SkU 1977/78:25

Skatteutskottets betänkande
1977/78:25

med anledning av motion om familjebeskattningen av egenföretagare
m. m.

Motionen

I motionen 1977/78:1455 av Olof Palme m. fl. (s) punkterna 2 och 4
hemställs

2. att spärreglerna i fråga om uppdelning av inkomsterna mellan makar i
gemensamt foretag och lön till barn från föräldrars företag får i princip den
lydelse de hade före riksdagens beslut den 17 december 1976 och att de nu
föreslagna reglerna skall tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1978,

4. att reglerna för beskattning av bilförmån för fåmansbolagsdelägare får
den lydelse de hade före riksdagens beslut den 17 december 1977.

Punkten 1 i motionen behandlas i utskottets betänkande 1977/78:24.
Punkten 3 i motionen behandlas i betänkandet SkU 1977/78:28.

Gällande bestämmelser m. m.

Familjeinkomster i egenföretag och fåmansföretag

Enligt riksdagens beslut våren 1976 (prop. 1975/76:77 och 79, SkU 27 och
28) slopades den s. k. faktiska sambeskattningen av inkomst av jordbruksfastighet
och rörelse, samtidigt som möjligheterna för fåmansföretagare och
andra att erhålla ej avsedda förmåner vid beskattningen genom inkomstuppdelning
mellan makar och barn begränsades. Syftet härmed var att så långt
som möjligt tillgodose berättigade krav på individuell beskattning av
arbetsinkomster och uppnå en ökad neutralitet mellan olika företagsformer.

De nya reglerna som tillämpas fr. o. m. 1977 års taxering med vissa under
hösten 1976 genomförda ändringar (prop. 1976/77:41, SkU 12), innebär i
huvudsak följande.

Nettointäkten av egenföretagares jordbruk eller rörelse skall i princip
beskattas hos den av makarna som har den ledande ställningen i företaget.
Medhjälpande make, som utfört arbete i förvärvskällan minst 400 timmar får
emellertid beskattas för värdet härav, dock högst intill ett belopp som
motsvarar marknadsmässig ersättning. Arbete i bostaden får medräknas
endast om det med hänsyn till verksamhetens art och övriga omständigheter
finns skäl därtill. Om den medhjälpande maken helt eller delvis äger
förvärvskällan eller nedlagt kapital däri, möter inte hinder mot att därutöver
beskatta honom för skälig ränta som han uppburit av denna anledning.

SkU 1977/78:25

Om inte någon av makarna haft den ledande ställningen i företaget skall de
anses ha drivit verksamheten gemensamt. I så fall skall var och en beskattas
för skälig del av inkomsten med hänsyn till nedlagt arbete och övriga
omständigheter.

Beträffande lön till barn, som arbetar i föräldrarnas jordbruk eller rörelse,
medges avdrag endast om barnet fyllt 16 år. Tidigare begränsningar i
avdragsrätten när barnet fyllt 16 år har slopats.

Lön till medhjälpande make och barn från fåmansbolag utöver vad som
medges enligt nämnda principer beskattas hos den av makarna som har den
ledande ställningen i företaget, men med bibehållen avdragsrätt för bolaget.

Enligt beslutet våren 1976 skulle timgränsen för medhjälpande makes
arbetsinsats vara 600 timmar. Vidare skulle högst en tredjedel av nettointäkten
av verksamheten få beskattas hos medhjälparen. Beträffande lön till
barn byggdes tidigare begränsningar i avdragsrätten ut, så att avdragsrätt för
lön till barn mellan 16 och 18 år skulle föreligga endast om lönen från
föräldrarna var så stor att den som sådan föranledde skatteplikt för barnet.
Om barnet studerar på heltid skulle dessutom - oavsett barnets ålder - avdrag
medges endast för arbete som utförts under sommarferier eller annat
studieuppehåll på minst en månad.

I reservationer till utskottets betänkanden SkU 1975/76:27 och 28 hade
yrkats sänkning av timantalet till 400, slopande av tredjedelsregeln och
lättnader i fråga om avdrag för lön till barn. Dessa reservationer avslogs av
riksdagen.

