SoU 1977/78:34

Socialutskottets betänkande
1977/78:34

med anledning av motioner om semesterlagstiftningen
Motionerna

I motionen 1977/78:295 av Alf Lövenborg (apk) hemställs att riksdagen i
skrivelse till regeringen föreslår införandet av sex veckors semester för
gruvarbetare.

1 motionen 1977/78:706 av Gunilla André (c) och Anne-Marie Gustafsson
(c) hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en översyn av
reglerna om semesterlön på övertidsersättning i syfte att stimulera uttag av
övertidsersättning i form av kompensationsledighet.

1 motionen 1977/78:1094 av Maj-Lis Landberg m. fl. (s) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att i motionen angivna
frågor - nämligen frågorna om i vad mån ofrivillig arbetslöshet och
genomgående av arbetsmarknadsutbildning skall vara semestergrundande -bör behandlas i den nya semesterutredningen.

I motionen 1977/78:1095 av Inger Lindquist (m) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär att den nyligen tillsatta utredningen om översyn av
semesterlagen får i uppdrag att snarast framlägga de förslag till ändringar i
semesterlagen som påtalats i motionen. Motionen syftar till att förslag till
förenklingar av semesterlagen snarast skall läggas fram.

1 motionen 1977/78:1709 av Karin Ahrland (fp) och Hans Lindblad (fp)
yrkas att riksdagen i enlighet med vad som sägs i motionen 1977/78:1708 hos
regeringen hemställer att den nyligen tillsatta utredningen om översyn av
semesterlagen får i uppdrag att även granska frågan om "semesterpoäng” för
totalförsvarets A-personal.

Gällande bestämmelser, ny utredning

Rätten till semester regleras numera i semesterlagen (1977:480), som trätt i
kraft den 1 januari 1978. Lagen ersätter 1963 års semesterlag. Genom den nya
lagen förlängdes semesterledigheten från fyra till fem veckor. Arbetstagaren
fick rätt till semesterledighet redan under det första anställningsåret. Rätten
till ledighet förutsätter inte att arbete utförts under ett tidigare år. Semesterlön
utgår däremot endast i den mån sådan lön tjänats in.

Semesterlönen utgör för alla arbetstagare 12 % av arbetstagarens inkomst
av i anställningen under det s. k. intjänandeåret erhållen lön, oavsett

1 Riksdagen 1977/78. 12 sami. Nr 34

SoU 1977/78:34

anställningens varaktighet. Intjänandeåret för semesterlönen omfattar tiden
1 april—31 mars.

Genom att alla arbetstagare fick rätt till ledighet utan krav på intjänande
och genom att semesterlön skulle beräknas på all inkomst under intjänandeåret
förbättrades semesterrättigheterna i betydande grad för deltidsanställda.
Nyanställda fick betald semesterledighet tidigare än förut, eftersom
semesterlön tjänas in också under perioden januari-mars det år då semesterledigheten
tas ut.

Arbetstagarnas inflytande på semesterförläggningen förstärktes.

Kollektivavtal enligt 32 S MBL bör träffas om medbestämmande i frågor
om semesterförläggning. Har det inte skett, föreligger för arbetsgivaren s. k.
primär förhandlingsskyldighet i fråga om förläggningen av huvudsemestern
för året och skyldighet att samråda med arbetstagaren om förläggning av
annan semester.

Rätten att tjäna in semesterlön vid sjukdom och annan s. k. semesterlönegrundande
frånvaro ökades avsevärt. Semesterlön tjänas in - inom vissa
gränser - under främst sjukdom, arbetsskada, föräldraledighet, ledighet för
utbildning i vissa fall och ledighet vid kortare militärtjänst m. m.

Arbetstagaren fick rätt att spara semesterledighet. Av den betalda semesterledigheten
enligt lagen kan en arbetstagare spara en vecka varje år. Han
kan då efter fem år ta ut tio semesterveckor i följd. Inget hindrar att han tar ut
sparade semesterdagar tidigare eller i övrigt disponerar den sparade ledigheten
på annat sätt.

Utöver den allmänna semesterlagen finns en särskild lag (1963:115) om
förlängd semester för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete. Arbetstagare
som omfattas av den särskilda lagen har rätt till sex veckors semester. Lagen
gäller personal vid sjukhusens röntgenavdelningar m. fl.

