SoU 1977/78:10

Socialutskottets betänkande
1977/78:10

med anledning av motioner om ändringar i lagen (1964:143) om
bidragsförskott

Motionerna

I motionen 1976/77:264 av Gördis Hörnlund (s) och Doris Håvik (s)
hemställs att riksdagen beslutar att upphäva 2 § d) och 4 § fjärde stycket lagen
(1964:143) om bidragsförskott.

I motionen 1976/77:356 av Åke Gillström m. fl. (s) föreslås att riksdagen
hos regeringen hemställer att sådant tillägg till lagen (1964:143) om bidragsförskott
införs att eftergift av återkrav medges också vid värnpliktstjänstgöring.

Lagen (1964:143) om bidragsförskott

År 1937 tillkom den första lagen om förskottering av underhållsbidrag till
barn. Den nu gällande lagen (1964:143) om bidragsförskott har ändrats
upprepade gånger. De senaste lagändringarna (SFS 1976:277), som trädde i
kraft den 1 september i år och som tillämpats första gången i fråga om
bidragsförskott avseende oktober månad, innebar bl. a. att administrationen
av bidragsförskotten fördes över från kommunerna till de allmänna försäkringskassorna
och riksförsäkringsverket (prop. 1975/76:116, SoU 1975/
76:37).

Lagen innehåller följande.

Förutsättningen för att bidragsförskott skall utgå är att vårdnaden om barn,
som är svensk medborgare och bosatt i riket, tillkommer endast en av
föräldrarna eller att barnet inte står under föräldrarnas vårdnad. Bidragsförskott
utgår i förhållande till fader eller moder, som inte har vårdnaden om
barnet (1 § 1 st.). Bidragsförskott utgår också till här i riket bosatt barn som
inte är svensk medborgare om vårdnadshavaren är bosatt i riket och antingen
barnet eller vårdnadshavaren sedan minst sex månader vistas i riket (1 § 2
st.).

I vissa fall som anges i 2 § utgår inte bidragsförskott. Förskott lämnas
sålunda inte om barnet bor tillsammans med den underhållsskyldige. Inte
heller utgår förskott om det föreligger grundad anledning anta att den
underhållsskyldige i vederbörlig ordning betalar fastställt underhållsbidrag
inte understigande vad som skulle utgå i bidragsförskott enligt 4 § första och
andra styckena. Vidare utgår ej förskott om det finns uppenbart att den
underhållsskyldige annorledes sörjt eller sörjer för att barnet erhåller
motsvarande underhåll. Slutligen för enligt 2 § d) förskott ej lämnas om

1 Riksdagen 1917178. 12 sami. Nr 10

SoU 1977/78:10

vårdnadshavaren uppenbarligen utan giltigt skäl underlåter att vidta eller
medverka till åtgärder för att fl underhållsbidrag eller faderskap till barnet
fastställt.

Bidragsförskott utgår fr. o. m. den månad, varunder rätt därtill inträtt, dock
inte för längre tid tillbaka än tre månader före ansökningsmånaden (3 § 1 st.).
Bidragsförskott utgår t. o. m. den månad, varunder barnet fyllt arton år eller
rätten till förskott eljest upphört (3 § 2 st.).

Storleken av bidragsförskottet anges i 4 §. För år räknat utgör förskottet
fyrtio procent av det basbelopp som enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring har fastställts för månaden före den som bidragsförskottet
avser (4 § 1 st.). Med det nuvarande basbeloppet (11 800 kr.) utgör bidragsförskottet
393 kr. i månaden. Skall bidragsförskott utgå i förhållande till såväl
fader som moder eller är barnet berättigat till barnpension enligt 8 kap. 5 §
lagen om allmän försäkring, utgör dock bidragsförskottet trettio procent av
basbeloppet, i förra fallet i förhållande till varje underhållsskyldig (4 § 2 st.).

Föreligger grundad anledning anta att fastställt underhållsbidrag betalas i
vederbörlig ordning, utgör bidragsförskottet skillnaden mellan förskottsbelopp
som nyss sagts samt underhållsbidragets belopp (4 § 3 st.). Sådant
bidragsförskott kallas vanligen utfyllnadsbidrag i motsats till förskott enligt
första eller andra stycket, vilket kallas ersättningsbidrag.

