SkU 1977/78:14

Skatteutskottets betänkande
1977/78:14

med anledning av propositionen 1977/78:49 om inflationsskydd för
inkomstskatteskalan, m. m. jämte motioner
Propositionen

Regeringen (budgetdepartementet) föreslår i propositionen 1977/78:49 att
riksdagen antar vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

2. lag om basenhet enligt 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt,

3. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

4. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

5. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

6. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

7. lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m.

I propositionen föreslås att den statliga inkomstskatten sänks för 1978 års
inkomster och att skatteskalan inflationsskyddas. Skattesänkningen för de
stora löntagargrupperna är mellan 1 200 kr. och 2 600 kr. Inflationsskyddet av
skatteskalan erhålls genom att skalan knyts till en s. k. basenhet. Basenheten
det första året utgör ett belopp av 5 000 kr. Denna basenhet omräknas årligen
med hänsyn till konsumentprisindex, rensat från effekten av ändringar i
mervärdeskatteuttaget.

Författningsförslagen har följande lydelse.

1 Riksdagen 1977/78. 6 sami Nr 14

SkU 1977/78:14

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrives att 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse
10 §

1 m o m .2 Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer, oskifta dödsbon
och familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av nedan
angivna grundbelopp.

Grundbeloppet utgör:

när beskattningsbar inkomst icke överstiger 15 000 kronor: 2 procent av den
beskattningsbara inkomsten;

när beskattningsbar inkomst överstiger

15 000 men icke 20 000 kr.	300 kr. för 15 000 kr.	och 4 % av återstoden
20000 -	■■ 25 000	500 ■■	- 20000 -	.. 6%
25 000 -	.. 30000 ■■	800 ■■	■■ 25 000 ■■	10% -
30000 ■■	■■ 35000 ■■	1300 -	■■ 30000 ••	.. 15% -
35 000 -	.. 40000 ■■	2050 ••	- 35 000 ■■	■■ 21 % -
40000	■■ 45 000 ..	3100 >•	■■ 40000	■ ■ 26 % -
45 000	.. 50000 -	4 400 ■■	.. 45 000 ■■	•• 35 % ••
50000	.. 55 000 ■■	6150 ••	■■ 50000	•• 36 % ..
55 000 -	■■ 60 000 ■■	7 950	- 55 000 ■■	- 37% ..
60 000 ■■	65000	9800 ..	■■ 60000 ••	■■ 38 % ..
65 000 -	.. 70000 ..	11 700 ••	.. 65 000 -	>• 43 % ..
70 000 -	■■ 80000 • •	13850	.. 70000 -	.. 48% ..
80 000 ■■	.. 100000 ..	18650 -	.. 80000	.. 49 % ..
100 000 -150 000 kr.	.. 150000 ..	28450 ■■ 54 950	.. 100000 - 150000	» 53 % -•• 58%

Ändå att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100 procent av
grundbeloppet, må likväl icke den å någon del av den beskattningsbara
inkomsten belöpande skatten uppgå till högre belopp än som motsvarar 58
procent av denna inkomstdel.

Med familjestiftelse avses i denna lag stiftelse, som enligt de för densamma
gällande stadgar härtill huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs, vissa
familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.

Föreslagen lydelse
10 S

1 m o m . Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer, oskifta dödsbon
och familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av nedan
angivna grundbelopp.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770.

2 Senaste lydelse 1976:1079.

SkU 1977/78:14

Föreslagen lydelse

Grundbeloppet utgör:
när beskattningsbar inkomst icke överstiger 3 basenheter enligt lagen
(1977:000) om basenhet enligt 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt;

2 procent av den beskattningsbara inkomsten;
när beskattningsbar inkomst överstiger

3	men icke 5 basenheter	grundbeloppet för 3 basenheter	och 4 % av återstoden
5	„ .. 6	..5	8% ■■
6	.. .. 7	.. 6	■■ 13 % ••
7	.. 8	.. 7	» 16 %
8	.. .. 9	.. 8	>• 21 % -
9	.. -- 10	.. 9	.. 27% ..
10	.. .. U	•• 10	.. 31 % ••
11	.. .. 12	.. U	.. 34 % ■■
12	.. .. 13	.. 12	■ ■ 35 % ..
13	.. .. 14	■■ 13	.. 40% ■■
14	.. •• 16	.. 14	.. 45 % -
16	■. 20	: 16	■ ■ 49 % :
20	.. • ■ 30	20	.. 53 % ••
30	basenheter	•• 30	.. 58% ..

Med familjestiftelse avses i denna lag stiftelse, som enligt de för densamma
gällande stadgar har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs, vissa
familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978 och tillämpas forsta gången i
fråga om 1979 års taxering.

SkU 1977/78:14

2 Förslag till

Lag om basenhet enligt 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt

Härigenom föreskrives följande.

1 § Basenhet enligt 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
fastställes av regeringen varje år före utgången av september månad.

2 § Basenhet utgör för varje taxeringsår ett belopp som motsvarar femtusen
kronor multiplicerat med årets jämförelsetal. Basenheten avrundas nedåt till
helt hundratal kronor.

3 § Jämförelsetalet för taxeringsåret är det tal som anger förhållandet mellan
det allmänna prisläget i augusti månad två år före taxeringsåret och augusti
månad år 1977. Jämförelsetalet beräknas med bortseende från de effekter på
prisläget som följer av ändrat skatteuttag enligt lagen (1968:430) om
mervärdeskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978 och tillämpas första gången i
fråga om 1979 års taxering. Beträffande denna taxering är basenheten 5 000
kronor.

SkU 1977/78:14

Bilaga

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrives att de tabeller som avses i 7 S 1 mom. och 8 S lagen
(1958:295) om sjömansskatt1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Tabeller för beräkning av sjömansskatt2
Fjärrfart

Tabell F kolumn 1

(Ogift sjöman utan barn)

Beskattningsbar månadsinkomst, kr.	Skatt på inkomst vid skiktets nedre gräns, kr.	Skatt på inkomst utöver skiktets nedre gräns
1 450- 1 800	10,50	+ 29,0 96
1 800- 2 400	112	+ 31,5 96
2 400- 3 000	301	+ 40,0 96
3 000- 3 600	541	+ 46,0 96
3 600- 4 200	817	+ 54,5 96
4 200- 4 800	1 144	+ 61,0 96
4 800- 5 400	1 510	+ 63,0 96
5 400- 6 000	1 888	+ 66,0 %
6 000- 6 600	2 284	+ 73,0 96
6 600- 7 200	2 722	+ 74,0 96
7 200- 7 800	3 166	+ 74,5 %
7 800- 8 400	3613	+ 74,5 96
8 400- 9 000	4 060	+ 77,0 96
9 000- 9 600	4 522	+ 78,5 %
9 600-10 000	4 993	+ 78,5 %
10 000-12 600	5 307	+ 78,5 %
12 600-	7 348	+ 83,5 96

1 Lagen omtryckt 1970:933. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:777.

2 Senaste lydelse 1976:1082.

SkU 1977/78:14

Nuvarande lydelse

Tabell F kolumn 2-3

(Gift sjöman)

Beskattningsbar månadsinkomst, kr.	Skatt på inkomst vid skiktets nedre gräns, kr.	Skatt på inkomst utöver skiktets nedre gräns
1 990- 2 400	11,75	+ 32,5 %
2 400- 3 000	145	+ 39,5 %
3 000- 3 600	382	+ 46,0 %
3 600- 4 200	658	+ 54,5 %
4 200- 4 800	985	+ 61,0 %
4 800- 5 400	1 351	+ 62,5 96
5 400- 6 000	1 726	+ 66,5 96
6 000- 6 600	2 125	+ 72,5 96
6 600- 7 200	2 560	+ 74,0 %
7 200- 7 800	3004	+ 74,5 %
7 800- 8 400	3 451	+ 74,5 %
8 400- 9 000	3 898	+ 77,0 96
9 000- 9 600	4 360	+ 78,5 %
9 600-10 000	4 831	+ 78,5 96
10 000-12 600	5 145	+ 78,5 96
12 600-	7 186	+ 83,5 96

Tabell F kolumn 4
(Ogift sjöman med barn)
Beskattningsbar	Skatt på inkomst	Skatt på inkomst
månadsinkomst,	vid skiktets nedre	utöver skiktets
kr.	gräns, kr.	nedre gräns

2 150- 2 400	12,25	+ 31,5 %
2400- 3000	91	+ 35,0 96
3000- 3 600	301	+ 46,5 96
3 600- 4 200	580	+ 50,5 96
4 200- 4 800	883	+ 61,0 %
4 800- 5 400	1 249	+ 62,0 %
5400- 6000	1 621	+ 64,5 %
6000- 6 600	2 008	+ 71,5 %
6 600- 7 200	2 437	+ 73,5 %
7 200- 7 800	2 878	+ 74,5 %
7 800- 8400	3 325	+ 74,5 %
8 400- 9 000	3 772	+ 76,0 %
9 000- 9600	4 228	+ 78,5 %
9 600-10 000	4 699	+ 78,5 96
10 000-12 800	5013	+ 78,5 %
12 800-	7211	+ 83,5 %

SkU 1977/78:14

Nuvarande lydelse

Tabell F kolumn U

(Utländsk sjöman)

Beskattningsbar Skatt på inkomst Skatt på inkomst

månadsinkomst, vid skiktets nedre utöver skiktets

kr. gräns, kr. nedre gräns

1 500- 1 800	10,00	+ 13,0 96
1 800- 2 400	49	+ 13,5 96
2 400- 3 000	130	+ 35,5 96
3 000- 3 600	343	+ 41,5 %
3 600- 4 200	592	+ 49,0 %
4 200- 4 800	886	+ 55,0 96
4 800- 5 400	1 216	+ 56,5 96
5400- 6 000	1 555	+ 59,5 96
6 000- 6 600	1912	+ 65,5 96
6 600- 7 200	2 305	+ 66,5 96
7 200- 7 800	2 704	+ 67,0 96
7 800- 8 400	3 106	+ 67,0 96
8 400- 9 000	3 508	+ 69,5 96
9 000- 9 600	3 925	+ 70,5 96
9 600-10 000	4 348	+ 70,5 96
10 000-12 600	4 630	+ 70,5 96
12600-	6 463	+ 75,0 96

Narf art

Tabell N kolumn 1

(Ogift sjöman utan barn)

