SoU 1977/78:35
Socialutskottets betänkande
1977/78:35
med anledning av motioner om förkortad arbetstid m. m.
Motionerna
I motionen 1977/78:333 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås
1. att riksdagen hos regeringen hemställer om att förslag om 7 timmars
arbetsdag för alla framläggs under 1978,
2. att riksdagen uttalar att 6-timmarsdagen skall genomföras under första
delen av 1980-talet,
3. att riksdagen hos regeringen hemställer om en skyndsamt utarbetad
plan för en snabb nedtrappning av arbetstiden till 6 timmar om dagen eller 30
timmars arbetsvecka för skiftarbetare och jämställda grupper,
4. att riksdagen uttalar att konjunkturanpassad arbetstid inte är förenlig
med arbetstidslagstiftningens syften.
I motionen 1977/78:548 av Lars-Ove Hagberg m. fl. (vpk) föreslås att
riksdagen beslutar
1. att 10 § om allmän övertid och extra övertid samt 9 § om övertid för
förberedelse och avslutningsarbete utgår ur allmänna arbetstidslagen,
2. att 7 a och 8 §§ i allmänna arbetstidslagen erhåller följande lydelse:
Nuvarande lydelse
Motionärernas förslag
I denna■
7 a §
enligt avtalet.
Vid beräkning av tillåten övertid
enligt 10$ minskas den ordinarie
arbetstiden enligt 4 § före varje infallande
helgdag, som är arbetsfri och
som ej är söndag, med den arbetstid
som arbetstagaren skulle ha fullgjort
om helgdagen i stället hade varit
vardag.
Vid beräkning av tillåten övertid
enligt 8$ minskas den ordinarie
arbetstiden enligt 4 § före varje infallande
helgdag, som är arbetsfri och
som ej är söndag, med den arbetstid
som arbetaren skulle ha fullgjort om
helgdagen i stället hade varit vardag.
Har natur- eller olyckshändelse
eller annan därmed jämförlig omständighet,
som ej kunnat förutses,
vållat avbrott i verksamhet eller
medfört överhängande fara för sådant
avbrott eller för skada på liv,
Har natur- eller olyckshändelse
eller annan därmed jämförlig omständighet,
som ej kunnat förutses,
medfört överhängande fara för skada
på liv, hälsa eller egendom, för
övertid tagas ut i den utsträckning
1 Riksdagen 1977/78. 12 sami. Nr 35
SoU 1977/78:35
2
Nuvarande lydelse
hälsa eller egendom, får övertid tagas
ut i den utsträckning som förhållandena
kräver.
Arbetsgivaren skall göra anmälan
till arbetarskyddsstyrelsen om sådant
arbete med angivande av anledning
till samt omfattning och varaktighet
av arbetet inom två dygn från
arbetets början. Arbetet får inte fortsättas
utöver denna tid, utan att
tillstånd till arbetet sökts hos arbetarskyddsstyrelsen.
Anmälan eller ansökan
anses gjord, när den avlämnats till
posten i betalt brev.
Arbetarskyddsstyrelsen får medge
undantag från andra stycket. Däivid
får styrelsen föreskriva särskilda villkor.
I motionen 1977/78:711 av Lars-Ove Hagberg m. fl. (vpk) föreslås att
riksdagen beslutar att hos regeringen begära en snabbutredning med uppgift
att framlägga förslag om begränsning av skiftarbetet enligt vad som föreslås i
motionen.
I motionen 1977/78:1085 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk)
föreslås
1. att riksdagen beslutar hemställa till regeringen att den under innevarande
år framlägger förslag om en sänkning av normalarbetstiden tili 35
timmar i veckan vid dagarbete och till 30 timmar i veckan vid skiftarbete,
2. att riksdagen hos regeringen hemställer om en tidsplan för ytterligare
nedtrappning av arbetstiden med sikte på 30 timmars normalarbetstid i
veckan.
Gällande bestämmelser
Bestämmelser om arbetstidens längd finns i allmänna arbetstidslagen
(1970:103, ändrad senast 1977:1163). Lagen gäller i princip för alla arbetstagare.
Vissa begränsade undantag har gjorts med hänsyn till särskilda
förhållanden för vissa arbetstagargrupper och för vissa typer av arbete.
Den ordinarie veckoarbetstiden får uppgå till högst 40 timmar, raster ej
inräknade. Som arbetstid räknas all tid under vilken arbetstagaren är skyldig
att uppehålla sig på arbetsplatsen. Beredskapstid räknas således ej in i
arbetstiden. Regeln om 40-timmarsarbetsveckan är liksom motsvarande
regel i den tidigare lagstiftningen konstruerad som en maximiföreskrift.
Motionärernas förslag
som förhållandena kräver, dock högst
150 timmar per år.
Arbetsgivaren skall göra anmälan
till arbetarskyddsstyrelsen om sådant
arbete med angivande av anledning
till samt omfattning och varaktighet
av arbetet inom två dygn från
arbetets början. Arbetet får icke fortsättas
utöver denna tid, utan tillstånd
från lokal facklig organisation och
arbetarskyddsstyrelsen.
SoU 1977/78:35
3
Kortare arbetstid än 40 timmar i veckan kan tillämpas utan att parterna
behöver vidta någon särskild åtgärd i anledning av lagen. När så behövs med
hänsyn till arbetets natur eller arbetsförhållandena i övrigt, får arbetstiden
uppgå till 40 timmar i veckan i genomsnitt för en tid av högst fyra veckor.
Lagen innehåller inga regler om dygnsmaximering.
Kompletterande bestämmelser om arbetstiden lämnas bl. a. i kollektivavtal,
andra överenskommelser, tjänstereglementen m. m. Sedan lång tid
tillbaka har för olika avtalsområden eller arbetstagargrupper avtal träffats om
kortare ordinarie arbetstid än som maximalt medges.
