SoU 1977/78:7

Socialutskottets betänkande
1977/78:7

med anledning av motioner om tekniska hjälpmedel för handikappade Motionsyrkandena I

motionen 1976/77:724 av Börje Nilsson (s) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en utredning rörande ökade insatser på det ortopedtekniska
området.

1 motionen 1976/77:1299 (motivering i motionen 1976/77:1298) av Olof
Palme m. fl. (s) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen 1976/77:1298 anförts om nordiskt samarbete beträffande
tekniska hjälpmedel för handikappade m. m.

Verksamheten med hjälpmedel åt handikappade

Tillhandahållandet av hjälpmedel åt handikappade har sedan lång tid
tillbaka varit en angelägenhet för sjukvårdshuvudmännen. De har tagit
initiativet härtill inom ramen för och i anslutning till sjukvårdsuppgifterna.
Sjukvårdshuvudmännens hjälpmedelsverksamhet avser ordination, utprovning,
träning, prövning, anpassning, information, rådgivning, instruktion,
demonstration, utlåning, tillverkning och reparation. Staten tog fram till
slutet av 1960-talet på sig ett successivt växande finansiellt ansvar för
verksamheten genom att lämna sjukvårdshuvudmännen statsbidrag till
anskaffande av hjälpmedel. Från och med den 1 januari 1973 övertog
emellertid sjukvårdshuvudmännen kostnadsansvaret för vissa enklare hjälpmedel.
Från och med den 1 januari 1976 övertog sjukvårdshuvudmännen
slutligen hela kostnadsansvaret för hjälpmedel åt handikappade samtidigt
som en ersättning från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen för
handikapphjälpmedel infördes. Till grund för den ändrade ordningen låg en
överenskommelse den 22 januari 1975 om vissa finansieringsfrågor på
sjukvårdsområdet, som träffats mellan representanter för socialdepartementet
och sjukvårdshuvudmännen (prop. 1975:36, SfU 1975:16, rskr
1975:125).

Den 1 juli 1968 tillkom handikappinstitutet genom ett avtal mellan staten
och Svenska centralkommittén för rehabilitering (SVCR). Enligt av regeringen
fastställda stadgar för institutet fick det till uppgift att vara centralt
organ på hjälpmedelsområdet. Institutet skall bl. a. (1) följa utvecklingen på
hjälpmedelsområdet, (2) utarbeta och fortlöpande revidera ett långsiktigt
program för forsknings- och utvecklingsarbete samt för undersökningar och

1 Riksdagen 1977178. 12 sami. Nr 7

SoU 1977/78:7

utredningar ägnade att belysa området, (3) samordna verksamhet av nämnt
slag som bedrivs på skilda håll, (4) samla material beträffande gjorda,
pågående och planerade forsknings- och utvecklingsprojekt, sprida
kännedom härom samt tjänstgöra som allmänt serviceorgan för råd och
upplysningar beträffande projekt av nämnt slag, (5) i lämpliga former sprida
kännedom om tekniska hjälpmedel och andra åtgärder för handikappade, (6)
ta initiativ till och medverka i testning och egenskapsdeklaration av tekniska
åtgärder och hjälpmedel för handikappade samt bedöma dessas lämplighet
för handikappade, (7) biträda och nära samarbeta med socialstyrelsen och
sjukvårdshuvudmännen, styrelsen för teknisk utveckling, övriga berörda
statliga och kommunala myndigheter samt handikapporganisationer, företag
och enskilda med uppgifter inom verksamhetsområdet samt (8) följa den
internationella utvecklingen och samarbeta med institut eller andra organ i
utlandet som bedriver liknande verksamhet i syfte att tillgodogöra sig där
vunna resultat och erfarenheter. Medel till bidrag till handikappinstitutet har
anvisats under socialhuvudtiteln.

I en överenskommelse den 22 februari 1977 om vissa ersättningar från
sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen under åren 1978-1979 m. m.,
vilken träffats mellan representanter för socialdepartementet och sjukvårdshuvudmännen
och vilken redovisats för riksdagen (prop. 1976/77:116, SfU
1976/77:28, rskr 1976/77:297) överenskoms bl. a. att särskilt avtal skulle
träffas mellan staten och Landstingsförbundet om gemensamt huvudmannaskap
för handikappinstitutet fr. o. m. den 1 januari 1978 och att särskild
överenskommelse samtidigt skulle träffas mellan dessa huvudmän om
finansieringen av handikappinstitutets verksamhet under åren 1978 och
1979. Till grund för denna principöverenskommelse låg förslag, som
framlagts av en särskilt tillkallad utredningsman i det till chefen för
socialdepartementet i oktober 1976 avgivna betänkandet (Ds S 1976:8)
Samverkan i handikappinstitutet. Utredningsmannen hade tillkallats mot
bakgrund av att sjukvårdshuvudmännen övertagit hela kostnadsansvaret för
handikapphjälpmedlen.

Med stöd av ett bemyndigande som regeringen erhöll genom riksdagens
beslut med anledning av prop. 1976/77:116 har regeringen i maj 1977 godkänt
ett särskilt avtal den 24 mars 1977 mellan staten och Landstingsförbundet om
att parterna gemensamt övertar huvudmannaskapet för handikappinstitutet
fr. o. m. den 1 januari 1978. I anslutning till detta avtal har en särskild
överenskommelse träffats mellan staten och Landstingsförbundet om finansieringen
av handikappinstitutets verksamhet under åren 1978 och 1979.

I avtalet har staten och Landstingsförbundet åtagit sig att svara för driften
av handikappinstitutet. Avtalet gäller sex år och förlängs på ytterligare sex år
om det inte sägs upp före den 31 december 1980. Verksamheten skall bekostas
med medel från en särskild fond, som förvaltas av institutets styrelse. Fonden
skall tillföras medel enligt finansieringsöverenskommelsen mellan parterna.

SoU 1977/78:7

Den träffade finansieringsöverenskommelsen, som gäller för åren 1978 och
1979, innebär att parterna tillför handikappinstitutets fond ett belopp
motsvarande 2 kr. per invånare och år. Beloppet skall avdelas från hjälpmedelsersättningen
från sjukförsäkringen. I fonden skall även ingå medel som
handikappinstitutet erhåller som ersättning för utförda uppdrag samt förekommande
ränteavkastning från fonden och andra medel som står till
institutets förfogande. Av handikappinstitutets fond skall enligt överenskommelsen
årligen avdelas 1,3 milj. kr. att av institutets styrelse disponeras
för att initiera och stimulera tillverkning av vissa handikapphjälpmedel, för
vilka det föreligger svårigheter att etablera produktion på gängse industriella
villkor. Vidare skall högst 1,3 milj. kr. få användas som förskottsmedel/
förlustgaranti i samband med beställningar och inköp av hjälpmedel, som
företas av Sjukvårdshuvudmännens upphandlingsbolag (SUB) i samarbete
med institutet. Av medelsanvisningen till bidrag till handikappinstitutet har
under budgetåret 1976/77 1 milj. kr. avsett stöd till produktion av nya
hjälpmedel. För produktion av hjälpmedel har 1 milj. kr. beräknats i
medelsanvisningen för budgetåret 1977/78.

Samtidigt med att avtal träffades om den fortsatta driften av handikappinstitutet
kom parterna också överens om nya stadgar för institutets verksamhet.
Dessa överensstämmer i stort sett med nuvarande stadgar men har
anpassats till det nya huvudmannaskapsförhållandet.

Ökade insatser på det ortopedtekniska området

Motionen

I motionen 1976/77:724 av Börje Nilsson (s) påpekas att utvecklingen på
det ortopedtekniska området begränsats till smärre nykonstruktioner av leder
och låsanordningar på ortoser (ortos = stödbandage) och proteser samt att
endast i några fall ny teknik har tillämpats. Motionären anför att det
emellertid inom modern industriell produktion finns teknik som bör kunna
överföras till det ortopedtekniska området och ger vissa exempel på detta när
det gäller ortoser, proteser och förflyttningshjälpmedel. Motionären framhåller
också angelägenheten av att formgivare engageras för att skapa
produkter med estetisk utformning. Motionären anför slutligen följande.