Beskattningsbar Skatt på inkomst Skatt på inkomst

månadsinkomst, vid skiktets nedre utöver skiktets

kr. gräns, kr. nedre gräns

690- 1 200	9,75	+ 27,5 96
1 200- 1 800	150	+ 29,0 96
1 800- 2 400	324	+ 33,0 %
2400- 3 000	522	+ 42,0 96
3 000- 3 600	774	+ 47,0 96
3 600- 4 200	1056	+ 56,5 %
4 200- 4 800	1 395	+ 61,5 96
4 800- 5 400	1 764	+ 63,0 96
5 400- 6 000	2 142	+ 67,5 %
6 000- 6 600	2 547	+ 73,5 96
6 600- 7 200	2 988	+ 74,5 96
7 200- 7 800	3435	+ 74,5 96
7 800- 8 400	3 882	+ 74,5 96
8 400- 9 000	4 329	+ 78,0 96
9 000- 9 600	4 797	+ 78,5 96
9 600-10 000	5 268	+ 78,5 96
10 000-12600	5 582	+ 78,5 96
12 600-	7 623	+ 83,5 %

SkU 1977/78:14

Nuvarande lydelse

Tabell N kolumn 2-3

(Gift sjöman)

Beskattningsbar månadsinkomst, kr.	Skatt på inkomst vid skiktets nedre gräns, kr.	Skatt på inkomst utöver skiktets nedre gräns
1 260- 1 800	12,40	+ 29,0 %
1 800- 2 400	169	+ 32,5 %
2400- 3000	364	+ 42,0 96
3 000- 3600	616	+ 47,0 96
3 600- 4 200	898	+ 56,0 96
4 200- 4 800	1 234	+ 61,5 96
4 800- 5 400	1603	+ 63,0 96
5 400- 6000	1 981	+ 67,5 96
6000- 6 600	2 386	+ 73,5 %
6 600- 7 200	2 827	+ 74,0 96
7 200- 7 800	3 271	+ 74,5 96
7 800- 8 400	3718	+ 74,5 %
8 400- 9 000	4 165	+ 78,0 96
9 000- 9 600	4 633	+ 78,5 %
9 600-10000	5 104	+ 78,5 %
10000-12 600	5418	+ 78,5 96
12600-	7 459	+ 83,5 %

Tabell N kolumn 4

(Ogift sjöman med barn)

Beskattningsbar Skatt på inkomst Skatt på inkomst

månadsinkomst, vid skiktets nedre utöver skiktets

kr. gräns, kr. nedre gräns

1 420- 1 800	9,80	+ 29,0 96
1 800- 2 400	120	+ 31,0 %
2400- 3000	306	+ 38,0 96
3000- 3 600	534	+ 46,5 96
3 600- 4 200	813	+ 53,5 %
4 200- 4 800	1 134	+ 61,0 96
4 800- 5 400	1 500	+ 62,5 96
5 400- 6000	1 875	+ 66,0 %
6000- 6 600	2 271	+ 72,0 %
6 600- 7 200	2 703	+ 74,0 96
7 200- 7 800	3 147	+ 74,5 96
7 800- 8 400	3 594	+ 74,5 96
8400- 9 000	4 041	+ 77,0 96
9000- 9 600	4 503	+ 78,5 %
9 600-10 000	4 974	+ 78,5 %
10 000-12 800	5 288	+ 78,5 96
12 800-	7 486	+ 83,5 96

SkU 1977/78:14

Nuvarande lydelse

Tabell N kolumn U

(Utländsk sjöman)

Beskattningsbar Skatt på inkomst Skatt på inkomst

månadsinkomst, vid skiktets nedre utöver skiktets

kr. gräns, kr. nedre gräns

720- 1 200	11,00	+ 17,5 96
1 200- 1 800	95	+ 18,0 %
1 800- 2 400	203	+ 21,0 96
2 400- 3 000	329	+ 37,5 96
3 000- 3 600	554	+ 42,5 96
3 600- 4 200	809	+ 50,5 96
4 200- 4 800	1 112	+ 55,5 96
4 800- 5 400	1 445	+ 56,5 96
5 400- 6 000	1 784	+ 60,5 96
6 000- 6 600	2 147	+ 66,0 96
6 600- 7 200	2 543	+ 67,0 %
7 200- 7 800	2 945	+ 67,0 96
7 800- 8 400	3 347	+ 67,0 96
8 400- 9 000	3 749	+ 70,0 96
9 000- 9 600	4 169	+ 71,0 %
9 600-10 000	4 595	+ 70,5 96
10 000-12 600	4 877	+ 70,5 96
12 600-	6 710	+ 75,0 96

SkU 1977/78:14

Bilaga

Föreslagen lydelse

Tabeller för beräkning av sjömansskatt
Fjärrfart

Tabell F kolumn 1

(Ogift sjöman utan barn)

Beskattningsbar månadsinkomst, kr.	Skatt på inkomst vid skiktets nedre gräns, kr.	Skatt på inkomst utöver skiktets nedre gräns
1 500- 1 800	10,50	+ 29,5 96
1 800- 2 400	99	+ 30,0 %
2 400- 3 000	279	+ 35,5 %
3000- 3600	492	+ 41,0 %
3 600- 4 200	738	+ 48,5 96
4 200- 4 800	1029	+ 55,0 %
4 800- 5 400	1 359	+ 59,5 96
5400- 6 000	1 716	+ 63,5 %
6000- 6 600	2 097	+ 69,5 96
6 600- 7 200	2 514	+ 72,5 96
7 200- 7 800	2 949	+ 74,5 96
7 800- 8 400	3 396	+ 74,5 96
8400- 9 000	3 843	+ 77,5 %
9 000- 9600	4 308	+ 78,5 96
9 600-10 000	4 779	+ 78,5 %
10 000-12600	5 093	+ 78,5 96
12 600-	7134	+ 83,5 96

Tabell F kolumn 2-3
(Gift sjöman)
Beskattningsbar	Skatt på inkomst	Skatt på inkomst
månadsinkomst,	vid skiktets nedre	utöver skiktets
kr.	gräns, kr.	nedre gräns

2 030- 2 400	10,15	+ 30,5 %
2 400- 3000	123	+ 35,5 96
3 000- 3 600	336	+ 40,5 96
3 600- 4 200	579	+ 48,5 96
4 200- 4 800	870	+ 55,0 96
4 800- 5 400	1 200	+ 59,5 96
5400- 6000	1 557	+ 63,0 96
6 000- 6600	1935	+ 69,5 96
6600- 7 200	2 352	+ 72,5 96
7 200- 7 800	2 787	+ 74,5 96
7 800- 8 400	3 234	+ 74,5 96
8400- 9 000	3 681	+ 77,0 96
9000- 9600	4 143	+ 78,5 %
9 600-10 000	4 614	+ 78,5 %
10 000-12 600	4 928	+ 78,5 %
12 600-	6 969	+ 83,5 96

SkU 1977/78:14

Föreslagen lydelse

Tabell F kolumn 4

(Ogift sjöman med barn)

Beskattningsbar månadsinkomst, kr.	Skatt på inkomst vid skiktets nedre gräns, kr.	Skatt på inkomst utöver skiktets nedre gräns
2 190- 2 400	10,05	+ 29,5 96
2400- 3000	72	+ 33,5 96
3 000- 3 600	273	+ 39,5 %
3 600- 4 200	510	+ 45,5 96
4 200- 4 800	783	+ 53,5 96
4 800- 5 400	1 104	+ 58,5 96
5 400- 6 000	1455	+ 62,0 96
6 000- 6 600	1 827	+ 68,0 96
6 600- 7 200	2 235	+ 71,0 96
7 200- 7 800	2 661	+ 74,5 96
7 800- 8 400	3 108	+ 74,5 96
8 400- 9 000	3 555	+ 76,5 96
9 000- 9 600	4014	+ 78,5 96
9 600-10 000	4 485	+ 78,5 96
10000-12 800	4 799	+ 78,5 96
12 800-	6 997	+ 83,5 96

Tabell F kolumn U

(Utländsk sjöman)

Beskattningsbar månadsinkomst, kr.	Skatt på inkomst vid skiktets nedre gräns, kr.	Skatt på inkomst utöver skiktets nedre gräns
1 550- 1 800	10,25	+ 11,5 96
1 800- 2 400	39	+ 12,0 96
2400- 3 000	lil	+ 32,0 96
3 000- 3600	303	+ 36,5 96
3 600- 4 200	522	+ 43,5 96
4 200- 4 800	783	+ 49,5 96
4 800- 5 400	1080	+ 53,5 %
5 400- 6 000	1 401	+ 56,5 96
6 000- 6 600	1 740	+ 63,0 96
6 600- 7 200	2 118	+ 65,0 96
7 200- 7 800	2 508	+ 67,0 96
7 800- 8 400	2 910	+ 67,0 96
8 400- 9 000	3 312	+ 69,5 %
9000- 9 600	3 729	+ 70,5 96
9 600-10 000	4152	+ 71,0 96
10 000-12 600	4 436	+ 70,5 96
12600-	6 269	+ 75,0 96

SkU 1977/78:14

Föreslagen lydelse

Närfart

Tabell N kolumn 1

(Ogift sjöman utan barn)

Beskattningsbar månadsinkomst, kr.	Skatt på inkomst vid skiktets nedre gräns, kr.	Skatt på inkomst utöver skiktets nedre gräns
740- 1 200	11,50	+ 27,5 96
1 200- 1 800	138	+ 29,0 96
1 800- 2 400	312	+ 30,5 %
2 400- 3 000	495	+ 37,0 96
3 000- 3 600	717	+ 42,0 96
3 600- 4 200	969	+ 50,0 96
4 200- 4 800	1 269	+ 56,5 %
4 800- 5 400	1 608	+ 60,0 96
5 400- 6 000	1 968	+ 64,5 96
6000- 6600	2 355	+ 70,5 %
6 600- 7 200	2 778	+ 73,0 96
7 200- 7 800	3 216	+ 74,5 96
7 800- 8 400	3 663	+ 74,5 96
8 400- 9 000	4 110	+ 78,5 96
9 000- 9 600	4 581	+ 78,5 96
9 600-10 000	5 052	+ 78,5 96
10 000-12600	5 366	+ 78,5 96
12 600-	7 407	+ 83,5 96

Tabell N kolumn 2-3

(Gift sjöman)

