NU 1978/79:17

Näringsutskottets betänkande
1978/79:17

med anledning av propositionen 1978/79:49 om vissa varvsfrågor
jämte motioner och regeringens skrivelse 1978/79:7 med överlämnande
av årsredovisning för Svenska Varv AB

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels propositionen 1978/79:49 (industridepartementet) om vissa varvsfrågor,

dels regeringens skrivelse 1978/79:7 (industridepartementet), varmed
årsredovisning för år 1977 för Svenska Varv AB har överlämnats till
riksdagen,

dels 25 motioner som har väckts med anledning av propositionen,

dels- i viss del -en motion om åtgärder inom den ekonomiska politiken för
att förbättra sysselsättningen.

Propositionen och motionerna redovisas i det följande (s. 2 resp. s. 4). En
översikt över var i betänkandet de olika motionsyrkandena behandlas lämnas
i bilaga 3 (s. 93).

Yttranden i ärendet har avgivits av försvarsutskottet (FöU 1978/79:3 y) och
arbetsmarknadsutskottet (AU 1978/79:1 y). Yttrandena är fogade till detta
betänkande som bilaga 1 (s. 75) resp. bilaga 2 (s. 80).

Styrelseordföranden direktör Per Ekström och verkställande direktören
Erland Wessberg, Svenska Varv AB, och direktör Rutger Martin-Löf, statens
förhandlare gentemot Kockums AB, har inför utskottet lämnat upplysningar
i ärendet.

Synpunkter och önskemål i ärendet har vidare inför utskottet framförts av
företrädare för Uddevalla kommun och Uddevallavarvet AB, för vissa privata
mindre och medelstora varv, för Stålbyggnadsgruppen inom Sveriges
mekanförbund samt Mekaniska verkstädernas riksförbund och för vissa
företag som fungerar som underleverantörer till varven. Härvid har skrivelser
överlämnats till utskottet.

Skrivelser har vidare inkommit från Sveriges redareförening och från
Sveriges varvsindustriförening.

Utskottet har besökt Götaverken Öresundsvarvet AB och Landskrona
kommun.

1 Riksdagen 1978/79. 17 samt. Nr 17

NU 1978/79:17

Propositionen

Huvudsakligt innehåll

I propositionen framläggs förslag till åtgärder för att underlätta en
nödvändig minskning av den svenska varvsindustrins kapacitet och för att
påskynda en omställning till framtidsinriktad produktion. Åtgärder föreslås
också för att skapa sysselsättning för dem som inte kan beredas arbete i
varvsindustrin.

Vidare föreslås vissa ändringar i riktlinjerna för lämnande av fartygskreditgarantier
och stöd till beställare av fartyg.

Det föreslås att fullmäktige i riksgäldskontoret bemyndigas att t. o. m. år
1981 ikläda staten garantier till svensk varvsindustri - inkl. redan lämnade
garantier - intill ett vid varje tidpunkt sammanlagt belopp av högst 17 000
milj. kr. för finansiering i anslutning till produktion vid varven. Dessutom
föreslås fullmäktige i riksgäldskontoret fö bemyndigande att - inkl. tidigare
berny ndiganden - ikläda staten garantier till fartygsbeställare till ett sammanlagt
belopp av 5 725 milj. kr. för upplåning i anslutning till beställning av
fartyg hos svenska varv. För samma ändamål föreslås att ytterligare 675 milj.
kr. anvisas till lån.

Svenska Varv AB föreslås få finansiellt stöd med 2 200 milj. kr.

Det föreslås att varvsindustrin ansluts till det s. k. SEK-systemet för
statsunderstödd exportkreditgivning.

För de mindre och medelstora varven föreslås stöd om sammanlagt 14,5
milj. kr. för att förbättra deras marknadsföring och produktionsteknik.

Stora ekonomiska resurser föreslås ställas till förfogande för åtgärder för att
lösa de sysselsättningsproblem som kan uppstå. Inom en ram av närmare
1 000 milj. kr. föreslås att regionalpolitiskt stöd upp till 300 milj. kr. skall
kunna lämnas till företag i varvsregionerna, att de regionala utvecklingsfonderna
i berörda län får medelstillskott av 30 milj. kr. och att tre investmentbolag
bildas med 75 milj. kr. i sammanlagda resurser, ett för Göteborgsregionen,
ett för Uddevallaregionen och ett för Malmö-Landskronaregionen.
Vidare föreslås att Svenska Varv AB skall kunna erhålla 200 milj. kr. för
alternativ produktion, att 125 milj. kr. skall användas för stöd till utvecklingsländer
för import av fartyg från Sverige och att 265 milj. kr. skall stå till
förfogande för ytterligare sysselsättningsåtgärder i varvsregionerna.

Förslag

I propositionen föreslås att riksdagen

1. godkänner de industripolitiska riktlinjer beträffande svensk varvsindustri
som föredragande statsrådet har förordat,

2. godkänner de ändrade riktlinjer för lämnande av garantier till svensk
varvsindustri och lämnande av lån och garantier till beställare av fartyg som
föredragande statsrådet har förordat,

NU 1978/79:17

3. godkänner de grunder för statsunderstödd exportkreditgivning till
svenska varv genom AB Svensk Exportkredit som föredragande statsrådet
har förordat,

4. bemyndigar fullmäktige i riksgäldskontoret att till utgången av år 1981
ikläda staten garantier till svensk varvsindustri - inkl. tidigare lämnade
garantier - intill ett vid varje tidpunkt sammanlagt belopp av högst
17 000 000 000 kr.,

5. bemyndigar fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda staten garantier
till beställare av fartyg till ett sammanlagt belopp av högst 5 725 000 000 kr. -inkl. tidigare bemyndigande om 3 700 000 000 kr. - avseende upplåning i
anslutning till beställning av fartyg hos svenska varv i enlighet med vad
föredragande statsrådet har förordat,

6. vidtar åtgärder för att besvär över beslut av fullmäktige i riksgäldskontoret,
som avser ekonomiskt stöd till varvs- och rederiföretag, skall kunna
anföras hos regeringen,

7. bemyndigar regeringen att vid nämnden för fartygskreditgarantier
inrätta en ordinarie tjänst för kanslichef med beteckningen p,

8. till Avskrivningslån till beställare av fartyg på tilläggsbudget I till
statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag av 675 000 000 kr.,

9. till Medelstillskott till Svenska Varv AB på tilläggsbudget I till
statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag av 2 200 000 000 kr.,

10. till Bidrag till Svenska Varv AB för alternativ produktion på tilläggsbudget
I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 200 000 000 kr.,

11. till Regionalpolitisk! stöd: Bidragsverksamhet i Uddevallaregionen på
tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 10 000 000 kr.,

12. till Bidrag till investmentbolag inom varvsregionerna på tilläggsbudget
I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 63 000 000 kr.,

13. till Medelstillskott till regionala utvecklingsfonder inom varvsregionerna
på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under
fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 30 000 000 kr.,

14. till Bidrag till sysselsättningsåtgärder inom varvsregionerna på
tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 265 000 000 kr.,

15. till Bidrag till fartygsexport till utvecklingsländer på tilläggsbudget I till
statsbudgeten förbudgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag av 125 000 000 kr.,

16. till Bidrag till mindre och medelstora varv på tilläggsbudget I till
statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag av 14 500 000 kr.,

NU 1978/79:17

17. till Åtgärder i etableringsfrämjande syfte i vissa län på tilläggsbudget I
till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisar
ett reservationsanslag av 5 500 000 kr.,

18. till Regionalpolitisk! stöd: Lokaliseringslån inom varvsregionerna på
tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fonden för
låneunderstöd anvisar ett investeringsanslag av 290 000 000 kr.,

19. till Teckning av aktier i investmentbolag inom varvsregionerna på
tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fonden för
statens aktier anvisar ett investeringsanslag av 12 000 000 kr.

Motionerna

Yrkanden

De motioner som har väckts med anledning av propositionen 1978/79:49 är
följande:

1978/79:40 av Rune Torwald m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen ger
regeringen till känna vad i motionen förordats för att åstadkomma snabbaste
möjliga strukturomvandling vid Göteborgs varven i kombination med
tryggad sysselsättning för de anställda antingen vid varven eller annat företag
i regionen,

1978/79:67 av Lennart Nilsson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen ger
regeringen till känna att upprustning av järnvägslinjen Munkedal-Lysekil
utförs oberoende av personalsituationen vid varven,

1978/79:68 av Lennart Nilsson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen ger
regeringen till känna att Skandiaverken skall omfattas av de stödåtgärder för
alternativ produktion som föreslås i propositionen,

1978/79:69 av Lennart Nilsson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen ger
regeringen till känna att de kommuner som ingår i länsarbetsnämndens
Uddevalladistrikt ges möjligheter till de stödformer som föreslagits i
propositionen,

1978/79:70 av Lars Schött m. fl. (m, c), vari hemställs att riksdagen ger
regeringen till känna

1. att de mindre och medelstora varven skall ges en likvärdig behandling
med storvarven,

2. att varv med acceptabel kostnadstäckning ej skall bli föremål för
nedskärning eller nedläggning,

3. att alla varvsorter vid fall av reducering av varvsverksamheten skall
behandlas på samma sätt som berörda västkustkommuner,

1978/79:71 av Sten Svensson (m) och Sven Eric Lorentzon (m), vari
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som

NU 1978/79:17

anförts i motionen beträffande utvecklingen för de mindre varven i
förhållande till varvsindustrin i övrigt,

1978/79:82 av Kerstin Andersson i Hjärtum (c), vari hemställs att
riksdagen beslutar

1. att de små och medelstora varvens kapacitet inte skärs ned med större
procent än de stora varvens,

2. att med bifall till den totalram som anges i propositionen 1978/79:49 för
innevarande budgetår hos regeringen begära förslag om inrättande av en
industriell utvecklingsfond med en låneram på 300 milj. kr.,

3. att små kommuner, som berörs av varvsnedskämingen, bör ha företräde
att erhålla medel för att stödja nya, mindre, industriella projekt ur denna
fond,

1978/79:83 av Pär Granstedt m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om fortsatt drift
vid Götaverken Finnboda AB,

1978/79:84 av Ivar Högström m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts i fråga om de
mindre och medelstora varvens framtida produktionsinriktning,

1978/79:85 av Ella Johnsson (c), vari hemställs att riksdagen uttalar att den
i propositionen föreslagna omläggningen av järnvägslinjen Halmstad-Getinge
ej kommer till stånd,

1978/79:86 av Karl-Anders Petersson (c) och Claes Elmstedt (c), vari
hemställs att riksdagen beslutar att de små och medelstora varven undantas
från krav på reducering av sin verksamhet i avvaktan på en samlad
bedömning av småvarvens situation,

1978/79:87 av Ulla Tillander m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna

1. vad som anförts i motionen beträffande Kockums projekt angående
utnyttjande av naturgas som energikälla,

2. vad som anförts i motionen beträffande formerna för statens övertagande
av Kockums AB,

1978/79:127 av Hugo Bengtsson m. fl. (s), vari hemställs

1. att riksdagen i skrivelse till regeringen hemställer om omedelbara
åtgärder för att klara yrkesutbildning och omskolning på varvsorterna i
enlighet med vad i motionen anförts,

2. att riksdagen medger att erforderliga medel från anslaget till sysselsättningsskapande
åtgärder inom varvsregionerna får tas i anspråk för ändamålet,

1978/79:128 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari
hemställs

NU 1978/79:17

1. att riksdagen avslår propositionen 1978/79:49,

2. att riksdagen uttalar sig för att en samhällsägd produktionskedja måste
upprättas, inkluderande gruv-, stål-, varvs- och rederinäringar,

3. att riksdagen uttalar sig för att seriösa ansträngningar görs för att
introducera de svenska varvens produkter på den krisfria socialistiska
marknaden och i utvecklingsländerna,

4. att riksdagen i enlighet med statens ägaransvar för den svenska
varvsindustrin ger regeringen till känna vad som i övrigt framhålls i denna
motion,

1978/79:129 av Gunnar Johansson (m), vari hemställs

1. att riksdagen avslår den i propositionen föreslagna nedbantningen av
Uddevallavarvet,

2. att riksdagen uttalar att Uddevallavarvet frigörs organisatoriskt och
ekonomiskt från Svenska Varv AB,

1978/79:130 av Torsten Karlsson (s), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en kartläggning av följderna av omstruktureringen inom
varvsindustrin för varvens underleverantörer,

1978/79:131 av Eric Kronmark (m), vari hemställs att riksdagen beslutar att
under punkt 14 i propositionen även skall inrymmas ett förskott till
försvarsramen på högst 72 milj. kr. att återbetalas från fjärde huvudtiteln i
enlighet med planerat betalningsutfall,

1978/79:132 av Kjell Mattsson m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen vid
behandlingen av propositionen 1978/79:49 i enlighet med vad som anförs i
motionen uttalar sig beträffande

1. varvsnäringens struktur och planeringsperiodens längd,

2. effekten för Uddevallavarvet vid Skandiaverkens övergång till andra
produkter i större utsträckning,

3. tolkningen av vad som avses med varvsregion och stödberättigade
byggnadsinvesteringar,

4. arbetsmarknadspolitiska insatser i Uddevallaregionen,

5. översyn av statens organisation för varvsföretagen,

1978/79:137 av Gösta Bohman m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen

1. godkänner de industripolitiska riktlinjer beträffande svensk varvsindustri
som förordas i motionen,

2. anhåller att regeringen låter utreda en ändrad organisationsstruktur för
de statliga varven i enlighet med de riktlinjer som framförts i motionen,

3. godkänner de ändrade riktlinjer för lån till beställare av fartyg som
förordas i motionen,

4. hemställer att regeringen vid utgången av varje år till riksdagen
redovisar en utvärdering av resultatet av vidtagna åtgärder för bl. a.
kapacitetsminskningen vid varven.

NU 1978/79:17

5. uttalar att de mindre och medelstora varven skall garanteras ett
likvärdigt stöd i förhållande till det som ges till de statliga storvarven,

6. avslår förslaget att till Bidrag till fartygsexport till utvecklingsländer på
tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag om 125 000 000 kr.,

7. med avslag på förslaget att tillskapa ett särskilt organ för samordnad
internationell marknadsföring till Bidrag till mindre och medelstora varv på
tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 13 000 000 kr.,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
Finnboda Varv,

9. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
tidigareläggning av statliga beställningar,

10. anhåller att regeringen snarast låter föranstalta om redovisning av de
ansvars- och beslutslinjer som nu tillämpas och avses bli tillämpade inom den
utvidgade delegationen för etableringsfrågor i enlighet med vad i motionen
anförts,

1978/79:138 av Torkel Lindahl (fp), vari hemställs att riksdagen vid sin
behandling av propositionen 1978/79:49 beaktar vad i motionen anförts
angående Uddevallaregionen,

1978/79:139 av Torkel Lindahl (fp), vari hemställs att riksdagen vid
behandlingen av propositionen 1978/79:49 beaktar vad som anförts i
motionen angående långsiktig forskning och utveckling för varven,

1978/79:140 av Inger Lindquist (m) och Ove Nordstrandh (m), vari
hemställs att riksdagen godkänner de industripolitiska riktlinjer beträffande
svensk varvsindustri som förordats i motionen,

1978/79:141 av Olof Palme m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen

1. godkänner de riktlinjer beträffande svensk varvsindustri som förordats i
motionen,

2. godkänner vad som i motionen anförts beträffande sysselsättningspolitiken
vid de fyra storvarven,

3. till Särskilda sysselsättningsinsatser vid varven på tilläggsbudget I till
statsbudgeten för budgetåret 1978/79 anvisar 50 000 000 kr.,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts beträffande
Kockums inlemmande i Svenska Varv,

5. godkänner vad som i motionen anförts beträffande de mindre och
medelstora varven,

6. hos regeringen begär att en kommission för de mindre och medelstora
varven snarast tillsätts med de uppgifter som anges i motionen,

7. bemyndigar regeringen att vidga verksamheten med tillfälligt sysselsättningsbidrag,
s. k. 75-procentsbidrag, till de små och medelstora varven i
enlighet med vad som anförts i motionen.

NU 1978/79:17

8. avslår regeringens förslag om att anvisa ett reservationsanslag av
14 500 000 kr. till Bidrag till mindre och medelstora varv,

9. avslår regeringens förslag om att anvisa ett reservationsanslag av
675 000 000 kr. till Avskrivningslån till beställare av fartyg och i stället anvisar
975 000 000 kr. till Stöd till strukturutveckling inom svensk rederinäring på
tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79,

10. hos regeringen begär åtgärder i fråga om färjebeställningar i enlighet
med vad som anförts i motionen,

11. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om nämnden
för fartygskreditgarantier,

12. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts angående
varvens fartygsengagemang,

13. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts beträffande
resultatredovisning och förlusttäckning vid Svenska Varv AB,

14. ger regeringen till känna vad som anförts angående alternativ produktion,

15. till Bidrag till Svenska Varv AB för alternativ produktion anvisar
350 000 000 kr. på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/
79,

16. till Styrelsen för teknisk forskning och utveckling på tilläggsbudget I
anvisar 13 000 000 kr. att användas på skeppsteknisk forskning och utveckling,

17. ger regeringen till känna vad som anförts beträffande de regionala
investmentbolagen,

18. avslår regeringens förslag om Bidrag till investmentbolag inom
varvsregionerna och Teckning av aktier i investmentbolag inom varvsregionerna
på tilläggsbudget I till statsbudgeten förbudgetåret 1978/79 och i stället
till Särskilt medelstillskott till de regionala utvecklingsfonderna för utveckling
av näringslivet inom varvsregionerna på tilläggsbudget I till statsbudgeten
för budgetåret 1978/79 anvisar ett reservationsanslag av 75 000 000
kr.,

1978/79:142 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. avslår propositionen 1978/79:49,

2. uttalar att inga ytterligare nedskärningar och avskedanden får företas
inom varvsindustrin,

3. uttalar att den aviserade nedläggningen av Finnboda varv ej bör
genomföras,

4. uttalar att målsättningen för svensk varvspolitik skall vara att bevara
varvens kapacitet och utnyttja den för en framtida offensiv industripolitik,

5. hos regeringen begär förslag om förstatligande av samtliga varv och
rederier,

6. uttalar att den nuvarande ledningen för den statliga varvskoncernen bör
ersättas med en administration, där de arbetande har majoritet på alla nivåer

NU 1978/79:17

och där tekniker och administrativ expertis är inriktade på att förnya och
utveckla varvens kapacitet,

7. hos regeringen hemställer om att ett program utarbetas för att vidga den
inrikes sjöfartens roll,

8. hos regeringen hemställer om ett program för att förnya och effektivisera
processindustrins bestånd av anläggningar,

9. hos regeringen hemställer om ett program för att inom energisektorn
påskynda sådana utbyggnader vilka kan bilda grund för produktion vid
varven,

10. hemställer hos regeringen om omedelbara garantier åt Kockums för
byggande av tredje och fjärde LNG-tankern,

11. bemyndigar regeringen att i en årligen inför riksdagen redovisad plan
ställa de medel till förfogande som krävs för att ovan angivna målsättningar
för varvens utveckling och för sysselsättningens bevarande skall kunna
uppfyllas,

12. hos regeringen hemställer om att i särskild ordning framlägga sysselsättningspolitiska
program gällande varvsregionerna,

1978/79:143 av Nils Åsling m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen
beslutar

1. att strukturförändringarna inom svensk varvsindustri skall ske i
överensstämmelse med de allmänna näringspolitiska riktlinjer som redovisats
i motionen,

2. att hos regeringen begära att en varvskommission tillsätts med den
sammansättning som redovisats i motionen och med uppgift att presentera
ett strukturprogram för varvsnäringen med den inriktning som redovisats i
motionen,

3. att i avvaktan på ett långsiktigt strukturprogram för varvsnäringen

a) begränsa nu aktuella beslut om varvsindustrin i enlighet med de
riktlinjer som angivits i motionen,

b) begränsa neddragningen av varvsnäringens produktionskapacitet under
1979 till vad som är erforderligt med hänsyn till orderläge och allmänna
marknadsförutsättningar,

c) hos regeringen begära att ett nytt förslag om varvsnäringens framtida
struktur, volym och produktionsinriktning framläggs under hösten 1979,

4. att med bifall till den totalram som anges i propositionen 1978/79:49 för
innevarande budgetår hos regeringen begära förslag om inrättande av en
industriell utvecklingsfond, med de uppgifter som anförts i motionen och
meden låneram på 300 milj. kr.,att presenteras i samband med tilläggsbudget

II.

Vidare behandlas följande motion i angiven del:

1978/79:1 av Lars Werner m. fl. (vpk), i vad avser yrkandet (8) att riksdagen
hos regeringen hemställer om förslag om sysselsättningsgaranti och alternativ
produktion inom varven så att sysselsättningen där ej minskar.

NU 1978/79:17

Denna motion - om åtgärder inom den ekonomiska politiken för att
förbättra sysselsättningen - har väckts den 3 oktober 1978 med åberopande av
3 kap. 15 § riksdagsordningen, om motionsrätt med anledning av händelse av
större vikt. Den har hänvisats till finansutskottet, som i angiven del har
överlämnat den till näringsutskottet. 1 övriga delar behandlas motionen av
finansutskottet (FiU 1978/79:10) och arbetsmarknadsutskottet (AU 1978/
79:15). I vissa delar - bl. a. i vad avser det här aktuella yrkandet - omfattas den
av näringsutskottets yttrande NU 1978/79:1 y till finansutskottet.

Motivering

I detta avsnitt refereras partimotioner från moderata samlingspartiet,
socialdemokraterna och vänsterpartiet kommunisterna samt en gruppmotion
av centerpartiets representanter i närings- och arbetsmarknadsutskotten.

I moderata samlingspartiets motion 1978/79:137 påpekas att de bedömningar
av den svenska varvsindustrins utveckling som redovisas i propositionen
är betydligt mer pessimistiska än de som gjordes år 1977. Resonemangen
i motionen utgår från dels de expertutredningar som redovisas i
propositionen, dels en företags- och samhällsekonomisk analys som har
genomförts inom ekonomidepartementet. Den senare refereras utförligt. Där
konstateras bl. a. att företagsekonomiskt betingade nedläggningskrav i
princip motsvaras av ett samhällsekonomiskt betingat krav på att de resurser
som f. n. används i varvsindustrin överförs till annan ekonomisk verksamhet,
där de kan ge ett bättre bidrag till vårt välstånd. Kalkylerna i analysen
utgår från tre olika alternativ för den fortsatta varvsproduktionen. En total
nedläggning av verksamheten till 1980 är ett alternativ. Det andra innefattar
fortsatt drift på 70 96 av nuvarande nivå vid Kockums varv, Uddevallavarvet
och Cityvarvet i Göteborg och total nedläggning av Öresunds- och Arendalsvarven.
Det tredje alternativet innebär fortsatt drift på nuvarande nivå av
samtliga varvsenheter. Sammanfattningsvis anför motionärerna att slutsatsen
av analysen är att den samhällsekonomiska vinsten av en krympning
av verksamheten är betydande. Redan vid ett så optimistiskt prisantagande
som 85 % självkostnadstäckning under hela perioden till 1980 uppgår den
samhällsekonomiska vinsten av en övergång till det andra alternativet till 2,5
miljarder kronor. Kalkylen ger därför, säger motionärerna, ett mycket starkt
stöd för uppfattningen att en krympning av driften vid varven till en nivå
motsvarande detta alternativ är samhällsekonomiskt motiverad.

Motionärerna anger vissa riktlinjer för den svenska varvsindustrins
utveckling till år 1980. En nedtrappning av kapaciteten vid nybyggnadsvarven
till ca 6 miljoner direkta arbetstimmar bedöms som nödvändig. Denna
nedskärning bör genomföras under en treårsperiod. Detta innebär att
personalstyrkan vid storvarven minskas med ca 12 000 personer. På sikt
innebär detta att driften vid två storvarv måste upphöra. Motionärerna anser
att det är angeläget att varvens anpassning till en lägre produktionsnivå inte
fördröjs. Företagsledningarna inom varvsgrupperna bör utifrån företags -

NU 1978/79:17

ekonomiska bedömningar föreslå hur neddragnings- och nedläggningsprocessen
skall ske. Regeringen bör dock fatta det avgörande beslutet. Kapacitetsminskningen
bör ske någorlunda jämnt över treårsperioden. En bedömning
av läget och en utvärdering av de åtgärder som har genomförts bör ske
årligen. Vid dessa ”kontrollstationer” bör behovet av ytterligare kapitaltillskott
bedömas. Härvid bör man ta hänsyn till i vad mån varven har anpassat
sig till den beslutade nedskärningstakten.

I fråga om de mindre och medelstora varven kritiserar motionärerna den
nedskärning av kapaciteten med 30 % som förordas i propositionen. Någon
generell av statsmakterna styrd nedtrappning av de mindre och medelstora
varvens kapacitet bör inte ske. Stödet till dessa varv bör vara likvärdigt med
det som ges till de stora statliga varven. Motionärerna påtalar att krisen vid
storvarven och de statliga subventionerna synes ha lett till att storvarven har
övertagit en del av den produktion som tidigare utförts vid de mindre och
medelstora varven. De menar att det är ytterst oroande ur både företagsekonomisk
och samhällsekonomisk synvinkel om de omfattande statliga
subventionerna skulle utnyttjas i prisdumpande syfte. Vidare ifrågasätter de
om något är att vinna genom att ett särskilt organ för internationell
marknadsföring inrättas.

1 motionen aktualiseras även frågan om en förändring av Svenska Varv
AB:s organisation. Motionärerna hävdar att vinsterna av en samordning
inom en statlig varvsgrupp har visat sig vara begränsade. En uppdelning av de
statliga varven på två grupper - en i Sydsverige och en i Västsverige - bör
övervägas. I detta sammanhang berör de även Finnboda Varv och anför att
detta varv bör behandlas på samma sätt som övriga mindre och medelstora
varv och att Svenska Varv bör ges i uppdrag att söka finna köpare till
varvet.

Beträffande finansieringen av varvens produktion anser motionärerna att
fartygsbestäl lare bör svara för en större del av likviden än de 5 % som föreslås
i propositionen. De föreslår att fartygsbeställaren själv skall svara för 10 % av
finansieringen och att kreditgarantier skall uppgå till 70 % och avskrivningslån
till 20 % av kontraktsbeloppet. Samma villkor för beställarstöd skall
gälla även för de mindre och medelstora varven.

Det stöd som skall utgå för alternativ produktion vid varven bör enligt
motionärerna på sikt vara företagsekonomiskt motiverat och konkurrensneutralt.

I motionen berörs också vissa statliga fartygsbeställningar. Motionärerna
anser att beställningar som staten tidigarelägger inte bör reserveras för enbart
de statliga storvarven.

Det stöd till fartygsexport till utvecklingsländer som föreslås i propositionen
avvisas av motionärerna. I ett läge med överskott på tonnage och med
hårdnande konkurrens för svenska rederier torde det inte vara förnuftigt att
ytterligare skärpa konkurrensen genom tillförsel av fartyg som i sina
fraktsatser inte behöver täcka vanliga produktionskostnader. Om en sådan

NU 1978/79:17

gåvoproduktion skulle komma till stånd bör kostnaderna täckas inom ramen
för vårt u-landsbistånd och genom medel som har anslagits för sådant
bistånd.

Motionärerna tar även upp underleverantörernas situation. Ett betydande
antal underleverantörer till Svenska Varv kan komma att möta stora
avsättningsproblem. För att deras anpassning i viss mån skall underlättas bör
varvsföretagen ges i uppdrag att söka träffa fleråriga avtal med underleverantörer
om inköp av en ökad andel svenska insatsvaror.

Även de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som förordas i propositionen
kommenteras. Motionärerna ansluter sig i stort sett till förslagen. De hävdar
dock att arbetsmarknadspolitiken bör få en sådan inriktning att den främjar
arbetskraftens övergång från branscher som bedöms sakna utvecklingsmöjligheter
på sikt till företag och branscher som har framtiden för sig. Såväl
arbetsgivare som arbetstagare måste ställa realistiska krav när det gäller att
besätta tillgängliga arbetsplatser, säger motionärerna. De hänvisar till förslag
som de i en tidigare motion har framfört om översyn av gällande regler och
deras tillämpning i ifrågavarande hänseenden.

En viss oro för innebörden och följderna av den samordnande verksamhet
som skall anförtros delegationen för etableringsfrågor kommer fram i
motionen. Motionärerna anser att det är angeläget att riksdagen får en
fullständig redovisning av de ansvars- och beslutslinjer som nu tillämpas och
för dem som avses bli tillämpade inom den utvidgade delegationen. Det bör
också så snart som möjligt klarläggas hur gränsen skall dras mellan de
befogenheter som åvilar delegationen och dem som åvilar statens industriverk
och andra ämbetsverk.

I den socialdemokratiska partimotionen 1978/79:141 understryks att de
omfattande samhällsinsatser som är nödvändiga för sjöfartsnäringen bör ske
inom ramen för en långsiktig och planmässig näringspolitik. Denna politik
bör utformas så att insatserna från samhällets sida underlättar lösningar som i
ett längre perspektiv kan bedömas vara marknadsmässigt riktiga. Ytterligare
ett krav är att de omställningar som är nödvändiga sker i socialt acceptabla
former. En annan utgångspunkt för förslagen i motionen är att den stora
överkapacitet som föreligger inom varvsindustrin internationellt kommer att
medföra stora förluster för den svenska varvsindustrin oavsett vilka åtgärder
som vidtas. Det finns alltså enligt motionärerna inte några kortsiktiga
statsfinansiella skäl att välja en hård nedläggningslinje. Den aktuella
politiken bör utformas så att varvsindustrin får möjligheter att övervintra
fram till dess en bättre balans uppträder på marknaden, samtidigt som man
inleder arbetet på en nödvändig omställning av produktionsinriktning och
struktur. Det är, menar motionärerna, en självklar förutsättning att dessa
åtgärder planeras och genomförs i nära samråd med de anställda och deras
organisationer.

Motionärerna utgår i sina förslag från propositionens underlag och

NU 1978/79:17

beräkningar. De accepterar därför en kapacitetsminskning för nybyggnadsvarven
till ca 9 miljoner direkta arbetstimmar vid utgången av år 1980. De
konsekvenser för varvens anställda som en omedelbar anpassning av
arbetsstyrkan till denna nivå skulle leda till anser man vara omöjliga att godta.
Motionärerna menar att det är nödvändigt att slå fast att det kunnande och
den erfarenhet som i dag finns vid varven utgör en mycket betydelsefull
resurs förden industriella utvecklingen. De föreslår därför att alla de som f. n.
är anställda vid varven på de fyra stora varvsorterna skall garanteras fortsatt
anställning t. o. m. år 1980. För att underlätta en övergång till nya och
varaktiga arbeten för dem som blir övertaliga bör en särskild organisation
bildas vid respektive varv. Denna organisation bör vara skild från den
löpande produktionen. Den personal som blir övertalig genom kapacitetsneddragning
och rationaliseringsåtgärder bör successivt föras över till denna
speciella avdelning. Den berörda personalen skall dock få behålla sin
anställning i företaget. Särskilda åtgärder, främst då utbildning, skall sättas in.
Det bör ankomma på de fackliga organisationerna och företaget att gemensamt
och i samarbete med arbetsmarknadsmyndigheterna utarbeta konkreta
åtgärdsprogram. Kostnaderna för denna ”sysselsättningsgaranti” beräknas
för hela perioden till 300 milj. kr., varav 50 milj. kr. under innevarande
budgetår.

En förutsättning för motionärernas ställningstaganden är att Kockums
Varv kommer att inlemmas i Svenska Varv AB. Detta är enligt motionärerna
nödvändigt för att en samordnad planering av utvecklingen inom varvsindustrin
skall komma till stånd. De understryker vidare att det på längre sikt är
utomordentligt viktigt att Svenska Varv får en sådan organisation att
företaget kan anpassas till en lämplig framtida produktions- och marknadsinriktning
samtidigt som nödvändiga krav i fråga om sysselsättning kan
uppfyllas.

Motionärerna tar upp frågan om storvarvens produktionsinriktning. De
understryker i detta sammanhang att även Arendals- och Öresundsvarven -särskilt under de första åren - bör få en betydande del av de fartygsorder som
Svenska Varv erhåller. Även vid dessa varv bör en tillräcklig fartygsproduktion
kunna upprätthållas.

Förslaget i propositionen om kapacitetsminskning vid de mindre och
medelstora varven kritiseras skarpt. Motionärerna anser att förslaget är
otillräckligt underbyggt. Sammanfattningsvis konstaterar de att de marknads-
och konkurrenskraftsbedömningar som ligger till grund för regeringens
förslag är mycket kortsiktiga och helt otillräckliga som underlag för beslut
som ställer närmare 1 400 personer utan arbete. Motionärerna anser att en
särskild kommission bör tillsättas med uppgift att lägga fram en konkret plan
för branschens utveckling. Kommissionen bör vidare undersöka de mindre
och medelstora varvens möjligheter att i högre grad än vad som f. n. är fallet
inrikta sig på specialfartyg. Kommissionen skall även lämna förslag till
utformning och omfattning av ett statligt stöd till dessa varv. Till dess att ett

NU 1978/79:17

sådant strukturprogram har behandlats bör inga åtgärder som är avgörande
för varvsenheternas framtid vidtas, hävdar motionärerna. De förordar att de
mindre och medelstora varven ges möjligheter att temporärt få bidrag med
75 96 av sina lönekostnader enligt bestämmelserna om tillfälligt sysselsättningsbidrag
till vissa företag med dominerande ställning på orten.

