Skatteutskottets betänkande
1977/78:19

SkU 1977/78:19

med anledning av dels propositionen 1977/78:40 om åtgärder för att
främja de mindre och medelstora företagens utveckling såvitt avser
skattefrågor (bilaga 3) jämte motioner, dels propositionen
1977/78:19 om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken, m. m., såvitt
avser avdragsrätten vid beskattningen för uppskjuten ränta

Propositionen 1977/78: 40

I propositionen läggs fram förslag från fyra olika departement till ett åtgärdspaket
som syftar till att främja utvecklingen för de mindre och medelstora
företagen. Propositionen har hänvisats till näringsutskottet frånsett
de delar som ingår i budgetdepartementets ämnesområde (bilaga 3) och
som behandlas i detta betänkande.

I nämnda bilaga föreslås att riksdagen antar därvid fogade förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

2. lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

3. lag om ändring i lagen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt,

4. lag om ändring i lagen (1973:423) om avdrag vid inkomsttaxeringen
avseende kostnad för exportkredit.

De förslag, som läggs fram i bilaga 3, syftar i första hand till att lösa vissa
för småföretagen akuta problem på kapitalbeskattningens område, dvs.
problem som hänger samman med förmögenhets-, arvs- och gåvobeskattningen
av kapital nedlagt i småföretag. Statsmakterna har redan tidigare
uppmärksammat dessa problem och medgivit särskilda lättnader vid kapitalbeskattningen
av småföretagen. I propositionen konstateras att utredningsunderlag
f. n. saknas för mera genomgripande principiella ändringar i
nuvarande system. De nu framlagda förslagen innebär i huvudsak en utvidgning
av de lättnader som f. n. medges. Enligt förslagen får substansvärdet
av förmögenhet nedlagd i ett småföretags rörelse, jordbruk eller
skogsbruk reduceras till 30% vid såväl förmögenhetsbeskattningen som
arvs- och gåvobeskattningen. För att hindra spekulation i fastigheter föreslås
samtidigt att vissa spärregler införs. Reduktionen av substansvärdet
får enligt spärreglerna inte leda till att företagens värde bestäms till lägre
belopp än som motsvarar taxeringsvärdet av fastigheter som ingår i förvärvskällan
minskat med de skulder som efter proportionell fördelning belöper
på dessa fastigheter. Spärreglerna omfattar dock inte ekonomibyggnader
ijordbruk eller byggnader som används i rörelse. I likhet med nuva -

1 Riksdagen 1977/78. 6 sami. Nr 19

SkU 1977/78:19

rande lättnader berör förslagen inte börsnoterade företag eller andra företag
vilkas aktier eller andelar omsätts på kapitalmarknaden. De nya reglerna
om förmögenhetsskatt avses bli tillämpliga fr.o.m. 1979 års taxering,
medan reglerna om arvs- och gåvoskatt föreslås bli tillämpliga i de fall då
skattskyldighet har inträtt efter utgången av år 1977. I propositionen förutskickas
att kapitalskatteproblemen och andra närliggande frågor skall utredas
ytterligare.

Propositionen innehåller även andra förslag till ändringar i beskattningsreglerna.
Sålunda föreslås att de regler om beskattning av s. k. fåmansföretag
som infördes år 1976 ändras i ett par avseenden. Den särskilda bestämmelsen
om värdering av bilförmån i fåmansföretag avses bli upphävd och
ersatt av värderingsregler som gäller generellt för anställda i alla företag.
En uppmjukning föreslås av den regel som gäller för fåmansföretagens avdrag
för tantiemavsättningar o. d. Vidare föreslås viss utvidgning av rätten
till det exportkreditstöd som medges i form av extra avdrag för exportkreditkostnader.
Förslaget i denna del innebär att även export av konsulttjänster
i fortsättningen skall kunna medföra rätt till extra avdrag och att
den beloppsgräns som gäller beträffande omfattningen av stödberättigad
kredit sänks från I milj. kr. till 0,5 milj. kr.

I propositionen aviseras slutligen att en särskild småföretagsdelegation
skall tillkallas med uppgift att fortlöpande följa och bevaka utvecklingen på
småföretagsområdet.

Propositionen 1977/78:19

I propositionen 1977/78:19 om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken hemställs
bl. a. att riksdagen antar vid propositionen fogat förslag till lag om
ändring i kommunalskattelagen (1928: 370).

Propositionen har i denna del hänvisats till skatteutskottet och i övrigt
till jordbruksutskottet.

Bland de förslag, som behandlas av jordbruksutskottet, ingår bl. a. att en
särskild låneform införs för att underlätta nyetablering inom jordbruket för
personer med god jordbruksutbildning men med litet eget kapital. 1 denna
låneform skall räntan på lånet kunna läggas till kapitalet under högst fem
år. Det till skatteutskottet hänvisade förslaget innebär att avdrag för den
uppskjutna räntan får medges vid beskattningen först när den erläggs.

SkU 1977/78:19

F örfattningsförslagen

Prop. 1977/78:40 bilaga 3

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrives att 42 §, punkt 2 a av anvisningarna till 22 §,
punkt 3 b av anvisningarna till 29 §, punkt 1 av anvisningarna till 41 § samt
anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

42 §'

Värdet av bostadsförmån skall beräknas med ledning av i orten gällande
hyrespris eller, i saknad av tillfälle till sådan jämförelse, efter annan grund,
som må finnas lämplig.

Värdet av produkter, varor eller andra naturaförmåner, som ingå i lön
eller annan inkomst, beräknas efter ortens pris.

Vid beräkning av värde av för- Regeringen eller efter regeringmån
av att för privat bruk få utnytt- ens bemyndigande riksskatteverket

ja arbetsgivaren tillhörig bil skall, fastställer för varje kalenderår fö såvitt

gäller företagsledare i få- reskrifter för värdering av bilför mansföretag

eller honom närståen- mån enligt de grunder som anges i

de person, anses som om bilen i anvisningarna. Med bilförmån

privat bruk körts minst 1000 mil. förstås sådan förmån att för privat

(Se vidare anvisningarna.) bruk få utnyttja bil som tillkommer

skattskyldig på grund av anställning
eller uppdragsförhållande eller
av annan liknande grund.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar
till 22 §

2.a.2 Vid beräkning av nettointäkt av här i riket belägen jordbruksfastighet
som brukats av skattskyldig, som är fysisk person, medges schablonavdrag
för egenavgifter enligt bestämmelserna i denna punkt.

Schablonavdraget beräknas på
ett underlag som motsvarar den
skattskyldiges nettointäkt av jordbruksfastigheten,
beräknad enligt
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
före schablonavdraget,
minskad med dels sjukpenning eller
annan ersättning som avses i
punkt 14 av anvisningarna till 21 §,
dels underskott av annan här i riket
belägen jordbruksfastighet som
brukats av den skattskyldige.

1 Senaste lydelse 1976:85.

2 Senaste lydelse 1976:1094.

Schablonavdraget beräknas på
ett underlag som motsvarar den
skattskyldiges nettointäkt av jordbruksfastigheten,
beräknad enligt
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
före schablonavdraget,
minskad med dels sjukpenning eller
annan ersättning som avses i punkt
14 av anvisningarna till 21 §, dels
underskott av annan här i riket belägen
jordbruksfastighet som brukats
av den skattskyldige, dels -

SkU 1977/78:19

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

om den skattskyldige begär det —
intäkt som är att hänföra till inkomst
av anställning enligt II kap.
2§ första stycket lagen (1962:381)
om allmän försäkring.

Motsvarande gäller beträffande skattskyldig som är delägare i handelsbolag
(jfr 53 § 2 morn.).

Beskattas enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 § medhjälpande
make för del av inkomst av verksamhet, som bedrives av den andra maken,
skall schablonavdrag för egenavgifter beräknas särskilt för envar av
makarna.

Schablonavdraget utgör — såvida Schablonavdraget utgör — såvida

annat icke följer av sjätte stycket — annat icke följer av sjätte och sju ritt)
procent av den del av underlaget de styckena — 10 procent av den

som icke överstiger 10000 kronor, del av underlaget som icke översti 20

procent av den del av underlaget ger 10000 kronor, 20 procent av

som överstiger 10000 men icke den del av underlaget som översti 100000

kronor samt 15 procent av ger 10000 men icke 100000 kronor

den del av underlaget som översti- samt 15 procent av den del av unger
100000 kronor. derlaget som överstiger 100000

kronor.

Schablonavdraget utgör 4 pro- Schablonavdraget utgör 2 procent
av underlaget om cent av underlaget om

a) den skattskyldige vid ingången av året näst före taxeringsåret har fyllt
65 år,

b) den skattskyldige för december månad året näst före taxeringsåret
har åtnjutit förtidspension eller hel ålderspension enligt lagen (1962: 381)
om allmän försäkring och pensionsgrundande inkomst icke skall beräknas
för honom enligt 15 kap. 2 § samma lag,

c) den skattskyldige icke är inskriven i allmän försäkringskassa vid utgången
av året näst före taxeringsåret, eller

d) bruttointäkten av fastigheten uteslutande eller så gott som uteslutande
omfattas av överenskommelse som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring.

/ fall som avses i sjätte stycket
beräknas schablonavdrag endast
på underlag eller del därav för vilket
egenavgift enligt 4 § lagen
(1968:419) om allmän arbetsgivaravgift
vid taxeringen bedömes
komma att utgå. Vid denna bedömning
anses underlaget utgöra sådan
inkomst av annat förvärvsarbete
som avses i första stycket
nämnda lagrum.

till 29 §

3.b.1 Vid planenlig avskrivning fördelas en tillgångs anskaffningsvärde
såsom omkostnad på ett antal år i följd genom värdeminskningsavdrag

1 Senaste lydelse 1957:72.

SkU 1977/78:19

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

med belopp så avpassade att anskaffningsvärdet kan i sin helhet avdragas
under den tidrymd tillgången beräknas vara ekonomiskt användbar (tillgångens
varaktighetstid). Det årliga värdeminskningsavdraget bör normalt
bestämmas enligt avskrivningsplan till viss bråkdel av anskaffningsvärdet.
Kan utredning icke förebringas om anskaffningsvärdet eller om de avdrag
som därå tidigare ägt rum, må avdraget beräknas till viss procent å bokförda
värdet eller å annat värde, som med hänsyn till omständigheterna finnes
lämpligt.

Värdeminskningsavdrag må, såvitt angår skattskyldig som för handelsböcker,
endast där utredning företes om hur mycket av anskaffningsvärdet
som kvarstår oavskrivet i beskattningsavseende ske med större belopp än
som under beskattningsåret avskrivits i räkenskaperna. Den omständigheten
att utredning i nu angivna avseende icke företes skall dock ej utgöra
hinder för skattskyldig att tillgodonjuta avdrag, som redan tidigare skett i
räkenskaperna men då ej gjorts vid beskattningen, därest det påvisas hur
stor skiljaktighet i sistnämnda avseende föreligger och avdraget eljest är
behörigt.

Vid bestämmande av tillgångs varaktighetstid skall hänsyn tagas till omständigheter,
som kunna föranleda, att tillgångens nytta för rörelsen beräknas
bliva begränsad till kortare tid än som kan antagas svara mot dess förbrukning
genom slitning eller dyl., såsom exempelvis då tillgången anskaffats
för utnyttjande av en konjunktur, som väntas bliva allenast tillfällig,
eller av ett särskilt arbetstillfälle, eller då tillgången kan väntas bliva såsom
oekonomisk utbytt mot ny tillgång, innan den blir utsliten.

Såsom tillgångs anskaffningsvärde
skall anses, då tillgången förvärvats
genom köp eller byte eller därmed
jämförligt fång, den verkliga
kostnaden för dess anskaffande
och, då tillgången annorledes övergått
till rörelsen, dess allmänna saluvärde
vid tiden för övergången.
Dock skall iakttagas följande. Har
tillgäng i samband med förvärv av
den rörelse, vari den nyttjas, erhållits
annorledes än genom köp eller
byte eller därmed jämförligt fång,
skall, där ej särskilda omständigheter
till annat föranleda, såsom anskaffningsvärde
för tillgången anses
det belopp som kvarstår i beskattningsavseende
oavskrivet för
överlåtaren,/orsa v/M ej vid för\’ärv
av rörelsen på grund av arv eller
testamente stämpelplikt beräknats
efter lägre belopp, i vilket fall det
belopp efter vilket stämpelplikt sålunda
beräknats skall anses såsom
anskaffningsvärde. Skulle det i något
fall befinnas, att den skattskyldige
eller någon, som står honom

Såsom tillgångs anskaffningsvärde
skall anses, då tillgången förvärvats
genom köp eller byte eller därmed
jämförligt fång, den verkliga
kostnaden för dess anskaffande
och, då tillgången annorledes övergått
till rörelsen, dess allmänna saluvärde
vid tiden för övergången.
Dock skall iakttagas följande. Har
tillgång i samband med förvärv av
den rörelse, vari den nyttjas, erhållits
annorledes än genom köp eller
byte eller därmed jämförligt fång.
skall, där ej särskilda omständigheter
till annat föranleda, såsom anskaffningsvärde
för tillgången anses
det belopp som kvarstår i beskattningsavseende
oavskrivet för
överlåtaren. Skulle det i något fall
befinnas, att den skattskyldige eller
någon, som står honom nära, vidtagit
åtgärd för att den skattskyldige
skall kunna tillgodoräkna sig ett
högre anskaffningsvärde än som
synes rimligt, och kan det antagas
att detta skett för att åt någon av
dem bereda obehörig förmån i be -

SkU 1977/78:19

Nuvarande lydelse

nära, vidtagit åtgärd för att den
skattskyldige skall kunna tillgodoräkna
sig ett högre anskaffningsvärde
än som synes rimligt, och kan
det antagas att detta skett för att åt
någon av dem bereda obehörig förmån
i beskattningsavseende, skall
anskaffningsvärdet i skälig mån
jämkas. Såsom anskaffningsvärde
för tillgäng, som moderbolag eller
övertagande förening övertager
från dotterbolag eller överlåtande
förening vid sådan fusion, som i
28 § 3 mom. första eller andra stycket
avses, skall anses det belopp,
som vid fusionstillfållet kvarstår i
beskattningsavseende oavskrivet
hos dotterbolaget eller den överlåtande
föreningen.

till 41 §

I .4 Inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse skall beräknas enligt bokföringsmässiga
grunder. Hänsyn skall därför tagas till in- och utgående lager
av varor, däri inbegripet djur, råmaterial, hel- och halvfabrikat m. m.,
samt till fordringar och skulder. Som värde av ingående lager, fordringar
och skulder skall därvid upptagas värdet av närmast föregående beskattningsårs
utgående lager, fordringar och skulder. Bestämmelserna i 41 S om
lager fä i varvsrörelse tillämpas även i fråga om skepp eller skeppsbygge,
pä vilket den skattskyldige utfört eller avser att utföra arbete i icke oväsentlig
omfattning, utan hinder av att den skattskyldige avyttrat skeppet eller
bygget. Vad nu föreskrivits gäller dock endast intill dess skeppet eller
skeppsbygget levererats till förvärvaren. Vad som avses med skepp framgår
av sjölagen (1891:35 s. 1).

För skattskyldig, som haft ordnad bokföring, skall beräkningen av inkomst
ske på grundval av hans bokföring med iakttagande av följande.

Därest vinstresultatet påverkats därav, att bland intäkter upptagits sådana
intäkter, vilka icke skola beskattas såsom inkomst, eller uteslutits intäkt,
som skolat medräknas, eller bland utgifterna avförts sådana poster,
för vilka vid inkomstberäkningen avdrag icke får ske, skall företagas erforderlig
justering av det bokföringsmässiga vinstresultatet till överensstämmelse
med en inkomstberäkning enligt de i denna lag stadgade grunder.

Den i räkenskaperna gjorda värdesättningen å tillgångar avsedda för omsättning
eller förbrukning (lager) skall vid inkomstberäkningen godtagas,
därest denna värdesättning icke står i strid med vad nedan sägs.

Föreslagen lydelse

skattningsavseende, skall anskaffningsvärdet
i skälig mån jämkas.
Såsom anskaffningsvärde för tillgång,
som moderbolag eller övertagande
förening övertager från dotterbolag
eller överlåtande förening
vid sådan fusion, som i 28 § 3 mom.
första eller andra stycket avses,
skall anses det belopp, som vid fusionstillfållet
kvarstår i beskattningsavseende
oavskrivet hos dotterbolaget
eller den överlåtande
föreningen.