Beskattningsbar Skatt på inkomst Skatt på inkomst

månadsinkomst, vid skiktets nedre utöver skiktets

kr. gräns, kr. nedre gräns

1 300- 1 800	11,00	+ 29,0 96
1 800- 2400	156	+ 30,5 96
2400- 3 000	339	+ 36,5 96
3000- 3600	558	+ 42,5 96
3 600- 4 200	813	+ 49,5 96
4 200- 4 800	1 110	+ 56,0 96
4 800- 5 400	1 446	+ 60,0 96
5400- 6 000	1 806	+ 64,5 96
6000- 6600	2 193	+ 70,5 96
6 600- 7 200	2 616	+ 73,0 %
7 200- 7 800	3054	+ 74,5 96
7 800- 8 400	3 501	+ 74,5 96
8400- 9 000	3 948	+ 78,0 96
9 000- 9 600	4416	+ 78,5 96
9 600-10 000	4 887	+ 78,5 96
10 000-12 600	5 201	+ 78,5 96
12600-	7 242	+ 83,5 %

SkU 1977/78:14

Föreslagen lydelse

Tabell N kolumn 4

(Ogift sjöman med barn)

Beskattningsbar Skatt på inkomst Skatt på inkomst

månadsinkomst, vid skiktets nedre utöver skiktets

kr. gräns, kr. nedre gräns

1 470- 1 800	11,30	+ 29,0 96
1 800- 2 400	107	+ 29,5 96
2 400- 3 000	284	+ 35,0 96
3 000- 3 600	494	+ 40,5 96
3 600- 4 200	737	+ 47,5 96
4 200- 4 800	1 022	+ 55,0 96
4 800- 5 400	1 352	+ 59,0 %
5400- 6 000	1 706	+ 63,0 %
6 000- 6 600	2 084	+ 69,0 96
6 600- 7 200	2 498	+ 72,0 96
7 200- 7 800	2 930	+ 74,5 %
7 800- 8 400	3 377	+ 74,5 96
8400- 9 000	3 824	+ 77,0 96
9 000- 9 600	4 286	+ 78,5 %
9 600-10 000	4 757	+ 78,5 96
10 000-12 800	5 071	+ 78,5 96
12 800-	7 269	+ 83,5 96

Tabell N kolumn U

(Utländsk sjöman)

Beskattningsbar Skatt på inkomst Skatt på inkomst

månadsinkomst, vid skiktets nedre utöver skiktets

kr. gräns, kr. nedre gräns

760- 1 200	10,20	+ 17,0 96
1 200- 1 800	85	+ 18,0 96
1 800- 2 400	193	+ 19,0 96
2400- 3000	307	+ 32,5 96
3 000- 3 600	502	+ 38,5 96
3 600- 4 200	733	+ 44,5 %
4 200- 4 800	1 000	+ 50,5 96
4 800- 5 400	1 303	+ 54,0 96
5400- 6 000	1 627	+ 58,0 %
6 000- 6 600	1 975	+ 63,0 96
6 600- 7 200	2 353	+ 66,0 96
7 200- 7 800	2 749	+ 67,0 96
7 800- 8 400	3151	+ 67,0 96
8 400- 9 000	3 553	+ 70,5 96
9 000- 9 600	3 976	+ 70,5 96
9 600-10 000	4 399	+ 70,5 96
10 000-12 600	4 681	+ 70,5 96
12600-	6514	+ 75,0 96

SkU 1977/78:14

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.

De nya tabellerna tillämpas från och med ikraftträdandet vid redares
avräkning med sjöman av belopp som utgör beskattningsbar inkomst. Äldre
lydelse av tabellerna gäller dock fortfarande i fråga om sjömansskatt som har
avräknats eller bort avräknas från beskattningsbar inkomst före ikraftträdandet
av denna lag.

SkU 1977/78:14

4 Förslag till
Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrives att punkt 2 av anvisningarna till 50 (j kommunalskattelagen
(1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Anvisningar

till 50 §

2.1 Vid bedömningen av om skattskyldigs inkomst till icke obetydlig del
utgjorts av folkpension iakttages följande. Som folkpension räknas icke
barnpension eller vårdbidrag. Den omständigheten att folkpension under ett
beskattningsår utgått med ett ringa belopp, t. ex. till följd av att folkpensionen
icke åtnjutits under hela året, utgör icke hinder mot att medgiva den
skattskyldige avdrag. Avgörande för bedömningen i detta fall är huruvida
folkpensionen, om den utgått i full utsträckning, utgjort en icke obetydlig del
av inkomsten. Som folkpension behandlas även tilläggspension i den mån
den enligt lagen om pensionstillskott föranlett avräkning av pensionstillskott.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer närmare
föreskrifter för avdragsberäkningen enligt nedan angivna grunder.

Avdraget skall i första hand Avdraget skall i första hand

bestämmas med hänsyn till stor- bestämmas med hänsyn till stor -

leken av den skattskyldiges taxerade
inkomst enligt lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt. Överstiger denna
inkomst icke visst högsta belopp,
skall avdraget beräknas till vad som
behövs för att den skattskyldige icke
skall påföras statligt beskattningsbar
inkomst. Detta högsta inkomstbelopp
motsvarar taxerad inkomst för
skattskyldig, som under beskattningsåret
icke haft annan inkomst än
ålderspension enligt 6 kap. 2 S första
stycket lagen (1962:381) om allmän
försäkring och därutöver skattepliktiga
intäkter av tjänst om sammanlagt
3 800 kronor samt åtnjutit
avdrag endast med 100 kronor enligt
33 5 2 mom. första stycket. För gift
skattskyldig, som uppburit folkpen -

leken av den skattskyldiges taxerade
inkomst enligt lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt. Överstiger denna
inkomst icke visst högsta belopp,
skall avdraget beräknas till vad som
behövs för att den skattskyldige icke
skall påföras statligt beskattningsbar
inkomst. Detta högsta inkomstbelopp
motsvarar taxerad inkomst för
skattskyldig, som under beskattningsåret
icke haft annan inkomst än
ålderspension enligt 6 kap. 2 § första
stycket lagen (1962:381) om allmän
försäkring och därutöver skattepliktiga
intäkter av tjänst om sammanlagt
3 300 kronor samt åtnjutit
avdrag endast med 100 kronor enligt
33 S 2 morn. första stycket. För gift
skattskyldig, som uppburit folkpen -

1 Senaste lydelse 1976:1083.

SkU 1977/78:14

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

sion med belopp som tillkommer gift sion med belopp som tillkommer gift

vars make uppbär folkpension, be- vars make uppbär folkpension, beräknas
det högsta inkomstbeloppet räknas det högsta inkomstbeloppet

med utgångspunkt från en pension med utgångspunkt från en pension

utgörande 77,5 procent av basbelop- utgörande 77,5 procent av basbeloppet.
För övriga skattskyldiga beräk- pet. För övriga skattskyldiga beräknas
det med utgångspunkt från en nas det med utgångspunkt från en

pension utgörande 95 procent av pension utgörande 95 procent av

basbeloppet. Sistnämnda beräk- basbeloppet. Sistnämnda beräkningsgrund
gäller också om gift ningsgrund gäller också om gift

skattskyldig under viss del av skattskyldig under viss del av

beskattningsåret uppburit folkpen- beskattningsåret uppburit folkpension
med belopp som tillkommer gift sion med belopp som tillkommer gift

vars make uppbär folkpension, och vars make uppbär folkpension, och

under återstoden av året uppburit under återstoden av året uppburit

folkpension med belopp som till- folkpension med belopp som tillkommer
gift vars make saknar folk- kommer gift vars make saknar folkpension.
pension.

Om skattskyldigs statligt taxerade inkomst överstiger det högsta inkomstbeloppet
enligt föregående stycke, reduceras avdraget med belopp motsvarande
40 procent av överskjutande taxerad inkomst.

Det avdrag som beräknas med hänsyn till skattskyldigs statligt taxerade
inkomst jämkas, om värdet av skattepliktig förmögenhet överstiger 75 000
kronor. Om förmögenhetsvärdet överstiger 125 000 kronor, skall avdrag icke
medgivas. Värdet av sådan fastighet som avses i 24 § 2 mom. denna lag och
jordbruksfastighet som i huvudsak användes för bostadsändamål skall
inräknas i förmögenhetsvärdet med skäligt belopp. Har den skattskyldige
eller hans make flera fastigheter av sådant slag gälla bestämmelserna enbart
en fastighet. I första hand avses fastighet som utgör stadigvarande bostad för
den skattskyldige.

Här ovan angivna grunder för avdragsberäkningen får frångås, när
särskilda omständigheter föranleda det.

Vid beräkning av avdrag för gift skattskyldig iakttages bestämmelserna i
52 § 1 mom. sista stycket.

Överstiger den skattskyldiges statligt
taxerade inkomst icke 36 000 kronor,
skall avdrag enligt denna anvisningspunkt
medges med minst 500 kronor.

Överstiger inkomsten 36 000 kronor
men icke 38 500 kronor utgör avdraget

SkU 1977/78:14

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

minst ett belopp motsvarande 20
procent av skillnaden mellan 38 500
kronor och inkomsten i fråga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978 och tillämpas första gången vid
1979 års taxering.

2 Riksdagen 1977/78. 6 sami. Nr 14

SkU 1977/78:14

5 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrives att 22 $ 3 mom. taxeringslagen (1956:623)' skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

22 §

3 m o m.2 Skattskyldig, som
uppburit folkpension, är med undantag
som anges i andra stycket skyldig
att utan anmaning avlämna självdeklaration
endast om hans bruttointäkt
av en eller flera förvärvskällor
under året uppgått till minst 13 500
kronor, eller, om hans make uppburit
folkpension, till minst II 700
kronor. Med folkpension avses folkpension
i form av ålderspension,
förtidspension, änkepension och
hustrutillägg. Som folkpension räknas
icke barnpension eller vårdbidrag.

3 m o m. Skattskyldig, som
uppburit folkpension, är med undantag
som anges i andra stycket skyldig
att utan anmaning avlämna självdeklaration
endast om hans bruttointäkt
av en eller flera förvärvskällor
under året uppgått till minst 14 600
kronor, eller, om hans make uppburit
folkpension, till minst 12 600
kronor. Med folkpension avses folkpension
i form av ålderspension,
förtidspension, änkepension och
hustrutillägg. Som folkpension räknas
icke barnpension eller vårdbidrag.

Bestämmelserna i första stycket gälla icke om den skattskyldiges make är
skyldig att utan anmaning avlämna självdeklaration, om den skattskyldige
har varit bosatt i riket endast en del av beskattningsåret, om han har
skattepliktiga förmögenhetstillgångar överstigande 75 000 kronor eller om
garantibelopp för fastighet skall upptagas såsom skattepliktig Inkomst för
honom. I fråga om makar gälla bestämmelserna i 1 mom. tredje stycket såvitt
avser förmögenhet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.