I motionen föreslås också att stödet till beställare av fartyg omvandlas till
ett mer näringspolitiskt betonat stöd till strukturutveckling inom svensk
rederinäring. Det främsta syftet med stödet bör vara att stimulera rederiföretagen
att beställa mera utvecklingsbetonade och framtidsinriktade fartyg
för att härigenom uppnå en ökad konkurrenskraft. Detta rederistöd bör ges en
mer flexibel utformning än det nuvarande beställarstödet. Det bör kunna
utgå med en glidande skala från 25 % till högst 40 % av kontraktssumman i
form av avskrivningslån. Motionärerna anger vissa krav för att stöd skall
kunna utgå. Projekten bör vara särskilt angelägna i fråga om teknisk förnyelse
och tidsmässigt ligga så att de från beläggningssynpunkt är gynnsamma för
varven. Vidare bör nämnden för fartygskreditgarantier ingående pröva de
enskilda projektens betydelse inom ramen för ett mer samlat utvecklingsprogram.
Staten bör också kräva att rederierna upprättar en långsiktig plan
och att samhället tillförsäkras insyn i verksamheten. Stödet bör kunna utgå
även för att finansiera ombyggnader och reparationer av fartyg. Motionärerna
anser att det i vissa fall bör vara möjligt att varven hyr ut fartyg till rederier. Ett
avtal härom bör kunna kombineras med optionsrätt vid förvärv. Sådana
uthyrningsavtal bör även kunna slutas med utländska rederier. En förutsättning
härför är att gällande regler för sjöfartspolitiken iakttas. Regeringens
avvisande inställning till ett fortsatt stöd för fartyg som varven bygger i egen
regi kritiseras i motionen. Motionärerna menar att stöd undantagsvis skall få
utgå till s. k. lagerproduktion av fartyg. De uttalar också att bidrag bör kunna
utgå även till fartyg som levereras efter den 31 december 1980, för att varven
härigenom skall kunna få en mer långsiktig beläggning.

Den översyn av verksamheten vid nämnden för fartygskreditgarantier som
aviseras i propositionen är angelägen och bör genomföras snarast, anser
motionärerna. Nämnden bör få utvidgade befogenheter och handlägga frågor
som rör en samordnad näringspolitik inom den svenska varvs- och rederinäringen.
I samband härmed bör de fackliga intressena få en väsentligt vidgad
representation.

Motionärerna erinrar om att det f. n. är aktuellt med upphandling av ett
stort antal färjor för svenska rederier. Enligt deras mening bör det finnas goda
förutsättningar för att dessa fartyg kan byggas av svenska varv med hjälp av
det särskilda rederistödet. De önskar därför att regeringen snarast initierar
överläggningar med företrädare för dels varven, dels de svenska färjerederierna
för att säkerställa att sådana order kan placeras på svenska varv.

De svenska varven äger f. n. ett betydande antal fartyg. Motionärerna
varnar förde icke önskvärda konsekvenser som en försäljning i större skala av
dessa skulle kunna föra med sig. I polemik mot regeringens förslag menar de

NU 1978/79:17

att det torde vara svårt - och knappast lämpligt - för statsmakterna att ange
närmare principer för hur och när varvens fartygsbestånd skall avvecklas. Det
bör ankomma på företagsledningarna att göra de dispositioner beträffande
fartygen som kan bedömas vara mest lämpliga från varvens synpunkt.

I fråga om det finansiella stödet till Svenska Varv anförs att företagets
resultat i hög grad är beroende av kursutvecklingen för lånen och av
solvensutvecklingen hos redare som har finansierat sina fartyg med krediter
från varven. Eftersom det är mycket svårt att förutse förluster av denna typ
uppstår en osäker planeringssituation såväl på den statliga sidan som för
företagsledningarna. Motionärerna anser därför att det är angeläget att söka
finna former för att i en annan och mer automatiskt verkande ordning
kompensera varven för förluster av detta slag.

En rad synpunkter på verksamheten vid varven förs fram i motionen.
Utvecklingen av alternativ produktion bör intensifieras, och ytterligare
resurser bör tillföras varven. I detta sammanhang uttalas att Svenska Varv
bör åläggas att senast den 1 juli 1979 redovisa erfarenheterna av sitt arbete
med att utveckla alternativ produktion. Denna redovisning bör även
innefatta en beräkning av eventuella behov av ytterligare samhällsinsatser för
att stärka utvecklingen och marknadsföringen på detta område.

Den skeppstekniska forskningen nämns som ett område där det krävs
väsentligt ökade insatser från statens sida för att stödja varvsproduktionens
omstrukturering.

I fråga om fartygsexport till u-länder säger motionärerna att det kan finnas
stora möjligheter för de svenska varven att medverka i det svenska uhjälpsprogrammet.
De anser att det är angeläget att en utvärdering av de av
regeringen föreslagna åtgärderna snarast kommer till stånd. Denna skulle
ligga till grund för en bedömning av om väsentligt mera omfattande åtgärder
kan vara motiverade på detta område. Vidare kommenterar motionärerna de
insatser för att stimulera näringslivet i varvsregionerna som föreslås i
propositionen. De anser att den föreslagna uppdelningen av det statliga stödet
på regionala utvecklingsfonder och regionala investmentbolag är olycklig. De
regionala utvecklingsfonderna borde själva få avgöra om medlen skall
utnyttjas för olika stödprogram eller om särskilda investmentbolag skall
bildas.

En permanent minskning av de svenska varvens kapacitet på nybyggnadssidan
torde vara oundgängligen nödvändig, uttalas i den centerpartistiska
gruppmotionen 1978/79:143. Motionärerna menar att det är oundgängligt att
beslut om varvsnäringens framtida struktur och volym fattas så snart som
möjligt. Detta är motiverat bl. a. med hänsyn till varvsindustrins betydelse
för det svenska näringslivet. Följande riktlinjer för kommande näringspolitiska
insatser lämnas. Resurser måste stegvis föras över från stagnerande och
förlustbringande verksamheter till mera expansiva och konkurrenskraftiga
delar av näringslivet. Krisbranschernas strukturproblem måste lösas genom
att varuproduktionen läggs om till nya produkter, specialprodukter och

NU 1978/79:17

alltmer bearbetade varor. Detta innebär dock inte att svensk industri skall
specialisera sig på några få ”niseher” eller att hela branscher skall avvecklas.
Det finns, säger motionärerna, i varje foretag och i varje bransch någon del
som är värd att satsa på för framtiden.

De strukturförändringar som är nödvändiga inom varvsindustrin kommer
att medföra svåra sysselsättningsproblem. Det krävs därför åtgärder för att
underlätta de anställdas möjligheter att få sysselsättning inom de mer
expansiva delarna av näringslivet i varvsregionerna. Motionärerna kritiserar
skarpt regeringens förslag till kapacitetsminskning såväl för storvarven som
för de mindre och medelstora varven. De anser att riksdagen nu bör begränsa
sitt beslut om nedskärning av storvarvens produktionskapacitet till ”vad som
kan anses erforderligt med hänsyn till orderläge och allmänna marknadsförutsättningar
för det närmaste året”. En klart uttalad målsättning härvidlag
bör vara att en ny vårproposition skall läggas fram under hösten 1979. Det
nu aktuella riksdagsbeslutet bör även innefatta nödvändigt statligt stöd till
varvsindustrin. För att ge varvsindustrin klara riktlinjer för den framtida
verksamheten och volymen bör en speciell varvskommission snarast tillsättas.
I denna bör representanter för staten, varvsledningama och fackföreningsrörelsen
ingå. Följande riktlinjer för varvskommissionens uppdrag
lämnas. Den bör utarbeta förslag till en samordning av Kockums Varv och
Öresundsvarvet för att härigenom skapa en konkurrensduglig enhet. 1 fråga
om Arendalsvarvet bör kommissionen planera för en så snabb övergång som
möjligt till alternativ produktion. En sådan övergång kan ske dels genom att
man konverterar Arendalsvarvet till en tung mekanisk industri, dels genom
att man utvecklar andra industrier i Göteborgsregionen. De mindre och
medelstora varvens framtida produktionskapacitet och verksamhetsinriktning
bör övervägas. Härvid bör man även undersöka möjligheterna till en
ökad kustsjöfart.

Motionärerna understryker att en eventuell reduktion av de mindre och
medelstora varvens produktionskapacitet under år 1979 bör begränsas till
”vad som kan bedömas nödvändigt med hänsyn till orderläge och småvarvens
allmänna marknadsförutsättningar”. Upprätthållandet av sysselsättningen
vid storvarven får inte ske på bekostnad av aktiviteterna vid
småvarven.

I avvaktan på att varvskommissionen lägger fram förslag till långsiktiga
insatser bör, anser motionärerna, en industriell utvecklingsfond ställas till
regeringens förfogande. Denna fond skall ha till uppgift att underlätta
omställningen av varvens produktion och att möta de sysselsättningsproblem
som kan bli följden av kapacitetsneddragningen. Fonden skall också
medverka vid finansieringen och genomförandet av stora och riskfyllda
projekt, vilka bygger på en framtidsinriktad teknologi. Varvens underleverantörer
skall kunna få stöd genom fonden. Utvecklingsfonden och de
investmentbolag som regeringen föreslår inrättade för varvsregionerna bör
samordna sin verksamhet. Syftet med fonden skall vara att genom invest -

NU 1978/79:17

mentbolagen stödja den industriella utvecklingen i berörda regioner. Fonden
skall finansieras genom att en låneram om 300 milj. kr. avsätts. Motionärerna
förordar att dessa medel anvisas inom den totalram för innevarande budgetår
som anges i propositionen. Strukturförändringen måste ske i socialt acceptabla
former, säger de vidare. De arbetsmarknadspolitiska insatserna måste
ges en inriktning som gördet möjligt för de varvsanställda att erhålla arbete på
bostadsorten. Samhällets insatser måste i första hand inriktas på åtgärder som
främjar den yrkesmässiga rörligheten i stället för en ökad geografisk
rörlighet.

I motionen 1978/79:142 från vänsterpartiet kommunisterna hävdas att
Sverige hittills har saknat en verklig varvspolitik. Statens åtgärder har varit
”halvt panikartade, improviserade och utan perspektiv”. Vänsterpartiet
kommunisterna säger sig vägra att ställa upp på den kapitulationspolitik som
det anser prägla förslagen i propositionen. Partiet kräver en helt ny och
långsiktig varvspolitik, grundad på en långsiktig plan och infogad i ett större
industripolitiskt sammanhang. Resonemangen i motionen grundas på
bedömningen att nedgången i sjöfarten kommer att följas av en uppgång
under 1980-talet. Motionärerna anser dock att det är nödvändigt att räkna
med att varven även vid en bibehållen kapacitet kommer att efter 1980 ha en
större del av sin produktion inriktad på alternativa produkter och en mindre
del på högsjöfartyg. De understryker att varven representerar en delvis
säregen och viktig teknisk-industriell kapacitet med en betydande mångsidighet.
Ytterligare minskning av varvens kapacitet hämmar och förstör
deras förutsättningar och fördelar, säger motionärerna. Den hindrar också
varven att spela en viktig roll i en möjlig kommande industriutveckling.

Grunderna för en ny, framtidsbetonad varvspolitik sammanfattas i bl. a.
följande punkter.

Varvens kapacitet får inte skäras ned. Sysselsättningen och de arbetandes
kunnande måste bevaras. Hela varvsnäringen liksom rederinäringen bör
förstatligas. En ny ledning för Svenska Varv bör utses. Varvens produktionskapacitet
bör behållas för en kostnadsmässigt och tekniskt effektiv tillverkning
av avancerade specialfartyg. Garantier bör ges för att ytterligare två
tankfartyg avsedda för LNG-transporter kan byggas vid Kockums Varv.
Varvens kommande produktion bör planmässigt samordnas med en
medveten förnyelse av Sveriges transportväsen samt av industrin och
energisektorn. En plan bör snarast utarbetas för utveckling av den inrikes
sjöfarten. En rad förslag till alternativ produktion bör genomföras. En plan för
varven bör anknytas till andra planer för förnyelse av Sverige som industriell
nation.

Vissa skrivelser till utskottet

Sveriges redareförening för fram en rad synpunkter på förslagen i propositionen
1978/79:49.

2 Riksdagen 1978/79. 17 sami. Nr 17

NU 1978/79:17

Vad gäller stödet till beställare av fartyg understryker föreningen att det är
viktigt att man vid hanteringen av detta stöd tar hänsyn även till eventuella
effekter på sjöfartens område. I detta sammanhang anför föreningen: ”Om
beställningar åstadkommes med hjälp av ett generöst beställarstöd, men utan
att den kommersiella bakgrunden är sund, dvs. om efterfrågan för eller
konkurrenskraften hos vederbörande fartyg inte är tillräcklig, kommer detta i
längden att leda till svåra problem för såväl beställare som varv.” Vidare anser
föreningen att reglerna i propositionen borde göras flexiblare och att det i
högre grad borde ankomma på industridepartementet att inom de av
riksdagen fastställda ramarna disponera det tillgängliga stödet. Om skillnaden
mellan svenska varvs självkostnad och världsmarknadspriserna
överstiger de 25 % av kontraktspriset varmed avskrivningslån kan beviljas
kommer stödet inte att få avsedd effekt. Enligt föreningens mening bör
departementet ha fullmakt att från fall till fall överskrida 25-procentsgränsen
för att tillföra svenska varv beställningar. I de fall då departementet prövar
frågan om att överskrida 25-procentsgränsen bör hänsyn tas såväl till
sysselsättningseffekten på vederbörande varv som till den sjöfartspolitiska
angelägenheten av förnyelse och vidareutveckling av den svenska handelsflottan
inom viktiga sektorer av sjöfarten. Samråd i sistnämnda hänseende får
förutsättas ske med kommunikationsdepartementet.

I skrivelsen berörs även uttalandet i propositionen om möjlighet för
regeringen att lämna dispens för beställarstöd vid leverans efter den
fastställda tidsgränsen den 31 december 1980. Föreningen menar att det är
viktigt att denna dispensregel utnyttjas flexibelt.

Redareföreningen visar även på hur vissa tillämpningar av förslagen i
propositionen skulle kunna underlätta för varven att säkra beställningar.
Bl. a. följande synpunkter anförs.

Konkreta önskemål om nybyggnad av fartyg föreligger hos vissa svenska
rederier, som emellertid med hänsyn till sin framtida likviditets- och
soliditetssituation av försiktighetsskäl inte vågar definitivt binda sig för dessa
beställningar. Projekten framstår dock som i och för sig kommersiellt sunda. 1
nuvarande varvssituation skulle det givetvis vara synnerligen välkommet om
dessa beställningar verkligen kunde bli av. Detta resultat kan nås genom
följande arrangemang: I samarbete mellan Svenska Varv AB och vederbörande
rederier utarbetas sedvanliga byggnadskontrakt beträffande de aktuella
fartygen. Äganderätten till de färdiga fartygen skulle emellertid efter
leveransen tills vidare kvarstanna hos varvet. Varvet skulle enligt byggnadskontraktet
upplåta fartygen mot bareboat charter på tre å fem år till det
beställande rederiet. Bareboat charter (fartygslega) innebär sammanfattningsvis
att fartyget ställs obemannat till befraktarens disposition och att
befraktaren helt för egen räkning sysselsätter fartyget i trafik. Hyresbeloppet
skulle ställas i relation till världsmarknadspriset. Efter utgången av de tre å
fem åren skulle rederiet ha option på att övertaga fartyget med äganderätt.
Köpeskillingen skulle då fastställas med avdrag för erlagd charterhyra.

NU 1978/79:17

Förutsättningar för affären skulle vara att beställaren är ett välrenommerat
rederi, att projektet är kommersiellt sunt samt att den närmare utformningen
av kontraktsvillkoren sker vid sedvanliga kommersiella förhandlingar mellan
varvet och rederiet. Redareföreningen anser att varje beställare bör gå in med
ett eget kontantbidrag om 5 % av kontraktspriset. Så bör ske även i detta fall.
Kontantbidraget bör avräknas från bareboatcharterhyran.

Redareföreningen delar regeringens uppfattning om lagerproduktionen av
fartyg. Det skisserade förslaget om byggande av fartyg med bortfraktning på
bareboat charter och option på övertagande av äganderätten skulle emellertid
kunna utgöra en kompromiss. Varven skulle då visserligen bygga delvis på
egen risk men med en tryggad sysselsättning av fartyget under viss tid.
Projektet skulle vara i och för sig kommersiellt sunt, dvs. behov av fartyget
skulle verkligen föreligga. Därmed skulle man avsevärt dämpa de olägenheter
som den tidigare lagerproduktionen hade, nämligen att varven då
byggde fartyg som passade dem själva produktionsmässigt och som de
hoppades skulle röna efterfrågan på marknaden, dvs. en i påfallande hög grad
spekulativ satsning.

Frågan om möjligheten att bygga färjor vid svenska varv tas upp i
skrivelsen. Enligt Redareföreningen skulle en sådan produktion otvivelaktigt
kräva särskilt tillskott från staten. Det skulle dock vara ett gynnsamt
alternativ till neddragning eller en oviss alternativ produktion utan anknytning
till fartyg. Föreningen för fram följande fyra synpunkter.

1. Ett antal färjor kommer att byggas för svenska rederiers räkning. Om
inte särskilda åtgärder vidtas kommer beställningarna att gå till utländska
varv. De svenska varven är inte konkurrenskraftiga ens om man tar hänsyn
till beställarstödet. Vad som ytterligare behövs är emellertid inte särskilt
mycket. Härtill kommer att varvens risktagande inte är lika stort som vid
annan alternativ produktion, då man ger sig ut på helt oprövade områden.

2. Öresundsvarvet skall enligt propositionen bygga två färjor för Gotlandsbolaget.
Man kan inte räkna med att Öresundsvarvet under de närmaste åren
har kapacitet för ytterligare färjebyggen. Däremot skulle färjor kunna byggas
med anlitande av Öresundsvarvets tekniska expertis, medan själva bygget
utfördes i Göteborg.

3. I Göteborg har man arbetskraft -1, ex. snickare från Eriksberg - som är
väl lämpade för de specifika arbetsuppgifter som ingår i byggandet av
färjor.

4. Varvspolitiken, såväl i Sverige som utomlands, tenderar att skada
sjöfarten. Särskilt är så fallet, om produktionen inriktas på fartyg inom sådana
sektorer av sjöfarten som ännu ej berörts av sjöfartsdepressionen men där en
överetablering lätt kan bli ett resultat av varvspolitiken. Bygger man de färjor
som svenska rederier ändock kommer att beställa, undviker man denna
skadeeffekt och flyttar sysselsättningen från utländska varv till svenska.

NU 1978/79:17

Sveriges varvsindustriförening vill att ökade resurser skall ställas till
förfogande för skeppsteknisk forskning och utveckling. Föreningen anför att
det med hänsyn till varvsindustrins ekonomiska situation är önskvärt att
bidrag från styrelsen för teknisk utveckling kan lämnas med upp till 100 % av
projektkostnaderna. En sådan möjlighet fanns inom ramen för det stöd som
före budgetåret 1977/78 lämnades till forskning och utveckling på det
skeppstekniska området.

Ett antal privata mindre och medelstora varvsföretag - Falkenbergs Varv AB,
Kalmar Varv AB, Lunde Varv och Verkstads AB, Oskarshamns Varv AB och
Åsiverken AB - anför bl. a. följande:

De mindre och medelstora varven behandlas i propositionen som en
homogen och enhetlig grupp. En närmare analys visar emellertid att i
gruppen ingår dels varvsföretag som visar mycket stora förluster i förhållande
till omsättningen, dels varv som ger överskott. När man behandlar de mindre
och medelstora varven som en generell grupp blir slutsatserna därför till en
belastning för de lönsamma varven inom gruppen. Att på längre sikt ge stora
statliga förlusttäckningsbidrag till statliga varv som konkurrerar med privata
varv som inte får motsvarande statliga bidrag kan inte försvaras.

Propositionen innehåller ingen analys som visar varför kapaciteten skall
dras ned med 30 % vid de mindre och medelstora varven men med endast
20 % vid de större varven. Det skulle var olyckligt om en procentsats för
neddragning av de mindre varven fastställs redan nu. I stället bör inriktningen
vara att de statliga förlusttäckningsbidragen till de mindre och
medelstora varven inte skall utgå efter det att de medel som föreslås till sådant
ändamål i den nu föreliggande propositionen är förbrukade.

Särskilt understryks att kapacitetsneddragningen vid de mindre och
medelstora varven ej kan göras generellt. Målsättningen måste vara att sedan
neddragningen är gjord de varvsenheter som finns kvar skall vara företagsekonomiskt
väl rustade att konkurrera enbart med hjälp av de eventuella
generella stödåtgärder till varvsindustrin som kan komma att erfordras även i
framtiden.

Det bedöms vara värdefullt att en statlig utredningsman tillsätts för att
tillsammans med berörda varv analysera varvens framtida förutsättningar
och med uppdrag att föreslå erforderliga strukturåtgärder. Strukturåtgärderna
måste syfta till att slå vakt om de enheter som har de bästa förutsättningarna
för framtida lönsamhet och till att de enheter som inte bedöms ha
förutsättningar att klara sig utan förlusttäckningsbidrag skall avvecklas i
samhällsekonomiskt och socialt accepterade former. Det förutsätts vidare att
det generella varvsstödet i form av avskrivningslån och kreditgarantier inte
blir kopplat till krav på kapacitetsneddragningar.

I skrivelsen berörs även handläggningstiderna vid behandlingen av
ärenden om statliga lån och kreditgarantier. I detta sammanhang uttalas att
det ställs mycket stora krav på snabbhet i beslutsprocessen. Den formella

NU 1978/79:17

handläggningen av dessa ärenden anses av både varvs- och rederinäringen
vara alltför byråkratisk. De flesta ärenden handläggs först av fartygskreditgarantinämnden,
som hänskjuter ärendena till riksgäldsfullmäktige, varefter
ärendena i de flesta fall slutligt avgörs i regeringen. Företrädare för
riksgäldskontoret finns i fartygskreditgarantinämndens styrelse. För att
handläggningen skall förenklas och tid därigenom vinnas borde fartygskreditgarantinämnden
direkt underställas regeringen och riksgäldsfullmäktige
frikopplas från de i propositionen behandlade låne- och garantiärendena.

Stålbyggnadsgruppen inom Sveriges mekanförbund samt Mekaniska verkstädernas
riksförbund - tillsammans med representanter för berörda personalorganisationer-
anför att en kraftigt minskad efterfrågan på stålkonstruktioner
till följd av den låga investeringsnivån inom den tunga industrin har allvarligt
försämrat sysselsättningen inom stålbyggnadsindustrin. Denna bransch har
liksom varvsindustrin fått stora svårigheter att sysselsätta sin personal. Sedan
krisen började har den tvingats friställa 15 % av de anställda. Branschens
problem är emellertid huvudsakligen konjunkturberoende. De båda organisationerna
säger sig välkomna att medel anslås för utveckling av alternativ
produktion ”om man därmed menar nya produkter som höjer den totala
sysselsättningen i landet”. De kan däremot inte acceptera att bidragen
används som konkurrensmedel vid anbudsgivning inom stålbyggnadsföretagens
verksamhetsområden och för redan utvecklade produkter. Följande
önskemål framförs. Vid sitt beslut om bidrag till varvsindustrin bör riksdagen
ange sådana styr- och kontrollmedel att inte en osund konkurrens med andra
branscher kommer till stånd. En tidigareläggning av projekt i syfte att hjälpa
upp sysselsättningen inom varvsindustrin får inte avse sådana produkter att
arbetslösheten flyttas från en bransch till en annan.

Prövning av besvär över beslut av riksgäldsfullmäktige, m. m.

T. o. m. år 1970 prövades besvär inom riksdagens förvaltningsområde -riksdagens verk och den inre riksdagsförvaltningen - av bankoutskottet.
Riksdagen beslöt det året att besvärsprövningen skulle överföras på regeringsrätten
såvitt gällde vissa rättsfrågor och i övrigt på en särskild riksdagens
besvärsnämnd. Möjligheten för riksdagen att låta regeringsrätten pröva vissa
besvär skapades genom en lag (1970:279) om besvär över beslut av riksdagens
organ. Därvid ägnades uppmärksamhet åt sakens konstitutionella aspekter. I
propositionen (1970:23) med förslag till den nämnda lagen uttalade justitieministern
att den föreslagna lösningen med hänsyn till regeringsrättens helt
självständiga ställning i förhållande till regeringen inte torde ge anledning till
några betänkligheter från konstitutionell synpunkt.

I fråga om besvär över beslut av riksdagens förvaltningsstyrelse eller
förvaltningskontor eller av riksdagens verk finns bestämmelser i lagen om
besvärsstadga för riksdagen och dess verk (RFS 1975:12, omtryckt RFS

NU 1978/79:17

1975:23, ändrad RFS 1977:6). Enligt 2 § denna lag får talan mot beslut av
fullmäktige i riksgäldskontoret föras dels när det gäller vissa beslut i
personalfrågor och vissa beslut rörande utlämnande av handling, dels mot
”annat beslut som rör enskild person”. Regeringsrätten prövar dels besvär
som gäller disciplinär bestraffning, avstängning från tjänstgöring, m. m., dels
besvär som gäller utlämnande av handling. Besvär över annat beslut prövas
av riksdagens besvärsnämnd.

Riksdagens besvärsnämnd består enligt 9 kap. 5 § riksdagsordningen av
ordförande, som skall inneha eller ha innehaft domarämbete och ej vara
ledamot av riksdagen, och fyra andra ledamöter, valda inom riksdagen.

Det ankommer på riksgäldsfullmäktige att pröva frågor om garanti enligt
förordningen (1976:482) om fartygskreditgaranti m. m. (omtryckt 1977:499),
om statligt stöd enligt förordningen (1977:500) om statligt stöd till beställare
av fartyg och om garanti enligt förordningen (1977:497) om statlig kreditgaranti
till svenskt rederiföretag. Ansökan om garanti eller lån enligt någon av
de båda förstnämnda förordningarna eller om garantiutfästelse enligt den
sistnämnda förordningen skall inges till nämnden för fartygskreditgarantier,
som med eget yttrande överlämnar handlingarna i ärendet till riksgäldsfullmäktige.
Även i övrigt kan yttrande inhämtas från fartygskreditgarantinämnden
i hithörande frågor. Uppkommer i visst fall fråga om garanti eller
lån står i överensstämmelse med garantigivningens eller långivningens syfte
eller med det risktagande som avses med garanti- eller långivningen, kan
fullmäktige enligt förordningarna (26 §, 29 § resp. 15 §) hänskjuta ärendet till
regeringens prövning.

Besvär över beslut av riksgäldsfullmäktige i sådana ärenden som här avses
har anförts hos riksdagens besvärsnämnd i två fall.

I det ena fallet (1978:1) besvärade sig Sveriges redareförening och tre
rederier över att vissa partrederier hade beviljats statligt stöd för byggande av
ett visst slags fartyg utan att föreningen, som den hade begärt, hade fött
presentera uppgifter om konkurrenssituationen m. m. inför fullmäktige.
Besvärsnämnden fann efter särskild prövning att klagandena hade besvärsrätt
i ärendet. Nämnden prövade således besvären och fann därvid ej skäl för
ändring av fullmäktiges beslut. En ledamot av besvärsnämnden var skiljaktig
och ville att nämnden skulle upphäva fullmäktiges beslut och återförvisa
ärendet till fullmäktige för förnyad behandling, varvid klagandena skulle få
tillfälle att muntligen lämna uppgifter.

1 det andra fallet (1978:3) anförde ett rederi besvär över visst villkor för
statlig kreditgaranti (krav på solidarisk borgen). Besvären återkallades och
blev således inte prövade av besvärsnämnden.

Riksgäldsfullmäktiges i propositionen (s. 27) åberopade skrivelse till
regeringen rörande besvärsprövningen avgavs kort efter det att det förstnämnda
ärendet hade anhängiggjorts. Den fortsatta skriftväxlingen samt
beslutet i detta ärende är liksom det andra ärendet av senare datum än
skrivelsen.

NU 1978/79:17

Utskottet

Bakgrund

Den svenska varvsindustrin befinner sig sedan ungefär tre år i ett mycket
utsatt läge. Varvskrisen är ett internationellt fenomen och kan hänföras till
främst följande faktorer: det osedvanligt stora antal order som placerades
under åren 1973 och 1974, och då särskilt förstört tanktonnage, utbyggnaden
av varvskapaciteten under början av 1970-talet, oljekrisen hösten 1973 och
den därmed ändrade energisituationen samt den djupa och långvariga
lågkonjunkturen i industriländerna. En viktig strukturell förändring inom
den internationella varvsindustrin har varit tillkomsten av nya varvsländerJapan
sedan slutet av 1950-talet och under 1970-talet vissa utvecklingsländer,
främst Republiken Korea. Produktionskapaciteten inom världens varvsindustri
överstiger kraftigt både den aktuella och den väntade efterfrågan på nya
fartyg. Varvens orderstockar motsvarar knappt ett års produktion. För år 1979
är orderbeläggningen för flertalet länders varvsindustri synnerligen låg. I
propositionen bedöms att varvskrisen nu går in i ett mer akut skede.

För att möta den överkapacitet inom världens varvsindustri som anses
ofrånkomlig med hänsyn till den förutsedda utvecklingen på efterfrågesidan
har medlemsländerna inom OECD i mars 1976 träffat en överenskommelse
om vissa principer för varvspolitiken. Regeringarnas åtgärder för att lösa
varvskrisen skulle i första hand sikta till en nedtrappning av kapaciteten.
Åtgärder i syfte att uppnå en stegvis och socialt acceptabel nedtrappning
skulle vidtas snarast och solidariskt av alla länder. Sverige blev det första land
som lade fast ett program för minskning av varvskapaciteten. Riksdagen
beslöt år 1976 (prop. 1975/76:121, NU 1975/76:73, rskr 1975/76:386) att den
svenska varvskapaciteten skulle reduceras med 30 96 före utgången av år
1978 och att en viss ytterligare reduktion skulle ske under år 1979. Under det
senaste året har vissa länder i Västeuropa fastställt program för en minskning
av varvskapaciteten. Även i Japan synes åtgärder av detta slag vara på väg.
Varvsländerna utanför Västeuropa, Japan undantaget, har fördubblat sin
produktion av fartyg under perioden 1970-1976. Utbyggnaden i länderna
utanför OECD-området - det gäller främst Republiken Korea, Brasilien samt
flera statshandelsländer - tenderar att fortsätta under de närmaste åren.
Hittills tillhör Sverige de länder som har dragit ned verksamheten mest.
Under perioden första kvartalet 1975-tredje kvartalet 1978 reducerades
antalet sysselsatta vid de svenska varven med ca 26 96. Danmark och
Nederländerna minskade under samma period antalet varvssysselsatta med
ca 30 96 resp. ca 27 96. Motsvarande tal för Japan, Förbundsrepubliken
Tyskland och Belgien var ca 15 96. Finland, Storbritannien och Italien vidtog
inte några nedskärningar under perioden. Utbyggnaden av ny varvskapacitet
i länder utanför OECD synes komma att fortsätta under de närmaste åren.
Under år 1977 svarade dessa länder för ca 15 96 av världsproduktionen av
fartyg.

För att underlätta varvens omställning infördes år 1977 ett statligt stöd till

NU 1978/79:17

fartygsbeställare. Det består dels av avskrivningslån, som kan uppgå till 30 %
av kontraktspriset på beställda fartyg, dels av kreditgarantier intill 70 % av
kontraktspriset. Stödet har till syfte att överbrygga temporära svårigheter för
varvsindustrin. Det är därför tidsbegränsat. Stödet skall vidare bidra till att
den kapacitetsminskning som är nödvändig inom varvsindustrin sker i
balanserad takt och i socialt acceptabla former. Det får inte bidra till
nyetableringar inom varvsindustrin. Det tidigare införda systemet med
statliga fartygskreditgarantier till varven utvidgades genom 1977 års varvspolitiska
beslut till att gälla även för produktion i varvens egen regi. Vidare
innebar beslutet att de tre statsägda varven sammanfördes till en varvskoncern,
Svenska Varv AB. Utanför denna koncern står av de svenska
storvarven endast Kockums Varv i Malmö. I detta sammanhang noteras att
de förhandlingar som sedan en tid förts mellan staten och Kockums AB har
lett till en principöverenskommelse om att staten skall överta Kockums Varv
och huvudparten av Kockumskoncernen i övrigt.

