SoU 1977/78:3

Socialutskottets betänkande
1977/78:3

med anledning av motion om socialstyrelsens rättsläkarråd

Motionen

I motionen 1976/77:1101 av Doris Håvik (s) och Kjell Nilsson (s) hemställs
att riksdagen beslutar att sammansättningen av rättspsykiatriska sektionen
av socialstyrelsens rättsläkarråd omprövas och att såväl lagfaren jurist som
lekmän tillförs sektionen.

Motionärerna påpekar mot bakgrund av att samtliga ledamöter i rättspsykiatriska
sektionen av socialstyrelsens rättsläkarråd enligt gällande bestämmelserskall
vara läkare att även andra synpunkter än de rent medicinska
bör komma till tals i sektionen.

Från demokratisk och rättssäkerhetssynpunkt bör sektionen enligt motionärerna
tillföras lagfaren jurist och lekmannainflytande. Det påpekas bl. a.
att motsvarande organ i Danmark har en lagfaren jurist som ordförande
och att det i medicinal väsendets ansvarsnämnd ingår läkare, lagfaren juridisk
expertis och lekmän.

Organisationen av socialstyrelsens rättsläkarråd m. m.

Enligt 2 i? instruktionen (1967:606) för socialstyrelsen har socialstyrelsen
till uppgift att vara central förvaltningsmyndighet för ärenden som rör socialvården,
hälso- och sjukvården samt läkemedelsförsörjningen, i den mån
det inte ankommer på annan statlig myndighet att handlägga sådana ärenden.

Socialstyrelsen har enligt 3 S instruktionen bl. a. särskilt att ha tillsyn
över efterlevnaden av lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk
vård i vissa fall och steriliseringslagen (1975:580). Vidare är socialstyrelsen
bl. a. chefsmyndighet för statens rättsläkarstationer och statens rättspsykiatriska
kliniker och stationer (4 S första stycket).

Som rådgivande organ har socialstyrelsen bl. a. ett vetenskapligt råd och
för handläggning av vissa ärenden finns bl. a. ett rättsläkarråd och en medicinalväsendets
ansvarsnämnd (13$).

Ledamöter av vetenskapliga rådet skall ha framstående skicklighet och
beprövad erfarenhet inom olika vetenskapsgrenar och verksamhetsområden
av betydelse för styrelsens arbete (14 S första stycket).

Rättsläkarrådet omfattar enligt 16 S en rättsmedicinsk, en rättspsykiatrisk
och en allmänmedicinsk sektion. Den rättsmedicinska sektionen består av

1 Riksdagen 1977/78. 12 sami. Nr 3

SoU 1977/78:3

(1) en av regeringen utsedd läkare (ordförande), (2) en rättsläkare i vetenskapliga
rådet och (3) en av socialstyrelsen förordnad rättsläkare. Den rättspsykiatriska
sektionen består av (1) en av regeringen utsedd läkare (ordförande),
(2) en i socialstyrelsen anställd rättspsykiater (föredragande) och
(3) en psykiater i vetenskapliga rådet samt - vid handläggning av ärende
som rör brottmål och sådana civila mål i vilka fråga är om någons rättsliga
handlingsförmåga - (4) en rättspsykiater i vetenskapliga rådet. Allmänmedicinska
sektionen består av (1) en av regeringen utsedd läkare (ordförande)
samt (2-3) två i socialstyrelsen anställda läkare, varav en är föredragande.
Fordras vid handläggning av visst ärende i någon av rättsläkarrådets sektioner
sakkunskap, som företräds av tjänsteman vid socialstyrelsen, vilken
inte är ledamot av sektionen, får sektionen besluta att tjänstemannen skall
vara ledamot av sektionen i ärendet.

Medicinalväsendets ansvarsnämnd, som bl. a. handlägger ärenden som
rör fel och försummelser av medicinalpersonal, består enligt 18 $ av fyra
av regeringen särskilt utsedda ledamöter - varav en skall vara lagfaren och
erfaren i domarvärv (ordförande) samt en vara läkare - chefen för den byrå
som handlägger ansvarsärenden eller annan tjänsteman inom socialstyrelsen
som generaldirektören utser samt chefen för den byrå till vilken ärendet
huvudsakligen hör eller annan tjänsteman inom styrelsen som generaldirektören
bestämmer. (Två av de av regeringen utsedda ledamöterna utses
bland lekmän.)

