SoU 1977/78:9

Socialutskottets betänkande
1977/78:9

med anledning av motioner om barn- och ungdomsvård

Motionsyrkandena

I motionen 1976/77:710 av Gördis Hörnlund m. fl. (s) hemställs att
riksdagen antar följande förslag till ändring i 80 {j barnavårdslagen.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

80 §

Talan mot barnavårdsnämnds beslut föres hos länsrätten genom besvär,
om nämnden
utdömt förelagt vite,
avvisat ombud eller biträde,

med stöd av 26 § meddelat föreskrift rörande någons levnadsförhållanden
eller förordnat om övervakning,
avslagit framställning om ändring eller upphävande av föreskrift eller
övervakning som beslutats enligt nämnda paragraf,
träffat avgörande i ärende angående samhällsvård enligt 31 §,

träffat avgörande enligt 36 § om
överlämnande för vård i familjehem,
barn- eller ungdomshem eller annan
institution än ungdomsvårdsskola eller
avslagit framställning om ändring av
sådant avgörande,

meddelat bestämmelse enligt 41 § andra stycket om rätt till umgänge med
någon som är omhändertagen,
träffat avgörande i ärende angående samhällsvårds upphörande eller
beslutat att samhällsvård skall återupptagas efter villkorligt upphörande,
meddelat beslut som avses i 46 § andra eller tredje stycket,
beslutat att ej meddela tillstånd till mottagande av fosterbarn,
genom förhandsbesked förklarat hem icke vara lämpligt som fosterhem
eller

träffat avgörande i ärende angående förbud som avses i 50 eller 51 §.

I motionen 1976/77:944 av Per Gahrton (fp) hemställs, såvitt nu är i fråga,
. att riksdagen beslutar anta följande ändringar i barnavårdslagen.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §

Innan barnavårdsnämnden avgör
ärendet, skall den ärendet rör underrättas
om vad som framkommit vid

1 Riksdagen 1977/78. 12 sami. Nr 9

SoU 1977/78:9

Nuvarande lydelse

Begär någon, som enligt 15 §
förvaltningslagen (1971:290) skall beredas
tillfälle att yttra sig, att bli
muntligen hörd inför nämnden,
skall förhör med honom anordnas,
om ej särskilda skäl föranleda annat.
Den som beredes tillfälle att yttra sig
skall erinras om rätten att påkalla
sådant förhör.

Den ärendet rör äger att utveckla sin
han att upplysning skall inhämtas eller
skall begäran efterkommas, om det
betydelse.

Är fråga om barn under femton år,
skall vad som stadgas i 15 § förvaltningslagen
och förevarande paragraf
endast gälla föräldrarna.

Är den ärendet rör under aderton
år, böra hans föräldrar vara närvarande,
när han höres av barnavårdsnämnden
eller företrädare för denna,
om det kan ske utan men för utredningen.

Föreslagen lydelse

utredningen samt tillfälle beredas
honom att yttra sig däröver, såvida
icke sådant yttrande befinnes uppenbart
obehövligt eller ärendet kräver så
snabbt avgörande att yttrande icke kan
avvaktas.

Begär den, som är berättigad att
yttra sig, att bli muntligen hörd inför
nämnden, skall förhör med honom
anordnas, om ej särskilda skäl föranleda
annat. Den som beredes tillfälle
att yttra sig skall erinras om rätten att
påkalla sådant förhör.

talan och förebringa bevisning. Begär
att annan utredning skall förebringas,
kan antagas att åtgärden skulle äga

Är barnet under femton år, skall
utredningens resultat förklaras för
barnet av en av rätten utsedd barnpsykolog
och i närvaro av barnets utvalda
förtroendeman och /eller vårdnadshavarna.

Den ärendet rör må anlita biträde,
när han höres av barnavårdsnämnden
eller företrädare för denna. Gäller
ärendet ingripande enligt 25 § a) skall
barnavårdsnämnden ansöka om biträde
åt barnet hos rättshjälpsnämnden.
Är den ärendet rör under aderton år,
böra hans vårdnadshavare eller hans
utvalda förtroendeman vara närvarande,
när han höres, om det kan ske
utan men för utredningen.

Visar biträde oskicklighet eller oförstånd
eller befinnes han eljest vara
olämplig må han avvisas.

SoU 1977/78:9

Nuvarande lydelse

När barnavårdsnämnden meddelat
beslut, mot vilket talan må fullföljas
enligt denna lag, skall beslutet
skyndsamt delgivas den det rör. Är
fråga om barn under femton år,
behöver beslutet, såvitt barnet angar,
endast delgivas föräldrarna.

Om förebyggande åtgärder bedömas
vara gagnlösa eller om sådana
åtgärder vidtagits utan att medföra
rättelse, skall den unge omhändertagas
för samhällsvård.

Föreslagen lydelse

När barnavårdsnämnden meddelat
beslut, mot vilket talan må fullföljas
enligt denna lag, skall beslutet
skyndsamt delgivas den det rör. Är
fråga om barn under femton år, skall
beslutet delgivas barnet i närvaro av
barnets utvalda förtroendeman och en
av rätten utsedd barnpsykolog samt
delgivas vårdnadshavaren.

Om förebyggande åtgärder bedömas
gagnlösa eller om sådana åtgärder
vidtagits utan att medföra rättelse,
skall den unge omhändertagas för
samhällsvård. Gäller åtgärden omhändertagande
på grund av 25 § a)
skall barnavårdsnämnden ansöka hos
rättshjälpsnämnden om offentligt biträde
åt den unge.

30 §

Föreligga sannolika skäl för att ingripande med stöd av 25 § är påkallat, må
barnavårdsnämnden i avbidan på att ärendet kan slutligt avgöras omhändertaga
den unge för utredning, om detta anses nödvändigt på grund av
förefintliga risker för hans hälsa eller utveckling eller för brottslig eller annan
skadlig verksamhet från hans sida eller med hänsyn till att eljest den fortsatta
utredningen kan allvarligt försvåras eller vidare åtgärder hindras.

Omhändertagande för utredning må bestå högst fyra veckor.

Beslut om sådant omhändertagande förfaller, om den unge häktas.

