SkU 1977/78:20

Skatteutskottets betänkande
1977/78:20

med anledning av propositionen 1977/78:79 om ändrade beskattningsregler
för koncernbidrag m. m. jämte motioner

Propositionen

Regeringen (budgetdepartementet) föreslår i propositionen 1977/78:79 att
riksdagen antar vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

2. lag ändring i förordningen (1960:63) om rätt till förlustutjämning vid
taxering för inkomst.

I propositionen föreslås en ändring i bestämmelserna om kommunal
beskattning av koncernbidrag. F. n. gäller att koncernbidrag, som utges för att
täcka förlust hos det mottagande företaget, i vissa fall inte får avräknas mot
förlusten vid den kommunala taxeringen. I stället beskattas det mottagande
företaget kommunalt för hela bidraget. Nu föreslås att regeringen skall få
möjlighet att medge att sådana koncernbidrag får kvittas mot förluster i
särskilt angelägna fall, t. ex. när förlustföretagets verksamhet har väsentlig
betydelse för sysselsättningen på en eller flera orter. Sådant medgivande
avses kunna lämnas i fråga om koncernbidrag som har utgivits under år 1976
eller senare år.

Vidare föreslås att regeringen på ansökan skall kunna föreskriva att statligt
stöd, som utgår till företag i vissa krisdrabbade branscher eller som utges av
regionalpolitiska skäl i form av lån med s. k. villkorlig återbetalningsskyldighet,
vid inkomsttaxeringen skall jämställas med statsbidrag. Detta innebär
inte att den avtalade skyldigheten för mottagaren att återbetala erhållna
medel rubbas. Den nya bestämmelsen avses kunna tillämpas på stöd som har
beviljats under år 1977 eller senare.

Slutligen föreslås att tiden för skattemässig förlustutjämning skall
förlängas för aktiebolag och ekonomiska föreningar från sex till tio år.
Förlängningen skall omfatta förluster för vilka avdrag annars skulle ha
kunnat medges senast vid 1977 års taxering.

Författningsförslagen har följande lydelse.

1 Riksdagen 1977/78. 6 sami. Nr 20

SkU 1977/78:20

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrives att 57 § 3 mom. och anvisningarna till 19 §
kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

57 §

3 mom.1 Hava i annat fall än i 43 § 1 mom. sägs näringsidkare, mellan vilka
intressegemenskap råder (moder- och dotterföretag eller företag under i
huvudsak gemensam ledning), vid affärer sinsemellan genom åsättande av
högre eller lägre pris än de i allmänhet gällande eller andra liknande åtgärder
åstadkommit, att inkomst av deras verksamhet /' icke oväsentlig mån
redovisats inom annan kommun än den, där inkomsten skulle redovisats, om
intressegemenskap icke förefunnits, skall såsom beskattningsort för den
näringsidkare, hos vilken för hög inkomst sålunda redovisats, beträffande
skälig del av hans inkomst gälla den kommun, där den andre näringsidkaren
skulle utgjort skatt för inkomsten, om dylika åtgärder icke vidtagits.

Har koncernbidrag som avses i
43 § 3 mom. föranlett att inkomst
redovisats inom annan kommun än
den, där inkomsten skulle redovisats
om bidraget icke lämnats, äga
bestämmelserna i första stycket motsvarande
tillämpning på den, som
mottagit bidraget. Lämnas sådant
bidrag för att täcka underskott i
förvärvskälla avseende verksamhet
som bedrives av det mottagande företaget,
kan regeringen, om synnerliga
skäl därtill föreligga, medgiva att
bidraget får avräknas mot underskottet
även i de fall då förutsättningar
för sådan avräkning eljest icke föreligga.

Anvisningar

till 19 S2

Socialhjälp, begravningshjälp samt underhåll, som lämnats fånge eller
patient å hospital, m. m. dyl. är icke att hänföra till skattepliktig inkomst.
Detsamma gäller i fråga om till föreningar influtna medlemsavgifter.

1 Senaste lydelse 1965:573.

2Senaste lydelse 1977:279.

SkU 1977/78:20

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Med skadeståndsförsäkring forstås försäkring, enligt vilken den försäkrade
äger utfå ersättning för skadestånd vartill han är berättigad på grund av
personskada (överfallsskydd o. d.).

Ersättning till följd av personskada som utgår i annan form än periodisk
utbetalning(engångsbelopp)och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur
utgör skattepliktig intäkt såvida icke annat följer av övriga bestämmelser i
denna lag.

