SoU 1977/78:29

Socialutskottets betänkande
1977/78:29

med anledning av motion om användningen av smärtstillande medel
inom sjukvården

Motionen

I motionen 1977/78:704 av Lars Ahlmark (m) yrkas att riksdagen hos
regeringen hemställer om skyndsamma åtgärder som syftar till att ett adekvat
utnyttjande av morfinanalgetika inom sjukvården skall underlättas.

Motionären redovisar uppgifter enligt vilka förskrivningen av analgetika
(smärtstillande medel) av morfintyp i Sverige dels minskat från ca 600 000
recept år 1961 till 48 000 recept tio år senare, dels efter år 1971 förblivit på i
stort sett den lägre nivån. Enligt en av motionären redovisad kommentar till
dessa uppgifter kan det bl. a. vara så att nedgången i förskrivningarna hårt
drabbat de patienter som bäst behöver effektiva analgetika och att det i dag är
en uppenbar risk att patienter med svåra smärttillstånd, t. ex. cancersmärtor,
inte får en tillfredsställande smärtlindrande terapi. Motionären påpekar att
det under den redovisade tidsperioden inte tillkommit några effektiva
ersättningsmedel för nuvarande morfinanalgetika. Motionären framhåller att
behandlingen av smärttillstånd, speciellt terminal smärta, är mer utvecklad i
England än i vårt land och att man där har särskilda centra för detta ändamål.

Vissa erfarenheter från ett sådant centrum, St Christophers Hospice,
redovisas. Motionären anför bl. a. att vi befinner oss f. n. i en situation där
möjligheterna att ge en adekvat behandling av smärttillstånd många gånger är
goda men att patienterna trots detta vållas mer lidande än situationen ger
anledning till. Enligt motionären torde rädslan för tillvänjning till narkotiska
preparat utgöra huvudorsaken härtill. Det framhålls emellertid bl. a. att ett
ökat utnyttjande av morfinanalgetika inom sjukvården knappast är förenat
med några risker. Slutligen påpekas det att läkarna behöver en bättre
vägledning för att bemästra de konkreta problemen och att de speciella
problemen inom terminalvården måste särskilt beaktas.

Arbetet inom utredningen(S 1974:09) beträffande sjukvård i livets slutskede
m. m.

Bakgrunden till utredningen

På förslag av socialutskottet i betänkandet SoU 1974:31 hemställde
riksdagen (rskr 1974:294) hösten 1974 hos regeringen om en utredning
angående sjukvård i livets slutskede. Utskottet hade vid överväganden av

1 Riksdagen 1977178. 12 sami. Nr 29

SoU 1977/78:29

vissa motionsspörsmål funnit att de problemställningar av skiftande natur
som är förbundna med sjukvård i livets slutskede borde bli föremål för en
allsidig översyn och att en särskild utredning borde tillkallas för ändamålet (s.
20). Utredningen borde enligt utskottet inte bindas av alltför detaljerade
direktiv. Utskottet angav emellertid några frågor som särskilt bör övervägas.
Utskottet framhöll därvid bl. a. att stor uppmärksamhet bör ägnas åtgärder
som kan reducera människors oro och ångest inför döden. Utskottet
underströk i betänkandet med skärpa att, liksom när det gäller all annan
sjukvård, patientens bästa skall stå i centrum för vården under livets
slutskede och att varje patient skall ges den vård som hans tillstånd fordrar
och som överensstämmer med vetenskap och beprövad erfarenhet. Utskottet
framhöll därvid bl. a. betydelsen av smärtlindring (s. 19).

Riksdagens initiativ ledde till att regeringen i november 1974 bemyndigade
socialministern att tillkalla särskilda sakkunniga att med utgångspunkt i vad
socialutskottet anfört i nämnda betänkande utreda vissa frågor beträffande
sjukvård i livets slutskede. De sakkunniga - utredningen (1974:09) beträffande
sjukvård i livets slutskede - benämns i det följande SLSutredningen.

Av SLS-utredningen publicerade rapporter

SLS-utredningen publicerade hösten 1977 tre rapporter i SOU-serien.

Den första rapporten (SOU 1977:81) Vårdpersonal - utbildning och
attityder innehåller två studier av en expert hos utredningen, nämligen en
enkätundersökning om utbildning och undervisning i ämnet psykologiska
aspekter på vård av döende patienter samt en studie av vårdpersonals
attityder som bygger på gruppsamtal med olika personalkategorier kring
frågor om vård av döende patienter. I den sistnämnda studien redovisas bl. a.
att det som ofta skrämmer människor när de tänker på döden är att
dödsprocessen skall bli smärtsam och att en hel del ångest kring detta kan
neutraliseras om man för försäkringar om adekvat smärtlindring (s. 57).
Sammanfattningsvis understryks bl. a. att läkare och sköterskor bör ges
bättre utbildning i smärtlindring (s. 139).

I den andra rapporten, (SOU 1977:82) Att dö på sjukhus, presenteras
resultaten från kartläggningar av svårt sjuka patienters sista levnadsvecka på
tre sjukhus. Ledamöter av SLS-utredningen har svarat för utformningen av
kartläggningarna. I rapporten anförs bl. a. att resultaten i studien synes visa
ett behov av ökade insatser från sjukvården i form av lindrande behandling
mot en mångfald symptom som de döende patienterna lider av och att
behandlingen ej sällan bedöms som mindre effektiv, varvid som exempel
nämns smärtbehandling (s. 38).

