SkU 1977/78:48

Skatteutskottets betänkande
1977/78:48

med anledning av motion om företagsleasad bil för privat bruk
Motionen

I detta betänkande behandlas motionen 1977/78:951 av Mats Hellström
m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag i syfte att
minska möjligheten till skattebrott genom att företagsleasade bilar används
för privat bruk utan att detta anges till skattemyndigheterna.

Gällande bestämmelser m. m.

Arbetsgivare är enligt 37 § 1 mom. taxeringslagen (1956:623) skyldig att
lämna kontrolluppgift till ledning för de anställdas inkomsttaxering.
Kontrolluppgiften skall avse såväl kontant lön som naturaförmåner av olika
slag. Om arbetsgivaren tillhandahållit bil för privat bruk skall således
kontrolluppgiften innehålla upplysning om att en sådan förmån utgått. De
närmare uppgifter som erfordras för värderingen lämnas av arbetstagaren i
hans självdeklaration. Värderingen sker enligt särskilda regler i 42 § kommunalskattelagen
(1928:370) med tillhörande anvisningar och enligt särskilda
anvisningar och föreskrifter som utfärdas av riksskatteverket.

För flmansföretag och deras delägare finns särskilda bestämmelser i 20 §,
30 § och 42 § 4 mom. TL som innebär en mer vidsträckt uppgiftsskyldighet.

Beskattningsmyndigheterna har möjlighet till viss rutinmässig kontroll
genom att inhämta uppgifter om företagens bilinnehav genom bilregistret.
Uppgifterna kan givetvis i det enskilda fallet kontrolleras också genom
taxeringsrevision hos företaget och den skattskyldige.

Bilregistret innehåller f. n. uppgift endast om fordonets ägare. Leasingutredningen
har i sitt betänkande (Ds K 1975:11) Bil-Leasing föreslagit att
hyresmannen skall registreras i bilregistret vid långtidshyming av bil. Detta
förslag tas upp i prop. 1977/78:137, som kommer att behandlas av trafikutskottet
under innevarande riksmöte. Avsikten är att såväl fordonets ägare
som hyresmannen skall registreras i bilregistret fr. o. m. den 1 januari
1979.

Kontrollfrågorna behandlas närmare i det yttrande från riksskatteverket
(RSV) över motionen som fogats såsom bilaga till betänkandet.

Beträffande beskattningen av bilförmåner gäller som redan nämnts
numera särskilda regler i 42 § KL med tillhörande anvisningar. Dessa regler
infördes hösten 1977 (prop. 1977/78:40, SkU 1977/78:19)och tillämpas första
gången vid 1979 års taxering. Reglerna ansluter nära till de anvisningar som

1 Riksdagen 1977/78. 6 sami. Nr 48

SkU 1977/78:48

2

RSV tidigare utfärdat i frågan.

De nya reglerna innebär att värdet av förmånen bestäms enligt en schablon
på grundval av genomsnittliga faktiska kostnader för bilar i skilda pris- och
årsklasser vid olika årliga körsträckor. Den privata körsträckan skall tas upp
till minst 1 000 mil om året, om inte den skattskyldige kan göra sannolikt att
den varit mindre. Om det kan antas att bilen helt eller huvudsakligen
anskaffats för den skattskyldiges privata bruk skall förmånen tas upp till ett
belopp som motsvarar hela eller huvudsakliga delen av bilkostnaderna, dock
lägst till värdet enligt schablonen. Beträffande företagsledare i fåmansföretag
och honom närstående personer innebär de nya reglerna i detta hänseende
inte någon egentlig ändring av nuvarande principer i RSV:s anvisningar. Om
bilförmånen avsett en betydligt dyrare bil än vad som kan anses erforderligt
med hänsyn till företagets verksamhet, skall man i dessa fall öka värdet enligt
schablonen med ett belopp som kan anses motsvara merkostnaderna för den
dyrare bilen.

RSV skall i fortsättningen utfärda särskilda föreskrifter rörande värderingen
av bilförmånerna. Nya föreskrifter och anvisningar har redan utfärdats
(RSV Dt 1978:10) för inkomståret 1978 med delvis nya regler. De belopp som
skall tas upp för olika typer av bilar kommer dock att anges först i slutet av
året.

Genom de nya reglerna kommer större hänsyn än tidigare att tas till
exempelvis bilens årsmodell, bilens utnyttjande i tjänsten och körsträckan
mellan bostad och arbetsplats. De nya reglerna syftar bl. a. till en utjämning i
förhållande till vad det kostar att hålla sig med egen bil. Förmånsvärdet för
nya bilar (årsmodell 1977 eller senare) kommer att bli högre än för något äldre
bilar.

