SkU 1977/78:37

Skatteutskottets betänkande
1977/78:37

med anledning av motioner om avdragsreglerna för ökade levnadskostnader,
m. m.

Motionerna

1 detta betänkande behandlas motionerna

1977/78:256 av Rune Torwald (c) och Erik Johansson i Hållsta (c) vari
hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om att åtgärder vidtas i
enlighet med vad i motionen anförts för att åstadkomma en rättvisare
beskattning av uppburna traktamenten m. m.;

1977/78:360 av Rune Torwald m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen
beslutar begära att regeringen verkställer en snabb översyn av reglerna för
avdrag för kostnad vid resor med bil mellan bostad och arbetsplats i syfte att
stimulera till ökad samåkning;

1977/78:414 av Per-Axel Nilsson m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen
uttalar som sin mening att ungdomar under 20 år vid inkomstbeskattningen
bör ha rätt till avdrag för s. k. månadsresor;

1977/78:416 av Bengt Silfverstrand (s) och Hans Pettersson i Helsingborg
(s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär en översyn av avdragen
för arbetsresor med bil i enlighet med vad som i motionen anförs;

1977/78:513 av Stig Olsson (s) och Birgitta Johansson (s) vari hemställs att
riksdagen hos regeringen ger till känna vad som anförts om skattefrihet för
AMS-elevernas resor;

1977/78:642 av Börje Stensson (fp) och Margareta Andrén (fp) vari
hemställs att riksdagen i enlighet med vad som anförs i motionen 1977/
78:641 hos regeringen begär en översyn av bilskatteavdragen;

1977/78:942 av Kerstin Andersson i Kumla m. fl. (s) vari hemställs att
riksdagen anhåller att regeringen framlägger förslag till föreskrifter beträffande
rätt till avdrag för vissa hemresor för anställda med arbete på annan ort
än bostadsorten så att den som har arbete på ett stort antal orter under
inkomståret medges hemreseavdrag även i de fall vederbörande icke är gift
eller har barn;

1977/78:946 av Georg Danell (m) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen hemställer om förslag till sådan ändring av kommunalskattelagen
att resa till och från barndaghem i samband med arbetsresa får inräknas i den
tidsvinst som avgör om rätt till avdrag för bilresa föreligger;

1 Riksdagen 1977/78. 6 sami. Nr 37

SkU 1977/78:37

1977/78:977 av Håkan Winberg m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om översyn av reglerna om avdragsrätt för resor med bil
mellan arbetsplats och bostad i syfte att nå kompensation för de högre
bilkostnaderna i de fyra nordligaste länen;

1977/78:1443 av Linnea Hörlén (fp) och Karin Ahrland (fp) vari hemställs
att riksdagen hos regeringen begär åtgärder som syftar till jämställdhet mellan
ogifta och gifta skattskyldiga i vad gäller avdrag för ökade levnadskostnader
vid arbete utanför hemorten.

Gällande bestämmelser m. m.

Traktamenten m. m.

Den som gör tjänsteresor utanför sin vanliga verksamhetsort har enligt 33 §
och punkt 3 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen(1928:370)-KL
- i regel rätt till avdrag för kostnaden för själva resan och också för ökade
levnadskostnader i form av kostnader för hotellrum, merkostnader för
måltider m. m. Avdrag för ökade levnadskostnader medges emellertid inte
enbart på den grund att den skattskyldige har sitt arbete på annan ort än den
där han har sin bostad. Om han bosätter sig utanför arbetsorten eller tar
anställning på annan ort än där han är bosatt, medges avdrag endast om
anställningen avser en kortare tid eller skall bedrivas på flera olika platser eller
det av annan anledning inte kan ifrågasättas att han skall flytta till
arbetsorten. Vid s. k. dubbel bosättning kan avdrag medges om det med
tanke på makes förvärvsverksamhet, svårighet att anskaffa familjebostad
eller annan jämförlig omständighet inte skäligen kan ifrågasättas att familjen
skall flytta till den skattskyldiges bostadsort.

Om kostnadsersättning utgått gäller särskilda regler som är olika för statlig
och enskild tjänst (32 § 3 mom. och punkt 4 av anvisningarna till 32 § KL).
Statlig kostnadsersättning skall i regel inte tas upp som inkomst. Avdrag får å
andra sidan inte göras för motsvarande kostnader, även om dessa överstiger
ersättningen. I fråga om enskild tjänst är principen därmed att ersättningen
tas upp som inkomst och avdrag medges för omkostnaderna.

Med statlig kostnadsersättning jämställs motsvarande ersättning från
kommuner, hushållningssällskap och skogvårdsstyrelser. Även ersättning
från andra offentliga institutioner än de nu nämnda kan förklaras jämställd
med statliga traktamenten. Enligt uttryckliga bestämmelser i punkt 5 av
anvisningarna till 32 § KL förstås med statlig resekostnads- och traktamentsersättning
vad som enligt resereglementet med flera författningar eller
särskilt av regeringen eller vederbörande myndighet meddelat beslut utgår
såsom resekostnads- och traktamentsersättning för förrättning i statens
ärenden på annan ort än bostads- eller stationsorten.