Generaldirektören och överdirektören får närvara vid sammanträden med
rättsläkarrådet och dess sektioner och rådet och dess sektioner får vid behov
kalla ledamot av vetenskapliga rådet att tillhandagå med råd i ärende som
berör den vetenskapsgren eller det verksamhetsområde han företräder (20 $)■

Enligt 37 $ handlägger rättsläkarrådet (1) rättsmedicinska ärenden, (2) ärenden
om fastställelse av könstillhörighet eller tillstånd till ingrepp i könsorgan
enligt lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall, (3)
ärenden om tillstånd till sterilisering i fall som avses i 3 $ 3. steriliseringslagen
(1975:580), (4) ärenden om tillstånd till kastrering, (5) ärenden om tillstånd
till ingående av äktenskap, dock ej i fråga om äktenskapshinder på grund
av könssjukdom i smittsamt skede samt (6) andra ärenden, i vilka styrelsen
på begäran av myndighet skall avge utlåtande om någons hälsotillstånd.
Beträffande punkten 5 bör här anmärkas att könssjukdom i smittsamt skede
inte längre är äktenskapshinder.

Rättsmedicinska ärenden handläggs av rättspsykiatriska sektionen, om
de avser någons sinnesbeskaffenhet, och av rättsmedicinska sektionen i annat
fall.

Ärenden om fastställelse av könstillhörighet eller tillstånd till ingrepp
i könsorgan enligt lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i
vissa fall och ärenden om tillstånd till sterilisering i fall som avses i 3 $ 3.
steriliseringslagen (1975:580), till kastrering och till ingående av äktenskap
handläggs av rättspsykiatriska sektionen.

Övriga ärenden handläggs av allmänmedicinska sektionen.

SoU 1977/78:3

Sektion av rättsläkarrådet är beslutför endast om samtliga ledamöter som
skall handlägga ärendet är närvarande (38 8 forsta stycket).

Förekommer i rättsmedicinska sektionen skiljaktig mening, skall ytterligare
en rättsläkare i vetenskapliga rådet tillkallas att deltaga i handläggningen.
Deltar i omröstning i rättspsykiatriska sektionen eller i allmänmedicinska
sektionen tre ledamöter och förekommer därvid skiljaktig mening,
skall ytterligare tillkallas i förra fallet en psykiater i vetenskapliga rådet
och i senare fallet en läkare i vetenskapliga rådet, som företräder i ärendet
berörd vetenskapsgren eller verksamhetsområde. Som sektionens beslut gäller
den mening, varom de flesta förenar sig eller, vid lika röstetal, den
mening som ordföranden biträder (38 8 andra stycket).

Genom särskilt beslut får sektion överlämna åt föredraganden att efter
samråd med ordföranden eller medlem av vetenskapliga rådet eller utan
sådant samråd ensam avgöra grupp av ärenden, som inte är av sådan beskaffenhet
att prövningen bör ankomma på sektionen (38 8 tredje stycket).

Gäller ärende inom rättspsykiatriska sektionen fastställelse av könstillhörighet
eller tillstånd till ingrepp i könsorgan enligt lagen (1972:119) om
fastställande av könstillhörighet i vissa fall, tillstånd till sterilisering i fall
som avses i 3 8 3. steriliseringslagen eller kastrering, skall en ledamot av
vetenskapliga rådet som företräder juridik kallas för samråd (39 8 första stycket).

För kansliuppgifter förbi. a. rättsläkarrådet svarar ett särskilt nämndkansli
inom socialstyrelsen. Chefen för nämndkansliet är jurist.

Inom socialstyrelsen pågår en översyn av styrelsens arbetsformer m. m.
(ÖSoS). Frågor om sammansättningen av rättsläkarrådet och dess sektioner
kommer dock inte att behandlas i detta sammanhang men däremot kommer
kansliorganisationen att behandlas i samband med behandlingen av socialstyrelsens
organisation i stort.

Den rättspsykiatriska sektionens uppgifter m. m.

Den helt övervägande delen av rättspsykiatriska sektionens ärenden avser
utlåtanden som socialstyrelsen skall avge enligt 3 8 andra stycket och 6 8
lagen (1966:301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål (LRPU).

Enligt 3 8 första stycket nämnda lag får rätten i brottmål inte förordna
att någon skall överlämnas till sluten psykiatrisk vård eller till vård i specialsjukhus
för psykiskt utvecklingsstörda utan att rättspsykiatrisk undersökning
företagits. Sådant förordnande behöver emellertid enligt 3 8 andra
stycket inte föregås av rättspsykiatrisk undersökning bl. a. i fall då den misstänkte
under vissa förutsättningar är intagen på sjukhus för sluten psykiatrisk
vård eller är inskriven i specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstörda. Det
är därvid tillräckligt att det i målet föreligger utlåtande av socialstyrelsen
enligt vilket det är uppenbart att den misstänkte kan beredas fortsatt vård

SoU 1977/78:3

med stöd av lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall
(LSPV) eller med stöd av 35 § lagen (1967:940) angående omsorger om vissa
psykiskt utvecklingsstörda.

I 6 § LRPU finns bestämmelser om möjlighet för rätten att i brottmål
inhämta utlåtande av socialstyrelsen över verkställd rättspsykiatrisk undersökning.
Härvid skall socialstyrelsen vid behov komplettera undersökningen.
I utlåtandet skall socialstyrelsen ta ställning till undersökningsläkarens
uttalanden och, om styrelsens mening avviker från undersökningsläkarens,
ange skälen härför.