Den privata körsträckan kommer att grundas på den skattskyldiges egna
uppgifter. Om han fört godtagbara löpande noteringar om bilens nyttjande
kommer taxeringsmyndigheterna normalt att godta dessa uppgifter. Saknas
tillförlitligt underlag för beräkning av den privata körsträckan skall denna
enligt föreskrifterna uppskattas till lägst 1 000 mil. Högre schablonmässig
körsträcka, 1 500 mil, kommer dock att förutsättas om bilen inte regelmässigt
används i tjänsten.

Förmånsvärdena skall i princip motsvara vad det kostar att hålla sig med en
bil av motsvarande storlek.

Förmånsbeloppen vid 1979 års taxering kommer övergångsvis att beräknas
efter något försiktigare grunder. Bortsett från det ökade kravet på utredning
om körsträckor m. m. kommer för nya biiar av medelstorlek (årsmodell 1977
eller senare) höjningarna i förhållande till 1977 års förmånsvärden att bli ca
15-30 %. För större bilar kan höjningen bli något större.

För äldre bilar (årsmodellerna 1972-1976) kommer förmånsbeloppen att bli
obetydligt högre jämfört med de förmånsvärden som gällde vid 1978 års
taxering.

SkU 1977/78:48

3

Förmånen av fri bil värderas vid 1978 års taxering enligt RSV:s anvisningar
Dt 1977:10. Vid en normal privat körsträcka av 1 000 mil värderas förmånen
till 6 300 kr. i prisklassen 25 000 kr. (t. ex. Volvo 66), till 6 700 kr. i prisklassen
36 000 kr. (t. ex. Volvo 343), 9 000 kr. i prisklassen 40 000 kr. (t. ex. Volvo
244), 12 100 kr. i prisklassen 60 000 kr. (t. ex. Volvo 264) och 16 600 kr. i
prisklassen 85 000 kr. (t. ex. Mercedes 280).

Problem rörande leasingbilar har uppmärksammats i olika sammanhang.

Som framgår ovan kan det förväntas att ett nytt registreringsförfarande vid
långtidsuthyrning - minst ett år - kommer att genomföras fr. o. m. årsskiftet
1978-1979.

Det har blivit alltmer vanligt att idrottsföreningar ställer leasingbilar till
sina medlemmars förfogande. Konsekvenserna härav för inkomstbeskattningen,
mervärdebeskattningen och reklambeskattningen har uppmärksammats
inom RSV bl. a. genom en kartläggning av denna verksamhet. I en
skrivelse från verket den 6 april 1977 till samtliga skattechefer i länen
behandlas vissa frågor rörande inkomstbeskattningen av de medlemmar som
erhåller bilförmåner. Av skrivelsen framgår bl. a. att dessa förmåner skall
beskattas i vanlig ordning och att särskild ersättning som kan ha utgått för
reklam på bilarna utgör skattepliktig inkomst.

Utvecklingen av systemet med tjänstebilar för privat bruk kan ha påverkats
av skattereglernas utformning. Förutom vad som gäller beträffande värderingen
av denna förmån kan nämnas att de arbetsgivaravgifter som normalt
utgår på kontanta löneförmåner inte tas ut på naturaförmåner av detta slag.
Företagsskatteberedningen har i sitt betänkande (SOU 1977:86) Beskattning
av företag föreslagit en ändring på denna punkt. Vidare har mervärdeskatteutredningen
i sitt betänkande (DsB 1977:6) Översyn av mervärdeskatten
Del lil föreslagit att frågan om avdragsrätten för ingående mervärdeskatt
regleras beträffande leasingbilar m. m. så att avdragsrätten bestäms till 40 %
av ingående skatt som belöper på hyra av personbil eller motorcykel.

Yttrande från riksskatteverket

Av RSV avgivet yttrande över motionen fogas som bilaga till betänkandet.

Utskottet

1 motionen 951 anför motionärerna att det i vissa fall förekommit att företag
hy r bilar som de anställda får disponera utan att skattemyndigheterna erhåller
uppgift härom. Motionärerna yrkar att riksdagen begär förslag från regeringen
i syfte att minska möjligheterna att utnyttja systemet med leasingbilar till
skattebrott av detta slag.