1 Lagen omtryckt 1971:399. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773.

2 Senaste lydelse 1976:1084.

SkU 1977/78:14

6 Förslag till
Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrives att 2 § 5 mom. samt 4 § 1 mom. uppbördslagen
(1953:272)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 m o m. Skattskyldig fysisk
person, som varit bosatt eller stadigvarande
vistats här i riket under
någon del av beskattningsåret åtnjuter
särskild skattereduktion med 400
kronor.

2 §

5 m o m.2 Skattskyldig fysisk
person över 16 dr, som varit bosatt
eller stadigvarande vistats här i riket
under någon del av beskattningsåret
och som under beskattningsåret haft
A-inkomst enligt 9§ 3 mom. andra
stycket lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt med minst 4 500 kronor,
åtnjuter särskild skattereduktion
med 250 kronor, om hans taxerade
inkomst enligt nämnda lag icke överstiger
36 000 kronor. Överstiger den
skattskyldiges statligt taxerade inkomst
36 000 kronor men icke 38 500
kronor åtnjutes särskild skattereduktion
med belopp som motsvarar 10
procent av skillnaden mellan 38 500
kronor och den taxerade inkomsten.

Särskild skattereduktion åtnjutes dock
icke av skattskyldig, som har rätt till
avdrag för nedsatt skatteförmåga
enligt 50 § 2 mom. fjärde stycket
kommunalskattelagen (1928:370).

1 fråga om särskild skattereduktion äga bestämmelserna i 4 mom. femte
och sjätte styckena motsvarande tillämpning.

4§

1 m o m .3 Har lokal skattemyndighet ej annorledes förordnat, skall, då
inkomst av tjänst hänför sig till arbetsanställning som är avsedd att vara
kortare tid än en vecka eller då inkomsten eljest avser bestämd tidsperiod och
uppbäres vid regelbundet återkommande tillfällen, preliminär A-skatt utgå
med belopp, som angivas i skattetabeller. Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer fastställer för varje inkomstår sådana tabeller.

'Lagen omtryckt 1972:75. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.

2 Senaste lydelse 1974:771.

3 Senaste lydelse 1974:771.

SkU 1977/78:14

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Skattetabellerna skola för olika inkomstbelopp, beräknade för vecka eller
den längre tid som bestäms av regeringen eller den myndighet regeringen
utser, angiva därå belöpande preliminär skatt. Tabellerna skola grundas på
följande förutsättningar, nämligen
alt inkomsten samt grundavdraget äro oförändrade under inkomståret,
att den skattskyldige icke kommer att taxeras för annan inkomst än som i
tabellen angives, ej heller för garantibelopp för fastighet eller för förmögenhet,

att den skattskyldige icke har att erlägga socialförsäkringsavgift till
folkpensioneringen enligt 19 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring,
tilläggspensionsavgift eller sjukförsäkringsavgift,
att skattskyldig, som avses i 2
mom. första stycket 2) och 4) erhåller
skattereduktion,
att den skattskyldige erhåller särskild
skattereduktion, om inkomsten
för år räknat icke överstiger 38500
kronor eller, såvitt gäller i 2 mom.
första stycket 3) och 4) avsedd skattskyldig,
40 500 kronor, samt
att vid taxering för inkomsten icke andra avdrag medgivas den skattskyldige
än dels grundavdrag, och, såvitt gäller i 2 mom. första stycket 3) och 4)
avsedd skattskyldig, avdrag enligt 46 § 3 mom. kommunalskattelagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978 och tillämpas första gången i
fråga om preliminär skatt för år 1978 samt slutlig och tillkommande skatt på
grund av 1979 års taxering.

att skattskyldig, som avses i 2
mom. första stycket 2) och 4) erhåller
skattereduktion, samt

SkU 1977/78:14

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m.

Härigenom föreskrives att 2 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser
om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m.1 skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §2

Vid tillämpning av 1 § skall i skatteunderlaget icke inräknas skattekronor
och skatteören som kan anses hänföra sig till följande skattepliktiga intäkter,
nämligen dels sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,
lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
eller ersättning enligt lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd,
lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän, förordningen
(1954:249) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
tjänstgöring i civilförsvaret, kungörelsen (1962:607) om ersättning på grund
av verksamhet för brandsläckning m. m., kungörelsen (1961:457) om ersättning
på grund av medverkan i skyddsarbete vid olyckor i atomanläggningar
m. m., förordningen (1954:250) om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under vistelse å anstalt m. m., lagen (1954:246) om krigsförsäkring
för sjömän m. fl., militärersättningsförordningen (1950:261) och lagen
(1956:293) om ersättning åt smittbärare, allt till den del sjukpenningen eller
ersättningen grundas på förvärvsinkomst av minst 4 500 kronor för år, dels
föräldrapenning och vårdbidrag enligt lagen om allmän försäkring, dels
timstudiestöd, inkomstbidrag och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen
(1973:349;, dels utbildningsbidrag för doktorander och timersättning vid
grundläggande utbildning för vuxna, dels dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen
och kontant arbetsmarknadsstöd, dels utbildningsbidrag vid
arbetsmarknadsutbildning såvitt avser dagpenning och stimulansbidrag, dels
dagpenning vid utbildning och tjänstgöring inom totalförsvaret. Intäkterna
upptages härvid till belopp som anges på kontrolluppgift enligt taxeringslagen
(1956:623).

Vid beräkning av skatteunderlaget för fysisk person skall avdrag vidare
göras för skattekronor och skatteören, som kan anses motsvara sjukpenning,
vilken vid arbetsgivarinträde enligt 3 kap. 16 5 lagen (1962:381) om allmän
försäkring för honom uppburits av arbetsgivaren, om arbetsgivarinträdet
skett den 9 november 1973 eller senare.

Vid beräkning av antalet skatte- Vid beräkning av antalet skattekronor
och skatteören skall såvitt kronor och skatteören skall såvitt

1 Lagen omtryckt 1973:437. Senaste lydelse av lagens rubrik 1977:191.

2 Senaste lydelse 1977:282.

SkU 1977/78:14

Nuvarande lydelse

gäller avdrag för sjukförsäkringsavgift
enligt 46 § 2 morn. 3), grundavdrag
enligt 48 § och avdrag för nedsatt
skatteförmåga enligt 50 § 2 mom.
fjärde stycket kommunalskattelagen
(1928:370) tillämpas de regler som
gäller vid 1975 års taxering. Härvid
beräknas avdraget för sjukförsäkringsavgift,
såvitt denna grundas på
inkomst av anställning, till belopp
som påförts på grund av 1975 års
taxering. I fråga om det extra
avdraget för nedsatt skatteförmåga
beaktas inte sådan minskning av
avdraget som följer av att den skattskyldige
eller hans make har förmögenhet.

Föreslagen lydelse

gäller avdrag för sjukförsäkringsavgift
enligt 46 § 2 mom. 3) och grundavdrag
enligt 48 § kommunalskattelagen
(1928:370) tillämpas de regler
som gäller vid 1975 års taxering.
Härvid beräknas avdraget för sjukförsäkringsavgift,
såvitt denna grundas
på inkomst av anställning, till
belopp som påförts på grund av 1975
års taxering.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979 och tillämpas första gången i
fråga om utdebitering för år 1980.

Motionerna

Med anledning av propositionen har väckts motionerna

1977/78:35 av Rolf Hagel (-) och Alf Lövenborg (-) vari hemställs att
riksdagen med bifall till regeringsförslagen i övrigt för sin del beslutar höja det
obligatoriska skattefria avdraget till 9 000 kr;

1977/78:41 av Olof Palme m. fl. (s) vari hemställs

1. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om indexreglering av
statsskatten,

2. att riksdagen beslutar anta det förslag till skatteskala för statlig
inkomstskatt för år 1978 som redovisas i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag till de ändringar i
fråga om sjömansskatten som följer av motionen,

4. att riksdagen beslutar att bamomsorgsavgift om 1,3 96 fr. o. m. den 1
januari 1978 skall erläggas även av egenföretagare,

5. att riksdagen beslutar att det avgiftsfria belopp på vilket egenföretagarens
allmänna arbetsgivaravgift beräknas skall sänkas till 18 000 kr., att gälla
fr. o. m. den 1 januari 1978,

6. att riksdagen beslutar att spärreglerna i fråga om uppdelning av
inkomsterna mellan makar i gemensamt företag och lön till barn från

SkU 1977/78:14

föräldrars foretag får i princip den lydelse de hade före riksdagens beslut den
17 december 1976 och att de nu föreslagna reglerna skall tillämpas fr. o. m.
den 1 januari 1978,

7. att riksdagen beslutar att socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen
den 1 januari 1978 höjs med 0,5 96;

1977/78:42 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari hemställs

1. att riksdagen uttalar sig för slopande av hela momseffekten på livsmedel
och hos regeringen begär att förslag härom snarast föreläggs riksdagen,

2. att riksdagen uttalar sig för en sänkning av mervärdeskatten till 15 96
och hos regeringen begär att förslag härom snarast föreläggs riksdagen,

3. att riksdagen uttalar sig för en höjning av den direkta statsskatten för

inkomsttagare med över 100 000 kr. i årsinkomst i enlighet med motionen

och hos regeringen begär att förslag härom snarast föreläggs riksdagen,

4. att riksdagen uttalar sig för skärpt beskattning av stora förmögenheter,
stora arv och gåvor samt av realisationsvinster i enlighet med motionen och
hos regeringen begär att förslag härom snarast föreläggs riksdagen,

5. att propositionen avslås.

Yrkandet under punkten 4 i motionen 1977/78:41 har hänvisats till
socialutskottet och yrkandet under punkten 7 till socialförsäkringsutskottet.
Det i samma motion under punkten 5 framställda yrkandet behandlas i
skatteutskottets betänkande SkU 1977/78:16.

Utskottet

Inledning

Den i propositionen förslagna skatteomläggningen innefattar två element,
nämligen dels sänkning av den statliga inkomstskatten och sjömansskatten
för år 1978, dels införande av ett automatiskt verkande infiationsskydd för
den statliga inkomstskatteskalan.

Sänkningen av den statliga inkomstskatten uppnås genom justeringar av
skatteskalan och genom höjning av beloppet för den särskilda skattereduktionen
för alla fysiska personer från 250 till 400 kr. Härigenom får samtliga
inkomsttagare en sänkning av den statliga inkomstskatten med lägst 150 kr.
och högst 2 600 kr. Med hänsyn till att även folkpensionärerna blir berättigade
till särskild skattreduktion med 400 kr. ändras det extra avdraget, så att
tillägget utöver folkpension sänks från 3 800 till 3 300 kr. och det garanterade
minsta avdraget på 500 kr. slopas. Även sjömansskattetabellerna justeras i
överensstämmelse med ändringarna rötande den statliga inkomstskatten.

