerar som har
kommunstyrelse eller annan organisation till huvudman men, säger han,
man kan anta att den lämnar mycket i övrigt att önska.

I motionen 1978/79:2157 avvisas regeringens ställningstagande till förmån
för en frivillig utbyggnad av den lokala konsumentpolitiken. Motionärerna
anför att utbyggnadsskedet för kommunernas verksamhet inte kan
utsträckas hur långt som helst. Det borde vara ett rättvisekrav att konsumenterna
har tillgång till ett visst minimum av konsumentinformation.
Motionärerna menar därför att det finns fog för krav på att kommunerna skall
åläggas en obligatorisk konsumentpolitisk verksamhet. Det finns, säger de,
enighet om att en lokal förankring är den grundläggande förutsättningen för
en fungerande konsumentpolitik. Det finns också erfarenhet som bekräftar
att lokal konsumentverksamhet är nödvändig för den direkta kontakten med
konsumenternas inköpsproblem.

I motionen 1978/79:2027 anförs att den lokala konsumentverksamheten
bl. a. har till uppgift att genom kontakter med kommunernas näringsidkare
bidra till att förbättra konsumenternas ställning. Vidare bör verksamheten
syfta till att genom ett aktivt agerande i planerings- och trafikfrågor på olika
sätt ge invånarna en bättre kommersiell service. Härför krävs dock ett
effektivt samarbete såväl med ortens näringsliv som med representanter för
konsumentorganisationerna. Från denna utgångpunkt kritiserar motionärerna
sammansättningen av de referensgrupper som har tillsatts av lokala
konsumentnämnder. Till dessa referensgrupper har man knutit representanter
för fackföreningsrörelsen, studieförbund, kooperativa kvinnogillen
samt andra konsumentsammanslutningar. Representanter för den lokala
handeln eller serviceyrken ingår nästan aldrig i dessa referensgrupper, säger
motionärerna. De anser att det ur principiell och praktisk synpunkt vore
olyckligt om det lokala näringslivet ställdes utanför den konsumentpolitiska
verksamheten. Om företagarnas organisationer knyts till konsumentnämndernas
arbete finns det, säger de, all anledning att anta att näringsidkarnas
förståelse för konsumentfrågor kommer att öka. Vidare kan en fortlöpande

1* Riksdagen 1978/79. 17 sami. Nr 22

NU 1978/79:22

kontakt och samverkan i konkreta frågor bidra till att påskynda det
konsumentpolitiska arbetet och göra det resultatinriktat.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Konsumentverket foijer löpande hur den kommunala konsumentpolitiska
verksamheten utvecklats. Av en promemoria som har utarbetats i oktober
1978 och delvis kompletterats efter årsskiftet framgår bl. a. följande.

Konsumentpolitisk verksamhet i någon form finns i dag beslutad i 175
kommuner. I dessa kommuner bor 6,6 miljoner personer, dvs. ca 80 96 av
landets befolkning. Under det senaste året har 17 kommuner startat
verksamhet jämfört med drygt 50 under perioden juli 1976—juli 1977. Bland
de 17 kommunerna märks stora kommuner som Göteborg och Uppsala.

Ansvarigt organ i kommuner med konsumentpolitisk verksamhet

juli 1975 juli 1976 juli 1977 okt. 1978 jan. 1979

Konsumentnämnd 10(14 96) 30(30 %) 54 (35 %) 64(37 %) 66 (38 %)

Kommunstyrelse/

annan nämnd 59 71 101 108 109

Totalt 69 101 155 172 175

Den noterade stagnationen i utbyggnadstakten kan till en del bero på att
flertalet av de kommuner som ännu inte beslutat starta konsumentverksamhet
är förhållandevis små. Referensgrupper har inrättats i 48 kommuner.

Samverkan mellan två eller flera kommuner har etablerats inom nio
områden, omfattande sammanlagt 26 kommuner. En vägledare har på helener
deltid anställts för konsumentverksamheten inom området. Det är ännu
för tidigt att dra någon slutsats om denna arbetsform. Erfarenheterna tyder
dock på att administrativt arbete och resor tar stor del av resurserna i anspråk.
Överläggningar mellan kommuner om inrättande av ytterligare samverkansområden
pågår inom ett tiotal områden.

