SkU 1977/78:28

Skatteutskottets betänkande
1977/78:28

med anledning av motioner om kapitalbeskattningen m. m.

Motionerna

1 detta betänkande behandlas motionerna

1977/78:321 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari hemställs

att riksdagen uttalar sin anslutning till de i motionen framlagda förslagen
om en skärpning av kapitalbeskattningen och hos regeringen begär att förslag
härom snarast föreläggs riksdagen, innebärande

1. höjning av skatten på stora förmögenheter enligt i motionen angiven
skala,

2. slopande av 80/85-procentsregeln,

3. höjning av skatten på arv och gåvor med i genomsnitt 50 96;

1977/78:945 av Fritz Börjesson m. fl. (c,m,fp) vari hemställs att riksdagen
antar följande förslag till ändrad lydelse av 3 § 2 mom. b) lagen om statlig
förmögenhetsskatt:

3 §

2 mom. Såsom tillgångar vid förmögenhetsberäkningen upptagas icke:

a) kapitalvärdet av kapitalförsäkring;

b) rätt till undantagsförmåner till pension eller annan livränta, som utgår
på grund av försäkring, till pension eller annan förmån, som annorledes än i
följd av försäkring åtnjutes på grund av förutvarande tjänsteförhållande, till
livränta som, enligt vad i lag eller särskild författning är stadgat, annorledes
än på grund av försäkring utgår vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller
under militärtjänstgöring samt till livränta eller därmed jämförligt vederlag vid
överlåtelse av egendom;

c) rätt till 3 § jordabalken.

1977/78:959 av Axel Kristiansson m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om utredning och förslag angående de problem angående
markförvärv och förmögenhetsredovisning som redovisats i motionen;

1977/78:1439 av Tage Adolfsson m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att den s. k. spärregeln vid förmögenhetsbeskattning
i företag, rörelse, jordbruk eller skogsbruk slopas;

1977/78:1455 av Olof Palme m. fl. (s) vari - under punkten 3 -hemställs

3. att värderingsreglerna vid beräkning av kapitalskatt fr. o. m. den 1 juli
1978 får den lydelse de hade före riksdagens beslut den 17 december
1977;

1 Riksdagen 1977/78. 6 sami. Nr 28

SkU 1977/78:28

2

1977/78:1458 av Olof Palme m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen beslutar
att en med 30 % förhöjd förmögenhetsskatt skall utgå under budgetåret
1978/79;

1977/78:1719 av Hans Wachtmeister m. fl. (m) vari - med hänvisning till
motionen 1718 - hemställs att riksdagen i enlighet med vad som sägs i
motionen 1977/78:1719 ger regeringen till känna vad i motionen anförts
rörande

1. förslag om reducering av kapital- och arvsbeskattning för i jordbruksföretag
bundet kapital,

2. förslag om begränsning av garantibeloppen för jordbruksfastigheter.

Motionen 1977/78:321 innefattar även yrkanden om skärpningar av
realisationsvinstbeskattningen och behandlas i denna del i betänkandet SkU
1977/78:29.

Övriga delar av motionen 1977/78:1455 har behandlats i betänkandena
SkU 1977/78:24 och 25.

Gällande bestämmelser m. m.

I det följande lämnas en kort sammanfattning av huvudbestämmelserna
rörande kapitalbeskattningen, dvs. förmögenhetsskatten och arvs- och
gåvoskatten, och en redogörelse för frågornas tidigare behandlingar m. m. En
mer utförlig beskrivning av beskattningen återfinns i 1972 års skatteutrednings
slutbetänkande Översyn av skattesystemet (SOU 1977:91).

Förmögenhetsskatten

Förmögenhetsskatten utgår på den skattskyldiges förmögenhet vid
beskattningsårets utgång. Den beskattningsbara förmögenheten beräknas
gemensamt för sammanlevande makar och för föräldrar och barn under 18
år.

Som skattepliktiga tillgångar räknas bl. a. fastighet, tomträtt, egendom i
rörelse eller jordbruk och kapital i form av kontanter, bankmedel, värdehandlingar
eller fordringar. Hit hör också personlig lös egendom i form av
bilar, båtar och hästar o. d. samt smycken, om det sammanlagda värdet av
dessa tillgångar uppgår till mer än 1 000 kr. Tillgångarna skall i princip tas upp
till allmänna saluvärdet vid årets utgång. Fastigheter tas dock upp till
taxeringsvärdet. Beträffande tillgångar i företag såsom rörelse eller jordbruk
gäller särskilda regler.

Värderingsreglerna för förmögenhet, som är nedlagd i företag, fick sin
nuvarande utformning hösten 1977 och innebär att värdet skall tas upp till
30 % av substansvärdet. Värdet får dock ej tas upp till lägre belopp än
taxeringsvärdet för mark samt - i fråga om jordbruk - växande skog,

SkU 1977/78:28

3

bostadsbyggnader och s. k. överbyggnader med avdrag för skulder som
belöper på dessa tillgångar.

Åtskilliga tillgångar har undantagits från skatteplikt. Svårigheten att få
fram ett rättvisande värde har lett till undantag för rätt till firmanamn,
varumärke, goodwill och liknande. Försäkringsbeskattningens utformning
innebär bl. a. att värdet av en kapitalförsäkring inte beskattas hos försäkringens
ägare utan i stället hos försäkringsbolaget. Av närmast sociala skäl har
man också tagit undan rätt till pension eller annan livränta som utgår på
grund av försäkring. Vidare har s. k. inre lösöre (möbler, husgeråd, konstverk,
boksamlingar, antikviteter) lämnats utanför det skattepliktiga området.

För fysiska personer, oskifta dödsbon, utländska bolag och familjestiftelser
utgår förmögenhetsskatt enligt följande skala.

Beskattningsbar förmögenhet, kr.	Skatt i skiktets nedre del, kr.	96 av åter-stoden
- 200 000	_	-
200 000- 275 000	-	1
275 000- 400 000	750	1,5
400 000-1 000 000	2 625	2
1000 000-	14 625	2,5

För annan skattskyldig juridisk person (vissa stiftelser och föreningar
m. m.) utgår förmögenhetsskatt med en och en halv promille av den del av
den beskattningsbara förmögenheten som överstiger 15 000 kr.