Beslutet hösten 1976 innebar emellertid att timantalet sänktes till 400 samt
att tredjedelsregeln och begränsningarna i fråga om avdragsrätt för lön till
barn som fyllt 16 år slopades. Det kan också nämnas att reglerna då
utformades med en viss valfrihet, så att det står makarna fritt att - om de
förutsättningar som gäller härför har uppfyllts - av den gemensåmma
inkomsten hänföra ett valfritt belopp till den medhjälpande maken, dock
högst vad som kan anses motsvara det marknadsmässiga värdet av
arbetsinsatsen.

Yrkanden om en återgång till de ursprungliga reglerna har därefter
avslagits av riksdagen vid två tillfällen, senast på utskottets förslag i
betänkandet SkU 1977/78:14. Utskottet hänvisade då till sitt ställningstagande
i betänkandet SkU 1976/77:24. I sistnämnda betänkande anförde
utskottet:

Utskottet kan - nu liksom tidigare - konstatera att bred enighet råder om
det grundläggande syftet med reformen, nämligen att den som utfört ett
förvärvsarbete också skall beskattas för inkomsten härav enligt regler som i
möjligaste mån ger lika resultat oavsett företagsformen eller vem som är
arbetsgivare. Bakgrunden till de under hösten 1976 genomförda detaljändringarna
var- som framgår av den tidigare redogörelsen - att tredjedelsregeln,
600-timmarsregeln och begränsningarna i fråga om avdragsrätten för lön till
barn över 16 år medförde att detta syfte inte kunde uppnås i ett stort antal fall.
Detta förhållande skulle för åtskilliga familjer ha lett till en avsevärt högre

SkU 1977/78:25

skatt än som följer av de principer som ligger till grund för reformen och till
nackdelar i socialförsäkringshänseende. Därtill kom att reglerna fött en sådan
utformning att de uppfattats som en diskriminering av medhjälpande make -i praktiken mestadels kvinnor - och medförde vissa orimliga effekter i
övrigt.

Dessa förhållanden har inte bestritts av motionärerna. Som skäl för det
framställda yrkandet åberopas i stället vissa kontrollproblem. Enligt utskottets
tidigare ställningstagande är emellertid dessa problem inte till sin natur så
artskilda från vad som gäller på övriga områden inom beskattningen, att de
bör kunna läggas till grund för regler som leder till otillfredsställande resultat
och skapar berättigad irritation.

Som utskottet uttalade förra året bör regeringen noga följa den praktiska
tillämpningen av de nya reglerna. De erfarenheter som därvid kan inhämtas
bör givetvis avvaktas innan riksdagen på nytt omprövar reglerna. Med
hänvisning härtill och till att motionärerna inte åberopat något skäl, som inte
varit känt tidigare, avstyrker utskottet motionen i den del som behandlas i
detta betänkande.

I en till betänkandet fogad reservation anförde utskottets s-ledamöter
följande:

Som framhållits i motionen 1976/77:1033 bör inkomsterna från ett
gemensamt familjeföretag delas mellan familjemedlemmarna på ett sätt som
motiveras av de insatser resp. familjemedlemmar gjort. Så behöver icke ske
efter de regler som riksdagens majoritet genomförde hösten 1976. Dessa
regler medför rätt till godtycklig uppdelning av det gemensamma företagets
vinstresultat inom ramen för s. k. marknadsmässigt vederlag åt den ene av
makama. Reglerna konstruerades också om så att alla tänkbara uppdelningar
kan ske i syfte att skaffa gynnsammare förhållanden för familjemedlemmar i
såväl skatte- som socialförsäkringshänseende än som motsvaras av den
faktiska arbetsinsatsen. Denna favorisering av en viss grupp skattskyldiga
framstår för många som djupt orättvis.

Det ändamålsenligaste sättet att begränsa dessa orättvisor är att återinföra
tredjedelsregeln i fråga om fördelningen av inkomster mellan makar. En
spärregel av detta slag innebär att man begränsar de oöverstigliga kontrollproblem
som höstens ändringar medförde och att man får en uppdelning som
i flertalet fall kan anses rimlig. Tredjedelsregeln medför inte någon millimeterrättvisa
utan innebär endast att beskattningsreglerna på ett bättre sätt än
f. n. anpassar sig till de faktiska förhållandena i näringslivet. Därtill kommer
att en rörelseinkomst i allmänhet till viss del kan anses som kapitalavkastning,
som i princip inte skall uppdelas vid beskattningen.