Genom styrelsen för teknisk utveckling (STU) stöds en rad projekt som
berör hjälpmedel för handikappade. Förutsättningen för STU:s stöd är
emellertid att forsknings- och utvecklingsprojekt arbetas fram samt att en
organisation för ett kontinuerligt forskningsarbete på området etableras. För
detta erfordras att Handikappinstitutet eller annat organ får resurser för en
sådan verksamhet.

Uppgifterna för styrelsen för teknisk utveckling och statens utvecklingsfond

Enligt förordningen (1968:404) med instruktion för styrelsen för teknisk
utveckling är styrelsen central förvaltningsmyndighet för initiativ och stöd till

SoU 1977/78:7

samt planläggning och rådgivning rörande teknisk forskning och industriellt
utvecklingsarbete, i den mån sådana uppgifter ej ankommer på annan statlig
myndighet. Det åligger styrelsen särskilt att (1) följa den tekniska utvecklingen
och därvid hålla kontakt med forskare, institutioner och företag, (2)
organisera och stödja samarbete inom teknisk forskning och industriellt
utvecklingsarbete samt främja kontakter mellan myndigheter, näringsliv och
forskningsinstitutioner, (3) ge råd åt uppfinnare samt förmedla forskningsresultat
till kommersiellt utnyttjande samt (4) främja internationellt tekniskt
samarbete och därvid samverka med utländska institutioner och internationella
organisationer. För biträde vid planering av stöd till teknisk forskning
och industriell utvecklingsverksamhet och för rådgivning inom styrelsens
verksamhetsområde har styrelsen inrättat särskilda nämnder.

Enligt kungörelsen (1973:622) om statens utvecklingsfond har fonden till
ändamål att genom långivning stödja utveckling av nya produkter, processer
eller system för industriell produktion. Låneverksamheten skall bedrivas i
samverkan med övriga organ som handhar statligt stöd till industriellt
utvecklingsarbete. Lån får beviljas för investering i projekt som inte kan
finansieras på den allmänna kreditmarknaden på normala marknadsmässiga
villkor.

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen 1976/77:724 från
styrelsen för teknisk utveckling (STU), statens utvecklingsfond, socialstyrelsen,
statens handikappråd, handikappinstitutet. Nordiska nämnden för handikappfrågor,
Landstingsförbundet, De handikappades riksförbund (DHR)
samt Handikappförbundens centralkommitté (HCK).

Ställningstaganden till m o t i o n sy r k a n d e t m. m.

Nordiska nämnden för handikappfrågor har inte tagit ställning till motionsyrkandet
då nämnden anser att ett ställningstagande till detsamma faller
utanför nämndens kompetensområde.

Övriga remissinstanser framhåller angelägenheten av att det ges resurser
för utveckling av handikapphjälpmedel. Flera remissinstanser påpekar att
handikappinstitutet bör vara det organ som tar initiativ på området.

HCK biträder motionen i dess helhet.

STU tillstyrker i huvudsak motionsförslaget.

Statens utvecklingsfond anser att det är angeläget att resurser ställs till

SoU 1977/78:7

handikappinstitutets och/eller annat organs förfogande för ökade insatser
inom det ortopedtekniska området och påpekar att fonden sedan kan
medverka i samband med den avslutande utvecklingsfasen, exempelvis med
delfinansiering av nollserietillverkning.

Socialstyrelsen anser att handikappinstitutet bör ges de resurser som krävs
för att institutet skall kunna initiera och samordna forsknings- och utredningsarbete
inom olika områden som rör hjälpmedel för handikappade, t. ex.
inom det ortopedtekniska området, samt påpekar att ökade resurser på detta
område skulle kunna påskynda en utveckling.

Landstingsförbundet ställer sig positivt till ökade forsknings- och utvecklingsinsatser
på hjälpmedelsområdet. Landstingsförbundet förutsätter att det
ankommer på handikappinstitutet att ta de initiativ som därvid är erforderliga.

DHR framhåller att det är angeläget att en verkstadsresurs skapas för
tillverkning av bl. a. kvalificerade ortopediska hjälpmedel och att till en sådan
bör knytas verkstadsarbetare och tekniker, som har högt tekniskt kunnande
och som med tiden får erfarenheter av de ortopediska problemen. DHR
förutsätter att de anslag som ställts till handikappinstitutets förfogande för
tillverkning skall kunna användas för uppbyggnad av en sådan verkstadsenhet.

Statens handikappråd ställer sig positivt till förslaget i motionen om ökade
forsknings- och utvecklingsinsatser på det ortopedtekniska området. Rådet
framhåller att handikappinstitutet bör ta de initiativ som är erforderliga.

Handikappinstitutet anser att syftet med motionen i väsentliga delar
tillgodosetts genom det avtal och den överenskommelse som i mars i år
träffats mellan staten och Landstingsförbundet om institutet. Handikappinstitutet
anför bl. a. följande.

Syftet med motionärens yrkande om en utredning rörande ökade insatser
på det ortopedtekniska området torde i väsentliga delar fä anses tillgodosett
genom de förslag som framförs i betänkandet Samverkan i handikappinstitutet
(Ds S 1976:8). I betänkandet sägs liksom i motionen att handikappinstitutet
bör ha en sammanhållande funktion för samordning av forskningsoch
utvecklingsarbete inom handikappområdet.

I beslut om ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen m. m. har
riksdagen godkänt det avtal som i enlighet med utredningsförslaget träffats
mellan staten och Landstingsförbundet om den framtida driften av handikappinstitutet
(prop. 1976/77:116, SfU:28, rskr:297). I nämnda avtal ingår en
finansieringsöverenskommelse som innebär en väsentlig ökning av handikappinstitutets
resurser. Eftersom det i huvudsak ankommer på institutets
styrelse att senare fatta beslut om medlens disposition torde motionärens
önskemål ha tillgodosetts så långt det i dag är möjligt att överblicka. Det bör

1* Riksdagen 1977/78. 12 sami. Nr 7

SoU 1977/78:7

framhållas att av de resurser som ställs till förfogande också ingär ökade
medel för att underlätta produktion av sådana hjälpmedel för vilka det är
svårt att få till stånd tillverkning på gängse villkor.

Beskrivning av nuläget och vissa synpunkter på
utvecklingen

STU framhåller att insatserna för teknisk forskning och utveckling
avseende handikapphjälpmedel utgör en väsentlig del av STU:s verksamhet
inom behovsområdet Socialteknik samt påpekar att projekt stödjes under
budgetåret 1976/77 till en kostnad av ca 5,5 milj. kr. gällande teknisk forskning
och utveckling på handikappområdet.

STU anger en rad exempel för att belysa STU:s aktiviteter på några
områden som speciellt nämnts i motionen. Härefter anför STU bl. a.
följande.

STU instämmer i att erforderliga basresurser saknas inom många handikappsektorer
för att dels driva en god forskning och utveckling och dels ta till
vara framkomna resultat. Tillgång på lämpliga basresurser är väsentlig för att
STU ska kunna fylla sin uppgift att initiera angelägna forsknings- och
utvecklingsprojekt. STU har däremot icke möjlighet att garantera en
kontinuerlig basresurs inom något visst område. Som nämndes ovan är
kvalificerad kompetens också ofta nödvändig för att effektivt kunna utnyttja
avancerade forsknings- och utvecklingsresultat. Sådana resurser bör arbeta
nära forskningen och klinikerna. Den ovan nämnda mönsterstyrningstekniken
för handproteser är ett mycket viktigt forskningsresultat som kommer
att kräva sådana kvalificerade basresurser för att effektivt kunna utnyttjas.
Tekniken har utvecklats av en grupp vid Chalmers tekniska högskola och
Sahlgrenska sjukhuset. Fortsatt verksamhet utöver avgränsade FoU-insatser,
vilka kan stödjas av STU, hos denna och liknande grupper är av största
vikt.