1971 års utredning (Ju 1971:08) om behandling av psykiskt avvikande

- vilken haft till uppgift att göra en översyn av påföljdssystemet för psykiskt
avvikande lagöverträdare m. m. - har tidigare i år till chefen för justitiedepartementet
överlämnat betänkandet (SOU 1977:23) Psykiskt störda lagöverträdare
med förslag till nya regler för behandling av sådana lagöverträdare.
I ett av utredningen framlagt förslag till lag om rättspsykiatrisk
undersökning i brottmål 'föreslås för fall då det kan bli fråga om fortsatt
sluten psykiatrisk vård m. m. att utlåtande inte skall avges av socialstyrelsen
utan av den överläkare eller, vid vård i vårdhem för psykiskt utvecklingsstörda,
den vårdchef som är ansvarig för vården av den misstänkte. Möjligheten
för rätten att inhämta socialstyrelsens utlåtande över verkställd
rättspsykiatrisk undersökning föreslås emellertid vara oförändrad. Utredningen
har anfört bl. a. följande (s. 296 och 297).

Möjligheterna till överprövning hos socialstyrelsen av utlåtande över läkarundersökning
före dom bör bibehållas. De fall som nu skickas dit är
ofta komplicerade och svårbedömda. Även om man kan förvänta att behovet
av överprövning minskas vid en ny lagstiftning, kommer det alltjämt att
finnas fall där undersökningsläkaren eller domstolen är tveksam. Om ärendet
kan avgöras direkt på handlingarna torde en överprövning ta ca 3 veckor
i anspråk. Vid remiss till vetenskapligt råd får man räkna med betydligt
längre tid. Ledamöterna av vetenskapliga rådet är få till antalet och hårt
belastade av sina ordinarie arbetsuppgifter. Det är emellertid önskvärt att
tiderna för överprövning nedbringas. Enligt kommitténs mening bör socialstyrelsen
söka utreda möjligheterna härtill.

Det förekommer att personer som är intagna på eller försöksutskrivna
från psykiatriskt sjukhus eller specialsjukhus för utvecklingsstörda begår
brott under vårdtiden. I sådana fall är det vanligt att åklagaren, på basis
av ett utlåtande av vederbörande överläkare, beslutar att ej väcka åtal. För
den händelse åtalsunderlåtelse inte kommer till stånd, kan domstolen, om
vederbörande är intagen på sjukhus med stöd av LSPV eller 35 $ omsorgslagen,
nöja sig med yttrande från socialstyrelsen (3 § LRPU). Socialstyrelsen
har för sitt yttrande primärt i regel endast tillgång till föga utförliga journalanteckningar,
vilket ofta medför att man föreslår inhämtande av 5 7-intyg
eller, någon gång, rättspsykiatrisk undersökning.

Anledningen till att yttrande till domstolen i ifrågavarande situation lagts
på socialstyrelsen torde vara föreställningen att styrelsen skulle kunna utöva
en reell kontroll över att undersökningar inte i onödan uppskjuts, att de
läkare som förordnas utanför organisationen är tillräckligt kvalificerade och
att en viss enhetlighet i bedömningarna åstadkommes. Det rör sig sålunda

SoU 1977/78: 3

väsentligen om rättssäkerhetsskäl. Emellertid är styrelsens möjlighet att utöva
elen avsedda kontrollen i realiteten ringa eller ingen. Härtill kommer
att beslutsunderlaget vid S 3-bedömningarna ofta är otillfredsställande.

Det är angeläget att vård av den som intagits på sjukhus får fortsätta
och att vederbörande inte i onödan, även om han begått brott, förflyttas
därifrån. Skäl för förflyttning till rättspsykiatrisk klinik eller häkte kan emellertid
vara, att vederbörande bedöms vara så farlig, att han inte kan vara
kvar på det sjukhus där han vistas eller att utredningstekniska skäl kräver
att han hålls avskild på ett sätt, som inte sjukhuset kan tillgodose, eller
att han finns tillgänglig för förhör på den plats där brottsutredningen äger
rum.

Kommittén vill föreslå att uppgiften att yttra sig till domstolen i vårdbehovsfrågan
överföres till den vårdansvarige överläkaren. Vid behov skall
domstolen kunna höra socialstyrelsen. En sådan decentralisering av funktionerna
borde innebära större säkerhet för en riktig bedömning av vårdbehovet,
samtidigt som inom socialstyrelsen resurser skulle frigöras till bedöm
ni ngsarbete i de verkligt komplicerade fallen.

Enligt bestämmelser i lagen om fastställande av könstillhörighet i vissa
fall fastställer socialstyrelsen könstillhörighet eller lämnar tillstånd till ingrepp
i könsorganen.