Enighet råder om att medhjälpande make måste ha arbetat ett visst minsta
antal timmar för att kunna anses ha deltagit i verksamheten. På grund av de
stora svårigheter som föreligger för taxeringsmyndigheten att kontrollera
lämnade uppgifter i detta avseende är 600 timmars arbetsinsats ett lämpligare
antal än den nedsättning till 400 timmar som genomfördes i höstas.

Ställningstagandet i höstas innebär bl. a. att barns arbetsinsats skall kunna
beaktas endast om barnet fyllt 16 år. Detta ställningstagande motiverades
främst av kontrollskäl. Däremot bortsåg man helt från likartade kontrollsvårigheter
om barnet är äldre. Bärande skäl saknades för att ändra de regler som
innebar att barn över 16 år som studerar på heltid skulle skatta för ersättningar
från föräldrarnas rörelse endast om arbetet utförts under en längre sammanhängande
ledighet från studierna, exempelvis vid ferier, och att avdrag för lön

SkU 1977/78:25

till barn mellan 16 och 18 år skulle medges endast om lönen är så stor att den
är deklarationspliktig.

För att underlätta kontrollen och förhindra obehöriga inkomstöverflyttningar
mellan olika familjemedlemmar är en återgång till de något hårdare
regler som gällde före höstens beslut nödvändig. Motionen 1976/77:1033 bör
således bifallas i den del som behandlas i detta betänkande.

Riksskatteverket har meddelat närmare anvisningar för tillämpningen av
de nya reglerna (RSV Dt 1976:35 och 42).

Bilförmån i fdmansföretag

Under våren 1976 infördes vissa särskilda regler för beskattningen av
fåmansföretag och intressenter i sådana företag (prop. 1975/76:79, SkU 1975/
76:28). Enligt en av dessa specialregler skulle förmånen att för privat bruk få
utnyttja arbetsgivaren tillhörig bil såvitt gäller företagsledare i fåmansföretag
eller honom närstående alltid värderas med hänsyn till en privat körsträcka av
minst 1 000 mil, oavsett om den verkliga körsträckan varit kortare. Beslutet
motiverades av de särskilda bevissvårigheter som föreligger i dessa fall.

Hösten 1977 slopades denna specialregel (prop. 1977/78:40, SkU 1977/
78:19), och frågan om värderingen av bilförmån fick en mer allmän reglering i
kommunalskattelagen (1928:370) - KL - i nära anslutning till riksskatteverkets
anvisningar i ämnet (RSV Dt 1976:27 och 35). Även de nya reglerna
innehåller vissa speciella regler för fåmansföretag. Avsikten är att verket i
fortsättningen skall meddela närmare föreskrifter rörande tillämpningen av
reglerna på liknande sätt som hittills.

De nya reglerna innebär att värdet av förmånen bestäms enligt en schablon
på grundval av genomsnittliga faktiska kostnader för bilar i skilda pris- och
årsklasser vid olika årliga körsträckor. Den privata körsträckan skall tas upp
till minst 1 000 mil om året, om inte den skattskyldige kan göra sannolikt att
den varit mindre. Om det kan antas att bilen helt eller huvudsakligen
anskaffats för den skattskyldiges privata bruk skall förmånen tas upp till ett
belopp som motsvarar hela eller huvudsakliga delen av bilkostnaderna, dock
lägst till värdet enligt schablonen. Beträffande företagsledare i fåmansföretag
och honom närstående personer innebär de nya reglerna i detta hänseende
inte någon egentlig ändring av nuvarande principer i RSV:s anvisningar. Om
bilförmånen avsett en betydligt dyrare bil än vad som kan anses erforderligt
med hänsyn till företagets verksamhet, skall man i dessa fall öka värdet enligt
schablonen med ett belopp som kan anses motsvara merkostnaderna för den
dyrare bilen.

