SkU 1977/78:30

Skatteutskottets betänkande
1977/78:30

med anledning av motioner om bostadsbeskattningen

Motionerna

I detta betänkande behandlas motionerna

1977/78:412 av Sven Lindberg m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en utredning om ökad beskattning av enskilt ägda
fritidshus;

1977/78:413 av Christer Nilsson (s) vari hemställs att riksdagen antar det
förslag till beskattning av bostadsrättsförening med strimlade lån och av
medlem i sådan förening som framlagts av bostadsskattekommittén i dess
betänkande Bostadsbeskattning II;

1977/78:1449 av Bo Lundgren m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen ger
regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande reglerna om avdrag
för underskott av annan fastighet.

Gällande bestämmelser m. m.

Beskattningen av fritidsfastigheter

För en- och tvåfamiljsfastigheter inkl. fritidsfastigheter tillämpas i regel en
schablonmetod vid inkomstberäkningen. Enligt bestämmelser i 24 § 2 mom.
och 25 § 3 mom. kommunalskattelagen(1928:370)- KL-skall fr. o. m. 1979
års taxering som intäkt tas upp 3 % av den del av taxeringsvärdet som inte
överstiger 200 000 kr., 4 % av den del som överstiger 200 000 kr. men inte
250 000 kr., 8 % av den del som överstiger 250 000 kr. men inte 300 000 kr.
och 10 % av den del som överstiger 300 000 kr. Avdrag medges för erlagd
ränta på i fastigheten nedlagt kapital och för tomträttsavgäld eller liknande
avgäld. Om ägaren är mantalsskriven på fastigheten, medges dessutom ett
schablonavdrag med 1 000 kr. Sistnämnda avdrag, det s. k. villaavdraget, får
inte överstiga intäkten av fastigheten men medges oberoende av om
fastigheten lämnar överskott eller underskott.

Vid taxeringen till kommunal inkomstskatt beräknas garantibelopp för
fastigheten. Garantibeloppet utgör 2 % av taxeringsvärdet och inräknas i den
taxerade inkomsten (47 och 47 a §§ KL). Å andra sidan medges avdrag med
motsvarande belopp vid inkomstberäkningen, dock ej för underskott som
uppkommer på grund av denna avdragsrätt (45 § och 46 § 1 mom. KL). Den
till kommunal inkomstskatt taxerade inkomsten kommer därför alltid att
uppgå till minst garantibeloppets storlek.

1 Riksdagen 1977/78. 6 sami. Nr 30

SkU 1977/78:30

Vid behandlingen av den i prop. 1977/78:68 föreslagna och av riksdagen
biträdda höjningen av den lägsta procentsatsen från 2 till 3 vid intäktsberäkningen
av en- och tvåfamiljsfastigheter fr. o. m. 1979 års taxering framhöll
utskottet (SkU 1977/78:18), att såväl de nuvarande procentsatserna som
skiktgränserna för schablonberäkning av inkomst av en- och tvåfamiljsfastigheter
skulle omprövas i anslutning till det arbete som pågår inom 1976 års
fastighetskommitté. Enligt utskottets uttalande skall omprövningen ha som
utgångspunkt att undvika att den kommande fastighetstaxeringen medför
hastiga och starka reala skärpningar av beskattningen som bl. a. skulle få
allvarliga ekonomiska och sociala konsekvenser.

Yrkandet i motionen 1977/78:412 om skärpt beskattning av enskilt ägda
fritidsfastigheter syftar bl. a. till att kompensera kommunerna för deras ökade
kostnader för fritidsbebyggelsen.

1962 ärsfritidsutredning förslog i betänkandet (SOU 1965:19) Fritidslivet i
Sverige Del II. Friluftslivet i samhällsplaneringen att kommunerna skulle få
rätt att ta ut en årlig avgift på fritidsbyggnad med högst 200 kr. Avgiften, som
föreslogs få karaktär av en kommunal objektskatt på innehav av sådan
byggnad, skulle bestämmas med beaktande av kommunens utgifter för
fritidsbebyggelsen och utnyttjas inte bara för löpande utgifter för administration
och investeringar utan också för allmänt miljöbefrämjande åtgärder,
som ökar kommunens attraktivitet från rekreationssynpunkt. Förslaget
utsattes för hård kritik vid remissbehandlingen och har inte föranlett
lagstiftning. Några remissinstanser anförde att utredningen inte visat att
skatteintäkterna från fritidshusen var otillräckliga för att täcka de särskilda
servicekostnaderna för denna bebyggelse. Andra pekade på de möjligheter
som kommunerna hade att ta ut avgifter för utförda tjänster genom
exempelvis exploateringsavtal och byggnadslovstaxor.