På egen begäran får den steriliseras som fyllt tjugofem år. Beträffande
den som fyllt aderton men inte tjugofem år gäller att socialstyrelsen på
ansökan får lämna tillstånd till sterilisering bl. a. i samband med ansökan
om fastställelse av könstillhörighet enligt lagen om fastställande av könstillhörighet
i vissa fall, om förutsättningar i övrigt föreligger för sådan fastställelse
(3 S 3. steriliseringslagen).

Enligt lagen (1944:133) om kastrering får kastrering i princip företas endast
efter tillstånd av socialstyrelsen.

Rättspsykiatriska sektionens uppgifter avser i övrigt avgivande av yttranden
på begäran av annan myndighet - t. ex. domstol - m. fl. (1) i civilmål
såsom i fråga om testamentsklander, processhabilitet, omyndighets- respektive
myndighetsförklaring, vissa avtalsärenden, (2) i nådeärenden av psykiatrisk
natur samt (3) i körkorts- och sjukpensionsärenden av psykiatrisk
natur.

Under år 1975 behandlade sektionen ca 850 ärenden.

Rättsmedicinska sektionen avger yttranden på begäran av annan myndighet
i ärenden som rör (1) faderskap, (2) tablett- och alkoholkoncentration (”rattfylleri"),
(3) skadestånd och orsakssamband, (4) vållande till annans död,
misshandel och mord, (5) nådeansökningar med somatisk bakgrund samt
(6) övriga rättsmedicinska ärenden.

Under år 1975 behandlade sektionen ca 210 ärenden.

Allmänmedicinska sektionen avger yttranden rörande enskild persons hälsotillstånd
på begäran av annan myndighet i ärenden som avser (1) körkort

SoU 1977/78:3

och sjukpensioner av somatisk natur samt (2) sjöfolk, flygcertifikat och
tjänstbarhet.

Under år 1975 behandlade sektionen ca 1 070 ärenden.

Retslaegerådet i Danmark

Retslaegerådet i Danmark består av 11 medlemmar. Det är uppdelat på
två avdelningar. En rättsmedicinsk och en rättspsykiatrisk. Medlemmarna
i rådet är samtliga läkare, flertalet med professorskompetens inom sitt område.
Vid sin sida har rådet ett antal medicinskt sakkunniga. Formand (ordförande)
i rådet är en läkare, sedan 1959 professorn i rättsmedicin vid Köpenhamns
universitet. Vid sin sida har han två nestformand (vice ordförande).
Ordföranden bestämmer vilken avdelning inom rådet som skall handlägga
ett ärende. Vid handläggningen, som är skriftlig, deltar i regel tre
medlemmar eller sakkunniga. Rådet sammanträder in pleno endast vid behandling
av ärenden av principiell natur, t. ex. då fråga är om att avge
yttrande över förslag till lagändring. Rådet är en fristående myndighet och
lyder direkt under justitiedepartementet. Till rådets förfogande finns ett
kansli, som leds av en jurist i byråchefs ställning. Vid sin sida har han
en medicinsk och en juridisk sekreterare.

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen 1976/77:1101 från Svea
hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, socialstyrelsen, Svenska läkaresällskapet
samt Sveriges domareförbund.

Socialstyrelsen har inhämtat yttranden från följande ledamöter av styrelsens
vetenskapliga råd, nämligen professorn Olle Hagnell (social- och rättspsykiatri)
samt överläkarna Eva Johanson (rättspsykiatri) och Karl-Erik
Törnqvist (rättspsykiatri).

Läkaresällskapet har avgivit sitt yttrande efter hörande av bl. a. Läkaresällskapets
sektioner för psykiatri samt barn- och ungdomspsykiatri.

Ställningstaganden till motions/orslaget

Socialstyrelsen, överläkare Eva Johanson och Domareförbundet ansluter
sig till motionsförslaget. De anser att även sammansättningen av rättsläkarrådets
övriga sektioner bör ändras. Även de övriga av socialstyrelsen
hörda ledamöterna av styrelsens vetenskapliga råd är positiva till motionsförslaget.

Svea hovrätt anser att skäl kan tala för ändrad sammansättning av den
rättspsykiatriska sektionen, i vart fall beträffande tillståndsärenden. Hovrätten
förordar emellertid en omprövning av sammansättningen av samtliga
sektioner av rättsläkarrådet.

Läkaresällskapet anser det önskvärt att lekmän deltar i s. k. $ 3-ärenden

SoU 1977/78:3

enligt lagen om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål men anser det
inte vara riktigt med lekmannainflytande i vissa övriga ärenden.

Hovrätten över Skåne och Blekinge finnér inte några skäl tala för den
av motionärerna föreslagna förändringen och avstyrker därför bifall till motionen.

Socialstyrelsen, som bl. a. redogör för inrättandet av rättsläkarrådet, anför
bl. a. följande.

