SkU 1977/78:27

Skatteutskottets betänkande
1977/78:27

med anledning av motioner om alkoholpolitiska frågor

■

Motionerna

I detta betänkande behandlas motionerna

1977/78:233 av Wiggo Komstedt (m) och Bo Lundgren (m) vari hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag om utökning av rätten att tillverka
vin i enlighet med vad som i motionen anförs;

1977/78:234 av Bo Lundgren (m) och Wiggo Komstedt (m) vari hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna för beskattning av
vin i enlighet med vad som anförs i motionen;

1977/78:659 av Per-Erik Nisser(m) vari hemställs att riksdagen beslutar att
vin skall få tillverkas här i landet även med hjälp av extrakt eller koncentrat av
druvmust eller annan fruktsaft;

1977/78:660 av Per-Erik Nisser (m) vari hemställs att riksdagen beslutar
undanröja tillståndstvånget för

1. servering av öl i personalmatsalar,

2. servering av alkoholhaltiga drycker vid slutna, privata fester - t. ex.
personalfester - i personalmatsalar;

1977/78:939 av Karin Ahrland (fp) och Jörgen Ullenhag (fp) vari
hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av lagen om dryckesskatt
såvitt gäller beskattningen av vin, samt

2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av alkohollagstiftningen i
syfte att minska byråkratiseringen och bättre klargöra när alkoholhaltiga
drycker får serveras och försäljas;

1977/78:965 av Joakim Ollén m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag till ändringar i lagen om handel med drycker i
enlighet med vad som anförts i motionen;

1977/78:968 av Magnus Persson m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begären översyn av nuvarande lagstiftning, i syfte att underlätta
rätten att servera öl i personalmatsalar;

1977/78:970 av Birgitta Rydle (m) och Georg Danell (m) vari hemställs

1. att riksdagen antager följande förslag till ändring av 2 § Lagen om
tillverkning av drycker

1 Riksdagen 1977178. 6 sami. Nr 27

SkU 1977/78:27

Föreslagen lydelse

Med spritdryck dryck. Sådan

sprit kan dock med hänsyn till alkoholstyrka,
vedertagen internationell
klassificering eller andra omständigheter
hänföras till vin i enlighet med

vad regeringen närmare föreskri ver.

2. att riksdagen beslutar att 10 § LTD omskrivs så att extrakt eller
koncentrat av druvmust eller annan fruktsaft fortsättningsvis skall få
användas vid tillverkning i hemmet för eget behov,

3. att riksdagen beslutar att tillståndstvånget för ölservering i samband med
heminackordering i kollektivhusmatsal och i personalmatsal upphävs.

1977/78:1460 av Margaretha af Ugglas m. fl. (m) vari hemställs att

riksdagen måtte besluta att tillägg görs till 56 § i Lagen om handel med

drycker med följande lydelse: ”Denna bestämmelse gäller för s. k. personalmatsalar
och militära mässar endast under ordinarie arbetstid.”

Gällande bestämmelser m. m.

Tillverkningsfrågor (motionerna 233, 659 och 970)

I propositionen 1976/77:108 om alkoholpolitiken föreslogs med viss
ändring av alkoholpolitiska utredningens (APU:s) förslag till ny vindefinition
att med vin skulle förstås dryck som är framställd genom jäsning av saft från
färska druvor eller andra färska bär, färsk frukt, rabarber eller russin och som
innehåller mer än 1,8 viktprocent men högst 22 volymprocent alkohol.
Bestämmelserna, som togs in i förslaget till lag om tillverkning av drycker
(LTD) kompletterades med föreskrifter om begränsningar i rätten att tillsätta
socker eller honung vid vintillverkning utöver vad som tidigare gällt.

Vidare skulle spritdryck med hänsyn till alkoholstyrka, vedertagen
internationell klassificering eller andra omständigheter kunna hänföras till
vin i enlighet med vad regeringen närmare föreskrev.

I sitt betänkande med anledning av propositionen - SkU 1976/77:40 -vartill hänvisas i det följande om annat inte anges, anförde utskottet följande
beträffande definitionsfrågan:

Den i 3 § LTD intagna vindefinitionen i förening med reglerna i 10 § om
begränsning av tillsatserna av socker och honung vid vintillverkning bygger i
huvudsak på APU:s förslag. De nuvarande reglerna har tolkats så att saft av
druvor, bär, frukt eller andra växtdelar skall vara det huvudsakliga extrakt -givande ämnet vid vintillverkning. Förslaget i LTD innebär vissa begränsningar
i den nu medgivna råvaruanvändningen. Socker eller honung skall
inte få användas vid tillverkning av vin på russin. Annan torkad frukt skall
över huvud taget inte få användas vid vintillverkning, och vid tillverkning av

Nuvarande lydelse

Med spritdryck förstås sprit som är
avsedd att förtäras som dryck.

SkU 1977/78:27

vin på färsk frukt får endast tillsättas socker och honung till en mängd som
motsvarar en tredjedel av den använda fruktens vikt. Extrakter och
koncentrat får inte användas. Syftet med den föreslagna skärpningen uppges
vara att undvika gränsdragningsproblem mellan otillåten sprittillverkning
och tillåten hemtillverkning av vin samt att klarare markera att hemtillverkningen
främst avser-tillvaratagande av överskott av frukt.

Enligt utskottets mening har de nuvarande bestämmelserna inte medfört
några alkoholpolitiska olägenheter. De gränsdragningsproblem som påtalats
torde i huvudsak kunna elimineras genom viss korrigering av nu gällande
definition.

Frågan, som alltså inte är av brådskande natur, synes vara av den arten att
den lämpligen bör kunna närmare prövas av nämnden för alkoholärenden
innan något definitivt beslut fattas. Med hänsyn härtill förordar utskottet att
lagstiftningen bibehålls i huvudsak oförändrad på sätt framgår av utskottets
hemställan och att frågan om ändrade regler för hemtillverkning av vin
överses på nytt om så erfordras.