Utöver den ordinarie arbetstiden kan enligt allmänna arbetstidslagen en
arbetstagare åläggas att fullgöra jourtid och övertid. Jourtid får tas ut med
högst 48 timmar under en tid av fyra veckor eller 50 timmar under en
kalendermånad om det är nödvändigt på grund av verksamhetens natur. Med
jourtid avses tid under vilken arbetstagaren står till arbetsgivarens förfogande
på arbetsplatsen för att vid behov utföra arbete. Tid då arbete utförs räknas
inte som jourtid.
Reglerna om ordinarie arbetstid och jourtid kan frångås dels genom
kollektivavtal, som på arbetstagarsidan slutits eller godkänts av organisation
som är att anse som central arbetstagarorganisation enligt lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet, dels efter dispens av tillsynsmyndigheten.
Dispens får lämnas om det stora flertalet av de arbetstagare som berörs
samtycker eller annars särskilda skäl föreligger.
Med övertid förstås enligt lagen sådan arbetstid som överstiger ordinarie
arbetstid och jourtid enligt lagen eller annan arbetstid som överenskommits
genom kollektivavtal som ovan sagts. Vid beräkning av övertid minskas den
ordinarie arbetstiden med hänsyn till infallande arbetsfri helgdag som ej är
söndag.
Fyra olika former av övertid kan förekomma enligt lagen, nämligen allmän
övertid, extra övertid, övertid för nödfalIsarbete och övertid för förberedelseoch
avslutningsarbete. Reglerna om allmän övertid innebär att sådan tid får
tas ut med högst 48 timmar under en tid av fyra veckor eller 50 timmar under
en kalendermånad, dock högst 150 timmar under ett kalenderår. Avsteg från
dessa bestämmelser kan göras genom kollektivavtal i angiven ordning. När
synnerliga skäl föreligger kan tillsynsmyndigheten medge ytterligare övertid,
s. k. extra övertid, med högst 150 timmar under ett kalenderår (10 §).
Övertid för nödfallsarbete får tas ut i obegränsad omfattning då i lagen
närmare angiven nödfallssituation föreligger. Till förhindrande av missbruk
åläggs arbetsgivaren viss anmälnings- och ansökningsskyldighet (8 §).
Övertid för nödvändiga förberedelse- och avslutningsarbeten får uttas med
högst 6 timmar i veckan el ler-om fyra veckors begränsningsperiod i fråga om
arbetstiden tillämpas-med högst 24 timmar under en tid av fyra veckor(9 §).
Sådan övertid inräknas i den allmänna övertiden, som är maximerad till 150
timmar per år.
Arbetstidens förläggning regleras inte i allmänna arbetstidslagen utan i
SoU 1977/78:35
4
arbetarskyddslagen. Den 1 juli 1978 ersätts arbetarskyddslagen av arbetsmiljölagen
(1977:1160). I arbetsmiljölagens 4 kap. finns föreskrifter bl. a. om
raster och pauser och om nattvila och veckovila.
Enligt arbetsmiljölagen skall arbetstagare ha behövlig ledighet för nattvila.
I ledigheten skall ingå tiden mellan kl. 24 och kl. 5. Avvikelse härifrån får
göras om visst arbete med hänsyn till sin natur, allmänhetens behov eller
annan särskild omständighet måste bedrivas även nattetid.
Arbetstagare skall vidare beredas minst 36 timmars sammanhängande
ledighet varje vecka. Veckovilan skall såvitt möjligt förläggas till veckoslut.
Undantag får tillfälligtvis göras om det beror på särskilda omständigheter som
inte kunnat förutses.
Avvikelse från reglerna om nattvila och veckovila kan göras efter
överenskommelse i kollektivavtal som på arbetstagarsidan har slutits eller
godkänts av central arbetstagarorganisation. Vidare finns viss dispensrätt för
tillsynsmyndigheten.
Utredningar m. m.
Som ett resultat av överläggningar år 1974 mellan företrädare för regeringen
och löntagarorganisationerna LO, TCO och SACO angående formerna
för det fortsatta utredningsarbetet rörande arbetstidsfrågorna tillsattes delegationen
för arbetstidsfrågor (A 1974:09), DELFA. Delegationen har enligt
sina direktiv följande huvudsakliga arbetsuppgifter:
att skapa överblick över arbetets förlopp i de utredningar som behandlar
arbetstidsfrågor,
att mot denna bakgrund diskutera samordningsfrågor och eventuellt
erforderliga kompletterande utredningsuppgifter,
att ta initiativ till analyser av främst arbetstidsförkortningarna åren
1967-1973,
att i nära samarbete med sysselsättningsutredningen, delegationen
(numera kommittén) för jämställdhet mellan män och kvinnor samt
långtidsutredningen eftersträva en bedömning av arbetstidsförkortningarnas
effekter på produktion och sysselsättning, familjeförhållanden, barntillsyn,
fritidsvanor, serviceförhållanden m. m.,
att söka bedöma eventuellt skiljaktiga strukturella effekter av att sänka
arbetstiden i kontinuerliga, mindre steg jämfört med att sänka i fårre, stora
etapper samt
att ägna uppmärksamhet åt frågan om hur deltidsarbetet kan komma att
utvecklas vid fortsatta arbetstidsförkortningar.
I DELFA ingår representanter för arbetsmarknadens parter, nämligen LO,
TCO, SACO/SR, SAF, SAV, Kommunförbundet och Landstingsförbundet.
Ordförande är statssekreteraren i arbetsmarknadsdepartementet.
DELFA har lagt fram en rapport (SOU 1976:34) Kortare arbetstid - När?
SoU 1977/78:35
5
Hur? Diskussionen i betänkandet utgår huvudsakligen från att det långsiktiga
målet på arbetstidsområdet är en 30-timmars arbetsvecka. Inriktningen
av delegationens fortsatta arbete bygger på remissbehandlingen av denna
rapport.
