SkU 1977/78:44
Skatteutskottets betänkande
1977/78:44
med anledning av motioner om avdraget för väsentligen nedsatt
skatteförmåga
Motionerna
1 detta betänkande behandlas motionerna
19.77/78:658 av Blenda Littmarck (m) och Karl Leuchovius (m) vari
hemställs att riksdagen hos regeringen begär översyn av reglerna om avdrag
för nedsatt skatteförmåga vid långvarig sjukdom.
1977/78:973 av Kurt Söderström m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen
antar följande:
Förslag till
Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom förordnas att 50 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370)
skall ha nedan angivna lydelse:
50 §
2 mom. För fysisk kronor, bortfaller.
Finnes skattskyldigs skatteförmåga under beskattningsåret hava varit
nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll
av andra närstående än barn, för vilka den skattskyldige ägt tillgodonjuta
allmänt barnbidrag, eller annan därmed jämförlig omständighet, må efter
taxeringsnämndens eller, om besvär anförts eller ock särskild framställning
därom gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, skatterättens
beprövande den skattskyldiges taxerade inkomst minskas, förutom med
kommunalt grundavdrag, med ytterligare ett efter omständigheterna
avpassat belopp, dock högst 10 000 kronor. Har skattskyldig på grund av
jämkning av beräkning av sjömansskatt åtnjutit avdrag för nedsatt skatteförmåga,
skall avdrag, som avses i detta stycke, minskas med det belopp,
varmed jämkning medgivits.
Om skattskyldigs motsvarande tillämpning.
Skattskyldig, vars detta stycke.
Vad härefter beskattningsbar inkomst.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979. Äldre bestämmelser äger dock
alltjämt tillämpning vid 1979 års taxering samt eftertaxering för år 1979 eller
tidigare år.
1 Riksdagen 1977/78. 6 sami. Nr 44
SkU 1977/78:44
2
Gällande bestämmelser m. m.
Allmänna regler
Enligt gällande principer vid beskattningen medges avdrag vid inkomstberäkningen
för samtliga omkostnader för intäkternas förvärvande och
bibehållande, medan däremot levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter,
såsom kostnader på grund av sjukdom eller handikapp, i allmänhet inte är
avdragsgilla i annan form än såsom extra avdrag för nedsatt skatteförmåga i
ömmande fall.
I speciella fall kan emellertid vissa utgifter för den handikappade ha sådant
omedelbart samband med hans förvärvsarbete att utgifterna kan hänföras till
avdragsgill omkostnad, t. ex. för hjälpmedel med karaktär av arbetsredskap.
Ett annat exempel är att den som på grund av hög ålder, sjukdom eller
handikapp är nödsakad att använda bil för resor till och från arbetsplatsen får
avdrag för bilkostnaderna även om avståndet är förhållandevis kort och
tidsvinsten är liten. Avdrag medges i sådana fall - i den mån detta är
fördelaktigare än den schablon som tillämpas i allmänhet - med den del av de
faktiska bilkostnaderna som belöper på körningar till och från arbetsplatsen
(RSV Dt 1976:26). Kostnader av allmän natur - t. ex. för batterier till
hörapparat, som i och för sig kan anses som nödvändigt hjälpmedel för en
hörselskadad telegrafexpeditör i hans förvärvsarbete - anses däremot som en
ej avdragsgill kostnad.
Enligt 50 § 2 mom. andra stycket kommunalskattelagen (1928:370)-KL -har den, som fått sin skatteförmåga väsentligen nedsatt på grund av långvarig
sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående än barn,
för vilka han åtnjuter allmänt barnbidrag, eller annan jämförlig omständighet,
möjlighet att erhålla extra avdrag med högst 10 000 kr.
Vidare kan extra avdrag på grund av existensminimum medges den som på
grund av nedsatt skatteförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet, stor
försörjningsbörda eller annan därmed jämförlig omständighet haft lägre
inkomst efter avdrag för skatt än vad han kan anses ha behövt till underhåll
för sig själv och för make och oförsörjda barn. Beloppsgränsen gäller inte i
existensminimifallen.
Även för folkpensionärer gäller särskilda regler.
Riksskatteverket (RSV) utfärdade år 1976 särskilda anvisningar rörande det
extra avdraget för väsentligen nedsatt skatteförmåga på grund av sjukdom
m. m. (RSV Dt 1976:7) att tillämpas fr. o. m. 1976 års taxering. Dessa
anvisningar har därefter omarbetats och innehåller i sin nuvarande lydelse
(RSV Dt 1977:16) i korthet följande.
Om den skattskyldige gör sannolikt att han haft betydande merkostnader
på grund av kronisk sjukdom eller handikapp bör extra avdrag normalt
medges vid måttliga inkomster enligt särskilda tabeller. Utgifter under 300 kr.
bör i regel inte beaktas. Vidare påpekas i anvisningarna att utgifterna varierar
såväl mellan som inom olika sjukdomsgrupper och att avdragsrätten får bli
SkU 1977/78:44
3
beroende av en bedömning i varje enskilt fall. Det framhålls också att
utgifterna får medräknas endast till den del som inte ersätts av försäkringskassa
eller på annat sätt, dvs. att endast nettokostnaden får beräknas.
Även utgifter för barn får beaktas. 1 så fall beräknas avdraget med
utgångspunkt i föräldrarnas och barnets gemensamma inkomst- och förmögenhetsforhål
landen.
Beträffande ökade utgifter, som diabetiker m. fl. har för inköp av särskild
kost och som kan vara svåra att styrka, har anvisningarna schablonbelopp
som uppgår till 1 000 kr. för den som behöver glutenfri kost, 1 500 kr. för
diabetiker och 3 000 kr. vid en speciell form av handikapp.