För att effektivt utnyttja resultaten av forskning och utveckling krävs
också resurser för att informera om nya hjälpmedel och finansiera dessa
hjälpmedel. Detta har delvis berörts ovan. Ett område där problem råder att
finansiera hjälpmedel gäller handikappades möjligheter att köpa egen bil om
denna icke direkt är nödvändig för yrkesverksamhet. STU önskar instämma i
föreslagna förbättringar på detta område. Parentetiskt kan nämnas att STU
stödjer flera utvecklingsprojekt gällande handikappade och användning av
bil.

Statens utvecklingsfond framhåller att fonden ännu ej fått någon låneansökan
inom det ortopedtekniska området men påpekar att fonden beviljat ett
lån till ett företag, som utvecklar ett speciellt fordon avsett för rullstolsbundna
personer.

Socialstyrelsen påpekar att en resursförstärkning för forskning och utveckling
av tekniska hjälpmedel alltid måste innebära att även den kliniska sidan
förstärks och att psyko-sociala aspekter beaktas.

SoU 1977/78:7

Statens handikappråd anför bl. a. följande.

För att kunna öka produktionen av nya tekniska hjälpmedel för gravt
handikappade är det enligt vår mening nödvändigt att det inom Handikappinstitutet
inrättas en tillverkningsenhet som har personal med kvalificerat
tekniskt kunnande om de problem som handikappade medborgare möter.
Utan sådant kunnande är det enligt vår mening inte möjligt att fl en
tillverkning och vidareutveckling av de objekt som tas fram genom
forskningsgrupper på området. De medel som riksdagen anslagit för produktion
av hjälpmedel bör därför bl. a. användas för att bygga upp en sådan
tillverkningsenhet inom eller utom Handikappinstitutet.

Handikappinstitutet anför följande, vartill även statens handikappråd
hänvisar.

Handikappinstitutet delar motionärens uppfattning att modern teknik har
stora potentiella utvecklingsmöjligheter inom bl. a. det ortopedtekniska
området. Det har också sedan åtskilliga år varit en medveten strävan hos
institutet att dels följa den tekniska utvecklingen, dels överföra denna tekniks
möjligheter till handikappsektorn. En omfattande dokumentationsverksamhet,
ett brett internationellt kontaktnät och projektsamarbete med forskningsinstitutioner
och industri är de medel som använts i en sådan strävan.
Institutet kan instämma i motionärens uppfattning att ökade resurser skulle
påskynda utvecklingen. Härvid bör emellertid beaktas att den tekniska
utvecklingen måste gå hand i hand med förbättrade produktionsmöjligheter,
utbildning av vårdyrkespersonal på de nya hjälpmedlen och en fortlöpande
utvärdering av teknikens sociala roll.

Institutet har sedan flera år ett omfattande samarbete med styrelsen för
teknisk utveckling, vilket ger allt bättre möjligheter att fördela forskningsoch
utvecklingsresurser på ett optimalt sätt. Ett betydelsefullt inslag i
resursfördelningen är den långsiktiga uppbyggnaden av en stab handikappkunniga
kvalificerade tekniker och tekniska institutioner, som är så avgörande
för kontinuiteten i forskningsarbetet.

Landstingsförbundet anför att i överenskommelsen mellan staten och
Landstingsförbundet om en fördjupad samverkan mellan parterna som huvudmän
för handikappinstitutet hänsyn också har tagits till forskningens
betydelse och behovet av samordning. Landstingsförbundet anför vidare att
handikappinstitutet också deltar i de internationella forskningsansträngningarna
vilka också kommer den svenska hjälpmedelshanteringen till godo.
Det måste dock enligt Landstingsförbundet ankomma på institutets styrelse
att ange inriktningen av institutets insatser på forskningsområdet.

DHR anför följande.

Utvecklingen på det ortoped-tekniska området har begränsats till handprotes-
och ortosområdet samt vissa knäledsfunktioner. Främst har forskningsmedel
satsats på en elektroniskt styrd hand utan att man kunnat nå fram
till en produktion av sådan. Anslagen till forskning på det ortoped-tekniska

SoU 1977/78:7

området har också dragits ned under senare år med hänvisning till att inga
forskare intresserat sig för nya objekt inom detta område. Inom Handikappinstitutet
har man också prioriterat andra hjälpmedelsområden och därför
dragit ned utredningsresurserna på ortopedområdet.

Utbildningen på ortoped-tekniska området har också länge varit försummad.
Den upprustning som nu skett genom utbildningen vid vårdyrkesskolan
i Jönköping kan ge förbättrad rekrytering till verkstäderna. Men för att
fl personalresurser till forskning och utveckling krävs en högre utbildning av
ortoped-teknisk personal, men också ett ökat intresse från ortopedläkarnas
sida för de tekniska problemen i samband med rehabilitering av amputerade,
reumatiker m. fl. rörelsehindrade.

HCK påpekar att vissa framsteg har skett under de senaste åren och att
elektronikens utveckling har medfört att många handikappade kunnat få
hjälpmedel, som givit dem helt nya möjligheter. Men utvecklingen på det
ortopedtekniska området ligger ändå inte i nivå med den allmänna tekniska
utvecklingen, påpekas det vidare. HCK framhåller att det krävs därför ökade
resurser för att tillvarata de erfarenheter som gjorts inom andra områden och
att det är angeläget att detta arbete kan bedrivas kontinuerligt och att
handikappades kunskaper tas till vara i planering och prioritering. Det är
enligt HCK också angeläget att man vid konstruktion och design tar hänsyn
till hjälpmedlens estetiska utformning.

Nordiskt samarbete rörande tekniska hjälpmedel för handikappade

Motionen

I motionen 1976/77:1298 av Olof Palme m. fl. (s) - vilken innehåller
motiveringen till yrkandet i motionen 1976/77:1299 av samma motionärer -anförs bl. a. följande.

Avsättningen i Sverige för de mera tekniskt avancerade hjälpmedlen är
förhållandevis liten, vilket är ett hinder för en mera fabriksmässig och
rationell produktion av dessa. För att bättre kunna svara mot de handikappades
behov av högt utvecklade tekniska hjälpmedel skulle det betyda
mycket med en gemensam nordisk marknad på detta område. Detta gäller i
första hand hjälpmedel som produceras inom Norden men också sådana som
importeras utifrån. En samordnad inköpsverksamhet för Norden skulle
kunna innebära billigare tekniska hjälpmedel för handikappade.

Ett försök till nordiskt samarbete i dessa frågor har gjorts. Den nordiska
nämnd som finns för handikappfrågor har tillsatt en arbetsgrupp för att utreda
frågor om registrering av och information om hjälpmedel på nordisk bas. En
annan arbetsgrupp sysslar med utredning om möjligheterna för nordiskt
samarbete rörande prövning av hjälpmedel.

Dessa strävanden bör ytterligare stimuleras och utbyggas. Alla som har
erfarenhet av samarbete över gränserna vet dock att sådant arbete tar tid och
kräver betydande insatser för att ge resultat.

Enligt vår mening är det angeläget att de handikappades organisationer ges
möjlighet att påverka utvecklingen på detta område. Genom sina erfaren -

SoU 1977/78:7

heter skulle de kunna ge värdefulla bidrag i det nordiska arbetet på
hjälpmedelsområdet. Kontakter mellan de organ som inom Nordiska rådets
ram svarar för hjälpverksamheten och handikapporganisationerna bör tagas
för gemensam diskussion om hjälpmedelsproblemen.

Uppgifter för vissa nordiska organ

Nordiska ministerrådet har inrättat Nordiska nämnden för handikappfrågor,
som börjat sin verksamhet år 1976. Nämnden har till ändamål att verka för en
effektivisering av det nordiska samarbetet på handikappforskningens och
hjälpmedelsförsörjningens område samt i övrigt att inom sitt ansvarsområde
fungera som ett expertorgan för ministerrådet. Nämnden har inrättats för en
försöksperiod om tre år. Deltagande länder är Danmark, Finland, Norge och
Sverige samt Island på observatörsbasis.