Delegationen har vidare avgett promemorian Deltidsarbetets utveckling
(Ds A 1977:7). Delegationens arbete beräknas pågå under hela 1978.
Regeringen har vidare den 23 februari 1978 meddelat direktiv för en
utredning av vissa frågor på arbetstidsområdet (Dir 1978:18). Utredningen
berör flera frågor där utskottet och riksdagen uttalat sig för vidare utredning i
samband med behandlingen av arbetsmiljölagen. I direktiven anförs bl. a.
följande.
Med anledning av riksdagens beslut bör en särskild utredare tillkallas för att
utreda frågorna om samordning av arbetstidsreglerna i allmänna arbetstidslagen
och arbetsmiljölagen samt införande av bestämmelser som begränsar
dygnsarbetstiden. Utredningsuppdraget bör inriktas på att finna en lämplig
lagteknisk lösning i samordningsfrågan och att redovisa konsekvenserna av
ett införande av en dygnsmaximiregel.
Vid utredningsarbetet bör även övervägas vissa andra frågor om arbetstiden.
Allmänna arbetstidslagen innehåller en särskild övertidsform för
förberedelse- och avslutningsarbete. Utredningen bör undersöka vilka
möjligheter som finns att inom olika branscher föra in sådana arbeten inom
ramen för den ordinarie arbetstiden. Av intresse vid utformningen av regler
om arbetstiden är också den nyligen antagna semesterlagens (1977:480) regler
om beräkning av semesterlön vid ledighet på grund av sjukdom eller annan
semesterlönegrundande frånvaro. Utredningen bör överväga hur olika
former av ledighet skall beaktas vid registrering av övertid.
En annan fråga gäller oregelbunden arbetstidsförläggning. Vid riksdagsbehandlingen
av arbetsmiljölagen framhölls (SoU 1977/78:1 s. 45) att det är
nödvändigt att arbetstidsschema upprättas och företes i god tid i alla de fall då
detta är möjligt. För den händelse det skulle visa sig att överenskommelser i
dessa frågor inte kom till stånd i önskvärd utsträckning, fick frågan om
behovet av en lagreglering av informationsskyldigheten och av andra i
sammanhanget aktuella spörsmål tas upp till nya överväganden. Jag anser det
lämpligt att utredningen ägnar uppmärksamhet även åt denna fråga. I det
sammanhanget kan också beaktas de deltidsarbetandes situation när det
gäller oregelbunden arbetstidsförläggning. Vidare framhölls vid behandlingen
av arbetsmiljölagens regel om minst 36 timmars sammanhängande
veckovila (SoU 1977/78:1 s. 48) att erfarenheterna av den nya regeln fick bli
avgörande för frågan om man kan införa en bestämmelse om längre veckovila
utan att man i samband härmed tvingas vidga möjligheterna till undantag
från huvudregeln. Enligt min mening bör utredningen följa även denna fråga
och vara oförhindrad att föra fram förslag till nya regler i ämnet.
Slutligen erinras om att riksdagen med endast en formell ändring bifallit
propositionen 1977/78:104 med förslag om utvidgad rätt till ledighet för vård
av barn m. m. (AU 1977/78:31, rskr 1977/78:255, SfU 1977/78:24, rskr 1977/
78:256). Förälder ges lagstadgad rätt till full ledighet från sin anställning för
vård av barn intill dess barnet uppnått ett och ett halvt års ålder. Vidare får
förälder rätt att avkorta sin arbetstid till 3/4 av normal arbetstid intill dess
SoU 1977/78:35
6
barnet uppnått åtta års ålder eller den senare tidpunkt då barnet avslutat första
skolåret. Arbetstidsförkortningen skall som regel spridas jämnt över arbetsveckans
samtliga dagar. Lagstiftningen träder i princip i kraft vid kommande
årsskifte.
Kortare ordinarie arbetstid (motionerna 1977/78:333 och 1977/78:1085)
Riksdagen har de senaste åren upprepade gånger behandlat motioner vari
yrkats att allmänna arbetstidslagen skall ändras så att den ordinarie
arbetstiden kortas ner (se SoU 1973:14, SoU 1974:7, SoU 1975:1, SoU 1975/
76:45 och SoU 1976/77:30, jfr även SoU 1977/78:14). I det av riksdagen
godkända betänkandet SoU 1975/76:45 anförde utskottet bl. a. följande.
Utskottet framhöll senast förra året (SoU 1975:1) att frågan om en
förkortning av arbetstiden liksom spörsmålet om en förlängning av semestern
och andra former för uttag av en möjlig standardhöjning främst är att se
som en fråga om prioritering mellan olika aktuella behov. I första hand är det
arbetstagarnas sak att göra denna avvägning och besluta när man vill
aktualisera frågor av detta slag. Vid samhällsekonomiska bedömningar av
förevarande art måste arbetstagarnas prioriteringar tillmätas stor vikt. Det
sålunda anförda är fortfarande giltigt. Utskottet vill i anslutning till det sagda
och i överensstämmelse med vad som anförs i propositionen erinra om att
huvudsyftet med den nya lagstiftningen om medbestämmande är att de
anställda vid förhandlingar med motparter skall kunna påverka arbetsmiljön i
vid mening. Arbetstiden är därvid en viktig del. Utskottet vill här också erinra
om att arbetstagarnas organisationer har bedömt behovet av en förlängd
semester och vissa andra förbättringar på semesterlagstiftningens område
som f. n. mest angelägna. Samtidigt har såväl LO som TCO uttalat att det
långsiktiga målet i arbetstidsfrågan är en 30-timmars arbetsvecka uppnådd
genom en förkortning av den dagliga arbetstiden.
