SkU 1977/78:16

Skatteutskottets betänkande
1977/78:16

med anledning av propositionen 1977/78:54 om nedsättning av den
allmänna arbetsgivaravgiften jämte motioner

Propositionen

Regeringen (budgetdepartementet) föreslår i propositionen 1977/78:54 att
riksdagen antar vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i lagen
(1968:419) om allmän arbetsgivaravgift.

I propositionen föreslås att den allmänna arbetsgivaravgiften fr. o. m. den 1
januari 1978 avvecklas inom det inre stödområdet och nedsätts från 4 96 till
2 96 i övriga delar av landet.

Författningsförslaget har följande lydelse:

1 Riksdagen 1977/78. 6 sami. Nr 16

SkU 1977/78:16

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift1 dels

att 2 och 4 88 skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 2 a 8, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse

Arbetsgivare erlägger allmän arbetsgivaravgift
med belopp motsvarande
fyra procent av summan av
vad arbetsgivaren utgivit under året
som lön till arbetstagare i pengar eller
naturaförmåner i form av kost eller
bostad. 1 fråga om sjöman som avses
i 1 ij 1 mom. första stycket lagen
(1958:295) om sjömansskatt beräknas
dock allmän arbetsgivaravgift
efter den lägre procentsats som regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande,
myndighet fastställer
med motsvarande tillämpning av 19
kap. 4 $ andra stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring.

Föreslagen lydelse

Arbetsgivare erlägger allmän arbetsgivaravgift
med belopp motsvarande
iva procent av summan av vad
arbetsgivaren utgivit under året som
lön till arbetstagare i pengar eller
naturaförmåner i form av kost eller
bostad. I fråga om sjöman som avses
i 1 8 1 mom. första stycket lagen
(1958:295) om sjömansskatt beräknas
dock allmän arbetsgivaravgift
efter den lägre procentsats som regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande,
myndighet fastställer
med motsvarande tillämpning av 19
kap. 4 8 andra stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
A vgift skall icke erläggas för lön som
annan arbetsgivare än staten utgivit till
arbetstagare som under året utfört sitt
arbete huvudsakligen inom det inre
stödområdet.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagare vars lön
under året understigit femhundra kronor, eller arbetstagare, som ej är
obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, eller
till fall, som avses i 3 kap. 2 8 andra stycket sista punkten lagen (1962:381) om
allmän försäkring.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för vård
av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen motsvarar
sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt
bestämmelserna i 3 kap. 16 8 lagen om allmän försäkring. Avgift erlägges ej

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:774.

2 Senaste lydelse 1976:78.

SkU 1977/78:16

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

heller för lön som arbetsgivare utgivit till barn för arbete utfört i hans
förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen.

2 a §

Med det inre stödområdet avses i
denna lag områdets omfattning enligt
3 § kungörelsen (1970:180) om statligt
regionalpolitiskt stöd i dess lydelse
enligt förordningen (1973:869) om
ändring i kungörelsen om statligt
regionalpolitiskt stöd.

4S3

Fysisk person, som åtnjutit inkomst
av annat förvärvsarbete enligt
11 kap. 3 S lagen (1962:381) om
allmän försäkring i form av inkomst
av här i riket bedriven rörelse,
inkomst av här belägen jordbruksfastighet
som brukas av honom eller
sådan inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet
som avses i andra
stycket av nämnda lagrum, erlägger
allmän arbetsgivaravgift om inkomsten
av annat förvärvsarbete
överstiger 30 000 kronor eller det
lägre belopp som följer av fjärde
stycket. Avgiften är två procent av
den del av inkomsten som överstiger
nämnda belopp. Avgift erlägges icke
i den mån arbetsgivare har att erlägga
allmän arbetsgivaravgift för inkomsten
enligt 2 ij denna lag. Avgift
erlägges icke heller för inkomst som
enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen
(1928:370) om rätt beskattningsort
är att hänföra till kommun
inom det inre stödområdet.