I 4§ 4 st. finns en bestämmelse enligt vilken bidragsförskottet kan
reduceras, nämligen om vårdnadshavaren uppenbarligen utan giltigt skäl
underlåter att vidta eller medverka till åtgärder för att få underhållsbidraget
höjt. Bidragsförskottet utgår då ej med högre belopp än underhållsbidraget.

Efter dessa grundläggande bestämmelser följer ett antal paragrafer som
närmare reglerar förfarandet när bidragsförskott söks och handläggningen av
sådana ärenden. Beslut om bidragsförskott fattas av allmän försäkringskassa
(5 §) under det att förskottet utbetalas genom riksförsäkringsverkets försorg
(10 §). Beslut om indragning eller nedsättning av bidragsförskott fattas också
av allmän försäkringskassa (11 §).

115-19 §§ ges bestämmelser om återkrav av utgivna bidragsförskott. I den
mån bidragsförskott svarar mot fastställt underhållsbidrag inträder den
försäkringskassa hos vilken den underhållsskyldige är inskriven eller skulle
ha varit inskriven om han uppfyllt åldersvillkoret i 1 kap. 4 § lagen om allmän
försäkring i barnets rätt till underhållsbidrag gentemot den underhållsskyldige
(15 §). I vissa fall inträder Stockholms läns allmänna försäkringskassa i
barnets rätt. Den underhållsskyldige skall så länge bidragsförskott utgår till
försäkringskassan erlägga fastställt underhållsbidrag, som belöper på förskottet,
allteftersom underhållsbidraget förfaller till betalning (16 §). Gentemot
kassan får den underhållsskyldige inte åberopa betalning av underhållsbidrag
som erlagts på annat sätt.

Det ankommer på försäkringskassan att utan dröjsmål vidta erforderliga
åtgärder för fordringens indrivande, om inte den underhållsskyldige efter

SoU 1977/78:10

förmåga fullgör den honom åvilande betalningsskyldigheten (17 §). Kassan
kan emellertid också besluta att återkrav gentemot den underhållsskyldige
för det allmännas räkning skall eftergivas (18 §). Eftergift för meddelas om det
är skäligt med hänsyn till att den underhållsskyldige varit sjuk, arbetslös,
omhändertagen för vård eller haft stor försörjningsbörda. Eftergift för
meddelas också om det av annan anledning framstår som skäligt.

I samband med återkrävande av bidragsförskott bör försäkringskassan
bereda den, som äger föra talan för barnet, tillfälle att utkräva den del av
oguldna underhållsbidrag, som överskjuter bidragsförskottets belopp (17 § 2
st.).

Utgift för bidragsförskott bestrids, i den mån ersättning ej kunnat uttas av
den underhållsskyldige, till tre fjärdedelar av statsverket och till en fjärdedel
av den kommun, där vårdnadshavaren är mantalsskriven, eller, om han ej är
mantalsskriven i någon kommun, den kommun där barnet är bosatt (20 § 1
st.). Kommunen skall därutöver ersätta statsverket för kostnader för
handhavandet av bidragsförskottsverksamheten.

Talan mot beslut av allmän försäkringskassa i ärende angående bidragsförskott
förs hos riksförsäkringsverket genom besvär. Verket äger även utan
att talan förs ta upp sådant ärende till prövning. Mot riksförsäkringsverkets
beslut förs talan hos kammarrätten genom besvär(22 § ! st.). Beslut av allmän
försäkringskassa, riksförsäkringsverket eller kammarrätten länder till
omedelbar efterrättelse, om ej annorlunda förordnas (22 § 2 st.).

År 1975 fanns i Sverige ungefär 414 000 underhållsberättigade barn. Av
dessa erhöll 211 000 bidragsförskott i form av ersättningsbidrag eller utfyllnadsbidrag
(se bil. 4 till betänkandet (SOU 1977:37) Underhåll till barn och
frånskilda).