Beträffande den tidigare specialregeln för fåmansföretagare om en minsta
körsträcka av 1 000 mil anförde utskottet att denna fått en något för rigorös
utformning. Utskottet fortsatte:

I den praktiska tillämpningen har man också i viss utsträckning avvikit från
en strikt tolkning av ordalydelsen. Det kan emellertid inte undvikas att regeln

SkU 1977/78:25

leder till för höga värden i de undantagsfall då utredningen klart utvisar att
körsträckan väsentligt understiger 1 000 mil. Förslaget i propositionen
innebär att företagsledare såväl som andra har möjlighet att bryta presumtionen
om minst 1 000 mils körning. Som framhålls i propositionen har man
dock när det gäller fåmansföretagen anledning att ställa större krav på
bevisningen för att presumtionen skall brytas, eftersom det här inte föreligger
något egentligt tvåpartsförhållande. Enligt utskottets uppfattning innebär
den föreslagna schablonen beträffande körsträckan att berättigade invändningar
mot reglerna tillgodoses utan att ej avsedda skattelättnader behöver
uppkomma.

1 en till betänkandet fogad reservation yrkade utskottets s-ledamöter
oförändrade regler i detta hänseende och åberopade till stöd härför att de
särskilda reglerna för fåmansföretagen erfordrades för att förhindra skatteflykt.

Utskottet

Familjebeskattningen av egenföretagare m. m.

Som framgår av den tidigare redogörelsen slopades i början av år 1976 den
s. k. faktiska sambeskattningen av inkomst av jordbruksfastighet eller
rörelse. Samtidigt begränsades möjligheterna till uppdelning mellan familjemedlemmarna
av inkomster från fåmansföretag. Reglerna har samma
innebörd oavsett företagsform. De nya reglerna tillämpas fr. o. m. 1977 års
taxering med vissa ändringar som beslutades hösten 1976. Enligt de nya
bestämmelserna skall i princip den av makarna som haft den ledande
ställningen i företaget beskattas för hela inkomsten. Medhjälpande make får
dock deklarera och beskattas för sin del av inkomsten om han eller hon utfört
aibete i förvärvskällan minst 400 timmar. Högst så stort belopp får tas upp för
medhjälpande make som svarar mot värdet av arbetsinsatsen. Vidare medges
avdrag för lön till barn som fyllt 16 år.

I motionen yrkas en återgång till vad som gällde före ändringarna hösten
1976. Detta innebär att timgränsen höjs till 600 timmar. För egenföretagare
tillkommer att medhjälpande make, som uppnått timgränsen, obligatoriskt
skall beskattas för värdet av sin arbetsinsats, dock för högst en tredjedel av
den gemensamma inkomsten. Vidare medges avdrag för lön till barn som
fyllt 16 men ej 18 år endast om lönen är så stor att den som sådan föranleder
skatteplikt. För lön till barn som studerar på heltid medges avdrag endast om
arbetet utförts under sommarferier eller annat studieuppehåll på minst en
månad.

Utskottet har vid upprepade tillfällen haft att ta ställning till de detaljfrågor
som nu på nytt tas upp i motionen. Som utskottet uttalade senast förra året
bör regeringen noga följa den praktiska tillämpningen av de nya reglerna. De
erfarenheter som därvid kan inhämtas bör givetvis avvaktas, innan riksdagen
på nytt omprövar reglerna. Med hänvisning härtill och till att motionärerna

SkU 1977/78:25

inte åberopat något skäl, som inte varit känt tidigare, avstyrker utskottet
motionen i denna del (punkten 2).

Bilförmån

Under punkten 4 i motionen vidhåller motionärerna en ståndpunkt som
riksdagen avvisade hösten 1977, nämligen att värde av bilförmån för delägare
i fåmansföretag alltid skall värderas med hänsyn till en privat körsträcka av
minst 1 000 mil.

De skäl som legat till grund för att mjuka upp den av motionärerna avsedda
1 000-milsregeln för fåmansföretagare och därmed jämställda har återgetts i
det föregående. Utskottet vill här endast framhålla, att de kontrollfrågor som
motionärerna åberopar till stöd för sitt yrkande har beaktats i den lagändring
som riksdagen antog i höstas, och att riksskatteverket givetvis kommer att
beakta kontrollfrågan i de nya anvisningar i ämnet som verket avser att
utfärda inom kort.