Såväl i propositionen 1976/77:90 om semesterlag, m. m. som i utskottets av
riksdagen godkända betänkande däröver (SoU 1976/77:32, rskr 1976/77:315)
behandlades flera frågor som inte ansågs slutligt lösta genom den nya
lagstiftningen utan borde utredas vidare. Regeringen har i slutet av år 1977
beslutat tillkalla en kommitté för utredning av vissa frågor på semesterrättens
område (Dir 1977:107). Kommittén har tillsatts. Den har antagit namnet
semesterkommittén 1978. Enligt direktiven skall kommittén på sätt närmare
utvecklas utreda frågan om inrättande av antingen ett begränsat fondsystem
eller en fond för all semesterlön. Vidare skall kommittén pröva vissa frågor
som avser rätten till semesterlön vid föräldraledighet. Härutöver skall
kommittén ta upp två frågor i vilka riksdagen uttalat sig för fortsatt
utredningsarbete, nämligen dels en förnyad prövning av den närmare
utformningen av ett förbud mot semesterförläggning under uppsägningstid,
dels - som närmare skall redovisas i följande avsnitt - om den särskilda
semesterlagen. Kommittén skall slutligen följa tillämpningen av den nya
semesterlagen.

SoU 1977/78:34

Längre semester för gruvarbetare (motionen 1977/78:295)

Enligt 1938 års semesterlag var semestern högst 12 vardagar om året.
Genom en ny semesterlag 1945 förbättrades semesterförmånerna på flera
punkter. Semestern var dock fortfarande lika lång för alla arbetstagare som
omfattadesav lagen, eller högst 12 arbetsdagarom året. Redan 1946 ändrades
emellertid reglerna om semesterns längd. Ungdomar under 18 år fick då rätt
till tre veckors semester. Genom en lag om förlängd semester för vissa
arbetstagare med särskilt pressande eller hälsofarligt arbete utsträcktes
semestern till tre veckor för gruvarbetare, nattarbetare och mörkrumsarbetare.
För arbetstagare med radiologiskt arbete bestämdes semestertiden till
sex veckor. Förlängningen för dessa grupper motiverades med arbetarskyddssynpunkter.

Frågan om en förlängning av den allmänna semestern till tre veckor togs
upp i riksdagen år 1947. Efter utredning genomfördes vid 1951 års riksdag tre
veckors semester för alla arbetstagare. De särskilda förmånerna för ungdomar,
gruvarbetare, nattarbetare och mörkrumsarbetare föll bort. Genom 1963
års semesterlag förlängdes semestern till fyra veckor. Full fyraveckorssemester
utgick enligt den nya lagen första gången under år 1965.

1974 års semesterkommitté diskuterade i sitt betänkande Fem veckors
semester (SOU 1975:88) bl. a. frågan om att förlänga semestern för vissa
arbetstagare med särskilt pressande eller hälsofarligt arbete. Kommittén
ansåg att ett sådant system kunde ha ett visst berättigande då den allmänna
semestern var kort och arbetarskyddet föga utvecklat. Enligt kommittén var
emellertid längre semester inte det bästa sättet att kompensera en dålig
arbetsmiljö. Kommittén ville därför för sin del inte införa några särbestämmelser
om semesterns längd.

Under kommitténs arbete med den s. k. särskilda semesterlagen inhämtades
yttranden bl. a. från statens strålskyddsinstitut och arbetarskyddsstyrelsen.
I dessa yttranden uppmärksammades bl. a. gruvarbetarnas arbetssituation.
Strålskyddsinstitutet anförde:

Under de senaste åren har en yrkesgrupp som normalt inte betraktats
såsom varande sysselsatt med strålningsarbete, nämligen gruvarbetarna,
kommit i blickpunkten genom att strålskyddsinstitutet kunnat konstatera
oväntat höga koncentrationer av den radioaktiva ädelgasen radon i många
svenska malmgruvor. Till en början översteg radonhalterna vad som
motsvarar de högsta tillåtna stråldoserna för radiologiskt arbete och eftersom
arbetsförhållandena i en gruva ständigt förändras måste situationen följas
genom upprepade radonmätningar. Strålskyddsinstitutet finner att frågan om
en semesterförlängning för gruvarbetarna är komplicerad, dels genom att icke
försumbara stråldoser ännu kan tänkas förekomma innan skyddsåtgärder
hunnit vidtagas, dels genom att riskens karaktär ännu icke är klarlagd. Utöver
radonet kan nämligen andra luftföroreningar (t. ex. tobaksrök) bidra till
skador och synergistiska verkningar. En del luftföroreningar kan tänkas
påverka andningsorganens funktionsduglighet och därmed den stråldos som
kan förorsakas genom upplagring av radonets partikelbundna dotterpro -

1* Riksdagen 1977/78. 12 sami. Nr 34

SoU 1977/78:34

dukter i lungorna. Det är därför i detta fall icke lätt att frånskriva en
semesterförlängning en riskminskande verkan.