Tidigare riksdagsbehandling av de i motionerna upptagna frågorna

Motionen 1976/77:264

Som framgår av redogörelsen för bestämmelserna i lagen om bidragsförskott
(s. 1 och 2) finns i 2 § d) en spärregel som innebär att bidragsförskott inte
utgår om vårdnadshavaren uppenbarligen utan giltigt skäl underlåter att vidta
eller medverka till att åtgärder för att fä underhållsbidrag eller faderskap till
barnet fastställt. Då det gäller frågan om höjning av underhållsbidrag, finns
en motsvarande spärregel (4 § 4 st.). I samband med de lagändringar, som
vidtagits för att överföra administrationen av bidragsförskott till riksförsäkringsverket,
uppmjukades spärreglerna genom att uttrycket ”uppenbarligen”
sattes in i lagtexten. Socialutskottet uttalade beträffande lagändringarna att
den utformning som bestämmelserna har innebär att försäkringskassorna
endast i undantagsfall får anledning att tillämpa spärreglerna och att med
hänsyn till bestämmelsernas syfte bestämmelserna måste ges en i förhållande
till vårdnadshavaren mycket generös tolkning. Utskottet uttalade också att
det är viktigt att man följer effekterna av lagändringarna och att, om syftet

1* Riksdagen 1977/78. 12 sami. Nr 10

SoU 1977/78:10

med dessa inte uppnås, frågan om lagstiftningens utformning ånyo för tas upp
till prövning (SoU 1975/76:37 s. 18).

Motionen 1976/77:356

Med giltighet fr. o. m. den 1 juli 1974 gäller nya regler om eftergift av
återkrav för utgivna bidragsförskott (prop. 1974:12, SfU 1974:11).
Bakgrunden till de nya reglerna framgår av vad föredragande departementschefen
anförde i lagstiftningsärendet (prop. s. 26 och 27), nämligen
följande.

Barnavårdsnämnd som utgivit bidragsförskott inträder på kommunens
vägnar i barnets rätt till underhållsbidrag i den mån bidragsförskottet svarar
mot fastställt underhållsbidrag. Barnavårdsnämndens fordran kan efterges av
länsstyrelsen om särskilda skäl föreligger. I praxis har bestämmelsen tolkats
restriktivt. Sålunda har eftergift medgivits i huvudsak endast när den
underhållsskyldige hindrats att fullgöra sin skyldighet på grund av intagning
för vård i anstalt eller på sjukhus.

Familjepolitiska kommittén har föreslagit en utvidgning av möjligheterna
att efterge återkrav. Enligt kommittén bör eftergift kunna meddelas för
perioder då den underhållsskyldige varit sjuk, omhändertagen förvård, haft
stor försörjningsbörda eller när eftergift av annan orsak framstår som skälig.
Med annan orsak avser kommittén de fall då återkrav skulle försvåra en
rehabilitering efter sjukdom eller anstaltsvistelse eller medföra risker för
social missanpassning eller splittring av den underhållsskyldiges familj.

I likhet med remissinstanserna delar jag kommitténs uppfattning att
eftergift av återkrav för utgivna bidragsförskott bör kunna ges i större
utsträckning än som nu sker. Eftergift bör kunna ges i de situationer som
kommittén pekat på. Förslaget föranleder ändring i 18 § lagen om bidragsförskott.
Med anledning av vad som anförts under remissbehandlingen vill
jag framhålla att eftergift även bör kunna ges bl. a. under tid för rehabilitering
inom kriminalvårdens frivård och vid arbetslöshet under förutsättning att
eftergift vid en mera allmän bedömning av den underhållsskyldiges situation
framstår som skälig. Eftergift bör även kunna avse del av fordran.

Socialförsäkringsutskottet lämnade propositionsförslaget utan erinran.

I samband med den förra året beslutade ändringen av administrationen av
bidragsförskott beslöts att försäkringskassa skall besluta även då det gäller
eftergift av återkrav.

Betänkande av familjelagssakkunniga

Familjelagssakkunniga avgav i maj i år delbetänkandet (SOU 1977:37)
Underhåll till barn och frånskilda.