Föreligger sannolika skäl för att
ingripande med stöd av 25 § a) är
påkallat skall barnavårdsnämnden
ansöka hos rättshjälpsnämnden om
offentligt biträde att tillvarataga barnets
intressen under utredningen.

42 §

Barnavårdsnämnden skall förklara samhällsvården avslutad, så snart
ändamålet med vården för anses uppnått. Beträffande den som omhändertagits
enligt 31 § skall samhällsvården även förklaras avslutad, om föräldrarna
begära det, eller om den omhändertagne begär det efter det att han fyllt

1* Riksdagen 1977/78. 12 sami. Nr 9

SoU 1977/78:9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

femton år och särskilda skäl ej föranleda annat.

Samhällsvården skall upphöra senast
då den omhändertagne fyller
aderton år eller, om han omhändertagits
med stöd av 25 § b) efter det att
han fyllt femton år, senast tre år efter
omhändertagandet.

Vid bedömning av samhällsvårdens
upphörande skall hänsyn tagas till
barnets ålder och de därmed samman -hängande olika behoven av kontinuitet
i vården, om samhällsvården inneburit
fosterhem för barnet vid så tidig ålder
och för så lång tid att väsentliga bindningar
till fosterhemmet uppstått. Allt
enligt 6 kap. 13 § föräldrabalken.

Samhällsvården skall upphöra senast
då den omhändertagne fyller
aderton år eller, om han omhändertagits
enligt 29 § efter det att han fyllt
femton år, senast tre år efter omhändertagandet.
Har omhändertagandet
skett med stöd av 25 § a), får
samhällsvården dock ej i något fall
bestå sedan den omhändertagne fyllt
tjugo år.

Finner nämnden att samhällsvård enligt 31 § icke kan upphöra utan sådan
fara för den omhändertagne som avses i 25 § a), skall nämnden omhändertaga
honom för fortsatt samhällsvård enligt 29 §. Fortsatt omhändertagande må

50 §

Föreligger risk, som ej är ringa, för
skada på ett fosterbarns kroppsliga
eller själsliga hälsa, om barnet skiljes
från fosterhemmet, äger barnavårdsnämnden
i den kommun, där fosterhemmet
finnes, för viss tid eller tills
vidare förbjuda föräldrarna eller
annan som har vårdnaden om barnet
att taga det från fosterhemmet.

Föreligger risk för skada på ett
fosterbarns kroppsliga eller själsliga
hälsa, om barnet skiljes från fosterhemmet,
äger barnavårdsnämnden i
den kommun där fosterhemmet
finnes, för viss tid eller tills vidare,
förbjuda föräldrarna eller annan som
har vårdnaden om barnet att taga det
från fosterhemmet.

Vid bedömning av riskerna skall
hänsyn tagas till barnets ålder och de
därmed sammanhängande olika behoven
av kontinuitet i vården i enlighet
med 6 kap. 13 § föräldrabalken.

För barn i alla åldrar skall gälla att
de får flyttas till en annan vårdare
endast med iakttagande av en tillvänj -

SoU 1977/78:9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ningsperiod som utformas i samarbete
med barnets förtroendeman och en av
rätten utsedd barnpsykolog.

Är förbud som avses i första stycket av sannolika skäl påkallat men har
erforderlig utredning icke hunnit slutföras, må nämnden meddela förbud att
gälla i avbidan på att ärendet kan slutligt avgöras, dock högst fyra veckor.

Förbud enligt denna paragraf utgör ej hinder att barnet skiljes från
fosterhemmet på grund av beslut enligt 21 kap. föräldrabalken.

93 §

Myndigheter vilkas verksamhet
berör barnavården samt befattningshavare
hos sådana myndigheter
ävensom i allmän tjänst ej anställda
läkare, lärare, sjuksköterskor och
barnmorskor ha att ofördröjligen till
barnavårdsnämnd anmäla sådant
som de i sin verksamhet erhållit
kännedom om av beskaffenhet att
föranleda nämndens ingripande.

Den som får kännedom om att
någon, som ej fyllt aderton år, misshandlas
i hemmet eller eljest där
behandlas på sådant sätt att hans
kroppsliga eller själsliga hälsa utsättes
för fara bör anmäla detta till
barnavårdsnämnd.

Var och en som fått kännedom om
att någon, som ej fyllt aderton år,
misshandlas i hemmet eller eljest där
behandlas på sådant sätt att hans
kroppsliga eller själsliga hälsa utsättes
för fara bör anmäla detta till
barnavårdsnämnd.

Anmärkning. Motionen i övrigt, vari begärs ändringar i föräldrabalken -bl. a. 6 kap. 13 §
- har behandlats av riksdagen under 1976/77 års riksmöte (LU 1976/77:26). Hänvisningarna
i den av motionären föreslagna lydelsen av 42 och 50 §§ barnavårdslagen till 6
kap. 13 S föräldrabalken avser detta lagrum i den lydelse motionären föreslagit.

Talan mot beslut om placering i fosterhem, m. m.

Gällande ordning

Placering av barn i annat hem än föräldrahemmet kan ske antingen med
stöd av bestämmelser i barnavårdslagen (1960:97) eller efter överenskommelse
mellan barnets vårdnadshavare, dvs. i allmänhet föräldrarna, och
fosterhemmet.

SoU 1977/78:9

Barnavårdsnämnd - eller i förekommande fall social centralnämnd eller
social distriktsnämnd-skall enligt vadsom närmare preciseras i 25 § a)och b)
barnavårdslagen ingripa då underårig vistas i olämplig uppväxtmiljö eller då
underårig visar social missanpassning. Barnavårdsnämnd skall i första hand
tillgripa förebyggande åtgärder, såsom hjälpåtgärder, förmaning och varning,
föreskrifter rörande levnadsförhållanden samt övervakning (26 §). Om
förebyggande åtgärder bedöms vara gagnlösa eller vidtagits utan att medföra
rättelse, skall barnavårdsnämnd omhänderta den unge för samhällsvård
(29 §).

Om barnavårdsnämnden behöver skilja den unge från hans hemmiljö
medan utredning om ingripande enligt bestämmelserna i 25 § pågår kan
nämnden besluta omhänderta honom för utredning enligt 30 § barnavårdslagen.