4 Senaste lydelse 1976:924.

SkU 1977/78:19

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

värden som riksskatteverket fastställer för olika slag av djur i skilda åldersgrupper
på grundval av genomsnittspriserna på dessa djurslag under en
period av tolv månader närmast före den 1 oktober beskattningsåret. Om
sådant värde icke fastställts, t. ex. i fråga om särskilt dyrbara avelsdjur, får
djuret upptagas lägst till fyrtio procent av allmänna saluvärdet.

Därest värdet å lagret, beräknat till anskaffnings- eller återanskaffningsvärdet
och i förekommande fall efter avdrag för inkurans, uppgår till lägre
belopp än som motsvarar medeltalet av värdena å lagren vid utgången av
de två närmast föregående beskattningsåren (jämförelseåren), må lagret
vid beskattningsårets utgång i stället upptagas till lägst ett belopp motsvarande
förstnämnda värde å detta lager efter avdrag med sextio procent av
sagda medeltalsvärde. Därvid skola såsom värden ä lagren vid jämförelseårens
utgång hava upptagits anskaffningsvärdena eller, därest återanskaffnings\ärdena
å balansdagarna i fråga varit lägre, sistnämnda värden, i
förekommande fall efter avdrag för inkurans. I fråga om djur på jordbruksfastighet
eller i renskötselrörelse gäller dock att värdet av djuren skall hava
upptagits till fulla det värde som riksskatteverket fastställt enligt föregående
stycke eller till fulla allmänna saluvärdet. Föreligger sådant fall att sextio
procent av nyssnämnda medeltalsvärde överstiger värdet av lagret vid
beskattningsårets utgång, må avdrag åtnjutas jämväl för det överskjutande
beloppet, därest en häremot svarande avsättning i räkenskaperna gjorts till
lagerregleringskonto. Då avdrag för sådan avsättning medgivits, skall avsättningen
återföras till beskattning nästföljande beskattningsår, därvid
frågan om avdrag för förnyad avsättning till dylikt konto får prövas enligt
bestämmelserna ovan. Ingå i lagret råvaror eller stapelvaror, må lagret av
sådana varor eller del därav upptagas till lägst sjuttio procent av värdet å
tillgångarna i fråga beräknat efter lägsta marknadspris under beskattningsåret
eller under något av de närmast föregående nio beskattningsåren. Därest
sist angivna grund för värdering av varulagret eller del därav tillämpats,
skall vad ovan sägs om värdering med hänsyn tagen till medeltalet av värdena
å lagren vid utgången av de två närmast föregående beskattningsåren
icke gälla.

Utan avseende å vad förut stadgats angående den lägsta värdesättning å
lagret, som vid inkomstberäkningen kan godtagas, må det lägre värde å
lagret godtagas som skattskyldig med hänsyn till föreliggande risk för prisfall
visar vara påkallat.

Vad i femte och sjätte styckena här ovan sägs angående det lägsta värde
å skattskyldigs varulager, sorn må vid inkomstberäkningen godtagas, har
icke avseende å penningförvaltande företags och försäkringsföretags placeringar
av förvaltade medel i aktier, obligationer, lånefordringar m. m. eller
å skattskyldigs lager av fastigheter och liknande tillgångar beträffande
vilka en sådan värdesättning finnes icke vara godtagbar. Värdet å lager av
nu avsedda tillgångar skall upptagas till vad som med hänsyn till risk för
förlust, prisfall m. m. framstår såsom skäligt.

SkU 1977/78:19

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lopp, ej föranleda att aktien vid inkomstberäkningen för den skattskyldige
upptages till lägre belopp än som motsvarar hans anskaffningskostnad för
aktien. Har denna, innan sådan utdelning skett, upptagits till lägre belopp
än den skattskyldiges anskaffningskostnad, må aktien vid utgången av det
beskattningsår, varunder utdelningen äger rum, icke upptagas till lägre belopp
än aktiens värde i beskattningshänseende vid ingången av samma år
med tillägg av ett belopp, som motsvarar skillnaden mellan den skattskyldiges
anskaffningskostnad för aktien och nämnda värde, dock högst av det
utdelade beloppet. Sker utdelning utan att det värde för aktien, som ligger
till grund för beräkningen av den skattskyldiges inkomst, påverkas och
medför detta att den skattskyldige efter överlåtelse av aktien eller upplösning
av bolaget redovisar förlust, skall därifrån avräknas det belopp som
motsvarar utdelningen. Utdelning som avses i detta stycke anses i första
hand gälla andra medel än sådana som motsvara tillskjutet belopp. Vad
som sägs om aktie i detta stycke äger motsvarande tillämpning på andel i
ekonomisk förening. Med tillskjutet belopp avses därvid inbetald insats.

Avdrag för inkurans må icke medgivas med större belopp än vad den
skattskyldige enligt vid självdeklarationen fogad utredning visar svara mot
den konstaterade värdenedgången å lagret å balansdagen. Oaktat vad nu
sagts må dock avdrag för inkurans medgivas med fem procent av det lägsta
utav lagrets anskaffnings- och återanskaffningsvärden, därest detta ej
framstår såsom uppenbart opåkallat, eller med det högre procenttal därav
som riksskatteverket kan hava för lagren inom vissa branscher eller hos
vissa grupper av skattskyldiga angivit.

Vid bestämmandet av lagrets anskaffningsvärde skall så anses som om
de lagertillgångar, vilka kvarligga i lagret vid beskattningsårets utgång, äro
de senaste av den skattskyldige anskaffade eller av honom tillverkade. För
tillgångar, som den skattskyldige framställt eller bearbetat, skola såsom
anskaffningsvärde anses direkta tillverkningskostnader (materialkostnader
och arbetslöner) ökade med ett tillägg som motsvarar vad som av de indirekta
tillverkningskostnaderna skäligen belöper å nu ifrågavarande tillgångar,
därvid hänsyn dock icke behöver tagas till ränta å eget kapital.

Nedskrivning av värdet å rättigheter till leverans av lagertillgångar enligt
ej fullgjorda köpekontrakt må godkännas endast i den mån det visas, att inköpspriset
för tillgångar av samma slag å balansdagen understiger det kontraherade
priset, eller det göres sannolikt, att dylikt prisfall kommer att inträffa
innan tillgångarna levereras eller av den skattskyldige i oförändrat
eller förädlat skick försäljas. Beträffande värdet å rättigheter till leverans
av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier enligt ej
fullgjorda köpekontrakt må nedskrivning av värdet därå godkännas endast
i den mån den skattskyldige visar, att inköpspriset för tillgångar av samma
slag å balansdagen understiger det kontraherade priset, eller det göres sannolikt,
att dylikt prisfall kommer att inträffa innan tillgångarna levereras.

Vad här är stadgat gäller särskilt Vad här är stadgat gäller särskilt
då fråga är om bestämmandet av då fråga är om bestämmandet av

det år, varunder en inkomst skall det år, varunder en inkomst skall

anses hava åtnjutits eller en utgift anses hava åtnjutits eller en utgift

skall anses hava ägt rum. I sist- skall anses hava ägt rum. 1 sistnämnda
avseende gäller alltså, att nämnda avseende gäller alltså, att

inkomst skall anses hava åtnjutits inkomst skall anses hava åtnjutits

SkU 1977/78:19

Nuvarande lydelse

under det år, då densamma enligt
allmänt vedertagen köpmannased
eller enligt vad som beträffande
jordbruk är allmänt brukligt bör i
räkenskaperna uppföras såsom inkomstpost,
även om den ännu icke
av den skattskyldige uppburits i
kontanta penningar eller eljest
kommit honom tillhanda t. ex. i
form av levererade varor, fullgjorda
prestationer eller på annat härmed
jämförligt sätt. Vad sålunda
gäller i fråga om inkomstposterna
har motsvarande tillämpning i fråga
om utgiftsposterna. Avdrag för tantiem
eller liknande ersättning från
fåmansföretag till företagsledare eller
honom närstående person får
dock åtnjutas först under det är då
utbetalning skett. I fråga om tiden
för inkomst- och utgiftsposters
upptagande enligt bokföringsmässiga
grunder tillämpas i allmänhet det
förfaringssättet, att fordringar uppföras
såsom inkomst under det år,
dä de uppkomma, och att ränteintäkter
hänföras till inkomsten för
det år, pä vilket de belöpa, i bägge
fallen oberoende av huruvida de
verkligen influtit under nämnda år
eller icke. Å andra sidan lärer det
vara vedertaget, att förskottsvis influtna
räntor, som till större eller
mindre del belöpa å ett kommande
år, till denna del bokföringsmässigt
hänföras till det sistnämnda årets
inkomst.

Föreslagen lydelse

under det år, då densamma enligt
allmänt vedertagen köpmannased
eller enligt vad som beträffande
jordbruk är allmänt brukligt bör i
räkenskaperna uppföras såsom inkomstpost,
även om den ännu icke
av den skattskyldige uppburits i
kontanta penningar eller eljest
kommit honom tillhanda t. ex. i
form av levererade varor, fullgjorda
prestationer eller på annat härmed
jämförligt sätt. Vad sålunda
gäller i fråga om inkomstposterna
har motsvarande tillämpning i fråga
om utgiftsposterna. Avdrag för tantiem
eller liknande ersättning från
fåmansföretag till företagsledare eller
honom närstående person får
dock åtnjutas först under det år då
ersättningen har utbetalats eller
blivit tillgänglig för lyftning. I fråga
om tiden för inkomst- och utgiftsposters
upptagande enligt bokföringsmässiga
grunder tillämpas i
allmänhet det förfaringssättet, att
fordringar uppföras såsom inkomst
under det år, då de uppkomma, och
att ränteintäkter hänföras till inkomsten
för det år, pä vilket de belöpa,
i bägge fallen oberoende av
huruvida de verkligen influtit under
nämnda år eller icke. Å andra sidan
lärer det vara vedertaget, att förskottsvis
influtna räntor, som till
större eller mindre del belöpa å ett
kommande år, till denna del bokföringsmässigt
hänföras till det sistnämnda
årets inkomst.

Har avverkningsrätt till skog upplåtits mot betalning, som skall erläggas
under loppet av flera år, må såsom intäkt för varje år upptagas den del av
köpeskillingen, som under samma år influtit. Avdrag för minskning i ingående
virkesförråd m. m., vartill upplåtaren kan vara berättigad, fördelas
därvid på de särskilda åren i förhållande till den under varje år influtna likviden.

Om beskattningsmyndighet, med frångående av den skattskyldiges på
hans räkenskaper grundade inkomstberäkning, såsom inkomst för ett år
beskattat vinst, som enligt de vid bokföringen tillämpade grunderna först
ett senare är framkommer såsom bokföringsmässig vinst, skall vid inkomstberäkningen
för det följande år, då vinsten i bokföringen kommer till
synes, det sistnämnda årets i bokföringen redovisade vinstresultat med

SkU 1977/78:19

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

hänsyn härtill justeras pä sådant sätt, att den redan beskattade vinsten icke
för det året ånyo tages till beskattning.

Motsvarande gäller för det fall, att beskattningsmyndighet ansett förlust,
av beskaffenhet att avdrag därför får ske, icke böra beaktas vid inkomstberäkningen
för det år, under vilket den kommit till synes i räkenskaperna,
eller beskattningsmyndighet eljest något år frångått den skattskyldiges
bokföring i avseende, som kan hava inflytande på följande års inkomstberäkning.

till 42 §5

Stundom inträffar, att å en ort saknas möjlighet att uthyra bostäder och
att för den skull något hyrespris för orten icke kan fastslås. Särskilt gäller
detta i glest befolkade orter, där befolkningen huvudsakligen består av
jordbrukare, vilka bo å fastigheter, som av dem brukas. Den omständigheten,
att uthyrningsmöjlighet icke föreligger, medför dock icke, att bostadsförmån
saknar värde. Vid bestämmande av bostadsförmånens värde i
nu angivet fall kan hyrespriset i kringliggande orter tjäna till ledning.

Värdet av produkter, varor eller andra naturaförmåner, som ingå i lön
eller annan inkomst, skall beräknas efter det pris, som i orten gällt, därest
det varit fråga om att för penningar förskaffa sig dem. Kan ej dylikt pris direkt
angivas, skola nyttigheterna upptagas till det belopp, som med hänsyn
till föreliggande förhållanden kan beräknas hava åtgått, om de skolat gäldas
i penningar, eller, då fråga är om produkter eller varor från egen jordbruksfastighet
eller egen rörelse, det belopp, som det kan beräknas, att
den skattskyldige skulle hava erhållit vid försäljning under jämförbara förhållanden
av motsvarande kvantiteter.

1 fråga om praktikanter, lärlingar, elever vid sjuksköterskeskolor och
liknande förekommer, att vederbörande under utbildningstiden åtnjuter
naturaförmåner (fri kost, fri bostad) eventuellt jämte en mindre kontantersättning,
som närmast har karaktär av fickpengar. I dylika fall må värdet
av naturaförmånerna jämkas och upptagas till det lägre belopp, som med
hänsyn till kontantersättningens storlek och övriga förhållanden framstår
som skäligt.

Värdet av bilförmån skall bestämmas
enligt schablon på grundval
av genomsnittliga faktiska kostnader
för innehav av bilar i olika
pris- och årsklasser vid olika ärliga
körsträckor. Bilen skall anses ha
körts minst 1000 mil i privat bruk
under året, om icke den skattskyldige
kan göra sannolikt att den privata
körsträckan har varit mindre.
Har företagsledare i fåmansföretag
eller honom närstående person
fått utnyttja bil som är betydligt dyrare
än vad sorn kan anses erforderligt
med hänsyn till företagets

5 Senaste lydelse 1964:70.

SkU 1977/78:19

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

verksamhet, skall till det enligt
schablon beräknade värdet av bilförmån
läggas ett belopp som kan
anses motsvara skillnaden mellan
de faktiska kostnaderna för bilens
användning i verksamheten och de
för verksamheten erforderliga kostnaderna.
Kan bil antagas ha anskaffats
helt eller huvudsakligen
för den skattskyldiges privata bruk,
skall värdet av förmånen bestämmas
till ett belopp motsvarande
hela eller den huvudsakliga delen
av de bilkostnader som har påförts
företaget, dock att värdet icke på
grund härav får bestämmas till lägre
belopp än det som framkommer
vid en värdering enligt schablon.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på
den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

De nya bestämmelserna i andra, femte och sjunde styckena av punkt 2 a
av anvisningarna till 22 §, punkt 3 b av anvisningarna till 29 § och trettonde
stycket av punkt 1 av anvisningarna till 41 § tillämpas första gången vid
1978 års taxering. I övrigt tillämpas de nya bestämmelserna första gängen
vid 1979 års taxering.

SkU 1977/78:19

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrives att 4 § och punkt 2 av anvisningarna till 3 och
4 §§ lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt1 skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §2

Fastighet upptages till taxeringsvärdet vid beskattningsårets utgång. Var
sådant värde då ej åsatt eller har under beskattningsåret omständighet inträffat,
som kan under taxeringsperioden påkalla förändrad värdering,
upptages fastigheten till det taxeringsvärde, som för taxeringsåret bliver
densamma åsatt. Finnas sådana tillbehör till fastigheten som avses i 2 kap.

3 § jordabalken, skola dessa upptagas särskilt. Bestämmelserna i tredje
stycket om värdesättning av lös egendom äga därvid motsvarande tillämpning.

Tomträtt eller vattenfallsrätt skall upptagas till det värde, som rättigheten
med hänsyn till villkoren vid upplåtelsen och den tid, som därför
återstår, kan anses hava betingat vid en försäljning under normala förhållanden.

Lös egendom, som är avsedd för stadigvarande bruk ijordbruk med binäringar,
i skogsbruk eller i rörelse, skall värdesättas i enlighet med vedertaget
affärsbruk inom det slag av verksamhet, däri egendomen är nedlagd.

Fordran, som löper med ränta, skall, därest den icke är tillgång i rörelse,
upptagas till sitt kapitalbelopp utan inberäkning av under beskattningsåret
upplupen men ej förfallen ränta.

Fordran, som ej är förfallen och därå ränta ej skall beräknas för tiden före
förfallodagen, uppskattas till belopp, som utgör fordringens förhandenvarande
värde enligt vid denna lag fogad tabell I. Osäker fordran upptages
till det belopp, varmed den kan beräknas inflyta. Värdelös fordran upptages
icke.