Motionsvis framförda krav om kompensation till fritidskommunerna via
beskattningen har därefter under en följd av år avvisats av riksdagen, senast
år 1974. I sitt av riksdagen godkända betänkande SkU 1974:25 anförde
utskottet bl. a. följande:

Utskottet har vid sin behandling av likartade motionsyrkanden tidigare år
anfört, att kommunerna redan har vissa möjligheter att kompensera sig för
utgifter för fritidsbebyggelse genom exploateringsavtal, anslutningsavgifter,
vägavgifter, taxor för utförda tjänster m. m., och att ägare av fritidshus - i
motsats till andra som i samband med fritidsaktiviteter eller av andra skäl
uppehåller sig i kommunen utan att vara fast bosatta där - bidrar till sådana
kostnader som inte kan täckas genom avgifter av olika slag med kommunalskatt
på grund av fastighetsinnehavet. Utskottet vill emellertid inte
förneka, att de förhållanden, som ligger till grund för motionerna, kan ha
medfört problem för vissa utpräglade fritidskommuner och avfolkningskommuner
där byggnader för fast bosättning omvandlas till fritidsbostäder. De
ekonomiska svårigheterna för dessa kommuner, som regelmässigt har brist
på skattekraft, har emellertid med verkan fr. o. m. 1974 åtminstone i viss
utsträckning motverkats genom förbättringar av skatteutjämningsbidragen
såväl till avfolkningskommuner som till s. k. sommarstugekommuner.

SkU 1977/78:30

Kommunerna kan enligt gällande lagstiftning låta ägare av fritidsfastigheter
bära hela kostnaden för vatten och avlopp samt renhållning, men detta
förutsätter att man inte särbehandlar de fritidsboende jämfört med de
permanentboende. En differentiering av avgifterna mellan olika grupper av
fastighetsägare får endast ske om det är motiverat av ”tekniska” skäl.

1976 års kommunalekonomiska utredning har i sitt nyligen avlämnade
slutbetänkande (SOU 1977:78) Kommunerna, utbyggnad, utjämning, finansiering
uppmärksammat denna fråga. Utredningen anser att en ändring av
lagstiftningen så att kommunerna kan ta ut de faktiska kostnaderna för
fritidshus oberoende av den taxa som tillämpas för permanentboende skulle
ge kommuner med omfattande fritidsbebyggelse större möjligheter att täcka
de kostnader fritidshusen ger upphov till. Utredningen, som inte haft
möjlighet att i detalj studera dessa problem, anser att det finns skäl för en
lagändring som möjliggör en differentiering av avgifterna avseende fritidsfastigheter.

Av direktiven för den nyligen tillsatta utredningen om fritidsboendets
framtida utveckling framgår, att utredningen skall undersöka och lägga fram
förslag till åtgärd för att eliminera vissa av de i motionen 1977/78:412 påtalade
negativa effekterna för kommunerna av fritidsbebyggelsen.

Beskattningen av bostadsrättsföreningar med ”strimlade lån” m. m.

Enligt bestämmelser i 24 § 3 mom. och 25 § 3 mom. KL beskattas
bostadsrättsföreningar efter en schablonmetod enligt vilken 3 % av fastighetens
taxeringsvärde tas upp som intäkt och avdrag medges för räntor.
Bostadsinnehavet föranleder i princip ingen beskattning för medlemmarna.
Detta system bygger på förutsättningen att fastighetslånen tas upp av
föreningen och att medlemmarna i grundavgift endast tillskjuter vad som
fattas.

På senare år har fördelar vid beskattningen åstadkommits på följande sätt.
Finansieringen av fastigheten sker formellt inte så att föreningen upptar
lånen utan genom att medlemmarna i grundavgifter tillskjuter hela eller
större delen av det erforderliga beloppet. Medlemmarna står i stället själva
som låntagare, men föreningen ställer fastigheten som säkerhet och/eller
tecknar borgen. Genom denna åtgärd - s. k. strimlade lån - förläggs det
taxeringsmässiga underskott, som normalt uppkommer hos bostadsrättsföreningen,
i stället hos medlemmarna i form av ränteavdrag.