Beträffande den föreslagna fullmakten att få klassificera spritdrycker som
vin framhöll utskottet följande:

I 2 § LTD görs ett tillägg som inte har någon motsvarighet i nuvarande
bestämmelser. Enligt förslaget skall spritdryck med hänsyn till alkoholstyrka,
vedertagen internationell klassificering eller andra omständigheter kunna
hänföras till vin i enlighet med vad regeringen närmare föreskriver. Av
specialmotiveringen framgår att sådan föreskrift kan aktualiseras exempelvis
beträffande aperitifen Campari, som har en alkoholhalt (21,5 volymprocent)
som understiger den högsta tillåtna för starkvin (22 volymprocent). I andra
länder klassificeras den som vin. Nuvarande förhållanden har enligt specialmotiveringen
lett till upprepade missförstånd och stor irritation vid tullbehandling
av resenärer från utlandet.

Förslaget innebär i sak att man skall kunna bortse från tillverkningssättet
och uteslutande bedöma drycken efter alkoholhalten.

Enligt utskottets mening kan de angivna skälen inte motivera en
dispensmöjlighet av angivet slag. Utskottet förordar alltså att denna bestämmelse
utgår.

Utskottet biträdde ett i propositionen föreslaget förbud mot användningen
av essenser och extrakter vid hemtillverkning av vin. Den nya vindefinitionen
och socialstyrelsens i anslutning därtill meddelade verkställighetsföreskrifter
har följande lydelse:

3 § Med vin förstås dryck som är framställd genom jäsning av saft från
druvor, bär, frukt eller rabarber och som innehåller mer än 1,8 viktprocent
men högst 22 volymprocent alkohol.

Vin kallas lättvin om det har en alkoholhalt av högst 15 volymprocent och
starkvin om alkoholhalten överstiger 15 men ej 22 volymprocent.

För att en dryck skall betecknas som vin måste den dels vara framställd
genom jäsning av angivna safter, dels ha en viss alkoholhalt. Om det brister i
någon av dessa förutsättningar anses drycken inte som vin. Det gäller t. ex.
aperitifen Campari, som inte uppfyller kravet på framställningssätt. Den
anses därför inte som vin utan som spritdryck.

Vid vintillverkning får användas saft som t. ex. pressats, lakats eller
ångkokats ur druvor, bär, frukt eller rabarber. Extrakt eller koncentrat av

1* Riksdagen 1977/78. 6 sami. Nr 27

SkU 1977/78:27

sådan saft får däremot inte användas, jfr 10 § forsta stycket.

Maskrosor omfattas inte av de råvaror som får användas vid tillverkning av
vin. En dryck gjord på maskrosor anses därför inte som vin.

Eftersom vin skall vara framställt genom jäsning får destination inte äga
rum vid tillverkningen.

Vid hemtillverkning av vin får enligt rättspraxis socker och honung
tillsättas. Den sammanlagda vikten av socker och honung får inte överstiga
vikten av saften. 1 kg färska druvor, bär, frukt eller rabarber skall anses ge 0,8
kg saft, 1 kg russin, torkad frukt eller torkade bär skall anses ge 4 kg saft.

Beskattningsfrägor (motionerna 234 och 939)

Skatten på spritdrycker och vin utgår med en grundavgift och en
procentavgift.

Grundavgiften utgör per liter i fråga om

1. spritdrycker 65,5 öre för varje hel volymprocent alkohol,

2. starkvin 7 kronor 75 öre,

3. lättvin 2 kronor 80 öre.

Procentavgiften utgör för spritdrycker 50 % och för vin 36 % av detaljhandelspriset.

Med detaljhandelspriset förstås det pris som detaljhandelsbolaget tillämpar
vid försäljning över disk, exkl. beloppet av skatt enligt lagen (1968:430) om
mervärdeskatt.

Beskattningssystemet i förening med höjda inköpspriser har gjort att
priserna på vissa kvalitetsviner kommit att öka betydligt mer än vad
spritpriserna ökat.

Utgår man från konsumentprisindex 1/1 1962 framgår ökningseffekterna
fram till 1/11 1977 av följande exempel:

Renat Ballantine Rioja Bourgogne

vieux

K-indexökning 164 % 164 % 164 % 164 %

Prishöjning 185 96 126 96 207 96 325 96

Försäljningsfrågor (motionerna 660, 939, 965, 968, 970 och 1460)

Beträffande de i motionen 965 behandlade frågorna om inköpsåldern i
systembutik, tiderna för ölförsäljning och om servering av alkoholdrycker i
teaterfoajé erinras här endast om att de behandlades under våren 1977 och att
de nu gällande reglerna, som redovisas i utskottsbetänkandet, antogs av en
praktiskt taget enhällig riksdag. 1 fråga om det i samma motion framförda
yrkandet om att bestämmelser om alkoholfria drycker bör utmönstras ur
alkohollagstiftningen kan här erinras om att tidigare bestämmelser om
alkoholfria drycker och om försäljning av öl var meddelade i särskilda
författningar, som nu sammanförts i lagen (1977:293) om handel med drycker
(LHD).

SkU 1977/78:27

Ölservering i personalmatsalar

Vid ikraftträdandet av LHD upphör de s. k. fria ölrättigheterna enligt 10 §
ölförsäljningslagen, dvs. rätten att utan särskilt tillstånd servera öl i
heminackorderingar, kollektivhusmatsalar och personalmatsalar. Hit hör
även de militära mässar som avses i kungörelsen (1961:161) om utskänkning
av öl på militära mässar. I fortsättningen krävs tillstånd för all ölservering.
Undantaget från huvudregeln är endast servering i militär mäss ombord på
örlogsfartyg, 34 § LHD. (Enligt 4 § LHD gäller lagen ej vid servering av öl till
passagerare på tåg i internationell trafik.)