Värdepapper, som noteras å in- Värdepapper, som noteras på inländsk
eller utländsk börs, uppta- ländsk eller utländsk börs eller är

ges till det noterade värdet, så- föremål för liknande notering, upp framt

antagas kan, att detta mot- skattas till det noterade värdet, el svarar

vad som må hava varit på- ler, om detta icke motsvarar vad

räkneligt vid försäljning under nor- som skulle kunna påräknas vid förmala
förhållanden. Sådana värde- säljning under normala förhållan papper,

som icke noteras å börs, den, till det pris som skulle ha kun värderas

med ledning av bestäm- nät påräknas vid en sådan försälj melserna

i punkt 2 av anvisningar- ning. Sådana värdepapper, som elna
till 3 och 4 §§. jest omsättas på kapitalmarknaden

eller vars värde icke skall beräknas
med ledning av bestämmelserna i
punkt 2 av anvisningarna till 3 och
4 §§, uppskattas enligt sist angivna
grund.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 859.

2 Senaste lydelse 1976: 332.

SkU 1977/78:19 13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Annan för evärdlig tid utgående ränta, avkomst eller förmån än frälseränta
uppskattas till tjugo gånger det belopp, vartill den uppgått under beskattningsåret.

Kapitalvärdet av på livstid eller viss tid utgående ränta, avkomst eiler
förmän uppskattas efter det belopp, rättigheten motsvarat under beskattningsåret,
enligt de vid denna lag fogade tabellerna II och III.

Rättighet, som icke är bestämd att utgå under någons livstid men ändock
är av obestämd varaktighet, uppskattas med ledning av tabell III, såsom
om den skolat utgå för den berättigades livstid, dock högst till tio gånger
det värde, rättigheten senast för helt år motsvarat.

Är rättighet beroende av varaktigheten av flera personers liv sålunda, att
rättigheten upphör vid den först avlidnes frånfälle, bestämmes rättighetens
kapitalvärde efter den äldstes levnadsålder. Fortfar däremot rättigheten
oförändrad till den sist avlidnes frånfälle, beräknas värdet efter den yngstes
ålder.

Andel i ekonomisk förening, vars behållna tillgångar vid likvidation allenast
delvis skola skiftas mellan medlemmarna, skall upptagas till ett värde
motsvarande den del av föreningens förmögenhet som skulle fallit på andelen
därest föreningen trätt i likvidation.

Övrig lös egendom upptages till det värde, som den kan anses hava betingat
vid försäljning under normala förhållanden.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar
till 3 och 4 §§

2.3 Vid beräkning av förmögenhet, som ingår i förvärvskälla inom inkomstslagen
jordbruksfastighet och rörelse, gäller följande.

Sammanfaller icke räkenskapsåret med beskattningsåret, får som värde
av förmögenheten tagas upp värdet vid utgången av det räkenskapsår som
före den 1 mars taxeringsåret gått till ända närmast intill utgången av beskattningsåret.
Detta värde skall emellertid rättas med belopp som den
skattskyldige satt in i förvärvskällan eller tagit ut ur densamma för egen
räkning eller för annan av honom innehavd förvärvskälla. Utgår räkenskapsåret
före beskattningsåret, skall nämnda värde ökas med insättningar
och minskas med uttag som skett intill beskattningsårets utgång. Utgår räkenskapsåret
efter beskattningsåret, skall värdet minskas med insättningar
och ökas med uttag som skett efter utgången av beskattningsåret.

För inventarier, sorn åro avsedda
för stadigvarande bruk i förvärvskällan,
liksom för lager upptages
det värde som taxeringsåret
kunnat godtagas vid inkomsttaxeringen
avseende förvärvskällan.
Härigenom får dock förmögenhetsvärdet
av förvärvskällan icke sättas
lägre än sextio procent av det vär -

Den värdesättning av tillgångarna
i förvärvskällan som sker vid inkomsttaxeringen
är icke bindande
vid förmögenhetsberäkningen. Inventarier
som äro avsedda för stadigvarande
bruk i förvärvskällan
upptagas till anskaffningsvärdet efter
avdrag för skälig avskrivning eller
utrangering. Lager värderas

3 Senaste lydelse 1976:332.

SkU 1977/78:19

Nuvarande lydelse

de som framkommer vid en värdering
där inventarierna upptagits till
anskaffningsvärdet efter avdrag för
skälig avskrivning eller utrangering
och lagret värderats som helhet
utan hänsyn till påräknelig vinst vid
försäljning i detalj, varvid dock fastighet
skall upptagas lägst till taxeringsvärdet.
Hänsyn skall därvid
tagas till inkurans och prisfallsrisk
men i regel icke till annan latent
skatteskuld än utskiftningsskatteskttld.

Föreslagen lydelse

som helhet utan hänsyn till påräknelig
vinst vid försäljning i detalj,
varvid dock fastighet upptages
lägst till taxeringsvärdet. Lager av
djur på jordbruksfastighet upptages
till de värden, som riksskatteverket
enligt punkt I femte stycket
av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen
(1928:370) senast
har fastställt före utgången av det
år som närmast föregår taxeringsåret,
eller — om sådant värde icke
har fastställts för vissa djur — till
det allmänna saluvärdet. Vid värdering
av lager skall hänsyn tagas
till inkurans och prisfallsrisk.

Skulder och andra avgående
poster i förvärvskällan avräknas
enligt bestämmelserna i 5 S. Hänsyn
tages icke till annan latent
skatteskuld än utskiftningsskatteskuld,
såvida icke annat följer av
punkt 3 första stycket av dessa anvisningar.

Om värdet av tillgångarna i förvärvskällan
överstiger beloppet av
skulder och andra avgående poster,
får förmögenhetsvärdet av förvärvskällan
nedsättas till trettio
procent av det översskjutande värdet.
Om förvärvskällan innehaves
med fideikommissrätt, får dock
nedsättning ske till tjugo procent
av sistnämnda värde.

Bestämmelserna i femte stycket
får icke leda till att förmögenhetsvärdet
av förvärvskällan sätts lägre
än till vad som motsvarar värdet av
sådana fastigheter i förvärvskällan,
som tillhöra ägaren av denna,
efter avdrag för de skulder som belöpa
på dessa fastigheter. Härvid
skall som värde av jordbruksfastighet
upptagas fastighetens taxeringsvärde
minskat med den del av
det taxerade byggnadsvärdet som
avser ekonomibyggnader och som
värde av fastighet i rörelse det
taxerade markvärdet. På fastigheterna
skall anses belöpa så stor del
av skulderna i förvärvskällan som

SkU 1977/78:19

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

nu angivna värde av fastigheterna
utgör av det sammanlagda värdet
av tillgångarna i förvärvskällan.
Sistnämnda värde beräknas med
hänsyn till fastigheternas hela taxeringsvärde.
Bestämmelserna i detta
stycke tillämpas icke pä förvärvskälla
som innehaves med fideikomissrätt.

Bestämmelserna i denna anvisningspunkt
tillämpas även när förvärvskällan
innehaves indirekt genom
förmedling av juridisk person.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978 och tillämpas första gången
vid 1979 ärs taxering.

SkU 1977/78:19

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrives att 22 § 1 morn., 23 §, 55 § 1 och 2 mom. samt
56 § lagen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt1 skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §

I morn.2 Såsom värde å fast egendom vid tidpunkt, som avses i
21 §,skall, där ej annat föranledes av vad i 2 mom. stadgas, gälla näst föregående
årets taxeringsvärde. Finnes sådana tillbehör till fastigheten som
avses i 2 kap. 3 § jordabalken skola dessa upptagas särskilt. Bestämmelserna
i 23 § vid F om värdesättning av lös egendom äga därvid motsvarande
tillämpning.

Fast egendom, som utgör lager- Fast egendom, som enligt komtillgång,
värderas enligt reglerna i munalskattelagen (1928:370) ingår
23 § F andra stycket. i förvärvskälla inom inkomstslagen

jordbruksfastighet eller rörelse,
värderas enligt reglerna i 23 § F
andra stycket.

23 §3

Vid uppskattning av lös egendom iakttages:

A. Tomträtt eller vattenfallsrätt uppskattas i den mån ej annat följer av
20 § tredje stycket, till vad rättigheten med hänsyn till villkoren vid upplåtelsen
och den tid, som därför återstår, kan antagas hava betingat vid en av
boets avveckling föranledd, med tillbörlig omsorg skedd försäljning.

B. Aktie, obligation eller därmed B. Värdepapper, som noteras po

jämförlig värdehandling uppskat- inländsk eller utländsk börs eller är

tas, där värdehandlingen noteras å föremål för liknande notering, upp inländsk

eller utländsk börs, till det skattas till det noterade värdet el noterade

värdet eller, om detta icke ler, om detta icke motsvarar vad

motsvarar vad som varit påräkne- som skulle kunna påräknas vid för ligt

vid försäljning under normala säljning under normala förhållan förhållanden,

till pris, som vid dylik den, till det pris som skulle ha kun försäljning

kan påräknas. Sådan nät påräknas vid en sådan försälj värdehandling,

som icke noteras å ning. Sådana värdepapper, som el börs

eller vars värde icke skall be- jest omsättas på kapitalmarknaden
räknas med ledning av bestämmel- eller vars värde icke skall beräknas

serna i F nedan, uppskattas enligt med ledning av bestämmelserna i F

sist angivna grund. nedan, uppskattas enligt sist angiv na

grund.

C. Fordran uppskattas till sitt kapitalbelopp jämte upplupen ränta å tid,
som avses i 21 §. Är fordringen ej förfallen och skall ränta därå ej beräknas
för tiden före förfallodagen, uppskattas fordringen till belopp, som utgör
dess värde vid nämnda tid enligt den vid denna lag fogade tabellen I.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 857.

2 Senaste lydelse 1975:133.

3 Senaste lydelse 1976:333.

SkU 1977/78:19

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Osäker fordran uppskattas till belopp, varmed den kan beräknas inflyta.
Värdelös fordran anses icke utgöra tillgång. Den omständigheten att gäldenären
är delägare i dödsboet föranleder icke fordringens uppskattande enligt
andra grunder än som eljest äro tillämpliga.

Medel, för vilka uppskov med inkomstbeskattning åtnjutes enligt bestämmelserna
om skogskonto eller investeringskonto för skog, upptagas
till halva värdet. Har medel avsatts till fond för särskilt ändamål enligt föreskrift
i lag eller annan författning och har avdrag vid inkomstberäkningen
medgivits för avsättningen, får halva det avsatta beloppet upptagas som
skuld.

D. För evärdlig tid utgående ränta, avkomst eller annan förmån uppskattas
till tjugu gånger det belopp, vartill den senast för helt år uppgått.

Nyttjanderätt eller rätt till ränta, avkomst eller annan förmån, som utgår
under viss tid eller någons livstid, uppskattas till sitt kapitalvärde. Är rättigheten
bestämd till visst belopp eller eljest till viss storlek, beräknas kapitalvärdet
efter det belopp rättigheten för helt år motsvarar enligt de vid
denna lag fogade tabellerna II och lil. Där rättighet, som belastar viss
egendom, ej är på nyss angivet sätt bestämd, anses årliga värdet utgöra
fem procent av det penningvärde, vartill egendomen uppskattats, dock att,
där rättighet avser endast del av egendom eller dess årliga värde eljest icke
kan bestämmas enligt nyss angivna grund, detta uppskattas efter vad som
prövas skäligt.

Kapitalvärdet av rättighet, som icke är bestämd att utgå under någons
livstid men ändock är av obestämd varaktighet, uppskattas med ledning av
tabell lil, såsom om den skolat utgå för den berättigades livstid, dock
högst till tio gånger det värde, rättigheten för helt år motsvarar.

Är rättighet beroende av flera personers liv sålunda, att rättigheten upphör
vid den först avlidnes frånfälle, bestämmes rättighetens kapitalvärde
efter den äldstes levnadsålder. Fortfar däremot rättigheten oförändrad till
den sist avlidnes frånfälle, beräknas värdet efter den yngstes ålder.

E. Värdet av utländskt myntslag beräknas efter den köpkurs pä checkar,
utställda i samma myntslag, som gällde vid tiden för skattskyldighetens
inträde. Finnes ej sådan kurs eller kan av annan anledning värdet icke
beräknas efter denna grund, bestämmer regeringen eller den myndighet regeringen
förordnar, hur beräkningen skall ske.

F. Annan lös egendom än förut nämnts uppskattas till vad den kan antagas
hava betingat vid en av boets avveckling föranledd, med tillbörlig omsorg
skedd försäljning.

Inventarier, som äro avsedda för
stadigvarande bruk i jordbruk med
binäringar, i skogsbruk eller i rörelse,
liksom lager upptagas till det
värde som kunnat godtagas vid inkomstberäkning
enligt kommunalskattelagen
(1928:370). Härigenom
får dock förmögenhetsvärdet av
förvärvskällan icke sättas lägre än
sextio procent av det värde som
framkommer vid en värdering där
inventarierna upptagits till anskaff -

Vid värderingen av förvärvskälla
som enligt kommunalskattelagen
(1928:370) ingår i inkomstslagen
jordbruksfastighet eller rörelse skola
bestämmelserna i punkt 2 av anvisningarna
till 3 och 4 §§ lagen
(1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,
utom femte stycket andra
punkten, tillämpas.

2 Riksdagen 1977/78. 6 sami. Nr 19

SkU 1977/78:19

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

ningsvärdet efter avdrag för skälig
avskrivning eller utrangering och
lagret värderats som helhet utan
hänsyn till påräknelig vinst vid försäljning
i detalj, varvid dock fast
egendom skall upptagas lägst till
taxeringsvärdet. Hänsyn skall därvid
tagas till inkurans och prisfallsrisk
men i regel icke till annan latent
skatteskuld än utskiftningsskatteskuld.

55 §

/ mom. 4 Uppgå i dödsbo beloppet av kontanta medel och därmed jämförliga
fordringar samt värdet av obligationer och andra lätt realiserbara
värdepapper sammanlagt icke till dubbla beloppet av den arvsskatt, som
jämlikt 54 § skall av dödsboet förskjutas, eller föreligger i andra fall för någon
som är skattskyldig enligt denna lag avsevärd svårighet att genast erlägga
hela den skatt, som belöper på honom tillfallen egendom, må beskattningsmyndigheten
medgiva, att skatten erlägges genom högst tio årli -

ga inbetalningar, dock att anståndet i
talningar än som prövas erforderligt.

På regeringens prövning må ankomma
att, där för viss skattskyldig
synnerliga skäl därtill äro, medgiva
att den skatt, som belöper på
honom tillfallen egendom, erlägges
genom högst tjugu årliga inbetalningar.

2 morn.5 Första inbetalningen
skall äga rum inom tid, som angives
i 52 § 1 morn., och skall uppgå, om
skatten uppdelas i endast två poster,
minst till en ljärdedel av skattens
belopp och i andra fall minst
till belopp motsvarande skattebeloppet
delat med antalet inbetalningar.
Andra inbetalningen skall

intet fall må utsträckas till flera inbe 1

fråga om skatt som belöper på
egendom som skall värderas enligt
bestämmelserna i 23 § F andra
stycket får beskattningsmyndigheten
medgiva att skatten erlägges
genom högst tjugo årliga inbetalningar.

På regeringens prövning må i annat
fall än som avses i föregående
stycke ankomma att, där för viss
skattskyldig synnerliga skäl därtill
äro, medgiva att deh skatt, som belöper
på honom tillfallen egendom,
erlägges genom högst tjugo årliga
inbetalningar.

4 Senaste lydelse 1974:857 (ingressen).

5 Senaste lydelse 1974: 857.

SkU 1977/78:19

Nuvarande lydelse

verkställas å ärsdagen för beslutet
om skattens fastställande och envar
av de följande å motsvarande dag
det år, varunder den förfaller till
betalning; och skola dessa inbetalningar
uppgå till sinsemellan lika
belopp^Å skatt, med vars erläggande
anstånd åtnjutes, utgår ränta.
Räntan utgår från och med månaden
efter den då skatten skulle ha
erlagts om anstånd icke medgivits
till och med den månad då anständstiden
gått till ända. I fråga
om räntan gälla i övrigt bestämmelserna
i 52 § 1 morn., dock att räntan
påföres av länsstyrelsen.

Avlider den, som förvärvat egendom
genom arv, testamente eller
gåva, inom ett år frän det skattskyldighet
inträtt, eftergives skatten.