1 de kommuner som beslutat om konsumentverksamhet finns stora
variationer i fråga om de medel man satsat på konsumentpolitiska frågor.
Detta avspeglas bl. a. i organisation och personalresurser. I fråga om
personalresurser är det få kommuner som lever upp till den nivå som enligt
förarbetena bedömts nödvändig i ett utbyggt skede, nämligen en heltidstjänst
per kommun med 20 000-30 000 invånare. Det är däremot 71 kommuner som
avsatt mindre än 10 timmar per vecka och därav 49 kommuner som avsatt
mindre än 5 timmar per vecka. Det bör noteras att 55 av de 71 kommunerna
med mindre än 10 timmar per vecka har under 20 000 invånare.

NU 1978/79:22

Konsumentvägledarens tjänstgörings- Antal kommuner
tid per vecka

> 40 timmar
20-39 timmar
10-19 timmar
5- 9 timmar
< 5 timmar

Tjänsteman ej tillsatt

172

Innehållet i den kommunala konsumentpolitiken varierar betydligt.
Vägledning till enskilda konsumenter förekommer i varierande omfattning i
samtliga kommuner. I kommuner med mera utbyggd verksamhet utgör
vägledningsfunktionen endast ett led i arbetet.

1 de kommuner som har särskild konsumentnämnd eller annat speciellt
organ (t. ex. utskott) för konsumentfrågor sker vanligen ett mera långsiktigt
förebyggande arbete med utgångspunkt i bl. a. kunskaper om och erfarenheter
av konsumentproblem. Detta arbete består bl. a. i kontakter med det
lokala organisationslivet, åtgärder med anledning av lokala konsumentproblem,
utredningar, interna och externa remisser samt samarbete med
kommunens övriga förvaltningar i frågor som har anknytning till konsumentverksamheten.

Svenska kommunförbundet har år 1975 utarbetat förslag till arbetsuppgifter
för referensgrupp i konsumentfrågor. Referensgruppen bör enligt detta
förslag vara ett forum för diskussioner och åsiktsutbyte om den konsumentpolitiska
verksamheten i kommunen. Den bör följa det kommunala konsumentpolitiska
arbetet samt framföra synpunkter på verksamhetens inriktning
på kort och lång sikt.

Vidare anges följande uppgifter för referensgruppen:

- väcka förslag om framställningar till centrala konsumentpolitiska organ
om marknadsförhållandena i kommunen,

- följa kommunens informationsverksamhet på det konsumentpolitiska
området samt lämna förslag till informationsinsatser,

- följa och lämna synpunkter på den informations-, opinionsbildningsoch
utbildningsverksamhet som bedrivs av centrala konsumentpolitiska
organ samt ta emot information om aktuell forskning, utbildningsbehov och
lagstiftningsåtgärder,

- lämna synpunkter på remisser.

1 fråga om referensgruppens organisation uttalas att gruppen bör knytas till
den kommunala nämnd som har det politiska ansvaret för konsumentverksamheten.
Gruppens sammankomster skall vara diskussioner och åsiktsutbyte
mellan kommunens representanter och företrädarna för de i gruppen

NU 1978/79:22

ingående organisationerna. Därav foijer att referensgruppens överläggningar
inte skall utmynna i några formella beslut. De synpunktersom kommer fram
skall föras vidare till det politiskt ansvariga organet som underlag för beslut
rörande verksamheten. Överläggningarna bör därför inte dokumenteras i
form av protokoll utan i form av sammanträdesanteckningar. Mot bakgrund
av referensgruppens ställning inom den kommunala organisationen bör
gruppen inte förfoga över någon egen budget utan i ekonomiskt avseende
repliera på den nämnd som är ansvarig för de konsumentpolitiska
frågorna.

