NU 1978/79:19

Näringsutskottets betänkande
1978/79:19

med anledning av motioner om alkoholreklam och tobaksreklam
Ärendet

I detta betänkande behandlas motionerna

1978/79:563 av Joakim Ollén (m), såvitt gäller hemställan (1) att riksdagen
hos regeringen begär förslag till lag om upphävande av alkoholreklamförbud,

1978/79:654 av Hugo Bergdahl (fp) och Bernt Ekinge (fp), vari hemställs att
riksdagen beslutar om förbud mot kommersiell annonsering av tobaksvaror,

1978/79:1509 av Esse Petersson (fp) och Börje Stensson (fp), vari hemställs
att riksdagen beslutar att annonsförbudet för sprit, vin och starköl från den 1
juli 1979 utsträcks att gälla även öl och tobak,

1978/79:1512 av Catarina Rönnung (s), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om förslag till förbud mot tobaksreklam i samband med
idrottstävlingar.

Motionen 1978/79:563 behandlas i övrigt i utskottets betänkande NU
1978/79:20. Motiveringen finns i motionen 1978/79:562 om återinförande av
mellanölet, vilken har hänvisats till skatteutskottet.

Ny lagstiftning på området

Lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker
och lagen (1978:764) med vissa bestämmelserom marknadsföring av
tobaksvaror antogs av riksdagen i november 1978 (prop. 1977/78:178, NU
1978/79:1, rskr 1978/79:30). De träder i kraft den 1 juli 1979.

De båda lagarna har som grundregel att särskild måttfullhet skall iakttas
vid marknadsföringen av alkoholdrycker-dvs. spritdrycker, vin, starköl och
öl - och tobaksvaror. Detta krav motiveras med hän visning till de hälsorisker
som är förbundna med bruk av alkohol och tobak. Reklamåtgärder och andra
marknadsföringsåtgärder får inte vara påträngande eller uppsökande och får
inte uppmana till bruk av varorna. Tidningsannonsering för spritdrycker, vin
och starköl förbjuds, utom i fråga om skrifter som tillhandahålls bara på
försäljnings- och utskänkningsställen. I tidningsannonser för tobaksvaror
skall sådan varningstext och innehållsdeklaration återges som enligt lag
(1975:1154) skall finnas på varuförpackningarna.

De två lagarna anknyter till marknadsföringslagen (1975:1418). Tillämp 1

Riksdagen 1978/79. 17 sami. Nr 19

NU 1978/79:19

ningen skall alltså handhas av konsumentombudsmannen (KO) och marknadsdomstolen.
Handlingar som strider mot de nyss berörda föreskrifterna
skall vid tillämpning av marknadsföringslagen anses vara otillbörliga mot
konsumenterna.

Motionerna

I motionen 1978/79:562-som innehåller motiveringen till vadsom yrkas i
motionen 1978/79:563 - anförs att "förbudsriksdagen” är en allt oftare
använd benämning på den svenska riksdagen. Riksdagen har, säger motionären,
under kort tid kommit att fatta beslut om en rad förbud som en bred
folkopinion har uppfattat som ogrundade. 1 första hand har kritiken riktat sig
mot mellanölsförbudet, alkoholreklamförbudet och förbudet mot s. k. enarmade
banditer. Förbudsbesluten har, hävdar motionären, i flera fall
tillkommit mera som ett uttryck för en moralisk övertygelse än som ett
resultat av sakliga överväganden. Valet av förbudsobjekt är också slumpmässigt.
Så förbjuds t. ex. alkoholreklam men inte tobaksreklam. Av kritiken
får man, framhåller motionären, inte dra slutsatsen att riksdagen inte skall
kunna förbjuda företeelser av olika slag. Vissa oskrivna regler begränsar
emellertid samhällets rätt att meddela förbud. Samhället bör inte kunna
förbjuda beteenden enbart därför att de i största allmänhet är olämpliga.
Individens olämpliga beteende måste vara kvalificerat skadligt för andra
personer eller för samhället. Den skadliga effekten måste vara både klart
dokumenterad och allmänt förekommande. Förbudsbesluten måste också
framstå som konsekventa i sin utformning. De tre nämnda förbuden strider
mot dessa regler, menar motionären. Under handläggningen av frågan om
alkoholreklamförbud framfördes inte vid något tillfälle påståendet att ett
sådant förbud kunde väntas minska alkoholkonsumtionen. Om riksdagen
inte respekterar enskilda människors önskan om integritet och eget ansvar
respekterar medborgarna inte heller riksdagens beslut, anför motionären
avslutningsvis.