För fysiska personer och dödsbon gäller att de sammanlagda skatterna
begränsas enligt den s. k. 80/85-procentregeln. Skatterna får i princip inte
överstiga ett spärrbelopp som beräknas på grundval av den statligt beskattningsbara
inkomsten ökad med avdrag för egenavgifter m. m. Spärrbeloppet
utgör 80 96 av den del av den sålunda jämkade beskattningsbara inkomsten
som ej överstiger 200 000 kr. och 85 96 av överskjutande belopp. Om den
statliga och kommunala inkomstskatten, förmögenhetsskatten och egenavgifterna
är högre än spärrbeloppet, nedsätts den statliga inkomstskatten,
förmögenhetsskatten och den allmänna arbetsgivaravgiften med överskjutande
belopp. Förmögenhetsskatt skall dock alltid utgå med så stort belopp
som motsvarar skatten på halva förmögenheten. För makar och barn
tillämpas begränsningsreglerna på grundval av deras sammanlagda
inkomster, förmögenheter och skattebelopp.

Utvecklingen av de beskattningsbara förmögenheterna och förmögenhetsskatten
framgår av följande uppgifter, som hämtats ur skatteutredningens
ovannämnda betänkande.

1* Riksdagen 1977/78. 6 sami. Nr 28

SkU 1977/78:28

4

Taxe- rings- år	Skatteplikts-gräns, kr.	Beskattnings-bar förmögen-het, milj. kr.	Förmögenhetsskatt
I absoluta tal, milj. kr.	I 96 av beskatt-ningsbar förmögenhet
1953	30 000	27 703	174	0,63
1954	50 000	22 546	131	0,58
1957	50 000	26 030	155	0,60
1958	80 000	26 085	168	0,64
1965	80 000	42 319	290	0,69
1966	100 000	49 034	361	0,74
1970	100 000	60 238	442	0,73
1971	150 000	56 229	487	0,87
1974	150 000	71 670	506“	0,71
1975	200 000	57 276	424a	0,74
1976	200 000	88 161	636»	0,72

a Med beaktande av nedsättning på grund av 80/85-procentregeln.

Under perioden 1953-1976 har förmögenhetsskattens andel av det totala
skatteuttaget sjunkit från drygt 1,5 96 till ca 0,5 96.

Arvs- och gävobeskatlningen

De tillgångar och skulder som skall beaktas vid arvs- och gåvobeskattningen
är ungefär desamma som vid förmögenhetsbeskattningen. Arvsbeskattningen
går dock något längre. Bl. a. skalls, k. inre lösöre beskattas. Även
försäkringar redovisas enligt särskilda regler. Värderingsreglerna är i allt
väsentligt desamma.

Behållningen enligt bouppteckningen är utgångspunkten för arvsbeskattningen,
och arvingar och testamentstagare arvsbeskattas i allmänhet enligt
ett s. k. schematiskt arvskifte.

SkattetarifTerna är baserade på en uppdelning av arvtagare och testamentstagare
i tre olika klasser.

Till klass I hör efterlevande make, barn, avkomlingar till barn samt make
ellerefterlevande make till barn. Med makarjämställs desamlevnadsfall som
nämns i 65 § KL. Med barn förstås även utomäktenskapliga barn, styvbarn,
adoptivbarn och fosterbarn.

Till klass II hör annan arvinge eller testamentstagare än som avses i klass I
eller III.

I klass III återfinns vissa allmännyttiga stiftelser och föreningar m. fl.
juridiska personer som är befriade från gåvoskatt men inte från arvsskatt.

Ett skattefritt grundavdrag medges med 30 000 kr. för efterlevande make,
15 000 kr. för annan mottagare i klass i och 3 000 kr. för mottagare som hör till
klass II eller III. Har barn eller avkomling till avlidet barn inte fyllt 18 år vid
skattskyldighetens inträde medges ytterligare avdrag med 3 000 kr. för varje
år som återstår till dess sagda ålder uppnås.

SkU 1977/78:28

Skatten beräknas enligt följande skalor:

5

Skattepliktig lott, kr.	Arvsskatt, kr.
Klass 1
-	25 000	5 96 inom skiktet
25 000-	50 000	1 250+10 96 inom skiktet
50 000-	75 000	3 750+15 96 inom skiktet
75 000-	100 000	7 500+22 96 inom skiktet
100 000-	150 000	13 000+28 96 inom skiktet
150 000-	250 000	27 000+33 96 inom skiktet
250 000-	350 000	60 000+38 96 inom skiktet
350 000-	500 000	98 000+44 96 inom skiktet
500 000-1 000 000	164 000+49 96 inom skiktet
1 000 000-2 000 000	409 000+53 96 inom skiktet
2 000 000-5 000 000	939 000+58 96 inom skiktet
5 000 000-		2 679 000+65 96 inom skiktet
Klass II
-	10 000	8 96 inom skiktet
10 000-	20000	800+16 % inom skiktet
20 000-	30 000	2 400+24 96 inom skiktet
30 000-	50 000	4 800+32 96 inom skiktet
50 000-	70 000	11 200+40 96 inom skiktet
70 000-	100 000	19 200+45 96 inom skiktet
100 000-	150 000	32 700+50 96 inom skiktet
150 000-	200 000	57 700+56 96 inom skiktet
200 000-	500 000	85 700+61 96 inom skiktet
500 000-1	000 000	268 700+67 96 inom skiktet
1 000 000-		603 700+72 96 inom skiktet
Klass III
-	10 000	8 96 inom skiktet
10 000-	20 000	800+16 96 inom skiktet
20 000-	30 000	2 400+24 96 inom skiktet
30 000-		4 800+30 96 inom skiktet

Gåvobeskattningen är i allt väsentligt utformad efter samma regler som
arvsskatten. Vid gåva förekommer emellertid bara ett enhetligt grundavdrag
på 2 000 kr. Skattefrihet föreligger vid gåva av lösöre för personligt bruk upp
till ett årligt värde av 10 000 kr.

Arvs- och gåvoskattens utveckling framgår av följande uppgifter ur
skatteutredningens ovannämnda betänkande.

SkU 1977/78:28

6

År	I milj. kr.	1 % av skatteuttaget
1950	57	0,8
1955	69	0,5
1960	108	0,5
1965	155	0,4
1970	249	0,4
1971	239	03
1972	261	0,3
1973	266	0,3
1974	299	0,3
1975	335	0,2
19763	364	0,2
1977»	395	03

a Preliminära uppgifter.

b Prognos.

Beskattningens höjd m. m.