Riksskatteverkets alkoholbyrå har i skrivelse till länsstyrelserna den 29
september 1977 i denna fråga bl. a. framhållit följande:

Servering av öl i personalmatsalar o. d. har enligt RSV:s erfarenheter i det
stora flertalet fall inte vållat några olägenheter. Vanligtvis sker ölserveringen
enbart i samband med lunch och under begränsad del av dagen. (Se även prop.
1976/77:108 s. 74.) Då antalet serveringsställen av här aktuellt slag är stort
och då tiden för behandlingen av ansökningar är knapp bör handläggningen
av ärendena därför anpassas till resp. myndighets erfarenheter av riskerna för
olägenheter med serveringsformen i fråga. En ingående formell prövning
torde behövas endast i undantagsfall, särskilt med hänsyn till att det i de flesta
fall kommer att röra sig om lokaler där den fria rättigheten har använts under
lång tid.

Prövningen av tillståndsfrågorna har föranlett framställningar till byråkratiutredningen,
som med anledning härav vänt sig till nämnden för alkoholfrågor
vid socialstyrelsen och i en skrivelse den 8 februari 1978 bl. a. anfört
följande:

Byråkratiutredningen kan konstatera att såväl föredragande departementschef
i propositionen 1976/77:108 om alkoholpolitiken som den av honom
tillsatta beredningsgruppen för frågor avseende alkoholpolitiken i sin rapport
Ds S 1977:1 framhållit att det inom alkoholpolitiken bör finnas restriktioner,
främst som ett led i skyddet av ungdomen. Dessa restriktioner bör dock
begränsas till sådana som av en bred allmänhet kan uppfattas som
meningsfulla. Alkoholpolitiska utredningen anser i sitt betänkande (SOU
1974:90-93) Alkoholpolitik att detaljregleringen bör undvikas och åtgärder i
stället inriktas på att få bort serveringar som medför olägenheter av
alkoholpolitisk betydelse.

I tidigare gällande bestämmelser hade gjorts undantag från kravet på
tillstånd för servering av öl i kollektivmatsalar och i personalmatsal. I
propositionen om alkoholpolitiken uttalades att undantagen från tillståndstvånget
saknade större praktisk betydelse. Vid en avvägning mot intresset av
att skapa enhetliga regler för samtliga alkoholdrycker ansågs inte dessa
undantag vara motiverade.

Byråkratiutredningen ifrågasätter om de administrativa konsekvenserna
av tillståndstvånget för t. ex. personalmatsalar, motsvaras av en sådan
alkoholpolitisk viktig princip att byråkratin kan anses berättigad. Saken utgör
ett exempel på hur viktigt det är att administrativa konsekvenser av ett
reformbeslut redovisas redan i förslaget.

Med de allmänna utgångspunkter byråkratiutredningen har för sitt arbete

SkU 1977/78:27

finnér vi det angeläget att till nämnden för alkoholfrågor föra vidare de
synpunkter som kommit till utredningen. Enligt vår uppfattning finns det
skäl att ompröva lagen snarast i bl. a. den del som tagits upp ovan.

Servering av vin och spritdrycker i personalmatsalar

Tiden 1/7 1953-31/12 1977 fick servering av rusdrycker (starköl, vin och
spritdrycker) äga rum i personalmatsalar, undantagna från tillståndstvång.
Enligt LHD gäller tillståndstvång för all servering av alkoholdrycker och
inget undantag för personalmatsalar från förtärings- och förvaringsförbuden.
I ett lunchrum kan en sammankomst efter arbetstidens slut med servering av
alkoholdrycker inte ske utan länsstyrelsens tillstånd. APU hade föreslagit
särskilda undantagsregler för firmafester o. d. men detta förslag underkändes
av en praktiskt taget enig remissopinion.

Övriga frågor (motionen 939)

Som exempel på svårtolkade regler i den nya lagstiftningen anförs 12 och
41 §§ LHD.

Enligt 12 § är det förbjudet att i större omfattning tillhandagå annan med
att anskaffa alkoholdrycker medan det enligt 41 § krävs att lagad mat utgör en
betydande del av rörelsen för att alkoholdrycker skall få meddelas.

Specialmotiveringen till dessa bestämmelser lyder:

12 §

Paragrafen innehåller förbud i vissa fall mot att anskaffa alkoholdrycker åt
annan.

Förbudet i första punkten motsvaras av 20 § första stycket Rfl och 22 §
fjärde stycket Öfl. Stadgandet i andra punkten motsvaras av 20 § andra
stycket Rfl.

Enhetliga regler har ställts upp för samtliga alkoholdrycker. Härigenom har
det i Rfl intagna förbudet mot att i större omfattning tillhandagå annan med
att anskaffa rusdrycker gjorts tillämpligt även i fråga om öl. I övrigt innebär
den nya lydelsen ingen ändring i sak.

41 §

Första stycket innehåller regler för tillståndsprövningen i fråga om kravet på
mathållning. Sådana regler finns inte i gällande lagstiftning. Enligt fast praxis
meddelas dock tillstånd endast i rörelser som har ett förhållandevis omfattande
och allsidigt utbud av maträtter. Kravet i fråga om mathållning har varit
mindre strängt då det gällt ansökan om rätt till servering av enbart öl. Det
föreslagna stadgandet avses återspegla rådande praxis. De regler som föreslås
gälla för tillstånd till servering av öl innebär att kravet på tillgång till lagad mat
kan frångås om särskilda skäl föreligger. Tillämpning av undantagsbestämmelsen
bör förutsätta att garantier kan vinnas för att olägenheter i nykterhetshänseende
inte uppkommer, varvid det särskilt bör beaktas om rörelsen
har sådan karaktär att den är attraktiv främst för ungdom.

Beredningsgruppen framhåller att de detaljrestriktioner som i dag finns i
form av förbud mot servering av alkoholdrycker i samband med dans eller
varieté och förbud mot servering från drinkbar vid danstillställning har vållat

SkU 1977/78:27

stor irritation. Genom de dispenser som har medgivits har förstnämnda
förbud urholkats kraftigt. Beredningsgruppen anser i likhet med APU att ett
generellt förbud är föga meningsfullt. Även förbudet mot servering från
drinkbar bör enligt beredningsgruppen utgå med hänsyn bl. a. till den
obetydliga alkoholpolitiska effekt som förbudet har. APU har föreslagit att
detta förbud avskaffas.