I fråga om den, som på livstid
bekommit egendom med sådan
rätt, som avses i 8 § andra stycket,
eller på livstid erhållit nyttjanderätt,
rätt till ränta, avkomst eller
annan förmån, sker vidare eftergift
av skatt sålunda:

a) då anstånd med skattens erläggande
beviljats och den skattskyldige
avlider inom fem år från
skattskyldighetens inträde, eftergives
vad av skatten icke förfallit till
betalning vid dödstillfället; dock
må ej i fall, då enligt anståndsbeslutet
skatten uppdelats på flera inbetalningar
än tio, eftergift ske för
större de! av skatten än som skulle
hava eflergivits, därest antalet inbetalningar
utgjort tio;

b) då anstånd med skattens erläggande
icke beviljats och den
skattskyldige avlider inom fern år
från skattskyldighetens inträde, ef -

Föreslagen lydelse

verkställas å årsdagen för beslutet
om skattens fastställande och envar
av de följande å motsvarande dag
det år, varunder den förfaller till
betalning; och skola dessa inbetalningar
uppgå till sinsemellan lika
belopp. Har anstånd medgivits enligt
bestämmelserna i I mom. andra
stycket skola de årliga inbetalningarna
uppgå till minst 3 000 kronor.
Å skatt, med vars erläggande
anstånd åtnjutes, utgår ränta. Räntan
utgår från och med månaden efter
den då skatten skulle ha erlagts
om anstånd icke medgivits till och
med den månad då anståndstiden
gått till ända. 1 fråga om räntan gälla
i övrigt bestämmelserna i 52 § 1
morn., dock att räntan påföres av
länsstyrelsen.

§6

Avlider den, som förvärvat egendom
genom arv, testamente eller
gåva, eftergives skatten enligt följande.
Sker dödsfallet inom ett år
frän det skattskyldighet inträtt, eftergives
hela skattebeloppet. Avlider
den skattskyldige senare men
inom tio år efter det skattskyldighet
inträtt, eftergives samma belopp,
minskat med en tiondedel för varje
helt år som förflutit från sagda tidpunkt.

6 Senaste lydelse 1974:312.

SkU 1977/78:19

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tergives så stor del av skatten,
som, därest anstånd medgivits och
skatten därvid uppdelats på sju lika
inbetalningar, icke skulle varit till
betalning förfallen vid dödstillfället.

Fråga om eftergift av fastställd skatt upptages efter därom skriftligen
gjord framställning av den underrätt eller länsstyrelse, som meddelat beslut
i skatteärendet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande om skattskyldighet har inträtt eller, i fråga om 56 §, dödsfall
har inträffat dessförinnan.

SkU 1977/78:19

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:423) om avdrag vid inkomsttaxeringen
avseende kostnad för exportkredit

Härigenom föreskrives att 2 § lagen (1973:423) om avdrag vid inkomsttaxeringen
avseende kostnad för exportkredit skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §>

Avdrag kan medges, om

1. exporten kan anses ha väsentlig betydelse från samhällsekonomisk
och sysselsättningspolitisk synpunkt, samt anledning föreligger till antagande
att konkurrent om exporten har tillgång till utländskt kreditstöd,

2. exporten avser kapitalvara, 2. exporten avser kapitalvara elborn
sålts för användning i det land ler konsulttjänster, som sålts för

vartill försäljning skett, eller vid användning i det land vartill försälj underleverans,

som sålts för an- ning skett, eller vid underleverans,

vändning i det land vartill huvudle- som sålts för användning i det land

verantörens försäljning skett, vartill huvudleverantörens försälj ning

skett,

3. exportkredit lämnas köparen 3. exportkredit lämnas köparen

för mer än hälften av den avtalade för mer än hälften av den avtalade

köpeskillingen, dock minst en mil- köpeskillingen, dock minst 500000

jon kronor, kronor,

4. exportkrediten har en löptid av minst två och högst tio år,

5. finansiering av minst hälften av exportkrediten sker hos bank eller
kapitalmarknadsinstitut, och den ränta som utgår för denna finansiering
överstiger den ränta som utgår enligt exportkreditavtalet.

1 fall där flera skattskyldiga deltager i försäljning, får avdrag medges avseende
skattskyldigs del av kostnad för exportkredit, även om denna del
understiger en miljon kronor, under förutsättning att hela exportkrediten
sammanlagt uppgår till nämnda belopp.

Föreligger synnerliga skäl, får avdrag medges, även om kredittiden
överstiger tio år eller om ej minst hälften av exportkrediten finansieras hos
bank eller kapitalmarknadsinstitut.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på
den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas i
fråga om exportkreditavtal som ingås under tiden den 1 september
1977-31 december 1979.

1 Senaste lydelse 1975:1150.

SkU 1977/78:19

Prop. 1977/78:19
Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom föreskrives att punkt 1 av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen
(1928: 370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar
till 41 §

l.1 Inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse skall beräknas enligt
bokföringsmässiga grunder. Hänsyn skall därför tagas till in- och utgående
lager av varor, däri inbegripet djur, råmaterial, hel- och halvfabrikat
m. m., samt till fordringar och skulder. Som värde av ingående
lager, fordringar och skulder skall därvid upptagas värdet av närmast
föregående beskattningsårs utgående lager, fordringar och skulder. Bestämmelserna
i 41 § om lager få i varvsrörelse tillämpas även i fråga
om skepp eller skeppsbygge, på vilket den skattskyldige utfört eller avser
att utföra arbete i icke oväsentlig omfattning, utan hinder av att den
skattskyldige avyttrat skeppet eller bygget. Vad nu föreskrivits gäller
dock endast intill dess skeppet eller skeppsbygget levererats till förvärvaren.
Vad som avses med skepp framgår av sjölagen (1891: 35 s. 1).

För skattskyldig, som haft ordnad bokföring, skall beräkningen av inkomst
ske på grundval av hans bokföring med iakttagande av följande.

Därest vinstresultatet påverkats därav, att bland intäkter upptagits
sådana intäkter, vilka icke skola beskattas såsom inkomst, eller uteslutits
intäkt, som skolat medräknas, eller bland utgifterna avförts sådana
poster, för vilka vid inkomstberäkningen avdrag icke får ske, skall företagas
erforderlig justering av det bokföringsmässiga vinstresultatet till
överensstämmelse med en inkomstberäkning enligt de i denna lag stadgade
grunder.

Den i räkenskaperna gjorda värdesättningen å tillgångar avsedda för
omsättning eller förbrukning (lager) skall vid inkomstberäkningen godtagas,
därest denna värdesättning icke står i strid med vad nedan sägs.

Lagret vid beskattningsårets utgång får icke upptagas till lägre belopp
än fyrtio procent av lagrets anskaffningsvärde eller, om återanskaffningsvärdet
på balansdagen är lägre, sistnämnda värde, i förekommande
fall efter avdrag för inkurans. Dock får lager av djur på jordbruksfastighet
eller i renskötselrörelse icke upptagas till lägre belopp än fyrtio
procent av de värden som riksskatteverket fastställer för olika slag
av djur i skilda åldersgrupper på grundval av genomsnittspriserna på
dessa djurslag under en period av tolv månader närmast före den 1 oktober
beskattningsåret. Om sådant värde icke fastställts, t. ex. i fråga
om särskilt dyrbara avelsdjur, får djuret upptagas lägst till fyrtio procent
av allmänna saluvärdet.

1 Senaste lydelse 1976: 924.

SkU 1977/78:19

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ett belopp motsvarande förstnämnda värde å detta lager efter avdrag
med sextio procent av sagda medeltalsvärde. Därvid skola såsom värden
å lagren vid jämförelseårens utgång hava upptagits anskaffningsvärdena
eller, därest återanskaffningsvärdena å balansdagarna i fråga
varit lägre, sistnämnda värden, i förekommande fall efter avdrag för
inkurans. I fråga om djur på jordbruksfastighet eller i renskötselrörelse
gäller dock att värdet av djuren skall hava upptagits till fulla det värde
som riksskatteverket fastställt enligt föregående stycke eller till fulla allmänna
saluvärdet. Föreligger sådant fall att sextio procent av nyssnämnda
medeltalsvärde överstiger värdet av lagret vid beskattningsårets
utgång, må avdrag åtnjutas jämväl för det överskjutande beloppet,
därest en häremot svarande avsättning i räkenskaperna gjorts till lagerregleringskonto.
Då avdrag för sådan avsättning medgivits, skall avsättningen
återföras till beskattning nästföljande beskattningsår, därvid frågan
om avdrag för förnyad avsättning till dylikt konto får prövas enligt
bestämmelserna ovan. Ingå i lagret råvaror eller stapelvaror, må lagret
av sådana varor eller del därav upptagas till lägst sjuttio procent av
värdet å tillgångarna i fråga beräknat efter lägsta marknadspris under
beskattningsåret eller under något av de närmast föregående nio beskattningsåren.
Därest sist angivna grund för värdering av varulagret
eller del därav tillämpats, skall vad ovan sägs om värdering med hänsyn
tagen till medeltalet av värdena å lagren vid utgången av de två
närmast föregående beskattningsåren icke gälla.

Utan avseende å vad förut stadgats angående den lägsta värdesättning
å lagret, som vid inkomstberäkningen kan godtagas, må det lägre
värde å lagret godtagas som skattskyldig med hänsyn till föreliggande
risk för prisfall visar vara påkallat.

Vad i femte och sjätte styckena här ovan sägs angående det lägsta
värde å skattskyldigs varulager, som må vid inkomstberäkningen godtagas,
har icke avseende å penningförvaltande företags och försäkringsföretags
placeringar av förvaltade medel i aktier, obligationer, lånefordringar
m. m. eller å skattskyldigs lager av fastigheter och liknande
tillgångar beträffande vilka en sådan värdesättning finnes icke vara
godtagbar. Värdet å lager av nu avsedda tillgångar skall upptagas till
vad som med hänsyn till risk för förlust, prisfall m. m. framstår såsom
skäligt.

Förvärvas aktie i svenskt aktiebolag av skattskyldig, som driver bankeller
annan penningrörelse eller försäkringsrörelse, eller av annan skattskyldig,
för vilken aktien utgör varulagertillgång, och är det icke uppenbart
att den skattskyldige därigenom erhåller tillgång av verkligt och
särskilt värde för honom med hänsyn till hans rörelse, må sådan nedgång
i aktiens värde som beror på utdelning till den skattskyldige av medel,
vilka vid förvärvet funnos hos det utdelande bolaget och icke motsvara
tillskjutet belopp, ej föranleda att aktien vid inkomstberäkningen
för den skattskyldige upptages till lägre belopp än som motsvarar hans
anskaffningskostnad för aktien. Har denna, innan sådan utdelning skett,
upptagits till lägre belopp än den skattskyldiges anskaffningskostnad, må
aktien vid utgången av det beskattningsår, varunder utdelningen äger
rum, icke upptagas till lägre belopp än aktiens värde i beskattningshänseende
vid ingången av samma år med tillägg av ett belopp, som motsvarar
skillnaden mellan den skattskyldiges anskaffningskostnad för aktien
och nämnda värde, dock högst av det utdelade beloppet. Sker ut -

SkU 1977/78:19

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

delning utan att det värde för aktien, som ligger till grund för beräkningen
av den skattskyldiges inkomst, påverkas och medför detta att den
skattskyldige efter överlåtelse av aktien eller upplösning av bolaget redovisar
förlust, skall därifrån avräknas det belopp som motsvarar utdelningen.
Utdelningen som avses i detta stycke anses i första hand gälla
andra medel än sådana som motsvara tillskjutet belopp. Vad som sägs
om aktie i detta stycke äger motsvarande tillämpning på andel i ekonomisk
förening. Med tillskjutet belopp avses därvid inbetald insats.

Avdrag för inkurans må icke medgivas med större belopp än vad den
skattskyldige enligt vid självdeklarationen fogad utredning visar svara
mot den konstaterade värdenedgången å lagret å balansdagen. Oaktat
vad nu sagts må dock avdrag för inkurans medgivas med fem procent
av det lägsta utav lagrets anskaffnings- och återanskaffningsvärden,
därest detta ej framstår såsom uppenbart opåkallat, eller med det högre
procenttal därav som riksskatteverket kan hava för lagren inom vissa
branscher eller hos vissa grupper av skattskyldiga angivit.

Vid bestämmandet av lagrets anskaffningsvärde skall så anses som om
de lagertillgångar, vilka kvarligga i lagret vid beskattningsårets utgång,
äro de senaste av den skattskyldige anskaffade eller av honom tillverkade.
För tillgångar, som den skattskyldige framställt eller bearbetat, skola
såsom anskaffningsvärde anses direkta tillverkningskostnader (materialkostnader
och arbetslöner) ökade med ett tillägg som motsvarar vad
som av de indirekta tillverkningskostnaderna skäligen belöper å nu ifrågavarande
tillgångar, därvid hänsyn dock icke behöver tagas till ränta å
eget kapital.

Nedskrivning av värdet å rättigheter till leverans av lagertillgångar
enligt ej fullgjorda köpekontrakt må godkännas endast i den mån det
visas, att inköpspriset för tillgångar av samma slag å balansdagen understiger
det kontraherade priset, eller det göres sannolikt, att dylikt prisfall
kommer att inträffa innan tillgångarna levereras eller av den skattskyldige
i oförändrat eller förädlat skick försäljas. Beträffande värdet å rättigheter
till leverans av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda
inventarier enligt ej fullgjorda köpekontrakt må nedskrivning av värdet
därå godkännas endast i den mån den skattskyldige visar, att inköpspriset
för tillgångar av samma slag å balansdagen understiger det kontraherade
priset, eller det göres sannolikt, att dylikt prisfall kommer att inträffa
innan tillgångarna levereras.

Vad här är stadgat gäller sär- Vad här är stadgat gäller särskilt
skilt då fråga är om bestämman- då fråga är om bestämmandet av

det av det år, varunder en inkomst det år, varunder en inkomst skall

skall anses hava åtnjutits eller en anses hava åtnjutits eller en utgift

utgift skall anses hava ägt rum. I skall anses hava ägt rum. I sist sistnämnda

avseende gäller alltså, nämnda avseende gäller alltså, att

att inkomst skall anses hava åtnju- inkomst skall anses hava åtnjutits

tits under det år, då densamma en- under det år, då densamma enligt

ligt allmänt vedertagen köpmanna- allmänt vedertagen köpmannased

sed eller enligt vad som beträffan- eller enligt vad som beträffande

de jordbruk är allmänt brukligt jordbruk är allmänt brukligt bör i

bör i räkenskaperna uppföras så- räkenskaperna uppföras såsom in som

inkomstpost, även om den än- komstpost, även om den ännu icke

nu icke av den skattskyldige upp- av den skattskyldige uppburits i

SkU 1977/78:19

Föreslagen lydelse

kontanta penningar eller eljest
kommit honom tillhanda t. ex. i
form av levererade varor, fullgjorda
prestationer eller på annat härmed
jämförligt sätt. Vad sålunda
gäller i fråga om inkomstposterna
har motsvarande tillämpning i fråga
om utgiftsposterna. Avdrag för
tantiem eller liknande ersättning
från fåmansföretag till företagsledare
eller honom närstående person
får dock åtnjutas först under
det år då utbetalning skett. I fråga
om tiden för inkomst- och utgiftsposters
upptagande enligt bokföringsmässiga
grunder tillämpas
i allmänhet det förfaringssättet, att
fordringar uppföras såsom inkomst
under det år, då de uppkomma,
och att ränteintäkter hänföras till
inkomsten för det år, på vilket de
belöpa, i bägge fallen oberoende
av huruvida de verkligen influtit
under nämnda år eller icke. Å
andra sidan lärer det vara vedertaget,
att förskottsvis influtna räntor,
som till större eller mindre del
belöpa å ett kommande år, till
denna del bokföringsmässigt hänföras
till det sistnämnda årets inkomst.
Avdrag för uppskjuten
ränta för lån ur den under statens
titldningsfonder uppförda lånefonden
för lån med uppskjuten ränta
åtnjutes för det är då räntan har
hetalars.

Har avverkningsrätt till skog upplåtits mot betalning, som skall erläggas
under loppet av flera år, må såsom intäkt för varje år upptagas den
del av köpeskillingen, som under samma år influtit. Avdrag för minskning
i ingående virkesförråd m. m., vartill upplåtaren kan vara berättigad,
fördelas därvid på de särskilda åren i förhållande till den under
varje år influtna likviden.

Om beskattningsmyndighet, med frångående av den skattskyldiges på
hans räkenskaper grundade inkomstberäkning, såsom inkomst för ett år
beskattat vinst, som enligt de vid bokföringen tillämpade grunderna först
ett senare år framkommer såsom bokföringsmässig vinst, skall vid inkomstberäkningen
för det följande år, då vinsten i bokföringen kommer
till synes, det sistnämnda årets i bokföringen redovisade vinstresultat
med hänsyn härtill justeras på sådant sätt, att den redan beskattade
vinsten icke för det året ånyo tages till beskattning.