En samlad bedömning av kapitalbeskattningen gjordes senast år 1970
(prop. 1970:71, BeU 1970:41). Beskattningen omfördelades då så att skatten
sänktes för de små och medelstora förmögenheterna och arven och höjdes för
de större. Vid denna omläggning fick skatteskalorna i stort sett sin nuvarande
utformning. I samband med en teknisk översyn år 1974 (prop. 1974:98, SkU
1974:38) medförde förväntade höjningar av taxeringsvärdena vid 1975 års
allmänna fastighetstaxering en justering av det lägsta skiktet i förmögenhetsskatteskalan,
bl. a. genom en höjning av skattepliktsgränsen från 150 000 till
200 000 kr.

I fråga om förmögenhet i företag innefattade 1970 års reform vissa
provisoriska regler för att undvika skatteskärpningar i avvaktan på resultatet
av kapitalskatteberedningens ytterligare överväganden. För denna fråga
lämnas en särskild redogörelse nedan.

Beträffande avvägningen av beskattningen år 1970 anförde utskottet att de
fördelningspolitiska synpunkterna på skatteförslaget självfallet kunde bli
föremål för olika bedömningar från skilda politiska utgångspunkter. Enighet
tycktes emellertid råda om att de vid 1970 års allmänna fastighetstaxering
väsentligt höjda taxeringsvärdena, framför allt på egnahem och fritidsfastigheter,
påkallade en lindring av skatten på mindre förmögenheter och arv.
Hänsyn borde givetvis också tas bl. a. till penningvärdeutvecklingen sedan
skalorna senast fastställdes. Stor betydelse i sammanhanget måste enligt
utskottets mening även tillmätas de undersökningar som kapitalskatteberedningen
låtit verkställa rörande förändringarna i förmögenhetsfördelningen
och som bl. a. utvisade att antalet större förmögenheter - trots den redan
jämförelsevis höga beskattningen av större förmögenhetsinnehav - relativt
sett ökat, medan de medelstora förmögenheternas andel av det totala
förmögenhetsinnehavet minskat.

De skattelättnader för mindre förmögenheter, som kunde komma i fråga,

SkU 1977/78:28

7

borde enligt utskottets mening kompenseras genom en ökad beskattning av
större arv och förmögenheter. Enligt utskottets uppfattning fanns det ett visst
utrymme för en sådan omfördelning. Utskottet ansåg emellertid att beredningens
statistiska material och de exempel som redovisats rörande skatteeffekten
i vissa situationer dock utvisade att möjligheterna till skattehöjningar
var begränsade. De farhågor som vid remissbehandlingen uttalats i fråga om
den inverkan skatteskärpningar kunde få på näringslivets funktionsduglighet
och på hela vårt lands ekonomi manade enligt utskottets uppfattning också
till en viss försiktighet.

Med anledning av framställda yrkanden om en väsentligt skärpt beskattning
uttalade utskottet bl. a. att de i motionerna föreslagna förmögenhetsskatteskalorna
skulle vara illusoriska med hänsyn till reduceringsreglernas
inverkan och att en höjning av arvs- och gåvoskatten med 50 % på sätt som
förordats i vissa motioner i det närmaste skulle innebära en konfiskation av
de större arven. Beträffande begränsningsreglerna för förmögenhetsskatten
erinrade utskottet om att den grundläggande tanken bakom förmögenhetsbeskattningen
var att själva innehavet av förmögenhet representerar viss
skattekraft. Med den höga totala skatt, som blir följden av inkomst- och
förmögenhetsbeskattningen, och den relativt ringa skattekraften hos det
lågavkastande kapitalet ansåg utskottet det dock nödvändigt att behålla regler
som begränsar skattebelastningen.

Yrkanden om en skärpt kapitalbeskattning har därefter prövats av
riksdagen vid upprepade tillfällen, senast hösten 1977 (SkU 1977/78:14), men
alltid avvisats med hänvisning bl. a. till 1972 års skatteutrednings arbete med
hithörande frågor.

I sitt slutbetänkande Översyn av skattesystemet (SOU 1977:91) föreslog
1972 års skatteutredning inte någon ändring i kapitalbeskattningen. Utredningen
anförde bl. a. följande:

Frågan om särskilda lättnader vid kapitalbeskattningen beträffande
egendom som är nedlagd i rörelse eller jordbruk har således varit föremål för
utredning i särskild ordning och lagstiftning under hela den tid vårt arbete
pågått. Förslag till ytterligare ändringar har nyligen framlagts. Härigenom har
våra möjligheter till närmare överväganden begränsats.

Vi delar den bedömning som kommit till uttryck i 80/85-procentregeln,
nämligen att den sammanlagda skatten på inkomst och förmögenhet i princip
inte bör överstiga en bestämd andel av den löpande inkomsten. Anledning att
höja denna andel utöver vad som följer av nuvarande bestämmelser
föreligger enligt vår mening inte.

I fråga om stora förmögenheter skulle, som departementschefen uttalade år
1970, en skatteskärpning i regel sakna praktisk betydelse. Utrymmet för
sådana har snarast minskat genom höjningar av de kommunala utdebiteringarna
och av skattesatserna i de högsta inkomstskikten i statsskatteskalan.
En skatteskärpning som skulle träffa endast mindre förmögenheter bör av
fördelningsmässiga skäl inte ske. Med hänsyn till de särskilda åtgärder som
ansetts nödvändiga för att underlätta små och medelstora företags problem

SkU 1977/78:28

8

med avseende på kapitalbeskattningen är det vidare uppenbart att en
skatteskärpning som drabbar dessa inte kan komma i fråga.

Vi anser således att någon skärpning av kapitalbeskattningen genom
ändringar av skatteskalorna eller 80/85-procentregeln inte bör ske. Vi föreslår
inte heller någon allmän lättnad. Vi behandlar i avsnitt 13.2 frågan huruvida
ett inflationsskydd för skatteskalorna bör införas.

Frågan om inflationsskydd av skatteskalorna vid kapitalbeskattningen
avvisade utredningen såsom icke sakligt motiverad.

I en reservation anförde utredningens vpk-ledamot, att någon tillfredsställande
behandling av de frågor som gäller kapitalbeskattningen icke har skett
inom utredningen, trots att detta område i direktiven angavs vara ett av tre
stora arbetsområden. När det gäller beskattningen av arv ochgåvor finns över
huvud taget inget uttalande i utredningens överväganden. Reservanten
ansåg att dessa skatter borde skärpas väsentligt.

I annan reservation framförde en av utredningens representanter från
näringslivet krav på lättnader i kapitalbeskattningen.