Jag har anslutit mig till beredningsgruppens bedömning och har således
inte tagit upp någon motsvarighet till de angivna detalj restriktionerna i den
nya lagstiftningen. I likhet med beredningsgruppen vill jag dock framhålla att
det kan föreligga en risk för att restauratörerna än mer satsar på dansverksamhet
och att den egentliga restaurangverksamheten kommer i bakgrunden.
För att motverka detta bör givetvis tillses att restauranger som har
alkoholserveringsrättigheter även fortsättningsvis behåller sin karaktär av
matställen. Övervakningsmyndigheten för här en viktig uppgift då det gäller
att tillse att ett avskaffande av dessa restriktioner inte leder till alkoholpolitiska
olägenheter. Speciell uppmärksamhet bör riktas på restauranger med en
ungdomlig kundkrets. Skulle missförhållanden uppstå kan länsstyrelsen
föreskriva att servering av alkoholdrycker inte får ske vid de tillfällen då dans
anordnas i restaurangen.

Utskottet

Allmänna alkoholpolitiska frågor

De motioner utskottet behandlar i detta betänkande berör i huvudsak vissa
följdfrågor till 1977 års alkohollagstiftning, som inte innebär några mera
avsevärda ändringar av de materiella reglerna. Ett par yrkanden om översyn
av vinbeskattningen har dock annan bakgrund.

De väsentligaste nyheterna i 1977 års riksdagsbeslut gällde en ökad
satsning på information och ändrad central organisation. I anslutning till att
socialstyrelsen blev centralmyndighet för alkoholfrågorna tillskapades en
särskild nämnd för alkoholfrågor med företrädare för folkrörelseorganisationerna
m. fl. Nämnden skall bl. a. ta initiativ till åtgärder med alkoholpolitisk
anknytning och förbereda socialstyrelsens ställningstaganden i frågor som rör
alkoholpolitiken. Det är enligt utskottets mening av vikt att nämnden för
alkoholfrågor redan från början får den centrala roll inom alkoholpolitiken
som riksdagen och regeringen avsett. Med hänsyn härtill anser utskottet det
angeläget att nämnden också uppmärksammar och behandlar problem som
tas upp i riksdagsmotioner och föreslår de lagändringar nämnden därvid
finnér påkallade.

En del av de frågor utskottet behandlar i det följande är som nämnts
följdfrågor till 1977 års lagstiftning, som trädde i kraft vid 1978 års ingång. Då
erfarenheterna från den nya lagstiftningen således är begränsade, finnér
utskottet inte anledning att nu förorda några ändringar, men utskottet
förutsätter att nämnden för alkoholfrågor följer utvecklingen även i fråga om
de mera detaljbetonade spörsmål som behandlas i några av motionerna.

I motionen 965 tas upp en del frågor som alla avgjordes 1977 av en praktiskt

SkU 1977/78:27

taget enhällig riksdag. Motionärerna vill bl. a. sänka inköpsåldern på
systembolaget, tillåta servering av alkoholdrycker i teaterfoajé och försäljning
av öl på sön- och helgdagar.

Med hänsyn till att frågorna nyligen prövats och att riksdagen då med
överväldigande majoritet avslog dessa krav finnér utskottet inte anledning ta
upp någon förnyad diskussion i dessa ämnen utan avstyrker bifall till
motionen 965.

Frågor om tillverkning av vin m. m.

I motionen 233 begärs förslag om utökad rätt att tillverka vin för eget
behov. Motionärerna avser i första hand att tillverkning av s. k. maskrosvin
skall tifiåtas. Till stöd för yrkandet åberopas att maskrosor är en råvara som
traditionellt använts vid hemtillverkning av vin.

Det är riktigt att det bl. a. i pressen förekommit recept på s. k. maskrosvin,
men det innebär inte att sådan tillverkning någonsin varit laglig. En dryck
framställd enligt dessa recept är över huvud taget inte att betrakta som vin i
alkohollagstiftningens mening. Förutsättningen för att vintillverkning skall
föreligga är nu såväl som tidigare att fruktsaft, innehållande förjäsningsbara
sockerarter, skall vara det huvudsakliga råämnet vid tillverkningen, vilket
inte är fallet beträffande maskrosor. Det är alltså möjligt att göra ett äppelvin
som man smaksätter med maskrosor, men vid bedömningen av vinets
laglighet skall därvid bortses från maskrosorna. Använder man däremot en
blandning av vatten, socker, jäst och maskrosor blir varan att anse som
spritdryck, om alkoholhalten överstiger 1,8 viktprocent. Tillverkaren riskerar
förutom böter eller fängelse också att fö betala straffskatt med 75 kr. per liter,
dock minst 300 kr. Den nya lagstiftningen innebär alltså inte någon ändring i
fråga om s. k. maskrosvin, utan det enda som hänt äratt socialstyrelsen i syfte
att förtydliga bestämmelserna talat om att tillverkning av vin på maskrosor
inte är ett lagligt förfarande. Om man i likhet med motionärerna helt bortser
från om råvarorna är tjänliga för vintillverkning, blir konsekvensen att varje
form av mäskberedning skulle kunna godtas. En sådan ändring skulle
avsevärt försämra möjligheterna att beivra hembränning. Utskottet finnér
således inte skäl förorda någon form av legalisering av tillverkning av s. k.
maskrosvin, men uppgifterna om att tillverkningen av denna dryck skulle
vara förhållandevis vanlig föranleder utskottet att ifrågasätta om inte en ökad
information på detta område är motiverad. I samband med behandlingen av
vintillverkningsbestämmelserna förra året uttalade utskottet att nämnden för
alkoholfrågor närmare borde studera dessa frågor. Bakgrunden till uttalandet
var att utskottet motsatte sig den skärpning av vintillverkningsreglerna som
regeringen föreslagit och därför ansåg att det lämpligen borde ankomma på
nämnden att föreslå åtgärder, om de av utskottet förordade tillverkningsreglerna
framstod som otillräckliga. Utskottet anser sig kunna förutsätta att
nämnden i sådant sammanhang också tar ställning till frågan om vidgad

SkU 1977/78:27

information rörande tillverkningsbestämmelserna. Med det anförda avstyrker
utskottet bifall till motionen 233.