I yttrande över motionen 1976/77:1299 lämnar nämnden bl. a. följande
uppgifter om sin verksamhet m. m.

Mot bakgrund av att den nordiska nämnden för handikappfrågor har sina
huvuduppgifter på handikappforskningens och hjälpmedelsförsörjningens
områden är det en viktig uppgift för nämnden att följa och översiktligt
dokumentera den handikappforskning som bedrivs i de nordiska länderna.
En nordisk inventering av forskningsprojekt inom handikappområdet har
gjorts, och en rapport härom, ”Registrering av nordiska projekt inom handikappområdet
1976”, finns utgiven. I rapporten, som finns i en svensk
och en engelsk edition, lämnas uppgifter om drygt 200 projekt. Arbete med en
motsvarande rapport för år 1977 pågår.

På grundval av gjorda inventeringar kan nämnden ta eller förmedla
initiativ till sådan forskning inom sitt ansvarsområde som från samnordisk
synpunkt bedöms särskilt angelägen. Genom sin ställning har nämnden
möjligheter att verka för en ändamålsenlig koordinering av handikappforskningen
i de nordiska länderna. I detta sammanhang framhålls särskilt att
nämnden fyller en viktig funktion när det gäller att öppna informationsvägar
mellan forskare samt mellan forskare, myndigheter och enskilda.

För att bl. a. få till stånd en lämplig grundval för ett nordiskt samarbete
beträffande bl. a. utarbetande av kravspecifikationer, provning, upphandling,
information om samt förmedling av handikapphjälpmedel har nämnden
tillsatt arbetsgrupper. Sålunda har tillsatts en arbetsgrupp med uppgift att
utreda frågor om registrering av och information om hjälpmedel på nordisk
bas. Ett förslag om principer för ett gemensamt nordiskt klassifikationssystem
för handikapphjälpmedel kommer att behandlas av nämnden under
år 1977. Vidare har nämnden tillsatt en arbetsgrupp som skall utreda
möjligheterna till nordiskt samarbete rörande provning av hjälpmedel.
Arbetsgruppen skall också studera frågan om ställningstagande till utarbetade
kravspecifikationer. Nämnden framhåller att en gemensam syn i denna
fråga är en förutsättning för ett utvidgat nordiskt samarbete i provningsfrågor.

SoU 1977/78:7

Nordforsk (nordiska samarbetsorganisationen för teknisk-vetenskaplig
forskning), vars stadgar fastställdes av Nordiska rådet år 1969, är ett serviceoch
samarbetsorgan med de nordiska ländernas ingenjörsvetenskapsakademier
och motsvarande organ som medlemmar. Verksamheten syftar till att
förbättra utbytet av tekniskt-vetenskapligt s. k. FoU-arbete genom effektiv
samordning av parallellgående och överlappande forskningsinsatser inom
olika områden.

Nordiska industrifonden (nordisk fond för teknologi och industriell utveckling)
- som tillkommit genom en överenskommelse mellan de nordiska
länderna år 1973 och vars statuter fastställts av Nordiska ministerrådet
samma år - skall främja ett effektivare utnyttjande av nordiska resurser för
teknologi och industriell utveckling, bl. a. genom att stödja finansieringen av
projekt som har industriellt intresse i två eller flera av medlemsländerna.

Remissyttranden

Även över motionen 1976/77:1299 har utskottet inhämtat yttranden från
styrelsen för teknisk utveckling (STU), statens utvecklingsfond, socialstyrelsen,
statens handikappråd, handikappinstitutet. Nordiska nämnden för handikappfrågor,
Landstingsförbundet, De handikappades riksförbund (DHR)
samt Handikappförbundens centralkommitté (HCK).

Remissinstanserna delar motionärernas mening om angelägenheten av
nordiskt samarbete för att skapa en gemensam marknad m. m. för handikapphjälpmedel.
I förekommande fall framförs i remissyttrandena vissa
påpekanden och förslag med anknytning till ett sådant samarbete m. m.

STU påpekar bl. a. att STU arbetar för ett utvidgat samarbete på hjälpmedelsområdet,
dels inom ett särskilt pilotprojekt som speciellt studerar de
talskadades kommunikationsproblem, dels inom ramen för Nordforsk. STU
anför bl. a. följande:

I motionerna 1976/77:1298-1299 framhålies att avsättningen för många
tekniska hjälpmedel är liten i Sverige. STU instämmer i detta och vill framhålla
att detta lett till stora svårigheter att nyttiggöra vissa forsknings- och
utvecklingsresultat. Detta har i synnerhet gällt det ortopedtekniska området.
De korta serierna och formerna för upphandling och beställning av handikapprodukter
har gjort att tillverkande företag i många fall funnit området
alltför osäkert för att ta risken av att starta en produktion.

Ett utvidgat nordiskt samarbete kan vara ett sätt att minska de nämnda
problemen genom att skapa en större marknad och genom att bättre hushålla
med tillgängliga forsknings- och utvecklingsresurser. STU arbetar för ett
utvidgat nordiskt samarbete på området dels inom ett särskilt pilotprojekt
som speciellt studerar de talskadades kommunikationsproblem och dels
inom ramen för Nordforsk. STU vill således understryka de synpunkter som
framförs i motionerna 1976/77:1298-1299 avseende angelägenheten av
nordiskt samarbete liksom att sådant samarbete kräver betydande tid och
resurser för att ge resultat.

SoU 1977/78:7

Statens utvecklingsfond anför bl. a. att fonden vid några tillfällen har
uppmärksammat att den svenska marknaden för vissa handikapphjälpmedel
är av den storleksordningen att en produktion inom landet ej kan startas eller
har startats trots bristande förutsättningar och att för den skull ett nordiskt
samarbete torde vara ytterst värdefullt. Därigenom kan, sägs det, resurserna
kanaliseras och eventuellt dubbelarbete undvikas. Genom att ett större
underlag skapas ökar motivationen att utveckla och tillverka produkter
avsedda att underlätta tillvaron för de handikappade, sägs det vidare.

Socialstyrelsen påpekar bl. a. att det är viktigt att handikappinstitutet ges
tillräckliga resurser för att aktivt kunna följa och delta i en verksamhet som
bygger på nära samverkan med övriga Norden. Socialstyrelsen anför bl. a.
följande.

Socialstyrelsen anser att man på alla sätt bör undersöka om det genom ett
ökat nordiskt samarbete går att bl. a. rationalisera och effektivisera försörjningen
av hjälpmedel för handikappade. Internationellt samarbete är ibland
en av de viktigaste förutsättningarna för att vissa handikappades hjälpmedelsbehov
skall bli tillgodosett, främst då antalet personer är fl, tekniken
komplicerad eller då tillverkning av en produkt inte bedöms vara lönsam.
Vidare kan eventuella vinster av ett samarbete leda till ett bättre utnyttjande
av befintliga resurser, vilket kommer såväl den handikappade som samhället
till godo. I den totala bilden av hjälpmedelsförsörjningen inkluderar styrelsen
då även nödvändigt forsknings- och utvecklingsarbete.

Styrelsen finner det därför vara av stor vikt att de olika försök till nordiskt
samarbete, som för närvarande pågår inom hjälpmedelsområdet, följs och ges
de resurser som krävs, bl. a. för att det kan komma fram nya aspekter av stort
intresse för hjälpmedelsverksamheten och som snabbt bör tas upp till
utredning och/eller behandling. Det är därför viktigt att Handikappinstitutet,
som i framtiden kommer att ha en väsentligt förstärkt roll inom området,
(betänkandet Samverkan i handikappinstitutet, Ds S 1976:8) ges tillräckliga
resurser för att, som det centrala organet för hjälpmedelsverksamheten,
aktivt kunna följa och delta i en verksamhet som bygger på en nära
samverkan med övriga Norden.

Statens handikappråd framhåller bl. a. att det är angeläget att handikapporganisationerna
ges möjligheter att påverka utvecklingen. Handikapprådet
anför bl. a. följande.