Beträffande förmögenhetsbeskattningen av s. k. inre lösöre hänvisas till
utskottets betänkande SkU 1977/78:29.

Kapital i rörelse, jordbruk och skogsbruk

Som framgår av den tidigare redogörelsen infördes år 1970 i samband med
den skatteomläggning som då genomfördes vissa provisoriska regler för
värderingen av s. k. arbetande kapital i rörelse, jordbruk och skogsbruk.
Dessa regler omarbetades år 1974 (prop. 1974:98, SkU 1974:38) och fick sin
nuvarande utformning hösten 1977 (prop. 1977/78:40, SkU 1977/78:19).

Utformningen 1974 innebar i korthet att lager och inventarier vid
förmögenhetsbeskattningen och arvs- och gåvobeskattningen skulle tas upp
till det lägsta värde som godtas vid inkomstbeskattningen, vilket i fråga om
lager och inventarier innebar väsentligt lägre värden än enligt de tidigare s. k.
substansvärderingsreglerna. Enligt en spärregel skulle dock förmögenhetsvärdet
av förvärvskällan tas upp till minst 60 % av substansvärdet. Motsvarande
principer tillämpades också för värderingen av ej börsnoterade
aktier.

De hösten 1977 genomförda reglerna innebär, att man i ett första steg
fastställer substansvärdet av förmögenhet som har lagts ner i ett företags
rörelse, jordbruk eller skogsbruk, oberoende av inkomstbeskattningens
värderingsregler. Lättnaderna i beskattningen uppnås genom att det skattepliktiga
värdet bestäms till 30 % av substansvärdet, eller för fideikommissen
vid förmögenhetsbeskattningen till 20 % av substansvärdet. I princip innebär
detta att reduktionen beräknas enhetligt för samtliga tillgångar som ingår i
förvärvskällan. Motsvarande regler gäller också för värderingen av aktier som
inte noterats på börs eller liknande.

SkU 1977/78:28

9

För att minska riskerna för att de nya reglerna utnyttjas för spekulation av
olika slag innehåller de nya reglerna en spärregel. Spärren innebär att det
skattepliktiga förmögenhetsvärdet av en förvärvskälla inte kommer att
reduceras till den del detta hänför sig till tillgångar som ansågs utgöra
attraktiva kapitalplaceringsobjekt för passiva jordägare. Hit hänfördes mark
och växande skog, bostadsbyggnader och vissa för jordbruket och skogsbruket
obehövliga byggnader, s. k. överbyggnader. Enligt spärregeln får
värdet av förvärvskällan i dess helhet inte reduceras till lägre belopp än som
motsvarar taxeringsvärdet för fastighet som ingår i förvärvskällan. I fråga om
jordbruk och skogsbruk bortses då från värdet på ekonomibyggnader.
Beträffande rörelse omfattar spärregeln endast markvärdet. Från taxeringsvärdet
på de tillgångar som avses med spärregeln avräknas de skuldersom vid
en proportionering belöper på dessa tillgångar.

Reglerna skall nu liksom tidigare tillämpas såväl vid förmögenhetsbeskattningen
som vid arvs- och gåvobeskattningen.

Bakgrunden till de nya reglerna är att utskottet vid sin behandling av dessa
frågor år 1974 (SkU 1974:38) fann att de då antagna reglerna inte kunde anses
utgöra en slutlig lösning av familjeföretagens kapitalskattesituation.
Utskottet fann att företagsskatteberedningen borde ta upp de likviditetsproblem
som förmögenhets- och arvsbeskattningen innebär för familjeföretagen
till allsidig bedömning i sitt större sammanhang och därvid även ta ställning
till frågan vilka åtgärder som erfordrades för att underlätta problemen vid
generationsväxlingar i mindre och medelstora företag. Riksdagen antog
utskottets förslag om tilläggsdirektiv till beredningen i detta hänseende. Det
förslag som därefter utarbetats av en expertgrupp inom företagsskatteberedningen
(promemorian Ds Fi 1976:10 Särskilda skattelättnader för familjeföretag)
inriktades på lättnader i arvsbeskattningen och mötte kritik från skilda
utgångspunkter.

1 prop. 1977/78:40 anförde departementschefen att frågan om förmögenhetsbeskattningen
av småföretagen kommit i förgrunden under remissbehandlingen
av arbetsgruppens förslag och i den allmänna debatten under
senare år. Dessa svårigheter illustrerades med att företagsägaren - om han
inte vill sälja eller lägga ned företaget - i allmänhet måste betala förmögenhetsskatten
med inkomster från företaget. Eftersom uttagen för detta
ändamål belastas med inkomstskatt och arbetsgivaravgifter i vanlig ordning,
kan förmögenhetsskatten medföra orealistiska lönsamhetskrav. Motsvarande
gäller i viss utsträckning också arvs- och gåvoskatten. Enligt departementschefens
uppfattning borde kapitalskattereglerna utformas så att de inte
hindrar eller onödigtvis försvårar fortsatt drift i småföretagets form. Principen
borde enligt hans mening vara att en fysisk person skall kunna driva ett
småföretag så att avkastningen ger - förutom en rimlig inkomst att leva av -även medel för att betala sådana skatter som kan sägas vara omedelbart
anknutna till företaget.

Av propositionen framgår att de nya reglerna har en i viss mån provisorisk

SkU 1977/78:28

10

karaktär. Departementschefen anförde bl. a. att han inom kort skulle
föranstalta om ytterligare utredning av kapitalbeskattningen och av möjligheterna
att ändra skattereglerna för att underlätta enskilda personers köp av
företag och småföretagens kapitalanskaffning.

Beträffande behovet av de i propositionen föreslagna åtgärderna och
förslagets allmänna utformning anförde utskottet (SkU 1977/78:19) bl. a.
följande:

Vid tidigare års riksdagsbehandling har bred enighet uppnåtts såväl om de
provisoriska regler som nu gäller i syfte att begränsa de särskilda problem som
kapitalskatterna medför för familjeföretagen som om att härmed sammanhängande
frågor borde tas upp av företagsskatteberedningen till en allsidig
bedömning i sitt större sammanhang. 1 och för sig kan det beklagas att dessa
spörsmål brutits ut ur företagsskatteberedningens uppdrag. Hithörande
frågor bör, som anförs i propositionen, tas upp till ytterligare utredning när
såväl företagsskatteberedningens som 1972 års skatteutrednings utredningsförslag
föreligger. Av det utredningsmaterial som nu föreligger framgår
emellertid att utvecklingen i form av skärpt progression, inflatoriska
värdeökningar och allt större krav på företagen i olika hänseenden medfört att
situationen för familjeföretagen förvärrats och att snabba åtgärder behövs för
att det fortfarande skall te sig meningsfullt att driva ett familjeföretag.
Utskottet delar departementschefens uppfattning att läget är sådant att dessa
åtgärder inte kan anstå i avvaktan på ytterligare utredningsarbete och att
nuvarande lättnader i kapitalbeskattningen nu bör utvidgas.