Utredningen lägger i betänkandet fram förslag till lagändringar angående
den familjerättsliga underhållsskyldigheten och behandlar alltså frågorna om
underhåll till barn, make och förutvarande make samt föräldrar. Som ett
huvudsyfte har framstått att bringa underhållsreglerna, vilkas grundläggande
principer och huvudsakliga utformning går tillbaka på lagstiftning från början

SoU 1977/78:10

av seklet, i överensstämmelse med därefter skedda förändringar i familjemönstret
och samhällsstrukturen. Därvid har särskild uppmärksamhet
ägnats åt samspelet mellan lagstiftningen om underhåll, å ena, och den
socialförsäkringslagstiftning och sociallagstiftning i övrigt som vuxit fram, å
andra sidan. Särskilt gäller detta vilken återverkan förekomsten av olika
sociala förmåner bör ha på underhållsskyldigheten.

Väsentliga förändringar föreslås bl. a. i fråga om bidragsförskottet. Utredningen
redovisar i sammanfattningen (s. 36) dessa på följande sätt.

När bidragsförskott utgått inträder det allmänna i barnets rätt till underhållsbidrag
eller motsvarande del därav. Den nuvarande bundenheten till det
genom dom eller avtal fastställda underhållsbidraget medför som närmare
utvecklas i betänkandet åtskilliga nackdelar. I förslaget har den förändringen
vidtagits att den återkrävande myndigheten - från hösten 1977 de allmänna
försäkringskassorna-äger självständigt pröva den bidragspliktiges återbetalningsförmåga
och avgöra vad han skall återbetala till det allmänna. Denna
prövning förutsätts ske generellt med jämna mellanrum och individuellt
däremellan om anledning uppkommer, exempelvis när den bidragspliktige
anmäler att hans ekonomiska förhållanden ändrats. Genom att återbetalningarna
hela tiden kan göras beroende av den bidragsskyldiges ekonomiska
förhållanden blir bl. a. talan om jämkning eller fråga om indexändring av ett
genom dom eller avtal fastställt underhållsbidrag utan betydelse i den mån
bidraget inte överstiger det utgivna förskottets belopp. Förslaget möjliggör
t. o. m. för den underhållsberättigade att låta bli att yrka fastställelse av
underhållsbidrag och i stället låta frågan om den underhållsskyldiges
betalningsförmåga bli en angelägenhet helt mellan den underhållsskyldige
och den allmänna försäkringskassan. Denna möjlighet kan fö praktisk
betydelse när den underhållsskyldige inte har förmåga att betala högre
underhållsbidrag än som motsvarar bidragsförskottet.

Angående försäkringskassornas återkravsverksamhet bör särskilda riktlinjer
utfärdas till ledning för bedömandet av den underhållsskyldiges
betalningsförmåga. I särskild bilaga redovisas ett förslag till sådana riktlinjer.
Dessa bygger på tanken att den underhållsskyldige skall förbehållas ett belopp
för sin egen och sin familjs försörjning samt att en andel av överskottet skall
tas i anspråk för återbetalningar. Dessa riktlinjer förutsätts kunna tjäna som
vägledning också när underhållsbidrag fastställs genom dom eller avtal att
erläggas direkt till barnet.

Såvitt avser de lagbestämmelser, som tas upp i de i detta betänkande
aktuella motionerna, föreslås följande.

Eftersom det nya återkravssystemet innebär att försäkringskassan äger
självständigt pröva den underhållsskyldiges betalningsförmåga, kan ur 2 §
utgå vad under d) sägs om bortfall av rätt till bidragsförskott när vårdnadshavaren
uppenbarligen utan giltigt skäl underlåter att vidta eller medverka till
åtgärder för att fä underhållsbidrag till barnet fastställt. Däremot har
utredningen i detta sammanhang inte ansett sig böra ompröva den bestämmelse
som kräver att vårdnadshavaren medverkar till att få faderskapet
fastställt (betänkandet s. 151).

Med förslagets innebörd i övrigt blir bestämmelserna i 4 § fjärde stycket om
möjlighet till nedsättning av bidragsförskott när vårdnadshavaren uppenbar -

SoU 1977/78:10

ligen utan giltigt skäl underlåter att vidta eller medverka till åtgärder för att få
underhållsbidraget höjt överflödiga (betänkandet s. 152).

Ny utredning om samhällsstödet till ensamstående föräldrar m. m.

Regeringen har i september i år bemyndigat chefen för socialdepartementet
att tillkalla en kommitté för att göra en översyn av samhällets stöd till
ensamstående föräldrar m. m.