För att begränsa möjligheterna för delägare i bostadsrättsföreningar att
erhålla avdrag för ränta på lån som upptagits för finansieringen av
föreningens fastighet har bostadsskattekommittén i sitt slutbetänkande (SOU
1976:11) Bostadsbeskattning II föreslagit att nybildad bostadsrättsförening,
som har grundavgifter och liknande kapitaltillskott, som överstiger halva
anskaffningskostnaden för fastigheten, skall beskattas enligt de regler som

SkU 1977/78:30

gäller för s. k. oäkta bostadsföreningar. Enligt dessa regler beskattas
föreningen för inbetalningar från delägare m. m. (ej kapitaltillskott) samt för
värdet av ev. hyresbilliga upplåtelser. Avdrag för kostnader medges på
konventionellt sätt. 1 konsekvens härmed skall medlem i bostadsrättsförening
i dessa fall beskattas för hyresvärdet av sin lägenhet efter avdrag för
inbetalningar till föreningen (ej kapitaltillskott), för egna kostnader för
reparation och underhåll av lägenheten samt för räntor.

Kommitténs förslag är efter remissbehandling f. n. föremål för överväganden
inom budgetdepartementet.

Avdrag för underskön på annan fastighet

Enligt 46 § 1 mom. KL och 4 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt är skattskyldig vid inkomsttaxeringen berättigad till avdrag för
underskott på här i landet belägen fastighet såsom allmänt avdrag . Vid den
kommunala taxeringen är underskottet dock endast avdragsgillt i den
kommun, där fastigheten är belägen.

Kan ett underskottsavdrag inte utnyttjas vid taxeringen för det år då
förlusten uppkommit, får enligt bestämmelser i lagen (1960:63) om rätt till
förlustutjämning vid taxering för inkomst förlustavdraget utnyttjas ett senare
år, dock inte senare än sex år eller, i fråga om aktiebolag och ekonomiska
föreningar, tio år efter förluståret. För att underskottet skall kunna dras av
som förlustavdrag måste det ha uppgått till minst 1 000 kr. Vid den
kommunala taxeringen gäller inte denna begränsning, om den skattskyldiges
förluster under förluståret i olika kommuner uppgått till minst 1 000 kr. Även
enligt förlustutjämningslagen gäller att underskott på fastighet, som är
belägen i viss kommun, vid taxeringen till kommunal inkomstskatt för
senare år endast får avräknas från inkomst i samma kommun.

Utskottet

I detta betänkande behandlar utskottet tre motioner, som innehåller
yrkanden om ändringar av beskattningen av fritidsfastigheter och bostadsrättsföreningar
med s. k. strimlade lån och av bestämmelserna om avdrag för
underskott på annan fastighet.

Beskattningen av fritidsfastigheter

Schablonmetoden för beräkning av inkomst av en- och tvåfamiljsfastigheter
(villor och fritidsfastigheter) innebär, att bruttointäkten skall tas upp till
3 % av fastighetens taxeringsvärde upp till 200 000 kr., 4 % av den del av
taxeringsvärdet som ligger mellan 200 000 och 250 000 kr., 8 % mellan
250 000 och 300 000 kr. och 10 96 av den del av taxeringsvärdet som
överstiger 300 000 kr. Procentsatsen i bottenskiktet har höjts från 2 till 3

SkU 1977/78:30

fr. o. m. 1979 års taxering. Från bruttointäkten medges avdrag endast för
ränta, tomträttsavgäld och liknande avgäld och därutöver med ett fast belopp
av 1 000 kr., om ägaren varit mantalsskriven på fastigheten.

Såvitt gäller den kommunala inkomstbeskattningen berörs fastighetsinnehavet
också av reglerna om garantibelopp, som beräknas för alla skattepliktiga
fastigheter och utgör 2 % av taxeringsvärdet. Garantibeloppet ingår i den
till kommunal inkomstskatt beskattningsbara inkomsten. Om fastigheten
lämnat överskott får ägaren i gengäld vid den kommunala beskattningen
avdrag med 2 % av taxeringsvärdet, dock högst med belopp som motsvarar
överskottet.

I motionen 412 begärs utredning om skärpt beskattning av enskilt ägda
fritidsfastigheter i syfte att kompensera kommunerna för deras ökade
kostnader för fritidsbebyggelsen.