Utskottet ansluter sig till de ovan angivna målsättningar, som ligger till
grund för utformningen av förslagen, och finneratt de föreslagna skattelättnaderna
är väl avvägda med hänsyn till ändamålet.

Med anledning av en motion beträffande vissa problem som hör samman
med 80/85-procentregeln och stora förmögenheter anförde utskottet
följande:

De nya reglerna innebär betydande lättnader i förmögenhetsbeskattningen
av småföretag men har på grund av de begränsningsregler som gäller redan i
dag mindre betydelse för de stora förmögenhetsinnehaven. Enligt den s. k.
80/85-procentregeln får den sammanlagda skatten för en fysisk person uppgå
till högst 80 % av beskattningsbar inkomst under 200 000 kr. och 85 % av
överskjutande inkomstbelopp. Som framgår av propositionen medför
förslaget skattelättnader även när 80/85-procentregeln börjar sätta in, men
vid större förmögenheter upphör lättnaderna successivt. I propositionen
anförs att man här kommer in på den allmänna avvägningen av inkomst- och
förmögenhetsskatteuttaget vid de största förmögenhetsinnehaven, en fråga
som 1972 års skatteutredning har att se över, och att det kan finnas anledning
att återkomma härtill när ställning skall tas till skatteutredningens förslag.

Motionärerna anser att även de större familjeföretagen behöver skattelättnader
för att kunna utvecklas och att frågan brådskar. De föreslår att 80/85-procentregeln ändras till en ren 80-procentregel och yrkar att riksdagen ger till
känna vad anförs i motionen.

Med hänvisning till vad departementschefen anfört i denna fråga och till att
skatteutredningen avser att slutredovisa sitt utredningsuppdrag i år avstyrker
utskottet motionen 1977/78:148.

SkU 1977/78:28

11

I en reservation anförde utskottets s-ledamöter bl. a. följande:

Som framhålls i motionen 1977/78:189 anser vi att kapitalbeskattningen
bör bli föremål för en total översyn. På grund härav bör inte så genomgripande
förändringar av förmögenhets-, arvs- och gåvoskatterna för vissa grupper
som föreslås i propositionen 1977/78:40 komma till stånd med det beslutsunderlag
som nu föreligger.

Rent principiellt är det felaktigt att ha olika nivåer på kapitalskatterna
beroende av i vilka objekt förmögenheterna är placerade. Undantag från
principen om likhet mellan olika skattskyldiga måste grundas på mycket
starka skäl. Enligt vår uppfattning har skäl som berättigar till ytterligare
förmånsställning förde aktuella grupperna ej redovisats i propositionen. Sett
mot bakgrunden av att de flesta andra grupper i vårt land fått vidkännas stora
uppoffringar det senaste året och att ytterligare krav ställs i samma riktning är
det ännu svårare att förklara de extra skattelättnader som nu föreslås för vissa
företagargrupper.

Kapitalskatterna kan heller inte isoleras från sitt skattepolitiska sammanhang.
Då såväl företagsskatteberedningen som 1972 års skatteutredning nu är
färdiga med sitt arbete borde resultatet därav ha inväntats för att verkställa
den inledningsvis omnämnda översynen. Av vad som framkommit måste
det anses föreligga sådana förslag från framför allt företagsskatteberedningen
att substansvärderingen kommer att påverkas härav.

Enligt vår uppfattning kan heller inte kapitalskatterna vara något lämpligt
medel att driva konjunkturpolitik med, varför det inte av det skälet varit
nödvändigt att driva fram de skatteändringar som föreslås i propositionen.

Vi anser att undantag från den totala översynen kan göras för speciella
områden där lösningar kan nås utan alltför genomgripande förändringar av
den totala bilden. Till detta område kan hänföras olika åtgärder för att
underlätta generationsväxlingar för familjeföretag. Sådana åtgärder kan
genomföras utan förändringar av värderingsreglerna. Vi finnér att de
förändringar som föreslagits i fråga om reglerna för AB Företagskapitals
verksamhet kan spela en stor roll liksom de ökade lånemöjligheterna från
företagarföreningarna. Vi är också beredda att ställa oss bakom förslaget till
förbättrade uppskovsmöjligheter vid erläggandet av arvsskatterna. Beträffande
värderingsreglerna anser vi däremot att riksdagen med bifall till
motionerna 1977/78:177 yrkandet 2 i denna del och 1977/78:189 yrkandet 1 i
denna del bör avslå det i propositionen framlagda förslaget.

Utskottets betänkande godkändes av riksdagen.

Prisbildningseffekten på jordbruksfastigheter

Yrkanden om en skärpt förmögenhetsbeskattning i syfte att begränsa en
spekulationsbetingad efterfrågan på jordbruksfastigheter har prövats av
riksdagen vid upprepade tillfällen, senast hösten 1977, och alltid avslagits. I
sitt betänkande SkU 1977/78:19 avstyrkte utskottet då aktuella motioner i
denna fråga och anförde:

Utskottet har senast vid sin behandling av motsvarande frågor år 1977 (SkU
1976/77:43) instämt i uppfattningen att beskattningsreglerna i vissa fall kan
ha bidragit till ej önskvärda prisbildningseffekter av den art som avses i
motionerna och ansett att detta problem bör uppmärksammas. På jordbruks -

SkU 1977/78:28

12

politikens område kan jordförvärvslagstiftningen vara ett verksamt medel för
att hindra att skattelättnader som är avsedda för dem som är aktiva inom
jordbruk och skogsbruk inte medges utanför denna krets. Utskottet vill åter
framhålla att syftet med den översyn som pågår beträffande denna lagstiftning
bl. a. är att söka förhindra spekulations- och kapitalplaceringsköp av
jordbruksfastigheter. Det bör också påpekas att de skatteregler som har
betydelse i detta sammanhang inte begränsar sig till kapitalbeskattningen
utan till väsentlig del hänför sig till övriga delar av företagsskatteberedningens
och 1972 års skatteutrednings ämnesområde och till skogsbeskattningens
utformning som f. n. övervägs inom budgetdepartementet.