I utredningsdirektiven erinras om nu utgående stöd till ensamstående
föräldrar och barn i form av bl. a. bidragsförskott. Vidare erinras om att stödet
till nämnda grupper i väsentliga delar har sitt ursprung i äldre förhållanden
och synsätt. Även samhällsförändringar antyds, som ändrat förutsättningarna
för existerande stödformer. Det anges att dessa samhällsförändringar
aktualiserat behovet av samhällsinsatser i delvis andra former. En allmän
översyn behövs därför, anförs det i direktiven, av utformningen av samhällets
stöd på det aktuella området. I direktiven anförs härefter av socialministern
följande.

Mot den angivna bakgrunden anser jag att en parlamentarisk kommitté bör
tillsättas för att se över utformningen av samhällets stöd till familjer där
föräldrarna lever på skilda håll eller där en av föräldrarna saknas. Kommittén
bör få tili uppgift att klarlägga vilka behov av särskilda stödåtgärder som
numera finns för dessa familjer utöver de generellt verkande insatserna för
alla barnfamiljer. Utgångspunkten bör vara att stödet skall riktas till barnen.
Vidare bör syftet med samhällsstödet vara att barn till föräldrar som lever
åtskilda och barn vars ena förälder saknas skall tillförsäkras levnadsvillkor
som så långt möjligt är likvärdiga dem som tillkommer barn med sammanboende
föräldrar.

Kommittén bör göra en genomgång av de olika samhälleliga stödformer för
ensamstående föräldrar och deras barn som nu finns i form av ekonomiskt
stöd, inkl. de särskilda skatteförmånerna, och service av olika slag. För barn
som har endast en försörjningsskyldig förälder bör även det ekonomiska stöd
som ges i form av gruppförsäkringar eller andra privata försäkringar
kartläggas.

Kommittén bör särskilt studera om de nuvarande särskilda stödformerna
för ensamstående föräldrar är rätt utformade i förhållande till de särskilda
stödbehoven hos denna grupp. Vidare bör kommittén pröva den nuvarande
avgränsningen av stödet til! ensamstående föräldrar. Kommittén bör överväga
om samhällsstöd i ökad omfattning bör inriktas på att täcka speciella
behov av stöd under vissa perioder, t. ex. i samband med förändringar i
familjeförhållandena vid skilsmässa eller förälders död. Kommittén bör - i
princip inom ramen för oförändrade totala kostnader - lägga fram förslag till
de ändringar i samhällets stödinsatser som kommittén finnér motiverade.

Som underlag för kommitténs bedömningar torde krävas viss kartläggning
av levnadsförhållandena för barn till föräldrar som lever åtskilda och för barn
som saknar någon av föräldrarna. Därvid bör också uppmärksammas i vilken
utsträckning föräldrar som lever åtskilda delar på den faktiska vården av och
omsorgen om barnen. Vidare bör göras jämförande analyser av motsvarande
levnadsförhållanden för familjer där föräldrarna sammanlever och har
gemensamma barn.

SoU 1977/78:10

Kommittén bör uppmärksamma frågan om avvägningen mellan vårdnadshavarens
och den underhållsskyldige förälderns försörj ningsinsatser med
hänsyn bl. a. till i vilken utsträckning de har utgifter för barnen samt deltar i
vården av och omsorgen om dem. Det måste också ske en avvägning så att
största möjliga rättvisa skapas inom gruppen föräldrar som lever åtskilda,
t. ex. mellan föräldrar som fortsätter att leva ensamma och föräldrar som
ingår i nya familjebildningar. Detsamma gäller vid jämförelser mellan
ensamstående och samlevande föräldrar.

Familjelagssakkunniga har nyligen lagt fram förslag om föräldrars underhållsskyldighet
mot barn (SOU 1977:37). Kommittén bör i sitt arbete utgå från
de nya regler som detta förslag kan leda till.

Pensionskommittén (S 1970:40) har i uppdrag att utreda frågan om
efterlevandepensionens framtida utformning. Den kommitté som jag nu
föreslår skall tillsättas bör samråda med pensionskommittén i frågor rörande
stödet när en av föräldrarna saknas. Kommittén bör också hålla kontakt med
socialpolitiska samordningsutredningen (S 1975:02) och jämställdhetskommittén
(A 1976:08).