Under våren 1978 fattade riksdagen (prop. 1977/78:174, NU 1977/78:76,
rskr 1977/78:377) beslut om ytterligare finansiellt stöd till Svenska Varv AB
och Kockums Varv. Detta stöd innefattade anslag för alternativ produktion
vid varven. I samband härmed aviserades att regeringen avsåg att återkomma
med förslag om ytterligare minskning av kapaciteten inom svensk varvsindustri.
Detta förslag finns i den nu föreliggande propositionen. Det bygger på
en utredning av den svenska varvsindustrins förutsättningar på längre sikt
som har utförts inom industridepartementet. Analysarbetet har letts av en
styrande kommitté bestående av bl. a. statssekreterarna i de sex departement
som närmast berörs av varvsfrågorna. Fyra särskilda arbetsgrupper har
behandlat olika problem för den svenska varvsindustrin. Särskilda strukturgrupper
inom Svenska Varv och Kockums AB har utarbetat alternativa
förslag till struktur för de svenska storvarven vid olika kapacitetsnivåer.

Med utgångspunkt i detta utredningsarbete konstaterar industriministern
att det är osannolikt att obalansen på fraktmarknaderna för rå varutransporter
och för oljetransporter kommer att hävas förrän tidigast under år 1981. Detta
inne’bär att redarna - varvens kunder - ytterligare i flera år måste räkna med
låg efterfrågan och i genomsnitt låga fraktsatser. Deras finansiella förmåga
och villighet att beställa fartyg blir därför ringa. Den efterfrågan på fartyg som
kan väntas avser främst styckegods- och specialfartyg av skilda slag. Detta är
fartygstyper som de svenska storvarven har haft begränsad erfarenhet av
under de senaste tio-femton åren. Behovet av att beställa stora tank- och
bulkfartyg - som har utgjort huvuddelen av de svenska varvens produktion -är däremot praktiskt taget obefintligt. Prisrelationerna utgör ytterligare en
svårighet för den svenska varvsindustrin. De undersökningar som har gjorts
visar på att världsmarknadspriset förde svenska fartygstyperna f. n. ligger 30
å 50 % under de svenska varvens självkostnader. Mot denna bakgrund kan
man räkna med att fortsatt produktion av tank- och bulkfartyg skulle föra
med sig varaktiga och betydande underskott för varven och kräva orimliga

NU 1978/79:17

finansiella stödformer. Det finns f. ö. risk för att ett så omfattande stöd skulle
komma i konflikt med internationella åtaganden på handelns område.
Industriministern anser det nödvändigt att den svenska varvsindustrin söker
nya marknader inom området för specialiserat och högteknologiskt tonnage.
En sådan omställning kräver dock tid och resurser för utvecklings- och
konstruktionsarbete och för marknadsföring. Den torde inte vara möjlig att
genomföra annat än på en väsentligt lägre kapacitetsnivå. I propositionen
uttalas att det därför är ofrånkomligt att den svenska varvskapaciteten måste
reduceras ytterligare i förhållande till vad som hittills har planerats för år 1979.
Det är dessa bedömningar som ligger till grund för regeringens förslag.

Den svenska varvsindustrins struktur

I detta avsnitt behandlar utskottet först förslag som rör kapacitetsminskning
inom storvarven och därefter frågan om lämplig struktur för verksamheten
vid dessa.

I propositionen understryks att de bedömningar av marknadsutvecklingen
för varvsindustrins traditionella produkter som kan göras är synnerligen
osäkra. Varvsföretagen har själva beräknat att den svenska varvsindustrin
bör dimensioneras med hänsyn till ett marknadsutrymme som motsvarar 4-6
miljoner direkta arbetstimmar. Detta bör jämföras med att kapaciteten under
år 1978 uppgår till ca 12,8 miljoner timmar. Industriministern anser att en viss
försiktighet i nedskärningen av varven är motiverad med hänsyn till de
osäkra framtidsbedömningarna och till varvens betydelse på de lokala
arbetsmarknaderna. Han förordar att kapaciteten, förutom genom nedläggningen
av Eriksbergs Mekaniska Verkstad, i ett första steg reduceras med
minst 20 % jämfört med nivån vid utgången av år 1977. Denna nedskärning
skall vara genomförd vid utgången av år 1980. Detta innebär att nybyggnadsvarvens
kapacitet vid utgången av denna tvåårsperiod kommer att uppgå
till ca 9 miljoner direkta arbetstimmar. Antalet anställda vid de storvarv som
tillhör Svenska Varv beräknas minska med ca 2 850 personer. Härtill kommer
att Kockums Varv under sommaren 1978 har redovisat planer på att minska
antalet anställda inom fartygsproduktionen med ca 1 200 till ca 3 300 under en
treårsperiod.

Den föreslagna kapacitetsminskningen avvisas helt i två motioner. I
motionerna 1978/79:128 (apk) och 1978/79:142 (vpk) yrkas avslag på
propositionen i dess helhet. I den förra motionen uttalas att den
föreslagna nedskärningen med 20 % tydligen bara är en etapp, då man i
propositionen även talar om ytterligare nedskärningar av antalet anställda
efter 1980. Uttalandena i propositionen om att de svenska varven genom att
höja den tekniska nivån väl kan hävda sig i den internationella konkurrensen
talar enligt motionärerna för att en utveckling av varven bör ske. Vänsterpartiet
kommunisterna kräver i motionen 1978/79:142 en ny och långsiktig

NU 1978/79:17

varvspolitik. Denna skall utgå från en långsiktig plan och infogas i ett större
industripolitiskt sammanhang. Motionärerna grundar sina förslag på en
optimistisk bedömning av den internationella utvecklingen för varven under
1980-talet. De anser att ytterligare kapacitetsminskningar inverkar negativt
på varvens möjligheter att bidra till en kommande industriutveckling.

Med hänsyn till varvsindustrins troliga framtidsutsikter internationellt sett
och följderna härav för de svenska varven gör utskottet liksom industriministern
bedömningen att en viss ytterligare minskning av den svenska
varvsindustrins kapacitet är ofrånkomlig. De båda nämnda motionsyrkandena
torde även innebära ett avvisande av de framlagda förslagen till
omfattande ekonomiska åtaganden från samhällets sida för att underlätta
varvsindustrins omställning och för att lösa de sysselsättningsproblem som
kan uppstå. Motionärerna har emellertid inte antytt hur de tänker sig att den
svenska varvsindustrins akuta krissituation skulle kunna bemästras vid
bortfall bl. a. av anslag om över 3 miljarder kr. under innevarande budgetår.
Utskottet avstyrker motionerna i denna del. De synpunkter på åtgärder på
skilda områden som motionärerna i övrigt presenterar tar utskottet upp i det
följande.

Olika förslag rörande minskning av storvarvens produktionskapacitet
förs fram i partimotioner från socialdemokraterna och
moderata samlingspartiet samt i en centerpartistisk gruppmotion (av partiets
representanter i närings- och arbetsmarknadsutskotten). De är samtliga
knutna till förslag som rör verksamheten vid storvarven. Utskottet konstaterar
att uppfattningarna är delade när det gäller takten för neddragning av
varvens kapacitet. Socialdemokraterna stöder propositionens förslag om en
tvåårig neddragningsperiod, medan moderata samlingspartiet anser att
varven behöver en längre tid - tre år - för att planera för en nedskärning.
Centerpartiets förslag innebär i realiteten att ställningstagandet uppskjuts ett
år. Något mera i detalj är de tre partiernas ståndpunkter följande.

I motionen 1978/79:141 (s) godtas regeringsförslaget om en kapacitetsminskning
med 20 % under en tvåårsperiod. Motionärerna är dock inte
beredda att godta de konsekvenser för sysselsättningen vid varven som en
omedelbar anpassning av arbetsstyrkan till denna nivå skulle medföra. De
anger därför som en förutsättning för sitt ställningstagande att fortsatt
anställning t. o. m. år 1980 garanteras alla dem som f. n. är anställda vid
varven.

1 motionen 1978/79:137 (m) förordas en kraftigare kapacitetsminskning vid
storvarven med ca 50 % till ca 6 miljoner direkta arbetstimmar. Denna
föreslås bli genomförd någorlunda jämnt under en treårsperiod. En bedömning
av läget och en utvärdering av de åtgärder som vidtagits skall ske
årligen.

I motionen 1978/79:143 (c) förespråkas en mer genomgripande omstrukturering
av varvsindustrin än som regeringen föreslår. Motionärerna anser att

NU 1978/79:17

en varvskommission bor tillsättas för att omgående ta itu med de problem
som förestår inom v arvs verksam heten. I kommissionens arbete skall ingå att
bedöma de mindre och medelstora varvens framtida produktionskapacitet
och verksamhetsinriktning. På grundval av kommissionens förslag bör
regeringen till hösten 1979 utarbeta en ny proposition. I avvaktan på ett
sådant mera definitivt regeringsförslag bör riksdagen nu begränsa sitt beslut
till ”vad som kan anses erforderligt med hänsyn till orderläge och allmänna
marknadsförutsättningar under det närmaste året”.

I motionen 1978/79:132 önskas att riksdagen skall uttala sig för en i
förhållande till regeringens förslag längre omstruktureringsperiod. Motionärerna
anser att det är angeläget att varven fåren planeringsperiod om minst tre
och helst fyra år.

Det är enligt utskottets mening ofrånkomligt att statsmakterna nu anger
vissa riktlinjer för varvsnäringens fortsatta verksamhet. Den framtida
sysselsättningen vid varven måste bestämmas med hänsyn till det marknadsutrymme
som de kan påräkna. Den planeringsperiod om två år som
förordas i propositionen finner utskottet väl avvägd, bl. a. med hänsyn till
svårigheten att nu bedöma utvecklingen internationellt inom sjöfarten. I
slutet av den förordade planeringsperioden bör det finnas större möjligheter
än f. n. att göra hållbara bedömningar av marknaden under början av 1980-talet. Utskottet anser sig därför böra tillstyrka att kapacitetsnedskämingen
skall vara genomförd vid utgången av år 1980 i enlighet med propositionens
förslag.

Vad här sagts innebär att utskottet bestämt tar avstånd från förslaget i
motionen 1978/79:143 (c) om att riktlinjer nu skall anges bara på ett års sikt
och att frågan om varvsnäringens struktur i sin helhet skall överlämnas till en
”varvskommission”. Det innebär också att motionen 1978/79:137 (m)
avstyrks i här aktuell del.

Likaså avstyrks förslaget i motionen 1978/79:132 att omstruktureringsperioden
skall omfatta fyra år.

De kapacitetsmål som i propositionen ställs upp för de svenska storvarven
kommer att medföra svåra sysselsättningsproblem.

Industriministern understryker att stora krav kommer att ställas på
företagsledningarna och på de fackliga organisationerna. I propositionen
uttalas vidare att en förutsättning för att omställningsprocessen skall lyckas
och företagen få rimlig möjlighet att överleva är att samtliga berörda parter
samverkar för att lösa uppkommande problem. Kapacitetsneddragningen
måste ske på ett sådant sätt att varven, när omställningsprocessen är
genomförd, har en personalsammansättning som möjliggör en effektiv
verksamhet vid samtliga enheter. För att detta skall uppnås krävs att
varvsföretagen och de fackliga organisationerna kommer överens om sådana
former för personalminskningen som den nya situationen kraver. Från skilda
partiers sida framhålls - i motionerna 1978/79:137 (m), 1978/79:141 (s) och
1978/79:143 (c) - att den sysselsättningsminskning som blir ofrånkomlig

NU 1978/79:17

måste ske i socialt acceptabla former och att man därvid måste ta stor hänsyn
till de anställdas situation. Denna synpunkt kommer fram även i ett flertal
andra motioner.

I den socialdemokratiska partimotionen 1978/79:141 föreslås att en
sysselsättningsgaranti införs. Förslaget innebär i huvudsak att alla som f. n. är
anställda vid varven skall garanteras fortsatt anställning t. o. m. år 1980. En
särskild organisation, skild från den löpande produktionen, skall bildas vid
resp. varv. Den personal som blir övertalig genom kapacitetsneddragningar
och rationaliseringsåtgärder skall successivt föras över till denna organisation.
Den berörda personalen behåller därmed sin anställning i företaget. För
denna personal avses speciella åtgärder sättas in, exempelvis utbildning.
Motionärerna har uppskattat kostnaderna för garantin för perioden t. o. m. år
1980 till ca 300 milj. kr., varav 50 milj. kr. för innevarande budgetår. De
föreslår att ett särskilt anslag, Särskilda sysselsättningsinsatser vid varven,
förs upp på statsbudgeten för detta ändamål.

Arbetsmarknadsutskottet, som har yttrat sig till näringsutskottet, avvisar
förslaget. Detta tillstyrks dock av de socialdemokratiska ledamöterna i
arbetsmarknadsutskottet. Majoriteten anför att förslaget innebär att man
skjuter svårigheterna framför sig. Ett genomförande av förslaget skulle
kunna få olyckliga effekter på det sättet att det kan motverka att arbetskraften
utnyttjar möjligheter som kan finnas att gå över till andra branscher. Man kan
inte heller bortse från att det skulle skapa ett farligt prejudikat på svensk
arbetsmarknad. Majoriteten hänvisar även till de omfattande sysselsättningsskapande
åtgärder som föreslås i propositionen.

Den kraftiga minskning av personalen vid varven som blir erforderlig
måste ske i socialt acceptabla former. Redan i dag är arbetsmarknadssituationen
på varvsortema allvarlig. Det finns knappast några möjligheter att
snabbt bereda arbete åt alla de människor som blir övertaliga vid den
neddragning av varvens produktionsvolym som det nu är fråga om.
Näringsutskottet anser därför att de anställda bör ges en anställningsgaranti.
Några direkta friställningar bör inte komma i fråga under den angivna
omstruktureringsperioden. En lämplig form för denna garanti torde vara den
metod som man har använt vid omstruktureringen av handelsstålsindustrin.
Efter förhandlingar mellan ledningen för Svenskt Stål AB och de fackliga
organisationerna överenskoms att personalminskningarna vid de olika
företagsenheterna skulle genomföras under en längre tidsperiod och utan
direkta friställningar. Arbetsmarknadspolitiska medel skulle under tiden
användas i den mån den ordinarie produktionen inte gav sysselsättning i
tillräcklig omfattning. På liknande sätt bör arbetsmarknadspolitiska åtgärder
som utbildning, interna beredskapsarbeten m. m. sättas in vid varven när
produktionen inte ger möjligheter till full sysselsättning. Det bör ankomma
på Svenska Varvs ledning att i nära kontakt med arbetsmarknadsverket och
de anställdas organisationer utforma denna verksamhet.

Den personal som genom den nu beskrivna anordningen står utanför den

NU 1978/79:17

ordinarie produktionen bör Svenska Varv givetvis kunna utnyttja om
särskilda behov uppträder. Det kan då exempelvis gälla kortvarigare
beläggningstoppar eller speciella projekt. Detta bör dock inte innebära att den
anställde t. ex. måste avbryta en påbörjad utbildning eller avböjer ett
erbjudande om anställning utanför varvsföretaget.

De anslagsramar som föreslås för Svenska Varv och för de speciella
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna torde under innevarande budgetår vara
tillräckliga för den här angivna verksamheten. Skulle överskridanden bli
nödvändiga får detta anmälas till regeringen. Utskottet avstyrker yrkandet i
motionen 1978/79:141 (s) om att riksdagen utöver vad regeringen har
föreslagit skall anvisa 50 milj. kr. till särskilda sysselsättningsinsatser vid
varven. De önskemål i motionerna 1978/79:137 (m)och 1978/79:143 (c) som t
har att göra med omställningsproblemen för de anställda tillgodoses genom
vad utskottet här har föreslagit.

1 detta sammanhang vill näringsutskottet liksom arbetsmarknadsutskottet
i anslutning till motionen 1978/79:40 betona vikten av ett nära samarbete
mellan arbetsförmedlingen och de här berörda varvens personalavdelningar
så att man når bästa möjliga resultat för den enskilda individen.

En rad förslag rörande omstruktureringen av varvsindustrin läggs fram av
vänsterpartiet kommunisterna i två motioner.

I motionen 1978/79:1 (vpk) - som väcktes innan regeringen avlämnade
propositionen om varvsfrågorna - begärs att regeringen i syfte att motverka
en minskning av sysselsättningen vid varven skall lägga fram förslag om en
sysselsättningsgaranti. I motionen 1978/79:142 (vpk) önskas att riksdagen
skall uttala att inga ytterligare nedskärningar och avskedanden får företas
inom varvsindustrin och att målet för svensk varvspolitik skall vara att
bevara varvens kapacitet och utnyttja den för en framtida offensiv industripolitik.
Enligt ett annat yrkande i samma motion skall riksdagen bemyndiga
regeringen att enligt en årligen inför riksdagen redovisad plan ställa de medel
till förfogande som krävs för att de i motionen angivna målen för varvens
utveckling och för sysselsättningens bevarande skall kunna uppfyllas.
Motionärerna vill vidare att regeringen skall lägga fram förslag om förstatligande
av samtliga svenska varv och rederier.

Ett par av dessa yrkanden ligger i linje med de förslag som utskottet har
behandlat i det föregående. Utgångspunkten för de nu aktuella förslagen är
dock en helt annan, nämligen att någon neddragning av varvens kapacitet
inte får komma i fråga. Utskottet har i det föregående ställt sig bakom
regeringens förslag om en kapacitetsminskning med 20 96. I den mån
motionärernas synpunkter inte tillgodoses genom utskottets förslag ovan
avstyrker utskottet de angivna motionsyrkandena.

I propositionen framläggs vissa förslag rörande storvarvens struktur.
Det påpekas att dessa förslag inte påverkas av ett eventuellt statligt
ägarengagemang i Kockums Varv. Udde val lavarvet bör genomföra en

NU 1978/79:17

begränsad minskning från f. n. ca 3 300 anställda till 2 600 vid utgången av år
1980. Om varvets åtgärder för att inrikta dotterbolaget Skandiaverken i
Lysekil mot alternativ produktion blir framgångsrika kan enligt propositionen
varvsproduktionen vid Skandiaverken överföras till varvet i Uddevalla.
Detta skulle kunna innebära att behovet av personalavgång vid varvet
minskar. Produktionen vid Arendalsvarvet bör successivt inriktas mot
alternativa produkter. Den sammanlagda personalstyrkan vid de båda
Göteborgsvarven - Arendalsvarvet och Cityvarvet - bör minskas med 1 400
personer till totalt 5 000 vid utgången av år 1980. Även dessa två varv bör
väsentligen inrikta sin produktion på alternativa produkter samt fartygsreparationer.
Även tillverkningen vid Öresundsvarvet i Landskrona bör på sikt
i huvudsak avse alternativa produkter. Under tvåårsperioden bör antalet
anställda minska med 700 personer till 2 500. Uttalandena i propositionen
innebär att ett mål för de statliga storvarven blir att endast Uddevallavarvet
skall vara huvudsakligen inriktat på nybyggnadsverksamhet. Propositionen
tar även upp frågan om fördelningen av order på de olika varven. I detta
sammanhang framhålls att möjligheterna att genomföra den ändrade
produktionsinriktningen vid Arendalsvarvet och Öresundsvarvet beror av
försäljningsutvecklingen för alternativa produkter. Det kan därför bli
nödvändigt med viss fartygsproduktion vid dessa enheter. Inom Svenska
Varv bör dock i första hand Uddevallavarvet beläggas med de fartygsorder
som erhålls. Dessa riktlinjer tas upp i flera motioner.

Den föreslagna reduktionen av antalet sysselsatta vid Uddevallavarvet
kritiseras i motionerna 1978/79:129 och 1978/79:132. 1 den förra föreslås att
riksdagen skall avslå regeringens förslag om nedbantning av Uddevallavarvet.
Motionärerna menar att man bör satsa på de varvsföretag som av egen
kraft på ett någorlunda tillfredsställande sätt har klarat sig under lågkonjunkturen
utan några inskränkningar och reduceringar av arbetsstyrkan. I
motionen 1978/79:132 önskas ett riksdagsuttalande om verkningarna för
Uddevallavarvet om Skandiaverken i större utsträckning övergår till annan
produktion än varvsproduktion. Ifall Skandiaverkens ansträngningar att gå
över till alternativ produktion lyckas bör detta, anser motionärerna, räknas
som om Uddevallavarvets personal har dragits ner med 300 anställda, dvs. så
många som nu sysselsätts vid Skandiaverken. Detta skulle innebära en
personalminskning vid Uddevallavarvet med 400 i stället för - såsom
förordas i propositionen - 700 personer.

I frågan om en kapacitetsminskning vid storvarven råder - med undantag
för de två kommunistiska partierna - enighet om att en nedskärning är
ofrånkomlig. Att denna bör ske i socialt acceptabla former har utskottet
understrukit. Utskottet förutsätter att Svenska Varvs och de olika varvsenheternas
ledning vid planering av nedskärningen på allt sätt söker bevara
varvens effektivitet. Utskottet avstyrker förslagen om att riksdagen skulle
göra uttalanden till förmån för ett särskilt varv inom den statliga varvskoncernen.

NU 1978/79:17

Fördelningen av inkommande order på de olika varven tas
särskilt upp i motionerna 1978/79:141 (s) och 1978/79:140. Enligt den förra
motionen bör vad som uttalas i detta ämne i propositionen tolkas så att även
Arendalsvarvet och Öresundsvarvet skall få en betydande del av de
fartygsorder som Svenska Varv kan erhålla, så att tillräcklig fartygsproduktion
kan upprätthållas även vid dessa varv. Även i den senare motionen
kritiseras uttalandet i propositionen att Uddevallavarvet i forsta hand skall
beläggas med de fartygsorder som erhålls. Att på förhand binda beläggningsplaneringen
på det sätt som sker i propositionen genom uttalandet om
Uddevallavarvet måste vara felaktigt, sägs det i den senare motionen.
Motionärerna anser att riksdagen inte bör ta ställning till var nya beställningar
på fartyg skall läggas. Det bör ankomma på ledningen för Svenska Varv att
träffa sådana avgöranden. Hemställan i motionen syftar till ett uttalande av
riksdagen av denna innebörd. Utskottet delar motionärernas uppfattning att
det knappast kan vara lämpligt att på förhand binda varvsledningarna genom
ett sådant uttalande som görs i propositionen om var eventuella fartygsorder
skall placeras. En bedömning härav måste utgå från en rad faktorer av teknisk
och företagsekonomisk natur, såsom effektivitetshänsyn och möjlighet att
fullfölja tagna order. Ledningen för Svenska Varv bör ha frihet att i nära
samarbete med ledningen för de berörda varvsenheterna göra nödvändiga
avvägningar. Utskottet anser därför att riksdagen inte bör ställa sig bakom
anvisningen i propositionen om beläggningsplaneringen inom Svenska
Varv.

I motionen 1978/79:141 (s) aktualiseras också frågan om Kockums
Varv skall inlemmas i Svenska Varv. Att så sker är enligt motionärerna
nödvändigt om en samordnad planering av utvecklingen inom varvsindustrin
skall kunna komma till stånd. Enligt hemställan i motionen bör
riksdagen göra ett uttalande av denna innebörd. Som ovan sagts finns nu en
preliminär överenskommelse om att staten skall överta Kockums Varv.
Arbetet på att utforma förslag rörande de organisatoriska konsekvenserna av
detta förvärv bör bedrivas i nära samverkan mellan Svenska Varvs ledning,
de enskilda varvsföretagen inom Svenska Varv, Kockums Varv och berörda
personalorganisationer. Något särskilt uttalande enligt yrkandet i motionen
synes inte påkallat.

Synpunkter på Svenska Varvs organisation förs fram i flera
motioner. 1 motionen 1978/79:137 (m) förordas att regeringen skall låta
utreda en ändrad organisationsstruktur för de statliga varven. Motionärerna
anser att dessa varv bör delas upp på två grupper - en i Sydsverige och en i
Västsverige. Ett likartat förslag läggs fram i motionen 1978/79:87. Enligt
detta bör man överväga en konstruktion med två varvsbolag som dotterbolag
till Svenska Varv. Till ett av dessa - Sydvarv - skulle Kockums Varv och
Öresundsvarvet anslutas. Även i motionen 1978/79:132 önskas en översyn
av statens organisation för varvsföretagen. Motionärerna anför att varven är

NU 1978/79:17

så stora enheter att det knappast kan medföra några stordriftsfördelar att de är
samlade i en enda koncern. Självständighet för de olika varven skulle
stimulera till ännu högre effektivitet inom företagen. Enligt motionen 1978/
79:129 bör riksdagen uttala att Uddevallavarvet organisatoriskt och ekonomiskt
skall frigöras från Svenska Varv.

Utskottet vill erinra om att syftet med den enhetliga organisation för de
statliga varven - Svenska Varv AB - som bildades 1977 var att de berörda
varvens strukturella problem skulle kunna lösas på ett övergripande och
rationellt sätt. Ytterligare ett motiv för att inrätta en särskild koncernledning
var att varvens verksamhet såvitt möjligt skall diversifieras. De enskilda
varvsföretagen borde, uttalades i propositionen 1978/79:139, få den rörelsefrihet
som koncernledningen bedömde ekonomisk och rationell. Koncernledningen
borde härvidlag överväga lämpligheten av att låta de olika
varvsenheterna var för sig utgöra dotterbolag. Med anledning av dessa
riktlinjer i propositionen samt ett flertal motionsyrkanden uttalade näringsutskottet
bl. a. att varvsgruppens olika företag borde få behålla kvalificerade
ledarfunktioner och äga ett stort mått av självständighet. Riksdagen
godkände detta uttalande.

Ett statligt övertagande av Kockums Varv måste självfallet leda till en
allmän översyn av organisationen av Svenska Varv, varvid man bl. a. får
undersöka hur Kockums Varv bäst skall samordnas med de övriga varvsenheterna
inom den statliga koncernen. Utskottet utgår från att översynen
kommer att ske i nära samverkan mellan bl. a. Svenska Varv, de olika
varvsenheterna inom koncernen, Kockums Varv och berörda personalorganisationer.
Utskottet finner inte anledning att föreslå riksdagen att göra en
särskild framställning till regeringen i denna fråga. Motionsyrkandena
rörande omorganisation av Svenska Varv avstyrks alltså.

Den nuvarande ledningen för den statliga varvskoncernen bör enligt
motionen 1978/79:142 (vpk) ersättas med en administration där de arbetande
har majoritet på alla nivåer och där tekniker och administrativ expertis är
inriktade på att förnya och utveckla varvens kapacitet. Motionärerna föreslår
att riksdagen skall göra ett uttalande av denna innebörd. Riksdagen har två
gånger tidigare avslagit motionsyrkanden med samma syfte som det nu
föreliggande. Vid behandlingen år 1977 erinrade näringsutskottet (NU 1976/
77:53 s. 13) om att ett långtgående medinflytande för de anställda, organiserat
i fasta former, numera - med stöd av lagstiftning - tillhör de grundläggande
villkoren för verksamheten inom företagen. Vad de statliga varven beträffar
måste, sade utskottet, statsmakterna givetvis mot bakgrund av hela varvsindustrins
läge fasta särskilt avseende vid att de anställdas synpunkter och
erfarenheter tas till vara. En majoritetsställning för de anställda skulle
emellertid inte vara förenlig med den intresseavvägning som måste åstadkommas
inom den statliga varvskoncernen liksom när det gäller statliga
företag i övrigt. Vad utskottet då anförde äger fortfarande giltighet. Utskottet
avstyrker alltså nu det nämnda motionsyrkandet.

NU 1978/79:17

Mindre och medelstora varv

Även de mindre och medelstora varven har stora problem, vilka i första
hand beror på återverkningar av den kris som de större varvsföretagen
befinner sig i. Gruppen omfattar f. n. tolv företag med ca 4 600 anställda.

Tre av dessa varv - Karlskronavarvet AB, Götaverken Sölvesborg AB och
Götaverken Finnboda AB-tillhör Svenska Varv. De mindre och medelstora
varvens situation har analyserats av en särskild arbetsgrupp. Denna hävdar
att det i framtiden inte finns utrymme för alla varvsenheter som f. n. arbetar
på marknaden tonnage upp till 30 000 dwt. Industriministern ansluter sig i
propositionen till arbetsgruppens bedömning av det framtida marknadsutrymmet.
En kapacitetsminskning med minst 30 % anses böra genomföras
under de närmaste åren. Det finns dock en risk för att en så kraftig
neddragning, om den sker vid samtliga mindre och medelstora varv, kan
medföra alltför stora negativa företagsekonomiska verkningar. För att en
sådan utveckling skall motverkas förordas i propositionen att man skall
överväga nedläggning av enskilda företagsenheter. Branschen bör själv vidta
lämpliga åtgärder för att åstadkomma den önskvärda reduktionen. En
förutsättning för fortsatt statligt stöd skall vara att sådana åtgärder kommer
till stånd. Industriministern aviserar att en förhandlare skall utses för att
initiera och leda de överläggningar som behövs. 1 övrigt föreslås bl. a. följande
åtgärder till stöd för de mindre och medelstora varven. Marknadsföringen,
främst internationellt, skall intensifieras genom att ett gemensamt marknadsföringsbolag
inrättas. För att underlätta finansieringen av detta bolag
skall staten skjuta till hälften av det totala beräknade medelsbehovet under en
tvåårsperiod. Dessa medel, totalt 1,5 milj. kr., skall lämnas som bidrag under
förutsättning att deltagande varvsföretag skjuter till lika mycket. Vidare
föreslås ett statligt bidrag om 3 milj. kr., avsett för en ökad produktutvecklingsinsats
under en tvåårig försöksperiod. Under en lika lång försökstid skall
staten bidra med ett belopp av 10 milj. kr., avsett för stöd till en samordnad
utveckling för att införa produktivitetsfrämjande teknik och utrustning.
Totalt förordas att 14,5 milj. kr. skall anvisas för dessa ändamål under ett
särskilt anslag för bidrag till de mindre och medelstora varven. Som en
förutsättning för att medlen skall kunna utbetalas anges att lämpliga åtgärder
för att uppnå den önskvärda kapacitetsminskningen har överenskommits.

De motionsyrkanden som anknyter till detta avsnitt i propositionen är
mycket kritiska. Motionärerna ifrågasätter om varvens situation och framtidsutsikter
har blivit tillräckligt grundligt genomlysta i utredningsarbetet.

Den förordade kapacitetsminskningen avvisas i motionerna
1978/79:137 (m), 1978/79:141 (s), 1978/79:143 (c), 1978/79:70 och 1978/
79:86. Moderata samlingspartiet anser att någon generell av statsmakterna
styrd nedtrappning av de mindre och medelstora varven inte bör ske. I
motionen 1978/79:82 föreslås att riksdagen skall besluta att de små och

3 Riksdagen 1978/79. 17 sami. Nr 17

NU 1978/79:17

medelstora varvens kapacitet inte skärs ned med större procent än de stora
varvens. Socialdemokraterna uttalar att de bedömningar av varvens marknad
och konkurrenskraft som ligger till grund för regeringens förslag är mycket
kortsiktiga och helt otillräckliga. De föreslår att en särskild kommission skall
tillsättas med uppgift att lägga fram en konkret plan för de mindre och
medelstora varvens utveckling.

1 motionen 1978/79:143 (c) anförs att en permanent minskning av de
svenska varvens kapacitet torde vara oundgängligen nödvändig. Beslut
härom bör dock anstå till dess den i motionen föreslagna varvskommissionen
har lagt fram sina förslag. Hemställan i motionen 1978/79:86 är att de mindre
och medelstora varven i avvaktan påen samlad bedömning av deras situation
skall undantas från krav på reduktion av verksamheten. Ett riksdagsuttalande
om att varv med acceptabel kostnadstäckning inte skall bli föremål för
nedskärning eller nedläggning önskas i motionen 1978/79:70.

De mindre och medelstora varven är en heterogen grupp, i vilken ingår
varv med mycket olika förutsättningar såväl tekniskt som marknadsmässigt.
Storleken varierar kraftigt från Karlskronavarvet, som har ca 1 600 anställda,
till ett företag med endast ca 60 anställda. Omsättningen har sedan 1960-talet
ökat snabbt. Huvuddelen av produktionen är inriktad på nybyggnader,
medan reparationer svarar för ca 10-15 % av omsättningen. Flera av varven
är mycket beroende av statliga beställningar. I fråga om marknadssituationen
och marknadsutsiktema finns i flera hänseenden skillnader mellan
varven.

Arbetsmarknadsutskottet menar att det finns sysselsättningsskäl som talar
för att de mindre och medelstora varven blir föremål för ytterligare utredning
innan man tar ställning till kapacitetsfrågor m. m. Utredningsarbetet bör då
innefatta även arbetsmarknads- och regionalpolitiska konsekvenser av att
verksamheten skärs ned, och det bör bedrivas med sikte på att beslut skall
kunna fattas senast hösten 1979. Arbetsmarknadsutskottet räknar med att
det under mellantiden kan bli aktuellt med förstärkta arbetsmarknadspolitiska
insatser.