Med det anförda avstyrker utskottet motionen även i denna del.

Utskottet hemställer

1. beträffande familjebeskattningen för egenföretagare m. m.
att riksdagen avslår motionen 1977/78:1455 yrkandet 2;

2. beträffande bilförmån

att riksdagen avslår motionen 1977/78:1455 yrkandet 4.

Stockholm den 14 februari 1978

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), andre vice talmannen Tage Magnusson (m),
Alvar Andersson (c), Valter Kristenson (s), Stig Josefson (c), Tage Johansson
(s), Nils Hörberg (fp), Tage Sundkvist (c), Olle Westberg i Hofors (s), Kurt
Söderström (m), Hagar Normark (s), Johan Olsson (c), Wilhelm Gustafsson
(fp) och Eric Marcusson* (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

1. beträffande familjebeskattningen av egenföretagare m. m.

av Erik Wärnberg (s), Valter Kristenson (s), Tage Johansson (s), Olle
Westberg i Hofors (s), Hagar Normark (s) och Eric Marcusson (s), som

dels anfört följande:

Som framhålls i motionen får betydande folkgrupper på grund av det
ekonomiska läget göra stora och betungande uppoffringar. Bördorna fördelas

SkU 1977/78:25

emellertid inte rättvist efter bärkraft. De redan gynnsamma företagsbeskattningsreglerna
har på senare tid ändrats på en rad områden så att vissa grupper
av företagare fått omotiverade skattelättnader. Ett av de exempel som tas upp
i motionen och som behandlas i detta betänkande berör möjligheterna för
dem som driver ett familjeföretag att dela upp inkomsten mellan familjemedlemmarna.

Av den tidigare redogörelsen framgår att avsikten med de regler som
genomfördes våren 1966 var att inkomsterna från ett familjeföretag skulle
kunna delas upp mellan familjemedlemmarna på ett sätt som motiveras av de
insatser som var och en gjort i företaget. Dessa regler var förenade med vissa
spärrar mot missbruk. Efter de ändringar som riksdagens majoritet genomförde
hösten 1976 medför reglerna däremot rätt till godtycklig uppdelning av
det gemensamma företagets vinstresultat inom ramen för s. k. marknadsmässigt
vederlag åt den ene av makarna. Reglerna konstruerades också om så
att alla tänkbara uppdelningar kan ske i syfte att skaffa gynnsammare
förhållanden för familjemedlemmar i såväl skatte- som socialförsäkringshänseende
än som motsvaras av den faktiska arbetsinsatsen.

Denna favorisering av en viss grupp skattskyldiga framstår som djupt
orättvis. Vi instämmer därför i motionärernas uppfattning att de tidigare
principerna snarast bör återinföras. De ändrade reglerna bör tillämpas
fr. o. m. 1979 års taxering.

dels ansett att utskottet under moment 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:1455 yrkandet 2
antar följande

Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrives att 20 5, punkt 2 av anvisningarna till 20 5, punkt
1 av anvisningarna till 22 5, punkt 11 av anvisningarna till 29 5, punkt
13 av anvisningarna till 32 >; och anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen
(1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Reservanternas förslag

20 5

Vid beräkningen 43 5 3 mom.

Avdrag må icke ske för: Avdrag må icke ske för:

den skattskyldiges sitt hushåll;

värdet av arbete, som i den skatt- värdet av arbete, som i den skatt skyldiges

förvärvsverksamhet ut- skyldiges förvärvsverksamhet ut -

SkU 1977/78:25

Nuvarande lydelse Reservanternas förslag

förts av den skattskyldige själv eller förts av den skattskyldige själv eller

andre maken eller av den skattskyl- andre maken eller av barn sorn ej an diges

barn sorn ej fyllt 16 år; ses tillhöra arbetspersonalen;

ränta å till kapitalförlust.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 20 5

2. Barn under 16 år anses ej tillhöra
arbetspersonalen.

Barn, sorn fyllt 16 år och som deltagit
i den skattskyIdiges fötvärvsverksamhet,
anses tillhöra arbetspersonalen.
Detta gäder dock icke barn som
pä heltid bedriver studier eller genomgår
annan utbildning, utom såvitt avser
arbete som utförts under sommarferier
eller annat uppehåll av minst en månads
varaktighet. Har barnet ej fyllt
18 år, anses det tillhöra arbetspersonalen
endast om dess inkomst av arbete
i den skattskyldiges förvärvsverksamhet
är så stor, att den som sådan
föranleder skatteplikt för barnet enligt

51 f

Frågan om taxeringsåret (se 65 §).

