SkU 1977/78:9
Skatteutskottets betänkande
1977/78:9
med anledning av motioner angående vissa frågor rörande realisationsvinstbeskattningen
Motionerna
I
detta betänkande behandlas motionerna
1976/77:1025 av Gunnar Johansson (m) och Märta Fredrikson (c) vari
hemställs att riksdagen begär att regeringen låter undersöka och studera de
speciella problem i skattehänseende som uppkommer bl. a. i samband med
expropriation av fastighet;
1976/77:1029 av Oskar Lindkvist (s) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag beträffande beskattning av vinst vid överlåtelse av
bostadsrätt i enlighet med vad i motionen anförts.
Gällande bestämmelser m. m.
Realisationsvinst vid avyttring av fastighet
Vinst vid icke yrkesmässig försäljning av fastighet beskattas vid inkomsttaxeringen
oavsett innehavstidens längd, det sätt på vilket fastigheten
förvärvats och skälet för försäljningen. Beskattningen träffar i stort sett
fastighetens värdestegring under innehavstiden utöver vad som hänför sig till
förbättringskostnader och penningvärdets fall. Sin nuvarande utformning
fick reglerna vid riksmötet 1975/76 (prop. 1975/76:180, SkU 63). Den
lagstiftning som då genomfördes innebar i första hand ändringar av teknisk
karaktär beträffande realisationsvinstbeskattningen i dess helhet, men också
en skärpning av beskattningen i vissa hänseenden. Denna skärpning
balanserades för fastighetsvinsternas del åtminstone delvis av utvidgade
regler för uppskov med beskattningen.
Realisationsvinstreglerna beträffande fastighet återfinns i 35 § 2 mom. och
36 1; KL med tillhörande anvisningar. Uppskovsreglerna har intagits i 35 S 2
mom. och i lagen (1968:276) om uppskov i vissa fall med beskattning av
realisationsvinst.
Vid vinstberäkningen skall som intäkt tas upp försäljningspriset med
avdrag för försäljningsprovision och liknande kostnader. Härifrån medges i
princip avdrag för samtliga omkostnader för egendomen (omkostnadsbeloppet),
såsom erlagd köpeskilling, stämpelskatt m. m. (ingångsvärdet) och
förbättringskostnader m. m., och - i regel - med ett belopp av 3 000 kr. för
varje år som bostadsbyggnad under innehavstiden funnits på den avyttrade
fastigheten.
Erhållna värdeminskningsavdrag skall i princip avräknas från omkost
1
Riksdagen 1977/78. 6 samt. Nr 9
SkU 1977/78:9
2
nadsbeloppet. Ingångsvärdet, förbättringskostnaderna och värdeminskningsavdragen
indexuppräknas som framgår av det följande.
Fastighet som förvärvats genom arv, gåva eller liknande anses förvärvad
genom det köp, byte eller liknande fång som skett närmast dessförinnan. Vid
beräkning av omkostnadsbeloppet skall fastighet, som förvärvats före 1952,
anses ha förvärvats den 1 januari 1952, och hänsyn tas inte till omständigheter
som inträffat dessförinnan. Man bortser således från förbättringskostnader
och värdeminskningsavdrag före 1952.
Ingångsvärdet skall i princip motsvara köpeskillingen. Om fastigheten
förvärvats före 1952 skall dock ingångsvärdet anses motsvara 150 96 av 1952
års taxeringsvärde eller köpeskillingen om den är högre. Alternativt får den
skattskyldige ta upp 150 96 av taxeringsvärdet 20 år före avyttringen såsom
ingångsvärde, förutsatt att innehavstiden är längre än 20 år. Efter arv eller
bodelning i anledning av makes död tillkommer att ingångsvärdet får tas upp
till 150 96 av taxeringsvärdet året före dödsfallet. Ingångsvärde som beräknas
med ledning av 1970 eller senare års fastighetstaxering får dock tas upp endast
till 133 96 av taxeringsvärdet.