När det gäller utrymmet för standarduttag vill utskottet också hänvisa till
de beslut på pensionsområdet, som träder i kraft vid halvårsskiftet och som
tar betydande samhällsresurser i anspråk. Enligt utskottets mening saknas
med hänsyn till bl. a. de sålunda aktuella reformerna f. n. samhällsekonomiskt
utrymme för en arbetstidsreform för alla arbetstagargrupper av
den omfattning motionärerna förespråkar.
Därutöver framhöll utskottet följande i det av riksdagen senast godkända
betänkandet i frågan, SoU 1976/77:30.
Vid överläggningar år 1974 mellan regeringen och löntagarorganisationerna
angående formerna för det fortsatta utredningsarbetet rörande arbetstidsfrågorna
rådde enighet om ätt det långsiktiga målet på arbetstidsområdet
är en 30-timmars arbetsvecka som skall uppnås genom en förkortning av den
dagliga arbetstiden. Enighet rådde vidare om att det är arbetsmarknadens
parter som måste bestämma takten i det fortsatta reformarbetet på arbetstidsområdet.
DELFA anför i sin rapport att detta är nödvändigt av flera skäl,
främst för att kostnaden för en arbetstidsförkortning utgör ett viktigt inslag i
en avtalsuppgörelse, men också för att det i fortsättningen kommer att krävas
större flexibilitet i arbetstidernas förläggning. DELFA:s uppfattning delas av
remissinstanserna, vilka också framhåller att det blir fråga om en reform på
lång sikt. De flesta remissinstanserna anser i likhet med DELFA att
SoU 1977/78:35
7
huvudlinjen i en arbetstidsförkortning bör vara en förkortning av arbetsdagen
men med utrymme för särlösningar för olika avtalsområden och arbetstagargrupper.
Av det anförda framgår att det råder en långtgående enighet om att det i
första hand är arbetsmarknadens parter som har att avgöra hur och i vilken
takt reformeringen av arbetstiden skall ske. Genom representationen i
DELFA har arbetsmarknadens parter också möjlighet att få de frågor belysta
som de anser relevanta för att kunna göra denna bedömning. Frågan om en
arbetstidsförkortning liksom frågan om en förlängning av semestern och
andra former för uttag av standardförbättringar är, som utskottet tidigare vid
flera tillfällen framhållit, främst att se som en prioritering mellan olika
aktuella behov. Inom arbetstagarorganisationerna, och då i synnerhet inom
LO, har man länge bedömt behovet av en förlängd semester och vissa andra
förbättringar på semesterlagstiftningens område som mest angelägna. Regeringen
har genom den nyligen framlagda propositionen om ny semesterlag
(prop. 1976/77:90), som innebär bl. a. att semesterledigheten förlängs från
fyra till fem veckor, tillmötesgått arbetstagarorganisationernas önskemål i
detta avseende. Denna reform på semesterlagstiftningens område, som
utskottet tillstyrker i sitt betänkande SoU 1976/77:32, innebär självfallet att
det samhällsekonomiska utrymmet för ytterligare reformer på arbetstidsområdet
minskar. 1 detta sammanhang finns anledning erinra om att 1975 års
långtidsutredning (SOU 1975:89) visade att redan en förkortning av veckoarbetstiden
till 37,5 timmar för prognosperioden 1975-1980 inte skulle kunna
genomföras utan standardsänkningar i andra avseenden. Mot bakgrund av
långtidsutredningens bedömning och den bedömning av vårt samhällsekonomiska
läge som nu görs i kompletteringspropositionen (prop. 1976/77:150)
är det uppenbart att en så resurskrävande reform som en allmän arbetstidsförkortning
av den storleksordning motionärerna förespråkar inte kan
genomföras inom de närmaste åren utan att det blir en fråga på betydligt
längre sikt.
Begränsning av övertid (motionen 1977/78:548)
Arbetstidslagens bestämmelser om övertid ändrades år 1976. I samband
med riksdagens behandling av propositionen i ämnet (1975/76:179) behandlades
även en motion (1975/76:2478) från vänsterpartiet kommunisterna av
delvis samma innehåll som den nu aktuella motionen 1977/78:548. Utskottet
anförde vid sin beredning av ärendet följande (SoU 1975/76:45).
Arbetsmarknadsministern framhåller i propositionen - som delvis framgår
av den föregående framställningen - att det finns anledning att anta att på sikt
relativt betydande förändringar på arbetstidsområdet växer fram på grundval
av medbestämmandelagen och att med hänsyn härtill det är för tidigt att nu ta
upp frågan om en allmän översyn av arbetstidslagstiftningen eller överväga
mera omfattande ändringar i denna. Detta bör anstå till dess verkningarna av
den nya förhandlingsrätten kan närmare avläsas.
Utskottet ansluter sig till den bedömning som arbetsmarknadsministern
sålunda gett uttryck åt. Detta ställningstagande innebär samtidigt att
utskottet inte kan ställa sig bakom förslag som i motionen 1975/76:2478 av
SoU 1977/78:35
8
herr Hermansson m. fl. (vpk) framläggs om en omedelbar lagstiftning som
förbjuder all annan övertid än sådan som erfordras för nödfallsarbete.
I motionen 1975/76:2478 föreslås en avsevärt mera långtgående inskränkning
i möjligheterna för arbetsgivare att ta ut övertid för nödfallsarbete.
Motionärerna vill att övertid skall fl tas ut endast i fall då ifrågavarande
omständighet medfört överhängande fara för skada på liv, hälsa eller
egendom och att övertiden därtill skall maximeras till 150 timmar per år. En
förutsättning för övertidsuttag skall vara att godkännande inhämtas från
lokal facklig organisation. Motionärerna vill också att det nuvarande andra
stycket i 8 § - v^.ri stadgas om den inledningsvis angivna ansöknings- och
anmälningsskyldigheten - skall ändras på det sättet att det i bestämmelsen
skall stadgas att arbetet inte får fortsättas utöver två dygn utan tillstånd -förutom av lokal facklig organisation - av arbetarskyddsstyrelsen. Slutligen
föreslår motionärerna att den dispensmöjlighet skall slopas, som arbetarskyddsstyrelsen
har enligt 8 § tredje stycket.