Om engångsbelopp, som utgår till följd av personskada, utgör ersättning för
framtida förlust av skattepliktig inkomst, skall dock 40 procent av beloppet
avräknas såsom icke skattepliktig del. Uppbär skattskyldig två eller flera
sådana engångsbelopp till följd av samma personskada, skall vad som nu har
sagts gälla varje sådant belopp. Vad som avräknas från ett eller flera
engångsbelopp under beskattningsåret får emellertid - i förekommande fall
tillsammans med vad som avräknats tidigare år - för samma personskada
sammanlagt icke överstiga femton basbelopp enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring. Härvid skall avräknad del av ett engångsbelopp uttryckas i
det basbelopp, som har fastställts för januari månad det beskattningsår under
vilket engångsbeloppet blivit tillgängligt för lyftning.

Utbytes sådan livränta eller del därav, som utgår till följd av personskada
och utgör skattepliktig intäkt enligt 32 § 1 morn., mot engångsbelopp, gälla
bestämmelserna i föregående stycke beträffande sådant engångsbelopp.
Utbytes annan livränta eller del därav, som utgör skattepliktig intäkt enligt
32 § 1 morn., mot engångsbelopp, skall hela engångsbeloppet upptagas såsom
skattepliktig intäkt. Sker utbyte, helt eller delvis, av annan livränta än nu
sagts mot engångsbelopp, skall beloppet anses utgöra icke skattepliktig
intäkt.

Lön, som utgår från arbetsgivare i sådana fall, då denne på grund av 3 kap.
16 § andra eller tredje stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring äger
uppbära arbetstagaren tillkommande ersättning från allmän försäkringskassa,
är skattepliktig intäkt. För arbetsgivaren är den av honom i nämnda fall
uppburna ersättningen från försäkringskassan ävensom annan därifrån
uppburen ersättning i anledning av kostnad för den anställdes räkning att
betrakta som skattepliktig inkomst, dock att ersättningen icke är skattepliktig
för arbetsgivaren, därest den till den anställde utbetalda lönen eller den för
honom havda kostnaden utgör för arbetsgivaren icke avdragsgill utgift i
förvärvskälla. Ersättning, som annorledes än i form av pension eller annan
livränta utbetalas av arbetsgivare vid yrkesskada eller arbetsskada i de fall, då
arbetsgivaren står s. k. självrisk enligt lagen (1954:243)om yrkesskadeförsäkring
eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, räknas till skattepliktig
inkomst enligt de grunder som skulle hava gällt vid försäkring enligt
sistnämnda lag.

Skatteplikt föreligger icke för bidrag från stat eller kommun, vilka enligt av

SkU 1977/78:20

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

regeringen eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser utgå, i
samband med utbildning eller omskolning, till arbetslösa och partiellt
arbetsföra samt med dem i fråga om sådana bidrag likställda i den mån
bidragen avse traktamente och särskilt bidrag. Skatteplikt föreligger ej heller
för bidrag som utgår enligt förordningen om bidrag till vanföra ägare av
motorfordon.

Statsbidrag, som utgår till näringsidkare för hans näringsverksamhet, är
icke skattepliktig inkomst, om bidraget använts för att bestrida kostnad för
vilken rätt till avdrag icke föreligger vare sig direkt såsom omkostnad eller i
form av årliga värdeminskningsavdrag. Har bidraget använts för att bestrida
sådan kostnad i verksamheten som är på en gång avdragsgill vid taxeringen,
utgör bidraget skattepliktig intäkt. Är den kostnad för vilken bidraget utgår
avdragsgill vid taxeringen för tidigare beskattningsår än det då bidraget skall
upptagas som intäkt, får den skattskyldige i stället åtnjuta avdrag för
kostnaden vid taxeringen för det år då bidraget upptages som intäkt. Yrkande
härom skall göras i deklarationen avseende det beskattningsår då yrkande om
avdraget eljest enligt denna lag först skolat framställas. Återbetalas bidrag,
som upptagits som intäkt, får den skattskyldige göra avdrag för det
återbetalade beloppet. Har bidraget använts för att anskaffa tillgång, för
vilken anskaffningskostnaden får avdragas genom årliga värdeminskningsavdrag,
skall vid beräkning av värdeminskningsavdrag såsom anskaffningskostnad
anses endast så stor del av kostnaden som icke täckts av bidraget. Är
bidraget större än det taxeringsmässiga restvärdet för tillgången, skall ett
belopp motsvarande skillnaden utgöra skattepliktig intäkt för mottagaren.
Återbetalas statsbidrag, som påverkat beräkningen av anskaffningskostnaden
i nu avsett hänseende, får tillgångens avskrivningsunderlag ökas med
vad som återbetalats, dock med högst det belopp varmed beräkningen
påverkats. I den mån statsbidrag enligt vad nyss föreskrivits utgjort
skattepliktig intäkt, färdén skattskyldige vid återbetalningen tillgodoföra sig
avdrag för den del som sålunda utgjort skattepliktig intäkt. Har bidraget
använts för att anskaffa tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning
(lager), utgör bidraget skattepliktig intäkt, men skall å andra sidan vid
tillämpning av 41 § och anvisningarna till nämnda paragraf den del av lagret
för vilken anskaffningskostnaden täckts av bidraget icke medräknas vid
värdesättningen av tillgångarna. Återbetalas statsbidrag, som använts för
anskaffande av lagertillgångar, får den skattskyldige göra avdrag för det
återbetalade beloppet. Tillgångarnas anskaffningsvärde skall därvid anses
ökat med det återbetalade beloppet. Vad som ovan sagts i detta stycke äger
motsvarande tillämpning för statsbidrag i form av amorteringsfritt lån
(avskrivningslån). Omställningsbidrag enligt arbetsmarknadskungöreisen
(1966:368) och kontant arbetsmarknadsstöd utgör skattepliktig intäkt.