Motsvarande gäller för det fall, att beskattningsmyndighet ansett för -

Nuvarande lydelse

burits i kontanta penningar eller
eljest kommit honom tillhanda
t. ex. i form av levererade varor,
fullgjorda prestationer eller på annat
härmed jämförligt sätt. Vad
sålunda gäller i fråga om inkomstposterna
har motsvarande tillämpning
i fråga om utgiftsposterna.
Avdrag för tantiem eller liknande
ersättning från fåmansföretag
till företagsledare eller honom närstående
person får dock åtnjutas
först under det år då utbetalning
skett. I fråga om tiden för inkomst-
och utgiftsposters upptagande
enligt bokföringsmässiga
grunder tillämpas i allmänhet det
förfaringssättet, att fordringar uppföras
såsom inkomst under det år,
då de uppkomma, och att ränteintäkter
hänföras till inkomsten
för det år, på vilket de belöpa, i
bägge fallen oberoende av huruvida
de verkligen influtit under
nämnda år eller icke. Å andra sidan
lärer det vara vedertaget, att
förskottsvis influtna räntor, som
till större eller mindre del belöpa
å ett kommande år, till denna del
bokföringsmässigt hänföras till det
sistnämnda årets inkomst.

SkU 1977/78:19

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lust, av beskaffenhet att avdrag därför får ske, icke böra beaktas vid inkomstberäkningen
för det år, under vilket den kommit till synes i räkenskaperna,
eller beskattningsmyndighet eljest något år frångått den skattskyldiges
bokföring i avseende, som kan hava inflytande på följande års
inkomstberäkning.

Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift
på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling och
tillämpas första gången vid 1979 års taxering.

Motionerna

I detta sammanhang behandlas

dels de med anledning av prop. 1977/78:40 väckta motionerna

1977/78: 37 av Georg Åberg m. fl. (fp, c, m) vari hemställs att riksdagen
beslutar att yrkesfiskarna som ett provisorium får rätt att vid 1978 års taxering
göra avsättning till en utjämningsfond i huvudsaklig överensstämmelse
med ett system som tillämpas för fiskare i Norge;

1977/78:148 av Erik Hovhammar m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om att
reducera den s. k. 80/85-procentsregeln till att endast omfatta 80 procent;

1977/78:151 av Axel Kristiansson (c) och Karl Erik Olsson (c) vari hemställs
att riksdagen beslutar

1. att hos regeringen begära en noggrann uppföljning beträffande icke
avsedda effekter som kan bli en följd av den föreslagna förändringen i förmögenhetsbeskattningen,

2. att hos regeringen begära att frågan om jord- och skogsbrukets avgränsning
från regler som generellt gäller vid förmögenhetsbeskattning beträffande
rörelsefastighet blir föremål för utredning.

3. att hos regeringen begära att frågan om förmögenhetsbeskattningen
vid nyförvärv av fastigheter utreds i enlighet med vad i motionen anförts;

1977/78:157 av Rolf Sellgren (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att gottskrivning av tantiem godtas i företagets bokslut under förutsättning
att på tantiemet belöpande källskatt inbetalats senast tre månader
efter räkenskapsårets utgång och att tantiemet tas upp till beskattning hos
den som gottgjorts beloppet vid samma års taxering som det då företaget
erhåller avdrag för tantiemavsättningen,

2. att beskattningsregeln om ”dyrare bil” i fåmansbolag avskaffas;

1977/78:159 av Sven-Olov Träff m. fl. (m, c) vari hemställs att riksdagen
beslutar att de föreslagna lättnaderna beträffande förmögenhetsbeskattningen
skall träda i kraft redan vid 1978 års taxering;

SkU 1977/78:19

1977/78:177 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkandet 2 vari hemställs att
riksdagen beslutar att avslå de i propositionen föreslagna ändringarna i lagarna
om förmögenhets-, arvs- och gåvobeskattningen;

1977/78:189 av Olof Palme m. fl. (s) vari — med hänvisning till motionen
1977/78:190 — hemställs att riksdagen avslår propositionen i fråga om

1. ändrade värderingsregler vid beräkning av kapitalskatter,

2. ändrade regler för fåmansbolagsdelägares bilförmåner och

3. nedsättning av schablonavdraget för egenavgifter från 4 procent till 2
procent;

dels de vid riksmötet 1976/77 väckta motionerna

1976/77:320 av Wiggo Komstedt m.fl. (m) vari hemställs att riksdagen
antar följande förslag till ändring av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen
(1928: 370):

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar
till 41 §

nedan sägs.

allmänna saluvärdet,
icke gälla,
vara påkallat,
såsom skäligt.

inbetald insats,
skattskyldiga angivit,
eget kapital,
tillgångarna levereras.

av sjölagen (1891:35 s. 1).
av följande.

stadgade grunder.

1. Inkomst av
För skattskyldig
Därest vinstresultatet

Den i

Lagret vid

Därest värdet

Utan avseende

Vad i •

Förvärvas aktie

Avdrag för

Vid bestämmandet — ■
Nedskrivning av

Vad här är stadgat gäller särskilt
då fråga är om bestämmandet av
det år, varunder en inkomst skall
anses hava åtnjutits eller en utgift
skall anses hava ägt rum. I sistnämnda
avseende gäller alltså, att
inkomst skall anses hava åtnjutits
under det år, då densamma enligt
allmänt vedertagen köpmannased
eller enligt vad som beträffande

SkU 1977/78:19

Nuvarande lydelse

jordbruk är allmänt brukligt bör i
räkenskaperna uppföras såsom inkomstpost,
även om den ännu icke
av den skattskyldige uppburits i
kontanta penningar eller eljest
kommit honom tillhanda t. ex. i
form av levererade varor, fullgjorda
prestationer eller på annat härmed
jämförligt sätt. Vad sålunda
gäller i fråga om inkomstposterna
har motsvarande tillämpning i fråga
om utgiftsposterna. Avdrag för tantiem
eller liknande ersättning från
fåmansföretag till företagsledare
eller honom närstående person får
dock åtnjutas först under det år då
utbetalning skett. 1 fråga om tiden
för inkomst- och utgiftsposters
upptagande enligt bokföringsmässiga
grunder tillämpas i allmänhet det
förfaringssättet, att fordringar uppföras
såsom inkomst under det år,
då de uppkomma, och att ränteintäkter
hänföras till inkomsten för
det år, på vilket de belöpa, i bägge
fallen oberoende av huruvida de
verkligen influtit under nämnda år
eller icke. Å andra sidan lärer det
vara vedertaget, att förskottsvis influtna
räntor, som till större eller
mindre del belöpa å ett kommande
år, till denna del bokföringsmässigt
hänföras till det sistnämnda årets
inkomst.

Har avverkningsrätt

Om beskattningsmyndighet

Motsvarande gäller

Föreslagen lydelse

jordbruk är allmänt brukligt bör i
räkenskaperna uppföras såsom inkomstpost,
även om den ännu icke
av den skattskyldige uppburits i
kontanta penningar eller eljest
kommit honom tillhanda t. ex. i
form av levererade varor, fullgjorda
prestationer eller på annat härmed
jämförligt sätt. Vad sålunda
gäller i fråga om inkomstposterna
har motsvarande tillämpning i fråga
om utgiftsposterna. 1 fråga om tiden
för inkomst- och utgiftsposters
upptagande enligt bokföringsmässiga
grunder tillämpas i allmänhet det
förfaringssättet, att fordringar uppföras
såsom inkomst under det år,
då de uppkomma, och att ränteintäkter
hänföras till inkomsten för
det år, på vilket de belöpa, i bägge
fallen oberoende av huruvida de
verkligen influtit under nämnda år
eller icke. Å andra sidan lärer det
vara vedertaget, att förskottsvis influtna
räntor, som till större eller
mindre del belöpa å ett kommande
år, till denna del bokföringsmässigt
hänföras till det sistnämnda årets
inkomst.

■ influtna likviden.

till beskattning.

års inkomstberäkning.

Bestämmelserna skall tillämpas första gången på beskattningsår för vilket
taxering i första instans sker år 1978.

SkU 1977/78:19

1976/77:615 av Erik Hovhammar m. fl. (m, c, fp) vari hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller om en snabbutredning med uppgift att lägga
fram förslag om lättnader i förmögenhetsbeskattningen av familjeföretagare; 1976/77:619

av Axel Kristiansson (c) och Claes Elmstedt (c) vari hemställs
att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning och förslag angående
de problem beträffande markförvärv och förmögenhetsredovisning
som redovisats i motionen;

1976/77:624 av Sven-Olov Träff (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen
anhåller om att företagsskatteberedningens särskilda expertgrupp
med förtur måtte framlägga förslag till lösning av familjeföretagens förmögenhetsskatteproblem; 1976/77:1019

av Bengt Börjesson (c) vari hemställs att riksdagen hos regeringen
begär att i motionen framförda förslag föranleder ändring av formerna
för beskattning av privatägda skogsfasiigheter i samband med arv.

Övriga yrkanden i motionen 1977/78:177 har hänvisats till näringsutskottet.

Utskottet

Kapitalbeskattningen

De förslag till åtgärder som lagts fram i prop. 1977/78:40 för att främja
utvecklingen för de mindre och medelstora företagen innefattar ytterligare
lättnader i beskattningen av kapital som lagts ned i rörelse, jordbruk och
skogsbruk.

Lättnader av detta slag infördes första gången i samband med en skattereform
år 1970 i syfte att undvika skatteskärpningar för s. k. arbetande kapital
i avvaktan på resultatet av då pågående utredningsarbete med hithörande
frågor. Gällande regler fick sin nuvarande utformning år 1974 och innebär
i korthet att lager och inventarier vid förmögenhetsbeskattningen
och arvs- och gåvobeskattningen får tas upp till det lägsta värde som godtas
vid inkomstbeskattningen, vilket i fråga om lager och inventarier innebär
väsentligt lägre värden än som framkommer enligt tidigare s. k. substansvärderingsregler.
Enligt en spärregel skall dock förmögenhetsvärdet
av förvärvskällan tas upp till minst 60% av substansvärdet. Motsvarande
principer gäller också för värderingen av ej börsnoterade aktier.

Bakgrunden till det nu aktuella förslaget är att utskottet vid sin behandling
av dessa frågor år 1974 (SkU 1974:38) fann att reglerna inte kunde anses
utgöra en slutlig lösning av familjeföretagens kapitalskattesituation.
Utskottet fann att företagsskatteberedningen borde ta upp de likviditetsproblem
som förmögenhets- och arvsbeskattningen innebär för familjeföretagen
till allsidig bedömning i sitt större sammanhang och därvid även ta

SkU 1977/78:19

ställning till frågan vilka åtgärder som erfordrades för att underlätta problemen
vid generationsväxlingar i mindre och medelstora företag. Riksdagen
antog utskottets förslag om tilläggsdirektiv till beredningen i detta hänseende.
Det förslag som därefter utarbetats av en expertgrupp inom företagsskatteberedningen
(promemorian Ds Fi 1976:10 Särskilda skattelättnader
för familjeföretag) har emellertid inriktats på lättnader i arvsbeskattningen
och har mött kritik från skilda utgångspunkter.

1 propositionen anför departementschefen att frågan om förmögenhetsbeskattningen
av småföretagen kommit i förgrunden under remissbehandlingen
av arbetsgruppens förslag och i den allmänna debatten under senare
år. De svårigheter som kapitalbeskattningen orsakar för dessa företag illustreras
med att företagsägaren — om han inte vill sälja eller lägga ned företaget
— i allmänhet måste betala förmögenhetsskatten med inkomster från
företaget. Eftersom uttagen för detta ändamål belastas med inkomstskatt
och arbetsgivaravgifter i vanlig ordning, kan förmögenhetsskatten medföra
orealistiska lönsamhetskrav. Motsvarande gäller i viss utsträckning också
arvs- och gåvoskatten. Enligt departementschefens uppfattning bör kapitalskattereglema
utformas så att de inte hindrar eller onödigtvis försvårar
fortsatt drift i småföretagets form. Principen bör enligt hans mening vara
att en fysisk person skall kunna driva ett småföretag så att avkastningen
ger — förutom en rimlig inkomst att leva av — även medel för att betala
sådana skatter som kan sägas vara omedelbart anknutna till företaget. Med
hänsyn till betydelsen av att främja nyföretagande och ett dynamiskt och
livskraftigt näringsliv föreslås därför omedelbara åtgärder för att lindra beskattningen
av det arbetande kapitalet i småföretag, vid såväl förmögenhets-
som arvs- och gåvobeskattningen.

Eftersom det f. n. saknas utredningsunderlag för mer genomgripande
ändringar i nuvarande system har skattelättnaderna utformats i nära anslutning
till de värderingsregler som tillämpats hittills. Av flera skäl har
emellertid den nuvarande anknytningen till inkomstbeskattningen slopats.
Förslaget innebär, att man i ett första steg fastställer substansvärdet av
förmögenhet som har lagts ner i ett företags rörelse, jordbruk eller skogsbruk,
oberoende av inkomstbeskattningens värderingsregler. Lättnaderna
i beskattningen uppnås genom att det skattepliktiga värdet bestäms till
30% av substansvärdet, eller för fideikommissen vid förmögenhetsbeskattningen
20% av substansvärdet. Reduktionen beräknas således enhetligt
för samtliga tillgångar som ingår i förvärvskällan och motsvarande
principer tillämpas också vid värderingen av aktier som inte noterats på
börs eller liknande.

För att minska riskerna för att skattereglerna utnyttjas för spekulation
av olika slag innehåller förslaget en spärregel, som innebär att det skattepliktiga
förmögenhetsvärdet av en förvärvskälla inte kommer att understiga
värdet enligt nuvarande regler av tillgångar som kan antas utgöra attraktiva
kapitalplaceringsobjekt för passiva jordägare, i första hand mark och

SkU 1977/78:19

växande skog, bostadsbyggnader och vissa för jordbruket och skogsbruket
obehövliga byggnader, s. k. överbyggnad. Enligt denna spärregel får värdet
av förvärvskällan i dess helhet inte reduceras till lägre belopp än som
motsvarar för jordbruk och skogsbruk fastighetens taxeringsvärde, frånsett
värdet på ekonomibyggnader, och för rörelse fastighetens taxerade markvärde,
minskat med de skulder som vid en proportionering av skulderna i
förvärvskällan belöper härpå.

Som redan nämnts är avsikten att reglerna skall tillämpas förutom vid
förmögenhetsbeskattningen även vid arvs- och gåvobeskattningen, där nuvarande
regler om anstånd och eftergift av skatt byggs ut väsentligt. Gällande
regler innebär att anstånd med betalning av arvsskatt får medges endast
under visa bestämda förutsättningar och att inbetalningarna då får delas
upp i högst 10, i undantagsfall högst 20 årliga inbetalningar. Eftergift av
skatt kan f. n. i regel medges endast om arvtagaren avlider inom ett år från
arvfallet. Propositionen innebär att arvsskatt, som belöper på tillgångar i
jordbruksfastighet eller rörelse eller på ej börsnoterade aktier till den del
de värderas enligt de ifrågavarande principerna, får delas upp på 20 årliga
inbetalningar. Bestämmelserna om eftergift av skatt utvidgas generellt.
Förslaget innebär i denna del att reglerna tillämpas om arvtagaren eller gåvotagaren
avlider inom en tioårsperiod. Under denna förutsättning efterges
ett belopp som motsvarar hela skatten minskat med en tiondel för varje
år som förflutit från arvfallet eller gåvan.

De regler som nu föreslås i propositionen har - i likhet med tidigare
skattelättnader för familjeföretagen — en i viss mån provisorisk karaktär.
Av propositionen framgår att departementschefen inom kort kommer att
föranstalta om ytterligare utredning av kapitalbeskattningen och av möjligheterna
att ändra skattereglerna för att underlätta enskilda personers köp
av företag och småföretagens kapitalanskaffning.

1 motionen 1977/78: 189 av Olof Palme m. fl. (s) yrkas avslag på de föreslagna
värderingsreglerna. Motionärerna instämmer i uppfattningen att kapitalbeskattningen
bör bli föremål för en allmän översyn men menar att en
riktpunkt för denna översyn bör vara att undvika särbehandling av skilda
kategorier och att sätta in kapitalskattefrågorna i ett mer allmänt skattepolitiskt
sammanhang. I motionen anförs, att det helt dominerande antalet
småföretagare arbetar under sådana förhållanden att förmögenhetsskatten
knappast utgör något problem, och att sådana åtgärder i form av förbättrade
anståndsregler m. m., som föreslås i propositionen och som godtas av
motionärerna, är tillräckliga för att komma till rätta med de svårigheter
som arvsbeskattningen kan anses medföra. Yrkandet i motionen
1977/78: 177 av Lars Werner m. fl. (vpk) om avslag på propositionen i dess
helhet i vad avser ändringar i kapitalbeskattningen grundar sig på uppfattningen
att förslagen innebär otillbörliga förmåner för de större företagen. 1
detta sammanhang behandlar utskottet också de vid riksmötet 1976/77
väckta motionerna 615 och 624 där motionärerna begär utredning i syfte att

SkU 1977/78:19

uppnå en snar lösning av familjeföretagens förmögenhetsskatteproblem.