Omhändertagande för samhällsvård kan även komma i fråga i följande fall.
Om någon som inte fyllt aderton år behöver vård och fostran på grund av att
föräldrarna avlidit eller övergivit honom, kan barnavårdsnämnden, om
behovet av vård och fostran inte tillgodoses på annat sätt, omhänderta honom
för samhällsvård (31 § första stycket barnavårdslagen). Är någon som inte
fyllt aderton år i behov av specialvård eller annan vård och fostran utom
hemmet på grund av att föräldrarna inte kan bereda honom sådan vård eller
eljest underlåter att tillfredsställande sörja för honom, skall barnavårdsnämnden,
om behovet inte tillgodoses på annat sätt, på begäran av föräldrarna eller
med deras samtycke omhändertaga honom för samhällsvård (31 § andra
stycket barnavårdslagen).

Den som omhändertagits för samhällsvård skall enligt 36 § barnavårdslagen
överlämnas till enskilt hem eller placeras i lämplig anstalt. I första hand
skall vård i enskilt hem ifrågakomma. Med enskilt hem avses inte den
omhändertagnes eget hem. Den som omhändertagits på grund av sitt eget
beteende kan intagas i ungdomsvårdsskola efter beslut av socialstyrelsen på
ansökan av barnavårdsnämnd.

I barnavårdslagen har meddelats särskilda bestämmelser beträffande vård
av barn under sexton år, som vårdas och fostras i annat enskilt hem än hos
föräldrarna eller särskilt förordnad förmyndare, vilken har vårdnaden om
barnet. Sådant barn benämns i 46 § barnavårdslagen fosterbarn, och de
aktuella bestämmelserna återfinns i 7 kap. med rubriken Fosterbarnsvård
m. m. Föreskrifter ges där om tillstånd för mottagande av fosterbarn och om
tillsyn över fosterhem m. m. Både privata placeringar och placeringar genom
barnavårdsnämnd såsom en form av samhällsvård är underkastade dessa
bestämmelser.

Har barnavårdsnämnd enligt 29 eller 30 § barnavårdslagen beslutat att
någon skall omhändertas för samhällsvård eller utredning skall beslutet enligt

24 § barnavårdslagen ofördröjligen delges honom själv, om han fyllt femton
år, och hans föräldrar, om han är under aderton år. Den som delges beslutet
skall samtidigt anmodas att skriftligen förklara huruvida han samtycker till

SoU 1977/78:9

att det verkställs. Beslutet skall underställas länsrättens prövning, om inte var
och en som erhållit del av beslutet samtycker till att det verkställs.

I 80 § barnavårdslagen anges alla de beslut av barnavårdsnämnd mot vilka
talan för föras genom besvär till länsrätten. Bland dessa kan nämnas beslut
med stöd av 26 § barnavårdslagen om föreskrift eller övervakning, beslut i
ärende om samhällsvård enligt 31 § och beslut i ärende om samhällsvårds
upphörande. Beslut av barnavårdsnämnd i frågor som berör behandlingen av
en omhändertagen kan i allmänhet inte överklagas. Undantag har emellertid
gjorts för beslut som rör föräldrars rätt till umgänge med omhändertaget
barn.

Beslut som kan överklagas skall enligt 22 § barnavårdslagen lända till
efterrättelse utan hinder av förd klagan. Beslut om omhändertagande för
utredning skall också lända till omedelbar efterrättelse. Beslut om omhändertagande
för samhällsvård enligt 29 § för verkställas omedelbart, om
barnavårdsnämnden, som oftast är fallet, förordnar om det.

Besvärsreglerna innebär bl. a. att föräldrarna till ett för samhällsvård
omhändertaget barn inte kan överklaga barnavårdsnämnds beslut att placera
den unge i visst enskilt hem eller i institution.

Motionsmotivering

I motionen 1976/77:710 påpekas bl. a. att den år 1969 tillkallade fosterbarnsutredningen
(S 1970:30) i sitt år 1974 avgivna betänkande (SOU 1974:7)
Barn- och ungdomsvård bl. a. föreslog att rätten att föra talan mot barnavårdsnämnds
beslut skulle utsträckas till att omfatta också beslut om
placering i fosterhem eller i barnhem och att talan skulle få föras över såväl
barnavårdsnämndens beslut i fråga om vårdform som val av hem. Motionärerna
påpekar vidare att frågan om utvidgad besvärsrätt aktualiserats i hög
grad under hösten 1976 genom ett beslut av en social centralnämnd att
omplacera ett fosterbarn på grund av ekonomiska skäl - ett beslut som dock
omprövades på grund av kraftiga opinionsyttringar.

Motionärerna anför bl. a. att ett omhändertagande av ett barn är en mycket
allvarlig och ingripande upplevelse för den som drabbas och att det är av stor
vikt att även vårdform och placering i visst hem kan väljas i samråd med
föräldrarna.

Utredningsförslag

Fosterbarnsutredningen

Fosterbarnsutredningen föreslog i betänkandet (SOU 1974:7) Barn- och
ungdomsvård samma ändring av barnavårdslagen som föreslagits i motionen.
Fosterbarnsutredningen (s. 341) framhöll vikten av att även i fall där
samhällsvård måste tillgripas den omhändertagnes föräldrar i möjligaste mån
ges medinflytande beträffande vården och behandlingen, likaså den unge

SoU 1977/78:9

själv när förutsättningar därför föreligger med hänsyn till hans ålder. Det
påpekades bl. a., att föräldrarna kan t. ex. ha ett befogat intresse av att kunna
överklaga beslut då barnavårdsnämnden frångått närhetsprincipen och
placerat den unge i ett hem som ligger långt från hemorten samt då
barnavårdsnämnden återplacerat den unge i ett hem som föräldrarna ansett
olämpligt, beroende på att barnet tidigare inte trivts där eller beroende på att
vårdarna visat sig hysa en särpräglad uppfattning i livsåskådningsfrågor etc.
Utredningen fann att föräldrarnas rätt till medinflytande på valet av vårdform
eller hem borde förstärkas genom en direkt besvärsrätt.

Vid remissbehandlingen av fosterbarnsutredningens betänkande var
remissopinionen delad beträffande förslaget om en utvidgad besvärsrätt.
Vissa remissinstanser tillstyrkte förslaget eller lämnade det utan erinran
medan andra avstyrkte förslaget eller ansåg det tveksamt.