Utskottet

Samhällets konsumentpolitiska verksamhet har byggts ut kraftigt under
1970-talet. På central nivå handhas den av konsumentverket, som inrättades
år 1973. Verket har till uppgift att stödja konsumenterna och förbättra deras
ställning på marknaden. Problem som rör konsumenternas köp och användning
av varor och tjänster, distributionsfrågor, utbildning i konsumentfrågor
samt stöd och uppföljning av den regionala och den kommunala verksamheten
hör till verkets ansvarsområden. År 1975 fattade riksdagen beslut om
en utbyggnad av den kommunala konsumentpolitiska verksamheten (prop.
1975:40, NU 1975:26). Denna grundar sig på frivilliga åtaganden från
kommunernas sida. Något statsbidrag utgår ej. Riksdagen underströk dock
vikten av att den konsumentpolitiska verksamheten byggdes ut i kommunerna.
Den kommunala konsumentverksamheten bör främst inriktas på
vägledning till enskilda konsumenter och allmän information, rapportering
till centrala myndigheter och stöd till konsumentpolitiska aktiviteter i
kommunerna. Den regionala verksamheten handhas av konsulenter vid
länsstyrelserna. År 1976 uttalade sig riksdagen för att denna organisation
skulle behållas även när den kommunala verksamheten hade blivit fullt
utbyggd. Klarare riktlinjer borde dock skapas för en anpassning av den
regionala organisationen till den kommunala verksamhetens utbyggnad.

I propositionen föreslås nu vissa riktlinjer för den regionala konsumentpolitiska
verksamheten. Utgångspunkten för regeringens ställningstagande
är att den regionala instansens arbetsuppgifter bör anpassas till en utbyggd
lokal konsumentpolitisk verksamhet. Propositionen bygger i allt väsentligt på
de synpunktersom utredningen om regional konsumentpolitisk verksamhet
har fört fram i sitt betänkande (SOU 1978:16). Länsstyrelsernas handläggare
för konsumentfrågor - de nuvarande hemkonsulenterna - bör i framtiden
huvudsakligen arbeta med bevakande, utredande och kunskapsförmedlande
uppgifter. Detta innebär enligt propositionen att den regionala instansen
kommer att svara för frågor som f. n. ankommer på konsumentverket men
som är väl lämpade att handläggas regionalt. Vad avser avgränsningen mot
den kommunala konsumentverksamheten uttalas att den regionala organisationen
skall ge vägledning och information bara till konsumenter i

NU 1978/79:22

kommuner som ännu inte har startat konsumentverksamhet. Samarbetet
mellan kommunerna och de regionala handläggarna (är dock byggas uppefter
förutsättningarna i varje län.

Den stora betydelse som information och utbildning har för det konsumentpolitiska
arbetet understryks i propositionen. I detta sammanhang
framhåller föredraganden att det är angeläget med så klara gränser som
möjligt mellan kommunal, regional och central konsumentverksamhet. När
det gäller information bör det regionala arbetet inriktas på att genomfora
kampanjer i länet och på att anpassa material till regionala förhållanden.
Utbildningsinsatserna bör inriktas på planering och samordning och inte ta
formen av direkt medverkan i undervisning. Rapporteringen till konsumentverket
bör begränsas till konsumentproblem som är av direkt intresse för
verkets arbete.

Den nuvarande verksamhetens organisation bibehålls. Verksamheten
skall alltså liksom hittills ankomma på länsstyrelserna. Propositionens förslag
innebär att de regionala handläggarna i högre grad än hittills skall medverka i
länsstyrelsernas arbete på det konsumentpolitiska området. Anvisningar för
den regionala verksamheten skall dock även i fortsättningen utfärdas av
konsumentverket. Dessa anvisningar skall utarbetas i samverkan med den
regionala personalen.