Med hänsyn till vad här sagts och till den stora betydelse som de mindre
och medelstora varven i flertalet fall har för sysselsättningen på resp. ort anser
sig näringsutskottet inte på föreliggande underlagsmaterial kunna tillstyrka
en så kraftig nedskärning som med 30 %. Utskottet förordar att ett konkret
förslag rörande de mindre och medelstora varvens strukturutveckling
utarbetas. En särskild kommission bör tillsättas för detta ändamål. I dess
uppdrag bör ingå även att undersöka de mindre och medelstora varvens
möjligheter att inrikta sin verksamhet på bl. a. specialfartyg. Vidare bör
kommissionen utarbeta förslag till utformning och omfattning av ett statligt
stöd till dessa varv. I avvaktan på att det här angivna utredningsarbetet har
slutförts bör enligt utskottets mening inte vidtas åtgärder som kan vara av
avgörande betydelse för de olika varvens framtid. Genom ett beslut av denna
innebörd synes samtliga nu ifrågavarande motionsyrkanden bli tillgodosedda.

NU 1978/79:17

Varvsstödets inverkan på konkurrensförhållandena
inom branschen tas upp i två motioner. Riksdagen bör enligt ett yrkande i
motionen 1978/79:137 (m) uttala att de mindre och medelstora varven skall
garanteras ett likvärdigt stöd i förhållande till det som ges till de statliga
storvarven. Samma önskemål förs fram i motionen 1978/79:70, där motionärerna
anser att riksdagen bör uttala att de mindre och medelstora varven
skall behandlas likvärdigt med storvarven. I denna motion begärs också att
alla varvsorter där varvsverksamheten reduceras skall behandlas på samma
sätt som ”berörda västkustkommuner” (dvs. Göteborg och Uddevalla).
Hemställan i motionen 1978/79:137 (m) innefattar också önskemål om att
riksdagen skall uttala att företagsekonomiskt sunda konkurrensmetoder skall
tillämpas. En likartad mening kommer fram i motionen 1978/79:71, där
motionärerna anför att varvsstödet bör vara konkurrensneutralt. Motionärerna
syftar uppenbarligen på att de privata varven inte - såsom de statliga -kan påräkna såväl stöd till fartygsbeställare som förlusttäckning i efterhand.

Utskottet hänvisar till vad som anförts i det föregående om tillsättande av
en kommission för de mindre och medelstora varven och förutsätter att de
här refererade synpunkterna och önskemålen kommer att beaktas i kommissionens
arbete. Med vad här sagts finnér utskottet de nu ifrågavarande
motionsyrkandena besvarade.

En del av de mindre och medelstora varven befinner sig i akuta svårigheter.
För att det skall bli lättare för dem att vidmakthålla sysselsättningen till dess
att ett strukturprogram har kunnat fastställas bör de enligt motionen 1978/
79:141 (s) få möjlighet att enligt bestämmelserna om tillfälligt sysselsättningsbidrag
till vissa företag med dominerande ställning på orten erhålla bidrag
med 75 % av lönekostnader och sociala avgifter.

Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker detta förslag. Om det på någon ort
skulle behövas insatser utöver vad som är möjligt med nuvarande medel
räknar arbetsmarknadsutskottet med att regeringen återkommer till riksdagen.
Dessutom, anförs det, bör regeringen vara oförhindrad att vid behov
sätta in temporärt stöd av den typ som 75-procentsbidraget utgör. Därvid får,
säger arbetsmarknadsutskottet, göras erforderliga justeringar i bidragsvillkoren,
så att bidraget kan utgå till de mindre och medelstora varven.
Näringsutskottet ansluter sig till arbetsmarknadsutskottets bedömning och
tillstyrker alltså motionen 1978/79:141 (s) i denna del.

I motionerna 1978/79:137 (m)och 1978/79:141 (s) kritiseras med helt olika
motiveringar förslaget i propositionen att ett anslag om 14,5 milj. kr. skall
anvisas för bidrag till de mindre och medelstora varven. I den förra motionen
föreslås att det inte skall ges något statligt bidrag till ett gemensamt
marknadsföringsbolag och att anslaget därför skall minskas med 1,5 milj. kr.
till totalt 13 milj. kr. Enligt den senare mononen bör beslut om stöd till dessa
olika ändamål fattas i anslutning till att statsmakterna tar ställning till
branschutvecklingen i dess helhet.

Mot bakgrund av vad som har anförts i det föregående anser utskottet att

NU 1978/79:17

propositionens förslag till medelsanvisning till nu ifrågavarande ändamål bör
avslås.

1 detta sammanhang behandlar utskottet yrkanden och synpunkter i fyra
motioner som syftar till att verksamheten vid Finnboda Varv skall
fortsätta. I motionen 1978/79:83 uttalas vissa farhågor för industrisysselsättningen
i Stockholmsregionen. Motionärerna hävdar att en nedläggning av
Finnboda Varv skulle få betydande negativa konsekvenser bl. a. för försvarsberedskapen.
De menar att det inom ramen för en troligen oundviklig
omstrukturering av varvsnäringen måste finnas utrymme för varvsverksamhet
också i Stockholmsregionen. Enligt hemställan i motionen bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts i
motionen om fortsatt drift vid Finnboda Varv. Även i motionen 1978/79:137
(m) önskas att riksdagen skall göra ett uttalande om Finnboda Varv. Detta
skall i huvudsak innebära att Svenska Varv skall ges i uppdrag att söka finna
köpare till varvet. Motionärerna anser att det är uppenbart att Stockholmsregionen
har behov av ett beredskapsvarv och dockanläggningar för främst
reparationer. Enligt motionen 1978/79:141 (s) saknas i fråga om de mindre
och medelstora varven bedömningar av varvens roll i försvars- och katastrofberedskapen.
I motionen 1978/79:142 (vpk) föreslås att riksdagen skall uttala
att den aviserade nedläggningen av Finnboda Varv ej bör genomföras.

Försvarsutskottet har yttrat sig om Finnboda Varvs betydelse från
försvarsberedskapssynpunkt. I yttrandet sägs att det står klart att varvet har
stor betydelse för marinens beredskap på ostkusten och att varvets resurser är
viktiga för kustsjöfarten under beredskap och krig.

Finnboda Varv tillhör gruppen mindre och medelstora varv. Det är därför
enligt näringsutskottets mening naturligt att även detta varv bör omfattas av
det utredningsuppdrag som utskottet i det föregående har förordat. I
avvaktan på utredningens resultat och därav betingade strukturförslag bör
verksamheten vid Finnboda Varv liksom vid övriga mindre och medelstora
varv i görligaste mån upprätthållas. Utskottet vill härvid erinra om vad som
nyss anförts om möjligheten att vid behov sätta in temporärt sysselsättningsstöd
med 75 % av lönekostnader och sociala avgifter. Utskottet föreslår att
riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig till vad utskottet här har
anfört.

Sammanfattningsvis bör alltså verksamheten vid Finnboda Varv liksom
vid de övriga mindre och medelstora varven fortsätta till dess statsmakterna
har fattat beslut om denna varvsgrupps framtida struktur. I den mån ett
beslut av denna innebörd kommer att medföra behov av ytterligare
medelstillskott förutsätter utskottet att regeringen återkommer till riksdagen
med förslag härom.

Finansiering av varvens produktion

Det finansiella stödet till varvsindustrin utgår i form av dels avskrivningslån
och kreditgarantier för varvens fartygsbyggande i egen regi och för

NU 1978/79:17

beställare av fartyg vid svenska varv, dels stöd för utveckling och försäljning
av alternativa produkter, dels bidrag till Svenska Varv för att ge företaget en
nödvändig finansiell bas.

Vissa förändringar i nu gällande riktlinjer för det statliga stödet till varvens
produktion föreslås i propositionen. 1 huvudsak rör det sig om följande.
Statliga garantier för varvens egen lagerproduktion bör inte ges utom såvitt
gäller de tretton fartyg som storvarven har byggt eller har under produktion.
Storvarvens innehav av fartyg, som f. n. uppgår till ett sextiotal fartyg, bör
avvecklas. Innehavet finansieras inom ramen för det ordinarie fartygskreditgarantisystemet.
Det statliga engagemanget uppgår vid utgången av år 1978
till närmare 5 500 milj. kr. Marknadsvärdet för dessa fartyg beräknas till ca
4 000 milj. kr. Det statliga risktagandet för dessa fartyg är betydande.
Avvecklingen av statens garantiengagemang torde medföra att varven måste
sälja fartygen. För att dessa försäljningar såvitt möjligt skall kunna ske i
ordnade affärsmässiga former skall minskningen av garantiramen genomföras
successivt under en treårsperiod. I propositionen uttalas att det bör
ankomma på regeringen att årligen fastställa storleken av reduceringen under
de enskilda åren samt fördelningen mellan olika varv. Beslut om vilka fartyg
som måste avyttras bör i princip fattas av berört varv. Den särskilda ram som
ställs till förfogande för detta ändamål skall vid ingången av år 1979 få uppgå
till högst 5 500 milj. kr. inom den totala garantiram om 17 000 milj. kr. som
förordas i propositionen.

Stödet till beställare av fartyg hos svenska varv föreslås finnas kvar även i
fortsättningen men med följande ändringar i nu gällande regler. Stödet, som
är temporärt, skall kunna utgå för kontrakt avseende fartygsbeställningar
som har tecknats före utgången av år 1979. Fartygen skall levereras senast den
31 december 1980. För fartyg med särskilt lång byggnadstid bör undantag
kunna medges efter prövning av regeringen. Det statliga stödet i form av lån
och krediter till beställare av fartyg kan nu uppgå till 100 % av kontraktspriset.
Beställaren måste dock inneha ett riskkapital som motsvarar minst 10 %
av kontraktspriset. Dessa bestämmelser föreslås ändrade så att beställaren
kontant får betala minst 5 % av kontraktspriset. Även lånegränsen ändras,
från nuvarande 30 % till högst 25 % av kontraktspriset. Kreditgarantier skall
som hittills kunna utgå med 70 % av kontraktspriset. De föreslagna
förändringarna innebär att lån och kreditgarantier sammanlagt får uppgå till
högst 95 %. Som säkerhet för lån bör accepteras pantbrev inom 95 % av
kontraktspriset i stället för inom 30 % enligt nu gällande regler. Beställarstöd
skall även lämnas för större ombyggnader av fartyg.

Förslagen om avveckling av stödet till lagerproduktion
och försäljning av varvens egna fartyg behandlas i motionen
1978/79:141 (s). Motionärerna menar att stöd undantagsvis bör få utgå även
för lagerproduktion av fartyg. En förutsättning skall då vara att denna
verksamhet är av avgörande betydelse för att upprätthålla produktionskapaciteten.
Motionärerna varnar också för de icke önskvärda konsekvenser som

NU 1978/79:17

en försäljning i större skala av de fartyg som varven äger kan föra med sig. Det
torde, säger de, vara svårt - och knappast lämpligt för statsmakterna- att ange
närmare principer för hur och när varvens fartygsengagemang skall avvecklas.
Detta är frågor som det bör ankomma på företagsledningarna att
avgcra.

Utskottet vill erinra om att lagerproduktionen av fartyg har reducerats
kraftigt jämfört med tidigare planer. Av de 13 lagerfartyg som storvarven
hittills har producerat eller har under produktion har fyra sålts med stora
förluster. De återstående nio fartyg som färdigställs före utgången av år 1979
belägger inom Svenska Varv ca 5 % och inom Kockums Varv ca 23 % av
produktionskapaciteten. Förutom dessa lagerproducerade fartyg ägs även ett
betydande antal andra fartyg helt eller delvis av varven.

Stödet till lagerproduktion av fartyg, som infördes våren 1976, var avsett att
underlätta för varven att begränsa verkningarna av en såsom det då
bedömdes temporär beställningssvacka. Enligt de bedömningar som nu görs
kan nedgången i varvskonjunkturen väntas bli långvarig. Vidare tyder gjorda
marknadsbedömningar på att självkostnaden för svenskt fartygsbyggande
kommer att väsentligt överstiga marknadspriset för de typer av standardfartyg
som i första hand kommer i fråga vid produktion i egen regi. En fortsatt
lagerproduktion skulle komma att uppskjuta den kapacitetsminskning vid
storvarven som utskottet i det föregående har ställt sig bakom. Mot denna
bakgrund anser utskottet att riksdagen bör avslå det nu behandlade yrkandet i
motionen 1978/79:141 (s) såvitt det gäller lagerproduktion och bifalla
propositionen i ifrågavarande del.

Varvens fartygsinnehav är så omfattande att det sammantaget utgör
Sveriges största rederiverksamhet. För de närmaste två åren beräknas driften
av fartygen för Svenska Varv och Kockums Varv medföra ett årligt
underskott om ca 300 milj. kr. Med hänsyn härtill ter det sig motiverat att
varven avvecklar sina fartygsengagemang. I det väsentliga tillstyrker
utskottet alltså propositionen på denna punkt. I anslutning till vad som anförs
i motionen 1978/79:141 (s) vill utskottet emellertid tillägga följande. Det är
tänkbart att omständigheterna under den treåriga avvecklingsperioden blir
sådana att de försäljningsvillkor som kan uppnås framstår som orimliga.
Svenska Varvs ledning får i så fall anmäla detta till regeringen. Enligt
utskottets mening bör regeringen då vara oförhindrad att medge ytterligare
anstånd med försäljningen. I övrigt avstyrker utskottet motionsyrkandet i nu
aktuell del.

I detta sammanhang tar utskottet upp ytterligare ett önskemål i motionen
1978/79:141 (s) som rör varvens fartygsengagemang. Motionärerna anser att
varven i vissa fall bör kunna hyra ut fartyg till rederier. Ett avtal härom bör då
kunna kombineras med optionsrätt vid förvärv. Sådana uthyrningsavtal
skulle även kunna slutas med utländska rederier. En förutsättning härför
skulle dock vara att gällande regler för svensk sjöfartspolitik iakttas.
Riksdagen bör, yrkas i motionen, göra ett uttalande av denna innebörd

NU 1978/79:17

rörande varvens fartygsengagemang.

Varven har redan flera båtar uthyrda. Av Svenska Varvs årsredovisning för
år 1977 (regeringens skrivelse 1978/79:7 s. 251) framgår att ett av Svenska
Varvs dotterbolag. Rederi AB Zenit, har haft som huvudsaklig uppgift att
delta som partsredare i fartyg byggda vid koncernens nybyggnadsvarv samt
att äga aktier och andelar i rederibolag som innehar sådana fartyg. Med
anledning av rådande dåliga sjöfartskonjunkturer har bolaget därutöver
övertagit och organiserat driften av fartyg som helt eller delvis har kommit att
tillhöra koncernen på grund av att beställare har hävt kontrakt eller inte infriat
kreditåtaganden. Bolaget har inte bedrivit någon befraktningsverksamhet i
egen regi. Mot här angiven bakgrund finner utskottet inte anledning för
riksdagen att göra något särskilt uttalande i ämnet.

Bestämmelserna om stöd till beställare av fartyg behandlas i två
motioner.

Ett förslag som går ut på en genomgripande förändring av stödet läggs fram
i motionen 1978/79:141 (s). Enligt detta bör beställarstödet omvandlas till ett
mera näringspolitiskt betonat stöd till strukturutveckling inom den svenska
rederinäringen. Syftet med detta stöd skall vara att stimulera rederiföretagen
att beställa mer utvecklingsbetonade och framtidsinriktade fartyg för att
härigenom uppnå ökad konkurrenskraft. Stödet skall ges en mer flexibel
utformning än det nuvarande beställarstödet och kunna utgå i form av
avskrivningslån enligt en glidande skala från 25 % till högst 40 % av
kontraktssumman. Liksom hittills bör stödet ge möjlighet till 100 %
lånefinansiering. Vissa krav ställs upp för att stöd skall kunna ges. De innebär
bl. a. att projekten skall vara angelägna i fråga om teknisk förnyelse och
gynnsamma för varven från beläggningssynpunkt. Rederierna måste göra
upp en långsiktig plan för sin verksamhet och tillförsäkra samhället insyn i
denna. Stödet skall även kunna utgå för att finansiera ombyggnader och
reparationer av fartyg. Motionärerna beräknar att detta utvidgade stöd
kommer att medföra en merkostnad utöver regeringens förslag med ca 300
milj. kr. De vill att regeringen våren 1979 i samband med förslag om
tilläggsbudget III till statsbudgeten skall redovisa hur den bedömer det
aktuella läget för denna verksamhet.

Stödet till beställare av fartyg är en temporär åtgärd. Enligt propositionen
skall det kunna utgå för kontrakt för fartygsbeställningar som har tecknats
före utgången av år 1979 och avser fartyg som skall levereras senast den 31
december 1980. Utskottet finner inte anledning att nu föreslå en så
genomgripande förändring av stödets utformning som förslaget i motionen
innebär. Utskottet avstyrker alltså det berörda motionsyrkandet och tillstyrker
propositionen i däremot svarande del.

Enligt motionen 1978/79:137 (m) bör fartygsbeställare svara för en större
del av likviden än de 5 % som föreslås i propositionen. Motionärerna vill att
fartygsbeställaren själv skall erlägga 10 % av kontraktsbeloppet. Kreditgaranti
skall ges för högst 70 % och avskrivningslån till 20 % av kontraktsbe -

NU 1978/79:17

loppet. Samma villkor skall gälla även för de mindre och medelstora
varven.

Syftet med de skärpta kraven i fråga om lån och kreditgaranti är enligt
propositionen att motverka spekulativ efterfrågan på fartyg. Möjligheten till
100 % lånefinansiering har ansetts bl. a. medföra risk att en icke marknadsbetingad
efterfrågan stimuleras. Utskottet finner det helt rimligt att fartygsbeställare
får svara för en viss kontantinsats. En så kraftig höjning av denna i
förhållande till vad nu gäller som föreslås i motionen 1978/79:137 (m) skulle
dock kunna medföra att de svenska rederiernas intresse för att beställa fartyg i
Sverige påverkades negativt. Utskottet avstyrker alltså motionen i denna del.
Detta innebär att propositionen i motsvarande del tillstyrks.

Statens utestående fartygskreditgarantier uppgick vid halvårsskiftet
1978 till ca 12 100 milj. kr. Denna ram bör enligt propositionen utökas
till högst 17 000 milj. kr. för finansiering i anslutning till produktion vid
varven. I propositionen anförs att en teknisk förändring bör göras i
garantisystemet. För att ge en mer rättvisande bild av det statliga garantiengagemanget
för fartygskrediter bör ramarna fortsättningsvis anges som
ett högsta belopp för storleken av de utestående garantierna under en viss
tidsperiod.

Finansieringen av den alternativa produktionen bör, uttalar industriministern,
i största möjliga utsträckning ske genom befintliga system, såsom
garantier från exportkreditnämnden (EKN) och lån från AB Svensk Exportkredit
(SEK) för exportkreditfmansiering. Vissa temporära åtgärder är dock
nödvändiga för att ytterligare underlätta för varven att övergå till alternativ
produktion. De skall också begränsa riskerna för företagens underleverantörer.
Åtgärderna avser främst delar av finansieringen under byggnadstiden och
för tiden efter leverans samt garantier gentemot bank eller kund för
fullgörande av leverans. Garantierna bör få en flexibel utformning och ges
inom generella ramar. De bör få utnyttjas efter ansökan från varvsindustrin
och beslut av regeringen i varje enskilt fall. Kostnaderna och villkor i övrigt
bör bestämmas individuellt. En utgångspunkt för garantierna bör vara att
varvsföretagen inte skall ges några konkurrensfördelar gentemot annan
industri. Stödet bör begränsas till att avse kontrakt som tecknas senast den 31
december 1981. Behovet av garantier för finansiering av alternativ produktion
beräknas uppgå till 3 500 milj. kr. I övrigt anges att de utestående garantierna
för fartygsproduktion till externa beställare kan komma att utökas med ca
1 400 milj. kr. för perioden t. o. m. år 1981.

I syfte att underlätta för de svenska varven att konkurrera internationellt
föreslås att SEK skall kunna lämna lån för att finansiera export av fartyg för
vilka fartygskreditgarantier har lämnats. Sådana lån bör lämnas i svenska
kronor eller lämplig utländsk valuta. Lån eller utfästelse om lån bör lämnas
före utgången av juni månad 1981. Lån för fartygsexport bör kunna lämnas
upp till 2 500 milj. kr. Detta belopp bedöms kunna rymmas inom den ram om
10 000 milj. kr. som har anvisats till SEK för svenska företags krediter vid
exportförsäljning.

NU 1978/79:17

Utskottet tillstyrker i övrigt propositionens förslag till riktlinjer för
lämnande av garantier och lån till produktion vid varven. Vidare tillstyrker
utskottet riktlinjerna för finansiering av export av fartyg liksom förslaget om
garantiram.

När riksdagen senast lämnade kapitaltillskott till Svenska
Varv (prop. 1977/78:174, NU 1977/78:76, rskr 1977/78:377) avvägdes
beloppet - 2 000 milj. kr. - så, att någon likvidationsplikt för den statliga
varvskoncernen inte beräknades inträda före den tidpunkt då riksdagen
väntades ta ställning till förslagen i en aviserad ny vårproposition. I denna,
dvs. den nu föreliggande propositionen, föreslås ett medelstillskott under det
innevarande budgetåret av 2 200 milj. kr., avsett att täcka förluster under åren
1978 och 1979 och sålunda vidmakthålla rimlig soliditet för företaget. Behov
av ytterligare förlusttäckning under nästa budgetår aviseras. Utskottet godtar
det resonemang om det finansiella stödet till Svenska Varv som förs i
propositionen och tillstyrker förslaget om medelstillskott.

Utskottet noterar utan anmärkning den anmälan som i detta sammanhang
(s. 24) görs av att vissa medel från anslaget Stöd till avfallsbehandling m. m.
avses få användas för bidrag till Götaverken Cityvarvet i Göteborg med
avsteg från den tidsbegränsning som i princip har gällt för sådan bidragsgivning.

I motionen 1978/79:141 (s) framhålls att Svenska Varvs resultat i
avgörande grad är beroende av kursutvecklingen för lån som har tagits upp för
lång tid sedan och av solvensutvecklingen hos redare som har fått krediter
från varven. Kursförluster och kundförluster beräknas påverka resultaten
kraftigt även under kommande år. Motionärerna betecknar det som angeläget
att man söker finna former för att i mera automatisk ordning kompensera
varven för sådana förluster. De vill att riksdagen skall anmoda regeringen att
mot den angivna bakgrunden pröva frågan om nya former för förlusttäckning
vid Svenska Varv.

Utskottet vill fästa uppmärksamheten på att finansutskottet har kommit in
på närbesläktade tankegångar i sitt just avlämnade betänkande FiU 1978/
79:10 om inriktningen av den ekonomiska politiken samt åtgärder för att
stimulera konsumtion och investeringar. Finansutskottet påtalar att de
kraftiga kursrörelserna för en del utländska valutor i vissa fall skapar problem
för svenska exportföretag. Problemen blir påtagliga när företagen på grund av
marknadens struktur måste fakturera i en viss främmande valuta och sedan
får vänta en längre tid på betalning. Finansutskottet betonar att Sveriges
åtaganden i internationella sammanhang sätter mycket bestämda gränser för
i vilka former kursgarantier kan lämnas. Likväl vill finansutskottet ”inte helt
utesluta att man kan finna ytterligare framkomstvägar, varigenom man kan
mildra de svårigheter som utan tvivel finns för vissa delar av vår exportindustri”.
Det bör, uttalar finansutskottet, ankomma på regeringen att närmare
överväga de problem som sålunda har tagits upp.

NU 1978/79:17

Näringsutskottet förutsätter att riksdagen kommer att ansluta sig till
finansutskottets uttalande, som är enhälligt. I så fall tillgodoses det nyss
nämnda yrkandet i motionen 1978/79:141 (s) till väsentlig del. Utskottet
föreslår följaktligen att detta yrkande lämnas utan särskild åtgärd.

Nämnden för fartygskreditgarantier, m. m.

Nämnden för fartygskreditgarantier är rådgivande organ åt fullmäktige i
riksgäldskontoret och regeringen i fråga om fartygskreditgarantier, statligt
stöd till beställare av fartyg och kreditgarantier till svenska rederiföretag. De
ärenden som nämnden yttrar sig i avser totalt mycket stora belopp, och
statens åtaganden är förenade med avsevärda risker. Behovet av snabba
beslut i stödfrågorna ökar ytterligare de krav som ställs på nämnden. I
propositionen aviseras en förstärkning av nämndens kansli. Regeringen kan i
huvudsak besluta om denna. Ett undantag utgör inrättandet av en ordinarie
tjänst för kanslichefen hos nämnden. Därtill föreslås riksdagen lämna
bemyndigande, något som utskottet tillstyrker. Industriministern meddelar i
propositionen att han finner det motiverat att utvärdera nämndens hittillsvarande
verksamhet och ta ställning till lämpliga former för dess fortsatta
verksamhet. Dessa frågor skall därför, förklarar han, så snart som möjligt bli
föremål för översyn.

Till detta uttalande anknyter motionen 1978/79:141 (s). Motionärerna -som bland sina förslag har att beställarstödet skall omvandlas till ett stöd till
strukturutveckling inom svensk rederinäring - anser att fartygskreditgarantinämnden
bör utvecklas till ett organ som kan handlägga frågor rörande en
samordnad näringspolitik för den svenska varvs- och rederinäringen.
Nämnden bör då, menar de, fl ändrad sammansättning och bl. a. innefatta
”en väsentligt vidgad representation för de fackliga intressena”. Härom vill
de att riksdagen skall göra ett uttalande till regeringen. Fartygskreditgarantinämnden
berörs också, utan något yrkande, i motionen 1978/79:71. Där
efterlyses en organisatorisk lösning som kan förenkla handläggningen av
låne- och kreditgarantiärenden och framför allt förkorta handläggningstiderna.

Utskottet anser att det är värdefullt att den angivna översynen kommer till
stånd. Det är inte minst angeläget att man undersöker möjligheterna att
förkorta handläggningstiderna. Översynen kan förutsättas ge en mångsidig
belysning åt frågor som är förknippade med statens stöd åt sjöfarten och
varvsindustrin. Med hänsyn härtill finns det enligt utskottets mening inte
skäl för något särskilt uttalande i saken av riksdagen. Det nyss berörda
yrkandet i motionen 1978/79:141 (s) avstyrks alltså.

Det organ som beslutar i de här avsedda stödfrågorna är fullmäktige i
riksgäldskontoret. Som framgår av redogörelsen i det föregående (s. 22)
möjliggör gällande bestämmelser att fullmäktige i vissa fall kan hänskjuta
låne- och garantiärenden till regeringen. Så sker i betydande utsträckning.

NU 1978/79:17

Riksgäldsfullmäktige har, som i korthet redovisas i propositionen, föreslagit
att beslut av fullmäktige i ärenden om statligt stöd till varv och rederier
skall få överklagas hos regeringen. F. n. är det riksdagens besvärsnämnd som
har att pröva besvär över sådana beslut. Regeringen har tagit upp fullmäktiges
önskemål och föreslår alltså att riksdagen skall vidta åtgärder i det angivna
syftet.

Konstitutionella skäl talar för att besvär över beslut av en myndighet som
är underställd riksdagen prövas av ett besvärsorgan som riksdagen har utsett.
Undantag från denna princip har hittills bara gjorts beträffande sådana
rättsfrågor som naturligen bör prövas av förvaltningsdomstol. Riksgäldsfullmäktiges
och regeringens förslag rörande besvärsprövningen är inte grundat
på eller åtföljt av någon utredning som belyser de konstitutionella och
praktiska spörsmål som förslaget aktualiserar. Uppenbarligen av konstitutionella
hänsyn har regeringen överlämnat åt riksdagen att vidta åtgärder för en
ändrad besvärsordning. Det är i första hand konstitutionsutskottet som
bereder frågor om den författning som berörs, lagen (RFS 1975:12) om
besvärsstadga för riksdagen. Det utskott som eljest i första hand bereder
ärenden rörande riksgäldskontoret är finansutskottet.

Näringsutskottet finner inte skäl att nu påkalla dessa utskotts medverkan
för att få frågan om en ändring av besvärsordningen utredd. Som nyss nämnts
förestår en översyn av hur det statliga stödet till varv och rederier skall
handläggas i första instans. Innan den saken är avgjord saknas en grundläggande
förutsättning för en omprövning av besvärsbestämmelserna. Enligt
utskottets mening bör riksdagen därför nu lämna regeringens förslag på
denna punkt utan åtgärd. Om det visar sig motiverat att frågan tas upp på nytt
bör den ses i ett vidare perspektiv. Det synes inte uteslutet att syftet med
riksgäldsfullmäktiges förslag - att förebygga att praxis i låne- och kreditgarantiärenden
kan komma att delvis utformas av riksdagens besvärsnämnd -kan uppnås på annat sätt än genom en sådan ändring i besvärsordningen som
fullmäktige har angivit.

Regionalpolitiska och arbetsmarknadspolitiska insatser i varvsregionerna

Den minskning av sysselsättningen på varvsorterna som blir en följd av
neddragningen av varvsproduktionen kommer att innebära svåra påfrestningar
främst i Göteborg, Landskrona, Malmö och Uddevalla. Men även
orter utanför varvsregionerna med underleverantörer till varven kommer att
få svårigheter.

I propositionen framhålls att det nu krävs speciella åtgärder i varvsregionerna,
utöver de betydande insatser som statsmakterna har gjort för att värna
om sysselsättningen i landet i övrigt. För att öka sysselsättningen och
underlätta den nödvändiga omställningen i varvsregionerna bör därför stora
ekonomiska resurser, 995 milj. kr., sättas in. Inom denna ram föreslås medel
avsättas för bl. a. regionalpolitisk! stöd, utökade resurser till de regionala

NU 1978/79:17

utvecklingsfonderna, bildande av investmentbolag för att främja etablering
och utvidgning av företag, utveckling av alternativ produktion vid varven,
stöd till u-landsbeställningar från svenska varv och stöd till vissa omfattande
och kostnadskrävande industriella projekt med stort risktagande.

Därutöver föreslås arbetsmarknadspolitiska insatser främst i form av
tidigareläggning av statliga beställningar.

Det särskilda regionalpolitiska stödet skall enligt propositionen
uppgå till 300 milj. kr. och lämnas i kommuner som ingår i Göteborgs,
Landskronas, Malmös och Uddevallas lokala arbetsmarknader. Regeringen
skall närmare ange vilka kommuner det blir fråga om. För stödet skall gälla
samma regler som för lokaliseringslån till verksamhet utanför det allmänna
stödområdet enligt förordningen (1970:180, omtryckt 1978:573) om statligt
regionalpolitisk! stöd.

Besluten om detta särskilda regionalpolitiska stöd bör enligt propositionen
fördelas så att länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län får
besluta om stöd vid investeringar som uppgår till högst 3 milj. kr. och
arbetsmarknadsstyrelsen vid investeringar mellan 3 och 8 milj. kr., medan
regeringen beslutar i de fall investeringarna överstiger 8 milj. kr.

Med hänsyn till arbetsmarknadssituationen i Uddevallaregionen föreslås
att regionalpolitiskt stöd i denna region skall kunna lämnas även i form av
bidrag till byggnadsinvesteringar. Bidragsandelen skall dock i dessa fall
begränsas till högst 10 % av stödberättigade investeringar. Av nämnda 300
milj. kr. avdelas 10 milj. kr. för detta ändamål.

Avsikten är att även kommuner utanför varvsregionerna men med
underleverantörer till varven skall kunna utnyttja det regionalpolitiska stödet
då sysselsättningsproblem uppstår.

Frågan om regionalpolitiskt stöd för byggnadsinvesteringar i Uddevallaregionen
tas upp i motionen 1978/79:132. Motionärerna vill att uppförande av
industrihus för uthyrning skall ingå bland stödberättigade projekt.

Motionsyrkandet avstyrks av arbetsmarknadsutskottet, som hänvisar till
att gällande regler möjliggör att uppförande av industrihus kan utgöra
beredskapsarbete eller få stöd över ett särskilt anslag. Arbetsmarknadsutskottet
tillstyrker regeringens förslag rörande det regionalpolitiska stödet.
Näringsutskottet gör samma ställningstagande.

Åtgärder för att lösa sysselsättningsproblemen bör enligt propositionen
bygga på initiativ på lokal och regional nivå, dvs. från företag, kommuner och
länsorgan. I detta syfte föreslås att de regionala utvecklingsfonderna
i de berörda länen erhåller ökade resurser, totalt 30 milj. kr. Vidare
skall särskilda investmentbolag bildas för vardera Göteborgsregionen,
Uddevallaregionen och Malmö-Landskronaregionen. Till dessa beräknas
75 milj. kr. för aktieteckning och bidrag.

De ökade resurser som de regionala utvecklingsfonderna i länen får bör
enligt propositionen främst användas i de kommuner där särskilt regionalpolitiskt
stöd kan lämnas enligt regeringens beslut. Stödet från utvecklings -

NU 1978/79:17

fonderna skall följa de regler som gäller för fondernas ordinarie verksamhet.

Investmentbolagens uppgift skall vara att stödja den industriella utvecklingen
i regionen. Bolagen bör enligt propositionen utveckla egna projekt och
finansiellt stödja nyetablering och expansion av företag, bl. a. genom
aktieteckning.