De ovannämnda ändringarna beräknas medföra ett skattebortfall för staten
på totalt ca 5 770 milj. kr. och en inkomstökning för kommunerna med ca 250
milj. kr.

Fr. o. m. 1979 års taxering inflationsskyddas den nya skatteskalan så att en

SkU 1977/78:14

fortlöpande uppräkning av skiktgränserna sker med hänsyn till konsumentprisindex,
rensat från effekten av ändringar i mervärdeskatteuttaget.

Inriktningen av skatteomläggningen

Enligt regeringsförklaringen den 8 oktober 1976 skall en mer varaktig
skattereform genomföras, som bl. a. skall innefatta sänkta marginalskatter i
vanliga inkomstlägen, inflationsskydd i skattesystemet och åtgärder för att
hålla tillbaka de kommunala skattehöjningarna.

I avvaktan på resultatet av de pågående skatteutredningarnas arbete har
den begränsade skatteomläggning för år 1978 som föreslås i propositionen
utformats så, att den motverkar inflationens negativa effekter på inkomstskattesystemet
och därigenom underlättar de nu påbörjade avtalsförhandlingarna.
I övrigt har - med den målsättning som angivits i regeringsförklaringen
-eftersträvats att åstadkomma minsta möjliga ingrepp i beskattningssystemet
för att inte föregripa statsmakternas ställningstaganden i det
fortsatta reformarbetet på beskattningsområdet.

I motionen 1977/78:42 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas avslag på den i
propositionen föreslagna skatteomläggningen. Motionärerna anser att de
skattepolitiska åtgärderna för år 1978 i stället bör inriktas på en sänkning av
den indirekta beskattningen och av kommunalskatterna. De yrkar därför att
regeringen snarast skall lägga fram förslag om

1. slopande av hela mervärdeskatteeffekten på livsmedel,

2. sänkning av mervärdeskatten från 17,1 till 15 96,

3. höjning av den statliga inkomstskatten för inkomsttagare med årsinkomster
över 100 000 kr. och

4. skärpt beskattning av stora förmögenheter, arv och gåvor och realisationsvinster.

I vpk-motionen 1977/78:43, som behandlas i betänkandet SkU 1978/79:16,
yrkas att kommuner och landsting skall befrias från allmän arbetsgivaravgift
och i den till finansutskottet hänvisade vpk-motionen 1977/78:36 att staten
skall tillföra kommuner och landsting ytterligare 1 miljard kr.

Den i propositionen föreslagna skatteomläggningen för år 1978, som
utarbetats efter överläggningar med löntagarorganisationerna, får betraktas
som ett provisorium i avvaktan på ställningstagandena till de förslag som de
tre skatteutredningama inom kort kommer att lägga fram. Skattelättnaderna
syftar i första hand till att eliminera de skatteskärpningar som inflationen i
förening med progressionen vid den statliga inkomstbeskattningen medför.
Utskottet delar uppfattningen att de eftersträvade skattelättnaderna bör
utformas på sådant sätt att de inte menligt påverkar det fortsatta reformarbetet
och kommunernas skatteunderlag. Mot den bakgrunden och då
finansutskottet (FiU 1977/78:10) ansett det med skatteomläggningen
förenade skattebortfallet tolerabelt med hänsyn till dess positiva verkningar
på avtalsrörelsen, finnér skatteutskottet de i propositionen föreslagna

SkU 1977/78:14

åtgärderna tillsammantagna väl ägnade att tillgodose de med reformen
avsedda syftena. Utskottet kan därför inte tillstyrka så genomgripande
ändringar rörande den direkta och indirekta beskattningen som förordas i
vpk-motionen. Det bör tilläggas att ett slopande av mervärdeskatteeffekten
på livsmedel kan beräknas medföra ett inkomstbortfall för staten på omkring
4 miljarder kr. Skattebortfallet vid en sänkning av mervärdeskatten till 15 %
på andra varor än livsmedel samt på tjänster och byggnader kan uppskattas
till ca 3,2 miljarder kr. Motionärernas förslag rörande den allmänna
arbetsgivaravgiften minskar skattebortfallet för staten med ca 2,4 miljarder
kr.

Av det anförda framgår att utskottet inte kan tillstyrka den i vpk-motionen
angivna inriktningen och utformningen av skatteomläggningen och till följd
härav inte heller motionärernas förslag till finansiering av reformerna.
Utskottet avstyrker således bifall till samtliga yrkanden i motionen 1977/
78:42.

I det följande behandlar utskottet de olika förslagen i propositionen och i
övriga med anledning av propositionen väckta motioner.

Skatteskalan m. m.

De i propositionen föreslagna justeringarna av skatteskalan innebär, att
skatteuttaget minskar vid beskattningsbara inkomster mellan 25 000 och
80 000 kr., varigenom marginalskatten i dessa inkomstskikt sänks med 2-8
procentenheter. Därutöver ges skattelättnader genom att beloppet för den
särskilda skattereduktionen höjs till 400 kr. och medges alla fysiska personer
oavsett inkomstens art och storlek. Justeringarna av skatteskalan och
ändringarna i reglerna för den särskilda skattereduktionen medför lättnader
vid den statliga inkomstbeskattningen med mellan 150 och 2 600 kr. Den
största procentuella skattenedsättningen uppkommer vid taxerade inkomster
mellan 45 000 och 75 000 kr. I kronor räknat är skattelättnaden störst vid
taxerade inkomster över 85 000 kr.

Vidare föreslås i propositionen att sjömansskattetabellerna ändras i
överensstämmelse med vad som förordats beträffande den statliga inkomstskatten.

I motionen 1977/78:41 av Olof Palme m. fl. (s) yrkas att skatteskalan
utformas på sådant sätt att den medför större skattelättnader än enligt
regeringens förslag vid taxerade inkomster mellan 20 000 och 70 000 kr. och
mindre skattelättnader vid taxerade inkomster däröver. Motionärernas
förslag innebär, att marginalskatten sänks vid beskattningsbara inkomster
mellan 15 000 och 55 000 kr. med 2-7 procentenheter. 1 kronor räknat är
skattelättnaden störst vid taxerade inkomster över 60 000 kr., där den uppgår
till 2 400 kr.

Motionärerna yrkar också, att regeringen skyndsamt skall lägga fram
förslag till de ändringar i fråga om sjömansskatten som blir följden av deras

SkU 1977/78:14

förslag till skatteskala.

De i motionen förordade ändringarna av skatteskalan medför en ytterligare
försvagning av statsbudgeten med ca 1,2 miljarder kr. I motionen föreslås att
detta inkomstbortfall täcks genom

1. att även egenföretagarna skall erlägga barnomsorgsavgift fr. o. m. den 1
januari 1978,

2. att socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen höjs med 0,5 %
fr. o. m. den 1 januari 1978,

3. att det avgiftsfria beloppet för egenföretagares allmänna arbetsgivaravgift
sänks från 30 000 till 18 000 kr. fr. o. m. den 1 januari 1978 och

4. att de s. k. spärreglerna för inkomstuppdelning mellan familjemedlemmar
i fåmansforetag vid inkomsttaxeringen ändras fr. o. m. den 1 januari
1978 så att

a) timgränsen höjs från 400 till 600 timmar,

b) tredjedelsregeln återinförs,

c) avdrag forlön till barn mellan 16 och 18 år endast medges om lönen är så
stor att den medför skatteplikt för barnet och

d) avdrag för lön till barn, som studerar på heltid, endast medges, om
arbetet utförts under sommarferier eller annat studieuppehåll på minst en
månad.

Yrkandena under 1 och 2 ovan behandlas av socialutskottet (SoU 1977/
78:17) resp. socialförsäkringsutskottet (SfU 1977/78:8), medan yrkandet
under 3 behandlas i skatteutskottets betänkande SkU 1977/78:16.

Den i s-motionen föreslagna skatteskalan medför större marginal- och
totalskattelättnader för låginkomsttagarna än enligt förslaget i propositionen.
För att tillgodose det primära syftet med skatteomläggningen, nämligen att
underlätta avtalsförhandlingarna, bör emellertid reformen i första hand
inriktas på att åstadkomma marginalskattesänkningar i de inkomstskikt, i
vilka de stora löntagargrupperna befinner sig. 1 inkomstskikten 45 000-75 000
kr., som omfattar drygt två tredjedelar av de heltidsanställda löntagarna,
sänks marginalskatten enligt regeringens förslag med 3-8 procentenheter.
Enligt förslaget i s-motionen sänks marginalskatten i inkomstskikten
45 000-55 000 kr. med 5-7 procentenheter, men i inkomstskikten däröver
sänks marginalskatten inte alls. Syftet med skatteomläggningen tillgodoses
följaktligen bättre genom regeringens förslag än genom förslaget i smotionen,
vilket framgår av tabellen på s. 27.

Mot bakgrund bl. a. av de kommunala utdebiteringshöjningarna för år
1978 hade en ytterligare sänkning av den statliga inkomstskatten för
inkomsttagare i de lägre inkomstskikten i och för sig varit önskvärd. Med
hänsyn till det trängda budgetläget kan det emellertid inte ifrågakomma att
vidga kostnadsramen för skatteomläggningen. Utskottet kan för sin del inte
heller förorda att företagen, på sätt föreslås i s-motionen, belastas med
ytterligare höjningar av arbetsgivaravgifterna.

Såvitt nu kan bedömas kommer de i propositionen förordade ändringarna

SkU 1977/78:14

Beskattningsbar inkomst	Nuvarande skala	Förslag i prop. Förslag i mot. 1977/78:49 1977/78:41
1	2	3	4
0- 15 000	2	2	2
15 000- 20 000	4	4	2
20 000- 25 000	6	4	2
25 000- 30000	10	8	7
30 000- 35 000	15	13	12
35 000- 40 000	21	16	14
40 000- 45 000	26	21	19
45 000- 50 000	35	27	25
50 000- 55 000	36	31	32
55 000- 60 000	37	34	37
60 000- 65 000	38	35	38
65 000- 70000	43	40	43
70 000- 80 000	48	45	48
80 000-100 000	49	49	49
100 000-150 000	53	53	53
150 000-	58	58	58

rörande den statliga inkomstskatten och sjömansskatten inte endast att ge
flertalet skattskyldiga kompensation för de automatiska skatteskärpningarna
på grund av inflationen utan också en viss real skattesänkning. Med den av
regeringen föreslagna utformningen av skatteskalan kan löntagarnas anspråk
i avtalsrörelsen begränsas. Härigenom påverkas företagens kostnadsnivå och
den internationella konkurrenskraften på ett gynnsamt sätt, vilket på sikt är
ägnat att förbättra balansen i de utrikes betalningarna.