Fosterbarnsutredningens betänkande och remissvaren däröver överlämnades
till socialutredningen (S 1969:29) för att beaktas i utredningens
arbete.

Socialutredningen

Socialutredningen - som haft i uppdrag att göra en allmän översyn av den
sociala vårdlagstiftningen - har i augusti i år till socialministern överlämnat
sitt slutbetänkande (SOU 1977:40) Socialtjänst och socialförsäkringstillägg,
lagar och motiv samt en sammanfattning av betänkandet (SOU 1977:41).
Socialutredningen har redovisat sina förslag i bl. a. fyra centrala lagförslag,
nämligen förslag till socialtjänstlag, förslag till socialnämndslag, förslag till lag
med särskilda bestämmelser om vård av underårig samt förslag till lag om
socialförsäkringstillägg.

Socialutredningen anser att socialnämndens insatser skall inriktas på att
hjälpa och stödja den enskilde i hemmet och att det så långt möjligt bör
förebyggas att barn måste skiljas från sina föräldrar. Socialnämnden skall
ansvara för att den som behöver vård i annat hem än det egna tas emot i
familjehem eller annat hem för vård eller boende.

Enligt 1 § förslaget till lag med särskilda bestämmelser om vård av
underårig skall underårig som ej kan ges behövlig vård på annat sätt beredas
vård med stöd av lagen om 1) brister i omsorgen om den underårige eller
annat förhållande i hemmet medför fara för hans hälsa eller utveckling eller 2)
den underårige utsätter sig för allvarlig fara i sådant hänseende genom
missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller annat
därmed jämförbart beteende. Vård enligt lagen skall beslutas av länsrätt efter
ansökan av socialnämnd (2 §). Tiden för vård enligt lagen för enligt 3 § första
stycket inte överstiga tre månader. Länsrätten kan enligt 3 § andra stycket
dock förordna att vård som beslutats på grund av förhållanden som anges i 1 §

1 för bestå under längre tid eller tills vidare. När vård enligt lagen ej längre

SoU 1977/78:9

behövs, skall den förklaras avslutad (6 §). Beslut härom fattas av socialnämnden.
Vård som beslutats med stöd av lagen skall upphöra senast närden unge
fyller 18 år. Under vissa förutsättningar får socialnämnd besluta om
omedelbart omhändertagande av underårig. Sådant beslut skall underställas
länsrätten för prövning. Beslut om omhändertagande eller beslut om vård
enligt lagen medför rätt för socialnämnden att bestämma hur vården skall
ordnas och vardén unge skall vistas under vårdtiden. Vården börsåsnart som
möjligt förläggas till den underåriges hem. Besvärsrätt över socialnämnds
beslut om vårdform har medgetts för enbart vissa fall. Enligt 18 § får talan
mot socialnämnds beslut föras hos länsrätten genom besvär om nämnden i
fall som avses i 3 § andra stycket avslagit framställning rörande underårigs
placering i visst hem. Paragrafen innehåller bl. a. även en erinran om att såvitt
avser länsrättens beslut bestämmelserna om besvär i förvaltningsprocesslagen
(1971:291) gäller.

Socialutredningen (SU) har i sammanfattningen av betänkandet (SOU
1977:41 s. 92-93) anfört följande om besvär över socialnämnds beslut
beträffande vårdform.

Frågan om besvärsrätt över nämndens beslut vad gäller vårdens utformning
har varit under debatt. Fosterbarnsutredningen föreslog den ändringen
av bamavårdslagens besvärsregler, att talan skulle kunna föras mot nämndens
beslut i fråga om placering av ett för samhällsvård omhändertaget barn.
Som skäl härför anfördes bl. a. föräldrarnas rätt till medinflytande samt
kraven på rättssäkerhet i beslutsordningen.

SU föreslår som ovan nämnts besvärsrätt över länsrättens beslut om vård.
Att därjämte ge besvärsrätt över socialnämndens härefter träffade beslut i
fråga om vårdens utformning skulle leda till en dubbel besvärsordning som
avsevärt skulle kunna försvåra nämndens arbete. Sålunda skulle besvär
samtidigt kunna anföras över länsrättens beslut om vården och över
nämndens beslut om placering av den unge. Något praktiskt behov av en
sådan vidgad besvärsrätt föreligger enligt SU:s mening inte i de situationer,
där beslutad vård inte skall pågå längre tid än tre månader.

För de fall vårdtiden bestäms längre än tre månader eller lämnas obestämd i
länsrättens beslut kan däremot skäl tala för att föräldrarna eller den unge skall
kunna anföra besvär över beslutade förändringar i vårdens utformning.
Finner föräldrarna under pågående vård att den valda vårdformen är mindre
lämplig kan föräldrarna vända sig till nämnden och det är uppenbart att
nämnden därvid skall pröva det berättigade i föräldrarnas anmärkningar.
Som regel torde sådana frågor kunna lösas i samförstånd med berörda parter.
Den situationen kan emellertid inträffa att den unge omplaceras mot
föräldrarnas önskemål. Enligt gällande rätt kan sådan omplacering ske utan
samråd med föräldrarna och utan att de kan besvära sig över beslutet. De är
därvid hänvisade till att hos nämnden begära att vården upphör samt att i
förekommande fall föra talan mot nämndens beslut oaktat deras invändning
har avseende endast på nämndens beslut att omplacera den unge. En sådan
ordning är inte tillfredsställande. SU finnér därför övervägande skäl tala för
att föräldrarna i de fall beslutad vård skall pågå under längre tid än tre
månader bör ha möjlighet att besvära sig över de förändringar i vårdformen
som företas under vårdtiden.

SoU 1977/78:9

Socialutredningens slutbetänkande är f. n. föremål för remissbehandling.
Den nya lagstiftningen planeras träda i kraft den 1 januari 1980.

Tidigare riksdagsbehandling

Socialministern besvarade den 14 januari 1977 (prot. 1976/77:54 s. 49 och
50) en interpellation (1976/77:48) om ökad rättssäkerhet för barn vid
fosterhemsplaceringar och anförde därvid bl. a. följande.