I motionen 1978/79:40 begärs en omfördelning av medlen så att anslaget
till regionala utvecklingsfonder höjs med 50 milj. kr. och anslaget till
sysselsättningsskapande åtgärder minskas med samma belopp. Motionärerna
anser att minst 50 milj. kr. bör tillföras den regionala utvecklingsfonden i
Göteborgs och Bohus län, för att den skall kunna tillgodose de behov som
finns under innevarande budgetår. På samtliga varvsorter finns det stora
behov av olika åtgärder för att lösa sysselsättningsproblemen. Utskottet
finner inte anledning att föreslå att Göteborgsregionen skall prioriteras före
andra varvsregioner. Motionen avstyrks i denna del.

I motionen 1978/79:141 (s) föreslås en annan konstruktion av anslagen till
investmentbolagen. Motionärerna vill att utvecklingsfonderna skall få även
de medel som reserveras för investmentbolagen. Det får sedan bli fondernas
sak att avgöra om investmentbolag skall bildas särskilt och hur omfattande
verksamheten skall bli.

Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker propositionens förslag när det gäller
den sammanlagda nivån för bidragen till utvecklingsbolagen och investmentbolagen.
Liksom motionärerna anser arbetsmarknadsutskottet att samtliga
medel bör kanaliseras via utvecklingsfonderna.

Näringsutskottet har samma uppfattning. Det torde vara uppenbart att
resultatet av de resurser som sätts in blir bäst om de regionala utvecklingsfonderna,
som har kännedom om de lokala förhållandena, självständigt får
avgöra hur medlen skall användas. Fördelningen av medlen mellan resp.
regioner bör dock ske på det sätt som anges i propositionen. I detta
sammanhang bör man, enligt utskottets mening, undersöka möjligheterna
till samarbete med Svenska Industrietablerings AB (Svetab), som - enligt
beslut av riksdagen förra året - har börjat etablera regionala investmentbolag,
hittills i Bergslagen och Mellannorrland. Utmärkande för ett sådant investmentbolag
är att det går in som minoritetsintressent i samband med
nyetablering eller expansion av små företag. Engagemanget ges ofta formen
av konverteringslån. Svetab disponerar också centrala resurser för verksamheten.

Inom den totala ramen om 995 milj. kr. föreslås dels Svenska Varv erhålla
200 milj. kr. under åren 1979 och 1980 för stöd till alternativ produktion, dels
125 milj. kr. ställas till förfogande förbidrag till fartygsexport till utvecklingsländer.
Dessa två förslag återkommer utskottet till i det följande. Efter denna
fördelning av medlen återstår 265 milj. kr., som enligt propositionen tas upp
som ett särskilt anslag på tilläggsbudget I för budgetåret 1978/79. I denna
summa ingår 250 milj. kr. som tidigare har anvisats för alternativ produktion

NU 1978/79:17

vid varven men som inte har disponerats. Medlen skall enligt propositionen
användas för att vid behov ytterligare förstärka investmentbolag och
regionala utvecklingsfonder, för att stödja alternativ produktion vid varven
och för att efter beslut av regeringen i särskilda fall stödja projekt som är
särskilt omfattande.

I propositionen framhålls att stödinsatserna skall avbrytas när arbetsmarknaden
i en region åter fungerar normalt. Vidare bör beslut om stöd till ett
enskilt företag kunna villkoras av att viss sysselsättningsnivå upprätthålls.
Även andra villkor skall kunna ställas.

Arbetsmarknadsutskottet har ingen erinran mot anslagen och instämmer
också i vad som anförs i propositionen. Näringsutskottet tillstyrker förslaget
att 265 milj. kr. skall anvisas för bidrag till sysselsättningsåtgärder inom
varvsregionerna.

I motionen 1978/79:143 (c) föreslås att - i avvaktan på att den av
motionärerna förordade varvskommissionen har slutfört sitt arbete - en
industriell utvecklingsfond skall inrättas. Syftet med fonden skall vara att
underlätta omställningen av varvens produktion och möta de sysselsättningsproblem
som kommer att följa av varvens kapacitetsneddragningar.
Fonden skall i samarbete med investmentbolagen stödja den industriella
utvecklingen i varvsregionerna. Finansieringen av fonden skall ske genom
att en låneram om 300 milj. kr. avsätts. Medlen skall enligt motionärerna
anvisas inom den totalram som i propositionen anges för innevarande
budgetår.

Även i motionen 1978/79:82 förordas att en industriell utvecklingsfond
med en låneram på 300 milj. kr. skall inrättas. Motionärerna vill att små
kommuner som berörs av en nedskärning av mindre varv skall ha företräde
att erhålla medel ur denna fond för att stödja nya, mindre, industriella
projekt.

Utskottet har i det föregående avvisat förslaget i motionen 1978/79:143 (c)
om att en varvskommission skall tillsättas. I konsekvens därmed avstyrker
utskottet också motionärernas förslag om att en särskild utvecklingsfond
skall inrättas för temporära insatser. Syftet med den tilltänkta fonden
tillgodoses i allt väsentligt genom att de regionala utvecklingsfonderna får
nya uppgifter. Motionsyrkandet rörande små kommuner med mindre varv
saknar aktualitet vid det ställningstagande i fråga om de mindre varven som
utskottet har förordat. Utskottet avstyrker alltså de nu angivna motionsyrkandena.

Ytterligare önskemål om utnyttjande av medel från det nyssnämnda
anslaget förs fram i motionen 1978/79:131 (m). Där föreslås att av beloppet
om 265 milj. kr. högst 72 milj. kr. skall utnyttjas som förskott till den
ekonomiska ramen för det militära försvaret, att återbetalas från fjärde
huvudtiteln i enlighet med planerat betalningsutfall.

Motionären redovisar att arméns programplan innefattar anskaffning av
flytande bromateriel för armén med planerat betalningsutfall av 30 milj. kr.

NU 1978/79:17

under budgetåren 1979/80-1983/84 och 42 milj. kr. under budgetåren 1984/
85-1988/89. Materielen behövs för försvarsberedskapen och skall betalas
inom försvarets ram, men en beställning kan av likviditetsskäl inte tidigareläggas.
Produktion av denna bromateriel har stor likhet med skeppsbyggnad.
Motionären uttalar att det från samhällsnyttans synpunkt är rimligt att
sysselsättningsfrämjande medel används för ändamål inom landet och för
objekt som i alla fall skall förverkligas senare.

Tillverkning av bromateriel för armén nämns även i motionen 1978/79:40
som exempel på produktion för svenska behov som kan bedrivas vid
varven.

Försvarsutskottet konstaterar i sitt yttrande att den planerade anskaffningen
av bromateriel för armén är väl motiverad från försvarets synpunkt.
Om en tidigareläggning bedöms vara angelägen för sysselsättningen vid vissa
varv har försvarsutskottet inte något att erinra mot att medel förskotteras och
återbetalas i enlighet med förslaget i motionen 1978/79:131. Regeringen bör
dock väga detta objekt mot andra angelägna behov inom arméns materielområde.
Likviditetsproblemen är där betydande. En minoritet inom försvarsutskottet
avvisar motionsförslaget.

Näringsutskottet finner inte att det finns skäl att frångå den sedvanliga
avvägning mellan olika i och för sig angelägna önskemål som sker i
budgetarbetet. Utskottet förutsätter att regeringen i det nu pågående
budgetarbetet prövar förutsättningarna för att av sysselsättningsskäl tidigarelägga
beställningar av viss försvarsmateriel. Motionen avstyrks sålunda.

Särskilda medel - 125 milj. kr. - bör enligt propositionen ställas till
regeringens förfogande förfartygsexport till utvecklingsländer.
Dessa medel gör det möjligt att kombinera gåvoinslag med lån på
fördelaktiga villkor. Härigenom skall utvecklingsländer- i första hand sådana
som Sverige har utvecklingssamarbete med - kunna beställa fartyg vid
svenska varv.

I propositionen påpekas att de kreditvillkor som skulle kunna bli aktuella
skiljer sig från vad som annars är normalt vid fartygsexport och därför endast
bör komma ifråga inom ramen för bilaterala överenskommelser mellan
Sverige och det upphandlande u-landet. Vissa andra villkor beträffande
kredittid och amorteringsfrihet uppställs också. Bl. a. bör kreditgivning till uländer
alltid vara knuten till avtal på regeringsnivå mellan Sverige och det
mottagande landet.

I motionen 1978/79:137 (m) avvisas detta förslag. Motionärerna anser att
det i ett läge med överskott på tonnage och med hårdnande konkurrens för
svenska rederier knappast kan vara välbetänkt att ytterligare skärpa konkurrensen
genom tillförsel av fartyg som med sina fraktsatser inte behöver täcka
vanliga produktionskostnader.

Utskottet vill erinra om att den form av förmånlig kreditgivning till
utvecklingsländer som föreslås i propositionen praktiseras av flera andra
länder. Vissa länder, bl. a. Norge och Förbundsrepubliken Tyskland, har

NU 1978/79:17

genom u-landsbistånd erhållit order av betydande omfattning från utvecklingsländer.
Det kan inte förväntas att svenska varvs exportansträngningar
primärt skall inriktas mot sådana länder. De möjligheter som i vissa fall kan
uppkomma bör dock tas till vara. Utskottet tillstyrker alltså förslaget i
propositionen och avstyrker motionsyrkandet.

För att största möjliga effekt av samhällets arbetsmarknadspolitiska och
näringspolitiska insatser skall uppnås krävs en regional samordning.
I propositionen föreslås att den skall främjas genom inrättande av särskilda
arbetsgrupper. För Göteborgsområdet finns redan organisatoriska anordningar
inom ramen för Göteborgsdelegationen. Motsvarande arbetsgrupper
föreslås bli inrättade för Uddevallaregionen och för Malmö-Landskronaregionen.
I grupperna skall ingå representanter för länsstyrelse, länsarbetsnämnd,
regional utvecklingsfond samt investmentbolag som kan komma att
bildas. Avsikten är vidare att företrädare för kommuner, företag och fackliga
organisationer på lämpligt sätt skall knytas till grupperna.

Det krävs också en central samordning av insatserna i varvsregionerna.
I dag finns en samordningsgrupp knuten till delegationen för
etableringsfrågor inom industridepartementet. F. n. bedriver denna delegation
bl. a. viss service med produktsökning i utlandet åt arbetsgrupper eller
delegationer som finns inrättade i ett flertal län. I propositionen föreslås att
den verksamheten skall utökas till att även betjäna de nya regionala
arbetsgrupperna i varvslänen. Delegationen för etableringsfrågor bör vidare
enligt propositionen få samordningsansvaret för den produktsökande verksamhet
som bedrivs inom investmentbolagen, de regionala arbetsgrupperna,
utvecklingsfonderna, statens industriverk och styrelsen för teknisk utveckling.
För delegationens arbete och för redan verksamma grupper i länen har
tidigare 13 milj. kr. anvisats. Ytterligare 5,5 milj. kr. föreslås nu bli anvisade
med hänsyn till den planerade utökningen av verksamheten i varvsregionerna.

Arbetsmarknadsutskottet tar i sitt yttrande upp dessa förslag och påpekar
att det redan finns regionala arbetsgrupper i ett stort antal län med
sysselsättningsproblem. Med tanke på den planerade omställningen inom
den svenska varvsindustrin anser arbetsmarknadsutskottet det naturligt att
sådana grupper tillskapas även i de här berörda regionerna. Utskottet
tillstyrker även att 5,5 milj. kr. för innevarande budgetår tillförs anslaget
Åtgärder i etableringsfrämjande syfte i vissa län. Det tillskjutna beloppet bör
dock inte exklusivt avse varvsregionerna. Medlen bör få användas också för
att täcka bl. a. kostnader för arbetsgrupperna i Jämtlands och Gävleborgs
län.

Näringsutskottet ansluter sig till arbetsmarknadsutskottets uppfattning i
denna fråga.

Enligt motionen 1978/79:137 (m) kan det ifrågasättas om det ansvar som
föreslås bli tilldelat delegationen för etableringsfrågor är förenligt med det
departemental system som vi har i vårt land. Motionärerna anser det därför

NU 1978/79:17

angeläget att riksdagen får en fullständig redovisning av de ansvars- och
beslutslinjer som tillämpas och avses bli tillämpade inom den utvidgade
delegationen för etableringsfrågor. Det bör också klarläggas hur gränsdragningen
är avsedd att ske mellan å ena sidan delegationen, å andra sidan
statens industriverk och andra ämbetsverk. Motionärerna vill att en utredning
av dessa frågor skall komma till stånd snarast möjligt under medverkan
av förslagsvis riksrevisionsverket. Frågan skall därefter redovisas för riksdagen.

Arbetsmarknadsutskottet (majoriteten) avstyrker detta yrkande. Motivet
för dess ställningstagande är att en viss central samordning av insatserna är
naturlig, bl. a. för att undvika dubbelarbete. Med hänsyn till det angelägna i
att verksamheten kommer i gång utan dröjsmål är det värdefullt, säger
arbetsmarknadsutskottet, att samordningsuppgifterna kan läggas på ett
befintligt organ, delegationen för etableringsfrågor, som f. ö. redan har
arbetsuppgifter på området. Erfarenheter av verksamheten får avgöra om det
finns behov av att ompröva den aktuella konstruktionen.

Näringsutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets uttalande.
Utskottens samstämmiga bedömning är alltså att det inte finns skäl att föreslå
att man redan nu skall sätta i gång en undersökning rörande delegationen.
Motionsyrkandet härom avstyrks följaktligen.

De sysselsättningsfrämjande åtgärder som föreslås i propositionen
omfattar även ett stöd om 200 milj. kr. till Svenska Varv för alternativ
produktion vid varven. Det är avsett för tillverkning under åren 1978
och 1979. Flera motioner anknyter till detta förslag.

I motionen 1978/79:141 (s) uttalas att utvecklingen av alternativ produktion
bör intensifieras och ytterligare resurser tillföras varven. Bidraget till
Svenska Varv bör enligt motionen höjas med 150 milj. kr. till totalt 350 milj.
kr. Härav beräknas 50 milj. kr. för Kockums Varv. Regeringen sägs vidare
böra föreskriva att Svenska Varv senast den 1 juli 1979 skall redovisa
erfarenheter av verksamheten med att utveckla alternativ produktion samt
eventuellt behov av ytterligare samhällsinsatser för att stödja denna produktion.
Motionärerna fäster särskilt uppmärksamheten på kapitalbehovet i
samband med referensanläggningar.

Utskottet finnér propositionens anslagsberäkning väl avvägd. Det stöd
som nu föreslås är en första insats för att stärka varvsföretagens förmåga att
själva klara en omläggning av sin produktion. Önskemålet om en särskild
redovisning från Svenska Varv ger utskottet anledning att fästa uppmärksamheten
på bolagets första årsredovisning, söm har överlämnats till
riksdagen och behandlas i det följande (s. 57). Däri redogörs relativt utförligt
för olika grenar av koncernens verksamhet. Utskottet räknar med att
årsredovisningarna framgent kommer att ge ingående besked om den
alternativa produktionen vid koncernens varvsenheter. Utskottet tillstyrker
alltså anslagsberäkningen i propositionen. Något särskilt uttalande av

4 Riksdagen 1978/79. 17 samt. Nr 17

NU 1978/79:17

riksdagen i detta sammanhang finnér utskottet inte erforderligt. Motionen
avstyrks såvitt nu är i fråga.

I motionen 1978/79:1 (vpk) hemställs om förslag om alternativ produktion
vid varven så att sysselsättningen där ej minskar. Utskottet konstaterar att
motionärernas önskemål i huvudsak är tillgodosett genom förslagen i
propositionen.

Hemställan i motionen 1978/79:40 syftar till ett uttalande av riksdagen
rörande Göteborgsvarven. Det skall gå ut på åtgärder enligt motionen för att
åstadkomma snabbaste möjliga strukturomvandling vid dessa varv i kombination
med tryggad sysselsättning för de anställda antingen vid varven eller
annat företag i regionen. Motionärerna vill att riksdagen och regeringen skall
slå fast att ”flytande produkter som bostadsriggar, hotell, fabriker och
fartygsdockor” skall betraktas som alternativ produktion och få tillverkas vid
Göteborgsvarven. Flera av dessa produkter tillverkas redan vid varvsföretagen.
Utskottet finner inte anledning att föreslå riksdagen att göra en särskild
framställning till regeringen med anledning av motionen.

Enligt motionen 1978/79:68 bör riksdagen ge regeringen till känna att
Skandiaverken skall omfattas av de stödåtgärder för alternativ produktion
som föreslås i motionen. Ett sådant uttalande ter sig överflödigt. I propositionen
anges särskilt att Uddevallavarvet bör inrikta verksamheten vid
dotterbolaget Skandiaverken mot alternativ produktion. Man kan därför utgå
från att Skandiaverken kommer i åtnjutande av stöd för det ändamålet.
Utskottet avstyrker motionen.

Inriktningen av varvens produktion i övrigt berörs i några
motioner. Den tillverkning av fartyg för transport av flytande naturgas
(Liquefied Natural Gas, LNG) som pågår vid Kockums Varv och detta
företags planering för byggande av terminalsystem för naturgas tas upp i två
motioner. Beträffande det senare projektet sägs i motionen 1978/79:87 att det
finns många skäl, främst miljöhänsyn, som talar för att naturgas bör
introduceras i Sverige. Om naturgas skall införas bör detta ske såväl via en
terminalanläggning för LNG-transport som genom import via rörledning.
Enligt motionärernas uppfattning har det projekt för naturgasimport som
Kockums har planerat många fördelar. Kockums ligger vidare väl framme när
det gäller att bygga LNG-fartyg. I motionen hemställs att riksdagen skall göra
ett positivt uttalande om Kockums projekt rörande utnyttjande av naturgas
som energikälla.

Det är otvivelaktigt en viktig sak som motionärerna har tagit upp. Frågan
om naturgas i större omfattning skall utnyttjas som energikälla i Sverige
kommer enligt vad som aviserats att behandlas i en kommande proposition.
Det finns därför inte skäl att nu gå in därpå. Kockums Varv har producerat två
LNG-fartyg år 1969 och har sedan dess ytterligare utvecklat tekniken kring
denna fartygstyp. Det är angeläget att den kunskap om gasteknik som finns
vid Kockums kan vidmakthållas och vidareutvecklas. Något särskilt uttalande
av riksdagen synes inte erforderligt, varför utskottet avstyrker
motionen i denna del.

NU 1978/79:17

Enligt hemställan i motionen 1978/79:142 (vpk) bör regeringen ge
omedelbara garantier åt Kockums för byggande av en tredje och en fjärde
LNG-tanker. I propositionen redovisas att några kontraktsslut avseende
LNG-fartyg inte har skett under de senaste åren. Att avyttra LNG-fartyg som
inte är knutna till något speciellt projekt kan, anförs det, vara förenat med
stora svårigheter. Mot denna bakgrund och med hänsyn till att staten - som
nämnts ovan - kommer att överta Kockums Varv avstyrker utskottet det nu
nämnda motionsyrkandet.

I samma motion önskas ett program för förnyelse och effektivisering av
processindustrins bestånd av anläggningar och för påskyndande av sådana
utbyggnader inom energisektorn som kan bilda grund för produktion vid
varven. Med anledning av dessa yrkanden och ett yrkande i motionen 1978/
79:128 (apk) som går ut på att riksdagen skall uttala sig för att varven ges tid att
utveckla alternativa produkter vill utskottet erinra om att regeringens förslag
innebär att samhället ger ett mycket kraftigt stöd för att underlätta en
omläggning av varvens produktion. Utskottet finner inte skäl att förorda
någon särskild framställning till regeringen.

1 motionen 1978/79:128 (apk) yrkas att riksdagen skall uttala ”att en
samhällsägd produktionskedja måste upprättas, inkluderande gruv-, stål-,
varvs- och rederinäringar”. Utskottet är inte berett att förorda ett så
långtgående uttalande och avstyrker alltså motionsyrkandet.

Enligt ytterligare ett yrkande i samma motion skall riksdagen uttala sig för
att seriösa ansträngningar görs för att introducera de svenska varvens
produkter ”på den krisfria socialistiska marknaden och i utvecklingsländerna”.
Utskottet har tidigare i höst (NU 1978/79:4) behandlat ett förslag som i
allt väsentligt överensstämde med det nu föreliggande, bortsett från att det
inte begränsats till att avse varvens produkter. Utskottet, som avstyrkte
motionsyrkandet, påpekade då att en rad åtgärder har vidtagits för att öka
Sveriges handel med de socialistiska länderna och att Sverige har starkt
intresse av en vidgad handel med dessa länder. Utskottet finner inte att ett
sådant särskilt uttalande som motionärerna önskar är motiverat. Motionen i
denna del avstyrks.

I detta sammanhang behandlar utskottet även ett yrkande i motionen
1978/79:142 (vpk) enligt vilket ett program bör utarbetas för att vidga den
inrikes sjöfartens roll. En utbyggnad av denna sjöfart skulle föra med sig en
rad investeringar i anläggningar av olika slag som enligt motionärerna ligger
väl till för tillverkning vid varven.

Sjöfartspolitiska utredningen (K 1977:05) har i uppdrag att utarbeta
underlag för mera långsiktiga ställningstaganden från statsmakternas sida i
fråga om en samlad sjöfartspolitik. Utredaren bör enligt direktiven bl. a.
klarlägga sjöfartsnäringens samhällsekonomiska betydelse. Med hänvisning
härtill avstyrker utskottet motionsyrkandet.

De arbetsmarknadspolitiska insatserna innefattar bl. a. t id i ga re läggning
av statliga beställningari betydande omfattning. Även vissa

NU 1978/79:17

större statliga anläggningsprojekt föreslås bli tidigarelagda. En förutsättning
för att de sistnämnda arbetena skall kunna komma till stånd under detta
budgetår är enligt propositionen att projekten kan bedrivas med i första hand
övertalig varvspersonal. Tidigareläggning av vissa arbeten m. m. till en
kostnad av drygt 1 200 milj. kr. beräknas vara möjlig att genomföra. Cheferna
för berörda departement avser att senare återkomma till regeringen med
förslag härom.

Det föreslås vidare att vissa arbeten i samband med utbyggnaden av
Göteborgs hamn skulle kunna ske som beredskapsarbeten. Slutligen framhålls
betydelsen av den fortsatta utbyggnaden av den arbetsförmedlande
verksamheten.

Förslaget om tidigareläggning av statliga beställningar har föranlett ett
antal motionsyrkanden.

I motionen 1978/79:137 (m) anförs att de föreslagna tidigareläggningarna
inte bör reserveras för enbart de statliga storvarven. I många fall kan mindre
och medelstora varv vara lämpligare tillverkare av de här aktuella fartygen,
anser motionärerna.

Arbetsmarknadsutskottet anför att det inte kan finna att det i propositionen
anges att de mindre och medelstora varven skall vara utestängda från
möjligheten att få tidigarelagda beställningar från staten. Var en order skall
placeras blir beroende av en bedömning i det enskilda fallet. Arbetsmarknadsutskottet
utgår från att samtliga varv kan bli aktuella i detta sammanhang
och anser inte att det finns skäl att föreslå någon åtgärd på grund av
motionsyrkandet.

Näringsutskottet, som delar arbetsmarknadsutskottets uppfattning,
avstyrker motionsyrkandet.

I motionen 1978/79:141 (s) uttalas att det är angeläget att de redovisade
projekten kommer i gång snarast. Det bör emellertid inte föreskrivas att
projekt skall utföras av övertalig varvspersonal. Samma regler som i övrigt
gäller för beredskapsarbeten och tidigarelagda statliga industribeställningar
bör gälla även för dessa arbeten. Något yrkande i frågan finns inte i
motionen.

Arbetsmarknadsutskottet (majoriteten) säger i sitt yttrande att det inte
delar motionärernas uppfattning. Systemet med tidigarelagda statliga order
har till huvudändamål att upprätthålla sysselsättningen i företag som har
akuta svårigheter. Detta passar bra in på varv som har övertalig personal.
Arbetsmarknadsutskottet ansluter sig till resonemanget i propositionen på
denna punkt.

Näringsutskottet har härvidlag samma uppfattning som arbetsmarknadsutskottet.

Bland de olika objekt som enligt propositionen kan komma i fråga när det
gäller tidigareläggning av statliga beställningar märks färjor. 1 motionen
1978/79:141 (s) uttalas att det bör finnas goda förutsättningar för att
beställningar av sådana fartyg kan göras vid svenska varv med hjälp av det

NU 1978/79:17

särskilda rederistöd som föreslås i motionen. Motionärerna önskar att
regeringen snarast skall initiera överläggningar med företrädare för dels
varven, dels de svenska färjerederierna för att säkerställa att order på färjor
kan placeras på svenska varv. De hemställer att regeringen skall vidta
åtgärder i detta syfte.

1 propositionen anförs att det är nödvändigt att med arbetsmarknadspolitiska
medel stödja den fortsatta driften vid varven för att skapa ökat rådrum
för omställningarna. Utskottet anser sig kunna utgå från att regeringen på allt
sätt söker medverka till att statliga fartygsbeställningar placeras vid svenska
varv. Något särskilt uttalande är därför inte påkallat, och motionsyrkandet
avstyrks alltså.

I motionen 1978/79:137 (m) yrkas bl. a. att riksdagen som sin mening skall
ge regeringen till känna vad motionärerna anför om tidigareläggning av
statliga beställningar. Motionärerna hävdar att mindre och medelstora varv i
många fall kan vara lämpligare än de statliga storvarven som tillverkare av
bl. a. örlogsfartyg. Enligt motionärerna bör det vara möjligt att samordna
tullverkets behov av utsjöbevakningsfartyg med marinens behov att bygga
om torpedbåtar till vedettbåtar. I sammanhanget nämns vidare minjaktfar tyg.

Försvarsutskottet påpekar i sitt yttrande att de ”materielobjekt” för
försvaret som nämns i motionen 1978/79:137 inte är planerade för anskaffning.
Frågan om ombyggnad av ytterligare motortorpedbåtar till vedettbåtar
anses dock böra undersökas i samband med överväganden om samordning
mellan tullverkets kustbevakning och marinen i fråga om utsjöövervakning.
En sådan samordning blir ännu mera angelägen genom den tilltänkta
utvidgningen av Sveriges sjöterritorium. Försvarsutskottet kan emellertid
inte tillstyrka att sysselsättningsmedel förskotteras till försvarsramen för
sådana objekt. Moderata samlingspartiets representanter menar dock att de
objekt som motionärerna anger bör utnyttjas för att stödja sysselsättningen,
särskilt vid små och medelstora varv.

Näringsutskottet anser sig inte kunna tillstyrka förslaget. En avgörande
omständighet vid avvägningen mellan olika tänkbara objekt för sysselsättningsskapande
åtgärder bör vara om det råder allmän enighet om att det är ett
klart samhällsintresse att den tilltänkta investeringen skall komma till
stånd.

Synpunkter på genomförandet av enskilda projekt redovisas i fyra
motioner. I motionen 1978/79:67 begärs att järnvägslinjen Munkedal-Lysekil
skall upprustas oavsett personalsituationen vid varven. Lunde Varv i
Ådalen bör enligt motionen 1978/79:84 komma i fråga för byggandet av de
medelstora miljöskyddsfartyg som aviseras i propositionen. Den i propositionen
föreslagna omläggningen av järnvägslinjen Halmstad-Getinge bör
enligt motionen 1978/79:85 inte komma till stånd. Ett yrkande i motionen
1978/79:132 syftar till att även hamninvesteringar skall tillkomma som
arbetsmarknadspolitiska projekt.

NU 1978/79:17

Arbetsmarknadsutskottet avstyrker samtliga här aktuella motionsyrkanden.
Enligt dess uppfattning bör det ankomma på regeringen och arbetsmarknadsmyndigheterna
att ta ställning till de enskilda objekten. När det
gäller hamninvesteringar erinrar arbetsmarknadsutskottet om möjligheterna
till beredskapsarbeten för sådana projekt, vilka f. ö. även nämns i propositionen
när det gäller Göteborgs hamn.

Näringsutskottet är i huvudsak av samma mening som arbetsmarknadsutskottet.
I fråga om de miljöskyddsfartyg som nämns i motionen 1978/79:84
vill utskottet dock peka på att tullverket har behov av fyra fem sådana fartyg.
Det bör därför övervägas om man inte i planeringen av vilka objekt som skall
tidigareläggas kan ta hänsyn till de synpunkter som motionärerna fört fram.
Det synes motiverat att riksdagen gör ett särskilt uttalande härom till
regeringen. De övriga tre motionsyrkandena avstyrks.

Förslag som rör varvens underleverantörer läggs fram i motionerna
1978/79:130 och 1978/79:137 (m).

I den förra begärs en kartläggning av följderna av omstruktureringen inom
varvsindustrin för varvens underleverantörer. Varven anlitar traditionellt ett
stort antal underleverantörer, och det ligger i sakens natur att dessa drabbats
och drabbas hårt av krympningen av varvsindustrin. Detta har i sin tur
medfört arbetsmarknadsproblem på en del orter.

Arbetsmarknadsutskottet uttrycker i sitt yttrande sympatier för innehållet
i motionen och utgår från att frågan uppmärksammas under det fortsatta
arbetet med varvsfrågorna inom regeringskansliet. Dessutom erinrar arbetsmarknadsutskottet
om att det i propositionen föreslås att kommuner med
underleverantörer till varven om sysselsättningsproblem uppstår skall kunna
få regionalpolitisk! stöd även i de fall då kommunen ligger utanför
varvsregionema. Detta uttalande i propositionen understryks av arbetsmarknadsutskottet.

Näringsutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets resonemang.
Någon särskild åtgärd på grund av motionen erfordras emellertid inte. Denna
avstyrks således.

Ett betydande antal underleverantörer till Svenska Varv kan, uttalas i
motionen 1978/79:137 (m), komma att möta stora avsättningsproblem.
Motionärerna föreslår att varvsföretagen ges i uppdrag att söka träffa fleråriga
avtal med underleverantörer om inköp av en ökad andel svenska insatsvaror.

Det är otvivelaktigt ett viktigt problem som motionärerna har tagit upp. För
underleverantörsföretagen är det av stor betydelse om de har möjlighet att
planera på längre sikt, vilket kan underlättas bl. a. genom att varven ingår
fleråriga avtal. Utskottet räknar med att varven i fortsättningen söker att i så
stor utsträckning som möjligt placera sina order inom landet. Utvecklingen
bör följas av berörda myndigheter och Svenska Varvs ledning. En särskild
framställning till regeringen i denna sak vill utskottet dock inte förorda.

NU 1978/79:17

I motionen 1978/79:127 begärs omedelbara åtgärder för att klara yrkesutbildning
och omskolning på varvsorterna. Erforderliga
medel härför föreslås kunna tas från anslaget till sysselsättningsskapande
åtgärder.

Som framhålls i motionen har under åren en omfattande yrkesutbildning
bedrivits inom de stora varven med nära anknytning till pågående produktion.
Utbildningen har främst tagit sikte på att utbilda ungdomarna till yrken
som varvet i fråga har behov av. Åtskilliga yrkesområden har varit
representerade, t. ex. plåtslagare, snickare, elektriker och svetsare.

Arbetsmarknadsutskottet avstyrker motionen. Det instämmer dock med
motionärerna i att utbildningsavdelningarna vid dessa företag kan vara en
tillgång när det gäller att klara den nuvarande varvskrisens verkningar.
Arbetsmarknadsutskottet utgår från att varven bedriver denna typ av
utbildning i nära samverkan med arbetsmarknadsmyndigheterna. Det finns
tidigare en samverkan på detta område, bl. a. inom ramen för stödet med den
s. k. 25-kronan.

Näringsutskottet vill understryka den viktiga roll som verkstadsskolorna
inom varvsföretagen har spelat och även fortsättningsvis kan spela. Utbildningen
har givetvis i första hand tagit sikte på varvens behov, men den har
även lett till en kompetens som är gångbar på många andra yrkesområden.

Med de svårigheter som ungdomar i dag har att få anställning är den chans
till yrkesutbildning som företagsskolorna erbjuder särskilt betydelsefull.
Utbildningen bör emellertid inte bedömas som enbart en arbetsmarknadspolitisk
angelägenhet utan som ett allmänt samhällsintresse. Berörda
myndigheter på kommunal, regional och central nivå bör i samråd med
varvsföretagen söka finna en lösning på frågan hur varvens verkstadsskolor
skall kunna fortsätta sin verksamhet. I detta sammanhang kommer finansieringsfrågan
att stå i förgrunden. Övergångsvis bör, som motionärerna
föreslår, erforderliga medel för ändamålet kunna utgå från anslaget till
sysselsättningsskapande åtgärder inom varvsregionen. Utskottet föreslår att
riksdagen som sin mening ger till känna vad utskottet här har anfört med
anledning av motionen.

I tre motioner, 1978/79:69,1978/79:132 och 1978/79:138, berörs frågan om
avgränsningen av Uddevallaregionen. Skälet härtill anges vara
den beskrivning av regionen som lämnas i propositionen och som innebär att
Trollhättans och Vänersborgs kommuner har inräknats.

Det framgår av propositionen att man måste räkna med betydande
svårigheter att i Uddevallaregionen ta fram nya arbetstillfällen som kompenserar
bortfallet av varvsarbeten. Som tidigare nämnts föreslås därför vissa
speciella insatser i denna region, exempelvis regionalpolitisk! stöd i form av
bidrag till byggnadsinvesteringar.