Av det anförda framgår att utskottet tillstyrker den i propositionen
föreslagna utformningen av skatteskalan och av sjömansskattetabellerna.
Utskottet avstyrker således bifall till yrkandena under punkterna 2 och 3 i
motionen 1977/78:41.

Utskottet behandlar härefter det i samma motion framförda kravet på en
återgång till de ursprungliga spärreglerna för inkomstuppdelning mellan
familjemedlemmar i fåmansföretag. Ett motsvarande motionsyrkande
avslogs av riksdagen senast i våras. I sitt betänkande SkU 1976/77:24
konstaterade utskottet, att avsikten med de i början av år 1976 införda
bestämmelserna om individuel! beskattning av företagare och medhjälpande
familjemedlemmar var, att den som utfört ett förvärvsarbete också skulle
beskattas för inkomsten därav enligt regler som i möjligaste mån ger lika
resultat oavsett företagsform eller vem som var arbetsgivare. Detta syfte
kunde emellertid inte uppnås med de ursprungliga begränsningsreglerna,
som motionärerna nu vill återinföra. Därtill kommer att dessa regler av
många skattskyldiga uppfattades som diskriminerande och även medförde
orimliga effekter i övrigt.

SkU 1977/78:14

Vid sin förnyade prövning av frågan har utskottet inte funnit anledning
frånträda sitt tidigare beslut och avstyrker således också bifall till yrkandet
under punkten 6 i motionen 1977/78:41.

I motionen 1977/78:35 av Rolf Hagel (-) och Alf Lövenborg (-) framhåller
motionärerna, att folkpensionärer och andra låginkomsttagare missgynnas av
reformen på grund av att kommunalskattehöjningarna ofta är större för dessa
inkomsttagare än de föreslagna lättnaderna vid den statliga inkomstbeskattningen.
Motionärerna tillstyrker förslagen i propositionen men yrkar
dessutom att grundavdraget fördubblas till 9 000 kr.

En fördubbling av grundavdraget medför en skattelättnad i det lägsta
inkomstskiktet med 1 372 kr. och i det högsta inkomstskiktet med 3 892 kr.
Motionärernas förslag innebär, att folkpensionärer med små inkomster blir
helt utan någon ytterligare skattelättnad på grund av att det extra avdraget
enligt gällande regler minskar lika mycket som grundavdraget ökar. Detta
torde inte vara motionärernas avsikt. Om däremot bestämmelserna om extra
avdrag ändras, så att beloppet av den sidoinkomst, som jämte folkpension
inte skall medföra någon beskattningsbar inkomst, höjs till 6 500 kr. i stället
för i propositionen föreslagna 3 300 kr., blir det extra avdraget vid en given
inkomst i stort sett oförändrat. Vid en fördubbling av grundavdraget och med
den angivna höjningen av beloppsgränsen för sidoinkomst vid beräkning av
extra avdrag för folkpensionärer kan skattebortfallet för stat och kommun
beräknas uppgå till omkring 11 miljarder kr. Då det kan antas att motionärerna
avsett, att kommunerna skall kompenseras för skattebortfallet genom
det höjda grundavdraget, kommer staten att drabbas av hela inkomstbortfallet.

Med hänvisning bl. a. till de samhällsekonomiska konsekvenserna av en
fördubbling av grundavdraget avstyrker utskottet bifall till motionen 1977/
78:35.

Folkpensionärernas beskattning

Enligt gällande bestämmelser är den som uppbär folkpension i form av
ålderspension, förtidspension, änkepension och hustrutillägg berättigad till
extra avdrag vid taxeringen till statlig och kommunal inkomstskatt. Det extra
avdraget beräknas individuellt vid inkomstprövningen. Överstiger inte den
till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten ett belopp, som motsvarar
folkpensionens grundbelopp och en sidoinkomst på 3 800 kr. minskat med
schablonavdrag på 100 kr., medges extra avdrag med så stort belopp att
beskattningsbar inkomst inte uppkommer. Om den till statlig inkomstskatt
taxerade inkomsten är högre, reduceras avdraget med 40 % av inkomstökningen.
Avdraget skall vidare jämkas om den skattepliktiga förmögenheten
för ensamstående eller för makar gemensamt överstiger 75 000 kr. Om
förmögenhetsvärdet överstiger 125 000 kr., medges inte extra avdrag.
Folkpensionär, vars taxerade inkomst inte överstiger 36 000 kr., har dock

SkU 1977/78:14

alltid rätt till extra avdrag med minst 500 kr. I inkomstskiktet 36 000-38 500
kr. utgör avdraget minst ett belopp, som motsvarar 20 % av skillnaden mellan
38 500 kr. och den taxerade inkomsten.

Som tidigare nämnts blir enligt förslaget i propositionen alla inkomsttagare
berättigade till särskild skattereduktion med 400 kr. vid den statliga
taxeringen. Detta gäller alltså även folkpensionärerna. För låginkomsttagare i
aktiv ålder medför höjningen av reduktionsbeloppet från 250 till 400 kr. en
skattelättnad på 150 kr., medan folkpensionärerna, som tidigare inte haft rätt
till särskild skattereduktion, får en skattelättnad på 400 kr. För att åstadkomma
bättre jämställdhet med andra inkomsttagare föreslås i propositionen,
att bestämmelserna om extra avdrag för folkpensionärer ändras på så sätt
att tillägget utöver folkpension sänks från 3 800 till 3 300 kr. och att det
garanterade minsta avdraget på 500 kr. slopas.

Dessutom innehåller propositionen förslag om att gränsen för folkpensionärernas
deklarationsskyldighet skall anpassas till den skattefria inkomstnivån
för år 1977. Förslaget innebär att deklarationspliktsgränsen fastställs till
14 600 kr. för ogift och 12 600 kr. för gift pensionär, vars make uppbär
folkpension.

Genom de i propositionen föreslagna ändringarna i fråga om folkpensionärernas
extra avdrag kommer en sidoinkomst utöver folkpension på drygt
4 200 kr. under år 1978 inte att beskattas. I jämförelse med nuvarande
bestämmelser innebär detta en inte obetydlig förbättring. Förslagen i
propositionen medför också att skattereglerna för folkpensionärer bättre än
f. n. anpassas till vad som gäller för andra inkomsttagare. Den förordade
minskningen av det extra avdraget har också den positiva effekten för
kommunernas del att skatteunderlaget ökar. Härigenom tillförs kommunerna
ökade skatteintäkter med ca 250 milj .kr. Det bör dock framhållas att de
föreslagna ändringarna endast på kort sikt löser de problem som är förenade
med folkpensionärernas beskattning. Utskottet vill emellertid erinra om att
det ankommer på 1972 års skatteutredning att närmare överväga hur den
framtida beskattningen av folkpension och sidoinkomst skall vara utformad.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i denna del.

Inflationsskydd av skatteskalan

Propositionen innehåller också förslag om införande av ett automatiskt
verkande inflationsskydd i inkomstskattesystemet genom att skiktgränserna
i den nya statliga inkomstskatteskalan anknyts till penningvärdeutvecklingen
fr. o. m. 1979 års taxering. Förslaget är grundat på 1972 års skatteutrednings
delbetänkande (SOU 1977:18) Inflationsskyddad skatteskala och
innebär i huvudsak följande.

Den beskattningsbara inkomsten i skatteskalans olika inkomstskikt
uttrycks i s. k. basenheter. Basenheten utgör ett belopp av 5 000 kr.

SkU 1977/78:14

multiplicerat med ett jämförelsetal, som uttrycker penningvärdeutvecklingen,
och avrundas nedåt till helt hundratal kronor. Jämförelsetalet anger
förhållandet mellan det allmänna prisläget enligt konsumentprisindex - där
dock verkan av ändringar i mervärdeskatteuttaget eliminerats - i augusti
månad andra året före taxeringsåret och augusti månad 1977. Basenheten
fastställs av regeringen före utgången av september månad med utgångspunkt
i statistiska centralbyråns beräkningar av jämförelsetalet. Det
ankommer sedan på riksskatteverket att utfärda erforderliga skattetabeller på
grundval av regeringens beslut rörande basenheten.

Avsikten är att även sjömansskatten skall omfattas av inflationsskyddet.
Den tekniska utformningen härav kräver dock ytterligare överväganden,
varför frågan kommer att tas upp i ett senare sammanhang.

I motionen 1977/78:41 av Olof Palme m. fl. (s) yrkas avslag på förslaget om
inflationsskydd av skatteskalan. Motionärerna anser att det föreslagna
systemet med inflationsskydd innebär, att de fördelningspolitiska orättvisorna
förstärks, att möjligheterna att föra en effektiv stabiliseringspolitik
försvåras, att inflationen påskyndas, att statsfinanserna försvagas och att
möjligheterna att finansiellt hjälpa kommunerna försvagas.

Det sedan länge framförda kravet på ett inflationsskydd i inkomstskattesystemet
(år ses mot bakgrund av de effekter inflationen f. n. har på
skatteuttaget. Vid oförändrade skatteregler medför inflationen nämligen en
fortgående skatteskärpning. En realt oförändrad inkomst drabbas på grund av
progressionen vid den statliga inkomstbeskattningen av allt högre skatt,
vilket leder till att inkomsten efter skatt minskar i köpkraft. 1 avtalsförhandlingarna
har löntagarorganisationerna därför tvingats att begära stora nominella
löneökningar för att löntagarna skall kunna kompenseras för prisstegringarna.
Dessa löneökningar har i sin tur drivit på inflationen ytterligare. Av
den anledningen har det under 1970-talet varit nödvändigt att praktiskt taget
varje år göra en skatteomläggning för att motverka inflationens effekter på
skatteuttaget och därigenom underlätta avtalsförhandlingarna.

Som framhållits i propositionen är införandet av inflationsskydd för den
statliga inkomstskatteskalan nödvändigt för att skapa garanti för att de
fördelningspolitiska avvägningar som uttryckts genom riksdagens beslut om
skatteskalan blir bestående tills beslut fattas om ändrad avvägning. Härigenom
kan vidare den årliga sammankopplingen av löneförhandlingar och
beslut om skattejusteringar brytas och skatteskalan ges den varaktighet som
krävs för att arbetsmarknadens parter skall kunna överblicka konsekvenserna
av ett flerårigt löneavtal. Dessutom kan debatten om förändringar i
skatteskalan föras i sådana termer att medborgarna får en klar och rättvisande
bild av den reella innebörden av olika skatteförslag.