Man kan givetvis i likhet med motionärerna ifrågasätta om inte de nu
föreslagna skattelättnaderna kommer att förstärka efterfrågan av jordbruksfastigheter
som kapitalplaceringsobjekt. De spärregler häremot som föreslås i
propositionen utgör dock en viss garanti mot en sådan utveckling. Som anförs
i propositionen är det angeläget att söka undvika ej avsedda effekter av denna
art, och utskottet utgår därför ifrån att erfarenheterna av de nya reglerna
kommer att följas noggrant inom budgetdepartementet och av den aviserade
utredningen. Med hänsyn härtill finner utskottet att några särskilda åtgärder
inte f. n. påkallas med anledning av motionerna.

I en reservation, som avslogs av riksdagen, anförde en s-ledamot
följande:

Som framgår av motionerna 1976/77:619 och 1977/78:151 är redan de
nuvarande beskattningsreglerna för jordbrukare så förmånliga att särskilda
problem uppkommer för näringen. Dessa problem kommer givetvis att
förvärras med regeringens förslag om ytterligare skattelättnader fördem som
har förmögenhet och driver jordbruk och rörelse. I stället för att införa en
klasslagstiftning av detta slag bör man försöka få reglerna mer rättvisa. Enligt
min uppfattning bör man givetvis ta upp förmögenheterna till sitt rätta värde
vid förmögenhetsbeskattningen, och ett steg i denna riktning är att - som
föreslås i motionerna - nyinköpta fastigheter skall tas upp till ett värde som
inte är lägre än köpeskillingen. Jag instämmer därför i motionärernas krav på
utredning av denna fråga.

1972 års skatteutredning föreslog inte några ändringar av dessa regler.
Utskottet

I motionen 1977/78:321 yrkas bl. a. att kapitalbeskattningen skärps
kraftigt. Yrkandet innebär bl. a. att förmögenhetsskatten höjs med 1-1,5
procentenheter, 80/85-procentregeln avskaffas och arvs- och gåvobeskattningen
skärps med genomsnittligt 50 96. De yrkade skärpningarna av
kapitalbeskattningen överensstämmer med de vpk-förslag som framförts
senast i en reservation i 1972 års skatteutrednings slutbetänkande och som
dessförinnan vid upprepade tillfällen avvisats av riksdagen.

Även i motionen 1977/78:1458 yrkas en allmän skärpning av förmögenhetsskatten.
Enligt detta förslag bör skatten tillfälligt höjas med 30 96 under
budgetåret 1978/79 för att de nuvarande ekonomiska påfrestningarna skall få
bäras även av kapitalägarna. Innebörden av förslaget är att skattesatserna

SkU 1977/78:28

13

skall höjas med 15 % under vart och ett av taxeringsåren 1979 och 1980.

Utskottet vill framhålla, att det utrymme som år 1970 ansågs föreligga för
skärpning av beskattningen av större förmögenheter och arv intecknades fullt
ut vid den då genomförda omläggningen av kapitalbeskattningen, och att
penningvärdeutvecklingen därefter medfört avsevärda skärpningar av denna
beskattning. Det bör också framhållas att förhållandena under senare år
därutöver medfört särskilda påfrestningar för de betydande förmögenhetsvärden
som lagts ned i aktier och andra produktiva tillgångar. Beträffande det
förslag som framförs i motionen 1977/78:1458 kan tilläggas att motionärerna
beräknat skatteutfallet av höjningen till för stort belopp - 250 milj. kr.
budgetåret 1978/79 - och att de ökade skatteintäkterna väsentligen skulle
hänföra sig till senare budgetår än motionärerna ange».

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen 1977/78:321
yrkandena 1-3 och motionen 1977/78:1458.

Motionärerna ■ motionen 1977/78:321 anför också, att skattefriheten för
vissa allmännyttiga stiftelser bör avskaffas, och att kapitalinkomster i likhet
med arbetsinkomster bör beläggas med arbetsgivaravgifter, men framställer
inte något särskilt yrkande härom. Med anledning härav vill utskottet endast
anföra att dessa frågor bör prövas först i samband med stiftelseutredningens
(Ju 1975:01) kommande förslag och i samband med ställningstagandena till
skattesystemets allmänna utformning.

Utskottet övergår härefter till att behandla de nya regler som riksdagen
antagit hösten 1977 rörande kapitalbeskattningen av förmögenhet i företag.
Enligt dessa regler skall värdet av förmögenhet som lagts ned i jordbruk,
skogsbruk eller rörelse i allmänhet tas upp till 30 % av substansvärdet. Enligt
en spärregel får värdet dock inte tas upp till lägre belopp än som motsvarar
taxeringsvärdet för vissa tillgångar i förvärvskällan minskat med de skulder
som vid en proportionell fördelning belöper härpå. De tillgångar som
omfattas av spärregeln utgör mark samt - i fråga om jord- och skogsbruk -växande skog, bostadsbyggnader och vissas, k. överbyggnader. Motsvarande
principer gäller för värderingen av icke börsnoterade aktier.

I motionen 1977/78:1455 vidhåller motionärerna sin tidigare ståndpunkt i
denna fråga och yrkar en återgång till förutvarande regler. Dessa regler
innebar att förmögenheten i dessa fall skulle värderas med utgångspunkt i det
lägsta värde som kunde godtas vid inkomstbeskattningen, dock lägst till
60 % av substansvärdet. Även motionärerna i motionen 1977/78:321 föreslår
en återgång till de tidigare reglerna, dock utan att framställa något särskilt
yrkande i detta hänseende.

Utskottet kan nu liksom tidigare konstatera, att enighet råder om att
särskilda regler erfordras för att komma till rätta med de problem kapitalskatterna
vållar för familjeföretagen. Bakgrunden till de under hösten 1977
genomförda ändringarna i de regler som gällt i detta hänseende var - som
framgår av den tidigare redogörelsen - att situationen för familjeföretagen

SkU 1977/78:28

14

enligt föreliggande utredningsmaterial förvärrats och att snabba åtgärder
erfordrades för att det fortfarande skall kunna te sig meningsfullt att driva ett
sådant företag. I de nu föreliggande motionerna har inte anförts några nya
omständigheter som bör föranleda en omprövning av utskottets ståndpunkt
att de genomförda skattelättnaderna tills vidare får anses väl avvägda med
hänsyn till ändamålet. Med hänvisning härtill och till att chefen för
budgetdepartementet inom kort kommer att föranstalta om ytterligare
utredning av hithörande frågor avstyrker utskottet det nu aktuella yrkandet i
motionen 1977/78:1455.