Regeringens förslag till riktlinjer för den regionala konsumentpolitiska
verksamheten godtas i de motioner sorn har väckts med anledning av
propositionen. Vissa synpunkter på och önskemål om verksamhetens
inriktning och de resurser som krävs förs fram i motionen 1978/79:2155.
Motionärerna anser att handläggarna på regional nivå skall kunna ge
vägledning och råd direkt till konsumenterna under den tid då kommunerna
bygger upp sin konsumentpolitiska verksamhet. Vidare förordar de att
konsulenterna skall fl en roll som samordnare mellan de olika utbildningsorganen
i länen och ansvar för utbildningsinsatserna inom det konsumentpolitiska
området. Hemställan i motionen går ut på att riksdagen skall göra ett
uttalande av denna innebörd.

1 propositionen konstateras att den takt varmed kommunerna bygger ut
den konsumentpolitiska verksamheten kommer att variera såväl inom som
mellan regioner. Det blir därför ofrånkomligt att de regionala handläggarna
under ytterligare en tid måste arbeta med uppgifter som egentligen är
kommunala. Det understryks dock att vägledning och information bör
lämnas endast till konsumenter i kommuner som ännu inte har inrättat
konsumentverksamhet.

I dagens läge fyller de nuvarande hemkonsulenternas direkta vägledning
och information till konsumenterna en viktig funktion. Förutsättningen för
en framgångsrik konsumentpolitik är en nära kontakt mellan samhällets
organ och de enskilda konsumenterna. Det är därför angeläget att kommunerna
tar sitt ansvar för rådgivning och stöd i konsumentfrågor. Under
uppbyggnadsperioden måste, som motionärerna påpekar, ett ansvar på detta

NU 1978/79:22

område falla också på de regionala handläggarna. Utbildningsinsatser av olika
slag kommer även framgent att vara en viktig uppgift för den regionala
organisationen. Dessa insatser bör enligt propositionen inriktas på planering
och samordning och inte ta formen av direkt medverkan i undervisning.
Utskottet ansluter sig till denna inriktning av den regionala verksamheten.
Detta bör dock icke utesluta att de regionala handläggarna kan medverka i
undervisning vid exempelvis studiedagar för lärare eller i allmänna informationsinsatser
inom skolväsendet. Utskottet konstaterar alltså att motionärernas
synpunkter och önskemål i allt väsentligt tillgodoses genom de
riktlinjer för den regionala verksamheten som anges i propositionen.
Utskottet anser därför inte att det finns skäl för riksdagen att göra någon
särskild framställning till regeringen med anledning av det nämnda motionsyrkandet.

I motionen aktualiseras även frågan om vilka resurser som krävs för den
regionala verksamheten. Motionärerna förordar att en fast biträdestjänst
inrättas på varje hemkonsulentexpedition. Vidare begär de att ”tillräckliga
medel” skall anslås för de regionala handläggarnas reseverksamhet. Riksdagen
föreslås göra ett uttalande av denna innebörd. Dessa önskemål
anknyter till förslag som fördes fram av utredningen och som fick stöd av
flertalet remissinstanser.

I likhet med motionärerna finner utskottet att den regionala organisationen
bör fl resurser som gör det möjligt att dess uppgifter effektivt fullföljs. De
nuvarande hemkonsulenterna är inordnade i länsstyrelsernas planeringsavdelningar.
Någon organisatorisk förändring eller resursförstärkning föreslås
inte i propositionen. Det ankommer på länsstyrelserna att i det årliga
budgetarbetet göra en avvägning mellan olika krav på resurser och om så
befinns lämpligt i sina anslagsframställningar föra fram förslag om resursförstärkning
på detta område.

Med vad här sagts ansluter sig utskottet till de riktlinjer för den regionala
konsumentpolitiska verksamheten som förordas i propositionen.

Den kommunala konsumentpolitiska verksamhetens utbyggnadstakt
kritiseras i två motioner. Enligt motionen 1978/79:2156 har verksamheten
inte utvecklats på det sätt som man räknade med då riksdagen fattade sitt
beslut år 1975. Motionären föreslår att riksdagen hos regeringen skall begära
en utredning av den lokala konsumentverksamhetens utbyggnadstakt samt
av hur de olika modellerna av den lokala konsumenthjälpen fungerar.