Till grund för beräkning av inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet
under visst år skall läggas den avgiftsskyldiges taxering till statlig inkomst 3

Senaste lydelse 1976:1097.

Fysisk person, som åtnjutit inkomst
av annat förvärvsarbete enligt
11 kap. 3$ lagen (1962:381) om
allmän försäkring i form av inkomst
av här i riket bedriven rörelse,
inkomst av här belägen jordbruksfastighet
som brukas av honom eller
sådan inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet
som avses i andra
stycket av nämnda lagrum, erlägger
allmän arbetsgivaravgift om inkomsten
av annat förvärvsarbete
överstiger 30 000 kronor eller det
lägre belopp som följer av fjärde
stycket. Avgiften är fyra procent av
den del av inkomsten som överstiger
nämnda belopp. Avgift erlägges icke
i den mån arbetsgivare har att erlägga
allmän arbetsgivaravgift för inkomsten
enligt 2 § denna lag.

1* Riksdagen 1977/78. 6 sami. Nr 16

SkU 1977/78:16

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

skatt avseende nämnda år. Avser taxering beskattningsår som ej sammanfaller
med kalenderår, skall inkomsten under beskattningsåret anses hava
åtnjutits under det kalenderår som närmast föregått taxeringsåret.

Har inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet icke uppgått till femhundra
kronor för år tages den ej i beräkning.

Härrör inkomst som avses i forsta Härrör inkomst som avses i forsta
stycket från verksamhet, som bedri- stycket från verksamhet, som bedri -

vits av makar gemensamt eller av
den ena maken med hjälp av den
andra, iakttages följande. Avgift
erlägges för inkomst av sådan verksamhet,
om inkomsten överstiger ett
för makarna gemensamt belopp av
30 000 kronor. Detta belopp fördelas
mellan makarna i förhållande till
storleken av vardera makens inkomst
av verksamheten sedan inkomst
enligt sista stycket avräknats.
Har make även haft annan inkomst
enligt första stycket, erlägges avgift
för sådan inkomst, om den överstiger
30 000 kronor minskat med
den del av makarnas gemensamma
avgiftsfria belopp som tillgodoräknats
honom. Med makar likställas
personer som avses i 65 5 sista
stycket kommunalskattelagen
(1928:370).

Avgift erlägges icke för inkomst, som avses i 11 kap. 3 S första stycket d)
lagen om allmän försäkring.

vits av makar gemensamt eller av
den ena maken med hjälp av den
andra, iakttages följande. Avgift
erlägges för inkomst av sådan verksamhet,
om inkomsten överstiger ett
för makarna gemensamt belopp av
30 000 kronor. Detta belopp fördelas
mellan makarna i förhållande till
storleken av vardera makens inkomst
av verksamheten. Har make
även haft annan inkomst enligt
första stycket, erlägges avgift för
sådan inkomst, om den överstiger
30 000 kronor minskat med den del
av makarnas gemensamma avgiftsfria
belopp som tillgodoräknats honom.
Med makar likställas personer
som avses i 65 $ sista stycket
kommunalskattelagen (1928:370).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.

De nya bestämmelserna tillämpas på löner som utgives efter den 31
december 1977 samt på inkomster som upptages till beskattning vid 1979 eller
senare års taxering.

Äldre bestämmelser gäller för inkomster som beskattas vid 1978 års
taxering eller vid eftertaxering för år 1978 eller tidigare år.

SkU 1977/78:16

Motionerna

Till utskottet har hänvisats följande med anledning av propositionen
väckta motioner.

1977/78:41 av Olof Palme m. fl. (s) där - i yrkandet 5 - hemställs att
riksdagen beslutar att det avgiftsfria belopp på vilket egenföretagarens
allmänna arbetsgivaravgift beräknas skall sänkas till 18 000 kr. att gälla
fr. o. m. den 1 januari 1978.