SkU 1977/78:20

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Lämnar slaten slöd lill förelag i
form av lån, för vilket ålerbetalningsskyldighelen
är beroende av företagets
framtida resultatutveckling eller annan
liknande omständighet, kan regeringen,
om synnerliga skäl därtill föreligga,
pä ansökan av företaget besluta
att bestämmelserna i föregående
slycke om statsbidrag, som användes
för alt bestrida pä en gång avdragsgilla
kostnader, skola äga motsvarande
tillämpning ifråga om länet. I beslutet
skall anges om länet i sin helhet skall
utgöra skattepliktig intäkt under det
beskattningsår då länet ställes till företagets
förfogande eller om utbetalat
lånebelopp skall utgöra skattepliktig
intäkt under beskattningsår till vilket
utbetalningen är hän/örlig.

Skatteplikt föreligger icke för engångsbidrag som utgår i samband med
arbetsplacering som utgör led i arbetsmarknadsstyrelsens omhändertagande
av flyktingar.

Skatteplikt föreligger ej heller för bidrag, som stiftelsen Dag Hammarskjölds
Minnesfond till fullföljande av sitt ändamål utgiver för mottagarens
utbildning.

Enligt 46 § 2 mom. första stycket 4) föreligger viss rätt til! avdrag för bidrag
till barns underhåll. Sådant underhållsbidrag skall icke hänföras till skattepliktig
inkomst.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på
den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1. De nya bestämmelserna i 57 tj 3 mom. tillämpas i fråga om bidrag som
har lämnats under beskattningsår för vilket taxering sker år 1977 eller senare
år.

2. De nya bestämmelserna i anvisningarna till 19 § tillämpas i fråga om lån
som har beviljats under år 1977 eller senare år.

SkU 1977/78:20

2 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1960:63) om rätt till förlustutjämning
vid taxering för inkomst

Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1960:63) om rätt till
förlustutjämning vid taxering för inkomst
dels att i 1 och 11 SS ordet ”förordning” skall utbytas mot ”lag”,
dels att illS ordet ”Konungen” skall utbytas mot ”regeringen”,
dels att rubriken till förordningen samt 3 och 10 SS skall ha nedan angivna
lydelse.

Lag om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst

Nuvarande lydelse

Förlustavdrag må utnyttjas senast
det beskattningsår, för vilket taxering
sker sjätte kalenderåret efter
det, då taxering för förluståret ägt
rum. Förlustavdraget må, om den
skattskyldige så önskar, fördelas på
två eller flera år inom den nyss
angivna tidsperioden. Hinder möter
ej att med olika belopp erhålla förlustavdrag
vid taxering till statlig och
till kommunal inkomstskatt.

Föreslagen lydelse

Förlustavdrag må utnyttjas senast
det beskattningsår, för vilket taxering
sker sjätte eller - såvitt galler
förlustavdrag som yrkas av aktiebolag
eller ekonomisk förening - tionde
kalenderåret efter det, då taxering för
förluståret ägt rum. Förlustavdraget
må, om den skattskyldige så önskar,
fördelas på två eller flera år inom den
nyss angivna tidsperioden. Hinder
möter ej att med olika belopp erhålla
förlustavdrag vid taxering till statlig
och till kommunal inkomstskatt.

Rätten till förlustavdrag bortfaller, om den skattskyldige för förluståret
åsatts taxering, vid vilken beskattningsbar inkomst fastställts. Vad nu sagts
har dock ej avseende å fall, där fastställandet av den beskattningsbara
inkomsten berott på att investeringsfond, särskild nyanskaffningsfond eller
fond för återanskaffning av fastighet återförts till beskattning eller, såvitt
fråga är om taxering till kommunal inkomstskatt, garantibelopp för fastighet
upptagits såsom skattepliktig inkomst.