SkU 1977/78:48

4

Utskottet vill först konstatera att det blivit alltmer vanligt att den anställde
erhåller förmån av fri bil. Utskottet saknar anledning att här gå in på de olika
orsaker som kan ha föranlett denna utveckling. I detta sammanhang bör
emellertid framhållas att de beskattningsregler som har betydelse för denna
fråga delvis har ändrats nyligen och delvis föranlett utredningsförslag som
f. n. är under prövning. De nya föreskrifter och anvisningar som RSV utfärdat
rörande värderingen av bilförmån grundar sig på särskild lagstiftning hösten
1977 och syftar till att gradvis närma förmånsbeloppen till de faktiska
kostnaderna för egen bil för privat bruk. De aktuella utredningsförslagen
berör i första hand arbetsgivaren och innebär att förmånen av bil skall ingå i
underlaget för arbetsgivaravgift på samma sätt som andra löneförmåner och
att avdragsrätten för ingående mervärdeskatt på leasingbilar regleras. Av den
tidigare redogörelsen framgår också att vissa särskilda frågeställningar
rörande leasingbilar som idrottsföreningar tillhandahåller medlemmar föranlett
särskilda åtgärder inom RSV och skattemyndigheterna i länen.

De beskattningsregler som gäller för bilförmåner är desamma oavsett om
arbetsgivaren tillhandahåller egen bil eller en förhyrd bil. Arbetsgivarens
skyldighet att lämna kontrolluppgift beträffande bilförmåner påverkas inte
heller av denna fråga. Det kan också framhållas att såväl arbetsgivaren som
arbetstagaren gör sig skyldig till skattebrott om de i samförstånd underlåter
att lämna uppgift om bilförmånen i syfte att undandra skatt.

Som framgår av RSV:s yttrande över motionen har beskattningsmyndigheterna
viss hjälp i kontrollarbetet genom uppgifter från bilregistret som
tillhandahålls beträffande fåmansbolag och dess delägare samt i vissa andra
fall där bilförmåner erfarenhetsmässigt föreligger. Denna kontrollmöjlighet
har hittills inte förelegat beträffande leasingbilar. Som RSV framhåller
innebär leasingutredningens förslag (Ds K 1975:11 - Bil-Leasing) att bilen i
vissa fall registreras på hyresmannen en förbättring i detta hänseende. Detta
förslag behandlas i prop. 1977/78:137, som hänvisats till trafikutskottet.
Enligt vad utskottet inhämtat är avsikten att såväl ägaren som hyresmannen
fr. o. m. årsskiftet 1978-1979 skall antecknas i bilregistret vid långtidsuthyrning
under minst ett år.

Enligt utskottets uppfattning är syftet med motionen i allt väsentligt
tillgodosett genom det utökade registreringsförfarande som kommer att
genomföras inom kort och genom den uppmärksamhet som ägnas åt dessa
frågor inom RSV och i det praktiska taxeringsarbetet. Utskottet finner att
några särskilda åtgärder med anledning av motionen inte f. n. kan anses
påkallade och avstyrker således bifall till densamma.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1977/78:951.

Stockholm den 18 april 1978

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

SkU 1977/78:48

5

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Alvar Andersson (c), Valter Kristenson (s),
Stig Josefson (c). Tage Johansson (s), Nils Hörberg (fp), Rune Carlstein (s),
Tage Sundkvist (c), Olle Westberg i Hofors (s), Kurt Söderström (m), Curt
Boström (s), Karin Ahrland (fp), Bo Lundgren (m), Ingemar Hallenius* (c)och
Eric Marcusson (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

SkU 1977/78:48

6

Bilaga

Riksskatteverkets yttrande över motionen 1977/78:951 av Mats Hellström m.fl.
(s) om utnyttjande av företagsleasad bil för privat bruk

Utskottet beslöt 1978-02-07 att inhämta yttrande från RSV beträffande
motionen 1977/78:951 av Mats Hellström m. fl. (s). RSV får med anledning
härav anföra följande.

För värdering av förmån av fri eller delvis fri bil finns numera särskilda
regler angivna i skatteförfattningarna (42 § KL med anvisningar). Dessa
regler, som gäller fr. o. m. inkomståret 1978, har kompletterats med föreskrifter
och anvisningar från RSV. Reglerna innebär i princip att förmånsvärdet
skall motsvara vad det annars skulle ha kostat den skattskyldige om
han själv skulle ha ägt en bil av motsvarande storlek. Förmånsvärdet
beräknas utifrån bilens prisklass och den körsträcka bilen använts för privat
bruk. En viss åtskillnad görs mellan nya och något äldre bilar inom varje
prisklass. Om den skattskyldige inte kan visa omfattningen av det privata
nyttjandet kommer detta att schablonmässigt uppskattas.

Som generell lägsta körsträcka anges i 42 § KL 1 000 mil (inkl. resor mellan
bostad och arbetsplats).

RSV har för bilar som inte regelmässigt används i tjänsten anvisat en något
högre schablonmässig utgångspunkt för värderingen i dessa fall, nämligen
1 500 mil. Om bilen i betydande omfattning används för resor mellan bostad
och arbetsplats anges särskilda gränser som i vissa fall väsentligt överstiger
ovan nämnda körsträckor.

Den fråga som aktualiseras genom motionen 1977/78:951 gäller dock
främst kontrollaspekterna.