Beslut av barnavårdsnämnd att omhänderta barn för samhällsvård skall
underställas länsrättens prövning om inte barnet, om det har fyllt 15 år, och
dess föräldrar samtycker till att det verkställs. Beslut av barnavårdsnämnd
om t. ex. föreskrift eller övervakning eller att samhällsvård skall upphöra kan
också efter besvär komma under länsrättens prövning. Däremot kan i
allmänhet fråga som rör behandlingen av ett omhändertaget barn inte
överklagas.

Initiativ av barnavårdsnämnden för att omplacera ett fosterbarn betraktas
som en behandlingsåtgärd och kan således inte överklagas. Länsstyrelsen,
som har till uppgift att följa tillämpningen av bamavårdslagen, kan emellertid
ta upp ett behandlingsärende med nämnden, om den finnér att ett beslut inte
är till förmån för barnet. Någon särskild bestämmelse för att hindra
kommuner att av t. ex. ekonomiska skäl flytta barn från ett fosterhem till ett
annat har hittills inte ansetts behövlig.

Det är barnets bästa som är och måste vara målet för barnavårdsnämndens
arbete. Barn och ungdom som behöver hjälp och stöd bör få detta i former
som är anpassade till hjälpbehovet. Ansvaret för att den unge får bästa
möjliga vård är givetvis särskilt stort när denne omhändertas för samhällsvård
och placeras i fosterhem. Enligt min uppfattning råder det också en bred
enighet i dessa frågor bland dem som i kommunerna ansvarar för barnavården
i landet.

Det är givet att rättssäkerhetsfrågor måste tillmätas stor betydelse när det
gäller formerna för vård av barn som har omhändertagits för samhällsvård.
Fosterbamsutredningen föreslog år 1974 i betänkandet Barn- och ungdomsvård
att besvärsrätten enligt bamavårdslagen skulle utsträckas till att omfatta
också beslut att placera den unge i visst familjehem, dvs. fosterhem eller
barn- och ungdomshem. Bland remissinstanserna var dock meningarna
mycket delade. Denna fråga och övriga frågor som rör formerna för
barnavården prövas f. n. av socialutredningen.

Socialutredningens betänkande väntas inom ett par månader. Jag vill
avvakta utredningens förslag och remissbehandlingen, innan jag tar ställning
till åtgärder på detta område.

Förstärkning av barns rättsskydd

Motionsmotivering

I den i detta betänkande aktuella delen av motionen 1976/77:944 yrkar
motionären att vissa ändringar skall göras i bamavårdslagen. Förslagen syftar
enligt motionären till att stärka barns rättsställning främst genom att (1)
barnets egen vilja skall tillmätas större betydelse vid omhändertagande för

SoU 1977/78:9

samhällsvård,(2) barnavårdsnämnden i samband med omhändertagande för
samhällsvård enligt 25 § a) barnavårdslagen skall vara skyldig ansöka hos
rättshjälpsnämnden om offentligt biträde åt den underårige samt (3) anmälningsplikt
om barnmisshandel skall ta över eventuell tystnadsplikt.

Motionären anför bl. a. att vår tids frihetsexplosion främst har inneburit
ökad frihet för föräldrarna under det att barnen har kommit i kläm mellan de
vuxna men att det är nu hög tid att ge barnen en starkare rättsställning, även
om det i någon mån skulle inkräkta på en förvänd föräldrafrihet.

I ärende hos barnavårdsnämnd bör enligt motionären som stöd för barnet
och till hjälp för bedömningen av barnets behov och önskemål barnpsykologisk
expertis och en särskild förtroendeman medverka (se förslagen till
ändring av 19, 20, 23 och 50 §§ barnavårdslagen). Den särskilde förtroendemannen
skall vara en person som barnet känner och har förtroende för och
skall ingå i samtalsmiljön och vara en trygghetsfaktor för barnet. Barnpsykologen,
som skall utses av rätten, skall ha den erfarenhet som behövs för att
förstå vad barnet vill och skall stå på barnets sida gentemot de vuxnas
intressen.

Motionären anför vidare bl. a. att det i barnavårdslagen behövs en
bestämmelse om att misshandlade barn skall ha ett offentligt biträde som
företräder dem och för deras talan i nämnder och rättssammanhang där de
”står mot” sina misshandlare-vårdnadsha vare (se förslagen till ändring av 20,
29 och 30 §§ barnavårdslagen). Det påpekas att möjlighet att få offentligt
biträde förordnat finns inskriven i rättshjälpslagen (1972:429) men att denna
möjlighet inte används av barnavårdsnämnderna.

När det gäller fosterbarnsförflyttningar m. m. påpekas att lagen inte
beaktar att ett barn har känslomässiga bindningar till den som vårdat barnet.
Motionären anser att ju mindre barnet är, desto mer skall dess önskan
prioriteras i förhållande till de vuxnas (se förslagen till ändringar av 42 och
50 §§ barnavårdslagen).

När det gäller anmälningsplikten enligt 93 S barnavårdslagen om förhållanden
av beskaffenhet att föranleda ingripande av barnavårdsnämnden
påpekar motionären att anmälningsplikten är omständligt men oklart
uttryckt och att det finns gott om yrkesmänniskor som inte vet att de har
anmälningsplikt samt ännu fler som inte vet om de skall rätta sig efter sin
anmälningsplikt eller sin tystnadsplikt. Enligt motionären bör det i nämnda
paragraf framgå att anmälningsplikten tar över tystnadsplikten i fall av
misstänkt barnmisshandel.

Vissa bestämmelser m. m.

I ett föregående avsnitt har utskottet översiktligt redovisat bestämmelserna
i barnavårdslagen om ingripande av barnavårdsnämnden då underårig vistas i
olämplig uppväxtmiljö, visar social missanpassning eller behöver vård och
fostran på grund av att föräldrarna avlidit eller övergivit den underårige m. m.

SoU 1977/78:9

Med hänsyn härtill och till den i motionsfbrslaget lämnade redovisningen av
bestämmelser i barnavårdslagen begränsar sig utskottet här till att beträffande
denna lag nämna att barnavårdsnämnd enligt 3 a § på begäran av vårdnadshavare
skall utse särskild tjänsteman eller förtroendeman hos nämnden eller
annan lämplig person (barnavårdsman)att lämna vårdnadshavaren stöd och
hjälp vid utövandet av vårdnaden.