Som framgår av redovisningen i det föregående följer konsumentverket
noga uppbyggnaden av kommunernas konsumentpolitiska verksamhet. Så
gör även Svenska kommunförbundet. Utskottet vill vidare erinra om att en
viktig uppgift för de regionala handläggarna blir att rapportera konsumentproblem
till konsumentverket. Utskottet anser därför inte att en särskild
utredning så som föreslås i motionen är påkallad.

1 motionen 1978/79:2157 hemställs att regeringen skall vidta erforderliga

NU 1978/79:22

åtgärder för att kommunernas utbyggnad av den egna konsumentverksamheten
vid årsskiftet 1980-1981 skall fylla vissa minimikrav i enlighet med
riksdagens beslut år 1975 om kommunernas medverkan i konsumentpolitiken.
Motionärerna menar att det finns skäl som talar för att kommunerna
borde åläggas att bedriva konsumentpolitisk verksamhet.

Enligt regeringens bedömning finns det inte nu skäl att forcera utbyggnaden
av kommunernas konsumentverksamhet genom lagstiftning på
området. Om utbyggnadstakten befinns vara oacceptabel får, uttalas det i
propositionen, erforderliga åtgärder övervägas vid den då aktuella tidpunkten.

Utskottet vill understryka att det är angeläget att kommunerna bygger ut
sin konsumentpolitiska verksamhet. Om konsumentpolitiken skall fungera
enligt statsmakternas intentioner måste den ha en lokal förankring. Utskottet
utgår från att regeringen noga följer utvecklingen och tar de initiativ som kan
befinnas nödvändiga. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionen
1978/79:2157.

Motionen 1978/79:2027 tar upp frågan om sammansättningen av de
referensgrupper som är knutna till en del konsumentnämnder. Motionärerna
önskar att riksdagen skall uttala sig för att kommunernas näringsliv bör ges
representation i referensgrupperna.

En referensgrupp knuten till det kommunala konsumentpolitiska organet
har inrättats i 48 kommuner. Gruppens uppgift är främst att vara ett forum för
diskussion och åsiktsutbyte om den konsumentpolitiska verksamheten i
kommunen. I referensgrupperna ingår representanter för olika organisationer
som har anledning att syssla med konsumentfrågor, såsom studieförbund,
fackliga sammanslutningar och kooperativa kvinnogillen. I några fall förekommer
det att en representant för det lokala köpmannaförbundet ingår i
referensgruppen. Det ankommer på kommunen att själv besluta om
inrättande av en referensgrupp och om dess sammansättning. Självfallet kan
denna variera efter de olika lokala förutsättningar som finns. Utskottet anser
inte att riksdagen bör göra något uttalande om hur referensgrupper för
konsumentfrågor bör vara sammansatta.

Utskottet hemställer

1. beträffande förstärkning av den regionala konsumentpolitiska
verksamhetens resurser, m. m.

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2155,

2. beträffande riktlinjer för den regionala konsumentpolitiska verksamheten att

riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:57 godkänner
där angivna riktlinjer,

3. beträffande utredning om utbyggnad av den lokala konsumentverksamheten att

riksdagen avslår motionen 1978/79:2156,

NU 1978/79:22

4. beträffande åtgärder för att stödja utbyggnaden av den kommunala
konsumentpolitiska verksamheten

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2157,

5. beträffande sammansättningen av konsumentnämndernas referensgrupper att

riksdagen avslår motionen 1978/79:2027.

Stockholm den 27 februari 1979

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Bengt Sjönell (c), Erik Hovhammar (m),
Hugo Bengtsson (s), Fritz Börjesson (c), Arne Blomkvist (s), Sven Andersson i
Örebro (fp), Nils Erik Wååg (s), Birgitta Hambraeus (c), Ingvar Carlsson (s),
Margaretha af Ugglas (m), Ivar Högström (s), Ingegärd Oskarsson (c), Rune
Johansson i Ljungby (s) och Hugo Bergdahl (fp).

GOTAB 61598 Stockholm 1979