1977/78:43 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari - med hänvisning till motionen
1977/78:42 - hemställs

1. att riksdagen uttalar sig för att den allmänna arbetsgivaravgiften helt
slopas för kommuner och landsting och hos regeringen begär att förslag
härom snarast föreläggs riksdagen,

2. att propositionen i övrigt avslås.

1977/78:74 av Rolf Hagel (-) och Alf Lövenborg (-) vari hemställs att
riksdagen beslutar att avslå regeringens proposition 1977/78:54,

1977/78:79 av Olof Palme m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen avslår
regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1968:419) om allmän
arbetsgivaravgift.

Utskottet

Som ett led i strävandena att förbättra det svenska näringslivets konkurrensläge
föreslås i propositionen att den allmänna arbetsgivaravgiften
nedsätts. Avgiften har under 1976 och 1977 varit tillfälligt nedsatt från 4 % till
2 % inom det inre stödområdet och förslaget innebär att avgiften avvecklas
inom detta område fr. o. m. 1978 och att avgiften i övrigt sänks till 2 %.
Förslaget medför att avgiftsbelastningen för näringslivet och kommunerna
blir i stort sett oförändrad eftersom den föreslagna nedsättningen av den
allmänna arbetsgivaravgiften motverkas av tidigare beslutade höjningar av
vissa socialförsäkringsavgifter m. m. med sammanlagt två procentenheter
fr. o. m. nästa år.

Sänkningarna beräknas medföra ett avgiftsbortfall på ca 4 miljarder kr. och
innebär för kommunernas del en kostnadsminskning, som för första året
uppskattas till ca 900 milj. kr. Av sistnämnda belopp kan ca 50 milj. kr.
hänföras till kommunerna inom det inre stödområdet.

I motionerna 1977/78:43 av Lars Werner m. fl. (vpk), 1977/78:74 av Rolf
Hagel(-)och Alf Lö venborg (-) samt 1977/78:79 av Olof Palme m. fl.(s)yrkas
med skilda motiveringar avslag på propositionen. I vpk-motionen hänvisas
till motionen 1977/78:42, som väl innehåller motivering för motionärernas
yrkande om avgiftsbefrielse för kommuner och landsting men knappast
några skäl mot den föreslagna avgiftsnedsättningen. Utskottet förutsätter
därför att avslagsyrkandet skall ses som ett led i finansieringen av det
skattepolitiska program som motionärerna nu åter för fram i motionen och
som utskottet behandlar i betänkandet SkU 1977/78:14.

SkU 1977/78:16

Rolf Hagel (-) och Alf Lövenborg (-) motiverar sitt avslagsyrkande med att
de finner forslaget om avgiftssänkning innebära dels ett försök att vältra över
den ekonomiska krisens bördor på de arbetande dels en fortsatt gåvopolitik
till företagen. I s-motionen hänvisas till den syn på den ekonomiska politiken
som samma motionärer utvecklat i motionen 1977/78:39. De anser att de 4
miljarder kr. som genom förslaget frånhänds staten i stället bör användas för
att inrätta strukturfonder med löntagarmajoritet i syfte att möjliggöra
investeringar i företag med goda framtidsutsikter. Motionärerna anser det
tveksamt om en avgiftssänkning får någon positiv effekt på investeringsverksamheten.

Finansutskottet har i sitt betänkande (FiU 1977/78:10) över propositionen
1977/78:45 om inriktningen av den ekonomiska politiken jämte motioner
framhållit att sänkningen av arbetsgivaravgiften ingår som ett nödvändigt led
i de samlade ansträngningarna att i nuläget förbättra näringslivets villkor och
konkurrensförmåga. Utskottet har även betonat att sänkningen framstår som
särskilt angelägen mot bakgrund av de tidigare beslutade avgiftshöjningar,
som därigenom utjämnas.