Har skattskyldig försatts i konkurs Har skattskyldig försatts i konkurs
och har konkursen icke blivit ned- och har konkursen icke blivit nedlagd
på grund av att borgenärerna
erhållit full betalning, må den skattskyldige
vid taxering för det beskattningsår,
varunder beslut om konkursen
meddelats, och för senare år icke
åtnjuta avdrag enligt denna förord -

lagd på grund av att borgenärerna
erhållit full betalning, må den skattskyldige
vid taxering för det beskattningsår,
varunder beslut om konkursen
meddelats, och för senare år icke
åtnjuta avdrag enligt denna lag för

1 Senaste lydelse 1967:753.

SkU 1977/78:20

Nuvarande lydelse

niny (or förlust, som uppkommit
under konkursen eller tidigare.

Har skattskyldig eller vanligt handelsbolag
eller kommanditbolag,
vari han är delägare, erhållit ackord
utan konkurs, må i förlustavdrag,
som enligt denna förord ni ny medgives
vid taxering för det beskattningsår,
varunder ackordet beviljats,
eller för senare år, icke inräknas
under förstnämnda beskattningsår
eller tidigare uppkommet underskott
i sådan förvärvskälla, till vilken
efterskänkt skuld varit att hänföra.

Föreslayen lydelse

förlust, som uppkommit under konkursen
eller tidigare.

Har skattskyldig eller vanligt handelsbolag
eller kommanditbolag,
vari han är delägare, erhållit ackord
utan konkurs, må i förlustavdrag,
som enligt denna lay medgives vid
taxering för det beskattningsår, varunder
ackordet beviljats, eller för
senare år, icke inräknas under förstnämnda
beskattningsår eller tidigare
uppkommet underskott i sådan förvärvskälla,
till vilken efterskänkt
skuld varit att hänföra.

Sker genom uislay av Kunyl. Maj:t
eller kammarrätten eller genom beslut
av prövninysnämnd ändring i
taxering till statlig eller kommunal
inkomstskatt av beskaffenhet att
inverka på rätten till förlustavdrag
eller på beräkningen av storleken av
sådant avdrag, må - utan avseende å
att lagakraft åkommit taxering, vid
vilken förlustavdraget utnyttjats eller
ägt utnyttjas - besvär, under
yrkande om den ändring i sistnämnda
taxering som föranledes av
förenämnda utslag eller beslut, anföras
av skattskyldig, taxeringsintendent
och, såvitt angår taxering till
kommunal inkomstskatt, vederbörande
kommun.

Besvären skola anföras av skattskyldig
elier kommun inom sex
månader och av taxeringsintendent
inom åtta månader från den dag det
besvärsgrundande utslayct eller beslutet
meddelades.

Enligt denna paragraf anförda
besvär må ej företagas till avgörande.

Sker genom dom av reyerinysrätten
eller kammarrätt eller genom beslut
av skatterärt ändring i taxering till
statlig eller kommunal inkomstskatt
av beskaffenhet att inverka på rätten
till förlustavdrag eller på beräkningen
av storleken av sådant avdrag, må
- utan avseende å att laga kraft
åkommit taxering, vid vilken förlustavdraget
utnyttjats eller ägt utnyttjas
- besvär, under yrkande om
den ändring i sistnämnda taxering
som föranledes av förenämnda dom
eller beslut, anföras av skattskyldig,
taxeringsintendent och, såvitt angår
taxering till kommunal inkomstskatt,
vederbörande kommun.

Besvären skola anföras av skattskyldig
eller kommun inom sex
månader och av taxeringsintendent
inom åtta månader från den dag
besvärsgrundande dom eller beslut
meddelades.

Enligt denna paragraf anförda
besvär må ej företas till avgörande,

SkU 1977/78:20

Nuvarande lydelse

förrän den taxering, som med
förenämnda utslag eller beslut avses,
slutligt avgjorts.

I fråga om besvär, som här avses,
skall vad i 103 och 104 §§ taxeringslagen
stadgas äga motsvarande tilllämpning.
Jämväl i övrigt skola, där
ej annat framgår av vad i denna
förordning sägs, taxeringslagens föreskrifter
äga motsvarande tillämpning.

Föreslagen lydelse

förrän den taxering, som med
förenämnda dom eller beslut avses,
slutligt avgjorts.