I motionen 1977/78:1439 begär motionärerna ett riksdagsuttalande om att
spärreglerna i värderingsreglerna skall slopas. Yrkandet framställs mot
bakgrund av de problem prisutvecklingen på jordbruksfastigheter medfört för
jordbruksnäringen. Motionärerna åberopar bl. a. att jordbruksföretagen har
en förhållandevis stor andel av sitt kapital bundet i fastigheten och att de nya
reglerna med hänsyn till 80/85-procentregeln inte medför några lättnader för
de större förmögenheterna.

Även motionen 1977/78:1719 innehåller yrkande om ytterligare reduceringar
av beskattningen av kapital i jordbruk. Yrkandet framställs med
hänvisning till att företag inom lantbruksnäringen bör jämställas med andra
företag. Motionärerna yrkar vidare att garantibeskattningen begränsas för
jordbruksfastigheter, eftersom denna beskattning slår hårdare än mot andra
företag. Till stöd för detta yrkande åberopas också att de allmänna höjningarna
av taxeringsvärdena för jordbruksfastigheter endast i ringa utsträckning
är satta i relation tili utvecklingen av deras avkastningsvärde.

1 motionen 1977/78:959 berörs också prisutvecklingen på jordbruksfastigheter.
Motionärerna återkommer med ett utredningsyrkande, som syftar till
att begränsa spekulationsbetingad efterfrågan på jordbruksfastigheter bl. a.
genom ändrade regler vid förmögenhetsbeskattningen. Förslaget innebär att
ny förvärvade jordbruksfastigheter skall tas upp till inköpspriset så länge detta
är högre än taxeringsvärdet.

Som framgår av den tidigare redogörelsen syftar den ifrågavarande spärren
till att begränsa möjligheterna att utnyttja de nya reglerna för ej avsedda
skattelättnader vid kapitalplaceringsköp av bl. a. jordbruksfastigheter.
Utskottet har vid sin tidigare behandling av denna fråga också pekat på att
jordförvärvslagstiftningen kan vara ett verksamt medel för att hindra att
skattelättnader, som är avsedda för dem som är aktiva inom jordbruk och
skogsbruk, medges utanför denna krets och framhållit att syftet med den
översyn som pågår beträffande denna lagstiftning bl. a. är att söka förhindra
spekulations- och kapitalplaceringsköp av jordbruksfastigheter. Det bör nu
liksom tidigare påpekas att de skatteregler som har betydelse i detta
sammanhang inte begränsar sig till kapitalbeskattningen utan till väsentlig
del också berör övriga delar av företagsskatteberedningens och 1972 års
skatteutrednings ämnesområden och skogsbeskattningens utformning, som
f. n. övervägs inom budgetdepartementet.

SkU 1977/78:28

15

Beträffande yrkandet i den sistnämnda motionen vill utskottet framhålla,
att det givetvis är angeläget att undvika ej avsedda verkningar av den art som
avses i motionen, och att effekterna av de nya reglerna, som har provisorisk
karaktär, givetvis kommer att följas noggrant inom budgetdepartementet och
av den aviserade utredningen angående kapitalbeskattningen. Eftersom de
problem, som tas upp i motionen 1977/78:959, kommer att uppmärksammas
utan ytterligare uttalanden från riksdagens sida, vidhåller utskottet att några
åtgärder inte påkallas med anledning av motionen. Utskottet avstyrker
således bifall till densamma.

Vid sin behandling av likartade motionsyrkanden som nu tas upp i
motionerna 1977/78:1439 och 1719 har utskottet bl. a. anfört att man här
kommer in på den allmänna avvägningen av inkomst- och förmögenhetsskatteuttaget
vid de största förmögenhetsinnehaven, en fråga som 1972 års
skatteutredning skulle behandla, och att det kan finnas anledning att
återkomma härtill när ställning skall tas till skatteutredningens förslag.
Utredningen har nu lagt fram sitt förslag (SOU 1977:91) utan att gå in närmare
på dessa frågor. Utskottet utgår emellertid från att de problem som tas upp i
motionerna kommer att uppmärksammas i samband med ställningstagandena
till de förslag som lagts fram av de nyligen avslutade skatteutredningarna
och i den aviserade utredningen rörande kapitalbeskattningen. Med
hänvisning härtill avstyrker utskottet motionerna 1977/78:1439 och 1719.

I motionen 1977/78:945 yrkas att livränta eller annat därmed jämförligt
vederlag, som avtalats i samband med överlåtelse av egendom, skall inordnas
bland de undantag från förmögenhetsskatteplikt som gäller för undantagsförmåner
samt pension eller livränta som utgår på grund av försäkring,
tidigare tjänsteförhållande eller vissa särskilda författningar.

De nämnda undantagen från skatteplikt har på sin tid tillkommit av
närmast sociala skäl eller grundar sig på försäkringsbeskattningens utformning.
Andra livräntor skall däremot anses som skattepliktiga förmögenhetstillgångar
på samma sätt som t. ex. rätt till s. k. avkomst av fastighet eller till
annan stadigvarande förmån, om rättigheten utgår på livstid eller under en
period som inte utlöper inom fem år från beskattningsårets utgång. Utskottet
instämmer i motionärernas uppfattning att vederlag, som utgår i form av
livränta e. d. i samband med försäljning av en rörelse och som inkomstbeskattas
hos mottagaren, i vissa hänseenden kan jämföras med t. ex.
pensionsförsäkring. Med hänsyn till förmånernas karaktär av fordran på
köpeskilling saknas emellertid enligt utskottets uppfattning tillräckliga skäl
att vid förmögenhetsbeskattningen göra åtskillnad mellan utbetalningar av
detta slag och andra därmed jämställda rättigheter, som också inkomstbeskattas
hos mottagaren. Utskottet avstyrker således motionen 1977/
78:945.

SKU 1977/78:28

16

Utskottet hemställer

1. beträffande allmänna skärpningar av kapitalbeskattningen
att riksdagen avslår

a) motionen 1977/78:321 i denna del,

b) motionen 1977/78:1458;

2. beträffande förmögenhet i företag m. m.
att riksdagen avslår

a) motionen 1977/78:1455 punkten 3,

b) motionen 1977/78:959,

c) motionen 1977/78:1439,

d) motionen 1977/78:1719;

3. beträffande vissa livräntor

att utskottet avslår motionen 1977/78:945.