Behovet av ett utökat tekniskt utvecklingsarbete och samordnad forskning
inom hjälpmedelsområdet förefaller vara likartat i hela Norden. Handikappinstitutet
och Nordiska nämnden för handikappfrågor har viktiga uppgifter
när det gäller det nordiska samarbetet på hjälpmedelsområdet. En utökad
samverkan mellan de nordiska länderna är särskilt angelägen när det gäller de
mera tekniskt avancerade handikapphjälpmedlen. Bristen på kvalificerad
utbildning på detta område samt bristen på resurser på tillverkningssidan,
t. ex. när det gäller barnhjälpmedel, har skapat stora problem.

Vi utgår givetvis ifrån att produktionen av hjälpmedlen inte kommer att
styras av ett lönsamhetstänkande utan att behovet kommer att vara
avgörande.

Vi anser i likhet med motionärerna att det är angeläget att handikapporganisationerna
ges möjligheter att påverka utvecklingen på detta område.

SoU 1977/78:7

Handikappinstitutet - till vars yttrande statens handikappråd även hänvisar
- tillstyrker motionsförslaget om ökat nordiskt samarbete på handikappområdet.
Institutet sammanfattar sina synpunkter och förslag i följande
punkter.

1) Nordiska projekt inom handikappområdet bör föregås av kvalificerade
analyser avseende ett sannolikt gynnsamt resultat. Härvid bör beaktas de
olika ländernas sociala, ekonomiska och administrativa strukturer samt att
planläggning och genomförande av projekt väl förankras i de nationella
organens intentioner.

2) Former bör sökas för handikapporganisationernas kontinuerliga
medverkan.

3) Den nordiska uppbyggnaden av ramar för forsknings- och utvecklingsarbete
samt testning bör analyseras, och en ny mera formaliserad ordning för
samverkan bör fastställas genom en utredning och överenskommelse på
regeringsnivå.

4) Större klarhet om olika officiella nordiska organs kompetensområde bör
åstadkommas.

5) Nordisk industrifond bör fö sådana riktlinjer att den i ökad utsträckning
kan stödja handikapprojekt.

Handikappinstitutet framhåller att institutet alltsedan sin tillkomst år 1968
har lagt stor vikt vid nordiskt och övrigt internationellt samarbete i vad gäller
tekniska hjälpmedel och miljöfrågor för handikappade samt anför
följande.

Den nordiska inriktningen av handikappinstitutets verksamhet kan exemplifieras
med vissa av institutet startade inventeringar av nordiska forskningsprojekt
inom handikappområdet samt inventeringar av befintliga
nordiska samorganisationer inom samma område. Båda dessa typer av
inventeringar har senare direkt övertagits av Nordiska nämnden för handikappfrågor.
På en rad andra områden har institutet sökt bidra till ett bättre
resursutnyttjande genom nordiskt samarbete. Särskilt bör pekas på de olika
nordiska konferenser som institutet ordnat samt det samarbete som skett
inom dåvarande arbetsgruppen för tekniska hjälpmedel för handikappade
inom Nordiska socialpolitiska kommittén 1970-1975 och inom Telemedel -ett organ för teletekniska hjälpmedel för handikappade - inom Nordiska
Ämbetsmannakommittén för Transportfrågor (NÄT) sedan 1974.

Efter uppdrag av Nordiska socialpolitiska kommittén lade institutet 1974-03-14 fram ”Förslag till utvidgad och samordnad nordisk forskning inom
handikappvårdens område”. Detta förslag utgjorde underlaget till Nordiska
ministerrådets beslut att inrätta den förut nämnda Nordiska nämnden för
handikappfrågor. Nämnden startade sin verksamhet i böljan av år 1976.

Institutet har således med insikt om det allmänna värdet av ett livligt
informationsflöde över nationsgränserna och betydelsen av att samarbete
internationellt etableras i vissa härför ägnade frågor sökt samverkan med
andra länder. Som i olika sammanhang påpekats är särskilt de extremt små
handikappgruppernas problem svåra att angripa från snäv nationell utgångspunkt.

Handikappinstitutet påpekar att det emellertid finns en rad faktorer som

SoU 1977/78:7

verkat hämmande för det praktiska arbetet inom området samt anför
följande.

Bland sådana faktorer kan nämnas alltför olika resurser på området samt i
vissa fall en otillräcklig planering av gemensamma projekt och bristande
förankring av dylika projekt i nationella organ. Ett problem är vidare att
handikapporganisationernas kunskaper utnyttjas i så liten utsträckning.
Några egentliga samarbetsformer med dessa organisationer har ännu inte
skapats.

Det vidgade nordiska samarbetet har i flera avseenden gett positiva
resultat. Institutet vill i detta sammanhang bl. a. peka på projekt rörande
telekommunikationer för döva till vilket stöd givits av Nordisk industrifond.
Vidare kan nämnas den provningsverksamhet som gällt patientlyftar inom
sjukvård och hemmiljö som utförts inom Nordforsk. Handikappinstitutet
finnér det väsentligt att fortsätta ansträngningarna att skapa ett rationellt
nordiskt samarbete inom hjälpmedelsområdet. Behovet av nära samgående
mellan de nordiska länderna kommer sannolikt att växa. När det gäller
tekniska hjälpmedel blir det alltmera uppenbart att samverkande resurser
kommer att behövas. Även om de nordiska länderna samverkar, framstår
de i vissa fall som en alltför liten enhet för att nå maximala resultat.

Vad som härvid är väsentligt är att påbörjandet av nordiska projekt föregås
av en noggrann bedömning av sannolikheten för godtagbara resultat och att
härvid beaktas de faktorer som förut nämnts.

Handikappinstitutet anför vidare att ett hinder som inom hjälpmedelsområdet
varit särskilt påfallande är den ojämna utbyggnaden i de olika länderna
av resurser för forsknings- och utvecklingsarbete samt testning och att detta
avspeglas bl. a. i de projektinventeringar som tidigare gjorts av institutet och
senare av Nordiska nämnden för handikappfrågor. I anslutning härtill lämnas
i yttrandet en redovisning för antalet projekt i Danmark, Finland, Norge och
Sverige under åren 1973, 1975 och 1976 samt för fördelningen av 1976 års
projekt på olika handikappgrupper. Det påpekas att en viss utbyggnad av
centrala organ sker även i andra nordiska länder. Handikappinstitutet anför
om organ på handikappområdet i andra nordiska länder m. m. följande.

Sålunda har under de senaste åren Danmark och Norge vardera fött en
central instans (nämnd) för tekniska hjälpmedelsfrågor. Deras personella
resurser är emellertid små. Finland och Island saknar för närvarande
motsvarande centrala organ. I många hänseenden har bristen på auktoritativa
nationella organ på detta område omöjliggjort ett rationellt nordiskt samarbete.
Exempel härpå är att det endast finns ett organ, handikappinstitutet, för
fastställande av nationella kravspecifikationer. Detta gör att det för närvarande
saknas underlag för att kunna nå fram till gemensamma praktiskt
betydelsefulla kravspecifikationer på detta område. När det gäller organ som
kan svara för en samordning av insatser inom hjälpmedelsområdet är
handikappinstitutet för närvarande största resursen på detta område inom
Norden.

I detta sammanhang bör också påpekas att större klarhet behövs om
arbetsfördelningen mellan officiella nordiska organ på detta område. Sålunda
synes kompetensområdena mellan t. ex. Nordforsk och Nordiska nämnden

SoU 1977/78:7

för handikappfrågor böra klarläggas.