Beträffande resekostnadsersättning i form av traktamente i enskild tjänst
gäller särskilda bestämmelser i punkt 3 av anvisningarna till 33 § KL. Dessa

SkU 1977/78:37

bestämmelser innebär att de ökade levnadskostnaderna vid tjänsteresor
utanför den vanliga verksamhetsorten utan närmare utredning skall anses ha
uppgått till belopp motsvarande traktamentet, dock högst till ett s. k.
normalbelopp vilket förutsatts motsvara högsta dygnstraktamente enligt
statens allmänna resereglemente. Normalbeloppet fastställs av riksskatteverket
(RSV) för varje kalenderår.

Statlig eller kommunal myndighet är inte skyldig att lämna kontrolluppgift
beträffande icke skattepliktig kostnadsersättning. Enskild arbetsgivare skall
däremot i kontrolluppgift ge specificerade upplysningar om samtliga förrättningar
som arbetstagaren haft under året och de traktamentsbelopp som
utgått. Traktamenten som inte överstiger 500 kr. eller inte avser mer än 24
förrättningsdagar per år får dock redovisas genom kryssmarkering, och
detsamma gäller om dispens medgetts från uppgiftsskyldigheten.

Normalbeloppen för kalenderåret 1977 framgår av följande uppställning
(RSV Dt 1976:49).

Förrättningens art	Avdrag medgives med	Avdragets fördelning
	Bo- stad	Kost Diver-se småut- gifter
Korttidsförrättning samt forsta 15 dygnen av varje långtidsförrättning	136	55	76 5
Långtidsförrättning fro m 16 dygnet	81	32	46 3
Endagsförrättning som varat mer än 4 men ej mer än 10 timmar i följd	27		27
Endagsförrättning som varat mer än 10 timmar i följd	54	-	54

Hemresor

RSV:s anvisningarom avdrag för ökade levnadskostnader innehåller bl. a.
riktlinjer i fråga om avdrag för kostnad för hemresor till familjen (RSV Dt
1976:57). Anvisningarna innehåller i denna del bl. a. följande.

Har den anställde vid arbete inom riket rest hem för att besöka familjen när
han tjänstgjort utanför sin vanliga verksamhetsort bör han, om särskilda
omständigheter inte föreligger, erhålla avdrag såsom för ökade levnadskostnader
för följande antal hemresor. Avdraget beräknas i regel efter kostnaden
för billigaste färdsätt.

SkU 1977/78:37

Avstånd i en riktning mellan	Antal resor
hemmet och forrättningsorten
högst 20 mil	1 resa var sjunde dag
över 20 men högst 50 mil1	1 resa var fjortonde dag
över 50 mil1	1 resa var fjärde vecka

'För skattskyldiga med hemort i Y, Z, AC och BD län gäller i stället 100 mil.

Då mycket goda kommunikationer finns mellan förrättningsorten och
hemmet bör avdrag kunna medges även om avståndet något överstiger 20
resp. 50 mil.

I RSV:s handledning för taxering 1977 anförs bl. a. att avdragsrätt för
hemresekostnader tillkommer gifta eller därmed jämställda skattskyldiga,
medan däremot ensamstående, gifta som ej sammanlever eller ogifta som
sammanlever utan att ha gemensamt barn (RRK R 74 1:71) ej anses
berättigade till avdrag. Skattskyldig som ingår äktenskap under året bör -trots att han enligt bestämmelserna i 65 § KL ej sambeskattas med maken -enligt handledningen anses berättigad till avdrag för resor under tiden efter
äktenskapets ingående. Det påpekas också att man i undantagsfall och
beroende på speciella förhållanden i ett fåtal fall har medgett ensamstående
avdrag för hemresekostnader (t. ex. R 1967:1089).

Frågan om avdrag för hemresor för den som är ensamstående i skatteförfattningarnas
mening belyses också av en dom av regeringsrätten 1977,
refererat i RRK R 77 1:19. Rättsfallet gällde en man, som sedan många år
sammanbott med en kvinna under äktenskapsliknande former. Regeringsrätten
anförde.

Enligt 65 § femte stycket kommunalskattelagen skall bestämmelserna i
nämnda lag om gift skattskyldig tillämpas även beträffande den som lever
tillsammans med någon, med vilken han tidigare varit gift eller med vilken
han har eller har haft barn.

Enligt stadgad praxis tillerkännes gifta och med dem i skattehänseende
jämställda avdrag för sådana hemresekostnader, varom i målet är fråga.
Undantagsvis, och då beroende på särskilda förhållanden, har avdrag för
sådana kostnader medgivits även för annan skattskyldig.