Under senare år har det skett en utveckling i form av en ökad delegering
till länsplanet av medicinska bedömningsfrågor i en rad ärenden - nu senast
i körkortsärenden. Detta förhållande motiverar i och för sig en utvärdering
av det nuvarande rättsläkarrådets arbete och sammansättning.

Emellertid är rättsläkarrådets ställningstaganden av stor och många gånger
avgörande betydelse för den enskilde. I dess rättspsykiatriska sektion är
rådet dessutom i vissa ärenden beslutande organ. Socialstyrelsen finner därför
skäl tala för att rådets sammansättning - i vart fall vid handläggning av
de ärenden i vilka dess rättspsykiatriska sektion är beslutande - ändras
på så sätt att person med juridisk kompetens och lekmän ingår i rådets
sammansättning. Detta torde också bidra till att öka allmänhetens förtroende
för rådets verksamhet. Det är å andra sidan angeläget att rådets arbetsformer
inte tyngs mer än nödvändigt.

Åberopande det anförda tillstyrker socialstyrelsen att en översyn sker av
sammansättningen av rättsläkarrådets rättspsykiatriska sektion. Översynen
bör dock inte begränsas till enbart denna sektion utan också omfatta sammansättningen
av rådets övriga sektioner. Över huvud taget bör en utvärdering
göras av rådets arbete och arbetsuppgifter. I detta sammanhang
bör de synpunkter och förslag om rättsläkarrådets framtida funktion som
framlagts i betänkandet av 1971 års utredning om behandling av psykiskt
avvikande ”Psykiskt störda lagöverträdare" (SOU 1977:23) övervägas.

Överläkare Eva Johanson anför att hon är i princip positiv till en förändring
av rättspsykiatriska sektionens sammansättning så som föreslås i motionen
men betonar att sektionen endast är en mindre del av rättsläkarrådet och
att det måhända förhåller sig så, att en sektions problem inte kan lösas
annat än i sammanhang med övrigas.

Domareförbundet framhåller att - oaktat ärendenas olika karaktär och den
begränsade betydelse en icke medicinskt utbildad ledamot följaktligen får
i vissa sammanhang - förbundet vill anmäla sin principiella anslutning till
motionärernas förslag. Om sammansättningsreglerna ändras för rättspsykiatriska
sektionen synes enligt förbundet en naturlig konsekvens härav
vara att de båda andra sektionerna får en principiellt likartad sammansättning.
Det kan då tänkas vara en rationell anordning att slå samman sektionerna
till ett organ, vari olika medicinska experter ingår allt efter ärendets
art, och det torde ej vara lämpligt att ha olika sammansättning i detta organ
beroende på om ärendet har renodlat medicinsk karaktär eller ej, sägs det
vidare.

Professor Hagnell påpekar att som han har upplevt förhållandena det är

SoU 1977/78:3

en uppenbar brist att det inte finns lekmannarepresentation i rättspsykiatriska
sektionen, och att det behövs dessutom en domstolsjurist.

Professor Hagnell åberopar erfarenheter från tjänstgöring som läkarrepresentant
i en försäkringskassas pensionsdelegation.

Svea hovrätt anser att i vart fall beträffande tillståndsärenden skäl kan
tala för en ändrad sammansättning av den rättspsykiatriska sektionen samt
påpekar att de synpunkter motionärerna anlagt synes också kunna göras
gällande beträffande rättsläkarrådets övriga sektioner. Enligt hovrättens mening
kan det därför vara påkallat att sammansättningen av rättsläkarrådets
sektioner i lämpligt sammanhang omprövas.

Synpunkter beträffande rättsläkarrådet m. m.

Domareförbundet anför bl. a. att redan benämningen rättsläkarrådet ger
vid handen att huvudmotivet för inrättandet av detta organ torde ha varit
att det var fråga om läkare, som skulle ge råd i medicinska frågor, i första
hand till domstolar och myndigheter, samt att ett ytterligare belägg för
denna principiella utgångspunkt är att meningsskiljaktigheter i sektion kan
leda till att ytterligare medicinsk expertis tillkallas.

Med tanke på det ursprungliga syftet med rättsläkarrådets verksamhet
är det alltså, påpekas det, ej antagligt att en jurist eller annan, som ej är
medicinskt kunnig, skulle ha kunnat tillföra diskussionen i rättspsykiatriska
sektionen något värde. Domareförbundet anför härefter bl. a. följande.