Avdrag för för arbetsinsatsen.

till 22 §

1. Till driftkostnader lösegendom, m. m.

Till reparation och underhåll.

Som driftkostnad tillhörande fördelningsledningar.

Kostnad för motsvarande tillämpning.

Värdet av sorn intäkt.

Avdrag för till 29 S.

Redovisar arbetsgivare om jordbruksfastighet.

Skattskyldigs barn anses tillhöra arbetspersonalen
i de fäll som anges i
punkt 2 av anvisningarna till 20 f
Skattskyldigs barn, sorn fyllt 16 år, Barn taxeras självt för den in -

SkU 1977/78:25

Nuvarande lydelse

taxeras självt för den inkomst av arbete
på fastigheten som barnet kan
ha haft i form av pengar, naturaförmåner
el ler annat, dock högst för vad
som motsvarar marknadsmässigt
vederlag för barnets arbetsinsats.
Motsvarande belopp får dragas av
som driftkostnad. För lön och underhåll
till den skattskyldiges barn,
som ej fyllt 16 dr, får avdrag icke göras.
Lönen och underhållet skall då
ej heller upptagas som inkomst för
barnet.

Punkt 18 av jordbruk:

Reservanternas förslag

komst av arbete på fastigheten som
barnet kan ha haft i form av pengar,
naturaförmåner eller annat under tid
då barnet tillhört arbetspersonalen,
dock högst för vad som motsvarar
marknadsmässigt vederlag för barnets
arbetsinsats. Motsvarande belopp
får dragas av som driftkostnad.
För lön och underhåll till barn som
deltagit i arbetet men därvid icke tillhört
arbetspersonalen får avdrag icke
göras. Lönen och underhållet skall
då ej heller upptagas som inkomst
för barnet.

till

11. Punkt 1 åttonde stycket av anvisningarna
till 22 S äger motsvarande
tillämpning beträffande inkomst
av rörelse.

13. Är skattskyldig

Uppgår makens arbetsinsats i företaget
till minst 400 timmar under
beskattningsåret, beskattas maken
själv för det vederlag som han uppburit
från företaget under förutsättning
att ersättningen är att anse som
marknadsmässig. Om maken till
följd av att företaget påbörjat eller
nedlagt sin verksamhet icke kunnat
arbeta i företaget under hela beskattningsåret,
gäller vad nyss sagts
under förutsättning att arbetsinsatsen
uppgår till minst 200 timmar.
Understiger makens arbetsinsats
vad sålunda föreskrivits eller överstiger
ersättningen vad som kan
anses marknadsmässigt, skall före -

29 S

11. Skattskyldigs barn anses tillhöra
arbetspersonalen i de fall som anges
i punkt 2 av anvisningarna till 20$.

Punkt 1 nionde stycket av anvisningarna
till 22 S äger motsvarande
tillämpning beträffande inkomst av
rörelse.

Uppgår makens arbetsinsats i företaget
till minst 600 timmar under
beskattningsåret, beskattas maken
själv för det vederlag som han uppburit
från företaget under förutsättning
att ersättningen är att anse som
marknadsmässig. Om maken till
följd av att företaget påbörjat eller
nedlagt sin verksamhet icke kunnat
arbeta i företaget under hela beskattningsåret,
gäller vad nyss sagts
under förutsättning att arbetsinsatsen
uppgår till minst 300 timmar.
Understiger makens arbetsinsats
vad sålunda föreskrivits eller överstiger
ersättningen vad som kan
anses marknadsmässigt, skall fore -

tin 32 5
andra stycket.