Den i propositionen föreslagna ändrade lydelsen av 8 § arbetstidslagen
innebär, som framhålls i propositionen, att i allmänhet endast händelser, som
ligger utanför det skeende som arbetsgivaren kan påverka eller som utgör
olyckshändelse, kan föranleda uttag av nödfallsövertid. Hit hör sådana
omständigheter som har karaktären av force majeure, liksom exempelvis
inträffat avbrott i el- eller vattendistribution eller de allmänna kommunikationerna.
Som också framhålls i propositionen kan det inte anses stå i
överensstämmelse med lagen att ta ut nödfallsövertid i samband med
vanligen återkommande och därför förutsebara driftstörningar.
Enligt utskottets mening torde den av regeringen föreslagna ändrade
lydelsen av 8 8 arbetstidslagen tillgodose de önskemål som vissa arbetstagarorganisationer
framställt om en begränsning av möjligheten att ta ut övertid
för nödfallsarbete. Någon anledning att i lagen ange en maximigräns för
denna form av övertid finns enligt utskottets mening inte. Som framhålls i
den upprättade departementspromemorian rörande arbetstidslagens tillämpning
torde det inte böra komma i fråga att införa särskilda regler om
tillstyrkan från fackklubb eller liknande som villkor för godkännande av
nödfallsövertid, eftersom myndighetsprövningen därigenom skulle förlora
det mesta av sin mening.
Av det anförda följer att utskottet med avstyrkande av motionen 1975/
76:2478 i motsvarande del tillstyrker den i propositionen föreslagna
ändringen av 8 § arbetstidslagen.
Eftersom övertid enligt arbetstidslagen i princip skall vara en extraordinär
företeelse kan det från principiella utgångspunkter sägas vara otillfredsställande
att det finns en särskild övertidsform för förberedelse- och avslutningsarbeten,
som ju återkommer regelbundet. Som framhålls av arbetsmarknadsministern
bör man emellertid inte bortse från att det ibland kan vara
ändamålsenligt att denna speciella övertidsmöjlighet finns att tillgå när det
gäller anställda med vissa nyckelfunktioner. 1 vart fall förutsätter ett slopande
därav en omfattande undersökning av vilka möjligheter som finns inom olika
branscher att genom förskjutning av arbetstiden föra in förberedelse- och
avslutningsarbeten inom ramen för den ordinarie arbetstiden. Mot denna
bakgrund föreslås i propositionen att frågan f. n. löses på det sättet att - med
bibehållande av bestämmelserna i 9 5 arbetstidslagen om den här aktuella
övertidsformen - ett tillägg görs till lagens bestämmelser om allmän övertid
(10 § första stycket) av innehåll att övertid som har tagits ut för förberedelse
-
SoU 1977/78:35
9
och avslutningsarbeten skall avräknas från den allmänna övertid som för tas
ut enligt lagen.
Även vid 1976/77 års riksmöte behandlades en motion av likartat innehåll.
I sitt av riksdagen godkända betänkande däröver (SoU 1976/77:30) avstyrkte
utskottet motionen och anförde därvid att de skäl som åberopats föregående
år enligt utskottets mening fortfarande var giltiga.
Som framgått av den tidigare framställningen skall den nyligen beslutade
utredningen av vissa frågor på arbetstidsområdet bl. a. överväga möjligheterna
att föra in övertidsarbete i form av förberedelse och avslutningsarbete
inom ramen för den ordinarie arbetstiden.
Begränsning av skiftarbete (motionen 1977/78:711)
Arbetsmiljöutredningen gick igenom och sammanställde olika utredningar
m. m. om former för arbetstidsförläggning samt arbetsmedicinska och
arbetssociologiska forskningsresultat på området (redovisat i SOU 1976:2
Bakgrund till förslag om arbetsmiljölag). I sitt slutbetänkande (SOU 1976:1)
förordade utredningen bl. a. att den allmänt restriktiva syn på nattarbete som
finns bakom arbetarskyddslagens bestämmelser skulle behållas. Inga större
förändringar föreslogs i denna del.
Frågorna om nattarbetsförbud och maximering av arbetstid diskuterades
mycket utförligt även i propositionen 1976/77:149 om arbetsmiljölag m. m.
Föredraganden anförde bl. a. följande (s. 307-309, 311-312).
När det gäller att ta ställning till vilka regler om ledighet för nattvila som bör
ingå i arbetsmiljölagen vill jag först konstatera att betydande tekniska,
ekonomiska och sociala förändringar har skett under de senaste decennierna.
Näringslivet har i successivt ökande utsträckning blivit baserat på högmekanisering
och stordrift. Rationaliseringssträvanden har satt sin prägel på de
flesta verksamhetsområden. Ett framträdande drag i samhällsbilden har
också varit den starka utbyggnaden av en del servicefunktioner. Härmed har
man bl. a. velat tillgodose de större anspråken på kontinuerlig tillgång på vissa
slag av tjänster. Utvecklingen har fört med sig att arbetstagarna i ökad
omfattning blivit sysselsatta nattetid, oftast i mer eller mindre regelbunden
skiftgång.
Av utredningens genomgång synes framgå att vidgade arbetsmedicinska
och arbetssociologiska erfarenheter bestyrker att en rad nackdelar i fysiologiskt,
psykologiskt och socialt hänseende kan vara förenade med natt- och
skiftarbete. Man har också fått ytterligare belysning av hur vissa sådana
olägenheter kan få betydelse för hälsotillståndet hos de natt- och skiftarbetande.