Som finansutskottet framhållit i sitt betänkande FiU 1977/78:10 har de i
propositionen anförda motiven för att inflationsskydda skatteskalan en sådan
tyngd att beslut härom bör fattas. Det är enligt finansutskottets mening
tveklöst så att det nuvarande skattesystemet vid en hög inflationstakt i sig

SkU 1977/78:14

bidrar till att skapa osäkerhet och ökad inflation. De årliga skatteomläggningar
som genomförts på senare tid för att motverka skattesystemets
inflationistiska effekter är en bekräftelse härpå. Det kan emellertid, framhåller
finansutskottet, ifrågasättas om dessa skatteomläggningar verkligen
utfallit så att de företagna skattesänkningarna i avsedd grad räknats av vid
löneförhandlingarna.

I s-motionen behandlas också de finanspolitiska problem som införandet
av inflationsskydd för skatteskalan medför. Rörande dessa frågor hänvisar
utskottet endast till vad finansutskottet anfört i sitt ovannämnda betänkande.

Av det anförda framgår att utskottet delar regeringens och finansutskottets
uppfattning, att det är nödvändigt att redan nu införa ett inflationsskydd för
den statliga inkomstskatteskalan för att förhindra successivt skärpta marginaleffekter
för stora grupper av inkomsttagare. Med anledning av vad som
anförts i motionen vill utskottet särskilt framhålla att detta inte hindrar
statsmakterna från att - när de finner erforderligt - i fortsättningen med olika
skattepolitiska medel åstadkomma den omfördelning av skattebördan mellan
inkomsttagarna som statsmakterna anser lämplig. Utskottet, som inte har
något att invända mot den i propositionen redovisade tekniska lösningen av
frågan, tillstyrker således propositionen även i denna del och avstyrker bifall
till yrkandet under punkten 1 i motionen 1977/78:41.

För fa ttningsforslagen

Vid sin granskning av de i propositionen framlagda författningsförslagen
har utskottet endast funnit anledning föreslå en teknisk ändring i 2 §
förslaget till lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m.

Utskottet hemställer

1. beträffande inriktningen av skatteomläggningen

att riksdagen med avslag på motionen 1977/78:42 bifaller
propositionen i denna del;

2. beträffande skatteskalan och sjömansskattetabellerna

att riksdagen med avslag på motionen 1977/78:41 yrkandena 2
och 3 bifaller propositionen i dessa delar;

3. beträffande spärreglerna för inkomstuppdelning mellan familjemedlemmar
i fåmansföretag

att riksdagen avslår motionen 1977/78:41 yrkandet 6;

4. beträffande fördubbling av grundavdraget
att riksdagen avslår motionen 1977/78:35;

5. beträffande folkpensionärernas beskattning

att riksdagen bifaller propositionen i denna del;

6. beträffande inflationsskydd för skatteskalan

att riksdagen med avslag på motionen 1977/78:41 yrkandet 1

SkU 1977/78:14

bifaller propositionen i denna del;

7. beträffande författningsförslagen

att riksdagen till följd av vad ovan hemställs antar de vid
propositionen fogade förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

2. lag om basenhet enligt 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om

statlig inkomstskatt,

3. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

4. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

5. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

6. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

7. lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser
om kommuns och annan menighets utdebitering av
skatt, m. m. med den ändringen att 2 § erhåller följande såsom
utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

Utskottets förslag

SkU 1977/78:14

R egeringens förslag

(1954:246) om krigsförsäkring för
sjömän m. fl., militärersättningsförordningen
(1950:261) och lagen
(1956:293) om ersättning åt smittbärare,
allt till den del sjukpenningen
eller ersättningen grundas på förvärvsinkomst
av minst 4 500 kronor
för år, dels föräldrapenning och
vårdbidrag enligt lagen om allmän
försäkring, dels timstudiestöd, inkomstbidrag
och vuxenstudiebidrag
enligt studiestödslagen (1973:349),
dels utbildningsbidrag för doktorander
och timersättning vid grundläggande
utbildning för vuxna, dels
dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen
och kontant arbetsmarknadsstöd,
dels utbildningsbidrag
vid arbetsmarknadsutbildning såvitt
avser dagpenning och stimulansbidrag,
dels dagpenning vid utbildning
och tjänstgöring inom totalförsvaret.
Intäkterna upptages härvid
till belopp som anges på kontrolluppgift
enligt taxeringslagen (1956:623).

Vid beräkning

Stockholm den 29 november 1977

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Utskottets förslag

eller senare,
års taxering.

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Valter Kristenson (s). Stig Josefson (c), Tage
Johansson (s). Nils Hörberg (fp). Rune Carlstein (s). Olle Westberg i Hofors (s),
Kurt Söderström (m), Hagar Normark* (s), Curt Boström (s). Karin Ahrland*
(fp), Bo Lundgren (m), Ingemar Hallenius* (c), Lennart Bengtsson* (c) och
Carin Nygren (c).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

3 Riksdagen 1977/78. 6 sami. Nr 14

SkU 1977/78:14

Reservation

av Erik Wärnberg (s), Valter Kristenson (s), Tage Johansson (s), Rune
Carlstein (s), Olle Westberg i Hofors (s), Hagar Normark (s)och Curt Boström
(s), som ansett

dels att utskottets yttrande bort ha följande lydelse.

Inledning

I propositionen 1977/78:49 framlägger regeringen ett förslag till omläggning
av den direkta statsskatten för 1978 samtidigt som man också föreslår en
indexreglering av inkomstskatteskalan med verkan fr. o. m. 1979 års inkomster.
Därigenom frångår man den tidsordning för förändringarna på skatteområdet
som fanns inlagd i tilläggsdirektiven till 1972 års skatteutredning (Fi
1972:02). Enligt dessa var avsikten att en indexreglering av skatteskalorna
skulle träda i kraft fr. o. m. den 1 januari 1978, medan förändringarna av
marginalskatterna och av de totala marginaleffekterna skulle träda i kraft den
1 januari 1979. Den borgerliga regeringen har nu valt att förändra marginalskatterna
redan fr. o. m. nästa år och skjutit på indexregleringen till året
därpå. Man har därigenom föregripit arbetet med en marginalskattereform
inom 1972 års skatteutredning.

Enligt utskottets mening understryker regeringens egen handläggning av
skattefrågorna inför 1978 att en ren indexreglering enligt den modell som
1972 års skatteutredning föreslagit och som i sina huvuddrag följs även i
propositionen inte löser några grundläggande problem med våra skatteskalor
när vi har en snabb inflation.

Så länge den nuvarande höga inflationstakten består får man räkna med att
från tid till annan få tillgripa skatteomläggningar av den typ som genomfördes
under 1970-talet under beteckningen Haga-överenskommelserna. 1 sina
allmänna drag påminner även den skatteomläggning som regeringen nu
föreslår för 1978 om de omläggningar som skedde under den socialdemokratiska
regeringens tid - dock med de väsentliga skillnaderna att fördelningen
av skattesänkningarna inte är tillfredsställande och att finansieringen är helt
utelämnad.

Indexreglering av den statliga skatteskalan

Såsom framhålls i den socialdemokratiska motionen 1977/78:41 leder en
progressiv inkomstbeskattning automatiskt till att skatteinkomsterna vid
oförändrade skattesatser ökar snabbare än inkomstunderlaget. Detta blir
särskilt märkbart under tider med snabb inflation då inkomststegringama blir
större enbart för att kompensera effekterna av de snabbt stigande priserna.

Under 1960-talet låg prisstegringarna i vårt land på ca 4 procent om året. De
var då inte större än att man kunde hålla oförändrade skatteskalor över längre

SkU 1977/78:14

tidsperioder. Under 1970-talet har emellertid de internationella prisstegringarna
medfört en kraftig ökning av inflationstakten. Under vissa år har
konsumentpriserna stigit med uppemot eller t. o. m. över 10 procent. Under
den borgerliga regeringens forsta år har inflationen varit rekordhög och pekar
nu hän på uppemot 15 procent för 1977. Detta leder då till en acceleration i
löneökningarna och skulle vid oförändrade skatteskalor även ha medfört en
mycket snabb ökning av de statsinkomster som härrör från de direkta
skatterna.

För att tillförsäkra löntagarna en påtaglig standardförbättring till en lägre
löneökningstakt än vad som eljest skulle blivit fallet vidtogs för åren 1973,
1974, 1975 och 1976 skatteomläggningar som medförde lägre skatter för
praktisk taget samtliga löntagare. De medförde även såsom visats i material
som framtagits i 1972 års skatteutredning att beskattningen av de genomsnittliga
löneökningarna kunnat hållas mycket låg. De faktiska marginalskatterna
har således för löntagare i låg- och mellaninkomstlägen enligt utskottets
mening inte utgjort det problem som de borgerliga partierna velat göra
gällande. En industriarbetare betalade en lägre andel av sin inkomst i direkt
skatt 1976 än vad han gjorde under början av 1970-talet.

De genomförda skatteomläggningarna betingades visserligen delvis av den
rådande, höga inflationstakten, men de var även insatta i ett mera allmänt
stabiliseringspolitiskt och fördelningspolitiskt sammanhang. Både utformningen
av dessa skatteomläggningar och erfarenheterna från deras genomförande
visar klart att man inte kan isolera själva inflationseffekten från de
stabiliseringspolitiska och fördelningspolitiska sammanhangen, utan en
skatteomläggning måste alltid genomföras med ett samtidigt hänsynstagande
till samtliga föreliggande omständigheter.

I motionen 1977/78:41 redovisas en enligt utskottets mening intressant
analys av de under 1970-talet genomförda skatteomläggningarna och hur de
utfallit i jämförelse med en indexreglering.

De tidigare skatteomläggningarna under 1970-talet

Under 1970 beslutade riksdagen på förslag av den socialdemokratiska
regeringen om en omfattande skattereform. Omläggningen, som trädde i
kraft fr. o. m. 1 januari 1971, medförde en betydande sänkning av statsskatten
för låg- och mellaninkomsttagarna och bidrog därmed till den
utjämning av inkomster och standard som är en av huvudmålsättningarna för
den socialdemokratiska skattepolitiken.

Denna skatteomläggning var emellertid i begränsad omfattning motiverad
av en snabb pris- och lönestegringstakt. Huvudsyftet med reformen var
fördelningspolitiskt. 1 de senare under 1970-talet vidtagna skatteomläggningarna
har däremot den ökande inflationstakten spelat en allt större roll. För att
dämpa takten i pris- och lönekostnadsstegringen har det varit nödvändigt att
gå in med återkommande förändringar av skatteskalorna. Detta har skett

SkU 1977/78:14

under samtliga år sedan 1973, vilket sammanfaller med den period då
inflationen till följd av oljeprisstegringen och ökningen av övriga internationella
priser accelererade. Det är därför naturligt att i första hand koncentrera
analysen till de skatteomläggningar som skett under denna period. Den
skatteomläggning som den socialdemokratiska regeringen föreslog för 1977
har emellertid inte medtagits i analysen av det enkla skälet att den borgerliga
regeringen efter regimskiftet under hösten 1976 ändrade karaktären på det
socialdemokratiska förslaget.