Ett organ som har och kan förutses få ökad betydelse är Nordiska
industrifonden. Behovet att få en nordisk marknad för handikapphjälpmedel
är mycket stort och i många fall en nödvändighet för att fl till stånd en
produktion. Industrifonden kan bli ett viktigt instrument härför. Fondens
centrala uppgift är att stimulera industriell produktion i Norden med sikte på
ekonomiskt utbyte och sysselsättning. Vidare ger de riktlinjer som gäller för
fonden uttryck för att minst två nordiska länder skall delta i de projekt fonden
stödjer. Med dessa utgångspunkter kan som regel inte sådana handikapphjälpmedel
som vållar produktionsproblem vara aktuella för fonden. I
synnerhet de produkter som behövs för de svårast handikappade och således
erfordras i ett litet antal exemplar faller därmed i stort sett utanför fondens
ram. Fonden har emellertid som tidigare nämnts lämnat bidrag för denna typ
av projekt, men det torde fl ses som undantag. Det synes därför angeläget
att fondens riktlinjer ändras så att ökade insatser kan göras även inom nu
berörda områden.

Nordiska nämnden för handikappfrågor framhåller att i förlängningen av det
arbete som pågår med klassificerings- och provningsfrågor bör möjligheter
finnas att bygga upp ett nordiskt samarbete om produktion och inköp av
tekniska hjälpmedel för handikappade. Det påpekas att betydande och väl
förberedda insatser krävs för konkreta resultat. Nämndens möjligheter till
insatser begränsas av dess blygsamma administrativa resurser, men det är
ändå nämndens ambition att, när resultaten från försöksperioden skall
summeras under år 1978, presentera förslag till riktlinjer för ett fortsatt och
resultatgivande nordiskt samarbete på hjälpmedelsområdet, sägs det
vidare.

Landstingsförbundet framhåller bl. a. angelägenheten av att samordningsorganen
ges sådan sammansättning att de förmår gripa över de många samordningsproblemen
och att de ges goda resurser. Landstingsförbundet framför
bl. a. vissa synpunkter på handikappinstitutets uppgifter i ett nordiskt samarbete.
Landstingsförbundet anför följande.

Sjukvårdshuvudmännen som har det direkta ansvaret för huvuddelen av
de tekniska hjälpmedlen, har ett självklart intresse av att denna hantering har
en riktig utformning och att olika vägar prövas härvidlag. Det nordiska
samarbetet erbjuder en naturlig möjlighet eftersom likheterna mellan
länderna är påtaglig i fråga om sociala rättigheter och medicinsk omvårdnad.

Ett fördjupat samarbete i hjälpmedelsfrågoma bör kunna ge alla parter
fördelar inte minst då det gäller information, klassificering och prövning av
det stora utbud som finns. På ett helt påtagligt plan ligger också frågan om
inköpssamordning. Motionärerna pekar på att visst nordiskt samarbete redan
pågår.

De ansatser som hittills gjorts då det gäller nordiskt samarbete på hjälpmedelsområdet
har visat att det är en framkomlig väg som kan leda till
betydande fördelar.

Tekniska hjälpmedel är ett samlingsord för en mängd sinsemellan mycket
olika produkter för ett stort antal handikapp. Hjälpmedelshanteringens
gränser förändras ständigt och förskjuts mot nya områden dels som en följd

SoU 1977/78:7

av organisatoriska förändringar inom sjukvården, dels som en konsekvens av
förändrade synsätt på vad ett handikapp innebär.

Ett vidgat och fördjupat samarbete på det nordiska planet måste utgå från
bl. a. ovannämnda förutsättningar om resultatet skall bli av fortlöpande
praktiskt värde för de handikappade och fältarbetarna. De samordningsorgan
som då måste tillskapas borges en sådan sammansättning att de förmår gripa
över de många samordningsproblemen. Vidare erfordras att de samnordiska
organ som tilläggs dessa uppgifter ges goda resurser.

Handikappinstitutet har en viktig roll i det nordiska samarbetet då det
gäller samordning av provningsverksamheten. Med fördel kan en hel del av
denna verksamhet läggas ut på olika nordiska organ. En annan viktig uppgift
för handikappinstitutet gäller utgivande av normer och kravspecifikationer.

Sjukvårdshuvudmännens upphandlingsbolag, SUB, har påbörjat visst
samarbete i inköpsfrågor med några av de organ som finns i de övriga
nordiska länderna. Samordnade inköp är en verksamhet som kan ge
betydande fördelar såväl kort- som långsiktigt eftersom en effektiv inköpsplanering
ger goda styrmöjligheter och produktionspåverkan.

DHR anser att det är skäligt att samhället för en bättre insyn i produktion
och försäljning av tekniska hjälpmedel och kräver att handikapporganisationerna
ges möjlighet att yttra sig över forskningsanslag och att organisationerna
blir representerade i Nordiska nämnden för hjälpmedelsfrågor. DHR
anför bl. a. följande.

De Handikappades Riksförbund vill understryka vikten av att man genom
ett nordiskt samarbete vidgar marknaden för handikapphjälpmedel. På grund
av för små tillverkningsserier är det svårt att fö produktion av vissa
hjälpmedel. Det gäller inte minst mera tekniskt avancerade produkter. Ett
nordiskt samarbete när det gäller utveckling och tillverkning av rullstolar
anser DHR erforderlig för att fl fram stolar av bättre kvalité och medicinskt
riktig utformning. Något intresse för att utveckla t. ex. manuellt drivna
rullstolar finnes i dag inte hos tillverkarna.

Med hänsyn till att samhället svarar för kostnaderna vid anskaffningen är
det skäligt att samhället får en bättre insyn i produktion och försäljning av
tekniska hjälpmedel.

HCK understryker särskilt angelägenheten av att de handikappade för
möjlighet att påverka utvecklingen. HCK erinrar om de av Nordiska
nämnden för handikappfrågor tillsatta arbetsgrupperna för utredning av
frågor som rör registrering, information och prövning av hjälpmedel samt
påpekar att dessa strävanden bör ytterligare stimuleras och utbyggas och att
det är angeläget att handikapporganisationerna ges möjlighet att påverka
utvecklingen på området. HCK anför vidare bl. a. följande.

Utvecklingen inom handikappområdet i vårt land är en del av den
internationella utvecklingen. Vi kommer ständigt att påverkas av och vara
beroende av impulser utifrån, vilket bl. a. gäller utvecklingen av tekniska
hjälpmedel. Ett litet land kan inte klara den utvecklingen på egen hand.

Behovet av utökat tekniskt utvecklingsarbete och samordnad forskning
inom hjälpmedelsområdet förefaller vara likartat i hela Norden. Det är därför
angeläget att det inom de nordiska länderna sker en utveckling och

SoU 1977/78:7

samordning av forskningen på hjälpmedelsområdet samt en utökad
samverkan i hjälpmedelsförsörjningen. Vi vill vidare, i likhet med motionärerna,
betona vikten av att konsumenternas kunskaper och erfarenheter på
området ges tillfälle att komma till uttryck i detta viktiga nordiska samarbete.

Utskottet

I betänkandet behandlas motioner om insatser för utvecklandet av
ortopedtekniska hjälpmedel för handikappade samt om nordiskt samarbete
beträffande såväl sådana som andra tekniska hjälpmedel för handikappade.
Som bakgrund till behandlingen av motionerna redovisar utskottet bl. a.
vissa institutionella förhållanden beträffande verksamheten med hjälpmedel
för handikappade i Sverige och i de övriga nordiska länderna.

Tillhandahållandet av hjälpmedel för handikappade har sedan lång tid
tillbaka varit en angelägenhet för sjukvårdshuvudmännen. Staten har dock
lämnat bidrag till sjukvårdshuvudmännen för anskaffande av hjälpmedel.
Sedan år 1976 får huvudmännen viss ersättning från sjukförsäkringen för sin
verksamhet med handikapphjälpmedel.

År 1968 tillskapades genom ett avtal mellan staten och Svenska centralkommittén
för rehabilitering (SVCR) handikappinstitutet med uppgift att
vara centralt organ på hjälpmedelsområdet. Institutet skall bl. a. svara för
planering och samordning av forsknings- och utvecklingsarbete samt
provning av hjälpmedels lämplighet för handikappade. Institutet skall vidare
verka som informationsorgan på hjälpmedelsområdet samt bistå sjukvårdshuvudmännen
i hjälpmedelsverksamheten. Härjämte skall institutet bl. a.
följa den internationella utvecklingen och samarbeta med organ i utlandet
som har motsvarande uppgifter.