Den arbetsvetenskapliga expertisen torde stå ganska enig bakom
rekommendationer om begränsning av nattarbete till fall där sådant arbete är
starkt motiverat av arbetsuppgifterna. När nattarbete utförs bör enligt
rekommendationerna stor uppmärksamhet fästas vid riskerna för hälsostörningar
med direkt eller indirekt anknytning till arbetsformen. Olika förebyggande
åtgärder anvisas för att så långt som möjligt reducera olägenheterna av
natt- och skiftarbete. Hälsoundersökningar såväl vid anställningens början
som regelbundet under anställningen anses här vara en viktig punkt. En
SoU 1977/78:35
10
annan är att vid planering av skiftgång skapa förutsättningar för att de
nattarbetandes sömnbehov skall kunna bli tillgodosett. Frågor som gäller
arbetstagarnas bostadsförhållanden, mathållning m. m. kommer också in i
bilden. De förebyggande insatserna bör utformas med beaktande av de stora
variationer som kan råda mellan olika arbetstagares förmåga att finna sig till
rätta med nattarbete.
Arbetsmiljölagens bestämmelser om ledighet för nattvila måste även enligt
min mening bygga på att det från samhällets synpunkt är önskvärt att
nattarbete i möjligaste mån undviks. Sådant arbete är i allmänhet mer
betungande än arbete på dagen. I regel för det med sig olägenheter för
arbetstagarna, såsom omställningar i kroppsfunktionerna, minskade möjligheter
till ostörd sömn, oregelbundna måltidsförhållanden och störningar i
hemlivet och övriga viktiga sociala funktioner. Samtidigt måste beaktas att
arbete nattetid inte kan undvikas inom vissa sektorer av samhällslivet.
Det är uppenbart att tidigare redovisade rekommendationer i fråga om
natt- och skiftarbete bara i begränsad omfattning kan fångas upp inom ramen
för generella lagbestämmelser. Jag vill framhålla att beaktande av rekommendationerna
i stor utsträckning är en uppgift som ankommer på företagshälsovården
och personalfunktionerna inom företag och förvaltningar. I
avsnitt 20.5.6 har jag emellertid förordat regler i arbetsmiljölagen som ger
möjligheter för arbetarskyddsmyndigheterna att ställa krav på läkarundersökningar
även av de ifrågavarande arbetstagargrupperna. Dessutom bör
enligt min mening en grundläggande reglering av nattarbetet ha sin plats i
arbetsmiljölagstiftningen. Bestämmelserna bör, liksom hittills, ge uttryck för
den i samhället förhärskande grundsynen på nattarbete och tjäna som grund
tor ett system som erbjuder en tillfredsställande kontroll över att nattarbete
inte tillgrips i andra fall än då det är försvarligt från allmän synpunkt. Det
finns i detta sammanhang också skäl att framhålla vikten av att arbetstagarna
får den behövliga ledigheten för att vara utvilade när nattarbete påbörjas samt
för återhämtning efter utfört nattarbete. Jag vill i anslutning härtill också
erinra om att kravet på behövlig ledighet för nattvila inte tar sikte enbart på de
egentliga nattimmarna utan också innefattar begränsningar i möjligheterna
att anlita arbetstagare till morgon- och kvällsarbete.
Jag har nyss påpekat att nattarbetsförbudet måste ses mot bakgrund av
vilka möjligheter som finns till avvikelse. Erfarenheterna synes inte ge vid
handen att den nuvarande undantagsregeln fått en alltför utbredd tillämpning.
Inte heller synes regeln ha vållat allvarligare tolkningssvårigheter. I
sammanhanget kan erinras om att det i rättstillämpningen hos arbetarskyddsstyrelsen
under årens lopp utbildats hållpunkter och riktlinjer för
bedömningen av undantagets närmare innebörd.
I överensstämmelse med de allmänna synpunkter som jag har anfört i
avsnitt 20.6.1 bör enligt min uppfattning möjlighet införas att göra avsteg från
nattarbetsförbudet genom kollektivavtal (4 kap. 7 S arbetsmiljölagen). Det
skulle emellertid innebära svåröverskådliga konsekvenser om man valde att
helt slopa den generella undantagsregeln med hänvisning till möjligheten att
träffa kollektivavtal om avsteg. Undantagsregeln berör framför allt många
samhällsviktiga arbetsuppgifter beträffande vilka tidsramen i stort för
arbetets utförande måste anses given. Som exempel kan nämnas servicefunktioner
inom vårdsektorn och kommunikationsväsendet samt arbeten
inom den kontinuerliga driften i processindustrin. Liksom utredningen gör
jag sålunda den bedömningen att undantaget för arbeten, som med hänsyn
till sin natur, allmänhetens behov eller annan särskild omständighet måste
Sol! 1977/78:35
11
utföras nattetid, bör föras över till arbetsmiljölagen (4 kap. 5 § andra
stycket).
Med anledning av motioner om dygnsmaximering av arbetstiden m. m.
anförde utskottet följande beträffande förslaget till arbetsmiljölag (SoU 1977/
78:1 s. 46-47).
Vid sina överväganden av frågan har utskottet ingående diskuterat de
synpunkter som redovisas i propositionen. Därvid har utskottet kommit fram
till att det inte är möjligt att utan närmare utredning utforma regler som
tillgodoser motionärernas önskemål om en dygnsmaximering. I sammanhanget
bör noteras att de regler om dygnsmaximering som fanns före den
allmänna arbetstidslagens ikraftträdande avsåg enbart den ordinarie arbetstiden
och således inte utgjorde hinder för uttag av övertid vid sidan av den
ordinarie dygnsarbetstiden. Utskottet anser att frågan om införandet av
bestämmelser som begränsar dygnsarbetstiden bör utredas i samband med
det arbete på en samordning av reglerna i allmänna arbetstidslagen och
reglerna om arbetstidens förläggning i AML som utskottet i det föregående
förordat.