En annan fråga rörande hemtillverkning av vin behandlas i motionerna 659
och 970. Motionärerna anser att extrakt och koncentrat bör få användas vid
sådan tillverkning.

Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen biträdde utskottet
regeringens på APU:s rekommendation förordade förbud mot sådan användning.
Motionärerna hävdar att detta förbud närmast skulle vara odemokratiskt
med hänsyn till att det endast skulle göra det möjligt för fruktodlare att
bedriva hemtillverkning av vin.

Ett av de grundläggande motiven för att vintillverkning i hemmet är
tillåten är att man därigenom vill göra det möjligt att ta till vara överskott av
frukt. Detta innebär att även andra än fruktodlare bör ha möjlighet att goda
fruktår kunna köpa billig överskottsfrukt för vintillverkning. Däremot kan
det inte anses vara förenligt med denna målsättning att tillåta hemtillverkning
på importerade s. k. snabbvinsatser, som genom bl. a. en effektiv
gratisreklam i pressen nådde betydande försäljningsframgångar före förbudets
ikraftträdande vid årsskiftet. På sikt kan det inte vara tillfredsställande,
om kommersiella intressen skulle lyckas åstadkomma en nämnvärt ökad
konsumtion av hemtillverkat vin, vilket skulle strida såväl mot den
alkoholpolitiska målsättningen att begränsa den totala konsumtionen som
mot statens fiskala intressen. Utskottet är på denna grund inte berett att
förorda några lättnader i förbudet mot extrakter och koncentrat vid vintillverkning.
I stället anser utskottet att socialstyrelsen och dess nämnd för
alkoholfrågor med uppmärksamhet bör följa den fortsatta utvecklingen när
det gäller försäljning av beredningar för vintillverkning och föreslå därav
påkallade åtgärder. I enlighet med det anförda avstyrker utskottet alltså bifall
till motionen 970 i denna del och till motionen 659.

I motionen 970 tas också upp en annan fråga som berör tillverkningsområdet,
nämligen hur drycken Campari skall klassificeras. Regeringen begärde
fullmakt att få klassificera drycker av denna typ som vin med hänsyn till bl. a.
att alkoholhalten inte översteg 22 volymprocent, som är den övre gränsen för
vin, och till att varan internationellt ofta klassificeras som vin. De svenska
bestämmelserna hade skapat irritation i samband med resandes införsel av
varan. Utskottet ansåg sig inte på de angivna grunderna kunna tillstyrka en
sådan fullmakt, och riksdagen beslutade i enlighet härmed. Motionärerna för
åter fram det i propositionen förordade fullmaktsförslaget.

Utskottet vill med anledning härav förtydliga sitt tidigare ställningstagande.
Med hänsyn till att spritdrycker beskattas hårdare än vin skulle en
rättighet för regeringen att förklara vissa spritdrycker för vin inte stå i god
överensstämmelse med de grundlagsfästa bestämmelserna om riksdagens
beskattningsrätt. Härtill kommer att de skäl som åberopades endast gällde
resandes införsel men att fullmakten också skulle avse den inhemska
försäljningen. Utskottet är berett att pröva förslag om att resande skall kunna

SkU 1977/78:27

fl införa Campari och eventuella därmed jämförliga drycker inom ramen för
medgiven vininförsel men är inte berett att tillstyrka möjligheter till
omklassificering av varan. I den mån yrkandet 1 i motionen 970 inte är
tillgodosett genom vad som anförts avstyrker utskottet bifall till detsamma.

Beskattningsfrågor

Med hänvisning till den förhållandevis stora prisökningen under senare år
på viner och i synnerhet på vissa kvalitetsviner yrkas i motionerna 234 och
939 översyn av vinbeskattningen. Motionärerna anser att beskattningens
utformning motverkar den av riksdagen godtagna målsättningen att en
övergång till alkoholsvagare drycker bör främjas.

Att prisbildningen är av betydelse vid konsumentens val av alkoholdrycker
har visats i olika undersökningar, men resultaten är bara entydiga när det
gäller valet av dryck inom samma grupp. Huruvida en vinkonsument vid
stigande vinpriser skulle välja spritdrycker eller starköl i stället för det
billigaste vinet är osäkert. Individuella vanor, konventionella värderingar och
därmed jämförliga förhållanden spelar härvidlag ofta lika stor roll som
priseffekterna, såvida de senare inte är av chockartad natur. Ser man på
vinpriserna i ett längre alkoholpolitiskt perspektiv kan hävdas att prisrelationen
mellan vin och spritdrycker under vissa tider i hög grad gynnat
vinkonsumtionen. Detta förhållande har inte endast medfört en övergång
från spritdrycker till vin utan har också bidragit till den ökande vinkonsumtionen
och därmed också den ökade totalkonsumtionen.

Räknar man om Systembolagets försäljning till liter hundraprocentig sprit
svarar vinet för drygt en fjärdedel av denna kvantitet, medan starkölet vid en
sådan beräkning endast utgör en obetydlig del. Vinkonsumtionen har ökat
praktiskt taget oavbrutet under tiden efter motbokens avskaffande och även
under 1977, trots att vinpriserna då höjdes dels i samband med en
skatteskärpning under våren och kort därefter genom höjd mervärdeskatt,
dels ytterligare i samband med devalveringen. Några säkra slutsatser av
försäljningen under detta år är emellertid svåra att dra med hänsyn till att
avvecklingen av mellanölet kan antas övergångsvis ha påverkat vinkonsumtionen.
Försäljningen av spritdrycker har under 1977 gått något tillbaka. Mot
denna bakgrund synes det inte motiverat att från alkoholpolitiska utgångspunkter
förorda en generell sänkning av vinbeskattningen. Motionärernas
invändningar riktar sig emellertid i första hand mot att vissa kvalitetsmässigt
bättre viner, exempelvis bourgogne, stigit oproportionerligt i förhållande till
andra viner och ännu mer i förhållande till spritdryckerna. Denna utveckling
är emellertid mera ett resultat av en ökande efterfrågan på världsmarknaden
och på grund därav stigande priser i producentledet än av beskattningens
utformning, som dock uppenbart förstärker sådana effekter genom att
procentavgiften räknas på utförsäljningspriset. En sänkning eller avveckling