Med anledning av motionerna anför arbetsmarknadsutskottet att det i det
nu aktuella, relativt korta tidsperspektivet förefaller rimligast att Trollhättan

NU 1978/79:17

och Vänersborg inte anses tillhöra Uddevallaregionen. Enligt länsstyrelsen
bör till denna räknas Uddevalla, Munkedal, Lysekil, Sotenäs, Orust och
Färgelanda. Arbetsmarknadsutskottet lämnar denna avgränsning utan
erinran och säger sig med det anförda ha besvarat samtliga nu ifrågavarande
motioner, vilka enligt dess mening inte bör föranleda någon åtgärd.

Arbetsmarknadsutskottet avstyrker även ett yrkande i motionen 1978/
79:142 (vpk) om speciella sysselsättningspolitiska program för varvsorterna.
Arbetsmarknadsutskottet menar att det av dess yttrande framgår att man på
olika plan kommer att arbeta med sysselsättningsproblemen på varvsorterna.
Bl. a. kommer särskilda regionala grupper att inrättas för ändamålet.
Utskottet kan inte finna att det därutöver finns behov av att ta fram sådana
program som motionärerna önskar.

Näringsutskottet instämmer på dessa punkter med arbetsmarknadsutskottet.
Ifrågavarande motionsyrkanden avstyrks alltså.

Vad som i övrigt anförs och föreslås i propositionen beträffande insatser för
att avhjälpa sysselsättningsproblem i varvsregionerna ger inte utskottet
anledning till något särskilt uttalande.

Skeppsteknisk forskning och utveckling

Ett ökat stöd till skeppsteknisk forskning och utveckling förordas i två
motioner.

I motionen 1978/79:139 erinras om att varvsindustrins och redarnas
gemensamma organ för långsiktig utveckling och forskning, Stiftelsen
Svensk skeppsforskning (SSF), skall läggas ned vid årsskiftet 1978-1979.
Motionären anser att varven inte har några möjligheter att bli konkurrenskraftiga
om de inte satsar på långsiktig forskning och utveckling. Ett villkor
för det statliga stödet till varvsindustrin bör därför vara att varven snarast
återupptar det långsiktiga forsknings- och utvecklingsarbetet. Motionären
hemställer att riksdagen skall beakta vad som anförts i motionen angående
långsiktig forskning och utveckling vid varven. Syftet med motionen synes
vara att riksdagen skall påverka varvsföretagens och rederiernas interna
bedömning av vilket behov som finns av det gemensamma organet SSF.
Utskottet finner att detta inte är en uppgift för riksdagen och avstyrker alltså
motionen.

Enligt motionen 1978/79:141 (s) bör 13 milj. kr. anvisas till styrelsen för
teknisk utveckling för att användas till skeppsteknisk forskning och utveckling.
Motionärerna påpekar att redan den analysgrupp som år 1977 utarbetade
en rapport om en långsiktig verksamhetsplan för en statlig varvskoncern
föreslog att ett stöd om 25 milj. kr. borde utgå för denna forskning. Det stöd
som nu genom styrelsen för teknisk utveckling (STU) lämnas till skeppsteknisk
forskning beräknar motionärerna uppgå till 12 milj. kr.

Statens skeppsprovningsanstalt utför - på uppdrag av myndighet eller
enskilda-provningar och undersökningar av betydelse för skeppsteknik och

NU 1978/79:17

sjöfart. Anstalten bedriver också teknisk-vetenskaplig forskning inom sitt
verksamhetsområde. Uppdragsforskningen för statliga organ finansieras
bl. a. av STU. De totala kostnaderna för skeppsprovningsanstaltens verksamhet
uppgår för innevarande budgetår till ca 23,8 milj. kr. Härav svarar
uppdragsverksamheten för ca 20 milj. kr.

Verksamheten vid statens skeppsprovningsanstalt byggs f. n. ut, vilket
särskilt nämns i propositionen. Inom kort kommer anstalten att ta i bruk ett
manöver- och våglaboratorium, där det bl. a. blir möjligt att utföra undersökningar
och provningar av offshore-konstruktioner och andra flytande
anläggningar.

Utskottet anser sig inte böra förorda den av motionärerna föreslagna
ökningen av de anslagsmedel som är avsedda för skeppsprovningsanstalten.
Utskottet förutsätter att behoven av ett ökat stöd till skeppsteknisk forskning
och utveckling bedöms i det nu pågående budgetarbetet.

Årsredovisning för Svenska Varv AB

Riksdagen har begärt att regeringen varje år skall överlämna årsredovisningen
för Svenska Varv AB till riksdagen. Årsredovisningen för år 1977 har
överlämnats med regeringens skrivelse 1978/79:7.

I samband med sin behandling av propositionen 1978/79:49 om vissa
varvsfrågor har utskottet granskat denna årsredovisning och därvid inte
funnit anledning till något särskilt uttalande från utskottets sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på propositionen i dess helhet
att riksdagen avslår

a) motionen 1978/79:128 yrkandet 1,

b) motionen 1978/79:142 yrkandet 1,

2. beträffande minskning av sto/varvens produktionskapacitet,
m. m.

att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:49 moment 1
i ifrågavarande del och motionen 1978/79:141 yrkandet 1 i
ifrågavarande del och med avslag på motionen 1978/79:132
yrkandet 1, motionen 1978/79:137 yrkandet 1 i ifrågavarande
del och yrkandet 4 och motionen 1978/79:143 yrkandena 1-3 i
ifrågavarande del godkänner de riktlinjer som utskottet har
angivit,

3. beträffande anställningsgaranti för personal vid Svenska Varv AB,
m. m.

att riksdagen

a) med bifall till motionen 1978/79:141 yrkandet 2 samt med

NU 1978/79:17

anledning av motionen 1978/79:137 yrkandet 1 i ifrågavarande
del och motionen 1978/79:143 yrkandet 3 i ifrågavarande del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfort,

b) avslår motionen 1978/79:141 yrkandet 3,

4. beträffande samarbete mellan arbetsförmedlingen och vissa
varv

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:40 i ifrågavarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

5. beträffande bevarande av sysselsättningen vid varven, m. m.
att riksdagen avslår

a) motionen 1978/79:1 yrkandet 8 i ifrågavarande del,

b) motionen 1978/79:142 yrkandena 2, 4 och 11,

allt i den mån motionerna inte i dessa delar har tillgodosetts
enligt utskottets hemställan under 3,

6. beträffande förstatligande av varv och rederier

att riksdagen avslår motionen 1978/79:142 yrkandet 5,

7. beträffande Uddevallavarvet
att riksdagen avslår

a) motionen 1978/79:129 yrkandet 1,

b) motionen 1978/79:132 yrkandet 2,

8. beträffande beläggningsplaneringen inom Svenska Varv

att riksdagen med avslag på propositionen 1978/79:49 moment
1 i ifrågavarande del och med anledning av motionen 1978/
79:140 och motionen 1978/79:141 yrkandet 1 i ifrågavarande del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

9. beträffande Kockums Varv

att riksdagen avslår motionen 1978/79:141 yrkandet 4,

10. beträffande omorganisation av Svenska Varv
att riksdagen avslår

a) motionen 1978/79:129 yrkandet 2,

b) motionen 1978/79:132 yrkandet 5,

c) motionen 1978/79:87 yrkandet 2 och motionen 1978/79:137
yrkandet 2,

11. beträffande Svenska Varvs administration

att riksdagen avslår motionen 1978/79:142 yrkandet 6,

12. beträffande mindre och medelstora varv

att riksdagen med anledning av motionerna 1978/79:70 och
1978/79:71, motionen 1978/79:82 yrkandet 1, motionerna
1978/79:83 och 1978/79:86, motionen 1978/79:137 yrkandena
1,5 och 8, det förstnämnda i ifrågavarande del, motionen 1978/
79:141 yrkandena 5-7, motionen 1978/79:142 yrkandet 3 och

NU 1978/79:17

motionen 1978/79:143 yrkandena 1-3 i ifrågavarande del samt
med avslag på propositionen 1978/79:49 moment 1 i ifrågavarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfort,

13. beträffande anslag till Bidrag till mindre och medelstora van
att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:141 yrkandet 8
avslår

a) propositionen 1978/79:49 moment 16,

b) motionen 1978/79:137 yrkandet 7,

14. beträffande stöd till lagerproduktion av fartyg

att riksdagen med avslag på motionen 1978/79:141 yrkandet 12 i
ifrågavarande del godkänner i propositionen 1978/79:49
moment 2 angivna riktlinjer i ifrågavarande del,

15. beträffande avveckling av varvens fartygsinnehav

att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:49
moment 2 och motionen 1978/79:141 yrkandet 12 i ifrågavarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

16. beträffande uthyrning av fartyg i varvens regi

att riksdagen avslår motionen 1978/79:141 yrkandet 12 i
ifrågavarande del,

17. beträffande stöd till beställare av fartyg

att riksdagen med avslag på motionen 1978/79:141 yrkandet 9
och med bifall till propositionen 1978/79:49 moment 2 i
motsvarande del och momenten 5 och 8

a) godkänner de riktlinjer för lån och garantier till beställare av
fartyg som utskottet har angivit,

b) till A vskrivningslån till beställare av fartyg på tilläggsbudget I till
statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 675 000 000 kr.,

c) bemyndigar fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda staten
garantier till beställare av fartyg till ett sammanlagt belopp av
högst 5 725 000 000 kr. - inkl. tidigare bemyndigande om
3 700 000 000 kr. - avseende upplåning i anslutning till beställning
av fartyg hos svenska varv i enlighet med vad som angivits
i propositionen,

18. beträffande krav pä kontantinsats av fartygsbeställare, m. m.
att riksdagen med avslag på motionen 1978/79:137 yrkandet 3
och med bifall till propositionen 1978/79:49 moment 2 i
motsvarande del godkänner i propositionen angivna riktlinjer,

19. beträffande fartygskreditgaranti

att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:49 moment 4
bemyndigar fullmäktige i riksgäldskontoret att till utgången av

NU 1978/79:17

år 1981 ikläda staten garantier till svensk varvsindustri - inkl.
tidigare lämnade garantier - intill ett sammanlagt belopp av vid
varje tidpunkt högst 17 000 000 000 kr.,

20. beträffande exportkreditgivning till svenska varv

att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:49 moment 3
godkänner i propositionen angivna grunder för statsunderstödd
exportkreditgivning till svenska varv genom AB Svensk
Exportkredit,

21. beträffande medelstillskott till Svenska Varv

att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:49 moment 9
till Medelstillskott till Svenska Varv AB på tilläggsbudget I till
statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 2 200 000 000 kr.,

22. beträffande täckande av kursförluster m. m. inom Svenska
Varv

att riksdagen avslår motionen 1978/79:141 yrkandet 13,

23. beträffande kanslichefstjänst vid fartygskreditgarantinämnden
att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:49 moment 7
bemyndigar regeringen att vid nämnden för fartygskreditgarantier
inrätta en ordinarie tjänst för kanslichef med beteckningen
P,

24. beträffande fartygskreditgarantinänmdens uppgifter och organisation att

riksdagen avslår motionen 1978/79:141 yrkandet 11,

25. beträffande besvär över vissa beslut av riksgäldsfullmäktige
att riksdagen avslår propositionen 1978/79:49 moment 6,

26. beträffande särskilt regionalpolitiskt stöd i varvsregionerna
att riksdagen

a) med bifall till propositionen 1978/79:49 moment 18 till
Regionalpolitiskt stöd: Lokaliseringslån inom varvsregionerna på
tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under
fonden för låneunderstöd anvisar ett investeringsanslag av
290 000 000 kr.,

b) med bifall till propositionen 1978/79:49 moment 11 och med
avslag på motionen 1978/79:132 yrkandet 3 i ifrågavarande del
till Regionalpolitiskt stöd: Bidragsverksamhet i Uddevallaregionen
på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79
under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
10 000 000 kr.,

27. beträffande investmentbolag i varvsregionerna

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:141 yrkandet
17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

28. beträffande medelstillskott till regionala utvecklingsfonder i varvsregionerna -

NU 1978/79:17

att riksdagen

a) med bifall till motionen 1978/79:141 yrkandet 18 och med
anledning av propositionen 1978/79:49 momenten 12 och 19 till
Särskilt medelstillskott till de regionala utvecklingsfonderna för
utveckling av näringslivet inom varvsregionerna på tilläggsbudget I
till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 75 000 000 kr.,

b) med bifall till propositionen 1978/79:49 moment 13 och med
avslag på motionen 1978/79:40 i ifrågavarande del till Medelstillskott
till regionala utvecklingsfonder inom varvsregionerna på
tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under
fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av

30 000 000 kr.,

29. beträffande bidrag till sysselsättningsätgärder inom varvsregionerna att

riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:49 moment

14 och med avslag på motionen 1978/79:40 i ifrågavarande del
till Bidrag till sysselsättningsätgärder inom varvsregionerna på
tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under
fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av

265 000 000 kr.,

30. beträffande industriell utvecklingsfond för varvsregionerna

att riksdagen avslår motionen 1978/79:82 yrkandena 2 och 3 och
motionen 1978/79:143 yrkandet 4,

31. beträffande tillverkning av bromateriel för armén
att riksdagen avslår motionen 1978/79:131,

32. beträffande bidrag till fartygsexport till utvecklingsländer

att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:49 moment

15 och med avslag på motionen 1978/79:137 yrkandet 6 till
Bidrag till fartygsexport till utvecklingsländer på tilläggsbudget I
till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 125 000 000 kr.,

33. beträffande åtgärder i etableringsfrämjande syfte i vissa län

att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:49 moment
17 till Åtgärder i etableringsfrämjande syfte i vissa län på
tilläggsbudget 1 till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under
fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
5 500 000 kr.,

34. beträffande delegationen för etableringsfrdgor

att riksdagen avslår motionen 1978/79:137 yrkandet 10,

35. beträffande alternativ produktion vid varven
att riksdagen

a) med bifall till propositionen 1978/79:49 moment 10 och med
avslag på motionen 1978/79:141 yrkandet 15 till Bidrag till
Svenska Varv AB för alternativ produktion på tilläggsbudget I till

NU 1978/79:17

statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 200 000 000 kr.,

b) avslår motionen 1978/79:141 yrkandet 14,

c) avslår motionen 1978/79:1 yrkandet 8 i ifrågavarande del,

36. beträffande alternativ produktion vid varv i Göteborgsregionen
att riksdagen avslår motionen 1978/79:40 i ifrågavarande del,

37. beträffande alternativ produktion vid varv i Uddevallaregionen
att riksdagen avslår motionen 1978/79:68,

38. beträffande inriktningen av varvens produktion
att riksdagen avslår

a) motionen 1978/79:87 yrkandet 1 och motionen 1978/79:142
yrkandet 10 (LNG-fartyg),

b) motionen 1978/79:128 yrkandet 4 (flytande fabriker, hamnanläggningar
m. m.),

c) motionen 1978/79:142 yrkandena 8 och 9 (anläggningar för
processindustrin och inom energisektorn),

39. beträffande samhällsägd produktionskedja inom gruv-, stål-,
varvs- och rederinäringarna

att riksdagen avslår motionen 1978/79:128 yrkandet 2,

40. beträffande export till socialistiska länder och utvecklingsländer
att riksdagen avslår motionen 1978/79:128 yrkandet 3,

41. beträffande inrikes sjöfart

att riksdagen avslår motionen 1978/79:142 yrkandet 7,

42. beträffande riktlinjer för tidigareläggning av statliga beställningar att

riksdagen avslår motionen 1978/79:137 yrkandet 9 i ifrågavarande
del,

43. beträffande riktlinjer för vissa beredskapsarbeten
att riksdagen godkänner vad utskottet anfört,

44. beträffande statliga beställningar av färjor

att riksdagen avslår motionen 1978/79:141 yrkandet 10,

45. beträffande produktion av vissa objekt för försvaret

att riksdagen avslår motionen 1978/79:137 yrkandet 9 i ifrågavarande
del,

46. beträffande beställning av vissa miljöskyddsfartyg

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:84 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

47. beträffande vissa objekt för tidigareläggning av beställningar
att riksdagen avslår

a) motionen 1978/79:67 Gärnvägslinjen Munkedal-Lysekil),

b) motionen 1978/79:85 Gärnvägslinjen Halmstad-Getinge),

c) motionen 1978/79:132 yrkandet 4 (hamninvesteringar),

48. beträffande varvens underleverantörer
att riksdagen avslår

a) motionen 1978/79:130,

NU 1978/79:17

b) motionen 1978/79:137 yrkandet 1 i ifrågavarande del,

49. beträffande yrkesutbildning och omskolning på varvsorterna

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:127 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

50. beträffande avgränsningen av Uddevallaregionen

att riksdagen avslår motionerna 1978/79:69, 1978/79:132
yrkandet 3 i ifrågavarande del och 1978/79:138,

51. beträffande speciella sysselsättningspolitiska program för vaiysregionerna att

riksdagen avslår motionen 1978/79:142 yrkandet 12,

52. beträffande Stiftelsen Svensk skeppsforskning
att riksdagen avslår motionen 1978/79:139,

53. beträffande anslagsmedel till statens skeppsprovningsanstalt
att riksdagen avslår motionen 1978/79:141 yrkandet 16,

54. beträffande årsredovisning för Svenska Varv AB

att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1978/79:7 till handlingarna.

Stockholm den 14 december 1978

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s). Bengt Sjönell (c), Erik Hovhammar (m),
Hugo Bengtsson (s), Fritz Börjesson (c), Arne Blomkvist (s), Sven Andersson i
Örebro (fp), Nils Erik Wååg (s), Birgitta Hambraeus (c), Margaretha af Ugglas
(m), Karl-Anders Petersson (c), Ivar Högström (s), Sivert Andersson (s), Rune
Johansson i Ljungby (s) och Hugo Bergdahl (fp).

Reservationer

1. beträffande minskning av storvarvens produktionskapacitet, m. m. (mom. 2)
av Bengt Sjönell, Fritz Börjesson, Birgitta Hambraeus och Karl-Anders
Petersson (alla c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar med ”Det är” och
slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Förslaget i propositionen att varvens produktionskapacitet skall minskas
med 20 % under en tvåårsperiod innebär att långsiktiga beslut om varvsnäringens
framtida struktur och volym skjuts upp. Utskottet ansluter sig till
bedömningen i motionen 1978/79:143 (c) att dessa beslut måste fattas så snart
som möjligt, bl. a. med hänsyn till den betydelse för svensk industri som
varvsindustrin har. Ytterligare en väsentlig synpunkt i motionen är att allt

NU 1978/79:17

större resurser kommer att bindas i närings- och regionalpolitiska satsningar i
varvsregionerna ju längre statsmakterna skjuter upp att besluta om varvsindustrins
struktur. Detta blir till men för de delar av landet som har en mer
ensidig näringslivsstruktur och svårare sysselsättningsproblem. Enligt
utskottets mening bör ett långsiktigt beslut om sjöfartsnäringens struktur
fattas senast hösten 1979.

För att utarbeta underlagsmaterial för detta beslut bör - såsom motionärerna
föreslår-en speciell varvskommission omgående tillsättas. Representanter
för staten, varvsledningarna och fackföreningsrörelsen bör ingå i
kommissionen. Det bör även övervägas om kommissionen skall ha parlamentarisk
representation. Kommissionen bör ha bl. a. följande uppgifter.
Den skall utarbeta förslag till samordning mellan Kockums Varv och Öresundsvarvet.
När det gäller Arendalsvarvet bör kommissionen planera för en
så snabb övergång till alternativ produktion som möjligt. Vidare bör
kommissionen i sin samlade bedömning av varvsnäringens framtida struktur
även väga in de mindre och medelstora varvens framtida produktionskapacitet
och verksamhetsinriktning. Härvid bör kommissionen bygga på det arbete
som utförs i den utredning av de mindre och medelstora varvens struktur
som utskottet förordar i det följande.

Riksdagen bör nu - i avvaktan på att en ny vårproposition läggs fram
under hösten 1979 - endast besluta om en nedskärning av storvarvens
produktionskapacitet till vad som kan anses erforderligt med hänsyn till
orderläge och allmänna marknadsförutsättningar under det närmaste året.
Detta beslut bör även omfatta de kapitaltillskott och kreditgarantier som är
nödvändiga under innevarande budgetår. Vidare bör stödet till beställare av
fartyg förlängas. Reglerna härför bör utformas så, att de mindre och
medelstora varvens produktionsförhållanden tryggas på ett bättre sätt än vad
som f. n. är förhållandet. Detta innebär att utskottet avstyrker motionerna
1978/79:137 (m) och 1978/79:141 (s) i den mån de går ut på en längre
planeringsperiod.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:49
moment 1 i ifrågavarande del, med bifall till motionen 1978/
79:143 yrkandena 1-3 i ifrågavarande del och med avslag på
motionen 1978/79:132 yrkandet 1, motionen 1978/79:137
yrkandet 1 i ifrågavarande del och yrkandet 4 och motionen
1978/79:141 yrkandet 1 i ifrågavarande del godkänner de
riktlinjer som utskottet har angivit,

2. beträffande minskning av storvarvens produktionskapacitet, m. m. (mom. 2)
av Erik Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar med ”Det är” och
slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

NU 1978/79:17

Regeringens förslag rörande kapacitetsminskningen i varvsindustrin utgår
enligt utskottets mening från en alltför optimistisk marknadsbedömning.
Varvsföretagen själva har - som redovisas i propositionen - räknat fram en
potentiell marknad som motsvarar 0-9 miljoner direkta arbetstimmar. De har
angivit att det endast under mycket optimistiska förutsättningar är sannolikt
att utfallet kan uppgå till 4-6 miljoner arbetstimmar. Utskottet anser i
enlighet med vad som anförs i motionen 1978/79:137 (m) att kapaciteten vid
nybyggnadsvarven bör ligga på ca 6 miljoner direkta arbetstimmar. En
anpassning till denna kapacitetsnivå på endast två år skulle emellertid kunna
komma att innebära stora samhällsekonomiska kostnader och mänskliga
uppoffringar. I stället bör en treårsperiod fastställas för nedskärningen.
Härigenom får varvsföretagen rimliga möjligheter att planera sin verksamhet.
Vidare kan man åstadkomma att övertalig personal i socialt acceptabla
former kan föras över till andra arbetsplatser. Kapacitetsminskningen bör
främst ske inom storvarven. Det kan bli nödvändigt att lägga ned driften vid
två storvarv. I första hand bör det ankomma på företagsledningarna att efter
företagsekonomiska bedömningar föreslå hur neddragningsprocessen skall
ske. Det avgörande beslutet bör därefter fattas av regeringen. Det är väsentligt
att kapacitetsminskningen sker någorlunda jämnt över treårsperioden.
Utskottet anser därför att en bedömning av läget och en utvärdering av
genomförda åtgärder bör göras vid utgången av varje kalenderår. Vid dessa
tillfällen bör även behovet av kapitaltillskott prövas. Härvid bör beaktas i
vilken mån varven har anpassat sig till den beslutade kapacitetsnedskärningen.

Vad här sagts innebär att utskottet avstyrker motionen 1978/79:141 (s) i här
aktuell del. Det innebär vidare att utskottet avstyrker motionen 1978/79:143

(c).

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:49
moment 1 i ifrågavarande del, med bifall till motionen 1978/
79:137 yrkandet 1 i ifrågavarande del och yrkandet 4 och med
avslag på motionen 1978/79:132 yrkandet 1, motionen 1978/
79:141 yrkandet 1 i ifrågavarande del och motionen 1978/79:143
yrkandena 1-3 i ifrågavarande del godkänner de riktlinjer som
utskottet har angivit,

3. beträffande anslällningsgaranll för personal vid Svenska Varv AB, m. m.
(mom. 3) av Bengt Sjönell, Fritz Börjesson, Birgitta Hambraeus och KarlAnders
Petersson (alla c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 28 med ”Den
kraftiga” och slutar på s. 29 med ”har föreslagit” bort ha följande lydelse:

Långsiktiga beslut om varvsnäringens struktur och volym bör, som har
uttalats i det föregående, skjutas upp ett år i avvaktan på att den föreslagna

5 Riksdagen 1978/79. 17 sami. Nr 17

NU 1978/79:17

varvskommissionen har utarbetat erforderligt underlagsmaterial.

De svåra struktur- och sysselsättningsproblem som är en följd av
varvsnäringens situation måste lösas genom en aktiv och i planmässiga
former genomförd näringspolitik och regionalpolitik. För att genomföra
strukturförändringar inom varvsindustrin och tillskapa de nödvändiga nya
arbetstillfällena krävs mycket stora ekonomiska resurser. Utskottet anser
därför att en utvecklingsfond för den svenska varvsindustrin bör inrättas.
Denna fond bör ha en övergripande funktion och nära samarbeta med de
regionala utvecklingsfonderna.

Det är ofrånkomligt att den nödvändiga omställningen av varvsindustrin
kommer att medföra svåra sysselsättningsproblem för de orter och regioner
där varven har stått för en betydande del av arbetstillfällena. En förutsättning
vid genomförandet av strukturförändringarna är att dessa sker i socialt
acceptabla former.

Detta innebär att det kommer att ställas stora krav på samhället att
tillhandahålla ersättningssysselsättning för dem som måste lämna varvsindustrin.
Samhällets insatser bör i första hand inriktas på åtgärder som främjar
den yrkesmässiga rörligheten i stället för en ökad geografisk rörlighet. Det
kommer därför att krävas omfattande arbetsmarknadspolitiska insatser
under den tid det tar att utveckla alternativ produktion på varvsorterna.

Utskottet kan inte godta förslaget i motionen 1978/79:141 (s) om en
tidsbegränsad anställningsgaranti för de varvsanställda. Denna innebär, som
arbetsmarknadsutskottet påpekar, att man skjuter svårigheterna framför sig.
Ett genomförande av förslaget skulle kunna få olyckliga effekter på det sättet
att det kan motverka att arbetskraften utnyttjar möjligheter som kan finnas
att gå över till andra branscher. Införande av en sådan garanti i de regioner där
varven är belägna leder med nödvändighet till att motsvarande garantier
måste utfärdas för orter och regioner där näringslivet inte har samma rika
differentiering som i de fall vilka nu är i fråga. Från regionalpolitisk synpunkt
kan sådana krav resas med större fog från en lång rad andra orter, t. ex.
gruvorter och orter dominerade av skogsindustrin i norra Sverige samt orter
som domineras av tekoindustri. Sådana orter med betydligt mera ensidigt
näringsliv drabbas vid strukturförändringar i de flesta fall i högre grad.

Då det inte är klarlagt att samhället i samtliga fall kan utfärda sådana
anställningsgarantier bör det inte heller ske i dessa fall.

Enligt utskottets mening bör det ankomma på regeringen att klarlägga de
totala effekterna av att anställningsgarantier införs som generellt medel vid
strukturförändringar inom näringslivet.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. att riksdagen

a) avslår motionen 1978/79:141 yrkandena 2 och 3,

b) med anledning av motionen 1978/79:137 yrkandet 1 i
ifrågavarande del och motionen 1978/79:143 yrkandet 3 i

NU 1978/79:17

ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfort,

4. beträffande anställningsgaranti för personal vid Svenska Varv AB, m. m.
(mom. 3) av Erik Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m) som
anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 28 med ”Den
kraftiga” och slutar på s. 29 med ”har föreslagit” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet anser i likhet med arbetsmarknadsutskottet att en sådan
anställningsgaranti som föreslås i motionen 1978/79:141 (s) skulle kunna få
olyckliga verkningar inte endast från arbetsmarknadspolitiska utan också
från näringspolitiska synpunkter. Resultatet skulle kunna bli att ofrånkomliga
strukturförändringar försenades. Det bör i detta sammanhang påpekas att
sysselsättningspolitiken under 1970-talet har kommit att få i vissa hänseenden
statiska effekter. Näringsutskottet har i det föregående förordat en
kraftigare minskning av varvskapaciteten än den som föreslås i propositionen.
Därvid har utskottet emellertid understrukit att nödvändiga strukturförändringar
inom branschen måste ske i socialt acceptabla former. All
hänsyn bör tas till de varvsanställdas behov av stöd från samhällets sida för att
underlätta omställningsprocessen. Betydande arbetsmarknadspolitiska och
regionalpolitiska insatser i varvsorterna föreslås också i propositionen. Det är
dock betydelsefullt att arbetsmarknadspolitiken får en sådan inriktning att
den främjar arbetskraftens övergång från branscher som bedöms på sikt
sakna utvecklingsmöjligheter till företag och branscher som har framtiden för
sig. Med hänvisning till vad här anförts avstyrker utskottet motionen 1978/
79:141 (s) i nu ifrågavarande del. Vad utskottet har anfört med anledning av
motionsyrkandena i övrigt bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. att riksdagen

a) avslår motionen 1978/79:141 yrkandena 2 och 3,

b) med anledning av motionen 1978/79:137 yrkandet 1 i

ifrågavarande del och motionen 1978/79:143 yrkandet 3 i

ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

5. beträffande omorganisation av Svenska Varv (mom. 10) av Erik
Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med ”Ett statligt”
och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Den strukturrationalisering som åsyftades vid bildandet av Svenska Varv
kan inte sägas ha gett förväntade resultat. De direkta vinsterna av att

samordna flera varv i en enda statlig koncern har visat sig vara begränsade.