När utskottet tidigare år avstyrkt liknande motionsyrkanden, har utskottet
hänvisat bl. a. till att kommunerna redan har vissa möjligheter att erhålla
kompensation för sina utgifter för fritidsbebyggelsen genom exploateringsavtal,
olika avgifter och taxor för utförda tjänster m. m. Till sådana kostnader
som inte kan täckas på detta sätt bidrar ägare av fritidsfastigheter med
kommunalskatt, som utgår på grund av fastighetsinnehavet. Därtill kommer
att den ekonomiska situationen för fritidskommunema förbättrats under
senare år genom ändringar i bestämmelserna om skatteutjämningsbidrag.
Utskottet vill emellertid inte bestrida att den ökade fritidsbebyggelsen och
omvandlingen av permanentbostäder till fritidsfastigheter medfört betydande
ekonomiska insatser och andra svårigheter för vissa utpräglade
fritidskommuner i avfolkningsområdena. Som framgår av den tidigare
redogörelsen har 1976 års kommunalekonomiska utredning i sitt i slutet av
förra året avlämnade slutbetänkande uttalat att det finns skäl för en
lagändring som möjliggör en differentiering av de kommunala avgifterna för
olika grupper av fastighetsägare. Utredningens förslag är f. n. föremål för
remissbehandling. Enligt direktiven för den nyligen tillsatta utredningen om
fritidsboendets framtida utveckling skall utredningen bl. a. undersöka och
lägga fram förslag till åtgärder, som undanröjer vissa av de i motionen
påtalade negativa effekterna för kommunerna av fritidsbebyggelsen.

1 avvaktan på de slutliga ställningstagandena till de båda utredningarnas
förslag är utskottet inte berett förorda den av motionärerna begärda
utredningen om skärpt beskattning av enskilt ägda fritidsfastigheter och
avstyrker således bifall till motionen 412.

Beskattningen av bostadsrättsföreningar med "strimlade län” m. m.

Har fastighet tillhört en bostadsrättsförening skall som intäkt av fastigheten
tas upp ett belopp som motsvarar 3 % av fastighetens taxeringsvärde.
Från intäkten medges avdrag endast för ränta på lånat i fastigheten nedlagt
kapital och för tomträttsavgäld eller liknande avgäld. Bostadsinnehavet

SkU 1977/78:30

föranleder i princip ingen beskattning av medlemmarna.

Den vanliga formen för finansering av hus med lägenheter, som skall
upplåtas med bostadsrätt, är att bostadsrättsföreningen tar upp de lån som
kan erhållas med fastigheten som säkerhet och att medlemmarna i grundavgifter
tillskjuter vad som därutöver erfordras. Under senare år har
emellertid i fråga om föreningar utan statslån alltmer förekommit, att
produktionskostnaden helt eller till stor del finansieras genom tillskott från
medlemmarna. De tar då formellt sett själva upp lån för att få medel till
grundavgiften. Detta möjliggörs genom att bostadsrättsföreningen upplåter
panträtt i fastigheten till säkerhet för lånen eller tecknar borgen. Även
bostadsrätten kan användas som säkerhet. Benämningen ”strimlade lån”
syftar på att lånen, i stället för att upptas av bostadsrättsföreningen, på detta
sätt fördelas på medlemmarna. Tillvägagångssättet används av skatteskäl för
att medlemmarna skall kunna tillgodoföra sig de ränteavdrag som bostadsrättsföreningen
endast delvis kunnat utnyttja.

För att motverka denna form av skatteflykt har bostadsskattekommittén i
sitt betänkande (SOU 1976:11) Bostadsbeskattning II föreslagit att bostadsrättsförening,
som har grundavgifter och liknande kapitaltillskott vilka
överstiger halva anskaffningskostnaden för fastigheten, skall beskattas enligt
de regler som gäller för s. k. oäkta bostadsföreningar. Enligt dessa regler
beskattas föreningen för inbetalningar från delägare m. m. (ej kapitaltillskott)
samt värdet av ev. hyresbilliga upplåtelser. Avdrag för kostnader medges på
konventionellt sätt. 1 konsekvens härmed skall medlem i bostadsrättsförening
med ”strimlade lån” beskattas på samma sätt som medlem i oäkta
förening. Detta innebär att medlemmen som intäkt skall ta upp hyresvärdet
för sin lägenhet och att avdrag medges för inbetalningar till föreningen (ej
kapitaltillskott), för kostnader för reparation och underhåll av lägenheten
samt för räntor.