I fråga om besvär, som här avses,
skall vad i 103 och 104 §§ taxeringslagen
stadgas äga motsvarande tilllämpning.
Jämväl i övrigt skola, där
ej annat framgår av vad i denna lag
sägs, taxeringslagens föreskrifter äga
motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på
den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling. De nya
bestämmelserna i 3 § första stycket tillämpas i fråga om förlust under
beskattningsår för vilket taxering har skett åren 1971-1977 eller sker senare
år.

Motionerna

Med anledning av propositionen har väckts motionerna

1977/78:952 av Erik Hovhammar m. fl. (m, c) vari hemställs att riksdagen
med anledning av propositionen 1977/78:79 beslutar

1. att förlänga förlustutjämningsperioden till tio år för aktiebolag och
ekonomiska föreningar samt för fysiska personer som redovisat förlust på
grund av underskott av jordbruksfastighet eller rörelse,

2. att medge riksskatteverket rätt att då skäl härför föreligger ge fåmansbolag
tillstånd att utnyttja förlustavdrag trots att förutsättningar härför enligt
8 och 9 §§ förordningen om förlustutjämning inte föreligger,

3. att hos regeringen hemställa om utredning beträffande fämansbolagens
rätt att göra förlustavdrag;

1977/78:976 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen
beslutar avslå regeringens proposition 1977/78:79 punkten 2 vad avser
ändring i förordningen (1960:63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för
inkomst;

1977/78:978 av Erik Wärnberg m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen avslår
propositionens förslag till lag om ändring i förordningen (1960:63) om rätt till
förlustutjämning vid taxering för inkomst.

SkU 1977/78:20

Utskottet

I propositionen föreslås vissa ändringar av bestämmelserna om beskattning
av koncernbidrag och statliga lån med s. k. villkorlig återbetalningssky Idighet
samt av reglerna om förlustutjämning vid inkomsttaxeringen. Ändringarna
syftar till att eliminera eller lindra vissa för företagen i nuvarande konjunkturläge
särskilt påtagliga negativa effekter av beskattningsreglerna. 1 det
följande behandlar utskottet de olika förslagen var för sig.

Beskattningen av koncernbidrag

Beskattningsreglerna om öppna koncernbidrag ger i princip samma
möjligheter till resultatutjämning mellan verksamheter som bedrivs av olika
företag inom en koncern som om verksamheterna hade bedrivits av ett enda
företag. I enlighet med de allmänna principer, som gäller för bestämmande av
kommunernas beskattningsunderlag, får det mottagande företagets underskott
vid den kommunala taxeringen avräknas mot koncernbidraget endast
när företagens verksamheter är så nära integrerade, att verksamheterna
skulle ha ansetts ingå i samma förvärvskälla, om de hade bedrivits av ett och
samma företag. Föreligger inte sådan integration mellan koncernföretagens
verksamheter, (år det mottagande företagets underskott inte kvittas mot
koncernbidraget. 1 stället skall det mottagande företaget beskattas för hela
koncernbidraget i det givande företagets kommun.

Bestämmelserna om kommunal beskattning av koncernbidrag medför att
bidrag, som utgår för att täcka förluster hos det mottagande företaget, i många
fall måste utges med betydligt större belopp än som motsvarar förlusten för
att också kompensera förlustföretaget för den statliga och kommunala
inkomstskatt som belöper på koncernbidraget. För att underlätta utgivandet
av koncernbidrag till förlustdrabbade företag föreslås i propositionen en
uppmjukning av bestämmelserna, som innebär följande. Har koncernbidrag
lämnats under år 1976 eller senare år för att täcka underskott i det mottagande
företagets verksamhet, skall regeringen - om synnerliga skäl föreligger -kunna medge dispens från förbudet mot kvittning, när det givande och
mottagande företaget är verksamma i olika kommuner och verksamheterna
inte är integrerade. I propositionen uttalas att dispens skall kunna medges
endast om det mottagande företagets verksamhet har väsentlig betydelse för
sysselsättningen på en eller flera orter eller om det i övrigt från samhällsekonomisk
synpunkt är angeläget att företagets fortlevnad tryggas.
Dessutom bör omständigheterna vara sådana att det kan antas att kvittningsförbudet
kan komma att innebära en väsentlig ekonomisk olägenhet för
koncernen och därigenom medföra risk för att förlustföretagets verksamhet
inte kan upprätthållas. Föredragande departementschefen framhåller också,
att de kommunala intressena skall beaktas vid dispensprövningen.

Med hänsyn till angelägenheten av att beskattningsreglerna inte hindrar
från samhälls- och företagsekonomisk synpunkt önskvärda vinstöverfö -

SkU 1977/78:20

ringar mellan koncernföretag, tillstyrker utskottet den föreslagna ändringen
av bestämmelserna om beskattning av koncernbidrag. Det bör emellertid
framhållas att förslaget i propositionen innebär ett avsteg från vedertagna
principer för den kommunala beskattningen. Dispens bör därför endast
medges i angelägna fall i överensstämmelse med de riktlinjer för tillståndsgivningen
som redovisats i propositionen. Utskottet förutsätter vidare att
dispensregeln omprövas i samband med det slutliga ställningstagandet till
företagsskatteberedningens nyligen avlämnade slutbetänkande.