Vid tidigare års riksdagsbehandling har bred enighet uppnåtts såväl om
de provisoriska regler som nu gäller i syfte att begränsa de särskilda problem
som kapitalskatterna medför för familjeföretagen som om att härmed
sammanhängande frågor borde tas upp av företagsskatteberedningen till
en allsidig bedömning i sitt större sammanhang. I och för sig kan det beklagas
att dessa spörsmål brutits ut ur företagsskatteberedningens uppdrag.
Hithörande frågor bör, som anförs i propositionen, tas upp till ytterligare
utredning när såväl företagsskatteberedningens som 1972 års skatteutrednings
utredningsförslag föreligger. Av det utredningsmaterial som nu
föreligger framgår emellertid att utvecklingen i form av skärpt progression,
inflatoriska värdeökningar och allt större krav på företagen i olika hänseenden
medfört att situationen för familjeföretagen förvärrats och att snabba
åtgärder behövs för att det fortfarande skall te sig meningsfullt att driva
ett familjeföretag. Utskottet delar departementschefens uppfattning att läget
är sådant att dessa åtgärder inte kan anstå i avvaktan på ytterligare utredningsarbete
och att nuvarande lättnader i kapitalbeskattningen nu bör
utvidgas.

Utskottet ansluter sig till de ovan angivna målsättningar, som ligger till
grund för utformningen av förslagen, och finner att de föreslagna skattelättnaderna
är väl avvägda med hänsyn till ändamålet. Utskottet har inte
heller i övrigt något att erinra mot utformningen av de nya värderingsreglerna
eller mot de utbyggda regler om anstånd och eftergift av skatt som
föreslås beträffande arvs- och gåvobeskattningen.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i dessa delar
och avstyrker således motionen 1977/78: 177 yrkandet 2 och motionen
1977/78: 189 yrkandet 1 i vad de avser värderingsreglerna. I den mån yrkandena
i motionerna 1976/77:615 och 624 inte därigenom är tillgodosedda,
avstyrker utskottet bifall till desamma.

Förslaget i propositionen är avsett att träda i kraft den 1 januari 1978 och
tillämpas i vad avser förmögenhetsbeskattningen första gången vid 1979
års taxering.

I motionen 1977/78: 159 yrkas att de nya reglerna skall tillämpas redan
vid 1978 års taxering.

Eftersom de nya reglerna bl. a. berör ett stort antal aktier i ej börsnoterade
företag, skulle det enligt utskottets uppfattning vara förenat med alltför
stora praktiska svårigheter att tillämpa de nya reglerna redan vid 1978 års
taxering. Med det anförda avstyrker utskottet motionen 1977/78: 159 och
tillstyrker propositionen även i denna del.

I motionen 1977/78: 148 tar motionärerna upp ett problem som berör
stora förmögenheter och som uppmärksammats också i propositionen. De
nya reglerna innebär betydande lättnader i förmögenhetsbeskattningen av
småföretag men har på grund av de begränsningsregler som gäller redan i

SkU 1977/78:19

dag mindre betydelse för de stora förmögenhetsinnehaven. Enligt den s. k.
80/85-procentregeln får den sammanlagda skatten för en fysisk person
uppgå till högst 80% av beskattningsbar inkomst under 200000 kr. och
85% av överskjutande inkomstbelopp. Som framgår av propositionen
medför förslaget skattelättnader även när 80/85-procentregeln börjar sätta
in, men vid större förmögenheter upphör lättnaderna successivt. I propositionen
anförs att man här kommer in på den allmänna avvägningen av inkomst-
och förmögenhetsskatteuttaget vid de största förmögenhetsinnehaven,
en fråga som 1972 års skatteutredning har att se över, och att det kan
finnas anledning att återkomma härtill när ställning skall tas till skatteutredningens
förslag.

Motionärerna anser att även de större familjeföretagen behöver skattelättnader
för att kunna utvecklas och att frågan brådskar. De föreslår att
80/85-procentregeln ändras till en ren 80-procentregel och yrkar att riksdagen
ger till känna vad anförs i motionen.

Med hänvisning till vad departementschefen anfört i denna fråga och till
att skatteutredningen avser att slutredovisa sitt utredningsuppdrag i år avstyrker
utskottet motionen 1977/78: 148.

Till stöd för det utredningsyrkande som framställs i motionen
1976/77:619 åberopar motionärerna att spekulationsbetingad efterfrågan
på jordbruksfastigheter lett till en prisstegring som inte står i proportion till
lönsamheten i näringen. För att förhindra denna utveckling föreslår de som
ett komplement till en skärpt jordförvärvslagstiftning att nyförvärvade
jordbruksfastigheter skall tas upp till inköpspriset vid förmögenhetsberäkningen,
om priset är högre än taxeringsvärdet. Ett likartat yrkande framställs
i motionen 1977/78: 151, där motionärerna också begär att regeringen
noga uppmärksammar effekterna av de nu aktuella skattelättnaderna. Motionärerna
ifrågasätter också om inte dessa lättnader för jordbrukets del
borde begränsas till inventarier, djur och lager och förordar en utredning i
detta hänseende.

Utskottet har senast vid sin behandling av motsvarande frågor år 1977
(SkU 1976/77:43) instämt i uppfattningen att beskattningsreglerna i vissa
fall kan ha bidragit till ej önskvärda prisbildningseffekter av den art som
avses i motionerna och ansett att detta problem bör uppmärksammas. På
jordbrukspolitikens område kan jordförvärvslagstiftningen vara ett verksamt
medel för att hindra att skattelättnader som är avsedda för dem som
är aktiva inom jordbruk och skogsbruk inte medges utanför denna krets.
Utskottet vill åter framhålla att syftet med den översyn som pågår beträffande
denna lagstiftning bl. a. är att söka förhindra spekulations- och kapitalplaceringsköp
av jordbruksfastigheter. Det bör också påpekas att de
skatteregler som har betydelse i detta sammanhang inte begränsar sig till
kapitalbeskattningen utan till väsentlig del hänför sig till övriga delar av företagsskatteberedningens
och 1972 års skatteutrednings ämnesområde och

3 Riksdagen 1977/78. 6 sami. Nr 19

SkU 1977/78:19

till skogsbeskattningens utformning som f. n. övervägs inom budgetdepartementet.

Man kan givetvis i likhet med motionärerna ifrågasätta om inte de nu föreslagna
skattelättnaderna kommer att förstärka efterfrågan av jordbruksfastigheter
som kapitalplaceringsobjekt. De spärregler häremot som föreslås
i propositionen utgör dock en viss garanti mot en sådan utveckling.
Som anförs i propositionen är det angeläget att söka undvika ej avsedda effekter
av denna art, och utskottet utgår därför ifrån att erfarenheterna av
de nya reglerna kommer att följas noggrant inom budgetdepartementet och
av den aviserade utredningen. Med hänsyn härtill finner utskottet att några
särskilda åtgärder inte f. n. påkallas med anledning av motionerna. Utskottet
avstyrker således bifall till motionerna 1976/77: 619 och 1977/78: 151.

Avskrivningsunderlaget vid vederlagsfria förvärv

Avskrivningsunderlaget för inventarier m. m. har visst samband med
värderingen vid arvs- och gåvobeskattningen. Om tillgångar av detta slag
förvärvas genom arv eller gåva tillsammans med den förvärvskälla, vari de
ingår, skall avskrivningsunderlaget för den nye ägaren i allmänhet anses
motsvara den föregående ägarens skattemässiga restvärde. Undantag från
denna huvudregel gäller om arvs- eller gåvoskatt beräknats på ett lägre
värde. Detta lägre värde läggs då till grund även för inkomstbeskattningen.
Frågan uppkommer redan med nuvarande värderingsregler vid arvs- och
gåvobeskattningen och betydelsen härav accentueras med de nu föreslagna
reglerna. I propositionen föreslås i enlighet med utredningsförslaget att
den föregående ägarens skattemässiga restvärde i dessa fall alltid skall
övertas av den nye ägaren.

Värderingsreglerna vid arvs- och gåvobeskattningen beträffande tillgångar
av ifrågavarande slag - såväl de nu gällande som de i propositionen
föreslagna - avser att åstadkomma vissa lättnader vid beskattningen men
kan, såsom reglerna om avskrivningsunderlag f. n. är utformade, medföra
sådana skärpningar av inkomstbeskattningen att slutresultatet blir det motsatta.
Eftersom sådana effekter givetvis inte varit avsedda, tillstyrker utskottet
propositionen i denna del och avstyrker motionen 1977/78: 189 yrkandet
1 till den del det kan anses innefatta avslag på det nu ifrågavarande
förslaget.

Beskattningen av medel på skogskonto, m. m.

I motionen 1976/77: 1019 begär motionären förslag från regeringen om
vissa ändringar i beskattningen av skogsfastigheter i samband med arv.

Som anförs i motionen blir de medel, som innestår på skogskonto vid
dödsfallet, föremål för arvsbeskattning. Medlen kommer därefter också att
inkomstbeskattas, antingen när medlen tas ut från kontot, när dödsboet
skiftas eller — om skifte inte sker — senast när reglerna om handelsbolag
skall tillämpas vid beskattningen. Utskottet vill inte bestrida att dessa reg -

SkU 1977/78:19

ler kan medföra vissa olägenheter för de efterlevande. Å andra sidan har
dessa problem redan i dag beaktats så till vida att endast hälften av skogskontomedlen
skall tas upp såsom tillgång vid arvs- och gåvobeskattningen.
De i propositionen föreslagna reglerna innebär att värdet vid kapitalbeskattningen
reduceras ytterligare till högst en sjättedel av det innestående
kapitalbeloppet. Därmed torde yrkandet i motionen vara i allt väsentligt
tillgodosett. Det bör också nämnas att skogskontolagstiftningen omfattas
av den pågående översynen av skogsbeskattningen. Med hänvisning till
det anförda avstyrker utskottet motionen 1976/77: 1019.

De särskilda beskattningsreglerna för fåmansföretag

Vissa detaljfrågor rörande inkomstbeskattningen tas upp i prop.
1977/78:40 utan att de har något samband med kapitalbeskattningen. Till
dessa frågor, som är av sådan natur att de inte föregriper ställningstagandena
till företagsskatteberedningens och 1972 års skatteutrednings förslag,
hör beskattningen a \ förmån av bil för privat bruk för företagsledare i fåmansföretag.

Under våren 1976 infördes vissa särskilda regler för beskattningen av fåmansföretag
och intressenter i sådana företag. Enligt en av dessa specialregler
skall förmånen att för privat bruk få utnyttja arbetsgivaren tillhörig
bil såvitt gäller företagsledare i fåmansföretag eller honom närstående alltid
värderas med hänsyn till en privat körsträcka av minst 1 000 mil, oavsett
om den verkliga körsträckan varit kortare. Regeln skall ses mot bakgrund
av de särskilda bevissvårigheter som föreligger i dessa fall.

I propositionen föreslås att denna specialregel slopas och att frågan om
värderingen av bilförmån får en mer allmän reglering i kommunalskattelagen
(1928: 370) - KL - i nära anslutning till riksskatteverkets anvisningar
i ämnet (RSV Dt 1976:27 och 35). Även de nya reglerna innehåller vissa
speciella regler för fåmansföretag. Avsikten är att verket i fortsättningen
skall meddela närmare föreskrifter rörande tillämpningen av reglerna på
liknande sätt som hittills.

De i propositionen föreslagna reglerna berör 42 § KL med tillhörande anvisningar
och innebär att värdet av förmånen bestäms enligt en schablon
på grundval av genomsnittliga faktiska kostnader för bilar i skilda pris- och
årsklasser vid olika årliga körsträckor. Den privata körsträckan skall tas
upp till minst 1 000 mil om året, om inte den skattskyldige kan göra sannolikt
att den varit mindre. Om det kan antas att bilen helt eller huvudsakligen
anskaffats för den skattskyldiges privata bruk skall förmånen tas upp
till ett belopp som motsvarar hela eller huvudsakliga delen av bilkostnaderna,
dock lägst till värdet enligt schablonen. Beträffande företagsledare i
fåmansföretag och honom närstående personer innebär förslaget inte någon
egentlig ändring av nuvarande principer i RSV:s anvisningar. Om bilförmånen
avsett en betydligt dyrare bil än vad som kan anses erforderligt
med hänsyn till företagets verksamhet, skall man i dessa fall öka värdet en -

SkU 1977/78:19

ligt schablonen med ett belopp som kan anses motsvara merkostnaderna
för den dyrare bilen.

1 motionen 1977/78: 189 yrkas avslag på propositionen i denna del, medan
motionären i motionen 1977/78: 157 yrkar att specialregeln för dyrare
bil slopas.

Enligt utskottets uppfattning har den nuvarande specialregeln för fåmansföretagare
om en minsta körsträcka av 1 000 mil fått en något för rigorös
utformning. I den praktiska tillämpningen har man också i viss utsträckning
avvikit från en strikt tolkning av ordalydelsen. Det kan emellertid
inte undvikas att regeln leder till för höga värden i de undantagsfall då
utredningen klart utvisar att körsträckan väsentligt understiger 1000 mil.
Förslaget i propositionen innebär att företagsledare såväl som andra har
möjlighet att bryta presumtionen om minst 1 000 mils körning. Som framhålls
i propositionen har man dock när det gäller fåmansföretagen anledning
att ställa större krav på bevisningen för att presumtionen skall brytas,
eftersom det här inte föreligger något egentligt tvåpartsförhållande. Enligt
utskottets uppfattning innebär den föreslagna schablonen beträffande körsträckan
att berättigade invändningar mot reglerna tillgodoses utan att ej
avsedda skattelättnader behöver uppkomma. Utskottet avstyrker således
motionen 1977/78: 189 yrkandet 2 och tillstyrker propositionen i denna del.

De ovan återgivna reglerna för fåmansföretagsfallen om värdering av
förmån av dyrare bil än normalt skall givetvis ses mot bakgrund av den intressegemenskap
som i dessa fall råder mellan den anställde och företaget.
Med anledning av vad som anförs i motionen 1977/78: 157 vill utskottet
framhålla, att regeln inte träder i funktion om företaget för ett lågt pris anskaffar
en stor begagnad bil som endast drar låga kostnader. Förmånsvärdet
enligt RSV:s tabeller torde tämligen i sådana fall regelmässigt överstiga
företagets kostnader för bilen. Det kan också framhållas att den anställde i
dessa fall i allmänhet torde ha möjlighet att påverka sina löneförmåner på
sådant sätt att det - om det är mer förenligt med hans intressen - står honom
fritt att undgå beskattningen av bilförmån genom att själv förvärva bilen
och yrka avdrag för de kostnader som skäligen belöper på användning i
tjänsten. Med det anförda avstyrker utskottet motionen 1977/78: 157 yrkandet
2 och tillstyrker propositionen även i denna del.

1 propositionen föreslås också en ändring i de år 1976 antagna reglerna
om fåmansföretagens avdragsrätt för tantiem o.d. till företagsledaren.
Dessa regler innebär enligt ordalydelsen att avdrag får medges först det år
då ersättningen utbetalats. Som RSV tolkat bestämmelserna får emellertid
avdrag medges även i det fall att ersättningen ännu inte hunnit utbetalas
men blivit tillgänglig för lyftning. Enligt RSV:s anvisningar bör man godta
en uppgift om att beloppet gottskrivits företagsledaren vid räkenskapsårets
utgång och då varit tillgängligt för lyftning, om preliminärskatt dragits på
beloppet och inbetalats under närmaste uppbördstermin och om beloppet

SkU 1977/78:19

redovisats på kontrolluppgift i vederbörlig ordning. Härmed blir det i praktiken
möjligt att fastställa tantiemets storlek under en period som i allmänhet
uppgår till 18 dagar efter räkenskapsårets utgång. Propositionen innebär
att bestämmelserna kompletteras så att det klart framgår att avdrag får
medges även om ersättningen inte utbetalats men varit tillgänglig för lyftning.

I motionen 1976/77: 320 yrkar motionärerna, som utgår från en restriktiv
tolkning av nuvarande regler, att specialbestämmelserna om tantiem slopas.
I motionen 1977/78: 157 anser motionären att förslaget i propositionen
är otillräckligt och yrkar att avdrag skall kunna medges även om källskatt
inbetalas först tre månader efter räkenskapsårets utgång, under förutsättning
att beloppet beskattas hos företagsledaren samma år som bolaget får
avdrag.

