SkU 1977/78:8
Skatteutskottets betänkande
1977/78:8
med anledning av motioner rörande villabeskattningen
Motionerna
I detta betänkande behandlas motionerna
1976/77:323 av andre vice talmannen Tage Magnusson m. fl. (m) vari
hemställs att riksdagen överlämnar motionen om reparationsavdrag för villor
till 1972 års skatteutredning för beaktande;
1976/77:992 av Georg Danell m. fl. (m) vari - under hänvisning till
motionen 1976/77:991 - hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller att
en utredning tillsätts i syfte att överse småhusbeskattningen inför 1980 års
allmänna fastighetstaxering.
Frågans tidigare behandling m. m.
Inkomst av en- och tvåfamiljsfastigheter beräknas i regel enligt en
schablonmetod, som innebär att bruttointäkten skall tas upp till 296 av den
del av taxeringsvärdet som understiger 200 000 kr., 496 av den del som ligger
mellan 200 000 och 250 000 kr., 896 mellan 250 000 och 300 000 kr. och 1096
av den del som överstiger sistnämnda belopp. Avdrag medges i princip endast
för ränta på lånat kapital, som lagts ned i fastigheten, och för tomträttsavgäld
eller liknande avgäld. Härutöver medges ett särskilt s. k. villaavdrag med
1 000 kr., om ägaren är fysisk person och mantalsskriven på fastigheten.
Såvitt gäller den kommunala inkomstbeskattningen berörs fastighetsinnehavet
också av reglerna om garantibelopp. Garantibelopp beräknas för alla
skattepliktiga fastigheter och utgör 296 av taxeringsvärdet. Garantibeloppet
ingår i den till kommunal inkomstskatt beskattningsbara inkomsten. Om
fastigheten lämnat överskott får ägaren i gengäld vid den kommunala
beskattningen avdrag med 296 av taxeringsvärdet, dock högst med belopp
som motsvarar överskottet.
Schablonmetoden för villor infördes 1953 (prop. 1953:187, BeU 1953:50)
som en behövlig förenkling av beskattningsreglerna. Avsikten var att ägaren i
princip skulle beskattas i den mån han hade eget kapital i fastigheten. Från
början var inkomstschablonen 3 96, vilket då ungefärligen motsvarade det
allmänna ränteläget. För att mildra effekterna av 1957 och 1965 års allmänna
fastighetstaxering sänktes emellertid procenttalet dessa år till 2,5 resp. 2. År
1966 skärptes beskattningen för vissa villor genom att procentsatsen
bestämdes till 2-8, beroende på taxeringsvärdets storlek. Gränserna för
differentieringen har därefter höjts i samband med de allmänna fastighetstaxeringarna.
Procentsatsen 10 för den del av taxeringsvärdet som ligger över
t Riksdagen 1977/78. 6 sami. Nr 8
SkU 1977/78:8
2
300 000 kr. infördes år 1974 i samband med andra reformer på bostadspolitikens
område (prop. 1974:150, SkU 56, CU 36). Sin nuvarande utformning
fick reglerna år 1975 (prop. 1975:92, SkU 25), då skiktgränserna justerades
med hänsyn till utfallet av 1975 års allmänna fastighetstaxering och
villaavdraget fördubblades till nuvarande 1 000 kr.
I sitt av riksdagen godkända betänkande SkU 1974:56 anförde skatteutskottet
bl. a. följande.
Det utredningsmaterial som nu föreligger bekräftar uppfattningen att
villbeskattningen medför skattelättnader för villaägarna i vissa fall, ett
förhållande som j första hand uppkommit på grund av att den allmänna
räntenivån stigit avsevärt sedan mitten på 1950-talet och att intäktsprocenten
för flertalet fastigheter sänkts i samband med höjningar av taxeringsvärdena.
De ändringar av utgångsläget som uppkommit vid beskattningen har i sin tur
medfört flera från bostadspolitisk synpunkt negativa effekter, vilka närmare
exemplifieras i propositionen. Utredningsmaterialet visar emellertid också att
betydande svårigheter föreligger att utforma mer neutrala beskattningsregler
och samtidigt undvika ej acceptabla skatteskärpningar. Mot denna bakgrund
har även skatteutskottet ansett, att en utjämning av de olikartade effekter
beskattningsreglerna innebär för olika bostadsformer nu bör åstadkommas
genom subventioner till bostadsfinansieringssystemet och tillstyrkt propositionen
i denna del. Utskottet har inte heller haft något att erinra mot den
närmare utformningen av förslaget, som innebär att räntesubventionerna i
första hand koncentreras till förhållandevis nyproducerade bostäder och att
angelägna förbättringar uppnås i nämnda hänseende.