Hagström tillhörde under beskattningsåret icke den kategori skattskyldiga,
som enligt vad ovan anförts normalt medges avdrag för hemresor. Sådana
omständigheter harej förebragts att Hagström ändock, såvitt taxeringen nu är
under bedömande, bör medges avdrag i detta hänseende.

På grund av det anförda fastställer regeringsrätten, med ändring av
kammarrättens dom, taxeringarna till följande belopp (beloppen här uteslutna).

En ledamot tilläde för sin del.

Utan uttrycklig författningsbestämmelse brukar enligt stadgad praxis
avdrag för hemresekostnader såsom ökade levnadskostnader medges från

SkU 1977/78:37

inkomst av tjänst i fall när skattskyldig, som tjänstgjort utanför sin vanliga
verksamhetsort, rest hem för att besöka familjen. För att härvidlag fä till
stånd en enhetlig tillämpning inom landet har riksskatteverket meddelat
anvisningar i ämnet (se RSV Dt 1976:57).

En förutsättning för att avdrag skall utgå i nu avsedda fall har emellertid
hela tiden varit att den skattskyldige varit gift eller att han sammanbott med
annan person under sådana förhållanden att enligt kommunalskattelagens
bestämmelser de särskilda för gift skattskyldig gällande reglerna i samma lag
är tillämpliga (se bl. a. regeringsrättens dom den 26 juni 1974,RRK.R74 1:71).
Regeringsrätten har visserligen i några fall medgivit avdrag för hemresekostnader
även för ogift skattskyldig, men i dessa fall har speciella omständigheter
förelegat, såsom tjänstgöring på avlägset belägen, isolerad ort eller
under särskilt svåra förhållanden o. d. Ett visst avsteg från principen om
avdragsrätt endast för sådan skattskyldig som i övrigt skall taxeras som gift
har i praxis gjorts också därigenom att avdraget brukar medges redan för det
beskattningsår under vilket den skattskyldige ingått äktenskap eller, i fråga
om s. k. samboende, under vilket det första gemensamma barnet fötts.

Frågan huruvida avdrag för hemresor skall medges utöver vad som hittills
utvecklats i praxis är enligt min mening en fråga för lagstiftaren. Den
uppfattning jag här givit uttryck åt gäller även de fall där särskild ersättning
utgått för hemresan.

Vid sin behandling av denna fråga vid riksmötet 1975/76 anförde utskottet
(SkU 1975/76:40) att den som inte har familj i hemorten i allmänhet givetvis
inte kan anses berättigad till avdrag för hemresor, men utskottet utgick då
liksom tidigare från att denna fråga fortfarande skulle bedömas med hänsyn
till de särskilda omständigheter som föreligger i det enskilda fallet. Utskottet
behandlade också ett motionsyrkande om avdrag för kostnader för resor för
att besöka barn. Härom anförde utskottet bl. a. att det givetvis är angeläget att
på allt sätt underlätta för den av föräldrarna, som ej har vårdnaden, att umgås
med barnet. Att i sådant syfte medge avdrag för kostnader för resor, som inte
har direkt samband med den skattskyldiges förvärvsarbete, kunde emellertid
enligt utskottets uppfattning inte medföra sådana förbättringar i detta
hänseende att det kunde motivera ett avsteg från grundläggande principer vid
beskattningen.

S.k. månadsresor

Enligt 36 § arbetsmarknadskungörelsen(1966:368, omtryckt 1977:141) kan
arbetsförmedlingen under vissa förutsättningar bevilja den som fått anställning
utanför hemorten resekostnadsersättning för en resa i månaden från
anställningsorten till hemorten och åter eller för en hushållsmedlems resa
från hemorten till anställningsorten och åter. Ersättningen kan beviljas
endast för tid då traktamente vid dubbel bosättning utgår. Frågan hur bidrag
av detta slag skall behandlas vid beskattningen har inte reglerats i skattelagstiftningen.
RSV har i skrivelse till arbetsmarknadsstyrelsen den 24 maj 1977
anfört att ersättning för s. k. månadsresor enligt verkets bedömning utgör
skattepliktig intäkt. Till stöd härför har verket åberopat riksskattenämndens

SkU 1977/78:37

anvisningar 1964 3:3 angående beskattningen av vissa kostnadsbidrag.

Regeringen har den 10 februari och den 16 oktober 1977 beslutat om
flyttningsbidrag till ungdomar i form av försöksverksamhet i vissa län
(Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Gotlands län). Beslutet innebär
att ungdomar under 20 år, som tar anställning på annan ort och som får viss
starthjälp men ej traktamente vid dubbel bosättning, skall kunna få
flyttningsbidrag i form av månadsresa under de sex första månaderna av
anställningen. RSV har i skrivelse till arbetsmarknadsstyrelsen den 17
oktober 1977 förklarat att även ersättning för dessa resekostnader enligt
verkets bedömning torde utgöra skattepliktig intäkt. I skrivelsen anförs också
att ingen avdragsrätt för hemresekostnad enligt anvisningarna till 33 § KL
föreligger, om den aktuella ersättningen utgår till ovanstående ungdomar.