Utskottet vill inledningsvis framhålla att, som också anförs i propositionen,
den arbetsvetenskapliga expertisen torde stå ganska enig bakom rekommendationer
om begränsning av nattarbete till fall där sådant arbete är starkt
motiverat av arbetsuppgifterna. Mot denna bakgrund kan utskottet helt
ansluta sig till vad departementschefen uttalar därom (s. 308), att AML:s
bestämmelser om ledighet för nattvila måste bygga på att det från samhällets
synpunkt är önskvärt att nattarbete i möjligaste mån undviks. De bestämmelser
som ger den grundläggande regleringen av nattarbete bör liksom
hittills och enligt vad som föreslås i propositionen ge uttryck för den i
samhället förhärskande synen på nattarbete och tjäna som grund för ett
system som erbjuder en tillfredsställande kontroll av att nattarbete inte
tillgrips i andra fall än då det är försvarligt från allmän synpunkt. Utskottet
ansluter sig även i övrigt till vad departementschefen uttalar om åtgärder för
att begränsa sådant arbete eller för att motverka skadeverkningar därav. Då
utskottet inte heller har något att erinra mot den tidrymd som enligt
lagförslaget skall omfattas av nattarbetsförbudet tillstyrker utskottet den
aktuella lagtexten.
Vissa samhällsfunktioner är så viktiga att de oundgängligen måste fortgå
även på natten. Detta gäller i främsta rummet vårdsektorn. Det finns
emellertid även andra samhällsviktiga arbetsuppgifter, där det med fog kan
hävdas att de måste utföras även nattetid. I propositionen nämns särskilt
servicefunktioner inom kommunikationssektorn och arbeten inom den
kontinuerliga driften i processindustrin.
Utskottet tillstyrker mot den angivna bakgrunden att avvikelse från
nattarbetsförbudet liksom hittills skall gälla för arbeten som med hänsyn till
sin natur, allmänhetens behov eller annan särskild omständighet måste
utföras nattetid (4 kap. 5 § andra stycket). Enligt utskottets mening bör denna
bestämmelse få en restriktiv tillämpning med hänsyn till den allmänna
grundsyn på nattarbete som utskottet gett uttryck åt.
I direktiven tili den nya utredningen av vissa frågor på arbetstidsområdet
hänvisar föredragande statsrådet till utskottets uttalanden bl. a. om utredning
av frågan om begränsning av dygnsarbetstid (se ovan s. 5). Utredningen skall
SoU 1977/78:35
12
således redovisa konsekvenserna av ett införande av en dygnsmaximiregel.
Spörsmål som sammanhänger med oregelbunden arbetstidsförläggning skall
också uppmärksammas. Utredningen skall vidare söka samordna arbetstidsreglerna
i allmänna arbetstidslagen och arbetsmiljölagen m. m.
Utskottet
I motionen 1977/78:333 av Lars Werner m. fl. (vpk) framställs yrkanden
som syftar till en sänkning av den ordinarie arbetstiden, nämligen omedelbart
till 35 timmar i veckan och senast under början av 1980-talet till 30 timmar i
veckan. Motionärerna vill att sistnämnda mål skall uppnås för skiftarbetare
och jämställda grupper tidigare än för arbetstagarna i allmänhet. I motionen
1977/78:1085 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk) framställs i
huvudsak samma yrkanden.
Frågan om genomförandet av en allmän arbetstidsförkortning har vid
upprepade tillfällen behandlats av riksdagen med anledning av motioner av i
huvudsak samma innehåll som de nu aktuella. Utskottet har därvid
genomgående avstyrkt motionerna under hänvisning bl. a. til latt det i princip
råder enighet om att 30 timmars arbetsvecka är det långsiktiga målet men att
det måste vara en sak för arbetsmarknadens parter att avgöra vilka
prioriteringar som skall göras vid valet mellan olika former för uttag av
standardhöjningar. Utskottet framhöll förra året att det samhällsekonomiska
läget f. n. knappast tillåter genomförande av en så resurskrävande
reform som en mera omfattande allmän arbetstidsförkortning.
Vad som anförs i de nu aktuella motionerna föranleder inte något ändrat
principiellt ställningstagande från utskottets sida. Utskottet vill i sammanhanget
erinra om den arbetstidsförkortning som genomförts i och med
ikraftträdandet av den nya semesterlagstiftningen. Utskottet avstyrker
motionen 1977/78:333 i här aktuell del (yrkandena 1-3) och motionen 1977/
78:1085.
I motionen 1977/78:333 yrkas också att riksdagen skall uttala att konjunkturanpassad
arbetstid inte är förenlig med arbetstidslagstiftningens syfte.
Utskottet vill med anledning härav framhålla följande. I 1976-1977 års
avtalsrörelse framfördes från arbetsgivarsidan önskemål om införande av
konjunkturanpassad arbetstid. Önskemålen avvisades från arbetstagarsidan
och föranledde inte heller några avtalsbestämmelser, då uppgörelse träffades
mellan parterna. På förslag av medlingskommissionen tillsattes dock en
arbetsgrupp med representanter för SAF, LO och PTK, vilken skulle studera
vissa produktivitetsfrågor m. m. Under hänvisning till det anförda och dådet
inte ankommer på riksdagen att i efterhand göra motivuttalanden om syftet
med bestämmelserna i en tidigare stiftad lag avstyrker utskottet motionen i
här aktuell del (yrkandet 4).
I motionen 1977/78:548 av Lars-Ove Hagberg m. fl. (vpk)föreslås att rätten
att ta ut övertid begränsas till i princip endast kvalificerade nödsituationer.
SoU 1977/78:35
13
Även i dessa fall bör enligt motionärerna den tillåtna övertiden begränsas.