Socialstyrelsens nämnd för alkoholfrågor har förordat ett uttryckligt förbud
mot alkoholreklam, förenat med straffsanktioner, påpekas i motionen 1978/
79:1509. De som blir missbrukare och därigenom drabbas av lidande har
blivit det till följd av konsumtionen. Öl är ofta, främst bland ungdom, en
introduktionsdryck som leder till konsumtion av starkare alkoholdrycker.
Genom bruk av tobak uppkommer stora cancerrisker. Det är, säger motionärerna,
samhällets uppgift och ansvar att vidta åtgärder som stoppar
reklamen för en ökad giftkonsumtion. De restriktioner som krävs är i själva
verket en handling av solidaritet med dem som har blivit skadade av
gifterna.

Världshälsoorganisationen (WHO) anser att tobaksbruket är den onödigaste
folksjukdomen i industriländerna och att den borde elimineras genom

NU 1978/79:19

målmedveten hälsoupplysning i förening med andra insatser, exempelvis
reklamförbud, sägs i motionen 1978/79:654. Samhället avdelar i dag
betydande resurser för att inom hälsoupplysningens ram kunna åstadkomma
en minskning av tobakskonsumtionen. Samtidigt satsar tobaksindustrin
tiotals miljoner kronor årligen på reklam. Det är, uttalar motionärerna, mot
den bakgrunden hög tid att åtgärder sätts in för att motverka tobaksskadorna.

I motionen 1978/79:1512 erinras om olika åtgärder som vidtas för att
informera om rökningens negativa verkningar. Bl. a. har Riksidrottsförbundet
engagerat sig i saken och givit ut en folder om tobaksfrågor inom
idrottsrörelsen. Det ter sig därför, säger motionären, stötande att cigarettreklam
förekommer vid idrottsevenemang, exempelvis i samband med
bilsporttävlingar.

Riksdagens behandling av ämnet år 1978

Regeringens förslag år 1978 rörande förbud mot alkoholreklam var
föranlett av en begäran av riksdagen våren 1977 att ett sådant förslag skulle
läggas fram. Skatteutskottet och socialutskottet avgav yttranden till näringsutskottet,
som slutligt beredde ärendet. 1 inget av de tre utskotten förekom
någon reservation mot förslaget om att förbud mot alkoholreklam skulle
införas. I ett särskilt yttrande anförde moderata samlingspartiets två representanter
i näringsutskottet att de visserligen ansåg att starka skäl talade för
uppfattningen att man inte borde införa annonsförbud utan endast.en regel
om särskild måttfullhet vid marknadsföring av alkoholdrycker men att de
inte ville motsätta sig att regeringens förslag genomfördes. Detta förslag
svarade, framhöll de, mot vad en klar majoritet inom riksdagen hade begärt.
Vidare anfördes i det särskilda yttrandet att det var angeläget att berörda
myndigheter noga följde hur marknadsföringen av spritdrycker, vin och
starköl utvecklades efter annonsförbudet. Vin- och spritreklamen kunde
komma att ta sig andra, mindre godtagbara former, som det skulle bli svårt att
kontrollera och att ingripa mot. Därför borde annonsförbudet inte betraktas
som något för all framtid givet utan kunna omprövas i ljuset av vunna
erfarenheter.

Joakim Ollén (m) ställde sig i en motion avvisande till ett förbud mot
reklam för alkoholdrycker. Ett huvudargument var att ett sådant förbud
kunde leda till att säljarna började använda olämpliga affärsmetoder, bl. a. i
sin strävan att påverka restaurangerna. I stället borde riksdagen enligt
motionären begära förslag till en lagstiftning beträffande marknadsföring av
alkoholdrycker som inskränkte sig till att kräva särskild måttfullhet vid
marknadsföringen.