Budgetministern harden 20januari 1978 som svar på en enkel fråga anfört
att det är beklagligt om det uppstått ett missförstånd hos de nu aktuella
ungdomarna om skattereglerna för bidragen till hemresor men att regeringen
är beredd att vidta åtgärder i syfte att undanröja olägenheterna för de
ungdomar som genom en beskattning får värdet av sina fria hemresor
reducerat. I svaret anförs vidare att de problem som aktualiseras i samband
med den skattemässiga bedömningen av dessa ungdomars hemresor är
ganska omfattande. Den översyn av reglerna, som budgetministern anser
påkallad, bör enligt hans uppfattning ske inom den kommitté som i dagarna
tillsätts för att göra en grundlig översyn av alla skattefrågor rörande
traktamenten, reseersättningar och resekostnader.

Regeringen har den 9 februari 1978 beslutat att arbetsmarknadsstyrelsen
får bevilja ifrågavarande ungdomar ytterligare flyttningsbidrag med belopp
motsvarande de kostnader som kan uppkomma genom att värdet av
månadsresa inkomstbeskattas. Närmare föreskrifter härom skall utfärdas av
arbetsmarknadsstyrelsen efter samråd med riksskatteverket. Överläggningar
pågår f. n. mellan dessa myndigheter i frågan hur härmed sammanhängande
problem lämpligen bör lösas.

Bilresor mellan bostad och arbetsplats

Kostnader, som uppkommer på grund av att den skattskyldige har sitt
arbete på annan ort än där han är bosatt, anses i princip som en ej avdragsgill
levnadskostnad. Enligt punkt 4 av anvisningarna till 33 § KL medges
emellertid avdrag för skälig kostnad för resor till och från arbetsplatsen.
Riksskatteverket utfärdar varje år särskilda anvisningar om detta avdrag. I
fråga om bilresor till och från arbetet skall dessa anvisningar grundas på
följande principer, som antogs år 1969 (prop. 1969:29, BeU 1969:31). Avdraget
skall beräknas enligt en schablon på grundval av genomsnittliga kostnader för
mindre bil. Hänsyn skall tas till kostnader, som direkt beror på vägsträckan
(milbundna kostnader), och till övriga kostnader för bilen (årsbundna

SkU 1977/78:37

kostnader). De genomsnittliga årsbundna kostnaderna för en mindre bil
fördelas mellan resor till och från arbetsplatsen och annan körning med
hänsyn till en genomsnittlig årlig körsträcka mellan bostad och arbetsplats av
1 000 mil och privat 1 300 mil. I enlighet härmed beräknas avdraget för de
årsbundna kostnaderna till 1/2 300 av årsbeloppet för sådana kostnader för
varje körd mil intill 1 000 mil. För körsträckor därutöver tas hänsyn endast till
milbundna kostnader. Om den privata körsträckan inte uppgår till 1 300 mil
eller om körsträckan till och från arbetet är längre eller kortare än 1 000 mil
innebär schablonen att en större del av de årsbundna kostnaderna hänförs till
privatkörning än vad som skulle ha blivit fallet vid en direkt proportionering
mellan de olika slagen av körning.

Riksskatteverkets anvisningar i ämnet för 1978 års taxering (RSV Dt
1976:26) innebär att som skälig kostnad i regel bör anses lägsta avgift för resor
med tillgängligt allmänt kommunikationsmedel. Har den skattskyldige
använt bil bör emellertid skäligt avdrag medges för bilkostnaden om
vägavståndet uppgår till minst en halv mil och om det av omständigheterna
klart framgår, att användandet av bil i stället för allmänt kommunikationsmedel
regelmässigt medför en tidsvinst av minst en och en halv timme
sammanlagt för fram- och återresan.

Vid beräkning av tidsvinsten bör hänsyn tas jämväl till den tid, som åtgår
för att uppsöka parkeringsplats och gå till och från parkeringsplatsen, till den
trafikintensitet som råder vid den tid av dygnet, då resan företas, samt till den
tidsförlust som uppkommer genom att den skattskyldige, i syfte att undvika
körning under rusningstid, ankommer till arbetsorten (arbetsplatsen) tidigare
eller lämnar den senare än vad som är motiverat med hänsyn till arbetstidens
förläggning. För skattskyldig med flera fasta arbetsplatser eller med flera
arbetspass per dygn bör såsom tidsvinst anses den sammanlagda tidsvinsten
per dygn genom användandet av bil för resorna i fråga.

Den som regelmässigt använder bil i tjänsten bör enligt anvisningarna få
avdrag för bilkostnader för resor mellan bostaden och den fasta arbetsplatsen
oavsett avståndet och tidsvinsten.