Beträffande villabeskattningen innebär det nyss anförda, att någon allmän
höjning inte bör komma i fråga, men att utskottet beträffande de dyrare
villorna instämmer i departementschefens uppfattning att intäkten bör
räknas upp till 10 % av den del av taxeringsvärdet som överstiger 300 000
kr.
Utskottet konstaterade vidare, att nuvarande bristfälligheter inom villabeskattningen
närmast är att söka på intäktssidan, och att en begränsning av
avdragsrätten medför nya ojämnheter i beskattningen.
Utskottet ansåg också att olika uppfattningar kunde råda i frågan om de
beräknade höjningarna av taxeringsvärdena vid 1975 års fastighetstaxering
skulle bli av den omfattningen att åtgärder behövde vidtas för att minska
effekterna av dessa. Innan utfallet av 1975 års fastighetstaxering var känt
ansåg utskottet att något ställningstagande inte borde tas i fråga om ändrade
schablonregler och det extra avdragets storlek. Utskottet avstyrkte således
framställda motionsyrkanden om lättnader i villabeskattningen i detta och
andra avseenden.
I en reservation avstyrkte två ledamöter (m) den aktuella skärpningen för
villor med taxeringsvärde över 300 000 kr. och förordade vissa lättnader i
beskattningen.
Med hänsyn till utfallet av 1975 års allmänna fastighetstaxering föreslogs i
prop. 1975:92 vissa lättnader i intäktsberäkningen och en uppräkning av
villaavdraget. Utskottet (SkU 1975:25) tillstyrkte propositionen och avstyrkte
SkU 1977/78:8
3
längre gående yrkanden i samma riktning med hänvisning till att villaägarna
med de i propositionen föreslagna ändringarna trots höjda taxeringsvärden
generellt sett inte torde vara missgynnade i förhållande till andra boende.
Riksdagen godtog emellertid en reservation (c, fp), varigenom lagstiftningen
fick sin nuvarande utformning med något större justeringar* villaschablonen
än som föreslagits i propositionen. Reservanterna åberopade att höjningarna
av taxeringsvärdena för en- och tvåfamiljshus i genomsnitt blivit omkring
40 96, i vissa områden och för vissa typer av fastigheter betydligt större.
Reservationen innebar ytterligare höjningar av skiktgränserna för intäktsschablonen
i syfte bl. a. att undvika att nybyggda småhus finansierade med
statliga lån i skattehänseende blev betraktade som lyxvillor. Samtidigt höjdes
villaavdraget till 1 000 kr. i syfte att lindra verkningarna av fastighetstaxeringarna
för bl. a. ägare av ett stort antal äldre småhus, som inte berördes av
ändringarna av skiktgränsen.
Villaschablonen innebär bl. a. att avdrag inte medges för kostnader för
reparation och underhåll av villabyggnad. Yrkanden om rätt till avdrag i detta
hänseende har avslagits av riksdagen vid upprepade tillfällen, bl. a. vid 1975
års riksmöte. Skatteutskottet (SkU 1975:25) behandlade då ett motionsyrkande
angående ett särskilt avdrag på högst 1 000 kr. för att i dåvarande
konjunkturläge stimulera till reparations- och underhållsarbeten. Utskottet
ansåg sig inte kunna tillstyrka ytterligare beskattningsförmåner för villaägarna,
som på nytt vidgade klyftan mellan dem som bor i egen villa och
andra boende, och avstyrkte således motionen.
Vid riksmötet 1976/77 avstyrkte utskottet (SkU 1976/77:4) på nytt
framställda motionsyrkanden bl. a. rörande lättnader i intäktsschablonen och
ett särskilt reparationsavdrag på högst 3 000 kr. Utskottet hänvisade till de
avvägningar som legat till grund för villaschablonens nuvarande utformning
och till att bostadsskattekommitténs slutbetänkande (SOU 1976:11) rörande
vissa detaljfrågor på detta område var föremål för remissbehandling.