Näringsutskottet anförde gentemot motionären att en sådan bestämmelse
som han förordade knappast - med hänsyn till de restriktioner för alkohol -

NU 1978/79:19

reklamen som redan tillämpades-skulle få någon större betydelse i sak. Den
mera offensiva inställning till alkoholreklamen som riksdagen hade uttalat
sig för krävde enligt utskottet ett förbud mot den kommersiella annonsering
som i betydande omfattning bedrevs av vin- och spritproducenter och deras
ombud.

Utskottet avstyrkte också en annan motion, vari yrkades avslag på
propositionen i dess helhet. I denna motion betecknades de föreslagna
bestämmelserna som "en maktfullkomlig styrning från statens sida”, och de
berörda varorna sades ha många positiva sidor. Utskottet anförde att
motionärernas resonemang präglades av en anmärkningsvärd brist på
förståelse för de medicinska och sociala skäl som låg till grund för regeringens
förslag.

Det framfördes också motionsyrkanden om att även annonsering för öl och
för tobaksvaror skulle förbjudas.

När det gällde ölannonsering erinrade skatteutskottet om att mellanölet
hade avskaffats. Skatteutskottet pekade på att konsumtionen av maltdrycker
hade minskat, att ungdomens missbruk av öl hade avtagit och att staten hade
skaffat sig ett dominerande inflytande över maltdryckshanteringen. De
föreslagna reglerna om särskild måttfullhet vid marknadsföring av alkoholdrycker
borde under dessa förutsättningar skapa tillräckliga garantier för att
de kritiserade former av reklam som förekom vid mellanölets introduktion
inte skulle komma att upprepas. Den statliga dominansen på området
motiverade också, sade skatteutskottet, att de enskilda bryggerierna borde ha
möjligheter att göra sina produkter kända genom annonsering, om man ville
tillgodose rimliga näringspolitiska intressen.

Socialutskottet hänvisade till ett uttalande i propositionen om att ett
annonsförbud beträffade öl, en förhållandevis alkoholsvag dryck, skulle i viss
mån kunna inverka negativt på samhällets strävanden att främja övergången
till svagare drycker. Utskottet ansåg att detta skäl inte kunde lämnas
obeaktat. Med hänsyn härtill och till den grundläggande regeln om särskild
måttfullhet även vid ölannonsering ansåg utskottet att riksdagen borde
biträda regeringens förslag. Riksdagen borde dock vara beredd att utan
dröjsmål ompröva sitt ställningstagande om sistnämnda regel skulle visa sig
inte vara tillräcklig för att åstadkomma önskvärd begränsning av marknadsföringen
av öl.

Även näringsutskottet ansåg att av maltdryckerna endast starköl borde
omfattas av annonsförbudet. Utöver de skäl för denna linje som skatteutskottet
och socialutskottet angav i sina yttranden nämnde näringsutskottet
som en beaktansvärd omständighet att, som föredragande statsrådet hade
påpekat, ett annonsförbud för öl kunde leda tillen svårkontrollerad ökning av
marknadsföringsaktiviteten i detaljhandeln. Öl såldes enligt uppgift i propositionen
från 12 000 försäljningsställen. Näringsutskottet instämde i vad
socialutskottet hade sagt om en ev. omprövning av frågan om ett förbud mot
ölannonsering.

NU 1978/79:19

Ett förbud mot annonsering för tobaksvaror avstyrktes av socialutskottet
med hänvisning lill argument i propositionen.

Näringsutskottet anförde i detta ämne:

Den föreslagna bestämmelsen om särskild måttfullhet vid marknadsföring
av tobaksvaror innebär en välmotiverad skärpning jämfört med de i och för
sig restriktiva regler som finns redan nu, i branschöverenskommelsen om
tobaksreklam. Utskottet vill inte bestrida att de argument som anförs mot att
man tar steget till ett fullständigt förbud mot tobaksreklam delvis har
begränsad räckvidd. Vid en samlad bedömning finner utskottet emellertid att
övervägande skäl talar för att regleringen av marknadsföringen inom
tobaksbranschen inte görs hårdare än vad som föreslås i propositionen.
Berörda myndigheter bör givetvis följa utvecklingen och efter hand söka
utvärdera den nya ordningen.