Som skäligt avdrag för bilkostnader anses - med vissa undantag - 5:20 kr.
för körd mil t. o. m. 1 000 mil per år och för körsträckor däröver 3:20 kr. för
mil.

Om någon på grund av handikapp e. d. behöver använda bil medges avdrag
för bilkostnad oavsett avståndet och tidsvinsten. Avdraget får i så fall - om
det är fördelaktigare - medges med den del av de faktiska bilkostnaderna som
belöper på körningar till och från arbetsplatsen.

Om den skattskyldige uppbär ersättning av medåkande bör avdraget i regel
minskas med en fjärdedel per medåkande. Minskningen bör dock enligt
anvisningarna uppgå högst till vad som motsvarar ersättningen.

Bestämmelserna om beräkning av avdraget vid samåkning bör ses mot
bakgrund av det undantag från bestämmelserna om yrkesmässig trafik, som
gäller enligt 2 § förordningen (1940:910) angående yrkesmässig automobil -

SkU 1977/78:37

trafik m. m. Från tillämpning av dessa bestämmelser undantas befordran vid
färd med personbil till eller från egen arbetsplats av högst fyra passagerare på
väg till eller från arbetsplats. Med arbetsplats likställs skola eller annan
undervisningslokal.

Utskottet har i sitt betänkande SkU 1975/76:40 med hänvisning till
pågående överväganden inom finansdepartementet med anledning av traktamentsbeskattningsutredningens
förslag (SOU 1974:45), som innefattar
bl. a. bilkostnader, och inom 1972 års skatteutredning avstyrkt motioner om
utökade avdragsmöjligheter för bilresor mellan bostad och arbetsplats.
Utskottet anförde:

Vid tidigare års behandling av frågor om avdrag för bilkostnader har bred
enighet rått inom utskottet om att schablonerna för bilkostnadsavdrag för
resor till och från arbetet tar vederbörlig hänsyn även till långa körsträckor
och att en för det praktiska taxeringsarbetet nödvändig schablonregel givetvis
inte kan konstrueras så att den ger ett i alla lägen rättvisande resultat.
Utskottet finner nu liksom tidigare att det f. n. saknas skäl att föregripa
kommande ställningstaganden på detta och närliggande områden genom att
nu besluta om större bilkostnadsavdrag vid långa avstånd eller för dem som är
bosatta inom stödområden. I sammanhanget kan också påpekas att traktamentsbeskattningsutredningens
förslag beträffande långa resor går i motsatt
riktning mot vad som föreslås i motionerna. Med hänvisning till det anförda
avstyrker utskottet motionerna 1975/76:711 och 1039.

När det gäller tidsvinst genom bilresor mellan bostad och barndaghem har
utskottet vid sin tidigare behandling av denna fråga framhållit att avdrag för
kostnader för tillsyn av barn medges i form av förvärvsavdrag. Enligt
utskottets uppfattning saknas anledning att införa regler om att hänsyn skall
tas till resor till och från barndaghem vid beräkning av avdrag för resor mellan
bostad och arbetsplats.

Mot beslutet reserverade sig utskottets (m)-ledamöter. Betänkandet
godtogs av riksdagen.

Vid riksmötet 1976/77 avstyrkte utskottet (SkU 1976/77:32) enhälligt
motioner på detta område med hänvisning bl. a. till pågående överväganden
inom 1972 års skatteutredning.

Av 1972 års skatteutrednings slutbetänkande Översyn av skattesystemet
(SOU 1977:91 s. 223-225) framgår att det inkomståret 1972 fanns nästan en
miljon inkomsttagare som hade avdrag för resor till och från arbetet med egen
bil. Av dessa hade nära 58 % avdrag överstigande 1 000 kr. Avdragsbeloppet
för sådana bilresor uppgick då till 1 674 milj. kr. Av inkomsttagare med dessa
bilavdrag hade 57,6 % en total körsträcka understigande 500 mil och 85,9 %
en körsträcka understigande 1000 mil. För år 1979 beräknas 1 200 000
inkomsttagare yrka avdrag med 3 600 milj. kr.

Utredningen, som inte lägger fram något förslag om ändring av reglerna,
anför bl. a. följande:

Före år 1920 fanns ingen lagstadgad avdragsrätt för resa mellan bostad och
arbetsplats. Sådan kostnad ansågs i allmänhet utgöra privat levnadskostnad.

SkU 1977/78:37

Alltsedan avdragsrätten infördes har det debatterats livligt om avdragets
berättigande. Det har ofta framhållits att denna kostnad skulle utgöra ett slags
boendekostnad och att avdrag för resekostnader bara borde medges om det av
olika skäl inte var möjligt att bosätta sig närmare arbetsplatsen.