Utskottet

I betänkandet behandlas två motioner som innehåller yrkanden om
ändringar i lagen (1964:143) om bidragsförskott.

1 motionen 1976/77:264 av Gördis Hörnlund (s)och Doris Håvik (s) tas upp
frågan om de krav på vårdnadshavarens medverkan vid fastställande av
underhållsbidrag och faderskap som gäller som villkor för rätt till bidragsförskott
och det krav på dennes medverkan som gäller beträffande höjning av
underhållsbidrag för rätt till bidragsförskott utöver fastställt underhållsbidrag.

Enligt 2 !j d) bidragsförskottslagen gällde fram till den 1 september i år att
bidragsförskott inte utgick om vårdnadshavaren utan giltigt skäl underlät att
vidtaga eller medverka till åtgärder för att fl underhållsbidrag eller faderskap
till barnet fastställt. I 4 § fjärde stycket fanns motsvarande bestämmelse
beträffande rätt till bidragsförskott utöver fastställt underhållsbidrag. Med
giltighet från angivna tidpunkt har skett en avsevärd uppmjukning av de
sålunda redovisade spärreglerna. Som förutsättning för beslut att bidragsförskott
inte skall utgå eller inte skall utgå med belopp utöver fastställt
underhållsbidrag gäller nu att vårdnadshavaren uppenbarligen utan giltigt
skäl vägrar att medverka i det avseende som anges i nämnda lagrum. I
överensstämmelse med vad som föreslagits av familjepolitiska kommittén
vill motionärerna att spärreglerna helt skall upphävas.

Utskottet har flera gånger behandlat frågan om slopande av spärreglerna
(SoU 1974:14, SoU 1975:5 och SoU 1976/77:37). Utskottet har uttalat bl. a. att
starka skäl talar för ett genomförande av familjepolitiska kommitténs förslag
men att ett slopande av de aktuella reglerna kunde ge möjlighet till missbruk.
Utskottet har i sammanhanget framhållit att det är av allmänt intresse att
faderskapet till barn fastställs och att en spärregel är ägnad att medverka till
att så sker. Vad utskottet sålunda anfört äger fortfarande giltighet. Utskottet

SoU 1977/78:10

vill också erinra om följande, sorn utskottet anförde i det lagstiftningsärende,
i vilket spärreglerna uppmjukades (SoU 1975/76:37), nämligen att försäkringskassorna
endast i undantagsfall för anledning att tillämpa spärreglerna
och att med hänsyn till bestämmelsernas syfte dessa måste ges en i
förhållande till vårdnadshavaren mycket generös tolkning. Utskottet tilläde
att det är viktigt att man följer effekterna av lagändringarna och att, om syftet
med dessa inte uppnås, frågan om lagstiftningens utformning ånyo får tas upp
till prövning.

I enlighet med det anförda kan utskottet inte tillstyrka att riksdagen nu
upphäver de i motionen behandlade bestämmelserna. Som framgår av den
lämnade redovisningen har bestämmelserna haft sin nuvarande lydelse i
mindre än tre månader, och det är därför självfallet inte möjligt att redan nu
dra några säkra slutsatser om effekterna av lagändringarna.

Med anledning av motionen finns det emellertid skäl tillägga följande.

Familjelagssakkunniga framlade på försommaren i år betänkandet (SOU
1977:37) Underhåll till barn och frånskilda. 1 detta föreslås i här aktuellt
avseende - som närmare redovisats ovan (s. 4) - att av spärreglerna i
bidragsförskottslagen endast den bestämmelsen skall bibehållas, som kräver
att vårdnadshavaren medverkar till att faderskapet fastställs. Förslaget i detta
hänseende är en konsekvens av att, enligt det återkravssystem som
utredningen föreslår, försäkringskassorna självständigt skall fl pröva den
underhållsskyldiges betalningsförmåga. Remisstiden beträffande betänkandet
har nyligen utgått.

Här bör också nämnas att regeringen bemyndigat socialministern att
tillkalla en kommitté för att göra en översyn av samhällets stöd till
ensamstående föräldrar m. m. Kommittén bör enligt de direktiv som
godkänts av regeringen lägga fram förslag till de ändringar i samhällets
stödinsatser som kommittén finner motiverade. Kommittén bör i sitt arbete
utgå från de nya regler som förslagen i familjelagssakkunnigas betänkande
kan leda till.