Alla de nu återgivna ställningstagandena beträffande öl- och tobaksreklam
föranledde inom resp. utskott reservationer till förmån för motionsyrkandena.

Nuvarande branschregler för tobaksreklam

I anslutning till marknadsföringslagen har KOoch Svenska tobaksbranschföreningen,
senast år 1975, överenskommit om regler för tobaksreklam.
Enligt överenskommelsen skall reklamen präglas av balans och måttfullhet.
Förbud gäller mot bl. a. direktreklam, filmreklam, stillbildsreklam på
biografer och teatrar, utomhusreklam utom vid säljställen samt mot reklam
bl. a. i sjukhus och i lokaler för huvudsakligen ungdom samt vid idrottstävlingar
o. d.

Utskottet

Riksdagen beslöt i november 1978 om skärpta bestämmelser rörande
marknadsföring av alkoholdrycker och tobaksvaror (prop. 1977/78:178, NU
1978/79:1, rskr 1978/79:30). Grundregeln är att särskild måttfullhet skall
iakttas vid marknadsföringen. Reklam får inte vara påträngande eller
uppsökande, och den får inte uppmana till bruk av varorna.

För marknadsföring av spritdrycker, vin och starköl gäller den särskilda
inskränkningen att tidningsannonsering inte får förekomma (utom i viss
fackpress). I motionen 1978/79:563 begärs alt denna bestämmelse skall
upphävas. Den är, hävdar motionären, ett exempel på förbud som riktar sig
mot slumpmässigt valda objekt och som har tillkommit utan tillräckliga
sakliga överväganden och utan stöd i folkopinionen.

Det finns enligt utskottets mening inte grund för de anmärkningar som
motionären riktar mot riksdagens beslut rörande alkoholreklamen. Utskottet
avstyrker det nu aktuella yrkandet i motionen 1978/79:563 med hänvisning
till vad utskottet - i anslutning till yttranden av skatteutskottet och
socialutskottet - anförde i sitt föregående betänkande i ämnet.

NU 1978/79:19

Vid riksdagsbehandlingen förra året fanns ett par motionsyrkanden om att
av maltdrycker inte bara starköl utan även öl skulle omfattas av annonsförbudet.
Vidare föreslogs i flera motioner förbud mot tobaksannonsering. Med
samma argument som tidigare återkommer dessa båda önskemål i motionen
1978/79:1509. Förbud mot tobaksannonsering föreslås också i motionen
1978/79:654.

Utskottet anser att riksdagen bör stå fast vid det beslut beträffande
ölannonsering och tobaksannonsering som den med stor majoritet fattade för
ett par månader sedan. Den nya lagstiftningen innebär, som framgår av vad
nyss sagts, ytterligare restriktioner för denna annonsering i förhållande till
vad som nu gäller. Som utskottet framhöll i höstas får kommande erfarenheter
av den nya lagstiftningens verkningar ge vid handen om det finns skäl
att ompröva lagstiftningen och skärpa marknadsföringsbestämmelserna än
mer. Motionerna 1978/79:654 och 1978/79:1509 avstyrks sålunda.

1 motionen 1978/79:1512 begärs förbud mot tobaksreklam i samband med
idrottstävlingar. Redogörelsen i det föregående visar att redan de nuvarande
branschreglerna stadgar om ett sådant förbud. Konsumentverket och
företrädare för tobaksbranschen håller nu på att i ahslutning till den nya
lagstiftningen utarbeta riktlinjer för marknadsföringen av tobaksvaror. Dessa
riktlinjer kan, enligt vad utskottet har inhämtat, väntas innebära en
precisering och skärpning av de regler som nu gäller i fråga om tobaksreklam i
idrottssammanhang. Med hänvisning till vad nu sagts avstyrker utskottet
motionen 1978/79:1512.

Utskottet hemställer

1. beträffande upphävande avförbudet mot annonsering för alkoholdrycker att

riksdagen avslår motionen 1978/79:563 yrkandet 1,

2. beträffande förbud mot annonsering för tobaksvaror

att riksdagen avslår motionen 1978/79:654 och motionen 1978/
79:1509 i ifrågavarande del,

3. beträffande.förbud mot annonsering,,för öl

att riksdagen avslår motionen 1978/79:1509 i ifrågavarande
del,

4. beträffande förbud mot tobaksreklam i samband med idrottstävlingar att

riksdagen avslår motionen 1978/79:1512.