Vidare bör, sedan arbetet pågått mer än två dygn, krävas tillstånd såväl från
lokal facklig organisation som arbetarskyddsstyrelsen.
Även de här aktualiserade övertidsfrågorna har tidigare prövats av
riksdagen, senast vid 1976/77 års riksmöte (SoU 1976/77:30). Utskottet
vidhöll en tidigare uttalad uppfattning att det finns anledning anta att på sikt
relativt betydande förändringar påarbetstidsområdet växer fram på grundval
av medbestämmandelagen och att med hänsyn härtill det är för tidigt att nu ta
upp frågan om en allmän översyn av arbetstidslagstiftningen eller överväga
mera omfattande ändringar i denna. Detta bör anstå till dess verkningarna av
den nya förhandlingsrätten kan närmare avläsas. Utskottet avstyrkte därför
bl. a. förslag om att slopa möjligheterna till allmän och extra övertid (10 §
allmänna arbetstidslagen). Det finns enligt utskottets mening inte anledning
till omprövning av detta ställningstagande med anledning av det nu aktuella
motionsyrkandet.
I det åsyftade ärendet vid förra riksmötet fann utskottet för sin del inte
heller någon anledning att begränsa den tillåtna övertiden för nöd fal Isarbete
på det sätt som föreslagits i de då aktuella motionerna. Utskottet framhöll
bl. a. att i allmänhet endast händelser som ligger utanför det skeende som
arbetsgivaren kan påverka eller som utgör olyckshändelse kan föranleda
uttag av nödfallsövertid. Inte heller ansågs det böra komma i fråga att införa
krav på tillstyrkan från fackklubb eller liknande med hänsyn till den
myndighetsprövning som redan fanns föreskriven i lagen. Enligt utskottets
mening finns det inte skäl att nu bedöma den här behandlade frågan
annorlunda än vid den tidigare prövningen (8 i; allmänna arbetstidslagen).
Vad gäller frågan om övertid för förberedelse- och avslutningsarbeten (9 $
allmänna arbetstidslagen) har utskottet tidigare uttalat principiella betänkligheter
mot denna regelbundet återkommande form av övertid (se ovan s. 8).
Utskottets uttalanden härvidlag har beaktats vid utformningen av direktiven
för den nyligen tillkallade utredningen av vissa frågor på arbetstidsområdet.
Utredningen skall sålunda bl. a. undersöka vilka möjligheter som finns att
inom olika branscher föra in förberedelse- och avslutningsarbete inom ramen
för den ordinarie arbetstiden. Enligt utskottets uppfattning påkallar därför
motionsyrkandet i denna del inte någon riksdagens åtgärd.
Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda motionen 1977/
78:548.
1 motionen 1977/78:711 av Lars-Ove Hagberg m. fl. (vpk) föreslås att
frågan om begränsning av skiftarbetet görs till föremål för snabb utredning. I
motionen hänvisas bl. a. till att skiftarbete har negativ inverkan på arbetstagarnas
hälsa och trivsel, och att det påverkar deras möjligheter att deltaga i
sociala aktiviteter m. m.
Vid riksdagsbehandlingen av förslaget till arbetsmiljölag behandlades
ingående bl. a. frågorna om nattarbetsförbud och om maximering av
arbetstiden per dygn. Såväl i propositionen som i utskottets betänkande
SoU 1977/78:35
14
uttrycktes en principiellt mycket restriktiv syn på nattarbete. Genom lagen
ville man bl. a. skapa en grund för ett system som erbjöd tillfredsställande
kontroll av att nattarbete inte tillgreps annat än då det var försvarligt från
allmän synpunkt. Det kan framhållas att tillsynsmyndigheten genom
arbetsmiljölagen fått ökade möjligheter att ingripa med förelägganden och
förbud även i arbetstidsfrågorlse prop. 1976/77:149 s. 368, 422). Beträffande
begränsning av dygnsarbetstiden uttalade sig utskottet för fortsatt utredning.
Utskottets uttalanden härvidlag har beaktats vid utformningen av direktiven
för utredningen av vissa frågor på arbetstidsområdet. Utredningen har
sålunda fått i uppdrag bl. a. att redovisa konsekvenserna av att införa en
dygnsmaximiregel. Den skall även ägna uppmärksamhet åt frågan om
oregelbunden arbetstidsförläggning och åt reglerna om veckovila.
Utredningen berör således flera faktorer av stor betydelse för bedömningen
av skiftarbetet. Enligt utskottets mening bör resultatet av denna utredning
lämpligen föreligga innan ställningstagande sker till inriktningen av det
fortsatta reformarbetet beträffande med skiftarbete sammanhängande
problem. Utskottet avstyrker därför motionen 1977/78:711.
Utskottet hemställer
1. beträffande avkortning av den ordinarie arbetstiden att riksdagen
avslår motionen 1977/78:333 yrkandena 1-3 och
motionen 1977/78:1085,
2. beträffande konjunkturanpassad arbetstid att riksdagen avslår
motionen 1977/78:333 yrkandet 4,
3. beträffande begränsning av rätten att ta ut övertid att riksdagen
avslår motionen 1977/78:548,
4. beträffande utredning om begränsning av skiftarbete att riksdagen
avslår motionen 1977/78:711.
Stockholm den 11 maj 1978
På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON
Närvarande: Göran Karlsson (s)*, Gabriel Romanus (fp), Erik Larsson (c),
Evert Svensson (s), Anna-Greta Skantz (s), Bengt Bengtsson (c). Ivar
Nordberg (s), Karl Leuchovius (m), Kjell Nilsson (s). Britt Wigenfeldt (c),
Sven-Gösta Signell (s), Ulla Tillander (c)*. Stig Alftin (s)*. Gunnar Biörck i
Värmdö (m) och Margot Håkansson (fp).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.