Arbetarskyddsstyrelsen anförde:

Vad gäller underjordsarbetare exponerade för radon och radondöttrar
finner styrelsen i likhet med strål sk yddsinst i tutet förhållandena vara mera
komplicerade än i fråga om personal i radiologiskt arbete i traditionell
mening. Den radioaktiva stålningen utgör för denna personalkategori en
miljöfaktor som föreligger i varierande utsträckning oberoende av vilket slag
av arbete som utförs. Här kan, utöver vad som anförs av institutet, påpekas
att den risk som är förenad med exposition för radon och radondöttrar vid
underjordsarbete har vissa speciella karakteristika.

Risken är främst att hänföra till inandning och upptag i kroppen av radon
och radondöttrar. I första hand är det andningsorganen som utsätts för den
strålning som frigörs från radondöttrarna. Även andra kroppsorgan, t. ex.
skelettet, kan komma att exponeras genom i kroppen upptaget radioaktivt
material med den långa biologiska halveringstid, som karakteriserar en del av
radonets sönderfallsprodukter.

Den strålning som andningsorganen härvid utsätts för utgörs framför allt
av s. k. alfa-strålning.

Det rör sig således vid underjordsarbete om strålningsexposition av ett slag
som vanligen ej förekommer vid radiologiskt arbete i traditionell mening.

Härtill skall även nämnas den möjlighet till samverkan och riskökning som
vid underjordsarbete kan föreligga mellan exposition för radioaktivt material
och samtidig exposition för andra miljöfaktorer, t. ex. dieselavgaser och
damm eller rök av varierande ursprung.

Här är det därför, något som institutet också påpekar, icke lika lätt
frånskriva en semesterförlängning en riskminskande verkan.

Om semesterkommittén skulle komma till resultatet att förlängd semester
för radiologiskt arbete skall bibehållas trots att statens strålskyddsinstituts
yttrande ej stöder en sådan lösning framstår det mot bakgrund av vad ovan
anförts som riktigt att lagstiftningen kompletteras med bestämmelser om att
även underjordsarbetare som utsätts för joniserande strålning får en förlängd
semester.

I propositionen 1976/77:90 om semesterlag m. m. föreslogs emellertid att
den särskilda semesterlagstiftningen för radiologiskt arbetande t. v. skulle
bibehållas. Man ville inte föra in några nya grupper under dessa särbestämmelser.

I anslutning till propositionen behandlade socialutskottet två motioner,
vilka båda innehöll förslag om sex veckors semester för gruvarbetare. I sitt
betänkande SoU 1976/77:32 anförde utskottet i denna del följande (s. 34).

Utskottet kan helt ansluta sig till vad i motionerna uttalas angående
angelägenheten av att farorna för skadeverkningar vid underjordsarbete
förebyggs. Enligt utskottets mening finns det därför skäl som talar förden av
motionärerna och arbetarskyddsstyrelsen intagna ståndpunkten att underjordsarbetare
som utsätts för joniserande strålning bör jämställas med
arbetstagare med radiologiskt arbete. Från mera principiella utgångspunkter
vill utskottet emellertid framhålla att en förlängning av semestern inte är det
bästa sättet att förebygga strålningsskador och andra faror i arbetsmiljön.
Förhindrandet av skadeverkningar i arbetslivet är i första hand en arbetar -