NU 1978/79:17

Nackdelarna däremot är uppenbara. Beslutsvägarna blir längre, och därmed
försvåras en direkt kontakt mellan de olika varvsenheterna och företagsledningen.
Det uppstår lätt konflikter mellan olika varvsregioner. Utskottet
anser i enlighet med vad som anförs i motionen 1978/79:137 (m) att Svenska
Varvs organisation bör omprövas. En uppdelning av de statliga varven på två
fristående varvsgrupper - en i Sydsverige och en i Västsverige - bör
övervägas. Dessa båda varvsgrupper bör bli dotterbolag till Statsföretag AB.
Enligt utskottets mening skulle en sådan lösning förbättra möjligheterna till
de neutrala företagsekonomiska överväganden som är nödvändiga då den i
det föregående förordade kapacitetsminskningen skall genomföras. Regeringen
bör därför låta utreda en ändrad organisationsstruktur för Svenska
Varv.

dels att utskottet under 10 bort hemställa
10. att riksdagen

a) avslår motionen 1978/79:129 yrkandet 2,

b) avslår motionen 1978/79:132 yrkandet 5,

c) med bifall till motionen 1978/79:137 yrkandet 2 och med
anledning av motionen 1978/79:87 yrkandet 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. beträffande stöd till lagerproduktion av fartyg (mom. 14) av Ingvar Svanberg,
Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg, Ivar Högström,
Sivert Andersson och Rune Johansson i Ljungby (alla s) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 38 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”ifrågavarande del” bort ha följande lydelse:

I den krissituation som de svenska varven f. n. befinner sig i bör man
utnyttja alla möjligheter att upprätthålla produktionen på den av statsmakterna
angivna nivån. Möjligheterna för varven att producera fartyg i egen regi
bör därför inte avvisas kategoriskt, så som sker i propositionen. Utskottet
anser att regeringen bör få medge att stödet i undantagsfall får utnyttjas även i
det fall då något långtidsavtal inte har tecknats. En förutsättning för
lagerproduktion skall dock vara att den är av avgörande betydelse för att
upprätthålla produktionskapaciteten vid berörda varv. Vad här sagts bör
riksdagen ge till känna för regeringen som sin mening.

dels att utskottet under 14 bort hemställa

14. att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:49
moment 2 i ifrågavarande del och med bifall till motionen 1978/
79:141 yrkandet 12 i ifrågavarande del godkänner av utskottet
angivna riktlinjer,

7. beträffande stöd till beställare av fartyg (mom. 17) av Ingvar Svanberg,
Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg, Ivar Högström, Sivert
Andersson och Rune Johansson i Ljungby (alla s) som anser

NU 1978/79: i7

dels att den del av utskottets yttrande på s. 39 som börjar med ”Stödet till”
och slutar med ”svarande del” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att sjöfartskrisen inte endast
berör varven utan även omfattar rederinäringen. Flera rederier har stora
ekonomiska problem i fråga om såväl likviditet som soliditet. Att bibehålla
och utveckla en konkurrenskraftig svensk sjöfartsnäring är ett väsentligt
näringspolitiskt intresse. Starka skäl talar därför för att staten skall ta initiativ
för att stödja såväl en utveckling mot en mer effektiv struktur på rederiområdet
som en ökad orderbeläggning vid varven. Förslaget i motionen 1978/
79:141 (s) syftar till att det nuvarande beställarstödet ombildas till ett stöd till
rederinäringen. Detta skulle vara en verksam åtgärd i angiven riktning. De
krav för att stödet skall utgå som motionärerna ställer upp och som har
refererats i det föregående bör beaktas vid utformningen av föreskrifterna för
stödet. Med det här anförda tillstyrker utskottet motionen i denna del.

dels att utskottet under 17 bort hemställa

17. att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:141 yrkandet 9
och med anledning av propositionen 1978/79:49 moment 2 i
motsvarande del och momenten 5 och 8

a) godkänner de riktlinjer för stöd till strukturutveckling inom
svensk rederinäring som utskottet har angivit,

b) till Stöd till strukturutveckling inom svensk rederinäring på
tilläggsbudget 1 till statsbudgeten förbudgetåret 1978/79 under
fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
975 000 000 kr.,

c) (= utskottet),

8. beträffande krav på kontantinsats av fartygsbeställare m. m. (mom. 18) av
Erik Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m) som anser

delsau den del av utskottets yttrande på s. 40 som börjar med ”Syftet med”
och slutar med ”del tillstyrks” bort ha följande lydelse:

I den svåra situation som svensk sjöfartsnäring nu befinner sig i är det
nödvändigt att underlätta beställningar av fartyg vid svenska varv. Utskottet
kan därför tillstyrka att beställarstöd utgår så som föreslås i propositionen.
Det är dock viktigt att motverka spekulativ efterfrågan av fartyg. Bl. a. av
detta skäl finnér utskottet det befogat att fartygsbeställare får svara för en
större del av likviden än de 5 % som föreslås i propositionen. Den skärpning
av bestämmelserna för lån och kreditgarantier som motionärerna sålunda
förordar kan utskottet godta. Utskottet tillstyrker alltså motionen i denna
del.

dels att utskottet under 18 bort hemställa

18. att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:137 yrkandet 3
och med avslag på propositionen 1978/79:49 moment 2 i
motsvarande del godkänner av utskottet angivna riktlinjer,

NU 1978/79:17

9. beträffande fartygskreditgarantinämnderts uppgifter och organisation (mom.
24) av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg,
Ivar Högström, Sivert Andersson och Rune Johansson i Ljungby (alla s) som
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 42 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det värdefullt att den angivna översynen kommer till
stånd. En angelägen uppgift blir därvid, som framgår av motionen 1978/
79:141 (s), att förbereda en omvandling av fartygskreditgarantinämnden till
ett organ för en samordnad näringspolitik för rederierna och varvsindustrin.
En sådan omvandling förutsätter att nämnden får ändrad sammansättning
med bl. a. en bred representation för de fackliga intressena.

dels att utskottet under 24 bort hemställa

24. att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:141 yrkandet 11
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

10. beträffande industriell utvecklingsfond för varvsregionerna (mom. 30) av
Bengt Sjönell, Fritz Börjesson, Birgitta Hambraeus och Karl-Anders
Petersson (alla c) som anser

dets att den del av utskottets yttrande på s. 46 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”angivna motionsyrkandena” bort ha följande
lydelse:

I avvaktan på att varvskommissionen lägger fram förslag om varvsindustrins
framtid bör medel ställas till förfogande för strukturomläggningar.
Detta bör ske bl. a. genom en särskild industriell utvecklingsfond med nyss
angivna uppgifter. Ett viktigt syfte med en sådan fond blir att den skall kunna
stödja stora och riskfyllda projekt som bygger på en framtidsinriktad teknik.
Fonden behöver därför avsevärda ekonomiska resurser. Utskottet förordar
en låneram om 300 milj. kr. Det får ankomma på regeringen att snarast lägga
fram förslag till riksdagen enligt de riktlinjer som här har angetts. Med det
sagda tillstyrker utskottet motionerna 1978/79:82 och 1978/79:143 (c) såvitt
de gäller inrättande av en industriell utvecklingsfond. Ett särskilt yrkande i
den förstnämnda motionen går ut på att små kommuner med mindre varv
skall ha företräde att erhålla medel ur fonden. Detta yrkande saknar aktualitet
vid det ställningstagande i fråga om de mindre varven som utskottet har
förordat och avstyrks därför.

dets att utskottet under 30 bort hemställa

30. att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:82 yrkandet 2 och
motionen 1978/79:143 yrkandet 4 och med avslag på motionen
1978/79:82 yrkandet 3 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

NU 1978/79:17

11. beträffande tillverkning av bromateriel för armén (mom. 31) av Erik
Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 47 som börjar med
”Näringsutskottet finnér” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha
följande lydelse:

Näringsutskottet ansluter sig till den bedömning som försvarsutskottet har
gjort. Ett villkor för att medel skall kunna utgå för tidigareläggning av
flytande bromateriel för armén bör dock vara att en tidigareläggning bedöms
vara angelägen från sysselsättningssynpunkt. Utskottet tillstyrker alltså att
medel får förskotteras i enlighet med förslaget i motionen 1978/79:131
(m).

dels att utskottet under 31 bort hemställa

31. att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:131 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. beträffande bidrag tillfartygsexport till utvecklingsländer (mom. 32) av Erik
Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 47 med ”Utskottet
vill” och slutar på s. 48 med ”avstyrker motionsyrkandet” bort ha följande
lydelse:

Utskottet vill erinra om att erfarenheterna från andra länder av den
biståndsform som nu föreslås i propositionen inte är positiva. Dessutom
ifrågasätter utskottet i likhet med motionärerna om det är lämpligt att bidra
till en ytterligare skärpt konkurrens på sjöfartsmarknaden och sålunda
försämra de svenska rederiernas redan nu svåra situation. Utskottet
tillstyrker motionsyrkandet och förordar alltså att riksdagen inte anvisar
något anslag för det angivna ändamålet.

dels att utskottet under 32 bort hemställa

32. att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:137 yrkandet 6
avslår propositionen 1978/79:49 moment 15,

13. beträffande delegationen för etableringsfrågor (mom. 34) av Erik
Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 49 som börjar med
”Näringsutskottet instämmer” och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort
ha följande lydelse:

Näringsutskottet finnér i likhet med minoriteten i arbetsmarknadsutskottet
att den aktuella konstruktionen bör omprövas. Delegationen tilldelas
nu mycket långtgående uppgifter. Det kan ifrågasättas om denna ordning
ryms inom ramen för vårt departementala system och står i överensstämmelse
med principerna för svensk statsförvaltning.

Det är angeläget att riksdagen får en fullständig redovisning av de ansvars -

NU 1978/79:17

och beslutslinjer som nu tillämpas och avses bli tillämpade inom den
utvidgade delegationen för etableringsfrågor. I denna redovisning bör man
klarlägga hur gränsdragningen mellan å ena sidan delegationen och å andra
sidan statens industriverk och andra ämbetsverk är avsedd att ske. Näringsutskottet
tillstyrker alltså motionen 1978/79:137 (m) i här aktuell del.

dels att utskottet under 34 bort hemställa

34. att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:137 yrkandet 10
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

14. beträffande alternativ produktion vid varven (mom. 35) av Ingvar Svanberg,
Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg, Ivar Högström,
Sivert Andersson och Rune Johansson i Ljungby (alla s) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 49 med ”Utskottet
finner” och slutar på s. 50 med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Det är enligt utskottets mening nödvändigt med omfattande insatser för att
snabbt skapa förutsättningar vid varven för produktion inom andra områden
än fartygsbyggande. Det anslag som föreslås i propositionen till Svenska Varv
för alternativ produktion bör därför höjas med 150 milj. kr. till totalt 350 milj.
kr. Utskottet räknar med att Kockums Varv kommer att anslutas till Svenska
Varv och sålunda också blir delaktigt av stödet. Svenska Varv bör till
halvårsskiftet 1979 redovisa sina erfarenheter av arbetet med att utveckla
alternativa produkter. I detta sammanhang bör företaget även ange eventuella
behov av ytterligare samhällsinsatser för att främja utvecklingen och
marknadsföringen på detta område. Härvid bör särskilt kapitalbehovet i
samband med referensanläggningar uppmärksammas. Utskottet tillstyrker
sålunda motionen 1978/79:141 (s) i här berörd del.

dels att utskottet under 35 bort hemställa

35. att riksdagen

a) med anledning av propositionen 1978/79:49 moment 10 och
med bifall till motionen 1978/79:141 yrkandet 15 till Bidrag till
Svenska Varv AB för alternativ produktion på tilläggsbudget 1 till
statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 350 000 000 kr.,

b) med bifall till motionen 1978/79:141 yrkandet 14 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

c) (= utskottet),

15. beträffande riktlinjer för vissa beredskapsarbeten (mom. 43) av Ingvar
Svanberg,Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist,Nils Erik Wååg, Ivar Högström,
Sivert Andersson och Rune Johansson i Ljungby (alla s) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar med

NU 1978/79:17

”Näringsutskottet har” och slutar med ”sorn arbetsmarknadsutskottet” bort
ha följande lydelse:

I likhet med minoriteten inom arbetsmarknadsutskottet anser näringsutskottet
att de kortsiktiga dellösningar som regeringen föreslår i form av
tidigareläggning av vissa statliga anläggningsprojekt bör komm» till stånd
utan krav på att arbetena skall bedrivas med i forsta hand övertalig
varvspersonal. Som framhålls i motionen 1978/79:141 (s)bör samma regler
som i övrigt gäller för beredskapsarbeten och statliga stödbeställningar, vilka
innebär tidigareläggning, gälla även för dessa arbeten. I sammanhanget bör
erinras om att ett betydande antal byggnads- och anläggningsarbetare i dag är
arbetslösa i varvsregionerna. Utskottet finner det angeläget att riksdagen gör
ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd.

dels att utskottet under 43 bort hemställa

43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om villkor beträffande sysselsättning av övertalig
varvspersonal,

16. beträffande produktion av vissa objekt för försvaret (mom. 45) av Erik
Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 53 som börjar med
”Näringsutskottet anser” och slutar med ”till stånd” bort ha följande
lydelse:

Näringsutskottet ansluter sig till den uppfattning som förs fram av det
moderata samlingspartiets ledamöter i försvarsutskottet. Visserligen är inte
de materielobjekt för försvaret som nämns i motionen 1978/79:137 (m)
inplanerade för anskaffning. Frågan om ombyggnad av ytterligare motortorpedbåtar
till vedettbåtar synes dock böra undersökas i samband med
överväganden om samordning mellan tullverkets kustbevakning och
marinen i fråga om utsjöövervakning. Den tilltänkta utvidgningen av
Sveriges sjöterritorium gör en sådan samordning ännu mera angelägen.

Näringsutskottet vill också peka på att konstruktion och byggande av
ubåtar, torpedbåtar och minjaktfartyg vid svenska varv otvivelaktigt är av
stor betydelse för bevarande av tillräcklig skeppsteknisk kompetens inom
landet och sålunda kan bidra till att upprätthålla konkurrenskraften hos
svensk varvsindustri. Mot denna bakgrund anser utskottet att de objekt som
anges i motionen 1978/79:137 (m) bör utnyttjas för att stödja sysselsättningen,
särskilt vid mindre och medelstora varv,

dels att utskottet under 45 bort hemställa

45. att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:137 yrkandet
9 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

NU 1978/79:17

17. beträffande anslagsmedel lill statens skeppsprovningsanstalt (mom. 53) av
Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg, Ivar
Högström, Sivert Andersson och Rune Johansson i Ljungby (alla s) som
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 57 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”pågående budgetarbetet” bort ha följande lydelse:

Den svenska varvsindustrin står nu inför en period av omläggning till mer
avancerade fartygstyper. Detta kommer att kräva stora forsknings- och
utvecklingsinsatser. Utskottet tillstyrker därför det av motionärerna föreslagna
tilläggsanslaget till STU om 13 milj. kr., avsett för skeppsteknisk
forskning och utveckling.

dels att utskottet under 53 bort hemställa

53. att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:141 yrkandet 16
till Styrelsen för tekniskforskning och utveckling på tilläggsbudget
1 till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 13 000 000 kr.

NU 1978/79:17 75

Bilaga 1

Försvarsutskottets yttrande
1978/79: 3 y

om Finnboda varvs betydelse för försvarsberedskapen, ni. ni.

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har den 21 november 1978 beslutat bereda försvarsutskottet
tillfälle att i anslutning till behandlingen av propositionen
1978/79:49 om vissa varvsfrågor jämte motioner avge yttrande med
försvarsberedskapssynpunkter på frågan om Finnboda varvs framtid.
Den 28 november 1978 beslöt näringsutskottet bereda försvarsutskottet
tillfälle att avge yttrande över de motioner som har väckts med anledning
av propositionen 1978/79: 49, i den mån motionerna avser stödbeställningar
för försvaret.

Utskottet

I propositionen 1978/79: 49 om vissa varvsfrågor behandlas (s. 11—
13) bl. a. problem för landets mindre och medelstora varv. Föredragande
statsrådet (industriministern) bedömer (s. 12) att det, med hänsyn
till den förändring som har skett på marknaden, inte torde finnas ett
framtida utrymme för alla varvsenheter som f. n. arbetar på marknaden
för mindre och medelstort tonnage upp till 30 000 dödviktston (dwt).
Han anser därför att kapaciteten måste minska med minst 30 % under
de närmaste åren. En sådan minskning av kapaciteten vid alla mindre
och medelstora varv bedöms dock ge alltför stora negativa företagsekonomiska
effekter. Av denna anledning bör enligt industriministerns
mening övervägas att lägga ned enskilda varvsanläggningar. Han anser
att branschen själv bör vidta lämpliga åtgärder för att åstadkomma den
önskvärda kapacitetsreduktionen. Sådana åtgärder bör enligt hans mening
vara en förutsättning för fortsatt statligt stöd. Han förordar att
medel för bidrag till de mindre och medelstora varven anvisas på tillläggsbudget
I för innevarande budgetår och uttalar att medlen bör
kunna utbetalas när lämpliga åtgärder för att uppnå den önskvärda
kapacitetsminskningen har överenskommits.

Till grund för propositionen ligger bl. a. en analys av marknadsoch
konkurrensförutsättningarna för mindre och medelstora varv. Analysarbetet
har omfattat en rad privatägda varvsföretag samt företag
som tillhör Svenska Varv AB. I sistnämnda grupp ingår Götaverken
Finnboda AB (Finnboda varv).

Finnboda varv är beläget inom området Henriksdal i Nacka kommun.
Kajer m. m. ligger i den del av Saltsjön som är belägen mellan Henriksdal
och Djurgården. Som framgår av årsredovisningen för år 1977 för
Svenska Varv AB (skr 1978/79: 7 s. 23) är varvet ett av de största

NU 1978/79:17 (FöU 1978/79:3y)

reparationsvarven i östersjön med fem flytdockor och tre torrdockor.
Varvet kan docka fartyg på upp 35 000 dwt. Till varvet hör en väl
utbyggd maskin- och plåtverkstad. Antalet anställda vid varvet är ca
500. Därtill kommer personal hos underleverantörer som bedriver verksamhet
inom varvsområdet. Varvet bedriver produktion inom tre olika
produktgrupper, nämligen

— reparation och underhåll av fartyg

— tillverkning av stålkonstruktioner och maskinbearbetning

— tillverkning av stålpontoner och mindre flytetyg.

Under ledning av landshövdingen i Stockholms län har under sommaren
och hösten 1978 arbetat en kommitté för att utreda Stockholmsregionens
behov av fortsatt drift av Finnboda varv. Kommittén har i
oktober 1978 färdigställt en rapport om utredningens resultat. I skrivelse
den 26 oktober 1978 hemställde kommittén att regeringen i samband
med den aktuella varvspropositionen skulle ta hänsyn till de särskilda
skäl som kommittén redovisat för bevarande av Finnboda varv i Stockholmsregionen.
Regeringen beslöt den 16 november 1978 att lämna
framställningen utan åtgärd. I ett pressmeddelande från industridepartementet
angavs att varvet får läggas ned om inga lokala intressenter vill
ta över och driva varvet vidare.

I motionen 1978/79: 83 (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i motionen om fortsatt drift vid
Finnboda varv. Motionärerna uttalar farhågor för industrisysselsättningen
i Stockholmsregionen samt åberopar resultaten av arbetet inom
den kommitté som länsstyrelsen tillkallade i april 1978. Enligt motionärerna
skulle en nedläggning av Finnboda varv få betydande negativa
konsekvenser, bl. a. för försvarsberedskapen. Inom ramen för en troligen
oundviklig omstrukturering av varvsnäringen måste det, anser motionärerna,
finnas utrymme för varvsverksamhet också i Stockholmsregionen.

I motionen 1978/79: 137 (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om Finnboda varv. Enligt
motionärerna bör AB Svenska Varv ges i uppdrag att söka finna köpare
till varvet. För motionärerna framstår det som uppenbart att Stockholmsregionen
har behov av ett beredskapsvarv och dockanläggningar för
främst reparationer.

Enligt motionen 1978/79: 141 (s) saknas i fråga om de mindre och
medelstora varven bedömningar av varvens roll i försvars- och katastrofberedskapen.

Försvarsutskottet begränsar sitt yttrande om Finnboda varv till försvarsberedskapssynpunkter.
Här bortses alltså från varvets betydelse
för bl. a. fredstida katastrofberedskap och underhåll av isbrytare samt
för det militära försvarets verksamhet i fred.

Av rapporten från den nämnda kommittén för utredning av Finnboda
varvs fortsatta drift framgår (s. 34) att varvet är mycket svårt att ersätta

NU 1978/79:17 (FöU 1978/79:3y)

för marinens krigsreparationstjänst. Utan varvet skulle också råda stora
svårigheter i samband med rustning vid mobilisering av i första hand
hjälpfartyg. Försvarets materielverk har i samråd med övriga militära
myndigheter bedömt att ett bortfall av Finnboda varv skulle medföra
sänkt försvarsberedskap. Marinen ser med oro på utvecklingen att torrsättningsresurserna
vid varvet kan komma att försvinna. Detta kan i så
fall inte kompenseras inom regionen.

Utskottet har tagit del av underlag om Finnboda varv från marinen
och från överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF).

Finnboda varv hör till de industrier som har planlagd verksamhet
enligt krigsproduktionsbesked från ÖEF. Detta innebär att arbetsprogram,
arbetskraftsbehov, viktiga behov av varor och tjänster samt
underleverantörer finns skriftligt angivna. Av gällande handlingar, utskrivna
i februari 1977, framgår bl. a. att varvet skall kunna svara för
fartygsreparationer och ombyggnad av hjälpfartyg i händelse av mobilisering.
Arbetet skall utföras i företagets verkstäder men vid behov
även på annan plats. Företaget skall vara berett att ta emot personalförstärkning
från annat varv enligt särskild specifikation, uppdelad
efter yrkeskategorier. Alla torrsättningsresurser med personal skall disponeras
för totalförsvaret. Flytdockorna skall kunna nyttjas på platser
utanför varvsområdet.

Av underlag från chefen för Ostkustens örlogsbas framgår bl. a. att
den av statsmakterna beslutade principen om samordning av militära och
civila funktioner i totalförsvaret (jfr FöU 1976/77: 13 s. 16—17) har
drivits långt när det gäller planläggningen för rustning, ombyggnad,
reparation och underhåll av hjälpfartyg på ostkusten. Enligt örlogsbaschefen
skulle ett bortfall av Finnboda varv medföra att chefen för
marinen måste i grunden ompröva hur framför allt hjälpfartygsflottan
skall mobiliseras och krigsrepareras.

I underlag från ÖEF redovisas en prioritering av svenska varv från
ren försvarsberedskapssynpunkt. Av tolv bedömda varv ges fern, däribland
Finnboda varv, högsta prioritetsgrad. Därmed står det enligt
försvarsutskottets mening klart att varvet har stor betydelse för marinens
beredskap på ostkusten och att varvets resurser är viktiga för kustsjöfarten
under beredskap och krig.

Enligt önskemål från näringsutskottet tar försvarsutskottet i detta
sammanhang också upp några andra motionsyrkanden med anledning
av varvspropositionen som berör det militära försvaret.

I propositionen 1978/79: 49 hemställer regeringen bl. a. att riksdagen
som bidrag till sysselsättningsåtgärder inom varvsregionerna skall anvisa
265 milj. kr. på tilläggsbudget för innevarande budgetår. I motionen
1978/79: 131 (m) föreslås att av detta belopp skall utnyttjas högst 72
milj. kr. som förskott till den ekonomiska ramen för det militära försvaret,
att återbetalas från fjärde huvudtiteln i enlighet med planerat
betalningsutfall.

NU 1978/79:17 (FöU 1978/79:3y)

Motionären redovisar att arméns programplan innehåller en anskaffning
av flytande bromateriel för armén med planerat betalningsutfall
av 30 milj. kr. under budgetåren 1979/80—1983/84 och 42 milj. kr. under
budgetåren 1984/85—1988/89. Materielen behövs för försvarsberedskapen
och skall betalas inom försvarets ram men en beställning kan av
likviditetsskäl inte tidigareläggas. Produktion av bromaterielen har stor
likhet med skeppsbyggnad. Motionären framhåller att det från samhällsnyttans
synpunkt är rimligt att sysselsättningsfrämjande medel används
för ändamål inom landet och för objekt som senare i alla fall skall
förverkligas.

Bromateriel för armén nämns också i motionen 1978/79: 40 (c) som
exempel på varvsproduktion för svenska behov.

Utskottet konstaterar att den planerade anskaffningen av bromateriel
för armén är väl motiverad från försvarets synpunkt. Om en tidigareläggning
bedöms vara angelägen för sysselsättningen vid vissa varv har
utskottet inte något att erinra mot att medel förskotteras och återbetalas
i enlighet med förslaget i motionen 1978/79: 131. Regeringen bör dock
väga detta objekt mot andra angelägna behov inom arméns materielområde.
Likviditetsproblemen är där betydande.

1 motionen 1978/79: 137 (m) yrkas bl. a. alt riksdagen som sin mening
skall ge regeringen till känna vad motionärerna anfört om tidigareläggning
av statliga beställningar. Motionärerna hävdar att mindre och
medelstora varv i många fall kan vara lämpligare än de statliga storvarven
som tillverkare av bl. a. örlogsfartyg. Enligt motionärerna bör
det vara möjligt att samordna tullverkets behov av utsjöbevakningsfartyg
med marinens behov att bygga om torpedbåtar till vedettbåtar.
I sammanhanget nämns vidare minjaktfartyg.

De materielobjekt för försvaret som nämns i motionen 1978/79: 137
är inte inplanerade för anskaffning. Frågan om ombyggnad av ytterligare
motortorpedbåtar till vedettbåtar synes dock böra undersökas i
samband med överväganden om samordning mellan tullverkets kustbevakning
och marinen i fråga om utsjöövervakning. En sådan samordning
blir ännu mera angelägen genom den tilltänkta utvidgningen av
Sveriges sjöterritorium. Utskottet kan däremot inte tillstyrka att sysselsättningsmedel
förskotteras till försvarsramen för sådana objekt.

Stockholm den 30 november 1978

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Närvarande: Per Petersson (m), Bengt Gustavsson (s), Eric Holmqvist
(s), Georg Pettersson (c), Gusti Gustavsson (s), Gudrun Sundström (s),
Roland Brännström (s), Gunnar Oskarson (m), Ulla Ekelund (c), Hans
Lindblad (fp), Bertil Johansson (c), Axel Andersson (s), Nils Erik Wååg
(s) och Eric Hägelmark (fp).

NU 1978/79:17 (FöU 1978/79:3y)

Avvikande meningar

1. Bengt Gustavsson, Eric Holmqvist, Gusti Gustavsson, Gudrun Sundström,
Roland Brännström, Axel Andersson och Nils Erik Wååg (alla s)
anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 4 börjar ”Utskottet
konstaterar” och slutar ”där betydande” bort ha följande lydelse:

Utskottet utgår från att regeringen — liksom tidigare skett — i det nu
pågående budgetarbetet prövar förutsättningarna att av sysselsättningsskäl
tidigarelägga beställning av viss försvarsmateriel. I sådant sammanhang
torde även övervägas lämpligheten av att förskottera betalningsmedel
och konsekvenser som detta medför för fullföljande av anskaffningsprogrammet
inom den 5-årsperiod som nu löper. Utskottet förordar
därför att motionen 1978/79: 131 avslås i denna del.

dels att sista stycket av utskottets anförande bort ha följande lydelse:

De materielobjekt för försvaret som nämns i motionen 1978/79: 137
är inte inplanerade för anskaffning. Utskottet kan därför inte tillstyrka
att sysselsättningsmedel förskotteras till försvarsramen för dessa
objekt.

2. Per Petersson och Gunnar Oskarson (båda m) anser att sista stycket
av utskottets anförande bort ersättas av text med följande innehåll:

De materielobjekt för försvaret som nämns i motionen 1978/79: 137
är inte inplanerade för anskaffning. Frågan om ombyggnad av ytterligare
motortorpedbåtar till vedettbåtar synes dock böra undersökas i samband
med överväganden om samordning mellan tullverkets kustbevakning
och marinen i fråga om utsjöövervakning. En sådan samordning blir
ännu mera angelägen genom den tilltänkta utvidgningen av Sveriges sjöterritorium.

Konstruktion och byggande av ubåtar, torpedbåtar och minjaktfartyg
vid svenska varv har stor betydelse för att behålla tillräcklig skeppsteknisk
kompetens inom landet. Härigenom bidrar man verksamt till att
upprätthålla konkurrenskraften hos svensk varvsindustri. Det finns också
ett betydande intresse utomlands för svenska konstruktioner på detta
område. Mot denna bakgrund anser utskottet att de objekt som anges i
motionen 137 bör utnyttjas för att stödja sysselsättningen, särskilt vid
små och medelstora varv.

NU 1978/79:17 80

Bilaga 2

Arbetsmarknadsutskottets yttrande
1978/79:1 y

över propositionen 1978/79:49 om vissa varvsfrågor jämte motioner

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har anmodat arbetsmarknadsutskottet att yttra sig
över propositionen 1978/79: 49 om vissa varvsfrågor jämte motioner, såvitt
gäller sysselsättningsåtgärder och regionalpolitiska åtgärder.

Utskottet

Bakgrund

Varvsnäringen upplever i dag en allvarlig kris. Denna är främst orsakad
av en alltför snabb ökning av fartygsproduktionen i början av 1970-talet, den långvariga lågkonjunkturen i industriländerna samt oljekrisen
under åren 1973—1974. Överkapaciteten vid varven i världen är följaktligen
betydande. Under de två senaste åren har nya order legat på en
nivå som, mätt i dödviktston (dwt), är mindre än hälften av den aktuella
leveransvolymen.

Vissa länder har redan vidtagit åtgärder för att anpassa produktionskapaciteten
till efterfrågan. Sverige tillhör de länder som hittills dragit
ned verksamheten mest. Under perioden l:a kvartalet 1975—3:e kvartalet
1978 reducerades antalet sysselsatta vid de svenska varven med
26 %. Danmark och Nederländerna reducerade under samma period
antalet varvssysselsatta med 30 resp. 27 %. Motsvarande tal för Japan,
Västtyskland och Belgien var 15 %. Finland, England och Italien vidtog
inte några nedskärningar under perioden.

Varvsländerna utanför Västeuropa och Japan har fördubblat sin produktion
av fartyg under perioden 1970—1976. Denna snabba produktionsökning
är i huvudsak hänförlig till några få länder som har ökat sin
varvskapacitet kraftigt under senare år. Främst gäller detta Sydkorea,
Brasilien och USA men även flera öststater, såsom Sovjetunionen och
Polen.

Marknadsutsikterna för de svenska varven är mycket osäkra. Efterfrågan
på fartyg väntas inte vända förrän några år in på 1980-talet.
Samtidigt räknar man med fortsatt utbyggnad av ny varvskapacitet i
länder utanför OECD-området under de närmaste åren. Härtill kommer
svårigheterna för de svenska varven att konkurrera prismässigt med
de stora varven i vissa utvecklingsländer, främst Sydkorea.

De stora varven

Enligt gjorda bedömningar beräknas marknaden för de svenska nybyggnadsvarven
i början av 1980-talet ligga mellan 0 och 9 milj. produk -

NU 1978/79:17 (AU 1978/79:1 y)

tionstimmar. Det sannolika utfallet bedöms av företagen uppgå till
4—6 milj. timmar. F. n. är kapaciteten ca 12,8 milj. timmar.

I propositionen framhålls att en försiktighet i nedskärningen av de
svenska varven är motiverad. Detta med hänsyn till att bedömningarna
om framtiden är osäkra samt till varvens betydelse på de lokala arbetsmarknaderna.
Utöver redan beslutad nedläggning av Eriksbergs Mekaniska
Verkstad föreslås i propositionen att kapaciteten i ett första steg
reduceras med minst 20 % jämfört med nivån vid utgången av år 1977.
Nedskärningen skall vara genomförd vid utgången av år 1980. Förslaget
innebär en neddragning av kapaciteten till 9 milj. arbetstimmar i slutet
av år 1980.

Den föreslagna nedskärningen av kapaciteten vid de svenska storvarven
innebär följande förändringar i fråga om antalet anställda:

	Nuläge	31/12 1980	Differens
Uddevallavarvet	3 300	2 600	— 700
Arendalsvarvet och
Cityvarvet, Göteborg	6 400	5 000	—1 400
Öresundsvarvet, Landskrona	3 250	2 500	— 750

Härtill kommer att Kockums varv under sommaren redovisat planer
på att minska antalet anställda inom fartygsproduktionen med ca 1 200
till ca 3 300 under en treårsperiod.

I propositionen redovisas vissa förslag när det gäller finansieringsfrågan
för varven. Bl. a. föreslås att ytterligare statliga garantier för
produktion av fartyg i egen regi inte längre skall kunna lämnas. Statens
garantiengagemang avseende varvens direkta och indirekta fartygsinnehav
föreslås bli avvecklat. Beställarstöd för att underlätta omstruktureringen
av varvsindustrin bör enligt propositionen utgå även i fortsättningen.
Stödet skall utgå för beställningar som görs före utgången av år
1979 och där fartyget levereras före utgången av år 1980. Dessutom
skall finansiering av fartygsexporten underlättas. Slutligen kan nämnas
att Svenska Varv AB föreslås få ett kapitaltillskott på 2 200 milj. kr. för
att täcka förlusterna under åren 1978—1979.

Regeringens förslag har föranlett ett stort antal motioner.

Socialdemokraterna godtar, bl. a. mot bakgrund av bristande resurser
att göra egna marknadsanalyser, i motionen 141 regeringens förslag till
neddragningstakt för de närmaste två åren. Däremot är man inte beredd
att acceptera de personalpolitiska konsekvenser som skulle bli följden av
en omedelbar anpassning av arbetsstyrkan till denna nivå. Därför föreslås
att alla de f. n. anställda vid varven på de fyra orterna skall garanteras
fortsatt anställning t. o. m. år 1980. Till den senare frågan om en
s. k. sysselsättningsgaranti återkommer utskottet senare i framställningen.

Nils Åsling m. fl. (c) beklagar i motionen 143 att regeringen inte

6 Riksdagen 1978/79. 17 sami. Nr 17

NU 1978/79:17 (AU 1978/79:1 y)

är beredd att ta de offensiva grepp som behövs för en omstrukturering
av varvsnäringen. I motionen föreslås därför att en varvskommission tillsätts
som omgående kan ta itu med de problem som förestår inom varvsverksamheten.
Representanter för staten, varvsledningarna och fackföreningsrörelsen
bör enligt förslaget ingå i kommissionen. Parlamentariska
inslag i kommissionen bör även övervägas. Enligt motionärerna bör i
kommissionens arbete också ingå att bedöma de mindre och medelstora
varvens framtida produktionskapacitet och verksamhetsinriktning. En
proposition bör därefter läggas fram under hösten 1979. I avvaktan härpå
bör riksdagen begränsa beslutet om nedskärningen av storvarvens
produktionskapacitet till vad som kan anses erforderligt med hänsyn till
orderläge och allmänna marknadsförutsättningar för det närmaste året.

Moderata samlingspartiet anser i motionen 137 att kapaciteten vid
storvarven bör skäras ned med ca 50 % under en treårsperiod. I motionen
hänvisas bl. a. till en inom ekonomidepartementet framtagen företags-
och samhällsekonomisk analys, enligt vilken en halvering av nuvarande
kapacitet är samhällsekonomiskt motiverad. Kapacitetsminskningen
bör enligt motionärerna ske någorlunda jämnt över treårsperioden.
Vid utgången av varje kalenderår bör emellertid en bedömning av
läget ske och genomförda åtgärder värderas.

Vänsterpartiet kommunisterna och arbetarpartiet kommunisterna avvisar
i motionerna 142 resp. 128 varje förslag som innebär neddragning
av varvskapaciteten.

Som framgår av propositionen och motionerna är uppfattningarna
delade om takten för neddragningen av varven. Enighet råder däremot
om att omfattande insatser behöver sättas in i varvsregionerna för
att hävda sysselsättningen under den omställning av storvarven som
under alla omständigheter måste genomföras. Utskottet noterar också att
de förslag till medelstilldelning för sysselsättningsskapande åtgärder som
presenteras i propositionen har ett brett parlamentariskt stöd. Utskottet
anser sig mot denna bakgrund kunna behandla olika förslag till åtgärder
utan att därför ta ställning till till hur mycket och i vilken takt varven
skall skäras ner.

De mindre och medelstora varven

De mindre och medelstora varven sysselsätter f. n. ca 4 600 personer.
Storleken på företagen varierar kraftigt från Karlskronavarvet med ca
1 600 anställda till Marinteknik AB med ca 60 anställda. Den sammanlagda
omsättningen uppgick år 1977 till omkring 750 milj. kr.

Även denna kategori svenska varv har betydande problem. Ett skäl
härtill är att deras traditionella verksamhet som underleverantörer till
storvarven i stort sett upphört. Lönsamheten har varit otillfredsställande
under de senaste fyra åren, och någon förbättring kan inte väntas de
närmaste åren.