Rättsläkarrådet har emellertid kommit att få andra uppgifter än rent rådgivande.
Rådet fattar sålunda beslut i vissa frågor av stor betydelse för enskilda,
t. ex. ärenden om sterilisering för könsfastställelse och kastrering
och om fastställande av könstillhörighet. I andra fall för rådets yttrande

- även om det ej innefattar ett direkt avgörande för den enskilde - dock
en sådan betydelse för utgången i ärendet att det i praktiken oftast avgör
detta, t. ex. i ärenden om körkortsindragning, frågor om sjukpension eller
mål om omyndigförklaring av psykiska orsaker. Vidare bör man i detta
sammanhang framhålla att många fall där rådet yttrar sig gäller frågeställningar,
vari de medicinska spörsmålen är sammanvävda med juridiska eller
sociala frågor. Som exempel härpå kan nämnas rättspsykiatriska frågor i
brottmål, kausalitetsfrågor i skadeståndssammanhang, nådeärenden med
medicinsk bakgrund, frågor om sjukpension och spörsmål om processhabilitet.

Beträffande de grupper av ärenden som omnämnts i föregående stycke
kan det vara av värde att vid överläggning och avgörande ha tillgång till
de synpunkter, som en jurist eller en person med kunskaper i sociala förhållanden
kan tillföra ärendet. Dylika situationer uppkommer ej endast inom
den rättspsykiatriska sektionen.

Å andra sidan är det - såsom inledningsvis berördes - uppenbart att
en icke medicinskt utbildad ledamot inte på något sätt kan ge ett positivt
bidrag till överläggningen, när det gäller att avgöra t. ex. om ett visst vid
rättsmedicinsk undersökning konstaterat förhållande bidragit till en persons
död eller om visst sjukdomstillstånd utgör hinder för en person att vistas

SoU 1977/78:3

på en kriminalvårdsanstalt eller inställa sig inför domstol. Möjligen kan
en sådan ledamot bistå vid granskning av frågeställningen eller vid definitionen
av det sammanhang, vari expertutlåtandet skall ingå, men på det
hela taget har den ej medicinskt sakkunnige i sådana frågor knappast någon
funktion att fylla.

Synpunkter på sammansättningen i ärenden enligt lagen om rättspsykiatrisk undersökning
i brottmål

Läkaresällskapet påpekar beträffande § 3-ärendena att det slutliga avgörandet
fälls av domstol, i vilken lekmän ingår, att dessa ärenden till sin
art är lika de ärenden de lokala utskrivningsnämnderna har att ta ställning
till och att det är önskvärt att lekmän deltar i dessa beslut.

I ärenden som avser överprövning av rättspsykiatriska utlåtanden anser
Läkaresällskapet lekmannainflytande inte vara riktigt. Det påpekas att i nu
nämnda ärenden rättsläkarrådet är sakkunniginstans, att rättsläkarrådets
yttranden har karaktären av medicinsk sakkunnighetsbedömning och att
i dylika frågor lekmannainflytande ej torde vara berättigat. Även i dessa
ärenden, sägs det vidare, yttrar sig rättsläkarrådet på uppdrag av domstol
inom vilken lekmän har inflytande i vad gäller slutgiltigt beslut eller dom.

Svea hovrätt påpekar att utlåtandena avser en medicinsk bedömning och
att det synes tveksamt om en lagfaren jurist eller lekmän kan tillföra sektionen
några väsentliga synpunkter vid denna bedömning. Kravet på rättssäkerhet,
sägs det, får anses tillgodosett genom att utlåtandena prövas av
domstol.

Hovrätten överSkåne och Blekinge, som bl. a. redogör för utvecklingen beträffande
organisationen för granskning av rättspsykiatriska utlåtanden, påpekar
att rättspsykiatriska sektionen har att avge sakkunnigutlåtanden till
domstol, varefter det är domstolens sak att ta ställning till vilka lagregler
som skall tillämpas och att avgöra vilka rättsliga följder det berörda utlåtandet
skall få. Det påpekas att domstolen härvid är helt obunden av utlåtandet.
Mot bakgrund härav framstår det enligt hovrätten som helt logiskt riktigt
att den myndighet som har att avge ett sakkunnigutlåtande - rättspsykiatriska
sektionen - är sammansatt av expertis inom området i fråga, medan
den beslutande myndigheten - domstolen - består av yrkesdomare och
lekmän. Det är självfallet i del senare sammanhanget lekmannainflytandet
kan göra sig gällande och vara av värde, sägs det vidare.

Synpunkter på sammansättningen i ärenden enligt lagen om fastställande av
könstillhörighet i vissa fall, steriliseringslagen och lagen om kastrering

Svea hovrätt påpekar att vid handläggning av ärende om tillstånd till kastrering,
sterilisering eller fastställelse av könstillhörighet m. m. gäller att rättspsykiatriska
sektionen skall för samråd kalla en ledamot av vetenskapliga

Soll 1977/78: 3

rådet som företräder juridik. Även om vissa beslut i dessa ärenden kan
överklagas i kammarrätt, kunde det, anför hovrätten, bl. a. från rättssäkerhetssynpunkt
vara av värde om, i dessa för den enskilde ingripande
ärenden, en jurist och lekmän ingick i sektionen.