SoU 1977/78:34

skyddsfråga. Skyddsåtgärderna har också i avsevärd grad förbättrats när det
gäller sådant arbete som faller under den särskilda semesterlagen. Med
hänsyn härtill och då arbetstidsförkortningen och den avsevärt längre
semestern för arbetstagare i allmänhet medfört att en särbehandling av vissa
arbetstagare inte är lika motiverad som tidigare kan det ifrågasättas om den
särskilda semesterlagen bör bibehållas. Enligt utskottets mening föreligger
emellertid inte nu tillräckliga skäl föratt lagstiftningen skall avskaffas. Frågan
om och i vad mån särskilda semesterregler är motiverade vid radiologiskt
arbete bör dock tas upp till förnyad prövning i samband med det fortsatta
utredningsarbetet på semesterrättens område. Om den särskilda semesterlagen
skall bibehållas finns,som utskottet ovan anfört, skäl för att även andra
arbetstagare som utsätts för joniserande strålning av viss omfattning ges rätt
till en förlängd semester. Vad utskottet sålunda anfort med anledning av
propositionen och motionerna bör ges regeringen till känna.

Riksdagen följde utskottets förslag.

Regeringen har som tidigare nämnts låtit tillkalla en kommitté för
utredning av vissa frågor på semesterrättens område. Kommittén skall enligt
direktiven behandla bl. a. frågan om den särskilda semesterlagen och
ytterligare belysa om och i vad mån särskilda semesterregler är motiverade
vid radiologiskt arbete. Kommittén skall i det sammanhanget pröva om även
underjordsarbetare som utsätts för joniserande strålning bör ges rätt till en
förlängd semester.

Beräkning av semesterlön (motionen 1977/78:706)

1963 års semesterlag utgick från att semester var en rätt till ledighet med
bibehållen lön. Beträffande arbetstagare med enbart fast tidlön (vecko-,
månads- eller årslön) innebar detta i princip att den vanliga lönen utgick även
under semestern. För övriga arbetstagare skulle semesterlönen motsvara 9 %
av den sammanlagda arbetsinkomsten i anställningen under intjänandeåret. I
vissa fall tillämpades en kombination av de båda metoderna. Enligt 12 §
tredje stycket i 1963 års lag skulle vid tillämpning av procentregeln inte i
arbetsinkomsten räknas in bl. a. övertidstillägg.

Den nya semesterlagen innebär på denna punkt en ändring. Enligt denna
lag beräknas semesterlönen alltid till 12 % av arbetstagarens under intjänandeåret
förfallna lön i anställningen. Alla former av lön eller lönetillägg (utom
semesterlön) som utgår på grund av lag eller avtal skall medräknas. Något
undantag för övertidstillägg finns alltså inte längre.

Syftet med att utvidga löneunderlaget för procentberäkningen var bl. a. att
förbättra arbetstagarnas löneförmåner under semesterledigheten (prop. 1976/
77:90 s. 77). Föredragande statsrådet instämde uttryckligen i semesterkommitténs
förslag om utvidgning av underlaget för semesterlöneberäkningen på
så sätt att även lönetillägg för arbete utöver den normala arbetstiden
(övertidstillägg) skulle beaktas. Den tidigare lagens begränsning på den
punkten ansåg föredraganden inte vara grundad på rationella skäl (prop. s.
120). I motionerna rörande den nya semesterlagen berördes inte frågan om

SoU 1977/78:34

övertidstilläggets betydelse för semesterlönens storlek. Inte heller diskuterades
denna fråga av utskottet.

Motionen berör i viss mån också frågan om rätten att utkräva övertid.
Utskottet kommer att i betänkandet SoU 1977/78:35 behandla denna och
andra arbetstidsfrågor.

Frågor om ersättning för övertidsarbete - i form av övertidstillägg eller
kompensationsledighet - regleras inte i arbetstidslagstiftningen. Bestämmelser
därom finns däremot i regel i kollektivavtal.

Semesterrätt vid arbetslöshet och arbetsmarknadsutbildning (motionen
1977/78:1094)