I 18 kap. 2 § första stycket FB finns regler om förordnande av god man i
vissa fall när förmyndares intresse strider mot den omyndiges. Reglerna avser
sådana situationer som då förmyndaren och myndlingen har del i oskiftat
dödsbo och då fråga uppstår om rättegång mellan dem. Om i annat fall det
förekommer angelägenhet, där förmyndaren eller dennes make kan ha ett
intresse som strider mot den omyndiges, får rätten förordna god man om
förmyndaren begär det eller det eljest finnes lämpligt.

Enligt 41 § rättshjälpslagen kan offentligt biträde förordnas bl. a. i ärenden
angående omhändertagande för samhällsvård enligt 29 § barnavårdslagen
eller utredning enligt 30 § samma lag eller angående sådan samhällsvårds
slutliga upphörande enligt 42 § samma lag. Offentligt biträde skall utses för
den som åtgärden avser, om det behövs för tillvaratagande av dennes rätt
(42 §), och förordnas av rättshjälpsnämnd efter ansökan av den som åtgärden
avser eller anmälan av den myndighet som handlägger ärendet (43 §).

Tidigare riksdagsbehandling
1975/76 års riksmöte

I en vid 1975/76 års riksmöte väckt motion yrkades att en allsidigt
sammansatt arbetsgrupp snarast skulle tillsättas med uppgift att se över hela
området för barns rättsliga ställning och framlägga förslag till regler om
förstärkt rättsskydd för barn. I sitt betänkande LU 1975/76:33 tillstyrkte
lagutskottet bifall till motionen. Utskottet anförde bl. a. att det var föga
sannolikt att en lagreglering skulle kunna lösa alla de problem som uppstår i
förhållandet mellan vuxna och barn. Vad som fordrades var enligt utskottet
en attitydförändring hos föräldrar och andra vuxna när det gäller förhållandet
till barn. Utskottet ansåg att en sådan attitydförändring bäst skulle kunna
uppnås genom information, råd och stöd samt utbildning. Utskottet ville
emellertid inte att man skall avstå från att genom lagstiftning söka öka
barnets rättsskydd och ansåg att det skulle vara av värde om man tillsatte en
brett förankrad arbetsgrupp för att se över lagstiftningen med utgångspunkt i
barnens bästa och för att föreslå de förändringar som kunde finnas
erforderliga. Utskottet fann inte anledning föreslå några närmare direktiv för
utredningen men pekade på möjligheten att förordna god man för barn i t. ex.
ärenden om överflyttning av barn.

Riksdagen biföll lagutskottets hemställan (rskr 1975/76:397) och regeringen
har under våren 1977 tillsatt den begärda utredningen - utredningen

SoU 1977/78:9

(Ju 1977:8) om förstärkning av barns rättsliga ställning - varom närmare
uppgifter lämnas i det följande.

1976/77 års riksmöte

1 den del motionen 1976/77:944 avser ändringar i föräldrabalken har
föreslagits ändringar som bl. a. innebär att ju mindre ett barn är, desto mer
skall i vårdnadsfrågor dess önskan prioriteras i förhållande till de vuxnas samt
att barn i ärenden om vårdnad och umgängesrätt skall ha rätt till biträde av
såväl en av barnet utvald förtroendeman som en barnpsykolog utsedd av
rätten. Ändringsförslagen avsåg bl. a. 6 kap. 13 § FB, till vars sålunda
föreslagna ändrade lydelse hänvisning sker i motionärens ändringsförslag
beträffande 42 och 50 §§ barnavårdslagen. På förslag av lagutskottet i
betänkandet LU 1976/77:26 avslog riksdagen motionen i vad avser ändringar
i föräldrabalken. Lagutskottet anförde bl. a. följande.

Utskottet erinrar om att riksdagen vid föregående riksmöte begärde att
regeringen snarast skulle tillsätta en allsidigt sammansatt arbetsgrupp med
uppgift att se över hela området för barns rättsliga ställning och framlägga de
förslag till förstärkt rättsskydd, som kunde finnas påkallade. Efter det att
motionerna väcktes har regeringen, som framgår av det föregående, beslutat
tillsätta den av riksdagen begärda utredningen. Av direktiven till kommittén
framgår att de genom de förevarande motionerna uppdragna spörsmålen
faller inom kommitténs utredningsuppdrag. Eftersom syftet med motionerna
således för anses vara tillgodosett, är någon vidare åtgärd från riksdagens sida
ej påkallad.

Utredningar m. m.

Socialutredningen

Socialutredningen har i 10 § förslaget till socialtjänstlag föreslagit en
bestämmelse om att med den enskildes samtyckte kan utses särskild person
(kontaktman) eller familj med uppgift att hjälpa den enskilde och hans
närmaste i personliga angelägenheter. Socialutredningen anför (SOU 1977:40
s. 182-184 och SOU 1977:41 s. 49) bl. a. att kontaktman skall kunna utses för
såväl ungdom som vuxna och skall kunna förordnasbl. a. idesituationersom
avses i 3 a § barnavårdslagen.

Socialutredningen har även föreslagit ändringar i rättshjälpslagen av
innebörd att offentligt biträde alltid skall förordnas när fråga uppkommer hos
socialnämnd om omedelbart omhändertagande eller beredande av vård enligt
den av utredningen föreslagna lagen med särskilda bestämmelser om vård av
underårig samt att offentligt biträde kan förordnas i ärende angående
avslutande av vård enligt nämnda lag. Utredningen framhåller (SOU 1977:40
s. 822-825 och SOU 1977:41 s. 149) bl. a. att, om motstridiga intressen
föreligger mellan föräldrarna och barnet, biträdet i första hand bör tillvarata
barnets intressen.

SoU 1977/78:9

I 9 § förslaget till socialtjänstlag föreslås bl. a. en bestämmelse om att
socialtjänstens insatser för den enskilde skall utformas och genomföras
tillsammans med honom. Principen att socialnämndens insatser för den
enskilde skall utformas och genomföras tillsammans med honom skall enligt
utredningen vara av grundläggande betydelse för socialtjänstens arbetssätt.