En förändring av huvudmannaskapet för handikappinstitutet är förestående.
Staten och Landstingsförbundet har nämligen tidigare i år träffat avtal
om att de fr. o. m. den 1 januari 1978 (prop. 1976/77:116, SfU 1976/77:28, rskr
1976/77:297) skall vara huvudmän för institutet. I anslutning till avtalet har
parterna träffat en särskild överenskommelse om finansieringen av handikappinstitutets
verksamhet under åren 1978 och 1979. Enligt finansieringsöverenskommelsen
skall handikappinstitutets fond tillföras ett belopp
motsvarande två kronor per invånare och år, vilket skall avdelas från
hjälpmedelsersättningen från sjukförsäkringen. I fonden skall bl. a. även ingå
medel som institutet erhåller som ersättning för utförda uppdrag.

Handikappinstitutet har sedan flera år tillbaka ett omfattande samarbete
med styrelsen för teknisk utveckling (STU). STU - som är en central
förvaltningsmyndighet för initiativ och stöd till samt planläggning och
rådgivning rörande teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete -stödjer bl. a. teknisk forskning och utveckling på handikappområdet.

Här bör även nämnas att visst stöd till utveckling av handikapphjälpmedel

SoU 1977/78:7

lämnas av statens utvecklingsfond, som har till ändamål att genom
långivning stödja utvecklingen av nya produkter, processer eller system för
industriell produktion.

Av de övriga nordiska länderna har Danmark och Norge en central instans
för tekniska hjälpmedelsfrågor. De personella resurserna är emellertid små.
Finland och Island saknar f. n. motsvarande centrala organ.

Nordiska ministerrådet har för en försöksperiod om tre år fr. o. m. den 1
januari 1976 inrättat Nordiska nämnden för handikappfrågor, som bl. a. har
till ändamål att verka för en effektivisering av det nordiska samarbetet på
handikappforskningens och hjälpmedelsforskningens område. Deltagande
länder är Danmark, Finland, Norge och Svergie samt på observatörsbasis
Island. Nämnden gör bl. a. inventeringar av forskningsprojekt inom handikappområdet.
I fjol utgavs en rapport från en sådan inventering. För att man
skall få till stånd en lämplig grundval för ett nordiskt samarbete beträffande
bl. a. utarbetande av kravspecifikationer, provning, upphandling, information
om samt förmedling av handikapphjälpmedel har nämnden tillsatt två
arbetsgrupper. Den ena arbetsgruppen skall utreda frågor om registrering av
och information om hjälpmedel på nordisk bas. Den andra arbetsgruppen
skall utreda möjligheterna till nordiskt samarbete rörande provning av
hjälpmedel.

Av betydelse för handikappområdet är även Nordiska samarbetsorganisationen
för teknisk-vetenskaplig forskning (Nordforsk) och Nordiska fonden
för teknologi och industriell utveckling (Nordiska industrifonden). Verksamheten
inom Nordforsk syftar till att utbytet av tekniskt vetenskapligt
forsknings- och utvecklingsarbete skall förbättras. Nordiska industrifonden
skall främja ett effektivare utnyttjande av nordiska resurser för teknologi och
industriell utveckling, bl. a. genom att stödja finansieringen av projekt som
har industriellt intresse i två eller flera av medlemsländerna.

I motionen 1976/77:724 av Börje Nilsson (s) begärs en utredning om ökade
insatser på det ortopedtekniska området. Motionären anför bl. a. att utvecklingen
på detta område begränsats till vissa smärre nykonstruktioner och att
ny teknik endast i några fall har tillämpats. Motionären framhåller att det
inom modern industriell produktion finns teknik som bör kunna överföras till
det ortopedtekniska området och att formgivare bör engageras för att skapa
produkter med estetisk utformning. För att få fram forsknings- och
utvecklingsprojekt på området behövs det, sägs det, att ett kontinuerligt
forskningsarbete etableras på området. Handikappinstitutet eller annat organ
bör enligt motionären få resurser härför.

I motionen 1976/77:1299 av Olof Palme m. fl. (s) begärs att riksdagen som
sin mening skall ge regeringen till känna vad motionärerna anfört i motionen
1976/77:1298 om nordiskt samarbete beträffande tekniska hjälpmedel för
handikappade m. m. I sistnämnda motion framhålls - mot bakgrund av att
den svenska marknaden är förhållandevis liten för de mera tekniskt
avancerade hjälpmedlen - fördelarna med en gemensam nordisk marknad

SoU 1977/78:7

och en samordnad inköpsverksamhet för Norden, i första hand beträffande
hjälpmedel som produceras i Norden men även beträffande sådana som
importeras utifrån. Motionärerna erinrar om det samarbete beträffande
hjälpmedelsfrågor, som inletts genom de uppgifter som de två av Nordiska
nämnden för handikappfrågor tillsatta arbetsgrupperna fött, och påpekar att
dessa strävanden bör ytterligare stimuleras och utbyggas. Motionärerna
framhåller att de handikappades organisationer bör ges möjlighet att påverka
utvecklingen på området och att kontakter bör tas mellan de organ som inom
Nordiska rådets ram svarar för hjälpverksamheten och handikapporganisationerna
för gemensam diskussion om hjälpmedelsproblemen.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionerna från STU, statens
utvecklingsfond, socialstyrelsen,statens handikappråd, handikappinstitutet,
Nordiska nämnden för handikappfrågor, Landstingsförbundet, De handikappades
riksförbund (DHR) samt Handikappförbundens centralkommitté
(HCK).

Remissinstanserna framhåller angelägenheten av ökade insatser för
utveckling av handikapphjälpmedlen och vitsordar betydelsen av att man
försöker få till stånd ett nordiskt samarbete på hjälpmedelsområdet.

När det gäller utveckling av hjälpmedel inom Sverige anser de flesta
remissinstanserna att det bör vara handikappinstitutet som ges resurser
härför och som skall ta initiativ på området. Statens handikappråd framhåller
att det är nödvändigt att det inom handikappinstitutet inrättas en tillverkningsenhet
med kvalificerat tekniskt kunnande om de problem som
handikappade möter, och DHR framhåller angelägenheten av att det inom
institutet skapas en verkstadsresurs för tillverkning av bl. a. kvalificerade
ortopediska hjälpmedel. Socialstyrelsen anför bl. a. att en resursförstärkning
för forskning och utveckling av tekniska hjälpmedel alltid måste innebära att
även den kliniska sidan förstärks och att psyko-sociala aspekter beaktas. STU
påpekar att det också krävs resurser för information om nya hjälpmedel för att
man skall kunna effektivt utnyttja resultaten av forskning och utveckling.
DHR framhåller att det krävs en högre utbildning av ortopedteknisk personal
för att man skall fl personalresurser till forskning och utveckling. HCK
uttalar att det är angeläget att man vid konstruktion och design också tar
hänsyn till hjälpmedlens estetiska utformning.

Flera remissinstanser framhåller särskilt att handikappinstitutet även har
en viktig uppgift när det gäller att verka för en utbyggnad av det nordiska
samarbetet på hjälpmedelsområdet. Nordiska nämnden för handikappfrågor
anför att nämnden avser att - i samband med att försöksperioden för
nämndens verksamhet utlöper år 1978 - presentera förslag till riktlinjer för ett
fortsatt och resultatgivande nordiskt samarbete på hjälpmedelsområdet.
Statens handikappråd, DHR och HCK framhåller angelägenheten av att
handikapporganisationerna får möjlighet att påverka utvecklingen. I
sammanhanget kräver DHR bl. a. att handikapporganisationerna blir representerade
i Nordiska nämnden för handikappfrågor.