Stockholm den 28 februari 1978

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Nävarande: Erik Wärnberg (s), andre vice talmannen Tage Magnusson (m).
Alvar Andersson (c). Valter Kristenson (s), Stig Josefson (c), Tage Johansson*
(s), Nils Hörberg (fp), Rune Carlstein (s), Tage Sundkvist (c), Olle Westberg i
Hofors (s). Hagar Normark (s), Karin Ahrland (fp), Margit Odelsparr (c), Bo
Lundgren (m) och Bo Forslund (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

1. beträffande allmänna skärpningar av kapitalbeskattningen
av Erik Wärnberg (s), Valter Kristenson (s), Tage Johansson (s), Rune
Carlstein (s). Olle Westberg i Hofors (s). Hagar Normark (s) och Bo Forslund
(s), som

dels anfort följande:

Som anförs i motionen 1977/78:1458 kommer löntagare att fl en minskning
i sina disponibla realinkomster under åren 1977 och 1978. Krav ställs nu
på uppoffringar från stora grupper. Vi instämmer i uppfattningen att det
givetvis är viktigt att bördorna inte bara skall bäras av löntagarna utan också
av kapitalägarna. Den i motionen föreslagna förhöjningen av förmögenhetsskatten
med 15 % vid 1979 och 1980 års taxeringar tlr därför anses väl
motiverad. Motionen bör således bifallas.

SKU 1977/78:28

17

dels ansett att utskottet under moment 1 b bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:1458 antar
följande

Förslag till

Lag om tillfällig förhöjning av den statliga förmögenhetsskatten

Härigenom föreskrives att statlig förmögenhetsskatt på grund av 1979 och
1980 års taxering för skattskyldig som avses i 11 § 1 mom. lagen (1947:577)om
statlig förmögenhetsskatt skall utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 275 000 kronor:
1,2 procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som
överstiger 200 000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger
275 000 men icke 400 000 kr.: 900 kr. för 275 000 kr. och 1,7 % av

återstoden;

400 000 men icke 1000 000 kr.: 3 025 kr. för 400 000 kr. och 2,3 % av
återstoden;

1 000 000 kr.: 16 825 kr. för 1 000 000 kr. och 2,9 % av

återstoden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.

2. beträffande förmögenhet i företag m. m.

av Erik Wärnberg (s), Valter Kristenson (s), Tage Johansson (s), Rune
Carlstein (s), Olle Westberg i Hofors (s), Hagar Normark (s) och Bo Forslund
(s), som

dels ansett, att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 13 med
”Utskottet kan” och slutar på s. 14 med ”motionen 1977/78:1455” bort ha
följande lydelse:

Rent principiellt är det felaktigt att ha olika nivåer på kapitalskatterna
beroende av i vilka objekt förmögenheterna är placerade. Undantag från
principen om likhet mellan olika skattskyldiga måste grundas på mycket
starka skäl, vilket emellertid inte är fallet beträffande de genomförda
skattelättnaderna. Sett mot bakgrunden av att de flesta andra grupper i vårt
land fått vidkännas stora uppoffringar det senaste året och att ytterligare krav
ställs i samma riktning är det ännu svårare att förklara de nya förmånerna för
vissa företagargrupper.

Kapitalskatterna kan heller inte isoleras från sitt skattepolitiska sammanhang.
Då såväl företagsskatteberedningen som 1972 års skatteutredning nu är
färdiga med sitt arbete borde en omprövning av reglerna ha fått anstå i
avvaktan på resultatet av de överväganden som aktualiseras av utredningsförslagen
och av den planerade översynen av kapitalbeskattningen.

I likhet med motionärerna anser utskottet att de ej alltför genomgripande

SKU 1977/78:28

18

åtgärder som genomförts, bl. a. i form av nya anståndsregler och regler om
eftergift av skatt i speciella fall, tills vidare får anses tillräckliga för att
underlätta generationsväxlingar i familjeföretag. De nya värderingsreglerna
bör däremot slopas. Utskottet tillstyrker således motionen 1977/78:1455 i
denna del.

dels ansett att utskottet under moment 2 a bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:1455 punkten 3 antar
följande

1. Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1977:1173) om ändring i lagen (1947:577) om
statlig förmögenhetsskatt.

Härigenom föreskrives att lagen (1977:1173) om ändring i lagen (1947:577)
om statlig förmögenhetsskatt skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag då lagen enligt uppgift på den
utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrives att 55 § 1 mom. lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt skall ha nedan angivna lydelse.

55 §

1. mom. Uppgå i prövas erforderligt.

Ifråga om skatt som belöper på förvärvskälla som enligt kommunalskattelagen
(1928:370) ingär i inkomstslaget jordbruksfastighet eller rörelse eller pä andra
tillgångar som skall värderas med ledning av bestämmelserna i 23 § F andra
stycket får beskattningsmyndigheten medgiva att skatten erlägges genom högst
tjugo årliga inbetalningar.

På regeringens årliga inbetalningar.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1978.

I samband med ikraftträdandet upphör lagen (1977:1174) om ändring i
lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt att gälla, utom såvitt avser 55 § 2
mom. och 56 §.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande om skattskyldighet har inträtt före
ikraftträdandet.

3. beträffande förmögenhet i företag m. m.
av Valter Kristenson (s) som

dels anfört följande:

Som framgår av motionen 1977/78:959 har beskattningsreglerna för
jordbrukare varit så förmånliga att särskilda problem uppkommer för

SKU 1977/78:28

19

näringen. Dessa problem har givetvis förvärrats med de ytterligare skattelättnader
som nyligen genomförts för dem som har förmögenhet och driver
jordbruk och rörelse. 1 stället för att ha en klasslagstiftning av detta slag bör
man försöka få reglerna mer rättvisa. Enligt min uppfattning bör man givetvis
ta upp förmögenheterna till sitt rätta värde vid förmögenhetsbeskattningen,
och ett steg i denna riktning är att - som föreslås i motionen - nyinköpta
fastigheter skall tas upp till ett värde som inte är lägre än köpeskillingen. Jag
instämmer därför i motionärernas krav på utredning av denna fråga.

dels ansett att utskottet under moment 2 b bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:959 begär utredning
och förslag från regeringen beträffande den i motionen berörda
frågan om förmögenhetsbeskattningen vid nyförvärv av fastigheter.

GOTAB 57611 Stockholm 1978