Beskattningen av statliga lån med villkorlig äterbetalningsskyldighet

Under senare tid har statsmakterna beslutat om betydande arbetsmarknads-
och regionalpolitiska stödåtgärder till krisdrabbade branscher och
enskilda företag bl. a. i form av lån, för vilka återbetalningsskyldigheten är
villkorad med hänsyn till det låntagande företagets framtida vinstutveckling
eller annan liknande omständighet.

Enligt nuvarande bestämmelser utgör ett uppburet lånebelopp inte skattepliktig
intäkt och återbetalning av lånet är inte avdragsgill vid taxeringen.
Detta gäller även lån med villkorlig äterbetalningsskyldighet. Statsbidrag
utgör däremot i princip skattepliktig intäkt, om det använts för att bestrida
kostnader, som är avdragsgilla antingen direkt som omkostnad eller i form av
årliga värdeminskningsavdrag.

För att de nu aktuella lånen, som uppgår till betydande belopp, skall få
avsedda redovisningstekniska och skattemässiga konsekvenser har krav
framförts på att lånen vid inkomstbeskattningen i princip skall kunna
behandlas på samma sätt som statsbidrag. Med anledning härav föreslås i
propositionen, att anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen (KL) skall
kompletteras med en bestämmelse av innebörd att, om staten lämnat företag
lån med villkorlig äterbetalningsskyldighet, regeringen skall - om synnerliga
skäl föreligger - på ansökan av företaget kunna besluta, att bestämmelserna
om statsbidrag, som används för att bestrida på en gång avdragsgilla
kostnader, skall tillämpas i fråga om lånet. Avsikten är att dispens endast
skall medges företag, vars verksamhet har avgörande betydelse för sysselsättningen
inom en eller flera regioner eller i övrigt har väsentlig betydelse
från samhällsekonomisk synpunkt. Vidare fordras att lånet behövs för att
trygga företagets fortsatta verksamhet. I beslutet skall anges om lånet i sin
helhet skall beskattas i anslutning till att det ställs till företagets förfogande
eller om beskattningen skall ske i takt med att lånet kontant betalas ut.

Innebörden av förslaget, som utskottet tillstyrker, är att - om dispens
medges - det utbetalade lånebeloppet skall tas upp som skattepliktig intäkt
och avdrag medges för återbetalat belopp. Låntagaren har rätt till avdrag för
de kostnader, som lånet använts till, enligt de allmänna avdragsreglerna i KL
och således inte enligt de speciella regler som gäller för statsbidrag. Detta
framgår inte helt klart av författningsförslaget, varför utskottet föreslår en
viss ändring av författningstexten.

SkU 1977/78:20

Förlustutjämning

Fysisk eller juridisk person, som för visst beskattningsår redovisar förlust,
kan enligt förordningen (1960:63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för
inkomst få avdrag för förlusten under en sexårsperiod efter förluståret. På
grund av det ansträngda läge som företag i flera branscher f. n. befinner sig i
finns det risk för att många företag inte kommer att kunna utnyttja rätten till
förlustutjämning under den föreskrivna sexårsperioden. I propositionen
föreslås därför att tiden för förlustutjämning skall förlängas till tio år för
aktiebolag och ekonomiska föreningar. Förlängningen föreslås omfatta
förluster, för vilka avdrag skulle ha kunnat medges senast vid 1977 års
taxering.

I motionerna 1977/78:976 och 978 yrkas avslag på den föreslagna
förlängningen av förlustutjämningsperioden för aktiebolag och ekonomiska
föreningar, medan motionärerna i motionen 1977/78:952 yrkar, att tiden för
förlustutjämning skall förlängas till tio år för aktiebolag, ekonomiska
föreningar och fysiska personer, som redovisat underskott av jordbruksfastighet
eller rörelse.