Hovrätten över Skäne och Blekinge påpekar att i ärenden angående tillstånd
till sterilisering och kastrering samt angående fastställande av könstillhörighet
rättspsykiatriska sektionen äger fatta egna beslut samt anför följande.

Beträffande dessa slag av ärenden är följande att observera. Alla ingrepp
enligt de lagar som reglerar nämnda frågor baserar sig på samtycke från
den som berörs av beslutet, utom såvitt gäller kastrering i speciella fall.
Vid handläggning av samtliga dessa ärenden gäller vidare att rättspsykiatriska
sektionen skall kalla en ledamot av vetenskapliga rådet som företräder
juridik för samråd. Flertalet av besluten kan överklagas till kammarrätt.
En sammantagen bedömning av det nu sagda leder till att det ej kan sägas
föreligga något behov av ytterligare juridisk sakkunskap eller av lekmannainflytande
vid behandling av de ärenden där rättspsykiatriska sektionen
äger fatta egna beslut.

Synpunkter på sammansättningen i ärenden i övrigt

Hovrätten över Skåne och Blekinge påpekar beträffande rättspsykiatriska
sektionens funktion att avge sakkunnigutlåtanden i övrigt att även i dessa
ärenden de av hovrätten framförda synpunkterna beträffande jurist- och
lekmannamedverkan i ärenden enligt lagen om rättspsykiatrisk undersökning
i brottmål gör sig gällande. Det påpekas att motionärernas intressen
nästan fullt ut tillgodoses genom den beslutande myndighetens sammansättning.

Läkaresällskapet anför beträffande ärenden som avser innehav av skjutvapen
och körkort samt bedömningar i testamentsärenden synpunkter motsvarande
dem Läkaresällskapet anför beträffande överprövning av rättspsykiatriska
utlåtanden (se s. 9).

Jämförelsen med sammansättningen av medicinalväsendets ansvarsnämnd

Hovrätten över Skåne och Blekinge anför följande.

Jämförelsen med medicinalväsendets ansvarsnämnd är enligt hovrättens
mening mindre lyckad. Denna nämnd har att besluta i ärenden om bland
annat disciplinär bestraffning av medicinalpersonal och återkallande av behörighet
att utöva exempelvis läkaryrket. Att det med hänsyn till ärendenas
karaktär föreligger ett behov av att låta juridisk expertis och lekmän delta
i sådana avgöranden förefaller naturligt. Det framstår dock, mot bakgrund
av vad som tidigare sagts om rättspsykiatriska sektionens funktion, som
felaktigt att jämföra sammansättningen av sektionen med ansvarsnämndens
och att av den jämförelsen dra några slutsatser.

Soli 1977/78: 3

Vissa påpekanden

Överläkare Eva Johanson framfor önskemål beträffande statistisk systematisk
redovisning av verksamheten vid rättspsykiatriska sektionen.

Utskottet

För handläggning av bl. a. rättsmedicinska och rättspsykiatriska ärenden
finns hos socialstyrelsen ett rättsläkarråd, som omfattar en rättsmedicinsk,
en rättspsykiatrisk och en allmänmedicinsk sektion. Var och en av sektionerna
har tre ledamöter - rättspsykiatriska sektionen i vissa ärenden fyra

- som samtliga skall vara läkare.

Den allmänmedicinska sektionen avger på begäran av annan myndighet
yttranden i frågor rörande enskild persons somatiska hälsotillstånd, bl. a.
i ärenden om körkort, flygcertifikat, sjukpension samt rörande syn- och
hörselkrav för sjöfolk. Den rättsmedicinska sektionen yttrar sig på begäran
av domstolar och andra myndigheter i ärenden som rör faderskap, alkoholkoncentration
vid rattfylleri, skadestånd och orsakssamband samt vållande
till annans död m. m. På begäran av domstol yttrar sig den rättspsykiatriska
sektionen i ärenden enligt 3 S andra stycket och 6 S lagen
(1966:301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål (LRPU). Ärenden
enligt 3 § andra stycket LRPU avser prövning huruvida det är uppenbart
att fortsatt vård kan beredas personer som är misstänkta för brott och som
jämlikt lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa
fall är intagna på sjukhus för sådan vård eller är försöksutskrivna eller med
stöd av 35 5 omsorgslagen (1967:940) är inskrivna i specialsjukhus. I betänkandet
(SOU 1977:23) Psykiskt störda lagöverträdare av 1971 års utredning
om behandling av psykiskt avvikande föreslås att denna prövning
i fortsättningen skall ligga på den för vården ansvarige överläkaren respektive
vårdchefen. Ärenden enligt 6 S LRPU avser överprövning av rättspsykiatriska
utlåtanden i brottmål. På begäran av domstol avger rättspsykiatriska
sektionen också yttranden i ärenden rörande omyndighets- och myndighetsförklaring
och i frågor om enskild persons rättsliga handlingsförmåga.
Härjämte avger sektionen yttranden till andra myndigheter, t. ex. i körkortsärenden.
Sektionen utövar dessutom den beslutanderätt som ligger på
socialstyrelsen i ärenden som avser fastställelse av könstillhörighet samt
tillstånd till ingrepp i könsorgan, till sterilisering och till kastrering m. m.