De olika åsikterna huruvida resekostnaderna skall anses utgöra kostnader
för fullgörande av tjänsten eller levnadskostnader beror naturligtvis huvudsakligen
på att man försöker göra en allmängiltig klassificering av kostnader
som, på grund av omständigheterna i det enskilda fallet, rätteligen borde höra
till den ena eller andra gruppen. Ofta kan dock antas att dessa kostnader ligger
levnadskostnader mycket nära och även i viss mån är att hänföra dit. Detta
gäller i ännu högre grad när resorna företas med bil. Man har därför också varit
angelägen om att inte medge avdrag med större belopp än som kan anses
skäligt.

Kostnader för resor med bil mellan bostad och arbetsplats är således redan
till sin natur sådana att någon exakt rättvisa och likformighet vid beskattningen
inte går att upprätthålla. Det har därför också varit en naturlig följd att
man i förenklingssyfte infört en schablonberäkning.

När denna schablonmetod infördes fanns det fortfarande många familjer
som inte hade tillgång till egen bil. Utvecklingen har dock gått mycket fort i
detta avseende. Det kan därför med fog antas att det stora antalet
skattskyldiga, med avdrag för kostnader för bilresor mellan arbete och bostad,
oberoende av arbetet, ändå skulle innehaft bil. Det kan därför ifrågasättas om
inte numera de årsbundna bilkostnaderna nästan uteslutande bör anses
utgöra privata levnadskostnader. Avdrag skulle således bara medges för
milbundna kostnader. Möjligen skulle denna åtgärd kunna kombineras med
en något frikostigare beräkning av dessa kostnader.

För år 1979 skulle en sådan reform beräknas innebära att avdrag för de
första 1 000 milen medges med 3,90 kr. i stället för 6,00 kr. per mil. Det totala
bilavdraget skulle beräknas minska med 1 150 milj. kr. från 3 600 till 2 450
milj. kr.

Reformen skulle sålunda medföra betydande skatteintäkter. Å andra sidan
skulle en sådan reform särskilt drabba skattskyldiga i glesbygd, vilka måste
använda bil för att kunna ta sig till arbetet. Vidare skulle skillnaden mellan
avdrag för kostnader för resor i tjänsten och kostnader för resor till och från
arbetet öka betydligt. Gränsdragningen mellan dessa reseformer kan ibland
vara relativt svävande. Enligt vår mening vore det därför mindre lyckligt om
skillnaderna i avdragshänseende ökade ytterligare. På dessa grunder anser vi
att reglerna om avdrag för kostnader för bilresor mellan bostad och arbetsplats
för närvarande inte bör ändras.

Utskottet

I detta betänkande behandlar utskottet olika motioner rörande beskattningen
av traktamenten samt avdrag för ökade levnadskostnader och bilresor
mellan bostad och arbetsplats.

Ökade levnadskostnader m. m.

Beträffande ökade levnadskostnader innebär gällande regler i korthet att
avdrag medges för de merkostnader som uppkommer under tjänsteresor

SkU 1977/78:37

utanför den vanliga verksamhetsorten. Den som tagit anställning på annan
ort är däremot berättigad till avdrag endast om det inte skäligen kunnat
ifrågasättas att han eller hans familj avflyttat till anställningsorten, t. ex. om
anställningen endast avsett en kort tid eller om det förelegat svårigheter att
anskaffa familjebostad på anställningsorten. Vid sidan av dessa regler får
enligt stadgad praxis avdrag göras för skälig kostnad för resor mellan
arbetsorten och hemorten för besök av familjen.

Om traktamente utgått gäller särskilda regler. Traktamente som utgått i
statlig eller kommunal tjänst skall inte tas upp som intäkt, och avdrag får då
inte heller göras för motsvarande kostnader. I enskild tjänst däremot skall
ersättningen tas upp till beskattning, men avdrag får göras med motsvarande
belopp om traktamentet inte utgått enligt förmånligare grunder än som anges
i RSV:s anvisningar.

1 motionen 256 yrkar motionärerna att åtgärder vidtas för att åstadkomma
en mer rättvis beskattning i fråga om traktamenten och anför att nuvarande
regler missbrukas för att uppnå ej avsedda förmåner vid beskattningen.
Motionärerna anser, att statliga och kommunala arbetsgivare senast fr. o. m.
inkomståret 1979 bör åläggas att lämna kontrolluppgifter angående förmåner
av denna art, och att alla arbetsgivare skall lämna särskild redovisning för
utbetalningar som betecknats såsom traktamenten men som gått utöver
RSV:s normer.

Med anledning av vad som anförs i motionen vill utskottet framhålla, att de
nyss återgivna reglerna om traktamenten i princip gäller endast i fråga om
utbetalningarsom har karaktärav kostnadsersättning. Att uppgiftsskyldighet
inte föreligger beträffande traktamenten i statlig eller kommunal tjänst
sammanhänger med att sådana traktamenten inte är skattepliktiga. En
utökad uppgiftsskyldighet i dessa fall kan enligt utskottets uppfattning därför
inte anses meningsfull utan en mer genomgripande ändring av reglerna på
detta område. När det gäller traktamenten i enskild tjänst är gällande
uppgiftsskyldighet uppbyggd på sådant sätt att vissa kontrollmöjligheter
redan föreligger. Det anförda innebär inte, att förhållandena enligt utskottets
uppfattning är i alla delar tillfredsställande, utan visar bara att de i motionen
föreslagna åtgärderna inte ensamma kan tillgodose det angivna syftet att
förhindra missbruk av reglerna.