Bestämmelser om anmälan till socialnämnden av vissa förhållanden
beträffande underårig har intagits i 23 § förslaget till socialnämndslag. De
svarar mot bestämmelserna i 93 § barnavårdslagen.

Rättshjälps utred ningen

Den år 1975 tillkallade rättshjälpsutredningen (Ju 1975:07) - vilken haft i
uppdrag att göra en allmän översyn av rättshjälpssystemet - har i september i
år avgivit betänkandet (SOU 1977:49) Översyn av rättshjälpssystemet.
Utredningen omnämner bl. a. (s. 231) att den vid samråd med socialutredningen
inhämtat att denna utredning övervägde att föreslå en obligatorisk
bestämmelse om offentligt biträde när fråga är om omhändertagande för vård
eller utredning av underårig. Rättshjälpsutredningen anför att i samband med
att socialutredningens kommande förslag övervägs vidare det därför kan bli
aktuellt att på nytt ta upp frågan om förutsättningarna för att förordna
offentligt biträde

Förslag till ny sekretesslag

Den gällande tystnadspliktsregleringen är oenhetligt utformad och
dessutom spridd över ett stort antal författningar. Föreskrifter om tystnadsplikt
finns bl. a. i ungefär 100 lagar och i lika många regeringsförfattningar.
Tystnadspliktsregler finns vidare i myndigheters interna arbetsordningar, i
kommunala instruktioner etc.

Den år 1975 tillkallade tystnadspliktskommittén (Ju 1975:3)-vilken haft i
uppdrag att utreda frågan om offentliga funktionärers tystnadsplikt - avgav i
december samma år sitt slutbetänkande (SOU 1975:102) Tystnadsplikt och
yttrandefrihet med bl. a. förslag till lag om offentliga funktionärers tystnadsplikt.
På grundval av bl. a. betänkandet och remissyttrandena däröver har
inom justitiedepartementet utarbetats ett förslag till ny sekretesslag, vari
regleringen av handlingssekretess och tystnadsplikt arbetats samman.
Lagförslaget har presenterats i promemorian (Ds Ju 1977:11) Handlingssekretess
och tystnadsplikt jämte bilagor (Ds Ju 1977:1). I 2 kap. lagförslaget,
vilket kapitel innehåller bestämmelser om vissa begränsningar i sekretessen,
föreslås bestämmelser i 7 § av innebörd att sekretessbelagd uppgift skall få
lämnas till myndighet, om uppgiften behövs för ett bestämt ändamål och (1)
risk ej kan föreligga att det intresse, som sekretessen skall skydda, skadas eller
(2) den myndighet hos vilken uppgiften finns bedömer att behovet måste

SoU 1977/78:9

anses ha företräde vid en avvägning mot skaderisken och skyddsintresset.
Den föreslagna lagstiftningen beräknas kunna träda i kraft tidigast den 1
januari 1979.

Utredningen om förstärkning av barns rättsliga ställning Utredningen

av frågan om förstärkning av barns rättsliga ställning är
parlamentarisk. I direktiven (Dir. 1977:25) för utredningsarbetet anförs bl. a.
följande.

Allmänt kan utredningens uppgift sägas vara att undersöka i vilka fall och
på vilka sätt barns intressen och behov bör tillgodoses bättre än f. n. genom
föreskrifter som - huvudsakligen inom ramen för lagstiftningen i övrigt -särskilt tar sikte på barnens rätt. Jag är väl medveten om att en sådan
förstärkning av det rent rättsliga skyddet för barn endast är en av många
åtgärder som behövs för att skapa goda uppväxtbetingelser för barn och
främja deras harmoniska utveckling. Bl. a. är det nödvändigt att samhället
genom generella socialpolitiska åtgärder stöder särskilt utsatta grupper.
Viktigast är givetvis att föräldrar och andra fostrare handlar i en anda av
omtanke om barnen och låter deras rättmätiga behov gå före det egna
intresset. På den punkten är en förbättrad föräldrautbildning av stor
betydelse. Nya lagregler om barns rättsliga ställning kan emellertid medverka
till en önskvärd attitydförskjutning.

Riksdagen har inte funnit anledning att föreslå några särskilda direktiv för
utredningen. Inte heller jag anser det behövligt att närmare precisera
utredningsuppgifterna. Jag skall i det följande ta upp några områden som bör
ägnas särskild uppmärksamhet. Hit hör främst reglerna om vårdnad och
umgängesrätt samt överflyttning av barn. I det väsentliga bör det emellertid
kunna överlåtas åt kommittén att själv kartlägga problemområdet och ange i
vilka ämnen lagändringar bör komma i fråga. I linje härmed ligger att
kommittén i en första etapp bör inrikta sitt arbete på att mera diskussionsvis
presentera olika uppslag och förslag till lösningar, gärna i form av alternativ.
De synpunkter och förslag som läggs fram bör remissbehandlas. En sådan
arbetsmetod svarar enligt min mening väl mot utredningens syfte. Den gör
det möjligt för kommittén att tillgodogöra sig erfarenheter och synpunkter
från betydligt fler instanser än som rimligtvis kan delta i själva utredningsarbetet.
Samtidigt kan förfarandet stimulera den allmänna debatten i de
viktiga frågor som det här rör sig om. Särskilt betydelsefullt är det att nya
regler om vårdnad och umgängesrätt blir noggrant genomlysta och omsorgsfullt
diskuterade.

De nya regler om föräldrars gemensamma vårdnad som riksdagen beslöt i
fjol och som trädde i, kraft den 1 januari 1977 syftar till att främja barnets
intresse av goda förhållanden till båda föräldrarna. Kommittén bör undersöka
vilka möjligheter som står till buds att ytterligare tillgodose barnets eget
intresse i vårdnadsfrågor. Den bör sålunda söka belysa den centrala frågan om
vilka faktorer som bestämmer barnets bästa i vårdnads- och umgängesfrågor.
Skäl talar vidare för att barnet behöver någon som under hela handläggningen
av ett tvistigt vårdnadsärende har att bevaka uteslutande barnets intresse.
Detsamma gäller i fråga om ärende om överflyttning av barn. Också i övrigt
kan formerna för behandlingen av vårdnadsärenden behöva bättre anpassas

SoU 1977/78:9

efter vad barnets intresse kräver. En möjlighet är att genom särskilda regler
underlätta för föräldrar som står i begrepp att separera att nå en frivillig
överenskommelse i vårdnadsfrågan.