Skatteutskottet, som ansluter sig till finansutskottets bedömning av denna
fråga, vill för sin del erinra om att avgiftssänkningen också ingår som ett
första steg i en avveckling av avgiften. Den allmänna arbetsgivaravgiften har
under årens lopp utsatts för allvarlig kritik från såväl sysselsättningssynpunkt
som i fråga om verkningarna av den s. k. egenavgiften och utskottet
förutsätter därför att regeringen fullföljer avvecklingen så snart möjligheter
därtill bedöms föreligga.

I s-motionen hävdas att de medel som inflyter genom avgiften egentligen
är att se som löntagarnas pengar, eftersom de beaktats i löneförhandlingar.
Utskottet vill med anledning härav erinra om att avgiften tillkom vid
mervärdeskattens införande för att utjämna de skattelättnader som denna
skatteform innebar för näringslivets del. Höjningen av avgiften från 2 till 4 %
genomfördes 1972 sedan det framkommit att den dåvarande socialdemokratiska
regeringens förslag om höjning av mervärdeskatten för att finansiera en
samtidigt föreslagen sänkning av inkomstskatten, saknade parlamentariskt
stöd. Arbetsgivaravgiften kan därför inte anses vara löntagarnas medel i
högre grad än andra skatter. Däremot måste det vara i löntagarnas intresse att
sänkningen av arbetsgivaravgiften utjämnar de tidigare beslutade avgiftshöjningarna
som därför inte behöver inkräkta på löneutrymmet under den
pågående avtalsrörelsen.

Ett bifall till avslagsyrkandena i motionerna 74 och 79 får också en annan
effekt, som inte berörs av motionärerna, nämligen att den temporära
nedsättningen för det inre stödområdet, som upphör att gälla med utgången
av 1977, inte kommer att förlängas. Jämfört med förslaget i propositionen
innebär detta att en höjning med 4 % skulle drabba de sämst lottade delarna
av landet. Åtgärden skulle bl. a. innebära att staten av kommunerna i
stödområdet skulle ta ut 100 milj. kr. mer i skatt än vad som följer av förslaget

SkU 1977/78:16

i propositionen. Avgiftsnedsättningen inom stödområdet bör enligt utskottets
mening ses som ett led i den totala stödverksamheten, vars främsta syfte
är att skapa bättre förutsättningar för sysselsättningen inom området. En
avsevärd skärpning av avgiften inom det inre stödområdet skulle därför enligt
utskottets mening motverka denna arbetsmarknadspolitiska målsättning.

Utskottet tillstyrker med det anförda bifall till den i propositionen
föreslagna nedsättningen av den allmänna arbetsgivaravgiften och kan
således inte biträda avslagsyrkandena i motionerna 1977/78:43, 74 och 79.
Författningsförslagets 2 a § bör rättas på sätt framgår av utskottets hemställan.

I den med anledning av prop. 1977/78:49 väckta motionen 1977/78:41 av
Olof Palme m. fl. (s) hemställer motionärerna i yrkandet 5 att det avgiftsfria
beloppet på 30 000 kr. per år vid erläggande avs. k. egenavgift enligt lagen om
allmän arbetsgivaravgift skall sänkas till 18 000 kr. Förslaget ingår som ett led
i finansieringen av den alternativa inkomstskatteskala som förordas i
motionen.

När utskottet tidigare behandlat motsvarande yrkanden har utskottet
framhållit, att det avgiftsfria beloppet avsåg att bereda egenföretagare med
måttlig inkomst och förmögenhet vissa lättnader, som främst motiverades av
att egenföretagares avgifter i princip beräknas på ett högre underlag än
löntagarnas avgifter. Då utskottet nu tillstyrker den föreslagna nedsättningen
av avgiften blir skillnaden i avgiftsbelastning mellan ett oförändrat avgiftsfritt
belopp och det av motionärerna förordade beloppet förhållandevis blygsam,
nämligen 240 kr. om året för egenföretagare utanför det inre stödområdet.
Utskottet finner det därför inte motiverat vare sig från rättvisesynpunkt eller
av ekonomiska skäl att biträda förevarande yrkande i motionen 1977/78:41,
som utskottet alltså avstyrker.