SkU 1977/78:27

av procentavgiften skulle leda till ett skattebortfall som enligt utskottets
mening måste kompenseras. Att på denna grund skärpa spritbeskattningen
framstår inte som motiverat. Därför återstår endast möjligheten att låta de
billigare vinerna bära en skattehöjning som motsvarar sänkningen av skatten
på kvalitetsvinerna. Utskottet har svårt att tro att någon bredare opinion
skulle stödja kravet på att flytta över exempelvis en del av skatten på
champagne till de billigaste rödvinerna. Procentavgiften kan betecknas som
en i alkoholbeskattningen inbyggd lyxskatt som alltid slår hårdast mot de
dyraste varorna. Dessa verkningar gäller i lika hög grad spritdryckerna, där
man i fråga om vissa cognacsorter nått priser som gör att varorna inte längre
framstår som överkomliga för vanliga konsumenter. Detta hindrar inte att
varorna bör finnas att tillgå för den som är beredd att betala vad de
kostar.

Utskottet förutsätter att nämnden för alkoholfrågor kommer att uppmärksamt
följa frågor om beskattningens betydelse för alkoholkonsumtionens
fortsatta utveckling och att nämnden därvid också föreslår de åtgärder som
kan betingas av icke önskvärda förskjutningar mellan olika varugrupper
inom alkoholdrycksområdet. Primärt måste dock beskattningen alltid vara
det främsta instrumentet för att förverkliga den av riksdagen fastställda
målsättningen för alkoholpolitiken att begränsa den totala konsumtionen.

Utskottet finner inte att motionärerna kunnat åberopa tillräckligt vägande
skäl för en särskild utredning om vinbeskattningen. Då de inte heller anvisat
någon godtagbar väg för genomförande av en skattesänkning, avstyrker
utskottet bifall till motionen 234 och motionen 939 i denna del.

Försäljningsfrdgor

Den nya försäljningslagstiftningen innebär sakligt sett obetydliga
ändringar i förhållande till vad som gällde tidigare. Den enda mera väsentliga
ändringen är att det s. k. oktrojsystemet för serveringsrättigheterna avvecklats.
I samband med att de olika försäljningsförfattningarna för drycker
sammanfördes till en lag genomfördes en del sakliga detaljändringar för att
skapa såvitt möjligt enhetliga regler på serveringsområdet. I sådant syfte har
införts ett i princip generellt krav på tillstånd från länsstyrelsen för rätt att
servera alkoholdrycker. Härigenom kommer även tidigare från tillståndstvånget
undantagna personalmatsalar m. fl. att få vända sig till länsstyrelsen
för att få servera öl, och denna ändring har gett anledning till invändningar.

Sålunda yrkas i motionerna 660, 968 och 970 åtgärder för att avveckla
tillståndstvånget för personalmatsalar. 1 motionen 939 åberopas bestämmelserna
som grund för en utredning i syfte att minska byråkratiseringen inom
alkoholområdet. I detta sammanhang kan vidare nämnas att byråkratiutredningen
i särskild framställning till nämnden för alkoholfrågor förordat
avveckling av tillståndskravet.

SkU 1977/78:27

Utskottet är medvetet om att ifrågavarande bestämmelser lett till praktiska
komplikationer och vållat en del irritation. Orsaken härtill torde bl. a. varit att
personalmatsalarna nåddes ganska sent av informationen om de ändrade
reglerna, vilket i sin tur medförde att länsstyrelser och kommunala organ fick
begränsad tid för handläggningen före årsskiftet. Dessa förhållanden i
förening med en i vissa fall onödigt formalistisk behandling torde vara de
främsta anledningarna till klagomålen. Utskottet vill mot bakgrund av det
inträffade beklaga att utskottet inte tog initiativ till övergångsbestämmelser
som kunde ha förenklat förfarandet i samband med den nya lagens
ikraftträdande. Som situationen nu är finns det enligt utskottets mening
emellertid inte anledning att ändra bestämmelserna. Praktiskt taget alla
personalmatsalar, som ansökt härom, torde ha fått tillstånd som gäller tills
vidare. Att uppehålla någon skillnad mellan en personalmatsal och en
lunchrestaurang i övrigt synes inte vara motiverat, särskilt som personalmatsalar
ofta står öppna även för andra än de vid företaget eller institutionen
verksamma.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 660, yrkandet 1,
968 och 970, yrkandet 3.

1 motionen 660 tas i yrkandet 2 upp en annan fråga som gäller
personalmatsalar, nämligen slopandet av kravet på tillstånd för servering av
starkare alkoholdrycker än öl vid slutna tillställningar i sådana lokaler.
Samma fråga behandlas i motionen 1460.

Som utskottet tidigare framhållit är tillståndskravet i detta fall främst
motiverat av önskemålet om enhetliga regler för hela serveringsområdet.
Utskottet finner det förståeligt att ändringar av denna art kan uppfattas som
onödigt krångel just i samband med ansökningsförfarandet. Å andra sidan
torde bekymren vara ur världen i och med att tillstånd erhållits. Det förtjänar
att erinras om att APU föreslog ett särskilt undantag för personalfester o. d.
men att regeringen mot en praktiskt taget enig remissopinion, som avstyrkte
sådant undantag, inte ansåg sig böra lägga fram något förslag härom.
Utskottet finner inte anledning till någon ändrad ståndpunkt i frågan och
avstyrker alltså även yrkandet 2 i motionen 660 samt motionen 1460.

Övriga frågor

I motionen 939 begärs i yrkandet 2 en särskild översyn av alkohollagstiftningen
i syfte att minska byråkratiseringen och att förtydliga lagstiftningen.
Motionärerna åberopar vissa exempel till stöd för yrkandet, nämligen
förutom den tidigare behandlade frågan om öltillstånden också formuleringar
gällande det s. k. mathållnings kravet vid servering m. m.