Utskottet harvid tidigare års behandling av frågor rörande avdragsreglerna
för ökade levnadskostnader m. m. hänvisat till pågående överväganden med
anledning av traktamentsbeskattningsutredningens förslag och inom 1972
års skatteutredning. Skatteutredningen har av flera skäl inte kunnat gå in på
dessa komplicerade frågor i sitt nu avlämnade slutbetänkande. Som framgår
av den tidigare redogörelsen kommer budgetministern i stället att tillsätta en
särskild utredning för en grundlig översyn av skattefrågorna rörande
traktamenten, reseersättningar och resekostnader. De i motionen framlagda
synpunkterna kommer givetvis att beaktas i detta utredningsarbete.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen 256.

SkU 1977/78:37

Yrkandet i motionen 1443 om åtgärder för att uppnå jämställdhet på detta
område mellan ogifta och gifta motiveras med att den som är ogift är i ett
sämre läge än gifta och därmed jämställda när det gäller avdrag för ökade
levnadskostnader på arbetsorten och avdrag för kostnader för resor för besök i
hemorten. Även motionärerna i motionen 942 tar upp denna fråga men
begränsar sig till frågan om hemresor.

Gällande regler innebär - som framgår av vad utskottet nyss anfört - att
möjligheterna till avdrag för ökade levnadskostnader bedöms med hänsyn till
ett flertal faktorer och att den skattskyldiges familjeförhållanden i vissa
situationer kan ha avgörande betydelse. Även avdragsberäkningen påverkas i
vissa fall av familjesituationen. Avdrag för kostnader för särskilda resor för
besök i hemorten kan endast i speciella undantagsfall erhållas av den som är
ensamstående. Principerna grundar sig på uppfattningen, att den som har sin
familj på annan ort än arbetsorten kan ha svårt att undvika särskilda
merkostnader, och att även sådana omständigheter bör kunna beaktas.
Samtidigt utgår dessa principer från ett familjebegrepp som ställer vissa
numera vanliga samlevnadsformer utanför denna bedömning.

Enligt utskottets uppfattning kan det givetvis ifrågasättas om reglerna i
dessa hänseenden är lämpligt utformade. Eftersom de angivna principerna
och detaljutformningen av reglerna kommer att ingå som en viktig del i det
nu planerade utredningsarbetet, vill utskottet emellertid för sin del inte nu gå
in på en närmare bedömning härav. Ställningstagandena till de i motionerna
berörda frågorna bör i stället anstå i avvaktan på resultatet av utredningens
överväganden. Med anledning av vad som anförs i motionen 942 vill
utskottet endast tillägga, att den som i sin tjänst turnerar till olika orter i
allmänhet är berättigad till avdrag för fördyrat kosthåll under tjänsteresorna,
hyra av hotellrum under vistelsen på arbetsorten etc. och givetvis också för
kostnader för själva resan till och från de olika förrättningsorterna och för
hemresor i samband med uppehåll i turnéerna, oavsett om vederbörande har
familj eller ej.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 942 och
1443 i den mån de inte är tillgodosedda.

Motionärerna i motionerna 414 och 513 tar upp vissa problem i samband
med den försöksverksamhet som berör ett 1000-tal ungdomar i tre norrlandslän
och Gotlands län och som påbörjats i början av 1977. Försöksverksamheten,
som enligt de beslut regeringen hittills fattat skall pågå t. o. m.
budgetåret 1977/78, innebär att ungdomar under 20 år, som är bosatta i dessa
län och tar anställning på annan ort, under de första sex månaderna av
anställningstiden skall kunna få flyttningsbidrag i form av s. k. månadsresa
för besök i hemorten, även om de är att anse som ensamstående. Av
skriftväxling mellan AMS och RSV framgår, att flyttningsbidragen betraktas
som skattepliktig inkomst, något som de berörda ungdomarna inte alltid känt
till, och att avdrag inte torde komma att medges för kostnaderna för

SkU 1977/78:37

hemresorna. Resultatet härav blir att dessa ungdomar kommer att utsättas för
en beskattning som blir särskilt kännbar med hänsyn till att de långa resor det
här är fråga om ofta företagits med flyg.

1 motionerna yrkas ett riksdagsuttalande av innebörd att bidragen bör fritas
från beskattning.