Det extra avdraget bör normalt kunna beräknas med ledning av följande
tabell.
Ensamstående skattskyldig
Om inkomsten uppgår till Extra avdrag medges normalt med belopp
motsvarande
högst 25 000 kr
mer än 25 000 kr men inte över 35 000 kr
mer än 35 000 kr men inte över 40 000 kr
över 40 000 kr
2 ggr beräknade merutgifter
beräknade merutgifter
hälften av beräknade merutgifter
hälften av den del av beräknade merutgifter
som överstiger 1/10 av inkomsten
Gift skattskyldig
Om makarnas sammanlagda inkomster Extra avdrag medges normalt med belopp
uppgår till motsvarande
högst 40 000 kr
mer än 40 000 kr men inte över 50 000 kr
mer än 50 000 kr men inte över 60 000 kr
över 60 000 kr
2 ggr beräknade merutgifter
beräknade merutgifter
hälften av beräknade merutgifter
hälften av den del av beräknade merutgifter
som överstiger 1 /20 av inkomsten
Som gifta räknas också sammanboende, som tidigare varit gifta med
varandra, samt sammanboende, som har eller har haft gemensamt barn.
Om den skattskyldige haft hemmavarande barn under 16 år bör ovan
angivna inkomstgränser i resp. tabell ökas med 5 000 kr. för varje sådant
barn.
Förmögenhet bör beaktas i överensstämmelse med vad som sägs i RSV:s
anvisningar om avdrag för nedsatt skatteförmåga för folkpensionärer (RSV
Dt 1977:15).
SkU 1977/78:44
4
Utskottet
I motionen 658 begär motionärerna en översyn av reglerna om avdrag för
nedsatt skatteförmåga vid långvarig sjukdom i syfte att utöka de avdragsmöjligheter
som föreligger t. ex. vid vård av handikappade i hemmet. Ett
likartat syfte har lagstiftningsyrkandet i motionen 973 som innebär att extra
avdrag i detta hänseende skall kunna medges även om förhållandena inte
medfört att skatteförmågan blivit väsentligt nedsatt.
Som framgår av den tidigare redogörelsen anses kostnader för sjukdom
eller handikapp som sådana levnadskostnader eller därmed jämförliga
utgifter, som i allmänhet inte är avdragsgilla vid beskattningen. Till den del
utgifterna inte täcks av sjukvårdsersättning e. d., handikappersättning eller
sociala bidrag av olika slag kan de emellertid i viss utsträckning beaktas i form
av avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga med högst 10 000 kr. efter
särskild prövning med hänsyn till kostnadernas storlek och den skattskyldiges
situation i övrigt. Till vägledning för taxeringsmyndigheternas bedömning
av denna fråga har rik sskatteverket utfärdat särskilda anvisningar.
Utskottet har vid sin återkommande behandling av motionsyrkanden om
vidgade avdragsmöjligheter i detta hänseende framhållit att reglerna bör
bedömas bl. a. mot bakgrund av det sociala stöd i olika former som utgår vid
sjukdom och handikapp. Detta stöd har fortlöpande byggts ut, och det är
givetvis angeläget att denna utveckling fortsätter i den takt som tillgängliga
resurser medger. Samtidigt har utskottet framhållit att väsentliga förbättringar
torde kunna åstadkommas redan genom en bättre samordning av olika
stödformer. Enligt utskottets uppfattning tillgodoses syftet med motionerna
på ett bättre och enklare sätt genom åtgärder på det sociala området än med en
svårbedömbar avdragsrätt vid beskattningen.
Utskottet vidhåller sin uppfattning att kostnader för sjukdom eller
handikapp hos den skattskyldige själv eller hans familj bör medges endast
inom ramen för avdrag för nedsatt skatteförmåga och att avdrag bör komma i
fråga endast om skatteförmågan blivit väsentligen nedsatt. Som utskottet
anförde förra året tillgodoser RSV:s anvisningar inom ramen för gällande
bestämmelser så långt möjligt önskemålen om en mer enhetlig och generös
bedömning av möjligheterna till sådant avdrag.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de föreliggande
motionerna.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår
1. motionen 1977/78:658,
2. motionen 1977/78:973.
Stockholm den 28 mars 1978
På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG
SkU 1977/78:44
5
Närvarande: Erik Wärnberg (s), Valter Kristenson (s), Stig Josefson (c), Tage
Johansson (s), Nils Hörberg (fp), Tage Sundkvist* (c), Olle Westberg i Hofors
(s), Kurt Söderström (m), Hagar Normark* (s), Johan Olsson (c), Curt
Boström* (s), Margit Odelsparr (c), Bo Lundgren (m), Bo Forslund* (s) och
Wilhelm Gustafsson (fp).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
Särskilt yttrande
av Kurt Söderström (m) och Bo Lundgren (m):
Som framhålls i motionen 1977/78:973 drabbas ofta många människor med
nedsatt skatteförmåga av en extra hög progressiv beskattning därför att deras
skatteförmåga icke anses vara väsentligen nedsatt. Detta är enligt vår mening
icke tillfredsställande och upplevs av dem som drabbas som orättvist.
Eftersom 1972 års skatteutrednings slutbetänkande nu är föremål för
remissbehandling och senare kommer att övervägas inom budgetdepartementet
har vi emellertid icke funnit anledning att nu yrka bifall till motionen
utan avvaktar att förslag i positiv riktning skall komma.
GOTAB Stockholm 1978