Förbättringskostnader beaktas endast om de uppgått till minst 3 000 kr.
under ett år eller om de uppförts på värdeminskningsplan. Kostnader som
nedlagts före 1952 får inte medräknas.
Ingångsvärdet för fastigheten, nedlagda förbättringskostnader och återvunna
värdeminskningsavdrag omräknas med hänsyn till förändringarna i
det allmänna prisläget. Inte heller indexberäkningen får avse tid före 1952.
Systemet att beräkna ingångsvärdet med utgångspunkt i ett senare års
taxeringsvärde innebär dock i viss mån en automatisk indexreglering även för
denna tid.
Uppskov med beskattningen av realisationsvinster kan enligt de nya
reglerna erhållas om den skattskyldige utnyttjat den avyttrade fastigheten
som permanentbostad och inom viss tid förvärvar en ersättningsfastighet där
han skall mantalsskrivas. Beskattningen av vinsten sker i så fall först vid
avyttring av ersättningsfastigheten genom att uppskovsbeloppet avräknas
från ingångsvärdet på denna fastighet. Uppskov kommer i fråga om
realisationsvinsten överstiger 10 96 av köpeskillingen för den avyttrade
fastigheten och är större än 15 000 kr. Om köpskillingen för ersättningsfastigheten
är lägre än köpeskillingen för den avyttrade fastigheten begränsas
uppskovsmöjligheterna i motsvarande mån.
Vid expropriation eller liknande tvångsförfarande kan uppskov dessutom
erhållas om realisationsvinsten uppgått till 3 000 kr. och den skattskyldige
inom viss tid förvärvar en jämförlig fastighet. Reglerna om uppskov vid
tvångsförsäljning gäller även i fråga om andra fastigheter än bostadsfastigheter.
1 samband med genomförandet av de nya reglerna behandlade skatteutskottet
(SkU 1975/76:63) olika motionsyrkanden rörande lättnader i
SkU 1977/78:9
3
uppskovsreglerna vid tvångsförsäljning. Dessa yrkanden hade framställts
bl. a. mot bakgrund av svårigheterna att i samband med expropriation av
jordbruksfastighet anskaffa en jämförlig ersättningsfastighet. Utskottet
konstaterade att de nya reglerna inte innebar något hinder för den som säljer
en jordbruksfastighet att såsom ersättningsfastighet förvärva exempelvis en
schablontaxerad villa, under förutsättning att den skattskyldige skall utnyttja
ersättningsfastigheten som stadigvarande bostad. Vidare utsträcktes tidsfristen
för anskaffning av ersättningsfastigheten till tre år från utgången av
deklarationsåret för andra fastigheter än villor. Dessutom infördes en
dispensregel för att tillgodose de fall där särskilda skäl kan anses medföra att
en längre tidsfrist är oundgänglig. I sådana fall kan tidsfristerna förlängas med
ytterligare högst tre år. Enligt utskottets uppfattning var syftet med
motionerna därmed i allt väsentligt tillgodosett. Med anledning av motionsyrkanden
om avslag på de i propositionen föreslagna uppskovsreglerna
anförde utskottet bl. a. att skäl förelåg för att uppskovsreglerna skulle fa
omfatta även frivilliga försäljningar och att erfarenheterna av reglerna bör
bedömas när resultatet av 1972 års skatteutrednings översyn av skattesystemet
föreligger.
Realisationsvinst vid avyttring av andel i i bostadsaktiebolag eller bostadsförening
Med
s. k. äkta bostadsföretag avses sådana bostadsaktiebolag och bostadsföreningar
som enligt 24 S 3 mom. KL skall schablonbeskattas för inkomst av
fastighet. Realisationsvinster på aktier och andelar i sådana företag beskattas
- i motsats till vad som i allmänhet gäller för aktier m. m. - enligt de regler
som gäller för lös egendom i allmänhet. Detta innebär att beskattningen är
tidsbegränsad. Om innehavstiden understiger två år beskattas vinsten i full
utsträckning. Därefter trappas skatteplikten av stegvis. Vinst som
uppkommer vid avyttring mer än fem år efter förvärvet är skattefri (35 S 4
mom. KL).