Såsom framhålls i motionen medför arbetslöshet och arbetsmarknadsutbildning
ingen rätt till semesterlön. Frågan uppmärksammades emellertid
vid utarbetandet av förslaget till den nya semesterlagen. Semesterkommittén
ansåg att den måste prövas i samband med frågan om inrättande av en
generell fond för semesterlön. I propositionen återkom föredraganden härtill
och påpekade att det föreslagna systemet inte möjliggjorde privilegiering av
frånvaro i den omfattning som skulle kunna anses önskvärd. Som exempel
nämndes att semesterrätt vid arbetslöshet och arbetsmarknadsutbildning
kunde kräva mera långtgående ändringar av ordningen för utbetalning av
semesterlön, t. ex. genom förmedling av en fond. Det av semesterkommittén
föreslagna fondsystemet ansågs dock inte böra genomföras. Föredraganden
förklarade dock att han ansåg fortsatt utredning på denna punkt viktig, bl. a.
därför att inte heller den av kommittén föreslagna konstruktionen skulle
medföra fördelar för alla de grupper som borde komma i fråga för
förbättringar. Därmed avsåg föredraganden främst dem som var arbetslösa
eller genomgick arbetsmarknadsutbildning. I en motion (1976/77:1544) av
herr Palme m. fl. (s) påtalades bl. a. att det var angeläget att vidare utreda
frågan om semesterrätten vid arbetslöshet och arbetsmarknadsutbildning.
Även i en motion (1976/77:1547) av herr Werner m. fl. (vpk) berördes denna
fråga. Utskottet förklarade sig dela motionärernas uppfattning att det var
betydelsefullt att bl. a. frågorna om semesterrätt vid arbetslöshet och
arbetsmarknadsutbildning fick en tillfredsställande lösning. Utskottet framhöll
dock att en fond för administration av semesterlön sannolikt var en
förutsättning för att de förordade förbättringarna skulle kunna genomföras.
Frågan om införandet av en sådan fond hade således hög angelägenhetsgrad.

I propositionen hade dock förutskickats fortsatt utredning av denna fråga.
Utskottet ansåg därför något initiativ från riksdagens sida inte erforderligt i
denna del (SoU 1976/77:32 s. 7).

Regeringen har som tidigare nämnts låtit tillkalla en kommitté för
utredning av vissa frågor på semesterrättens område. Enligt direktiven skall
utredningsarbetet till en början inriktas på ett fondsystem för semesterlön

SoU 1977/78:34

som tjänas in vid semesterlönegrundande frånvaro. Om ett begränsat
fondsystem föreslås bör samtidigt övervägas i vad mån möjligheterna att
tjäna in semester vid frånvaro bör utvidgas. Vidare bör undersökas om det är
möjligt att inom ramen för en begränsad fond lösa andra semesterproblem,
exempelvis intjänande av semesterlön vid arbetslöshet, arbetsmarknadsutbildning
m. m.

Översyn av semesterlagen (motionen 1977/78:1095)

Vid behandlingen av propositionen om semesterlag m. m. uttalade
utskottet i flera olika sammanhang att den föreslagna lagstiftningen var
komplicerad (se SoU 1976/77:32 s. 7,9,10, 26,27,32). Med hänsyn till vikten
av att införandet av nya regler om semesterförmåner inte leder till praktiska
olägenheter förutsatte utskottet att den aviserade utredningen på semesterrättens
område skulle få i uppdrag att med uppmärksamhet följa tillämpningen
av den nya lagen och att till prövning ta upp frågor som härvid
aktualiseras.

Såsom framhålls i motionen 1977/78:1095 innehåller direktiven för den
nya semesterutredningen i denna del ett uppdrag till kommittén att
uppmärksamt följa tillämpningen av den nya semesterlagen i alla hänseenden
och att framlägga de ändringsförslag som bedöms motiverade av de
erfarenheter som erhålls. Det kan tilläggas att direktiven även innehåller en
uppmaning - beträffande frågan om eventuellt inrättande av en fond för
semesterlön - om att söka finna en lösning som medger en enkel handläggning,
så att byråkrati i möjligaste mån undviks på detta område.

Semesterrätt vid tjänstgöring inom frivilligförsvaret (motionen 1977/
78:1709)

Inom frivilligorganisationerna finns personal som genom skriftligt avtal
åtagit sig att frivilligt tjänstgöra inom totalförsvaret och som därmed blir
skyldiga att med jämna mellanrum fullgöra viss repetitionsutbildning. Denna
personal kan vara A-personal eller B-personal. A-personal placeras för
ständig tjänstgöring. B-personal står till förfogande för tillfällig tjänstgöring i
eller i närheten av bostadsorten. Repetitionsutbildningen omfattar förs. k. Apersonal
16 dagar för varje fyraårsperiod. Arbetsgivare har f. n. ingen
skyldighet enligt lag att bevilja tjänstledighet för sådan repetitionsutbildning.
Inte heller medför tjänstgöringen rätt till semesterlön. Avtalsvägen kan
däremot arbetsgivaren ha åtagit sig mera långtgående förpliktelser i angivna
hänseenden. Statsanställda har sålunda viss rätt till ledighet med B-avdrag.
För det privata området finns en rekommendation från SAF om att ledighet
bör beviljas, varvid det kan vara lämpligt att viss del av utbildningen räknas
som semester. Arbetsgivarna rekommenderas att lämna de anställda bidrag
med 25 % av lönen under samma förutsättningar i fråga om anställningstid

SoU 1977/78:34

och försörjningsplikt som gäller vid värnpliktigas repetitionsutbildning.