En förutsättning för att ett yrkande om förlustavdrag skall kunna prövas är,
att det deklarationsmaterial som avser förluståret finns tillgängligt. Normalt
bevaras deklarationsmaterialet under en sexårsperiod, räknat från taxeringsårets
utgång. För aktiebolag och ekonomiska föreningar bevaras dock
taxeringsmaterialet till dess sex år förflutit efter utgången av det år, under
vilket bolaget eller föreningen blivit upplöst. En förlängning av förlustutjämningsperioden
till tio år för andra skattskyldiga än aktiebolag och ekonomiska
föreningar förutsätter således antingen en förlängning av tiden för bevarande
av deklarationerna eller införandet av en möjlighet att fastställa förlustens
storlek innan deklarationerna förstörs. Båda dessa åtgärder medför stora
administrativa svårigheter och kan därför inte förordas. Som framhållits i
propositionen torde det endast i undantagsfall förekomma, att fysiska
personer och andra juridiska personer än aktiebolag och ekonomiska
föreningar är i behov av en längre förlustutjämningsperiod än sex år. Skulle
det visa sig uppstå sådant behov bör frågan omprövas.

Av det ovan anförda framgår att kravet på tillgång till deklarationer och
annat taxeringsmaterial, som avser förluståret, inte utgör något hinder att
förlänga förlustutjämningsperioden för aktiebolag och ekonomiska föreningar.
För företag, som drivs i sådan form, kan det vara av stor betydelse för
företagets framtida utveckling att förlustavdrag inte går förlorade.

Med hänvisning härtill tillstyrker utskottet den i propositionen föreslagna
förlängningen av förlustutjämningsperioden för aktiebolag och ekonomiska
föreningar och avstyrker bifall till motionerna 1977/78:976 och 978 samt till
motionen 1977/78:952 i denna del.

Enligt bestämmelser i förlustutjämningsförordningen har fåmansföretag
rätt till förlustavdrag endast om ägarförhållandena i företaget är väsentligen
desamma vid förlusttillfället som då förlustavdraget skall utnyttjas. Detta

SkU 1977/78:20

krav anses uppfyllt, om aktierna eller andelarna vid dessa tillfällen helt eller så
gott som helt ägs av samma personer eller av någon eller några som på grund
av arv, testamente eller bodelning trätt i dessa personers ställe. Liknande
regler gäller vid fusion.

1 motionen 1977/78:952 begärs utredning om fämansföretagens rätt till
förlustavdrag. 1 avvaktan härpå yrkar motionärerna, att riksskatteverket skall
få rätt att, då skäl därtill föreligger, medge fåmansföretag dispens från de
nyssnämnda begränsningsreglerna i förlustutjämningsförordningen.

De av motionärerna åberopade bestämmelserna har tillkommit för att
förhindra att likvidations- eller konkursmässiga företag utbjuds till nya ägare,
som avser att påbörja eller till företaget överföra vinstgivande verksamhet. I
dylika fall bör självfallet de nya ägarna inte få utnyttja företagets tidigare
förlust. Risk för missbruk av bestämmelserna har i första hand ansetts
föreligga när det gäller fåmansföretag. Utskottet vill inte förneka att det i
enstaka fall vid ägarbyten kan förefalla rimligt att förlustavdrag får utnyttjas.
Med hänsyn till risken för missbruk av beskattningsreglerna är utskottet
emellertid inte berett att utan närmare utredning tillstyrka den av motionärerna
förordade provisoriska ändringen av bestämmelserna. Utskottet förutsätter
emellertid att frågan kommer att prövas i samband med ställningstagandena
till företagsskatteberedningens förslag.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1977/78:952 även i
dessa delar.

Utskottet hemställer

att riksdagen med avslag på motionerna 1977/78:952,976 och 978
antar vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) med den
ändringen att anvisningarna till 19 § erhåller följande såsom
utskottets förslag betecknade lydelse:

R egeringens förslag Utskottets förslag

Anvisningar
till 19 §

Socialhjälp, begravningshjälp influtna medlemsavgifter.

Med skadeståndsförsäkring (överfallsskydd o. d.).

Ersättning till denna lag.

Om engångsbelopp, för lyftning.

Utbytes sådan skattepliktig intäkt.

Lön, som sistnämnda lag.

Skatteplikt föreligger av motorfordon.

Statsbidrag, som skattepliktig intäkt.

SkU 1977/78:20

R egeringens förslag

Lämnar staten stöd till företag i
form av lån, för vilket återbetalningsskyldigheten
är beroende av
företagets framtida resultatutveckling
eller annan liknande omständighet,
kan regeringen, om synnerliga
skäl därtill föreligga, på ansökan av
företaget besluta att bestämmelserna
i föregående stycke om statsbidrag,
som användes för att bestrida på en
gång avdragsgilla kostnader, skola äga
motsvarande tillämpning i fråga om
lånet. I beslutet skall anges om lånet i
sin helhet skall utgöra skattepliktig
intäkt under det beskattningsår då
lånet ställes till företagets förfogande
eller om utbetalat lånebelopp skall
utgöra skattepliktig intäkt under
beskattningsår till vilket utbetalningen
är hänförlig.