Ledamöterna i rättspsykiatriska sektionen utgörs av en av regeringen utsedd
läkare (ordförande), en i socialstyrelsen anställd rättspsykiater (föredragande)
och en psykiater i socialstyrelsens vetenskapliga råd samt - vid
handläggning av ärenden som rör brottmål m. m. - även en rättspsykiater
i vetenskapliga rådet.

I motionen 1976/77:1101 av Doris Håvik (s) och Kjell Nilsson (s) begärs
att sammansättningen av rättspsykiatriska sektionen ändras så att även lagfaren
jurist och lekmän kommer att ingå i sektionen. Motionärerna påpekar

SoU 1977/78:3

att även andra synpunkter än de rent medicinska bör komma till tals i
sektionen och att från demokratisk och rättssäkerhetssynpunkt sektionen
bör tillföras lekmannainflytande och juridisk sakkunskap.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från Svea hovrätt, hovrätten
över Skåne och Blekinge, socialstyrelsen. Svenska läkaresällskapet
samt Sveriges domareförbund.

Remissyttrandena innehåller sammanfattningsvis följande. Socialstyrelsen
och Domareförbundet ansluter sig till motionsförslaget. Svea hovrätt
anser att skäl kan tala för ändrad sammansättning av den rättspsykiatriska
sektionen, i vart fall beträffande tillståndsärenden. De nämnda remissinstanserna
framhåller att en ändring av sammansättningen inte bör begränsas
till rättspsykiatriska sektionen utan avse hela rättsläkarrådet. Läkaresällskapet
anser att det är önskvärt att lekmän deltar i ärenden enligt 3 S andra
stycket LRPU men kan inte tillstyrka lekmannainflytande i ärenden enligt
6 S LRPU eller i körkorts- och vissa andra ärenden. Hovrätten över Skåne
och Blekinge avstyrker motionen. Hovrätten framhåller bl. a. att i ärenden
vari den rättspsykiatriska sektionen avger yttranden till domstol det slutliga
avgörandet kommer att fattas av yrkesdomare jämte lekmän och att sektionens
beslut i tillståndsärenden i vissa fall kan överprövas i kammarrätt.
Beträffande det närmare innehållet i remissyttrandena hänvisar utskottet
till ett tidigare avsnitt i betänkandet (s. 6-11).

Utskottet anser att i fråga om sådana ärenden, där den rättspsykiatriska
sektionen fungerar som en medicinsk sakkunniginstans, det inte föreligger
skäl förorda en sådan ändrad sammansättning av sektionen som motionärerna
föreslagit även om det otvivelaktigt kan förekomma ärenden vid
vilkas handläggning juridisk sakkunskap skulle vara av betydelse. I överensstämmelse
med vad som anförts av flera remissinstanser skulle det däremot
otvivelaktigt vara av värde med lekmanna- och juristmedverkan i
tillståndsärenden, vari sektionen fattar de avgörande besluten. Det finns
därför enligt utskottets mening skäl att med utgångspunkt i vad motionärerna
anfört ompröva sammansättningen av den rättspsykiatriska sektionen.
Därvid kan det som en följd av det sagda finnas anledning att överväga
huruvida sektionen bör ha olika sammansättning i olika ärendetyper.
Som socialstyrelsen och Domareförbundet anfört är det också motiverat
att ompröva sammansättningen av de allmänmedicinska och rättsmedicinska
sektionerna. Vid den av utskottet sålunda förordade översynen av rättsläkarrådets
sammansättning bör även övervägas om den nuvarande sektionsindelningen
bör avskaffas. Översynen av rättsläkarrådets sammansättning
synes lämpligen kunna ske i anslutning till den översyn av socialstyrelsens
arbetsformer m. m. som f. n. görs inom socialstyrelsen (socialstyrelsens
översynsutredning, ÖSoS).

SoU1977/78:3

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionen 1976/77:1101
bör ges regeringen till känna.

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av motionen 1976/77:1101 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfort om en
översyn av sammansättningen av socialstyrelsens rättsläkarråd.

Stockholm den 11 oktober 1977

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Näiyarande: Göran Karlsson (s). Gabriel Romanus (fp). Erik Larsson (c),
Nils Carlshamre (m). Evert Svensson (s). Karin Andersson (c). John Johnsson
(s). Bengt Bengtsson (c). Ivar Nordberg (s), Karl Leuchovius(m), Kjell Nilsson
(s), Sven-Gösta Signell (s), Kersti Swartz (fp) och Iris Mårtensson (s).