Motionen 1977/78:43 av Lars Werner m. fl. (vpk) innehåller förutom det
ovan redovisade avslagsy rkandet också en begäran om skyndsamt förslag om
avveckling av den allmänna arbetsgivaravgiften för kommuner och landsting.

Riksdagen har upprepade gånger på skatteutskottets hemställan avslagit
motsvarande motionsyrkanden med hänvisning till pågående utredning om
kommunernas ekonomi och till företagsskatteberedningens uppdrag att
överse avgiftssystemet. Utskottet, som vill erinra om att nedsättningen av
avgiften medför en lättnad för kommunerna med ca 900 milj. kr. för nästa år,
har inte funnit anledning ändra sin ståndpunkt och avstyrker följaktligen
motionen 1977/78:43 också i denna del.

Utskottet hemställer

1. beträffande nedsättning av den allmänna arbetsgivaravgiften
att riksdagen med avslag på motionerna 1977/78:43 yrkandet 2,
1977/78:74 och 1977/78:79 och med bifall till prop. 1977/78:54

SkU 1977/78:16

antar det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i
lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift med den
ändringen att 2 a § erhåller följande såsom utskottets förslag
betecknade lydelse:

Regeringens förslag

Utskottets förslag

2 a §

Med det inre stödområdet avses i
denna lag områdets omfattning enligt
4 § kungörelsen (1970:180) om
statligt regionalpolitiskt stöd i dess
lydelse enligt förordningen
(1973:869) om ändring i kungörelsen
om statligt regionalpolitiskt stöd.

2. beträffande det avgiftsfria beloppet vid beräkning av egenavgift
att riksdagen avslår motionen 1977/78:41 yrkandet 5;

3. beträffande slopande av den allmänna arbetsgivaravgiften för
kommuner och landsting

att riksdagen avslår motionen 1977/78:43 yrkandet 1.

Med det inre stödområdet avses i
denna lag områdets omfattning enligt
3 § kungörelsen (1970:180) om
statligt regionalpolitiskt stöd i dess
lydelse enligt förordningen
(1973:869) om ändring i kungörelsen
om statligt regionalpolitiskt stöd.

Stockholm den 29 november 1977

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), andre vice talmannen Tage Magnusson (m),
Valter Kristenson (s), Stig Josefson (c), Tage Johansson (s), Nils Hörberg (fp),
Rune Carlstein (s), Olle Westberg i Hofors (s), Kurt Söderström (m), Hagar
Normark* (s), Curt Boström (s), Karin Ahrland* (fp), Ingemar Hallenius* (c),
Lennart Bengtsson* (c) och Carin Nygren (c).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av Erik Wärnberg (s), Valter Kristenson (s), Tage Johansson (s), Rune
Carlstein (s), Olle Westberg i Hofors (s), Hagar Normark (s) och Curt Boström
(s), som anser

dels att utskottets yttrande fr. o. m. det avsnitt som på s. 6 börjar med
”Finansutskottet har” bort ha följande lydelse:

I tre socialdemokratiska reservationer till finansutskottets betänkande
(FiU 1977/78:10) över propositionen 1977/78:45 om inriktningen av den
ekonomiska politiken jämte motioner framhålls vikten av att den ekonomiska
politiken bl. a. inriktas på att skapa de resurser som krävs för att vi skall

SkU 1977/78:16

kunna utveckla vår framtida industristruktur. Inför trycket av en skärpt
utländsk konkurrens måste vi acceptera strukturomvandlingen. Men den
måste ske i socialt acceptabla former under en aktiv löntagarmedverkan och
måste leda till en utveckling av svensk industri - inte en nedbantning och
försvagning. Detta kräver investeringar både i befintliga företag med goda
framtidsutsikter och i nya projekt som kan ge oss sysselsättning, försörjning
och konkurrenskraft i framtiden.