Enligt semesterlagen är viss militärtjänst, vapenfritjänst och civilförsvarstjänst
semesterlönegrundande. Semesterkommittén föreslog ursprungligen
att all tjänstgöring enligt värnplikts-, vapenfri- och civilförsvarslagarna skulle
grunda rätt till semesterlön. Flertalet av de remissinstanser som uttalade sig i
den frågan ställde sig dock negativa till en utvidgning. Föredragande
statsrådet instämde och förklarade att denna fråga fick behandlas i det
fortsatta utredningsarbetet (prop. 1976/77:90 s. 125). 1 direktiven till den nya
semesterutredningen anges även att frågan om privilegiering av militärtjänstgöring
och motsvarande vapenfri tjänst bör övervägas i samband med ett
eventuellt fondsystem. Frågan om semesterförmåner vid frivillig tjänstgöring
inom totalförsvaret berördes inte vid behandlingen av förslaget till ny
semesterlag och omnämns inte heller i utredningsdirektiven.

Frågan om rätt till tjänstledighet vid krigsförbandsövning för s. k. Apersonal
kommer med anledning av motionen 1977/78:1708 att behandlas av
arbetsmarknadsutskottet under nästa riksmöte.

Utskottet

Den nya semesterlagen har trätt i kraft vid årsskiftet 1977-1978. Semesterledigheten
har förlängts från fyra till fem veckor. Genom ändrade
beräkningsgrunder för semesterlön har de ekonomiska semesterförmånerna
för arbetstagarna förbättrats. Möjligheterna att tjäna in semesterlön under
frånvaro från arbetet - s. k. privilegierad frånvaro - har också utökats.

Såväl i propositionen som i utskottsbetänkandet om semesterlagen, vilket
godkändes av riksdagen, betonades att flera viktiga frågor ännu var olösta och
att ytterligare förbättringar av semesterförmånerna var önskvärda. Redan i
lagstiftningsärendet förutsattes alltså att reformarbetet på semesterrättens
område omedelbart skulle fortsätta. Man utgick från att en ny utredning
skulle fä i uppdrag att följa den nya lagens tillämpning och att skyndsamt
utreda vissa diskuterade förslag till förbättringar. Efter regeringens bemyndigande
har utredningen - semesterkommittén 1978 - nyligen tillsatts.

1 direktiven till kommittén tas uttryckligen upp flera av de frågor som
aktualiserats genom de i detta betänkande behandlade motionerna. Dit hör
bl. a. frågan om intjänande av semesterlön vid ofrivillig arbetslöshet samt vid
arbetsmarknadsutbildning. Det i motionen 1977/78:1094 av Maj-Lis Landberg
m. fl. (s) uttalade önskemålet om fortsatt utredning av denna fråga är
därför redan tillgodosett. Någon riksdagens åtgärd med anledning av
motionen är därför inte erforderlig.

Även frågan om längre semester för gruvarbetare kommer, såvitt gäller
underjordsarbetare som utsätts för joniserande strålning, att övervägas av
semesterkommittén. Enligt utskottets mening finns det därför inte anledning
till ytterligare initiativ i denna fråga. Utskottet avstyrker därför motionen
1977/78:295 av Alf Lövenborg (apk), i vilken begärs införande av sex veckors

SoU 1977/78:34

semester för gruvarbetare.