Realisationsvinstkommittén konstaterade i sitt betänkande (SOU 1975:53)
Beskattning av realisationsvinster att det numera knappast finns bärande skäl
till att realisationsvinstbeskattningen när det gäller aktier och andelar i äkta
bostadsföretag skall vara begränsad i tiden. Enligt kommittén borde i princip
samma regler gälla som för andra värdepapper. Från bostadspolitiska
synpunkter kunde dock anföras skäl för att ha en något mildare realisationsvinstbeskattning
för aktier och andelar i äkta bostadsföretag än för andra
aktier och andelar. Kommittén föreslog därför ett fast årligt tillägg till
anskaffningskostnaden med 3 000 kr.
Flertalet remissinstanser var i princip positiva till kommitténs förslag, men
Svenska riksbyggen, SABO, HSB:s riksförbund samt Hyresgästernas riksförbund
ansåg att frågan måste lösas i ett vidare bostadspolitiskt sammanhang. I
prop. 1975/76:180 instämde departementschefen i denna uppfattning. Han
SkU 1977/78:9
4
var därför inte beredd att ta ställning till frågan om ändrad beskattning av
realisationsvinster vid avyttring av aktier och andelar i äkta bostadsföretag.
Förslaget i propositionen innehöll därför oförändrade regler i detta hänseende,
vilket godtogs av skatteutskottet (SkU 1975/76:63) och av riksdagen.
1 fråga om annan lös egendom anförde departementschefen att det
visserligen kunde framstå som önskvärt att försäljningsvinster beskattades
oavsett innehavstidens längd men avvisade kommitténs förslag i detta
hänseende, bl. a. med hänsyn till svårigheterna att kontrollera en sådan
beskattning. Utskottet instämde i denna bedömning men förutsatte att frågan
togs upp på nytt inom 1972 års skatteutredning eller i samband med
ställningstagandena till utredningens förslag.
Bostadsskattekommittén har i sitt slutbetänkande (SOU 1976:11) Bostadsbeskattning
II föreslagit vissa detaljändringar i denna beskattning, bl. a.
rörande uthyrning av schablontaxerade villor, bostäder på jordbruksfastighet,
begränsning av avdragsrätten för reparationskostnader i andelshus och
ändrade beskattningsregler för bostadsrättsföreningar med lån som fördelats
på delägarna. Kommitténs förslag har remissbehandlats och övervägs f. n.
inom budgetdepartementet.
Utskottet
I motionen 1976/77:1025 tar motionärerna upp en speciell fråga rörande
realisationsvinstbeskattningen i samband med expropriation eller annan
tvångsavyttring av jordbruksfastighet. Motionärerna framhåller att en
beskattning av vinsten kan medföra att vad som därefter kvarstår av
köpeskillingen inte längre kompenserar brukningsvärdet av den avyttrade
egendomen. Gällande regler om uppskov med realisationsvinstbeskattningen
förutsätter att en ersättningsfastighet införskaffas, vilket ofta visat sig
vara svårt i fråga om jordbruksfastigheter. Med hänsyn härtill bör man enligt
motionärernas mening överväga att i dessa fall reducera beskattningen eller
att utvidga uppskovsregelerna genom att tillåta andra typer av ersätttningsobjekt,
t. ex. en rörelse.
Som framgår av den förut lämnade redogörelsen prövades hithörande
frågor ingående i samband med de omfattande ändringar av realisationsvinstbeskattningen
som beslutades vid riksmötet 1975/76. Principen är fortfarande
att beskattningen endast träffar värdestegringen utöver penningvärdets
fall och nedlagda förbättringskostnader. Möjligheterna till uppskov med
denna beskattning förbättrades väsentligt. Med hänsyn till de svårigheter,
som kan föreligga att anskaffa lämplig ersättningsfastighet, förlängdes
tidsfristen härför beträffande jordbruksfastigheter till utgången av det fjärde
året efter avyttringen med möjlighet dessutom till ytterligare förlängning
genom dispens. Vidare tillskapades möjligheter för den som varit bosatt på
SkU 1977/78:9
5
den avyttrade jordbruksfastigheten att såsom ersättningsfastighet anskaffa
en bostadsfastighet. Därmed har enligt utskottets uppfattning hänsyn redan
tagits till de omständigheter som åter åberopas i motionen.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen 1976/
77:1025.