Av väsentlig vikt för barn och ungdom är självfallet förutsättningarna och
formerna för samhällets ingripande genom omhändertagande till skydd för
underårigs hälsa eller utveckling. En översyn av lagstiftningen härom pågår
inom socialutredningen (S 1969:29). Utredningen väntas inom kort lägga
fram sitt slutbetänkande. Betänkandet väntas också uppta förslag angående
fosterbarnsvården och, i anslutning därtill, förslag angående frågor som berör
den faktiska vården om barn. Den kommitté som jag nu föreslår skall
tillkallas bör beakta de förslag som blir resultat av socialutredningens
arbete.

Utskottet

I de motioner utskottet behandlar i detta betänkande begärs vissa ändringar
i barnavårdslagen (1960:97).

I 80 § barnavårdslagen anges i vilka fall klagan över barnavårdsnämnds
beslut får föras hos länsrätt. I motionen 1976/77:710 av Gördis Hörnlund
m. fl. (s) hemställs att paragrafen skall ändras så att talan får föras även mot
beslut om överlämnande förvård i familjehem, barn- eller ungdomshem eller
annan institution än ungdomsvårdsskola av den som omhändertagits för
samhällsvård samt mot beslut varigenom barnavårdsnämnden avslagit
framställning om ändring av sådant beslut som nyss sagts. Motionärerna
syftar till att föräldrarna skall kunna fö inflytande på frågorna om vårdform
och placering i visst hem för den som omhändertagits för samhällsvård.

I motionen 1976/77:944 av Per Gahrton (fp) begärs i här aktuellt avseende
ett antal ändringar i barnavårdslagen. Ändringarna syftar till förstärkning av
barns rättsskydd. De begärda ändringarna innebär sammanfattningsvis
följande. I ärende hos barnavårdsnämnd skall som stöd för barnet m. m.
medverka en av rätten utsedd barnpsykolog och en av barnet utvald
förtroendeman. I vissa ärenden om omhändertagande för samhällsvård skall
barnavårdsnämnden ansöka hos rättshjälpsnämnd om förordnande av
offentligt biträde för barnet. Vidare skall barnets önskningar prioriteras då det
är aktuellt att skilja barn från fosterhem. Slutligen skall skyldigheten för olika
befattningshavare m. fl. att till barnavårdsnämnd anmäla förhållanden av
beskaffenhet att böra föranleda ingripande av barnavårdsnämnd vid fall av
barnmisshandel ta över den tystnadsplikt som gäller för dem.

Fosterbarnsutredningen föreslog i betänkandet (SOU 1974:7) Barn- och
ungdomsvård bl. a. samma ändring av barnavårdslagen som föreslagits i
motionen 1976/77:710. Vid remissbehandlingen av betänkandet var remissopinionen
delad beträffande detta förslag. Fosterbarnsutredningens betänkande
och remissvaren däröver överlämnades sedermera till socialutredningen
(S 1969:29) för att beaktas i utredningens arbete. Socialutredningen,
som haft att göra en översyn av barnavårdslagen jämte den sociala

SoU 1977/78:9

vårdlagstiftningen i övrigt, avgav i augsuti i år sitt slutbetänkande (SOU
1977:40) Socialtjänst och socialförsäkringstillägg, lagar och motiv samt en
sammanfattning av betänkandet (SOU 1977:41). Barnavårdslagen m. fl. lagar
föreslås ersatta med en socialtjänstlag, vilken i fråga om bestämmelser om
vård av underårig i vissa fall hänvisar till en föreslagen lag med särskilda
bestämmelser om vård av underårig. En närmare redogörelse för de förslag
socialutredningen lagt fram och som har anknytning till frågor som tas upp i
motionen 1976/77:710 och vissa av de frågor som tas upp i motionen 1976/
77:944 har lämnats i tidigare avsnitt i betänkandet (s. 8-10 samt 13 och 14).
Frågor om en enhetlig reglering av tystnadsplikten för vissa befattningshavare
och av begränsningar i densamma är f. n. föremål för behandling i
samband med beredningen inom regeringens kansli av förslag till ny
lagstiftning om handlingssekretess och tystnadsplikt. Socialutredningen,
som närmare behandlat bl. a. frågor om tystnadsplikt inom socialtjänsten, har
bl. a. hänvisat till detta arbete. Frågor om förstärkning av barns rättsliga
ställning utreds av den tidigare i år tillkallade parlamentariska utredningen
(Ju 1977:8) om förstärkning av barns rättsliga ställning. Denna utredning skall
undersöka i vilka fall och på vilka sätt barns intressen och behov bör
tillgodoses bättre än f. n. genom föreskrifter som - huvudsakligen inom
ramen för lagstiftningen i övrigt - särskilt tar sikte på barnens rätt.
Utredningen skall ägna särskild uppmärksamhet åt reglerna om bl. a.
vårdnad och överflyttning av barn.

Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att anledning inte föreligger
att nu ändra barnavårdslagen. På grund härav och då som framgår av den
lämnade redovisningen frågor om barns rättsskydd är föremål för överväganden
i olika sammanhang är någon riksdagens åtgärd med anledning av
motionerna inte erforderlig.

Utskottet hemställer

1. beträffande talan mot beslut om placering i fosterhem, m. m.att
riksdagen avslår motionen 1976/77:710,

2. beträffande förstärkning av barns rättsskydd att riksdagen
avslår motionen 1976/77:944, såvitt nu är i fråga.

Stockholm den 22 november 1977

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: Göran Karlsson (s), Gabriel Romanus (fp), Erik Larsson (c), Nils
Carlshamre (m). Evert Svensson (s), Karin Andersson (c), John Johnsson (s),
Bengt Bengtsson (c), Ivar Nordberg (s), Kjell Nilsson (s), Britt Wigenfeldt (c),
Sven-Gösta Signell (s). Kersti Swartz (fp). Iris Mårtensson (s) och Blenda
Littmarck (m).

Stockholm 1977