I motionen 1977/78:1095 av Inger Lindquist (m) påtalas behovet av att
förslag till förenklingar av semesterlagen snarast läggs fram. Utskottet erinrar
om att man redan vid antagandet av lagen var väl medveten om att den nya
lagstiftningen delvis är komplicerad. Som framgått av den tidigare framställningen
(s. 7) framhölls detta av utskottet i flera olika sammanhang. Utskottet
förutsatte att den nya utredningen på semesterrättens område skulle få i
uppdrag att med uppmärksamhet följa semesterlagens tillämpning och ta upp
till prövning frågor som härvid kunde aktualiseras. Direktiven för semesterkommittén
har utformats i enlighet med utskottets önskemål. Kommittén
är oförhindrad att i delbetänkande framlägga förslag till sådana ändringar i
semesterlagstiftningen som bedöms vara brådskande. Med hänsyn till det
anförda är det enligt utskottets mening inte erforderligt med några tilläggsdirektiv
till semesterkommittén med anledning av vad som anförs i motionen
1977/78:1095. Motionen avstyrks således.

I motionen 1977/78:706 av Gunilla André (c) och Anne-Marie Gustafsson
(c) begärs en översyn av reglerna om beräkning av semesterlön såvitt gäller
övertidsersättning. Motionen syftar till att uttag av övertidsersättning i form
av kompensationsledighet skall stimuleras.

Till skillnad från vad som tidigare gällde skall enligt den nya semesterlagen
semesterlön beräknas på ali arbetsinkomst, inklusive övertidsersättning. I
propositionen med förslag till semesterlag, m. m. uttalades att den tidigare
gällande begränsningen i fråga om övertidstillägg inte var rationellt grundad.
Utskottet hade ingen erinran häremot. Utskottet vill dessutom framhålla
vikten av att man inte onödigtvis ytterligare komplicerar semesterlöneberäkningen
genom införande av särskilda specialregler. Det kan visserligen
finnas skäl som talar för motionärernas allmänna åsikt att man bör stimulera
uttag av övertidsersättning i form av kompensationsledighet. Enligt utskottets
mening bordetta dock inte ske genom att ändringar görs i semesterlagens
bestämmelser. Det är i första hand arbetsmarknadens parter som bör avgöra
villkoren för olika slag av lönetillägg eller förmåner som utgår som ersättning
för utfört arbete. Övertidsarbete intar härvid ingen särställning. Utskottet
avstyrker på grund av det anförda motionen 1977/78:706.

I motionen 1977/78:1709 av Karin Ahrland (fp) och Hans Lindblad (fp)
yrkas förbättrade semesterförmåner för totalförsvarets A-personal, dvs. viss
grupp av den personal som genom skriftligt avtal åtar sig att frivilligt
tjänstgöra inom totalförsvaret. Utskottet vill framhålla att frågan om Apersonalens
rätt till semesterförmåner har starkt samband med rätten till
tjänstledighet fördeltagande i repetitionsövning. Någon sådan i lag inskriven
rätt finns inte. Denna fråga bereds f. n. inom arbetsmarknadsutskottet.

Frågan om A-personalens semesterförmåner tas inte upp särskilt i
direktiven för den nya semesterkommittén. Utskottet anser sig emellertid
kunna förutsätta att kommittén, inom ramen för sitt allmänna uppdrag att

SoU 1977/78:34

följa semesterlagens tillämpning och föreslå de ändringar som bedöms
motiverade, kommer att behandla den i motionen behandlade frågan om
kommittén finner detta påkallat. Motionen 1977/78:1709 bör därför inte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet hemställer

1. beträffande införande av sex veckors semester för gruvarbetare
att riksdagen avslår motionen 1977/78:295,

2. beträffande beräkning av semesterlön på övertidsersättning att
riksdagen avslår motionen 1977/78:706,

3. beträffande intjänande av semesterlön vid arbetslöshet och
arbetsmarknadsutbildning att riksdagen avslår motionen 1977/
78:1094,

4. beträffande översyn av semesterlagen m. m. att riksdagen
avslår motionen 1977/78:1095,

5. beträffande semesterförmåner för totalförsvarets A-personal att
riksdagen avslår motionen 1977/78:1709.

Stockholm den 9 maj 1978

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: Göran Karlsson (s). Gabriel Romanus (fp). Erik Larsson (c),
Evert Svensson (s), Karin Andersson (c)*. Kjell Nilsson (s), Sven-Gösta
Signell (s). Kersti Swartz (fp)*. Ulla Tillander (c)*, Stig Alftin (s), Gunnar
Biörck i Värmdö (m), Iris Mårtensson (s)* och Josef Axelsson (m).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOT AB 58054 Stockholm 1978