Vinst vid försäljning av andel i bostadsrättsförening eller aktie i bostadsaktiebolag
(äkta bostadsföretag) går - i motsats till vad som gäller för andra
aktier eller liknande andelar - fri från realisationsvinstbeskattning efter en
innehavstid av fem år. Vid kortare innehavstid beskattas uppkommen
realisationsvinst efter en fallande skala med hänsyn till innehavstidens längd,
på samma sätt som gäller för lös egendom i allmänhet.
1 motionen 1976/77:1029 yrkas att riksdagen begär förslag från regeringen
av innebörd att realisationsvinst vid avyttring av bostadsrätt skall beskattas
enligt regler som i stort sett motsvarar vad som gäller beträffande villor.
Som anförs i motionen förutsatte utskottet vid riksmötet 1975/76att frågan
om beskattning av realisationsvinst vid avyttring av lös egendom skulle tas
upp på nytt inom 1972 års skatteutredning eller i samband med ställningstagandet
till utredningens förslag. Av den lämnade redogörelsen för frågans
behandling vid nämnda riksmöte framgår emellertid att detta uttalande avsåg
annan fös egendom än andel i bostadsrättsförening. Beträffande realisationsvinstbeskattningen
av sådana andelar godtog utskottet och riksdagen
departementschefens bedömning att denna fråga - såsom hävdats vid
remissbehandlingen av realisationsvinstkommitténs förslag i detta hänseende
- borde lösas i ett vidare bostadspolitiskt sammanhang.
Enligt utskottets uppfattning kan denna fråga givetvis inte isoleras från
övriga komponenter inom bostadsbeskattningen och bedömas utan hänsynstagande
till de allmänna målsättningarna inom bostadspolitiken och situationen
på bostadsmarknaden. Det anförda innebär emellertid inte att
angelägna ändringar bör anstå i avvaktan på en genomgripande omprövning
av hela detta problemkomplex. Bostadsskattekommittén har i sitt slutbetänkande
konstaterat uppenbara bristfälligheter i skattelagstiftningen, varigenom
bostadsrättsföreningar och andelsfastigheter kunnat utnyttjas i
skatteundandragande syfte. Det kan också antas att reglerna på detta område
bidragit till en ej önskad prisutveckling. Enligt utskottets mening är det
angeläget att orsakerna härtill skyndsamt analyseras och att förslag till
lösningar snarast föreläggs riksdagen. Utskottet utgår från att den i motionen
berörda frågan kommer att beaktas i detta sammanhang. Med hänvisning
härtill och till de överväganden som f. n. pågår inom budgetdepartementet
rörande bostadsskattekommitténs nämnda betänkande avstyrker utskottet
bifall till motionen 1976/77:1029 i den mån den inte är tillgodosedd genom
vad utskottet anfört.
SkU 1977/78:9
6
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår
1. motionen 1976/77:1025,
2. motionen 1976/77:1029 i den mån den inte är tillgodosedd
genom vad utskottet anfort.
Stockholm den 12 oktober 1977
På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG
Närvarande: Erik Wärnberg (s), Alvar Andersson (c), Stig Josefson (c), Tage
Johansson (s). Rune Carlstein (s), Tage Sundkvist (c), Olle Westberg i Hofors
(s), Hagar Normark (s), Johan Olsson (c), Curt Boström (s), Karin Ahrland (fp),
Bo Lundgren (m), Bo Forslund (s), Wilhelm Gustafsson (fp) och Sixten
Pettersson (m).
,
GOTAB 55750 Stockholm 1977