Utskottet finner inte de anförda exemplen utgöra någon påtaglig belastning
för alkohollagstiftningen. Att man inte i en lagstiftning kan exakt ange hur
mycket och vilken sorts mat som skall tillhandahållas i en serveringsröreise
för att där skall få serveras vin eller spritdrycker anser utskottet uppenbart.

SkU 1977/78:27

Tillståndsprövningen för servering måste alltid bygga på olika värderingar,
som närmast skall vara uttryck för kommunal opinion. Lagstiftningen anger
endast ramama för tillståndsgivningen. Det går inte heller att i några
tillämpningsföreskrifter precisera begreppet ordning, nykterhet och trevnad,
som ändå är det grundläggande villkoret för att servering av alkoholdrycker
skall få äga rum. Utskottet finnér att talet om krångel i alkohollagstiftningen
är överdrivet. De förtydliganden som kan erfordras åligger det socialstyrelsen
att utfärda. I den mån lagstiftningen innehåller något krångel, skall den
pågående byråkratiutredningen uppmärksamma detta och lägga fram förslag
om ändringar. Utskottet finner således inte skäl att förorda den i motionen
939 begärda utredningen, varför utskottet avstyrker bifall också till yrkandet 2
i denna motion.

Utskottet hemställler

1. beträffande allmänna alkoholpolitiska frågor
att riksdagen avslår motionen 1977/78:965,

2. beträffande frågor om tillverkning av vin m. m.
att riksdagen avslår

1. motionen 1977/78:233,

2. motionen 1977/78:659,

3. motionen 1977/78:970, yrkandena 1 och 2,

3. beträffande beskattningsfrågor
att riksdagen avslår

1. motionen 1977/78:234,

2. motionen 1977/78:939, yrkandet 1,

4. beträffande forsäljningsfrägor
att riksdagen avslår

1. motionen 1977/78:660,

2. motionen 1977/78:968,

3. motionen 1977/78:970, yrkandet 3,

4. motionen 1977/78:1460,

5. beträffande övriga frågor

att riksdagen avslår motionen 1977/78:939, yrkandet 2.

Stockholm den 28 februari 1978

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Alvar Andersson (c), Valter Kristenson (s),
Stig Josefson (c), Tage Johansson* (s), Nils Hörberg (fp), Rune Carlstein (s).
Tage Sundkvist (c), Olle Westberg i Hofors (s), Hagar Normark (s), Johan
Olsson* (c), Karin Ahrland (fp), Bo Lundgren (m), Bo Forslund (s) och Sixten
Pettersson (m).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

SkU 1977/78:27

Reservationer

1. beträffande beskattningsfrdgor

av Valter Kristenson (s), Nils Hörberg (fp), Karin Ahrland (fp), Bo Lundgren
(m) och Sixten Pettersson (m) som

dels anför följande:

Till stöd för ett avstyrkande av kraven på översyn av vinbeskattningen
hänvisar utskottet främst till att vinkonsumtionen stadigt stigit, medan
konsumtionen av spritdrycker visat nedgång under 1977. Vidare anser
utskottet att en skattelättnad nödvändigtvis skulle medföra ett skattebortfall
som måste kompenseras genom höjd beskattning av de billigare vinerna.
Utskottets uppfattning i båda dessa frågor kan i hög grad kan diskuteras. Vad
först gäller konsumtionen gör utskottet en reservation för 1977 års siffror på
grund av att mellanölets slopande kan ha påverkat vinsiffrorna. Denna
reservation synes i hög grad befogad med hänsyn till att vinaperitifen Kir,
som lanserades under 1977, svarar för praktiskt taget hela konsumtionsökningen,
medan i övrigt skett en successiv övergång till billigare vinsorter. I
fråga om den under 1977 sjunkande spritdryckskonsumtionenbör man också
hålla i minnet att spritpriserna steg avsevärt. Från olika håll har dessutom
gjorts gällande att minskningen i systembolagets försäljning skulle kunna
förklaras genom att hembränningen ökat. Om det är fallet kan vi inte finna att
försäljningsminskningen kan inkasseras som en alkoholpolitisk vinst utan
snarare som ett symptom på en mycket oroande tendens. Härtill kommer att
försäljningssiffrorna ger en mycket dålig bild av totalkonsumtionen, i vilken
också bör inräknas resandeinförseln, som svarar för betydande kvantiteter.
Om man kan påvisa att hembränningen ökat i nämnvärd omfattning, talar
sannolikheten för att smugglingen visar samma utveckling. Vi vill med dessa
synpunkter framhålla att den nuvarande vinbeskattningen innebär påtagliga
risker för oönskade biverkningar och att den nuvarande tekniska utformningen
gynnar spritdryckskonsumtionen på vinernas bekostnad. Dessa
effekter förstärks också av den metod som används för att beräkna
systembolagets handelsvinst på vinförsäljningen. Verkningarna kommer att
bli ännu mer märkbara vid sådana höjningar på vinpriset som man måste
räkna med snart uppkommer i producentländerna. Vi tänker på kostnadshöjningar
som kan bero på exempelvis ökad efterfrågan på världsmarknaden
och höjd levnadsstandard i producentländerna. För att bara ta ett exempel vill
vi nämna att om alla grundpriser skulle fördubblas i dag skulle utminuteringspriset
på Explorer Vodka stiga med 16 96, Vin Rouge d’Algérie med
56 96 och ett relativt gott vin som Bourgogne Vieux med 83 96. Det är helt
uppenbart att ett sådant skattesystem uppvisar alltför stora negativa effekter.

En ändrad utformning av vinbeskattningen behöver inte leda till ett
skattebortfall. Den kan däremot främja en övergång till alkoholsvagare
drycker. En översyn av vinbeskattningen och beräkningen av handelsmar -

SkU 1977/78:27

ginalen finner vi därför önskvärd. Översynen behöver inte nödvändigtvis ha
formen av en särskild utredning utan kan med fördel ske inom budgetdepartementet.
För att snabbt bryta de snabba prishöjningarna för vissa viner
anser vi det angeläget att översynen sker utan dröjsmål.