SkU 1977/78:25

Nuvarande lydelse

tagsledaren beskattas för makens
ersättning eller den del av ersättningen
som överstiger den marknadsmässiga.
Arbetsinsats i makarnas
gemensamma bostadsutrymme
får medräknas om med hänsyn till
rörelsens art och andra sådana
omständigheter skäl därtill föreligger.
Vid bedömande av om make
under beskattningsåret arbetat föreskrivet
antal arbetstimmar skall
anses att han under tid, då han
uppburit sjukpenning eller föräldrapenning
enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring eller därmed jämförlig
ersättning enligt annan författning,
arbetat i samma omfattning
som närmast före den tid, då sådan
ersättning uppburits.

Reservanternas förslag

Ersättning för utfört arbete från
fåmansföretag till företagsledares eller
dennes makes barn, som ej uppnått
16 års ålder, beskattas hos den
av makarna som har den högsta inkomsten
från företaget,eller,om makarna
har lika stor inkomst från företaget,
hos den äldste maken. Denna
föreskrift tillämpas härjämte i fråga
om ersättning till barn sorn fyllt 16 år
om barnet på hellid bedriver studier
eller genomgår annan utbildning,
utom såvitt avser arbete som utförts
under sommarferier eller annat uppehåll
av minst en månads varaktighet.
Detsamma gäder även för ersättning
till barn, som fyllt 16 men ej 18 år,
såvida barnets inkomst på grund av arbetet
i företaget icke är så stor att den

SkU 1977/78:25

Nuvarande lydelse

Vad i hansy

Reservanternas förslag

som sådan föranleder skatteplikt för
barnet enligt 51 s11 samt för den del av
ersättningen för barnets arbete som
överstiger marknadsmässigt vederlag
för arbetsinsatsen.

härtill.

till 52 S

Ha makar sjätte styckena.

Verksamheten anses femte stycket.

När verksamheten bedrivits av
den ena av makarna men den andra
maken (medhjälpande make) arbetat
i verksamheten minst 400 timmar
under beskattningsåret, får makarna
fördela inkomsten sig emellan så att
en del av hela inkomsten av förvärvskällan,
beräknad enligt lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
före schablonavdrag för egenavgifter
enligt punkt 2 a av anvisningarna till
22 K och punkt 9 a av anvisningarna
till 29 K, hänföres till medhjälpande
make. Denna del får icke upptagas till
högre belopp än som kan anses
motsvara marknadsmässigt vederlag
för medhjälpande makes arbete jämte
egen sjukpenning eller annan ersättning
som avses i punkt 14 av anvisningarna
till 21 S eller punkt 9 av
anvisningarna till 28 S. Omfattar beskattningsåret
kortare eller längre tid
än 12 månader, jämkas antalet arbetstimmar
med hänsyn härtill. Arbetsinsats
i makarnas gemensamma
bostadsutrymme får medräknas om
med hänsyn till rörelsens art och
andra omständigheter skäl därtill föreligger.
Vid bedömande av om
medhjälpande make under beskattningsåret
arbetat föreskrivet antal ar -

När verksamheten bedrivits av
den ena av makarna men den andra
maken (medhjälpande make) arbetat
i verksamheten minst 600 timmar
under beskattningsåret, skall makarna
fördela inkomsten sig emellan så
att en del av hela inkomsten av
förvärvskällan, beräknad enligt lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
före schablonavdrag för egenavgifter
enligt punkt 2 a av anvisningarna
till 22 § och punkt 9 a av
anvisningarna till 29 §, hänföres till
medhjälpande make. Denna del
upptages till ett belopp som motsvarar
marknadsmässigt vederlag för medhjälpande
makes arbete jämte egen
sjukpenning eller annan ersätting
som avses i punkt 14 av anvisningarna
till 21 § eller punkt 9 av anvisningarna
till 28 §, dock högst en tredjedel
av heta inkomsten. Omfattar
beskattningsåret kortare eller längre
tid än 12 månader, jämkas antalet
arbetstimmar med hänsyn härtill.
Arbetsinsats i makarnas gemensamma
bostadsutrymme får medräknas
om med hänsyn till rörelsens art och
andra omständigheter skäl därtill
föreligger. Vid bedömande av om
medhjälpande make under beskatt -

SkU 1977/78:25

Nuvarande lydelse

belstimmar skall anses att han under
tid. då han uppburit sjukpenning eller
föräldrapenning enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring eller
därmed jämförlig ersättning enligt
annan författning, arbetat i samma
omfattning som närmast före
den tid. då sådan ersättning uppburits.