I motionen 413 yrkas att riksdagen antar det förslag till beskattning av
bostadsrättsföreningar med ”strimlade lån” och av medlemmar i sådana
föreningar som bostadsskattekommittén lagt fram.

Det är självfallet inte tillfredsställande att man genom konstruktionen med
”strimlade lån” skall kunna uppnå inte avsedda skatteförmåner för medlemmarna
i en bostadsrättsförening. Som bostadsskattekommittén framhållit
förrycks härigenom i viss mån grunderna för den avvägning av kostnaderna
för olika boendeformer som statsmakterna gjort genom 1974 års bostadspolitiska
beslut. Utskottet delar därför motionärens uppfattning att en ändring
av lagstiftningen är nödvändig. Detta gäller emellertid inte endast i fråga om
bostadsrättsföreningar med "strimlade lån” utan också beträffande vissa
andra former av gemensamt innehavda flerfamiljshus, som medför opåkallade
skattelättnader för bostadsinnehavarna.

Bostadsskattekommitténs förslag har remissbehandlats och är f. n. under
övervägande i budgetdepartementet. Enligt vad utskottet erfarit är avsikten
att en proposition med förslag till ändrade regler rörande bostadsbeskatt -

SkU 1977/78:30

ningen skall föreläggas riksdagen i höst. I avvaktan på de slutliga ställningstagandena
till bostadsskattekommitténs förslag är utskottet inte berett
förorda omedelbar lagstiftning i ämnet och avstyrker därför bifall till
motionen 413.

Avdrag för underskön pä annan faslighet

Enligt gällande bestämmelser medges vid inkomsttaxeringen avdrag för
underskott på här i landet belägen fastighet i form av allmänt avdrag. Vid den
kommunala taxeringen är underskottet dock endast avdragsgillt i den
kommun där fastigheten är belägen. Om ett underskottsavdrag, som uppgår
till minst 1 000 kr., inte kan utnyttjas vid taxeringen för det år då förlusten
uppkommit, får det enligt reglerna om förlustutjämning utnyttjas ett senare
år, dock inte senare än sex år eller, i fråga om aktiebolag och ekonomiska
föreningar, tio år efter förluståret. Vid den kommunala taxeringen får
förlusten dock endast avräknas från inkomst i samma kommun.

I motionen 1449 framhåller motionärerna, att de ovannämnda bestämmelserna
kan bli aktuella, om en person flyttar från en kommun till en annan och
anskaffar en fastighet i den nya kommunen. Eftersom vederbörande det
första året efter flyttningen taxeras i sin gamla hemortskommun, kan han inte
få avdrag för underskott på fastigheten i den nya kommunen, såvida han inte
har inkomster i denna kommun. Motionärerna anser att det finns anledning
att införa någon form av anståndsförfarande eller på annat sätt ändra
bestämmelserna så att de i motionen påtalade negativa verkningarna av
reglerna om underskottsavdrag undanröjs.

I enlighet md de allmänna principer, som gäller för bestämmande av
kommunernas skatteunderlag, får ett underskott på en fastighet i en
kommun endast avräknas från inkomst i samma kommun. Även om
utskottet har viss förståelse för motionärernas förslag, är utskottet inte berett
att utan närmare överväganden tillstyrka ett så väsentligt avsteg från gällande
beskattningsprinciper, som motionärerna förordat. Utskottet förutsätter
emellertid att frågan om möjligt uppmärksammas i samband med ställningstagandena
till 1972 års skatteutrednings slutbetänkande.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1449.

Utskottet hemställer

1. beträffande beskattningen av fritidsfastigheter
att riksdagen avslår motionen 1977/78:412;

2. beträffande beskattningen av bostadsrättsföreningar med "strimlade
län" m. m.

att riksdagen avslår motionen 1977/78:413;

SkU 1977/78:30

3. beträffande avdrag för underskott på annan fastighet
att riksdagen avslår motionen 1977/78:1449.

Stockholm den 28 februari 1978

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), andre vice talmannen Tage Magnusson (m),
Alvar Andersson (c), Valter Kristenson (s), Stig Josefson (c), T åge Johansson*
(s), Nils Hörberg (fp), Rune Carlstein (s), Tage Sundkvist (c), Olle Westberg i
Hofors (s), Hagar Normark (s), Karin Ahrland (fp). Margit Odelsparr (c), Bo
Lundgren (m) och Bo Forslund (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 57607 Stockholm 1977