Rent allmänt får konstateras att bilförmåner liksom alla andra förmåner
faller under den allmänna skyldigheten för arbetsgivare och uppdragsgivare
att på kontrolluppgift ange samtliga förmåner m. m. som utgått. Som
förutsättning för en sådan skyldighet gäller givetvis att en skattepliktig
förmån faktiskt förelegat.

Det kan inte uteslutas att man i många fall underlåter att lämna
kontrolluppgift i sådana fall där frågan om skatteplikt kan diskuteras. Det är
RSVs uppfattning att denna underlåtenhet i många fall även kan ha karaktär
av skatteundandragande och som i stor utsträckning kan ske obemärkt
beroende på svårigheterna att erhålla kontrollmaterial.

I vissa fall kan dock frågan om skatteplikt eller inte vara tämligen svår att
avgöra. Det är dock RSVs uppfattning att sistnämnda svårighet till stor del
kommer att kunna bemästras genom de numera utökade föreskrifterna och
anvisningarna för denna värdering.

Vad gäller kontrollmöjligheterna har dock en ökad kontroll kunnat ske
genom de uppgifter från bilregistret som numera tillhandahålls taxeringsmyndigheterna.
Dessa uppgifter har framförallt kunnat utnyttjas i samband
med kontroll av fåmansaktiebolagen och dess ägare samt i vissa andra fall där
s. k. bilförmåner erfarenhetsmässigt föreligger. Uppgifterna har med andra
ord givit taxeringsnämnderna en viss vägledning för att bedöma i vilka fall
ytterligare uppgifter borde inhämtas från skattskyldiga eller företag.

Vid 1978 års taxering lämnas uppgifter om bilinnehav m. m. för bl. a.
följande kategorier.

Aktiebolag

Handelsbolag

SkU 1977/78:48

7

Fysiska personer som taxeras i särskild nämnd

Fysiska personer som ej finns på skatteband

Uppgifterna om fordonsinnehav är avsedda att användas i taxeringsnämndernas
arbete - förutom för bilförmånsvärdering - även för exempelvis
kontroll av avdrag av bilkostnader, för kontantberäkningar och för förmögenhetsvärderingen.

Av förklarliga skäl föreligger inte denna kontrollmöjlighet ifråga om
förhyrda bilar. Uppgifterna om bilinnehav kommer i dessa fall att redovisas
hos ägarna, dvs. som regel uthyrningsföretagen.

I detta sammanhang kan nämnas att leasingutredningen har föreslagit att
vid långtidsuthyrning (1 år eller mer) skulle bilen även registreras på
hyresmannen. Om detta förslag genomförs skulle således även förutsättningarna
för kontroll av eventuella förmåner förbättras. Detta förslag kan därför
sägas i viss mån tillgodose motionärernas hemställan.

Vidare bör även påpekas att de nya reglerna för fåmansföretag innebär en
ökat uppgiftsskyldighet för såväl företaget som ägarna (20 §,30 §,42 § 2 mom
TL). Detta innebär också att man i dessa fall har väsentligt större möjlighet till
kontroll av sådana förmåner jämfört med tidigare. Betydelsen av ytterligare
kontrollmaterial i form av exempelvis bilregistreringsuppgifter kan därför
anses ha minskat i motsvarande mån.

Även om sådana registreringsuppgifter om bilinnehav för förhyrda bilar
inte föreligger framgår det som regel av räkenskapsutdrag o. d. att bilkostnader
belastat företaget. I de fallsamgranskning förekommer,dvs. integrerad
taxering av företag och ägare, är det som regel möjligt att kontrollera
förekomster av dylika förmåner. Sådan samgranskning sker numera beträffande
flertalet fåmansägda aktiebolag.

RSV vill därmed inte ha sagt att kontrollen i dessa avseenden skulle vara
tillfredsställande. Enligt RSVs uppfattning visar de av motionärerna framförda
synpunkterna snarare på ett av många problem när det gäller
möjligheterna att kontrollera förekomsten av naturaförmåner av detta
slag.

Enligt RSVs mening skulle det krävas ett betydande kontrollarbete att följa
upp ingångna leasingavtal för att därigenom få material för kontroll av
eventuella bilförmåner. Ett sådant kontrollarbete kan enligt RSVs bedömning
för närvarande inte anses motiverat. Vidare synes det lämpligt att något
avvakta resultaten av den utvidgade uppgiftsskyldigheten för fåmansföretag
liksom leasingutredningens förslag.

Beslut i detta ärende har fattats av undertecknad generaldirektör, skattedirektör
K-E Nord, skattedirektör Olle Roos och avdelningsdirektör John
Larsson, föredragande.

Gösta Ekman

John Larsson

GOTAB 57964 Stockholm 1978