Syftet med ifrågavarande regler är dels att begränsa möjligheterna till ej
avsedda skattelättnader genom skuldavsättningar för tantiem, dels att förbättra
möjligheterna till kontroll. Som anförs i propositionen skulle emellertid
en strikt tolkning av bestämmelserna efter ordalydelsen i alltför hög
grad begränsa möjligheterna att använda tantiem o. d. i resultatutjämnande
syfte. Jämfört härmed innebär RSV:s tolkning av reglerna, som nu stadfästs
enligt förslaget i propositionen, avsevärda lättnader utan att ändamålet
förfelas. Därmed torde också syftet med motionen 1976/77: 320 åtminstone
delvis vara tillgodosett. 1 den mån så inte är fallet avstyrker utskottet
densamma.

Förslaget i motionen 1977/78: 157 förutsätter en ändring även av reglerna
beträffande beskattningen av företagsledaren för de belopp som tillkommer
honom. Lösningar i denna riktning har emellertid tidigare avvisats
med hänvisning till de praktiska svårigheter som är förenade härmed.
Som departementschefen anför är dessa invändningar alltjämt bärande.
Utskottet avstyrker således även motionen 1977/78: 157 yrkandet 1.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i denna del.

Resultatutjämning för fiskare

Vissa problem för yrkesfiskare tas upp i motionen 1977/78: 37. Med hänvisning
till de allt större svårigheter som kan förväntas inom yrkesfisket
med tilltagande variationer i fångstmängd yrkas att denna yrkeskårs bristande
resultatutjämningsmöjligheter kompenseras genom en rätt till avsättning
till en utjämningsfond redan vid 1978 års taxering.

Utskottet vill framhålla, att möjligheterna till resultatutjämning vid beskattningen
ingått som en av huvuduppgifterna i företagsskatteberedningens
utredningsuppdrag och att det enligt utskottets mening inte är
lämpligt att föregripa ställningstagandena till utredningens förslag med sådana
regler som förordas i motionen. Därtill kommer att det också av praktiska
skäl är uteslutet att nya regler av denna innebörd kan genomföras
med verkan redan från innevarande beskattningsår. Utskottet avstyrker
således motionen 1977/78: 37.

4 Riksdagen 1977/78. 6 sami. Nr 19

SkU 1977/78:19

Schablonavdraget för egenavgifter

Beträffande egenföretagarnas schablonavdrag för arbetsgivaravgifter
föreslås i propositionen vissa smärre ändringar i syfte att undvika att avdraget
beräknas till för högt belopp. Bl. a. föreslås en följdändring till det
förslag om nedsättning av arbetsgivaravgiften med två procentenheter som
lagts fram i prop. 1977/78: 54 och som utskottet tillstyrkt i sitt betänkande
SkU 1977/78: 16.

1 motionen 1977/78: 189 yrkar motionärerna - med hänvisning till de yrkanden
om den allmänna arbetsgivaravgiften som de framställt i motionerna
1977/78: 41 och 79 - avslag på propositionen i denna del.

Under förutsättning att riksdagen godtar utskottets förslag i betänkandet
SkU 1977/78: 16 mom. 1 och 2 tillstyrker utskottet propositionen även i
denna del och avstyrker således motionen 1977/78: 189 yrkandet 3.

Avdraget för exportkreditkostnader

I prop. 1977/78:40 föreslås slutligen vissa ändringar i fråga om gällande
regier för extra avdrag för exportkreditkostnader. Stöd i denna form får för
närvarande lämnas endast om krediten uppgår till minst 1 milj. kr. och avser
kapitalvaror. Enligt förslaget sänks beloppsgränsen till 500000 kr. och
får avse även konsulttjänster. Utskottet har inte något att erinra mot förslaget.

Avdrag för ränta på lån med uppskjuten ränta

1 prop. 1977/78: 19 om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken föreslås bl. a.
att en särskild låneform inrättas för att underlätta nyetablering inom jordbruket,
s. k. lån med uppskjuten ränta. Räntan på sådana lån skall kunna
läggas till kapitalet under högst fem år och skall därefter erläggas genom
årliga amorteringar tillsammans med löpande ränta på skuldbeloppet. För
att kunna uppnå en bättre och angelägen omfördelning av kapitalutgifterna
föreslås i propositionen att avdrag för den under den räntebetalningsfria tiden
upplupna räntan skall medges först under det år då räntan erlagts.

Som framgår av propositionen skall inkomst av jordbruksfastighet i princip
deklareras enligt bokföringsmässiga grunder. Enligt utskottets uppfattning
är det angeläget att denna princip upprätthålls genomgående. Det bör
också framhållas att särskilda bestämmelser i fråga om olika detaljer medför
svårigheter inte minst vid den praktiska tillämpningen. Å andra sidan är
det av vikt att den nya låneform, som tillskapas genom propositionen för
att underlätta nyetablering inom jordbruket, kan genomföras som planerat.
Eftersom låneformen utarbetats med förutsättningen att räntorna på lånet
skall vara avdragsgilla först i samband med betalningen, skulle ett bibehållande
av gällande regler på detta område delvis rycka undan grunderna för
förslaget. Mot denna bakgrund har utskottet funnit sig böra tillstyrka den i
propositionen föreslagna ändringen av avdragsreglerna. Av praktiska skäl
bör emellertid enhetliga regler gälla för all ränta som utgår på lånen. Kon -

SkU 1977/78:19

tantprincipen bör således tillämpas även beträffande avdragsrätten för betalningar
av löpande ränta. Detta föranleder viss ändring av den föreslagna
författningstexten i anvisningarna till 41 § KL, som samtidigt torde kunna
förkortas något. Utskottet föreslår vidare att förslaget samordnas med den
ändring av samma lagrum som förordas i prop. 1977/78: 40.

Författningsförslagen

Utöver vad som framgår av vad utskottet nyss anfört föreslår utskottet
vissa justeringar av redaktionell karaktär i de föreslagna författningstexterna.

Utskottet hemställer

1. beträffande ändrade värderingsregler vid kapitalbeskattningen
m.m.

a. att riksdagen med avslag på motionerna 1977/78: 177 yrkandet
2 i denna del och 1977/78: 189 yrkandet 1 i denna del bifaller propositionen
1977/78: 40 i denna del,

b. att riksdagen avslår motionerna 1976/77: 615 och 1976/77: 624 i
den mån de inte är besvarade genom vad utskottet ovan hemställt; 2.

beträffande anstånd med skatt och eftergift av skatt

att riksdagen med avslag på motionen 1977/78: 177 yrkandet 2 i
denna del bifaller propositionen 1977/78: 40 i denna del;

3. beträffande ikraftträdandet

att riksdagen med avslag på motionen 1977/78: 159 bifaller propositionen
1977/78: 40 i denna del;

4. beträffande 80185-procentregeln

att riksdagen avslår motionen 1977/78: 148;

5. beträffande prisbildningseffekter m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1976/77:619 och 1977/78: 151;

6. beträffande avskrivningsunderlaget vid vederlagsfria förvärv
att riksdagen med avslag på motionen 1977/78: 189 yrkandet 1 i
vad det kan anses innefatta yrkande om avslag på propositionen
1977/78: 40 i denna del bifaller propositionen i denna del;

7. beträffande beskattningen av medel på skogskonto, m. m.
att riksdagen avslår motionen 1976/77: 1019;

8. beträffande beskattningen av förmån av bil för privat bruk

att riksdagen med avslag på motionen 1977/78: 157 yrkandet 2
och motionen 1977/78: 189 yrkandet 2 bifaller propositionen
1977/78: 40 i denna del;

9. beträffande avdragsreglerna för tantiem o. d.

att riksdagen med avslag på motionen 1976/77:320. i den mån
den inte är tillgodosedd, och motionen 1977/78: 157 yrkandet 1
bifaller propositionen 1977/78:40 i denna del;

SkU 1977/78:19

10. beträffande resultatutjämning för fiskare
att riksdagen avslår motionen 1977/78: 37;

11. beträffande schablonavdraget för egenavgifter

att riksdagen med avslag på motionen 1977/78: 189 yrkandet 3 bifaller
propositionen 1977/78:40 i denna del;

12. beträffande avdraget för exportkredit kostnad

att riksdagen bifaller propositionen 1977/78: 40 i denna del;

13. beträffande avdrag för ränta på lån med uppskjuten ränta

att riksdagen med anledning av propositionen 1977/78: 19 beslutar
att avdrag för ränta på lån ur statens lånefond för lån med
uppskjuten ränta skall medges för det år då räntan har betalats;

14. beträffande författningsförslagen

att riksdagen med anledning av vad utskottet ovan hemställt och
i betänkandet anfört antar de vid propositionerna 1977/78: 19 och
40 bilaga 3 fogade förslagen till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370) med de ändringar dels

att punkt 1 av anvisningarna till 41 § erhåller följande såsom
utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

Anvisningar
till 41 §

1. Inkomst av av sjölagen (1891: 35 s. 1).

För skattskyldig av följande.

Därest vinstresultatet stadgade grunder.

Den i nedan sägs.

Lagret vid allmänna saluvärdet.

Därest värdet icke gälla.

Utan avseende vara påkallat.

Vad i såsom skäligt.

Förvärvas aktie inbetald insats.

Avdrag för skattskyldiga angivit.

Vid bestämmandet eget kapital.

Nedskrivning av tillgångarna levereras.

Vad här är stadgat gäller särskilt Vad här är stadgat gäller särskilt
då fråga är om bestämmandet av då fråga är om bestämmandet av

det år, varunder en inkomst skall det år, varunder en inkomst skall

anses hava åtnjutits eller en utgift anses hava åtnjutits eller en utgift

skall anses hava ägt rum. I sist- skall anses hava ägt rum. I sistnämnda
avseende gäller alltså, att nämnda avseende gäller alltså, att

SkU 1977/78:19

Regeringens förslag

inkomst skall anses hava åtnjutits
under det år, då densamma enligt
allmänt vedertagen köpmannased
eller enligt vad som beträffande
jordbruk är allmänt brukligt bör i
räkenskaperna uppföras såsom inkomstpost,
även om den ännu icke
av den skattskyldige uppburits i
kontanta penningar eller eljest
kommit honom tillhanda t. ex. i
form av levererade varor, fullgjorda
prestationer eller på annat härmed
jämförligt sätt. Vad sålunda
gäller i fråga om inkomstposterna
har motsvarande tillämpning i fråga
om utgiftsposterna. Avdrag för tantiem
eller liknande ersättning från
fåmansföretag till företagsledare eller
honom närstående person får
dock åtnjutas först under det år då
ersättningen har utbetalats eller blivit
tillgänglig för lyftning. I fråga
om tiden för inkomst- och utgiftsposters
upptagande enligt bokföringsmässiga
grunder tillämpas i
allmänhet det förfaringssättet, att
fordringar uppföras såsom inkomst
under det år, då de uppkomma, och
att ränteintäkter hänföras till inkomsten
för det år, på vilket de belöpa,
i bägge fallen oberoende av
huruvida de verkligen influtit under
nämnda år eller icke. Å andra sidan
lärer det vara vedertaget, att förskottsvis
influtna räntor, som till
större eller mindre del belöpa å ett
kommande .år, till denna del bokföringsmässigt
hänföras till det sistnämnda
årets inkomst.1 Avdrag för
uppskjuten ränta för lån ur den un -

Utskottets förslag

inkomst skall anses hava åtnjutits
under det år, då densamma enligt
allmänt vedertagen köpmannased
eller enligt vad som beträffande
jordbruk är allmänt brukligt bör i
räkenskaperna uppföras såsom inkomstpost,
även om den ännu icke
av den skattskyldige uppburits i
kontanta penningar eller eljest
kommit honom tillhanda t. ex. i
form av levererade varor, fullgjorda
prestationer eller på annat härmed
jämförligt sätt. Vad sålunda
gäller i fråga om inkomstposterna
har motsvarande tillämpning i fråga
om utgiftsposterna. Avdrag för tantiem
eller liknande ersättning från
fåmansföretag till företagsledare eller
honom närstående person får
dock åtnjutas först under det år då
ersättningen har utbetalats eller blivit
tillgänglig för lyftning. I fråga
om tiden för inkomst- och utgiftsposters
upptagande enligt bokföringsmässiga
grunder tillämpas i
allmänhet det förfaringssättet, att
fordringar uppföras såsom inkomst
under det år, då de uppkomma, och
att ränteintäkter hänföras till inkomsten
för det år, på vilket de belöpa,
i bägge fallen oberoende av
huruvida de verkligen influtit under
nämnda år eller icke. Å andra sidan
lärer det vara vedertaget, att förskottsvis
influtna räntor, som till
större eller mindre del belöpa å ett
kommande år, till denna del bokföringsmässigt
hänföras till det sistnämnda
årets inkomst. Avdrag för
ränta på lån ur statens lånefond för

1 Prop. 1977/78:40 bilaga 3 (s. 6-10 i detta betänkaode).

SkU 1977/78:19

Regeringens förslag Utskottets förslag

der statens utlåningsfonder uppför- lån med uppskjuten ränta åtnjutes
da lånefonden för lån med uppskju- för det år då räntan har betalats,
ten ränta åtnjutes för det år då räntan
har betalats.1

Har avverkningsrätt influtna likviden.

Om beskattningsmyndighet till beskattning.

Motsvarande gäller års inkomstberäkning.

dels ikraftträdandebestämmelserna erhåller följande såsom utskottets
förslag betecknade lydelse:

Utskottets förslag

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på
den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

De nya bestämmelserna i andra, femte och sjunde styckena av punkt 2 a
av anvisningarna till 22 §, punkt 3 b av anvisningarna till 29 § och, såvitt avser
tantiem eller liknande ersättning, trettonde stycket av punkt 1 av anvisningarna
till 41 § tillämpas första gången vid 1978 års taxering. I övrigt tilllämpas
de nya bestämmelserna första gången vid 1979 års taxering.2

2. lag om ändring i lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt
med de ändringar att 4 § och anvisningarna till 3 och 4 §§ erhåller
följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

4 §

Fastighet upptages motsvarande tillämpning.

Tomträtt eller normala förhållanden.

Lös egendom är nedlagd.

Fordran, som förfallen ränta.

Fordran, som upptages icke.

Värdepapper, som — angivna grund.

Annan för under beskattningsåret.

Kapitalvärdet av II och lil.

Rättighet, som år motsvarat.

Är rättighet yngstes ålder.

Andel i i likvidation.

Övrig lös normala förhållanden.

1 Prop. 1977/78:19 (s. 25 i detta betänkande).

2 Jfr prop. 1977/78:19 och 40 bilaga 3 (s. 11 och 26 i detta betänkande).

SkU 1977/78:19

Regeringens förslag Utskottets förslag

Beträffande tillgångar i jordbruk
med binäringar, skogsbruk och rörelse
gäller vidare särskilda bestämmelser
i punkt 2 av anvisningarna
till 3 och 4 §§.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar
till 3 och 4 §§

2. Vid beräkning gäller följande.

Sammanfaller icke av beskattningsåret.

Den värdesättning av tillgångar- Den värdesättning av tillgångarna
i förvärvskällan som sker vid in- na i förvärvskällan som sker vid inkomsttaxeringen
är icke bindande komsttaxeringen är icke bindande

vid förmögenhetsberäkningen. In- vid förmögenhetsberäkningen. Inventarier
som äro avsedda för sta- ventarier som äro avsedda för stadigvarande
bruk i förvärvskällan digvarande bruk i förvärvskällan

upptagas till anskaffningsvärdet ef- upptagas till anskaffningsvärdet efter
avdrag för skälig avskrivning el- ter avdrag för skälig avskrivning eller
utrangering. Lager värderas ler utrangering. Lager värderas

som helhet utan hänsyn till påräk- som helhet utan hänsyn till påräk nelig

vinst vid försäljning i detalj, nelig vinst vid försäljning i detalj,

varvid dock fastighet upptages varvid dock fastighet upptages

lägst till taxeringsvärdet. Lager av lägst till taxeringsvärdet. Lager av

djur på jordbruksfastighet upptages djur på jordbruksfastighet eller i

till de värden, som riksskatteverket renskötselrörelse upptages till de

enligt punkt 1 femte stycket av an- värden, som riksskatteverket enligt

visningarna till 41 § kommunalskat- punkt 1 femte stycket av anvisningtelagen
(1928:370) senast har fast- arna till 41 § kommunalskattelagen

ställt före utgången av det år som (1928:370) senast har fastställt före

närmast föregår taxeringsåret, eller utgången av det år som närmast

- om sådant värde icke har fast- föregår taxeringsåret, eller — om

ställts för vissa djur - till det all- sådant värde icke har fastställts för

manna saluvärdet. Vid värdering vissa djur - till det allmänna saluav
lager skall hänsyn tagas till inku- värdet. Vid värdering av lager skall

rans och prisfallsrisk. hänsyn tagas till inkurans och pris fallsrisk.