Den sänkning av den allmänna arbetsgivaravgiften med 2 % som har
föreslagits av regeringen fr. o. m. 1 januari 1978 innebär att nära 4 miljarder
kr. på ett planlöst sätt sprids över hela näringslivet. Enligt de socialdemokratiska
reservanterna i finansutskottet är det tveksamt om en åtgärd av
denna typ över huvud taget får någon positiv effekt på investeringsverksamheten.
Dessa medel bör i stället användas för att finansiera en strukturfond i
enlighet med de förslag som lagts fram i motionen 1977/78:39.

Skatteutskottet vill för sin del ansluta sig till dessa uppfattningar. Utskottet
vill dessutom - såsom framhölls i motionen 1977/78:79 - påpeka att dessa
pengar egentligen är att betrakta som löntagarnas pengar. Alltsedan den
allmänna arbetsgivaravgiften infördes har den beaktats vid avtalsförhandlingarna
och avräknats från löneökningsutrymmet. Om inte dessa avgifter
funnits skulle löneutrymmet ha varit i motsvarande mån större och alltså
resulterat i högre kontanta löner.

De överväganden som gjorts rörande den regionalpolitiska effekten av den
temporära nedsättningen inom det inre stödområdet ger vid handen att man
inte fått någon nämnvärd sysselsättningspolitisk effekt härav. De medel som
statskassan gått förlustig genom denna temporära nedsättning skulle kunnat
genom selektiva insatser fått en långt större effekt än den generella
nedsättning med 2 procentenheter som gällt under senare år.

I enlighet med det anförda avstyrker utskottet alltså bifall till propositionen,
vilket alltså innebär att utskottet i motsvarande mån tillstyrker
motionerna i denna del.

I den med anledning av prop. 1977/78:49 väckta motionen 1977/78:41 av
Olof Palme m. fl. (s) hemställer motionärerna i yrkandet 5 att det avgiftsfria
beloppet på 30 000 kr. per år vid erläggande av s. k. egenavgift enligt lagen om
allmän arbetsgivaravgift skall sänkas till 18 000 kr. Förslaget ingår som ett led
i finansieringen av den alternativa inkomstskatteskala som förordas i
motionen.

Som i tidigare motioner och utskottsreservationer framhållits finns ingen
saklig motivering till att egenföretagare skall erlägga avsevärt mindre i
arbetsgivaravgift för egen del än som betalas för anställda. Det är här fråga
både om en rättvisefråga och fråga om konkurrenslikställighet mellan olika
företagstyper. Då utskottet även avstyrkt den generella sänkningen av
arbetsgivaravgiften kvarstår samma snedvridning som tidigare, men även
om en sänkning skulle ske av avgiften kvarstår de principiella betänklighe -

SkU 1977/78:16

terna. Utskottet vill därför förorda bifall till motionen 1977/78:41 på denna
punkt.

Motionen 1977/78:43 av Lars Werner m. fl. (vpk) innehåller förutom det
ovan redovisade avslagsyrkandet också en begäran om skyndsamt förslag om
avveckling av den allmänna arbetsgivaravgiften för kommuner och landsting.