1 de

Ha makarna
Vad som
Av 65 S -

Reservaniernas förslag

ningsåret arbetat föreskrivet antal
arbetstimmar skall anses att han
under tid, då han uppburit sjukpenning
eller föräldrapenning enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring
eller därmed jämförlig ersättning
enligt annan författning, arbetat
i samma omfattning som närmast
före den tid, då sådan ersättning
uppburits.

eller kapitalinsats.

tillkommer honom.

-av förvärvskällan.

-leva tillsammans.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på
den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas
första gången vid 1979 års taxering.

l.beträffande bilförmån
av Erik Wärnberg (s), Valter Kristenson (s), Tage Johansson (s), Olle
Westberg i Hofors (s), Hagar Normark (s) och Eric Marcusson (s), som

dels anfört följande:

Den speciella regel för värdering av bilförmån för företagsledare i
fåmansföretag, som innebar att en körsträcka av minst 1 000 mil för privat
bruk skulle läggas till grund för värderingen, tillkom våren 1976 som ett led i
de åtgärder som riktade sig mot att aktiebolagsformen utnyttjades för
skatteflykt. Beslutet hösten 1977 att slopa denna regel leder till att man åter
öppnat möjligheterna för obehöriga skatteförmåner. Vi instämmer därför i
motionärernas uppfatting att detta beslut bör upphävas.

dels ansett att utskottet under moment 2 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:1455 yrkandet 4
antar följande

Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrives att 42 § och anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen
(1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

SkU 1977/78:25

Nuvarande lydelse

Reservanternas förslag

42 §

Värdet av bostadsförmån finnas lämplig.

Värdet av produkter ortens pris.

Regeringen eller efter regeringens
bemyndigande riksskatteverket fastställerför
varje kalenderår föreskrifter
för värdering av bilförmån enligt de
grunder som anges i anvisningarna.
Med bilförmån förstås sådan förmån
att för privat bruk få utnyttja bil som
tillkommer skattskyldig på grund av
anställning eller uppdragsförhållande
eller av annan liknande grund.

(Se vidare anvisningarna.)

Vid beräkning av värde av förmån
av att för privat bruk få utnyttja arbetsgivaren
tillhörig bil skall, såvitt gäller
företagsledare i fämansföretag eller
honom närstående person, anses som
om bilen i privat bruk körts minst 1 000
mil.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 42 §

Stundom inträffar till ledning.

Värdet av motsvarande kvantiteter.

I fråga som skäligt.

Värdet av bilförmån skall bestämmas
enligt schablon på grundval av
genomsnittliga faktiska kostnader för
innehav av bilar i olika pris- och
årsklasser vid olika årliga körsträckor.

Bilén skall anses ha körts minst 1 000
mil i privat bruk under året, om icke
den skattskyldige kan göra sannolikt
att den privata körsträckan har varit
mindre. Har företagsledare i fåmansföretag
eller honom närstående person
fått utnyttja bilsom är betydligt dyrare
än vad som kan anses erforderligt med
hänsyn tillföretagets verksamhet, skall
till det enligt schablon beräknade
värdet av bilförmån läggas ett belopp
som kan anses motsvara skillnaden
mellan de faktiska kostnaderna för
bilens användning i verksamheten och
de för verksamheten erforderliga kostnaderna.
Kan bil antagas ha anskaffats
helt eller huvudsakligen för den

SkU 1977/78:25

Nuvarande lydelse

skattskyldiges privata bruk, skall värdet
av förmånen bestämmas till ett
belopp motsvarande hela eller den
huvudsakliga delen av de bilkostnader
som har påförts företaget, dock att
värdet icke pä grund härav får
bestämmas till lägre belopp än det som
framkommer vid en värdering enligt
schablon.

Reservanternas förslag

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på
den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas
första gången vid 1979 års taxering.