Skulder och dessa anvisningar.

Om värdet sistnämnda värde.

Bestämmelserna i med fideikommissrätt.

Bestämmelserna i juridisk person.

SkU 1977/78:19

Regeringens förslag Utskottets förslag

3. lag om ändring i lagen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt
med den ändringen att 23 § erhåller följande såsom utskottets förslag
betecknade lydelse:

23 §

Vid uppskattning av lös egendom iakttages:

F. Annan lös skedd försäljning.

Vid värderingen av förvärvskälla Vid värderingen av förvärvskälla
som enligt kommunalskattelagen som enligt kommunalskattelagen

(1928:370) ingår i inkomstslagen (1928:370) ingår i inkomstslagen

jordbruksfastighet eller rörelse sko- jordbruksfastighet eller rörelse till la

bestämmelserna i punkt 2 av an- lämpas bestämmelserna i 4§ och,

visningarna till 3 och 4 §§ lagen med undantag av femte stycket sis (1947:577)

om statlig förmögen- ta meningen, punkt 2 av anvisninghetsskatt,
utom femte stycket and- arna till 3 och 4 §§ lagen (1947:577)

ra punkten, tillämpas. om statlig förmögenhetsskatt.

4. lag om ändring i lagen (1973:423) om avdrag vid inkomsttaxeringen
avseende kostnad för exportkredit.

Stockholm den 8 december 1977

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Valter Kristenson (s), Stig Josefson (c),
Tage Johansson (s). Nils Hörberg (fp). Rune Carlstein (s), Olle Westberg i
Hofors (s). Kurt Söderström (m), Johan Olsson* (c), Curt Boström (s). Karin
Ahrland (fp), Margit Odelsparr (c), Bo Lundgren (m), Eric Marcusson*
(s) och Carin Nygren (c).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

SkU 1977/78:19

Reservationer

1. beträffande ändrade värderingsregler vid kapitalbeskattningen m. m.
av Erik Wärnberg (s), Valter Kristenson (s), Tage Johansson (s), Rune
Carlstein (s), Olle Westberg i Hofors (s), Curt Boström (s) och Eric
Marcusson (s), som

dels anfört följande:

Som framhålls i motionen 1977/78: 189 anser vi att kapitalbeskattningen
bör bli föremål för en total översyn. På grund härav bör inte så
genomgripande förändringar av förmögenhets-, arvs- och gåvoskatterna
för vissa grupper som föreslås i propositionen 1977/78: 40 komma till
stånd med det beslutsunderlag som nu föreligger.

Rent principiellt är det felaktigt att ha olika nivåer på kapitalskatterna
beroende av i vilka objekt förmögenheterna är placerade. Undantag
från principen om likhet mellan olika skattskyldiga måste grundas på
mycket starka skäl. Enligt vår uppfattning har skäl som berättigar till
ytterligare förmånsställning för de aktuella grupperna ej redovisats i
propositionen. Sett mot bakgrunden av att de flesta andra grupper i vårt
land fått vidkännas stora uppoffringar det senaste året och att ytterligare
krav ställs i samma riktning är det ännu svårare att förklara de
extra skattelättnader som nu föreslås för vissa företagargrupper.

Kapitalskatterna kan heller inte isoleras från sitt skattepolitiska sammanhang.
Då såväl företagsskatteberedningen som 1972 års skatteutredning
nu är färdiga med sitt arbete borde resultatet därav ha inväntats
för att verkställa den inledningsvis omnämnda översynen. Av vad
som framkommit måste det anses föreligga sådana förslag från framför
allt företagsskatteberedningen att substansvärderingen kommer att påverkas
härav.

Enligt vår uppfattning kan heller inte kapitalskatterna vara något
lämpligt medel att driva konjunkturpolitik med, varför det inte av det
skälet varit nödvändigt att driva fram de skatteändringar som föreslås
i propositionen.

Vi anser att undantag från den totala översynen kan göras för speciella
områden där lösningar kan nås utan alltför genomgripande förändringar
av den totala bilden. Till detta område kan hänföras olika
åtgärder för att underlätta generationsväxlingar för familjeföretag. Sådana
åtgärder kan genomföras utan förändringar av värderingsreglerna.
Vi finner att de förändringar som föreslagits i fråga om reglerna för
AB Företagskapitals verksamhet kan spela en stor roll liksom de ökade
lånemöjligheterna från företagarföreningarna. Vi är också beredda att
ställa oss bakom förslaget till förbättrade uppskovsmöjligheter vid erläggandet
av arvsskatterna. Beträffande värderingsreglerna anser vi däremot
att riksdagen med bifall till motionerna 1977/78: 177 yrkandet 2

SkU 1977/78:19

i denna del och 1977/78: 189 yrkandet 1 i denna del bör avslå det i
propositionen framlagda förslaget.

I den mån yrkandena i motionerna 1976/77: 615 och 624 inte är tillgodosedda
med den totala översyn av kapitalbeskattningen som vi förordar
bör motionerna avslås.

dels ansett att utskottet under momenten 1 och 14 i motsvarande del
bort hemställa

1. beträffande ändrade värderingsregler vid kapitalbeskattningen
m. m.

a. att riksdagen med bifall till motionerna 1977/78: 177 yrkandet
2 i denna del och 1977/78: 189 yrkandet 1 i denna del
avslår propositionen 1977/78: 40 i denna del,

b. att riksdagen avslår motionerna 1976/77: 615 och 1976/77:
624 i den mån de inte är besvarade genom vad som anförts
i reservationen;

14. beträffande författningsförslagen

a. att riksdagen avslår det vid propositionen 1977/78: 40 fogade
förslaget till lag om ändring i lagen (1947: 577) om statlig
förmögenhetsskatt,

b. att riksdagen med avslag på det i propositionen 1977/78: 40
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1941: 416) om
arvsskatt och gåvoskatt antar följande

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrives att 55 § 1 och 2 mom. samt 56 § lagen (1941:
416) om arvsskatt och gåvoskatt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

55 §

1 mom. Uppgå i dödsbo beloppet av kontanta medel och därmed jämförliga
fordringar samt värdet av obligationer och andra lätt realiserbara
värdepapper sammanlagt icke till dubbla beloppet av den arvsskatt, som
jämlikt 54 § skall av dödsboet förskjutas, eller föreligger i andra fall för
någon som är skattskyldig enligt denna lag avsevärd svårighet att genast
erlägga hela den skatt, som belöper på honom tillfallen egendom, må beskattningsmyndigheten
medgiva, att skatten erlägges genom högst tio årliga
inbetalningar, dock att anståndet i intet fall må utsträckas till flera
inbetalningar än som prövas erforderligt.

I fråga om skatt som belöper på
förvärvskälla som enligt kommunalskattelagen
(1928: 370) ingår i
inkomstslaget jordbruksfastighet

SkU 1977/78:19

Nuvarande lydelse

På regeringens prövning må ankomma
att, där för viss skattskyldig
synnerliga skäl därtill äro,
medgiva att den skatt, som belöper
på honom tillfallen egendom, erlägges
genom högst tjugu årliga inbetalningar.

2 mom. Första inbetalningen
skall äga rum inom tid, som angives
i 52 § 1 morn., och skall uppgå,
om skatten uppdelas i endast två
poster, minst till en fjärdedel av
skattens belopp och i andra fall
minst till belopp motsvarande skattebeloppet
delat med antalet inbetalningar.
Andra inbetalningen
skall verkställas å årsdagen för beslutet
om skattens fastställande och
envar av de följande å motsvarande
dag det år, varunder den förfaller
till betalning; och skola dessa
inbetalningar uppgå till sinsemellan
lika belopp. Å skatt, med vars erläggande
anstånd åtnjutes, utgår
ränta. Räntan utgår från och med
månaden efter den då skatten skulle
ha erlagts om anstånd icke medgivits
till och med den månad då
anståndstiden gått till ända. I fråga
om räntan gälla i övrigt bestämmelserna
i 52 § 1 morn., dock att
räntan påföres av länsstyrelsen.

Avlider den, som förvärvat egendom
genom arv, testamente eller
gåva, inom ett år från det skattskyldighet
inträtt, eftergives skatten.

Föreslagen lydelse

eller rörelse eller på andra tillgångar
som skall värderas med
ledning av bestämmelserna i 23 §
F andra stycket får beskattningsmyndigheten
medgiva att skatten
erlägges genom högst tjugo årliga
inbetalningar.

På regeringens prövning må i
annat fall än som avses i föregående
stycke ankomma att, där för
viss skattskyldig synnerliga skäl
därtill äro, medgiva att den skatt,
som belöper på honom tillfallen
egendom, erlägges genom högst
tjugo årliga inbetalningar.

2 mom. Första inbetalningen
skall äga rum inom tid, som angives
i 52 § 1 morn., och skall uppgå,
om skatten uppdelas i endast två
poster, minst till en fjärdedel av
skattens belopp och i andra fall
minst till belopp motsvarande skattebeloppet
delat med antalet inbetalningar.
Andra inbetalningen
skall verkställas å årsdagen för beslutet
om skattens fastställande och
envar av de följande å motsvarande
dag det år, varunder den förfaller
till betalning; och skola dessa
inbetalningar uppgå till sinsemellan
lika belopp. Har anstånd medgivits
enligt bestämmelserna i 1 mom.
andra stycket skola de årliga inbetalningarna
uppgå till minst 3 000
kronor. Å skatt, med vars erläggande
anstånd åtnjutes, utgår ränta.
Räntan utgår från och med månaden
efter den då skatten skulle
ha erlagts om anstånd icke medgivits
till och med den månad då anståndstiden
gått till ända. I fråga
om räntan gälla i övrigt bestämmelserna
i 52 § 1 morn., dock att
räntan påföres av länsstyrelsen.

Avlider den, som förvärvat egendom
genom arv, testamente eller
gåva, eftergives skatten enligt följande.
Sker dödsfallet inom ett år
från det skattskyldighet inträtt, ef -

SkU 1977/78:19

Nuvarande lydelse

l fråga om den, som på livstid
bekommit egendom med sådan
rätt, som avses i 8 § andra stycket,
eller på livstid erhållit nyttjanderätt,
rätt till ränta, avkomst eller
annan förmån, sker vidare eftergift
av skatt sålunda:

a) då anstånd med skattens erläggande
beviljats och den skattskyldige
avlider inom fem år från
skattskyldighetens inträde, eftergives
vad av skatten icke förfallit till
betalning vid dödstillfället; dock
må ej i fall, då enligt anståndsbeslutet
skatten uppdelats på flera inbetalningar
än tio, eftergift ske för
större del av skatten än som skulle
hava eftergivits, därest antalet inbetalningar
utgjort tio;

b) då anstånd med skattens erläggande
icke beviljats och den
skattskyldige avlider inom fem år
från skattskyldighetens inträde, eftergives
så stor del av skatten,
som, därest anstånd medgivits och
skatten därvid uppdelats på sju lika
inbetalningar, icke skulle varit till
betalning förfallen vid dödstillfället.

Föreslagen lydelse

tergives hela skattebeloppet. Avlider
den skattskyldige senare men
inom tio år efter det skattskyldighet
inträtt, eftergives samma belopp,
minskat med en tiondedel
för varje helt år som förflutit från
sagda tidpunkt.

Fråga om eftergift av fastställd skatt upptages efter därom skriftligen
gjord framställning av den underrätt eller länsstyrelse, som meddelat beslut
i skatteärendet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande om skattskyldighet har inträtt eller, i fråga om 56 §,
dödsfall har inträffat dessförinnan.

2. beträffande prisbildningseffekter m. m.
av Valter Kristenson (s), som

dels anfört följande:

Som framgår av motionerna 1976/77: 619 och 1977/78: 151 är redan
de nuvarande beskattningsreglerna för jordbrukare så förmånliga att särskilda
problem uppkommer för näringen. Dessa problem kommer givetvis
att förvärras med regeringens förslag om ytterligare skattelättnader för
dem som har förmögenhet och driver jordbruk och rörelse. I stället för
att införa en klasslagstiftning av detta slag bör man försöka få reglerna
mer rättvisa. Enligt min uppfattning bör man givetvis ta upp förmögenhe -

SkU 1977/78:19

terna till sitt rätta värde vid förmögenhetsbeskattningen, och ett steg i
denna riktning är att — som föreslås i motionerna — nyinköpta fastigheter
skall tas upp till ett värde som inte är lägre än köpeskillingen. Jag
instämmer därför i motionärernas krav på utredning av denna fråga.

dels ansett att utskottet under moment 5 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1976/77: 619 och 1977/
78: 151 yrkandet 3 begär utredning och förslag från regeringen
beträffande den i motionerna berörda frågan om förmögenhetsbeskattningen
vid nyförvärv av fastigheter.

3. beträffande beskattningen av förmån av bil för privat bruk m. m.
av Erik Wärnberg (s), Valter Kristenson (s), Tage Johansson (s), Rune
Carlstein (s), Olle Westberg i Hofors (s), Curt Boström (s) och Eric
Marcusson (s), som

dels anfört följande:

Det i propositionen 1977/78: 40 framlagda förslaget att mjuka upp de
speciella skattereglerna för delägare i fåmansbolag i fråga om beskattning
av bilförmån kan vi inte ställa oss bakom. Vi vill erinra om att företagsskatteberedningen
på ett övertygande sätt klargjort att bolagsformen i
många fall använts endast för att uppnå opåkallade skattefördelar och
att därför speciella skatteregler erfordrades för att förhindra skatteflykt.
En av de vanligaste skatteflyktsmetoderna omfattade just företagets personbilar.
Mot denna bakgrund kan vi inte finna det motiverat att genomföra
de ändringar som föreslås i propositionen eller i motionen 1977/78:
157. Vi anser således att riksdagen med bifall till motionen 1977/78: 189
bör avslå propositionen 1977/78: 40 i denna del och motionen 1977/78:
157 yrkandet 2.

Trots att vi är tveksamma även till motivet för ändringar som berör
tantiemavsättningar o. d. har vi ändå accepterat propositionen i denna
del. Anledningen härtill är att ändringarna är av begränsad omfattning
och att dessutom vissa spärregler som försvårar skatteflykt arbetats in
i förslaget.

dels ansett att utskottet under momenten 8 och 14 i motsvarande del
bort hemställa

8. beträffande beskattningen av förmån av bil för privat bruk
att riksdagen med bifall till motionen 1977/78: 189 yrkandet 2
avslår propositionen 1977/78: 40 i denna del och motionen
1977/78: 157 yrkandet 2;

14. beträffande författningsförslagen

att riksdagen avslår det vid propositionen 1977/78: 40 fogade
förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)
i vad avser ändring i 42 § med tillhörande anvisningar.

SkU 1977/78:19

Särskilt yttrande

av Erik Wärnberg (s), Valter Kristenson (s), Tage Johansson (s), Rune
Carlstein (s), Olle Westberg i Hofors (s), Curt Boström (s) och Eric Marcusson
(s):

Då vårt tidigare framställda yrkande om ett oförändrat schablonavdrag
för egenavgifter var baserat på att den allmänna arbetsgivaravgiften skulle
förbli oförändrad, vidhåller vi inte längre detta yrkande sedan riksdagen
beslutat om en sänkning med två procentenheter.

SkU 1977/78:19

Innehåll

Propositionen 1977/78: 40 1

Propositionen 1977/78: 19 2

Författningsförslagen 3

Prop. 1977/78: 40 bilaga 3 3

Prop. 1977/78: 19 22

Motionerna 26

Motioner väckta med anledning av prop. 1977/78: 40 26

Motioner väckta vid riksmötet 1976/77 27

Utskottet 29

Kapitalbeskattningen 29

Avskrivningsunderlaget vid vederlagsfria förvärv 34

Beskattningen av medel på skogskonto, m. m 34

De särskilda beskattningsreglerna för fåmansföretag 35

Förmån av bil för privat bruk 35

Tantiem o. d 36

Resultatutjämning för fiskare 37

Schablonavdraget för egenavgifter 38

Avdraget för exportkreditkostnader 38

Avdrag för ränta på lån med uppskjuten ränta 38

Författningsförslagen 39

Hemställan 39

Reservationer 45

beträffande ändrade värderingsregler vid kapitalbeskattningen

m. m 45

beträffande prisbildningseffekter m. m 48

beträffande beskattningen av förmån av bil för privat bruk m. m. 49
Särskilt yttrande 50

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1977 770046