Den tredje rapporten (SOU 1977:85) Patienter innehåller en studie av en
expert hos utredningen och består av rapporter från sjukvårdspersonal -läkare, sjuksköterska, vårdbiträde, sjukhuspräst, sjukgymnast samt kurator -

SoU 1977/78:29

vari döende patienters sista tid beskrivs. I ett sammanfattande avsnitt
behandlas bl. a. betydelsen av smärtlindring (s. 155-157).

Särskilt utredningsarbete om smärtbehandling m. m.

SLS-utredningen har knutit till sig en särskild arbetsgrupp bestående av
läkare, vilken har till uppgift att närmare kartlägga och analysera smärtbehandlingen
inom den terminala vården. Resultatet av arbetsgruppens
utredningsarbete skall ligga till grund för råd och anvisningar om smärtbehandling
i terminal vård, vilka socialstyrelsen avser utfärda. Vidare skall
arbetsgruppens arbete ligga till grund för överväganden av SLS-utredningen i
ämnet, vilka utredningen har för avsikt att presentera i sitt slutbetänkande
nästa år.

Utskottet

I motionen 1977/78:704 av Lars Ahlmark (m) begärs skyndsamma åtgärder
för att ett adekvat utnyttjande av morfinanalgetika (smärtstillande medel av
morfmtyp) inom sjukvården skall underlättas. I motionen påpekas att
förskrivningen av morfinanalgetika minskat kraftigt från år 1961 till år 1971
och därefter i stort sett varit oförändrad. Motionären framhåller bl. a. att det
inte tillkommit några effektiva ersättningsmedel för nuvarande morfinanalgetika
och att det i dag är en uppenbar risk för att patienter med svåra
smärttillstånd, t. ex. cancersmärtor, inte får en tillfredsställande smärtlindrande
terapi. Enligt motionären torde rädslan för tillvänjning till narkotiska
preparat utgöra huvudorsaken härtill. Motionären framhåller emellertid att
ett ökat utnyttjande av morfinanalgetika inom sjukvården knappast är
förenat med några risker.

Riksdagen begärde hösten 1974 att regeringen skulle tillsätta en utredning
angående sjukvård i livets slutskede (SoU 1974:31, rskr 1974:294). Socialutskottet
hade vid överväganden av vissa motionsspörsmål funnit att de
problemställningar av skiftande natur som är förbundna med sjukvård i livets
slutskede borde bli föremål för en allsidig översyn. Utskottet framhöll i sitt
betänkande bl. a. att stor uppmärksamhet bör ägnas åtgärder som kan
reducera människors oro och ångest inför döden och pekade bl. a. på
betydelsen av smärtlindring i vården under livets slutskede. Riksdagens
initiativ föranledde att särskilda sakkunniga tillkallades med uppdrag att -med utgångspunkt i vad utskottet anfört i betänkandet - utreda vissa frågor
beträffande sjukvård i livets slutskede.

De sakkunniga - utredningen (S 1974:09) beträffande sjukvård i livets
slutskede (SLS-utredningen) - redovisade hösten 1977 i tre rapporter (SOU
1977:81,82 och 85) bl. a. studier och kartläggningar av frågor kring vården av
patienter i livets slutskede. 1 det sålunda redovisade materialet, för vilket en
kortfattad redogörelse lämnats tidigare i betänkandet, framhålls bl. a. bety -

SoU 1977/78:29

delsen av smärtlindring och understryks att läkare och sköterskor bör ges
bättre utbildning i smärtlindring.

SLS-utredningen har till sig knutit en särskild arbetsgrupp som skall
närmare kartlägga och analysera smärtbehandlingen i vården under livets
slutskede, den s. k. terminalvården. Resultatet av arbetsgruppens arbete skall
ligga till grund för råd och anvisningar om smärtbehandling i terminal vård,
vilka socialstyrelsen har för avsikt att utfärda. I sitt slutbetänkande kommer
vidare SLS-utredningen att, på grundval av arbetsgruppens arbete, presentera
sina överväganden i nu aktuellt avseende. Utredningen räknar med att
avlämna slutbetänkandet under nästa år.

Med hänsyn till det utredningsarbete som sålunda pågår kring frågor om
smärtbehandling är det enligt utskottets mening inte erforderligt med något
riksdagens initiativ med anledning av motionen 1977/78:704. Utskottet
avstyrker sålunda motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1977/78:704.

Stockholm den 25 april 1978

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: Göran Karlsson (s), Gabriel Romanus (fp), Erik Larsson (c),
Evert Svensson (s), Bengt Bengtsson (c), Ivar Nordberg (s)*, Kjell Nilsson (s),
Britt Wigenfeldt (c)*, Sven-Gösta Signell (s), Ulla Tillander (c), Gunnar Biörck
i Värmdö (m), Lena Öhrsvik (s)*, Iris Mårtensson (s), Per Gahrton (fp)* och
Blenda Littmarck (m)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 57875 Slockholm 1978