Vi vill slutligen understryka att vårt förslag inte innebär något avsteg från
principerna bakom 1977 års alkoholpolitiska beslut.

dels anser att utskottet under moment 3 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1977/78:234 och 1977/
78:939, yrkandet 1, begär översyn av vinbeskattningen i
enlighet med vad som anförts i reservationen.

2. beträffande Jorsäljningsfrägor och övriga frågor

av Karin Ahrland (fp), Bo Lundgren (m) och Sixten Pettersson (m) som

dels anför följande:

Vi kan inte finna att de skäl utskottet anför för att bibehålla tillståndskravet
för att få servera öl i personalmatsalar verkar övertygande. Det har aldrig
gjorts gällande att den tidigare tillståndslösa ölserveringen i personalmatsalar
skulle ha medfört några negativa alkoholpolitiska effekter. Denna rätt till
ölservering gällde under hela den tid mellanölet fick säljas. Det måste därför
för den som driver en personalmatsal framstå som helt omotiverat att man
efter mellanölets slopande skall behöva tillstånd för att servera en väsentligt
svagare maltdryck till samma gäster, som tidigare fick serveras mellanöl.
Utskottets tal om enhetliga bestämmelser på serveringsområdet kan vi
endast finna bärande i de fall det finns en saklig motivering för en skärpt
byråkratisering. Några sådana skäl har utskottet inte åberopat. Inte heller
anser vi att det förhållandet att åtskilliga personalmatsalar redan fått
serveringstillstånd skulle vara en anledning att bibehålla tillståndskravet.

Även när det gäller kravet på tillstånd för servering av alkoholdrycker vid
slutna tillställningar i personalmatsalar m. m. åberopar utskottet kravet på
enhetlighet, som tydligen enligt utskottets mening också i detta fall gör en
saklig motivering överflödig. Vad man kommer att skapa är en mängd
onödiga lagöverträdelser. När det tidigare undantaget tillkom var det just i
syfte att avkriminalisera ett förfarande som var allmänt förekommande men
som det saknades alkoholpolitiska motiv att söka beivra. Resultatet av de nu
införda tillståndskraven blir därför ökade lagöverträdelser, som sällan
kommer att upptäckas, och för de laglydigas del en ökad byråkratisering.

Byråkratiutredningen har i en skrivelse till Nämnden för alkoholfrågor
bl. a. anfört följande:

”Byråkratiutredningen ifrågasätter om de administrativa konsekvenserna
av tillståndstvånget för t. ex. personalmatsalar motsvaras av en sådan
alkoholpolitiskt viktig princip att byråkratin kan anses berättigad. Saken
utgör ett exempel på hur viktigt det är att administrativa konsekvenser av ett
reformbeslut redovisas redan i förslaget.

SkU 1977/78:27

Med de allmänna utgångspunkter byråkratiutredningen har för sitt arbete
finner vi det angeläget att till nämnden för alkoholfrågor föra vidare de
synpunkter som kommit till utredningen. Enligt vår uppfattning finns det
skäl att ompröva lagen snarast i bl. a. den del som tagits upp ovan.”

I regeringsförklaringen den 8 oktober 1976 anfördes vidare:

”Byråkratiseringen av vårt samhälle måste brytas. Kraftfulla insatser skall
göras mot krångel, onödig centralstyrning och svårbegripligt myndighetsspråk.
”

Vi anser för vår del att kravet på enhetlighet inte får leda till en sådan
utformning av alkohollagstiftningen att den av en bred allmänhet inte
uppfattas som meningsfylld.

dels ansett att utskottet under momenten 4 och 5 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna 1977/78:660,968,970,
yrkandet 3, 1460 och 939, yrkandet 2, begär att regeringen
skyndsamt lägger fram förslag om slopande av de tillståndstvång
för servering av alkoholdrycker som behandlas i motionerna.

Särskilt yttrande

av Karin Ahrland (fp), Bo Lundgren (m) och Sixten Pettersson (m):

I motionen 233 yrkas att riksdagen hos regeringen begär sådant förslag att
tillverkning av s. k. maskrosvin legaliseras.

Som motionärerna anför är framställning av vin i hemmet med maskrosblommor
som råvara en traditionell metod, trots att den i de flesta fall är
olaglig. Förutsättningen för att tillverkning av vin definitionsmässigt skall
föreligga är att fruktsaft innehållande förjäsningsbart socker skall utgöra det
huvudsakliga råämnet. En blandning av vatten, socker, jäst och maskrosor
blir således att anse som spritdryck när alkoholhalten överstiger 1,8
viktprocent.

Maskrosor kan i och för sig tänkas innehålla förjäsningsbart socker, men
inte i tillräcklig utsträckning för att kunna utgöra den huvudsakliga råvaran
enligt nuvarande definition för vintillverkning. För att uppnå en viss balans
från smaksynpunkt förekommer det att tillverkning av s. k. maskrosvin sker
med annan råvara bestående av frukt eller bär som huvudbeståndsdel till
vilken sätts maskrosor. I detta fall uppfylls villkoren för vintillverkning.

Enligt vår mening bör det emellertid övervägas om, mot bakgrund av
förekomsten av sådan hemtillverkning av vin, inte också den metod där
”maskrossaften” i sig är det huvudsakliga råämnet bör tillåtas. Oavsett
ställningstagandet till denna fråga rör det sig här om avvägningsfrågor som
förutsätter en förbättrad information till allmänheten om vad som är att anse
som tillåtet och icke tillåtet när maskrosor används som råvara vid
vintillverkning.

SkU 1977/78:27

Vi förutsätter därför att nämnden för alkoholfrågor i samband med de
överväganden rörande tillverkningsfrågorna som nämnden väntas göra också
uppmärksammar den i motionen 233 behandlade frågan om tillverkning av
s. k. maskrosvin.

GOTAB 57609 Stockholm 1978