NU 1978/79:17 (AU 1978/79:1 y)

Enligt propositionen bör kapaciteten skäras ned med 30 % de närmaste
åren. Branschen bör själv vidta lämpliga åtgärder för att åstadkomma
den önskvärda kapacitetsreduktionen. I propositionen framhålls
dock att en nedläggning av enskilda varvsanläggningar bör övervägas.

I propositionen föreslås att 14,5 milj. kr. anvisas på tilläggsbudget I
för bidrag till de mindre och medelstora varven för innevarande budgetår.
Medlen utbetalas när lämpliga åtgärder för att uppnå den önskvärda
kapacitetsminskningen har överenskommits.

Socialdemokraterna anser i motionen 141 att regeringens förslag när
det gäller de mindre och medelstora varven är dåligt underbyggt. Dessa
varvs problem och utvecklingsmöjligheter bör därför närmare utredas i
en speciell varvskommission.

I motionen 143 föreslår även Nils Åsling m. fl. (c) en fortsatt utredning
av de aktuella varvens framtid. Motionärerna vill, som tidigare
nämnts, att detta skall ske inom den varvskommission som centerpartiet
förordar. En eventuell reducering av produktionskapaciteten under år
1979 bör begränsas till vad som kan bedömas som nödvändigt med hänsyn
till orderläge och småvarvens allmänna marknadsförutsättningar,
menar motionärerna.

Moderata samlingspartiet avvisar i motionen 137 tanken på en generell,
av statsmakterna styrd nedtrappning av kapaciteten i dc mindre och
medelstora varven. Dessa varv bör ges ett i förhållande till de statligt
ägda varven likvärdigt stöd. Motionärerna förutsätter vidare att de
mindre och medelstora varven individuellt anpassar sig till den speciella
varvskonjunktur som råder för de fartygsprodukter som dessa tidigare
inriktat sig på och att de struktur- och kapacitetsförändringar som kan
komma i fråga för dessa varvsföretag sker på företagsekonomiska grunder.

Vänsterpartiet kommunisterna och arbetarpartiet kommunisterna avvisar
i motionerna 142 resp. 128 tanken på neddragning av även denna
varvskategori.

Enligt utskottets uppfattning finns det sysselsättningsskäl som talar
för att de mindre och medelstora varven blir föremål för ytterligare
utredning innan man tar ställning till kapacitetsfrågor m. m. Utredningsarbetet,
vilket även bör innefatta arbetsmarknads- och regionalpolitiska
konsekvenser av nedskärningar av verksamheten, bör bedrivas
med sikte på att beslut kan fattas senast hösten 1979. Under mellantiden
kan det bli aktuellt med förstärkta arbetsmarknadspolitiska insatser.
I den mån det på någon ort skulle behövas insatser utöver vad som är
möjligt med nuvarande medel räknar utskottet med att regeringen återkommer
till riksdagen. Dessutom bör regeringen, såsom föreslås i motionen
141, vara oförhindrad att vid behov sätta in temporärt stöd av den
typ 75 %-bidraget utgör. Därvid får självfallet göras erforderliga justeringar
i bidragsvillkoren så att bidraget kan utgå till de mindre och
medelstora varven.

NU 1978/79:17 (AU 1978/79:1 y)

Med det ovan gjorda ställningstagandet om ny utredning finns det
inte anledning att gå närmare in på motionen 70 av Lars Schött m. fl.
(m, c) i vilken de mindre och medelstora varven längs ostkusten särskilt
uppmärksammas.

Regional- och arbetsmarknadspolitiska åtgärder m. m.

Utskottet går härefter över till att behandla de i propositionen redovisade
förslagen till regional- och arbetsmarknadspolitiska åtgärder i
berörda varvsregioner.

I propositionen framhålls att speciella åtgärder krävs i varvsregionerna,
utöver de betydande insatser som satts in för att värna om sysselsättningen
i landet i övrigt.

För att öka sysselsättningen i varvsregionerna föreslås att resurser
sätts in, motsvarande 995 milj. kr. Medlen avser bl. a.

— regionalpolitisk stöd

— utökade resurser till de regionala utvecklingsfonderna

— bildande av investmentbolag för att främja företagsetableringar
eller utvidgningar

— varvens utveckling av alternativ produktion

— stöd till u-landsbeställningar från svenska varv

— stöd till vissa omfattande och kostnadskrävande industriella projekt
med stort risktagande

Därutöver föreslås arbetsmarknadspolitiska insatser främst i form av
tidigareläggning av statliga beställningar.

Innan utskottet tar upp vissa enskildheter i regeringens förslag behandlar
utskottet det yrkande till sysselsättningsgaranti som framställs
av socialdemokraterna i motionen 141. Förslaget innebär i korthet att
alla de f. n. anställda vid varven på de fyra stora varvsorterna skall
garanteras fortsatt anställning t. o. m. år 1980. Enligt motionärerna bör
därför en särskild, från den löpande produktionen skild organisation
bildas vid resp. varv. Till denna organisation skall enligt förslaget successivt
föras den personal som blir övertalig genom kapacitetsneddragningen
och rationaliseringsåtgärder. Den berörda personalen behåller
därmed sin anställning i företaget. För denna personal avses särskilda
åtgärder sättas in, exempelvis utbildning. Genom systemet med sammanhållna
enheter för den övertaliga personalen förbättras också i hög grad
möjligheterna att nå framgång med de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna,
anför motionärerna.

I motionen har kostnaderna för garantin för perioden t. o. m. år 1980
uppskattats till ca 300 milj. kr., varav 50 milj. kr. för innevarande budgetår.
Ett särskilt anslag föreslås bli uppfört på statsbudgeten för detta
ändamål benämnt Särskilda sysselsättningsinsatser vid varven. Slutligen
framhålls i motionen att den verkliga samhällsutgiften för dessa åtgärder
blir väsentligt mindre — om ens någon.

NU 1978/79:17 (AU 1978/79:1 y)

Utskottet kan inte godta motionsförslaget sorn innebär att man skjuter
svårigheterna framför sig. Ett genomförande av förslaget skulle kunna
få olyckliga effekter på det sättet att det kan motverka att arbetstagare
utnyttjar de möjligheter som kan finnas att gå över till andra branscher.
Man kan inte heller bortse från att det skulle skapa ett farligt prejudikat
på svensk arbetsmarknad. Med hänvisning till det anförda och till de
omfattande sysselsättningsskapande åtgärder som föreslås i propositionen
avstyrks motionsyrkandet om en sysselsättningsgaranti.

I detta sammanhang vill utskottet i anslutning till motionen 40 av Rune
Torwald m. fl. (c) betona vikten av ett nära samarbete mellan arbetsförmedlingen
och varvens personalavdelningar så att man når bästa
möjliga resultat för den enskilda individen.

Utskottet tar härefter upp de regional- och arbetsmarknadspolitiska
förslag regeringen presenterar.

Det särskilda regionalpolitiska stödet skall enligt propositionen uppgå
till 300 milj. kr. och lämnas i kommuner som ingår i Göteborgs, Landskronas,
Malmös och Uddevallas lokala arbetsmarknader. Regeringen
skall närmare ange vilka kommuner som skall ingå i dessa s. k. varvsregioner.
Det skall vidare ankomma på regeringen att besluta om fördelningen
av stödet mellan regionerna.

För stödet skall gälla samma regler som gäller för lokaliseringslån
till verksamhet utanför det allmänna stödområdet enligt förordningen
(1970: 180, omtryckt 1978: 573) om statligt regionalpolitisk! stöd. Länsstyrelserna
avses få besluta om stöd vid investeringar som uppgår till
högst 3 milj. kr., arbetsmarknadsstyrelsen vid investeringar mellan 3 och
8 milj. kr., medan regeringen beslutar i de fall investeringarna överstiger
8 milj. kr.

Med hänsyn till arbetsmarknadssituationen i Uddevallaregionen föreslås
att regionalpolitisk! stöd skall kunna lämnas i denna region även
i form av bidrag till byggnadsinvesteringar. Bidragsandelen föreslås
dock begränsas till högst 10 % av stödberättigade investeringar. 10 milj.
kr. av de nämnda 300 milj. kr. avdelas för detta ändamål.

Avsikten är även att kommuner med underleverantörer till varven
utanför varvsregionerna skall kunna utnyttja det regionalpolitiska stödet
då sysselsättningsproblem uppstår.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i denna del.

Frågan om regionalpolitisk! stöd för byggnadsinvesteringar i Uddevallaregionen
tas upp i motionen 132 av Kjell Mattsson m. fl. (c).
Motionärerna vill att uppförande av industrihus för uthyrning skall
ingå bland stödberättigade projekt.

Utskottet är inte berett att biträda detta förslag utan hänvisar till de
regler som finns för att stödja uppförande av industrihus som beredskapsarbete
eller över ett särskilt anslag.

För att stärka möjligheterna till regionala och lokala initiativ föreslås

NU 1978/79:17 (AU 1978/79:1 y)

i propositionen att de regionala utvecklingsfonderna i de berörda länen
erhåller ökade resurser samt att särskilda investmentbolag bildas för
vardera Göteborgsregionen, Uddevallaregionen och Malmö-Landskronaregionen.

Till de regionala utvecklingsfonderna beräknas 30 milj. kr. i medelstillskott.
De ökade resurserna som de regionala utvecklingsfonderna i
länen härigenom får bör enligt propositionen främst användas i de kommuner
där särskilt regionalpolitisk stöd kan lämnas enligt regeringens
beslut. Stödet från utvecklingsfonderna skall följa de regler som gäller
för fondernas ordinarie verksamhet.

Till de nya investmentbolagen beräknas 75 milj. kr. för aktieteckning
och bidrag. Investmentbolagens uppgifter skall vara att stödja den industriella
utvecklingen i regionen. De bör enligt propositionen utveckla
egna projekt samt finansiellt stödja nyetablering och expansion av företag
genom bl. a. aktieteckning.

I den socialdemokratiska partimotionen 141 föreslås en annan konstruktion
av anslagen till investmentbolagen. Motionärerna vill att utvecklingsfonderna
skall få även de medel som reserveras för investmentbolagen.
Det får sedan bli fondernas sak att avgöra om investmentbolag
skall bildas särskilt och hur omfattande verksamheten skall bli.

Utskottet ansluter sig till propositionen när det gäller den sammanlagda
nivån för bidragen till utvecklingsfonderna och investmentbolagen.
Utskottet ansluter sig vidare till förslaget i den socialdemokratiska motionen
att samtliga medel skall kanaliseras via utvecklingsfonderna.

För att uppnå största möjliga effekt av samhällets arbetsmarknadspolitiska
och näringspolitiska insatser krävs en regional samordning.
I propositionen föreslås att det skall ske genom inrättande av särskilda
arbetsgrupper. För Göteborgsområdet finns redan organisatoriska anordningar
inom ramen för Göteborgsdelegationen. Motsvarande arbetsgrupper
föreslås bli inrättade i Uddevallaregionen och för den gemensamma
Malmö- och Landskronaregionen. I grupperna skall ingå representanter
för länsstyrelse, länsarbetsnämnd, regional utvecklingsfond
samt de investmentbolag som kan komma att bildas. Vidare är avsikten
att företrädare för kommuner, företag och fackliga organisationer på
lämpligt sätt skall knytas till grupperna.

Det krävs även en central samordning av insatserna i varvsregionerna.
I dag finns en samordningsgrupp knuten till delegationen för
etableringsfrågor inom industridepartementet. Delegationen bedriver f. n.
bl. a. viss service med produktsökning i utlandet åt arbetsgrupper eller
delegationer som finns inrättade i ett flertal län. I propositionen föreslås
att den verksamheten även bör utökas till att omfatta de nya regionala
arbetsgrupperna i varvslänen. Delegationen för etableringsfrågor bör
vidare enligt propositionen få samordningsansvaret för den produktsökande
verksamhet som bedrivs inom investmentbolagen, de regionala

NU 1978/79:17 (AU 1978/79:1 y)

arbetsgrupperna, utvecklingsfonderna, statens industriverk och styrelsen
för teknisk utveckling.

För etableringsdelegationens arbete och för redan verksamma grupper
i länen har tidigare anvisats 13 milj. kr. Ytterligare 5,5 milj. kr.
föreslås nu bli anvisade till följd av den planerade utökningen av verksamheten
i varvsregionerna.

Regionala arbetsgrupper finns redan som tidigare sagts i ett stort
antal län med sysselsättningsproblem. Med tanke på den planerade omställningen
inom den svenska varvsindustrin anser utskottet det naturligt
att sådana grupper tillskapas även i de här berörda regionerna. Utskottet
tillstyrker även att 5,5 milj. kr. tillskjuts anslaget Åtgärder i etableringsfrämjande
syfte i vissa län för innevarande budgetår. Det tillskjutna beloppet
bör dock inte avse varvsregionerna exklusivt. Av medlen bör få
täckas bl. a. kostnader för arbetsgrupperna i Jämtlands och Gävleborgs
län.

I moderata samlingspartiets motion 137 ifrågasätts om det ansvar
etableringsdelegationen föreslås bli tilldelat ryms inom ramen för det
departemental system som vi har i vårt land.

Motionärerna anser det därför angeläget att riksdagen får en fullständig
redovisning av de ansvars- och beslutslinjer som nu tillämpas
och avses bli tillämpade inom den utvidgade delegationen för etableringsfrågor.
Det bör också klarläggas hur gränsdragningen är avsedd att ske
mellan delegationen och industriverket samt andra ämbetsverk. En utredning
av dessa frågor bör snarast möjligt komma till stånd under
medverkan av förslagsvis riksrevisionsverket. Motionärerna vill att
frågan därefter skall redovisas för riksdagen.

Utskottet finner det naturligt med en viss central samordning av insatserna,
bl. a. för att undvika dubbelarbete. Med hänsyn till det angelägna
i att verksamheten kommer i gång utan dröjsmål är det värdefullt
att kunna lägga samordningsuppgifterna på ett befintligt organ, ctablcringsdelegationen,
som f. ö. redan har arbetsuppgifter på området. Erfarenheter
av verksamheten får avgöra om det finns behov att ompröva
den aktuella konstruktionen. Utskottet finner inte skäl föreslå att man
redan i dag skall sätta i gång en undersökning. Motionsyrkandet härom
avstyrks följaktligen.

Till ett anslag, benämnt Bidrag till sysselsättningsåtgärder inom varvsregioncrna,
föreslås att 265 miij. kr. tas upp på tilläggsbudget I för
budgetåret 1978/79. I den summan ingår tidigare anvisade 25 milj. kr.
för alternativa produkter vid varven.

Medlen skall enligt propositionen användas för att vid behov ytterligare
förstärka investmentbolag och regionala utvecklingsfonder, för
att ytterligare stödja alternativ produktion vid varven samt för att efter
beslut av regeringen i särskilda fall stödja projekt som är särskilt omfattande.

NU 1978/79:17 (AU 1978/79:1 y)

Utskottet har ingen erinran mot detta anslag.

Utskottet instämmer även i vad i propositionen anförs om att stödinsatserna
skall avbrytas när arbetsmarknaden i en region åter fungerar
normalt. Som framhålls i propositionen bör vidare beslut om stöd till ett
enskilt företag kunna villkoras av att viss sysselsättningsnivå upprätthålls.
Även andra villkor skall kunna ställas.

Som tidigare nämnts innefattar de arbetsmarknadspolitiska insatserna
bl. a. tidigareläggningar av ett betydande antal statliga beställningar.
Även vissa större statliga anläggningsprojekt föreslås bli tidigarelagda.
En förutsättning för att dessa senare arbeten skall kunna komma till
stånd under detta budgetår är enligt propositionen att projekten kan
bedrivas med i första hand övertalig varvspersonal. Tidigareläggning av
vissa arbeten m. m. till en kostnad av drygt 1 200 milj. kr. beräknas vara
möjliga att genomföra. Cheferna för berörda departement avser att
senare återkomma till regeringen med förslag härom.

Vidare föreslås att vissa arbeten i samband med utbyggnaden av
Göteborgs hamn skall kunna ske som beredskapsarbeten.

Slutligen framhålls betydelsen av den fortsatta utbyggnaden av den
arbetsförmedlande verksamheten.

Förslaget om tidigareläggningarna av statliga beställningar har föranlett
ett antal motioner.

I motionen 137 av Gösta Bohman m. fl. (m) framhålls att de föreslagna
tidigareläggningarna inte bör reserveras för enbart de statliga storvarven.
I många fall kan mindre och medelstora varv vara lämpligare
tillverkare av de här aktuella fartygen, anser motionärerna.

Utskottet kan för sin del inte finna att det i propositionen anges att
de mindre och medelstora varven skall vara utestängda från möjligheten
att få tidigarelagda beställningar från staten. Hur de konkreta orderna
skal! läggas ut får ske efter en bedömning i varje enskilt fall. Utskottet
utgår därvid från att samtliga varv kan bli aktuella i det sammanhanget.
Som framgår av det anförda finns det inte skäl att föreslå någon åtgärd
på grund av motionsyrkandet.

I den socialdemokratiska partimotionen 141 framhålls att det är angeläget
att de redovisade projekten snarast kommer i gång. Det bör emellertid
inte föreskrivas att projekt skall utföras av övertalig varvspersonal.
Samma regler som i övrigt gäller för beredskapsarbeten och tidigarelagda
statliga industribeställningar bör gälla även för dessa arbeten.
Något yrkande i frågan återfinns inte i motionen.

Utskottet kan inte dela motionärernas uppfattning. Huvudändamålet
med systemet med tidigarelagda statliga order är att upprätthålla sysselsättningen
i företag som har akuta svårigheter. Detta passar bra in på
varv som har övertalig personal. Utskottet ansluter sig till resonemanget
i propositionen på denna punkt.

Synpunkter på genomförandet av enskilda projekt redovisas i fyra

NU 1978/79:17 (AU 1978/79:1 y)

motioner. I motionen 67 av Lennart Nilsson m. fl. (s) begärs att järnvägslinjen
Munkedal—Lysekil skall upprustas oavsett personalsituationen
vid varven. Ivar Högström m. fl. (s) anser i motionen 84 att Lunde Varv
i Ådalen bör komma i fråga för byggandet av de medelstora miljöskyddsfartyg
som aviseras i propositionen. Den i propositionen föreslagna
omläggningen av järnvägslinjen Halmstad—Getinge bör enligt
motionen 85 av Ella Johnsson (c) inte komma till stånd. Slutligen anser
Kjell Mattsson m. fl. (c) i motionen 132 att även hamninvesteringar bör
tillkomma som arbetsmarknadspolitiskt projekt.

Enligt utskottets uppfattning bör det ankomma på regeringen och
arbetsmarknadsmyndigheterna att ta ställning till de enskilda objekten.
När det gäller hamn investeringar vill utskottet erinra om möjligheterna
till beredskapsarbeten för sådana projekt, vilket f. ö. även anges i propositionen
när det gäller Göteborgs hamn.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet här aktuella motionsyrkanden.

I motionen 127 av Hugo Bengtsson m. fl. (s) begärs omedelbara
åtgärder för att klara yrkesutbildning och omskolning pä varvsorterna.
Erforderliga medel härför föreslås kunna tas från anslaget till sysselsättningsskapande
åtgärder.

Som framhålls i motionen har under åren en omfattande yrkesutbildning
bedrivits inom de stora varven med nära anknytning till pågående
produktion. Utbildningen har främst tagit sikte på att utbilda
ungdomarna till yrken som varvet i fråga har behov av. Åtskilliga yrkesområden
har varit representerade, t. ex. plåtslagare, snickare, elektriker
och svetsare.

Utskottet instämmer med motionärerna i att utbildningsavdelningarna
vid dessa företag kan vara en tillgång för att klara och överbrygga den
nuvarande varvskrisens följdverkningar. Utskottet utgår från att den här
typen av utbildning på varven bedrivs i nära samverkan med arbetsmarknadsmyndigheterna.
Det finns tidigare en samverkan på detta område
bl. a. inom ramen för den s. k. 25-kronan. Med hänvisning till det
anförda bör motionen inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

I detta sammanhang tar utskottet upp motionen 130 av Torsten
Karlsson (s). I motionen begärs en kartläggning av följderna av omstruktureringen
inom varvsindustrin för varvens underleverantörer. Varven
anlitar traditionellt ett stort antal underleverantörer och det ligger
i sakens natur att dessa drabbats och drabbas hårt av krympningen av
varvsindustrin. Detta har i sin tur fått arbetsmarknadsproblem på en del
orter.

Utskottet har sympatier för motionen och utgår från att frågan uppmärksammas
under det fortsatta arbetet med varvsfrågorna inom regeringens
kansli. Utskottet vill dessutom erinra om att i propositionen
föreslås att till kommuner med underleverantörer till varven skal! kunna

NU 1978/79:17 (AU 1978/79:1 y)

utgå regionalpolitisk* stöd om sysselsättningsproblem uppstår även om
kommunerna ligger utanför varvsregionerna. Utskottet vill understryka
uttalandet i propositionen. Någon särskild åtgärd på grund av motionen
synes inte erforderlig.

I tre motioner aktualiseras avgränsningen av UddevalUiregionen. Skälet
härtill anges vara bl. a. den beskrivning av regionen som presenteras
i propositionen och som innebär att Trollhättans och Vänersborgs kommuner
inräknats.

Som framgår av propositionen måste man räkna med betydande
svårigheter att i Uddevallaregionen ta fram nya arbetstillfällen som
kompenserar bortfallet av varvsarbeten. Som framgår ovan föreslås därför
vissa speciella insatser i denna region, som exempelvis regionalpolitiskt
stöd i form av bidrag till byggnadsinvesteringar.

När det gäller avgränsningen av regionen förefaller det rimligast i det
nu aktuella relativt korta tidsperspektivet att Trollhättan och Vänersborg
inte tas med. Enligt länsstyrelsen bör i Uddevallaregionen inräknas
Uddevalla, Munkedal, Lysekil, Sotenäs, Orust samt Färgelanda. Utskottet
har inte något att erinra mot denna avgränsning. Med det anförda
har utskottet besvarat motionerna 69 av Lennart Nilsson m. fl. (s),
132 av Kjell Mattsson m. fl. (c) samt 138 av Torkel Lindahl (fp), som
inte bör föranleda någon åtgärd.

Vad ovan anförts visar att man på olika plan kommer att arbeta med
sysselsättningsproblemen på varvsorterna, bl. a. inrättas särskilda regionala
grupper härför. Utskottet kan inte finna att det därutöver finns
behov av att ta fram speciella sysselsättningspolitiska program för varvsorterna
och avstyrker därför yrkandet därom i motionen 142 av Lars
Werner m. fl. (vpk).

Sammanfattningsvis i anslagsfrågorna tillstyrker utskottet de förslag
till medelsanvisning som ovan prövats med den ändring som angivits
beträffande de särskilda medlen för de föreslagna investmentbolagen.

Stockholm den 7 december 1978

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
ELVER JONSSON

Närvarande: Elver Jonsson (fp), Bengt Fagerlund (s), Alf Wennerfors
(m), Torsten Stridsman (c), Birger Nilsson (s), Gördis Hörnlund (s).
Erik Johansson i Simrishamn (s), Filip Fridolfsson (m), Ingrid Ludvigsson
(s), Arne Fransson (c), Bernt Nilsson (s), Pär Granstedt (c), AnnaGreta
Leijon (s), Eric Hägelmark (fp) och Olof Johansson (c).

NU 1978/79:17 (AU 1978/79:1 y)

Avvikande meningar

1. Sysselsätfningsgaranti

av Bengt Fagerlund, Birger Nilsson, Gördis Hörnlund, Erik Johansson
i Simrishamn, Ingrid Ludvigsson, Bernt Nilsson och Anna-Greta Leijon
(alla s) som anser att den del av utskottets yttrande på s. [85] som börjar
”Utskottet kan” och slutar ”en sysselsättningsgaranti” bort ha följande
lydelse:

Som framhålls i den socialdemokratiska partimotionen kan mycket
stora sysselsättningsproblem på de berörda orterna endast undvikas om
det personalöverskott som uppkommer vid varven stegvis minskas under
en längre tidsperiod. Starka skäl talar följaktligen för att alla som f. n.
är anställda vid varven på de fyra varvsorterna skall garanteras fortsatt
anställning t. o. m. år 1980. En sådan ordning skapar, som socialdemokraterna
framhåller, ett rådrum som måste utnyttjas för kraftfulla åtgärder
med syfte att underlätta en övergång till nya och varaktiga
arbeten för dem som blir övertaliga vid varven.

Motionen 141 bör bifallas i här aktuell del.

2. Delegationen för etableringsfrågor

av Alf Wennerfors (m) och Filip Fridolfsson (m) som anser att den del
av utskottets yttrande på s. [87] som börjar ”Utskottet finnér” och slutar
”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse:

Etableringsdelegationens ansvarsområde har utvidgats successivt sedan
den tillkom. Nu föreslås i propositionen att ytterligare uppgifter skall
läggas på delegationen, bl. a. samordning av den produktsökande verksamhet
som olika organ bedriver.

Mot denna bakgrund delar utskottet motionärernas uppfattning att
den aktuella konstruktionen bör omprövas. Det kan ifrågasättas om de
långtgående uppgifter delegationen tilldelas ryms inom ramen för vårt
departementala system och står i överensstämmelse med principerna för
svensk statsförvaltning.

Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att riksdagen får en
fullständig redovisning av de ansvars- och beslutslinjer som nu tillämpas
och avses bli tillämpade inom den utvidgade delegationen för etableringsfrågor.
Det bör därvid klarläggas hur gränsdragningen är avsedd att ske
mellan delegationen och industriverket samt andra ämbetsverk. Som
framhålls i motionen bör detta arbete komma till stånd snarast möjligt
och resultatet redovisas för riksdagen.

Motionen 137 bör bifallas i här aktuell del.

NU 1978/79:17 (AU 1978/79:1 y)

3. Statliga industribcstäilningar

av Bengt Fagerlund, Birger Nilsson, Gördis Hörnlund, Erik Johansson i
Simrishamn, Ingrid Ludvigsson, Bernt Nilsson och Anna-Greta Leijon
(alla s) som anser att den del av utskottets yttrande på s. [88] som börjar
”Utskottet kan inte” och slutar ”denna punkt” bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare i framställningen tillstyrkt det socialdemokratiska
förslaget om en sysselsättningsgaranti för personalen vid storvarven.
Därmed ökar förutsättningarna att mer långsiktigt lösa de problem för
varvspersonalen som förestående neddragning av varvskapaciteten innebär.

De kortsiktiga dellösningar som regeringen föreslår i form av tidigareläggning
av vissa statliga anläggningsprojekt bör enligt utskottets uppfattning
komma till stånd utan krav på att arbetena skall bedrivas med i
första hand övertalig varvspersonal. Som framhålls i motionen bör samma
regler som i övrigt gäller för beredskapsarbeten och statliga stödbeställningar,
som innebär tidigareläggning gälla även för dessa arbeten.
I sammanhanget bör erinras om att betydande antal byggnads- och anläggningsarbetare
i dag är arbetslösa i varvsregionerna.

Särskilt yttrande
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

av Alf Wennerfors (m) och Filip Fridolfsson (m) som anför:

I vår partimotion 137 tillstyrker vi de åtgärder som föreslås för att
förbättra sysselsättningen i varvsregionerna. Vi framhåller i det sammanhanget
även att sysselsättningspolitiken under 1970-talet kommit att
få i vissa hänseenden statiska effekter. I motionen framhåller vi därför
att det är betydelsefullt att arbetsmarknadspolitiken får en sådan inriktning
att den främjar arbetskraftens övergång från branscher som bedöms
på sikt sakna utvecklingsmöjligheter till företag och branscher
som har framtiden för sig.

Vår syn i denna fråga redovisas mer utförligt i arbetsmarknadsutskottets
betänkande AU 1978/79: 15. Vi hänvisar härtill.

NU 1978/79:17

Översikt över motionernas behandling

Bilaga 3

Motion 1978/79:	Referat av Utskottets motiveringen yttrande s. s.	Utskottets hemställan (på s. 57 f.) mom.	Reservation nr
1:8		29, 50	5,35
40			29, 45,	4,28,
			46 f„ 50	29, 36
67			53 f.	47
68			50	37
69			55 f.	50
70	1		35	12
	2		34	12
	3		35	12
71			35,42	12
82	1		33 f.	12
	2		46	30	10 (s. 70)
	3		46	30
83			36	12
84			53 f.	46
85			53 f.	47
86			34	12
87:1		50	38
	2		31	10	5 (s. 67)
127			55 f.	49
128:1		25 f.	1
	2		51	39
	3		51	40
:4		51	38
129:1		30	7
	2		31	10	5 (s. 67)
130			54	48
131			46 f.	31	11 (s. 71)
132	1		27	2	1,2 (s. 63 f.)
	2		30	7
	3		44, 55 f.	26, 50
	4		53 f.	47
	5		31 f.	10	5 (s. 67)
137	1	10	26 f., 27 f„	2,3,	1,2, 3,
			33 f„ 54	12,48	4 (s. 63 f.)
	2	11	31	10	5 (s. 67)
	3	11	39	18	8 (s. 69)
	4	11	26 f.	2	1, 2 (s. 63 f.)
	5	11	33 f., 35	12
	6	11	47	32	12 (s. 71)
	7	11	35	13
	8	11	36	12
	9	12	52,53	42,45	16 (s. 73)
	10	12	48 f.	34	13 (s. 71)

NU 1978/79:17

Motion	Referat av	Utskottets	Utskottets	Reservation
1978/79:	motiveringen yttrande	hemställan	nr
		s.	s.	(på s. 57 f.) mom.
138			55 f.	50
139			56	52
140			31	8
141	1	12 f.	26 f„ 31	2,8	1, 2 (s. 63 f.)
	2	13	28 f.	3	3, 4 (s. 65 f.)
	3	13	28	3	3, 4 (s. 65 f.)
	4	13	31	9
	5	13	33, 36	12
	6	13	33	12
	7	14	35	12
	8	14	35	13
	9	14	39	17	7 (s. 68)
	10	14	52	44
	11	14	42	24	9 (s. 69)
	12	14 f.	37 f., 38 f.	14, 15, 16	6 (s. 68)
	13	15	41 f.	22
	14	15	49 f.	35	14 (s. 72)
	15	15	49 f.	35	14 (s. 72)
	16	15	56	53	17 (s. 73)
	17	15	45	27
	18	15	45	28
142	1	17	25 f.	1
	2	17	29	5
	3	17	36	12
	4	17	29	5
	5	17	29	6
	6	17	32	11
	7	17	51	41
	8	17	51	38
	9	17	51	38
	10	17	51	38
	11	17	29	5
	12	17	56	51
143	1	15 f.	26 f., 33 f.	2, 12	1, 2 (s. 63 f.)
	2	16	33 f.	2, 12	1, 2 (s. 63 f.)
	3	16 f.	29	2,3, 12	1,2, 3, 4 (s. 63 f.)
	4	16 f.	46	30	10 (s. 70)

NU 1978/79:17 95

Innehållsförteckning

Ärendet 1

Propositionen

Huvudsakligt innehåll 2

Förslag 2

Motionerna

Yrkanden 4

Motivering 10

Vissa skrivelser till utskottet 17

Prövning av besvär över beslut av riksgäldsfullmäktige, m. m 21

Utskottet

Bakgrund 23

Den svenska varvsindustrins struktur 25

Mindre och medelstora varv 33

Finansiering av varvens produktion 36

Nämnden för fartygskreditgarantier, m. m 42

Regionalpolitiska och arbetsmarknadspolitiska insatser i varvsregio nerna

Skeppsteknisk forskning och utveckling 56

Årsredovisning för Svenska Varv AB 57

Hemställan 57

Reservationer

1. Minskning av storvarvens produktionskapacitet, m. m. (c) 63

2. Minskning av storvarvens produktionskapacitet, m. m. (m).... 64

3. Anställningsgaranti för personal vid Svenska Varv AB, m. m.

4. Anställningsgaranti för personal vid Svenska Varv AB, m. m.

(m) 66

5. Omorganisation av Svenska Varv (m) 67

6. Stöd till lagerproduktion av fartyg (s) 68

7. Stöd till beställare av fartyg (s) 68

8. Krav på kontantinsats av fartygsbeställare m. m. (m) 69

9. Fartygskreditgarantinämndens uppgifter och organisation (s)... 69

10. Industriell utvecklingsfond för varvsregionerna (c) 70

11. Tillverkning av bromateriel för armén (m) 71

12. Bidrag till fartygsexport till utvecklingsländer (m) 71

13. Delegationen för etableringsfrågor (m) 71

NU 1978/79:17 96

14. Alternativ produktion vid varven (s) 72

15. Riktlinjer för vissa beredskapsarbeten (s) 72

16. Produktion av vissa objekt för försvaret (m) 73

17. Anslagsmedel till statens skeppsprovningsanstalt (s) 73

Bilagor

1. Försvarsutskottets yttrande om Finnboda varvs betydelse för
försvarsberedskapen, m. m 75

2. Arbetsmarknadsutskottets yttrande över propositionen 1978/

79:49 om vissa varvsfrågor jämte motioner 80

3. Översikt över motionernas behandling 93

GOTAB 58971 Slockholm 1978