Stockholm den 13 februari 1979

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

NU 1978/79:19

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Bengt Sjönell (c), Erik Hovhammar (m),
Arne Blomkvist (s), Sven Andersson i Örebro (fp), Nils Erik Wååg(s), Birgitta
Hambraeus (c). Margaretha af Ugglas (m), Karl-Anders Petersson (c),
Ingegärd Oskarsson (c), Lennart Pettersson (s), Rune Jonsson i Husum (s),
Wivi-Anne Radesjö (s), Sivert Andersson (s) och Hugo Bergdahl (fp).

Särskilda yttranden

1. beträffande upphävande av förbudet mot annonsering för alkoholdrycker
(mom.l) av Erik Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m):

När näringsutskottet hösten 1978 behandlade frågan om införande av
förbudet mot annonsering av alkoholdrycker påpekade moderata samlingspartiets
representanter i ett särskilt yttrande till utskottets betänkande NU
1978/79:1 (s. 23 f.) att det då aktuella regeringsförslaget byggde på ett tidigare
principbeslut av riksdagen. De ansåg att starka skäl talade för en mildare form
för reglering än vad som föreslogs i propositionen 1977/78:178 men ville med
hänsyn till att förslaget i denna svarade mot vad en klar majoritet inom
riksdagen hade begärt inte motsätta sig att det genomfördes. De betonade
emellertid att det är angeläget att berörda myndigheter noga följer hur
marknadsföringen av spritdrycker, vin och starköl utvecklas efter annonsförbudet.
Reklamen kan komma att ta sig andra, mindre godtagbara former
som det blir svårt att kontrollera och att ingripa mot. Därför bör annonsförbudet,
anförde de, inte betraktas som något för all framtid givet utan kunna
omprövas i ljuset av vunna erfarenheter.

Riksdagen fattade beslut i frågan i november 1978. Det finns mot angiven
bakgrund inte anledning att nu aktualisera frågan om upphävande av
förbudet. I princip delar vi emellertid den uppfattning som ligger bakom
förslaget i motionen 1978/79:563, nämligen att förbuden mot mellanöl,
alkoholreklam och s. k. enarmade banditer har tillkommit mera som ett
uttryck för en moralisk övertygelse än som resultat av sakliga överväganden.
Samhället bör inte förbjuda beteenden enbart därför att de i största allmänhet
anses vara olämpliga. Förbudsbeslut måste framstå som konsekventa i sin
utformning, så att medborgarna kommer att respektera riksdagens beslut.

2. beträffande förbud mot annonseringför tobaksvaror (mom. 2) av Nils Erik
Wååg (s), Birgitta Hambraeus (c), Lennart Pettersson (s)och Hugo Bergdahl
(fp):

När frågan om marknadsföringen av tobaksvaror behandlades hösten 1978
hävdades i en reservation att även denna varugrupp borde omfattas av
annonsförbud. Den uppfattningen vidhåller vi. Emellertid har, som utskottet
framhåller, riksdagen nyligen med avsevärd majoritet stannat för en mindre
långtgående reglering av tobaksreklamen. En ny lag har utfärdats i enlighet
därmed. Vi avstår från att nu påyrka ändring i denna lag. Därvid tar vi fasta på
vad utskottet har sagt om att berörda myndigheter bör följa utvecklingen på

NU 1978/79:19

området och efter hand söka utvärdera den nya ordningen. Om utvärderingens
resultat motiverar det måste riksdagen givetvis vara beredd att
omgående vidta ytterligare åtgärder mot tobaksreklamen.

3. belräffandejörbud mot annonsering/or öl(mom. 3)av Nils Erik Wååg(s)och
Hugo Bergdahl (fp):

Vår principiella ståndpunkt beträffande annonsering för öl är densamma
som kommer till uttryck i ovanstående särskilda yttrande om förbud mot
annonsering för tobaksvaror.

GOTAB 61556

Stockholm 1979