Som framgår av den tidigare lämnade redogörelsen har budgetministern
nyligen som svar på en enkel fråga anfört, att regeringen är beredd att vidta
åtgärder i syfte att undanröja de angivna olägenheterna, men att härmed
sammanhängande skatteproblem är så omfattande att de bör ingå i den
planerade översynen av skattefrågorna rörande traktamenten och resekostnader
m. m. Därefter har regeringen den 9 februari 1978 beslutat att AMS får
ersätta ifrågavarande ungdomar för de kostnader som kan uppkomma genom
beskattning av de bidrag som utgått i form av månadsresa. Närmare
föreskrifter härom kommer att utfärdas av arbetsmarknadsstyrelsen efter
samråd med riksskatteverket.

Det kan således konstateras, att de ekonomiska problem som månadsresorna
kunnat innebära för de berörda ungdomarna fått en provisorisk lösning,
och att syftet med motionerna så till vida är tillgodosett. Åtskilliga frågor av
praktisk natur kvarstår emellertid fortfarande olösta, såväl för dem som skall
få ersättning för skatteeffekterna som förde tillämpande myndigheterna. En
för alla mer praktisk lösning av den nu uppkomna situationen skulle givetvis
ha varit att reglera skattefrågan genom ett uttryckligt undantag för de nu
ifrågavarande resebidragen. Man kommer emellertid här in på vissa grundläggande
frågeställningar och en avvägning gentemot andra som eventuellt
erhållit eller kan komma att erhålla motsvarande ersättningar direkt från
arbetsgivaren. Utskottet instämmer i budgetministerns uppfattning att
ändringar av denna karaktär inte bör vidtas utan närmare överväganden än
vad som nu är möjligt. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionerna
414 och 513 i den mån de inte är tillgodosedda.

Avdrag för bilresor mellan bostad och arbetsplats

De i motionerna 416 och 642 framställda yrkandena avser att få till stånd
begränsningar i nuvarande avdragsregler bl. a. i energisparande syfte och för
att främja kollektivtrafiken. Ett likartat syfte har yrkandet i motionen 360,
som avser att stimulera till samåkning genom att beräkna de avdragsgilla
kostnaderna i dessa fall till något högre belopp på motsvarande sätt som gäller
vid statliga och kommunala tjänsteresor, där ersättning utgår med 5 öre/km
och passagerare utöver gängse kostnadsersättning för bilresor i tjänsten. Den i
motionen 977 yrkade översynen av reglerna grundar sig på uppfattningen att
schablonen för bilkostnadsavdraget missgynnar den som ha långa
körsträckor och att reglerna bör ta hänsyn till att bilkostnaderna är högre i
norrlandslänen än i landet i övrigt. Ändringsyrkandena i motionen 946 går ut
på att man vid beräkningen av den tidsvinst på en och en halv timme, som

SkU 1977/78:37

enligt RSV :s anvisningar erfordras för avdrag för bilkostnader, skall ta hänsyn
inte endast till resor mellan bostad och arbetsplats utan också till resor till och
från barndaghem.

Utskottet har vid upprepade tillfallen avstyrkt likartade motionsyrkanden
med hänvisning bl. a. till pågående överväganden inom 1972 års skatteutredning.
Utredningen har i sitt numera framlagda slutbetänkande antagit att det
stora flertalet skattskyldiga skulle ha bil oberoende av arbetet och att
ifrågavarande bilkostnader även av andra skäl i viss mån är att hänföra till
privata levnadskostnader. Utredningen har dock ansett att reglerna f. n. inte
bör ändras, eftersom begränsningar i avdragsreglerna särskilt skulle drabba
skattskyldiga i glesbygd, vilka måste använda bil för att kunna ta sig till
arbetet, och skillnaden mellan avdrag för kostnader för resor i tjänsten och
kostnader för resor till och från arbetet skulle öka betydligt.

Med hänvisning till sina ställningstaganden till dessa frågor tidigare år och
till att en omprövning härav bör anstå i avvaktan på resultatet av remissbehandlingen
av utredningsförslaget avstyrker utskottet motionerna 360,416,
642, 946 och 977.

Utskottet hemställer

A. beträffande ökade levnadskostnader m. m.

att riksdagen avslår

1. motionen 1977/78:256,

2. motionerna 1977/78:942 och 1443,

3. motionerna 1977/78:414 och 513;

B. beträffande avdrag för bilresor mellan bostad och arbetsplats

att riksdagen avslår

1. motionerna 1977/78:416 och 642,

2. motionen 1977/78:360,

3. motionen 1977/78:977,

4. motionen 1977/78:946.

Stockholm den 14 mars 1978

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Alvar Andersson* (c), Stig Josefson (c), Tage
Johansson (s), Nils Hörberg (fp), Rune Carlstein* (s), Tage Sundkvist (c), Olle
Westberg i Hofors (s), Kurt Söderström (m), Curt Boström (s), Margit
Odelsparr (c), Bo Lundgren (m), Bo Forslund (s) och Wilhelm Gustafsson
(fp).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 57710 Stockholm 1978