Skatteplikt föreligger
Skatteplikt föreligger
Enligt 46 §

Utskottets förslag

Stödsom staten lämnar till företag i
form av lån, för vilket återbetalningsskyldigheten
är beroende av
företagets framtida resultatutveckling
eller annan liknande omständighet,
skall inte anses som skattepliktig
inkomst. Regeringen kan dock, om
synnerliga skäl därtill föreligga, på
ansökan av företaget besluta att
lånebeloppet skall anses utgöra skattepliktig
intäkt i företagets näringsverksamhet.
1 beslutet skall anges om
lånet i sin helhet skall utgöra skattepliktig
intäkt under det beskattningsår
då lånet ställes till företagets
förfogande eller om utbetalat lånebelopp
skall utgöra skattepliktig intäkt
under beskattningsår till vilket utbetalningen
är hänförlig. Återbetalas
län, som i enlighet med beslutet upptagits
såsom skattepliktig intäkt, får
företaget göra avdrag för det återbetalade
beloppet.

av flyktingar.

mottagarens utbildning.

skattepliktig inkomst.

2. lag om ändring i förordningen (1960:63) om rätt till förlustutjämning
vid taxering för inkomst.

Stockholm den 9 februari 1978

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Näivarande: Erik Wärnberg (s), Alvar Andersson* (c), Stig Josefson (c). Tage
Johansson (s), Rune Carlstein (s), Tage Sundkvist (c), Olle Westberg i Hofors
(s), Kurt Söderström (m), Hagar Normark* (s), Johan Olsson (c). Curt Boström
(s), Bo Lundgren* (m), Bo Forslund (s), Wilhelm Gustafsson (fp) och Börje
Stensson* (fp).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

SkU 1977/78:20

Reservation

av Erik Wärnberg (s), Tage Johansson (s), Rune Carlstein (s), Olle Westberg i
Hofors (s), Hagar Normark (s), Curt Boström (s) och Bo Forslund (s), som

dels anfort följande:

Som framhållits i motionen 1977/78:978 har företag inom flertalet
branscher under åren 1974 och 1975 redovisat stora vinster, som givit
möjligheter till resultatutjämning i maximal omfattning. Mot den
bakgrunden finns det anledning anta, att hittills outnyttjade förlustavdrag i
huvudsak är hänförliga till förluster, som uppkommit efter år 1975. Eftersom
förlustavdrag enligt gällande bestämmelser för utnyttjas under en sexårsperiod
efter förluståret, kvarstår rätten till förlustutjämning för förluster, som
uppkommit under de två senaste åren, under minst fyra år. Det bör även
framhållas, att den skattskyldige har möjlighet att fördela förlustavdraget på
flera år inom den angivna tidsperioden. Med hänsyn härtill och då det från
konkurrenssynpunkt är angeläget att förlustutjämningsreglema är enhetligt
utformade för alla skattskyldiga avstyrker vi bifall till den i propositionen
föreslagna förlängningen av förlustutjämningsperioden för aktiebolag och
ekonomiska föreningar till tio år.

dels ansett att utskottet beträffande ändringarna i förlustutjämningsförordningen
bort hemställa, att riksdagen med bifall till motionerna 1977/78:976
och 978 samt med avslag på motionen 1977/78:952 antar det vid propositionen
fogade förslaget till lag om ändring i förordningen (1960:63) om rätt till
förlustutjämning vid taxering för inkomst med den ändringen att 3 § erhåller
följande såsom reservanternas förslag betecknade lydelse:

Utskottets förslag Reservanternas förslag

3 §

Förlustavdrag må utnyttjas senast Förlustavdrag må utnyttjas senast
det beskattningsår, för vilket tax- det beskattningsår, för vilket taxering
sker sjätte eller - såvitt gäller ering sker sjätte kalenderåret efter

förlustavdrag som yrkas av aktiebolag det, då taxering för förluståret ägt

eller ekonomisk förening - tionde rum. Förlustavdraget må, om den

kalenderåret efter det, då taxering för skattskyldige så önskar, fördelas på

förluståret ägt rum. Förlustavdraget två eller flera år inom den nyss

må, om den skattskyldige så önskar, angivna tidsperioden. Hinder möter

fördelas på två eller flera år inom den ej att med olika belopp erhålla förnyss
angivna tidsperioden. Hinder lustavdrag vid taxering till statlig och

möter ej att med olika belopp erhålla till kommunal inkomstskatt,

förlustavdrag vid taxering till statlig
och till kommunal inkomstskatt.

Rätten till skattepliktig inkomst.

Har skattskyldig eller tidigare.

Har skattskyldig att hänföra.

GOTAB 57510 Stockholm 1978