Av det sagda följer att det finns anledning räkna med att bl. a. de här
diskuterade reglerna kan komma att bli föremål för omprövning inom en
relativt nära framtid.

I den andra motionen om bidragsförskott, motionen 1976/77:356 av Åke
Gillström m. fl. (s), behandlas frågan om eftergift av återkrav av bidragsförskott.
Motionärerna vill att eftergift skall kunna meddelas - förutom i vissa i
bidragsförskottslagen nu särskilt angivna fall - vid värnpliktstjänstgöring.

I första hand är följande bestämmelser av betydelse för prövning av
motionsyrkandet. Så länge bidragsförskott utgår skall den underhållsskyldige
erlägga fastställt underhållsbidrag, som belöper på förskottet, till försäkringskassan.
Denna skall utan dröjsmål vidtaga erforderliga åtgärder för fordringens
indrivande, om inte den underhållsskyldige efter förmåga fullgör den
honom åvilande betalningsskyldigheten. Kassan kan emellertid också
besluta att återkrav gentemot den underhållsskyldige för det allmännas

SoU 1977/78:10

räkning skall eftergivas (18 §). Eftergift får meddelas om det är skäligt med
hänsyn till att den underhållsskyldige varit sjuk, arbetslös, omhändertagen
för vård eller haft stor försörjningsbörda. Eftergift får meddelas också om det
av annan anledning framstår som skäligt.

Motionärerna framhåller att en förbättring av möjligheterna till eftergift
skedde genom lagändring år 1974 (prop. 1974:12, SfU 1974:11) men att en
ytterligare förbättring är påkallad. De framhåller att om den underhållsskyldige
före sin värnpliktstjänstgöring förbundit sig att betala ett belopp som
överstiger familjepenningen det automatiskt uppkommer en skuld för
honom varje månad.

Utskottet vill för sin del framhålla att utformningen av lagtexten i 18 §
bidragsförskottslagen ger formellt utrymme för försäkringskassan att efter
prövning av omständigheterna i de enskilda fallen även i sådana ärenden,
som motionärerna avser, meddela eftergift av återkrav. Utskottet vill
emellertid samtidigt erinra att riksdagen sedan motionen väcktes höjt
familjepenningen för barn till högst 12 kr. per dag (prop. 1976/77:74, FöU
1976/77:13), vilket belopp ligger på samma nivå som bidragsförskottsbeloppet.
Detta uppgår f. n. till 393 kr. i månaden.

Utskottet vill tillägga följande. Familjelagssakkunniga har i det betänkande,
som ovan nämnts, föreslagit en väsentlig förändring i fråga om den
underhållsskyldiges återbetalning av utgivna bidragsförskottsbelopp. Försäkringskassa
skall nämligen enligt förslaget självständigt äga att pröva den
bidragspliktiges återbetalningsförmåga och avgöra vad han skall återbetala till
det allmänna. Denna prövning förutsätts ske generellt med jämna mellanrum
och individuellt däremellan om anledning uppkommer, exempelvis när den
bidragspliktige anmäler att hans ekonomiska förhållanden ändrats. Ett
genomförande av detta förslag skulle således medföra att det problem som
motionärerna pekat på kunde undanröjas redan innan en återkravssituation
uppstått.

I enlighet med det anförda bör motionen 1976/77:356 inte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Utskottet hemställer

1. beträffande de s. k. spärreglerna i lagen (1964:143) om bidragsförskott
att riksdagen avslår motionen 1976/77:264,

2. beträffande eftergift av återkrav av bidragsförskott att riksdagen
avslår motionen 1976/77:356.

Stockholm den 22 november 1977

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

SoU 1977/78:10

Närvarande: Göran Karlsson (s), Gabriel Romanus (fp), Nils Carlshamre (m),
Evert Svensson (s), Karin Andersson (c), Bengt Bengtsson (c), Ivar Nordberg
(s), Kjell Nilsson (s), Britt Wigenfeldt (c), Sven-Gösta Signell (s), Kersti Swartz
(fp), Ulla Tillander (c)*, Stig Alftin (s), Iris Mårtensson (s) och Blenda
Littmarck (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Stockholm 1977