Utskottet anser att det principiella resonemanget om att arbetsgivaravgifterna
är inkalkylerade vid avtalsuppgörelserna också är bärande när landstinget
och kommunerna är arbetsgivare. Mot denna bakgrund är utskottet
inte berett tillstyrka yrkandet i motionen 1977/78:43 i denna del.

dels att utskottet i mom. 1 och 2 bort hemställa

1. beträffande nedsättning av den allmänna arbetsgivaravgiften

att riksdagen med anledning av motionerna 1977/78:43
yrkandet 2 och 1977/78:74 samt med bifall till motionen 1977/
78:79 avslår prop. 1977/78:54;

2. beträffande det avgiftsfria beloppet vid beräkning av s. k. egenavgift att

riksdagen med bifall till motionen 1977/78:41 yrkandet 5
antar följande

SkU 1977/78:16

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift

Härigenom föreskrives att 4 § lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Fysisk person, som åtnjutit inkomst
av annat förvärvsarbete enligt
11 kap. 3§ lagen (1962:381) om
allmän försäkring i form av inkomst
av här i riket bedriven rörelse,
inkomst av här belägen jordbruksfastighet
som brukas av honom eller
sådan inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet
som avses i andra
stycket av nämnda lagrum, erlägger
allmän arbetsgivaravgift om inkomsten
av annat förvärvsarbete
överstiger 30 000 kronor eller det
lägre belopp som följer av fjärde
stycket. Avgiften är fyra procent av
den del av inkomsten som överstiger
nämnda belopp. Avgift erlägges icke
i den mån arbetsgivare har att erlägga
allmän arbetsgivaravgift för inkomsten
enligt 2 § denna lag.

Reservanternas förslag

Fysisk person, som åtnjutit inkomst
av annat förvärvsarbete enligt
11 kap. 3§ lagen (1962:381) om
allmän försäkring i form av inkomst
av här i riket bedriven rörelse,
inkomst av här belägen jordbruksfastighet
som brukas av honom eller
sådan inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet
som avses i andra
stycket av nämnda lagrum, erlägger
allmän arbetsgivaravgift om inkomsten
av annat förvärvsarbete
överstiger 18 000 kronor eller det
lägre belopp som följer av fjärde
stycket. Avgiften är fyra procent av
den del av inkomsten som överstiger
nämnda belopp. Avgift erlägges icke
i den mån arbetsgivare har att erlägga
allmän arbetsgivaravgift för inkomsten
enligt 2 § denna lag.

Till grund föregått taxeringsåret.

Har inkomst i beräkning.

Härrör inkomst som avses i första
stycket från verksamhet, som bedrivits
av makar gemensamt eller av
den ena maken med hjälp av den
andra, iakttages följande. Avgift
erlägges för inkomst av sådan verksamhet,
om inkomsten överstiger ett
för makarna gemensamt belopp av
30 000 kronor. Detta belopp fördelas
mellan makarna i förhållande till
storleken av vardera makens inkomst
av verksamheten. Har make

Härrör inkomst som avses i första
stycket från verksamhet, som bedrivits
av makar gemensamt eller av
den ena maken med hjälp av den
andra, iakttages följande. Avgift
erlägges för inkomst av sådan verksamhet,
om inkomsten överstiger ett
för makarna gemensamt belopp av
18 000 kronor. Detta belopp fördelas
mellan makarna i förhållande till
storleken av vardera makens inkomst
av verksamheten. Har make

SkU 1977/78:16

Nuvarande lydelse

även haft annan inkomst enligt
första stycket, erlägges avgift för
sådan inkomst, om den överstiger
30 000 kronor minskat med den del
av makamas gemensamma avgiftsfria
belopp som tillgodoräknats honom.
Med makar likställas personer
som avses i 65 § sista stycket
kommunalskattelagen (1928:370).

Avgift erlägges allmän

Reservanternas förslag

även haft annan inkomst enligt
första stycket, erlägges avgift för
sådan inkomst, om den överstiger
18 000 kronor minskat med den del
av makarnas gemensamma avgiftsfria
belopp som tillgodoräknats honom.
Med makar likställas personer
som avses i 65 § sista stycket
kommunalskattelagen (1928:370).

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på
den utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Bestämmelserna i
4 § tillämpas första gången i fråga om inkomster som tas upp till beskattning
vid 1979 års taxering.

GOTAB 56038 Slockholm 1977