Eftersom motionärerna inte åberopat några nya omständigheter som borde
föranleda ändrad ståndpunkt i dessa frågor, avstyrkte utskottet enhälligt
motionerna. -1 ett särskilt yttrande anförde två ledamöter (m) att motionerna
aktualiserade problem, vilka hade stor betydelse för många människor som
bor i småhus, och utgick från att de i motionerna behandlade problemen
kommer att prövas i samband med att bostadsskattekommitténs slutbetänkande
remissbehandlas och förslag därefter föreläggs riksdagen.
Den allmänna fastighetstaxering, som enligt 12 § kommunalskattelagen
(1928:370) skulle äga rum år 1980, har numera uppskjutits ett år till 1981. 1
propositionen och skatteutskottets betänkande härom (prop. 1976/77:145,
SkU 1976/77:52) framhölls samtidigt, att nästa allmänna fastighetstaxering
torde komma att medföra betydande höjningar av taxeringsvärdena, och att
man med hänsyn härtill och till det skattebortfall som uppskovet medför
borde överväga möjligheten att 1980 göra en viss generell uppräkning av de
nuvarande taxeringsvärdena.
SkU 1977/78:8
4
Utskottet
Schablonmetoden för beräkning av inkomst av en- och tvåfamiljsfastigheter
(villor) innebär att bruttointäkten skall tas upp till 2 % av fastighetens
taxeringsvärde upp till 200 000 kr., 4 % av den del av taxeringsvärdet som
ligger mellan 200 000 och 250 000 kr., 8 % mellan 250 000 och 300 000 kr. och
10 % på den del av taxeringsvärdet som överstiger 300 000 kr. Från
bruttointäkten medges avdrag endast för ränta, tomträttsavgäld och liknande
och därutöver med ett fast belopp av 1 000 kr. om ägaren varit mantalsskriven
på fastigheten.
I de ifrågavarande motionerna framställs olika utredningsyrkanden beträffande
villaschablonen. För att stimulera till reparation och underhåll av villor
förelås i motionen 1976/77:323 ett avdrag för kostnader i detta hänseende på
högst 2 000-3 000 kr. per år. Motionärerna i motionen 1976/77:992 anser att
en utredning bör tillsättas i syfte att undvika skatteskärpningar i samband
med den kommande allmänna fastighetstaxeringen. Den allmänna fastighetstaxeringen
har numera uppskjutits ett år till 1981.
Vid sin prövning av likartade motionsyrkanden förra året avstyrkte
utskottet motionerna med hänvisning bl. a. till de avvägningar som legat till
grund för riksdagens ställningstagande år 1974 till bostadsbeskattningens
allmänna utformning och till att riksdagen vid 1975 års riksmöte justerat
villaschablonen med anledning av utfallet av 1975 års allmänna fastighetstaxering.
Utskottet, som utgår från att effekterna av kommande taxeringsändringar
kommer att övervägas inom regeringen utan särskild åtgärd från
riksdagens sida, finnér att motionärerna inte åberopat några nya omständigheter
som bör föranleda ändrad ståndpunkt beträffande villabeskattningens
utformning och avstyrker således bifall till motionerna.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår
1. motionen 1976/77:323,
2. motionen 1976/77:992.
Stockholm den 12 oktober 1977
På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG
Närvarande: Erik Wärnberg (s), Alvar Andersson (c), Stig Josefson (c), Tage
Johansson (s), Rune Carlstein (s). Tage Sundkvist (c), Olle Westberg i Hofors
(s), Hagar Normark (s), Johan Olsson (c). Curt Boström (s), Karin Ahrland (fp),
Bo Lundgren (m), Bo Forslund (s), Wilhelm Gustafsson (fp) och Sixten
Pettersson (m).
SkU 1977/78:8
5
Särskilt yttrande
av Bo Lundgren (m) och Sixten Pettersson (m):
Det förslag om möjlighet till reparationsavdrag vid taxeringen av villafastigheter
som förs fram i motionen 1976/77:323 skulle enligt vår mening
kunna få flera positiva effekter. Mot bakgrund av att bostadsskattekommitténs
förslag övervägs och att 1972 års skatteutrednings slutbetänkande
framläggs inom kort finner vi inte nu anledning att yrka bifall till motionen.