SoU 1977/78:7

Utskottet är ense med motionären i motionen 1976/77:724 om att ökade
insatser bör göras för forskning och utveckling beträffande handikapphjälpmedel
på det ortopedtekniska området och att därvid även hjälpmedlens
utformning ägnas särskild uppmärksamhet. Då det gäller initiativ i angivna
hänseenden har enligt utskottets mening handikappinstitutet en central
uppgift. I betänkandet (Ds S 1976:8) Samverkan i handikappinstitutet-vilket
legat till grund för ovannämnda avtal mellan staten och Landstingsförbundet
om huvudmannaskapet för institutet - har framhållits institutets uppgift att
svara för en övergripande handläggning av hjälpmedelsfrågorna och att ha en
överblick över hela hjälpmedelsprocessen - från kartläggning av hjälpmedelsbehov
samt forsknings- och utvecklingsarbetet till den slutliga ordinationen
och tillhandahållandet av hjälpmedlen åt den handikappade. Den i
anslutning till avtalet träffade överenskommelsen om finansieringen av
handikappinstitutets verksamhet under åren 1978 och 1979 kommer att ge
institutet väsentligt ökade resurser förbi. a. framtagning av nya hjälpmedel.
Av handikappinstitutets fond skall således enligt finansieringsöverenskommelsen
årligen avdelas ett belopp av 1,3 milj. kr., vilket institutets styrelse får
disponera för att initiera och stimulera tillverkning av vissa handikapphjälpmedel,
för vilka det föreligger svårigheter att etablera produktion på gängse
villkor. Därjämte skall högst 1,3 milj. kr. få användas som förskottsmedel/
förlustgaranti i samband med beställningar och inköp av hjälpmedel som görs
av Sjukvårdshuvudmännens upphandlingsbolag (SUB) i samarbete med
institutet. Till jämförelse kan nämnas att under de senaste budgetåren 1 milj.
kr. per år har anvisats till institutet för produktion av nya hjälpmedel.

Bl. a. genom de ökade resurser, som i enlighet med det sagda tillförs
handikappinstitutet, bör enligt utskottets mening institutet få möjligheter att,
i överensstämmelse med det ovan anförda, i väsentlig utsträckning öka sina
insatser såväl på det ortopedtekniska området som på andra hjälpmedelsområden.
Med hänsyn härtill och till att man bör avvakta den utveckling det
förändrade huvudmannaskapet kan medföra för institutets verksamhet är det
enligt utskottets mening inte erforderligt att något riksdagens initiativ tas i
den av motionären upptagna frågan. Härvid beaktar utskottet även att, som
framgår av den lämnade redovisningen i betänkandet, samhället även genom
andra institutioner än handikappinstitutet ställer resurser till förfogande för
utveckling av bl. a. ortopedtekniska hjälpmedel. Samarbetet mellan handikappinstitutet
och dessa institutioner bör, såvitt utskottet kan bedöma, efter
hand kunna utvecklas ytterligare.

Det råder inte några delade meningar om att man, som förordas i motionen
1976/77:1299, bör sträva efter ett ökat nordiskt samarbete på hjälpmedelsområdet.
Självfallet bör samarbetet även med länder utanför Norden i
möjligaste mån vidgas. Möjligheterna för ett bredare samarbete på nordisk
bas är bl. a. beroende av att det i de olika länderna finns organisationer eller
institutioner, som har möjlighet att på ett kraftfullt sätt bidra till att utveckla
samarbetet. F. n. varierar förutsättningarna härvidlag i viss utsträckning

SoU 1977/78:7

mellan de olika länderna. Sverige har goda förutsättningar i angivna hänseende.
Stora krav måste därför ställas på vårt land, då det gäller att vidga
samarbetet. Det ankommer för svenskt vidkommande på handikappinstitutet
att följa utvecklingen på handikappområdet i andra länder och att - när
förutsättningar härför föreligger - ta initiativ till samarbete över gränserna på
detta område. Institutet har också, som institutet framhåller i sitt yttrande,
alltsedan sin tillkomst lagt stor vikt vid nordiskt och övrigt internationellt
samarbete. En viktig uppgift när det gäller att främja ett nordiskt samarbete på
handikappområdet har även Nordiska nämnden för handikappfrågor.
Utskottet vill i likhet med motionärerna framhålla angelägenheten av att
även handikapporganisationerna inlemmas i samarbetet över gränserna. Vid
sina överväganden har emellertid utskottet inte kunnat finna att ett bifall till
motionen 1976/77:1299 skulle öka möjligheterna att få till stånd ett sådant
vidgat samarbete på handikappområdet, som förordas av motionärerna och
varom enighet råder. Utskottet kan därför inte biträda motionsyrkandet.

Utskottet hemställer

1. beträffande ökade insatser på det ortopedtekniska området att
riksdagen avslår motionen 1976/77:724,

2. beträffande nordiskt samarbete rörande tekniska hjälpmedel för
handikappade att riksdagen avslår motionen 1976/77:1299.

Stockholm den 22 november 1977

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: Göran Karlsson (s), Gabriel Romanus (fp), Erik Larsson (c), Nils
Carlshamre (m), Evert Svensson (s), Karin Andersson (c), John Johnsson (s),
Bengt Bengtsson (c), Ivar Nordberg (s), Kjell Nilsson (s), Britt Wigenfeldt (c),
Sven-Gösta Signell (s), Kersti Swartz (fp), Gunnar Biörck i Värmdö (m) och
Iris Mårtensson (s).

Reservation

beträffande nordiskt samarbete rörande tekniska hjälpmedel för handikappade
(punkten 2 i hemställan) av Göran Karlsson, Evert Svensson, John Johnsson,
Ivar Nordberg, Kjell Nilsson, Sven-Gösta Signell och Iris Mårtensson (samtliga
s) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 19 med ”Det
råder” och slutar på s. 20 med ”biträda motionsyrkandet” bort ha följande
lydelse:

SoU 1977/78:7

Med hänsyn till att marknaden för mera tekniskt avancerade handikapphjälpmedel
i vart och ett av de nordiska länderna är begränsad skulle mycket
vara att vinna på att intensifiera det nordiska samarbetet på hjälpmedelsområdet.
I motionen 1976/77:1298 framförs värdefulla förslag om
hur ett närmare nordiskt samarbete skall byggas ut. Det är därvid enligt
utskottets mening angeläget att de handikappades organisationer ges möjlighet
att påverka utvecklingen. Genom sina erfarenheter skulle de kunna
ge värdefulla bidrag till det nordiska arbetet på hjälpmedelsområdet.

Utskottet vill också understryka vad handikappinstitutet uttalat i sitt
remissyttrande där man anger olika framkomstvägar för ett nordiskt samarbete
på handikappområdet. Institutet som tillstyrker motionen
1976/77:1299 sammanfattar sina synpunkter enligt följande:

Nordiska projekt inom handikappområdet bör föregås av kvalificerade
analyser avseende ett sannolikt gynnsamt resultat. Härvid bör beaktas
de olika ländernas sociala, ekonomiska och administrativa strukturer
samt att planläggning och genomförande av projekt väl förankras i de
nationella organens intentioner.

Former bör sökas för handikapporganisationernas kontinuerliga medverkan.

Den nordiska uppbyggnaden av ramar för forsknings- och utvecklingsarbete
samt testning bör analyseras och en ny mera formaliserad ordning
för samverkan bör fastställas genom en utredning och överenskommelse
på regeringsnivå.

Större klarhet om olika officiella nordiska organs kompetensområde bör
åstadkommas.

Nordisk industrifond bör få sådana riktlinjer att den i ökad utsträckning
kan stödja handikapprojekt.

Då det är angeläget att de synpunkter som motionen innehåller och de
som framkommit i remissyttrandena förs vidare och att initiativ tas till
ökat nordiskt samarbete vill utskottet tillstyrka att vad som anförts i motionen
1976/77:1298 om nordiskt samarbete beträffande tekniska hjälpmedel
för handikappade m. m. ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen med bifall till motionen 1976/77:1299 som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen
1976/77:1298 anförts om nordiskt samarbete beträffande tekniska
hjälpmedel för handikappade m. m.

Stockholm 1977