Parallellt med presentationen av de faktiskt utförda reformerna redovisas
även resultatet av vad en indexreglering enligt den modell som den borgerliga
regeringen föreslagit skulle ha givit för resultat. Utgångspunkterna för dessa
hypotetiska beräkningar är dels den faktiska prisstegring som inträffat under
den 12-månadersperiod som slutar i september året närmast före det som
indexregleringen avser, dels de faktiskt rådande skatteskalor som gällt under
resp. år. Detta senare förhållande ger alltså ett något annat resultat än det man
skulle erhållit om de olika indexjusteringarna hade ”byggts på varandra”.
Eftersom mervärdeskatten hållits oförändrad under den aktuella perioden
har den sedvanliga konsumentprisindexen kunnat användas.

Den första skatteomläggningen i den serie av omläggningar som gjorts
under 1970-talet genomfördes för 1973 års inkomster. Resultatet av denna
omläggning jämte den förändring som skulle ha erhållits om det borgerliga
förslaget till indexreglering varit gällande presenteras i tabell 1.

Tabell 1. Skatteomläggningen för 1973

Taxerad inkomst	Skattesänkning vid den genomförda skatteoml.	indexregi.
10 000	151	0
20 000	447	30
30 000	745	134
40 000	900	304
50 000	900	304
60 000	900	636
70 000	900	636
80 000	622	1 035
90 000	322	1 035
100 000	22	1035
150 000	-	1 162
200 000	-	1635

Anm. Inkomstbegreppen i denna och de följande tabellerna 2-4 är icke helt jämförbara.
Skillnaderna är dock genomgående små.

Skatteomläggningen åstadkoms genom en direkt justering av inkomstskatteskalan
och den motsvarade en kostnad på sammanlagt 2,4 miljarder kr.

SkU 1977/78:14

Denna täcks i första hand genom en höjning av den allmänna arbetsgivaravgiften.
Som jämförelse kan nämnas att kostnaden för en indexreglering -inkl. dess effekter på de kommunala skatteinkomsterna - skulle ha uppgått
till ca 650 milj. kr. Enligt den allmänna filosofi som enligt den borgerliga
regeringen bör gälla för indexregleringar skulle emellertid denna kostnad inte
behöva finansieras genom en motsvarande inkomstförstärkning.

Den skattereform som genomfördes för 1974 års inkomster innebar att
folkpensionsavgiften slopades. Effekten i olika inkomstlägen framgår av
tabell 2.

Tabell 2. Skatteomläggningen för 1974

Taxerad inkomst	Skattesänkning vid den genomförda skatteoml.	indexregi.
10 000	246	0
20 000	739	0
30 000	1 233	135
40 000	1 500	308
50 000	1 500	308
60 000	1 500	644
70 000	1 500	644
80 000	1 500	1 043
90 000	1 500	1043
100 000	1 500	1 043
150 000	1 500	1 171
200 000	1 500	1 654

Statens inkomstbortfall beräknades uppgå till 3,8 miljarder kr., vilket
kompenserades genom en socialförsäkringsavgift på 3,3 procent. Under detta
år skulle kostnaden för en indexreglering av skatteskalorna uppgått till ca 900
milj. kr., dvs. mindre än hälften av kostnaden för den faktiskt genomförda
reformen. Å andra sidan skulle denna enligt den borgerliga regeringens
uppfattning inte ha behövt finansieras.

Den under 1974 beslutade skattereformen avseende 1975 års inkomster var
den första s. k. Haga-överenskommelsen. Den innebar att sjukförsäkringsavgiften
för löntagare slopades, att avtrappningen av grundavdragen
upphörde och att statsskatteskalan justerades i syfte att lindra marginalskatten
i mellaninkomstlägena. Resultatet av denna skatteomläggning
redovisas i tabell 3.

Kostnaden för denna reform uppgick till ca 4,7 miljarder kr. som
finansierades genom en höjning av socialförsäkringsavgiften för sjukförsäkringen
från 3,8 till 7,0 procent och en höjning av motsvarande avgift för
folkpensioneringen med 0,5 procentenheter. Kostnaden för indexregleringen
skulle under detta år ha uppgått till ca 1,8 miljarder kr.

Under Haga Il-överläggningarna uppnåddes en betryggande parlamenta -

SkU 1977/78:14

Tabell 3. Skatteomläggningen för 1975

Taxerad inkomst	Skattesänkning vid den genomförda skatteoml.	indexregi.
10 000	547	0
20 000	619	25
30 000	782	198
40 000	1 335	472
50 000	2 142	696
60 000	2 201	892
70 000	2 214	917
80 000	2 228	1 487
90 000	2 128	1 556
100 000	2 038	1 556
150 000	687	1 948
200 000	+ 193	2 538
risk majoritet även för en skatteomläggning avseende 1976 års inkomster.
Skattesänkningen åstadkoms genom en justering av statsskatteskalan så att
marginalskatterna sänktes för låginkomsttagarna och det stora flertalet
inkomsttagare fick en lägre skatt jämfört med föregående års skala. Resultatet
framgår av följande tabell 4.
Tabell 4. Skatteomläggningen för 1976
Taxerad inkomst	Skattesänkning vid
	den genomförda	indexregi.
	skatteoml.
10 000	165	0
20 000	490	0
30 000	1 210	183
40 000	1600	507
50 000	1 600	957
60 000	1 600	1 180
70 000	1 600	1 205
80 000	1 600	1 816
90 000	1 545	1 986
100 000	1 445	2 021
150 000	945	2 465
200 000	445	3131

Den totala kostnaden för skatteomläggningen 1976 beräknades till ca 5
miljarder kr., och den finansierades bl. a. genom en höjning av olika
socialförsäkringsavgifter med 1,9 procentenheter och ett borttagande av den
tidigare gällande begränsningen av avgiftsunderlaget vid beräkningen av
socialförsäkringsavgifterna. Även höjningar av en rad punktskatter bidrog till
finansieringen av reformen.

Kostnaden för att genomföra indexregleringen skulle under detta år ha

SkU 1977/78:14

uppgått till ca 2,8 miljarder kr.

Såsom framhålls i motionen 1977/78:41 gerde i tabellerna 1-4 redovisade
jämförelserna mellan de faktiskt genomförda skattereformerna och det
beräknade utfallet av en indexreglering underlag för väsentliga slutsatser om
de fördelningspolitiska och statsfinansiella effekterna av en indexreglering
enligt den modell som föreslagits i prop. 1977/78:49.

Fördelningspolitiska effekter

Erfarenheterna från åren 1973-1976 pekar entydigt på att indexregleringen
varit ogynnsammare från inkomstfördelningssynpunkt. Skattesänkningarna
växer vid ett sådant system hela tiden med växande inkomst och når
utmanande stora belopp vid höga inkomster. Ojämlikheten i fördelningen av
de disponibla inkomsterna hade ökat, och låginkomsttagarna hade fått betala
en markant högre skatt än vad som nu är fallet. Eftersom huvuddelen av de
förvärvsarbetande kvinnorna har inkomster under 50 000 kr., skulle innebörden
av en indexreglering ha varit att dessa drabbats av en betydligt högre
skattebelastning.

Vidare har man grundad anledning tro att ett indexregleringssystem under
denna period skulle ha försvårat avtalsrörelserna. Genom att skatteomläggningarna
givits en i jämförelse med indexregleringen klar låginkomstprofil
har de - jämte sin allmänt kostnadsdämpande effekt - underlättat lösningarna
av eljest besvärliga förhandlingsproblem. Ett genomförande av ett
indexregleringssystem under denna period skulle således drivit på inflationen
och försämrat vår internationella konkurrenskraft.

En viss uppfattning om de statsfinansiella effekterna får man om man
summerar de tidigare angivna årskostnaderna för indexregleringarna under
åren 1973-1976. Totalt uppgår summan av dessa beräknade kostnader till 12
miljarder kr. Det förefaller orealistiskt att räkna med att ett så stort
inkomstbortfall kunnat täckas genom upplåning under dessa år med stora
påfrestningar på samhällsekonomin. Antingen hade en kraftig nedskärning
av statsutgifterna blivit nödvändig eller också hade man fått kompensera sig
genom andra skatte- och inkomstförstärkningar. En utgiftsnedskärning hade
inte kunnat åstadkommas utan att den påverkat de lägre och medelstora
inkomsttagarna. Dessa skulle alltså ha fått relativt sett sänkt standard i fråga
om sin offentliga konsumtion och/eller de offentliga transfereringarna
(exempelvis barnbidrag eller bostadsbidrag) för att bereda utrymme för en
skattesänkning som i första hand skulle ha gynnat de bättre ställda.

En skatteförstärkning för att kompensera inkomstbortfallet vid en indexreglering
kan visserligen ges en utjämnande profil och fördelas efter bärkraft,
men eftersom detta egentligen endast innebär att man i princip ändrar tillbaka
den skatteförändring som indexregleringen medfört, förefaller det inte
sannolikt att en borgerlig skattepolitik skulle ha utformats på detta sätt. Att
först fatta beslut om att genom en indexreglering sänka skatterna - och då

SkU 1977/78:14

mest för höginkomsttagarna - och sedan genom ett omedelbart därpå
följande beslut ändra tillbaka skatteskalorna till vad de ursprungligen var,
torde möta vissa svårigheter att förklara för väljare och allmänhet. Närmare
till hands ligger då antagandet att man ersatt inkomstbortfallet med höjningar
av de indirekta skatterna och då i första hand mervärdeskatten. Men dessa är i
allmänhet proportionella mot inkomsten eller t. o. m. i vissa fall regressiva.
Den sammantagna effekten av indexreglering och kompenserande höjningar
av de indirekta skatterna kan då bli en markant övervältring av skattebördan
från höginkomsttagare till personer med låga inkomster. Redan efter några få
år kan dessa effekter av en indexreglering bli betydande. Tillämpat på
framtiden skulle det innebära att de landvinningar som gjorts på fördelningspolitikens
område genom de senaste årens skatteomläggningar snabbt skulle
gå förlorade.

Beräkningarna av vad en indexreglering enligt den borgerliga regeringens
förslag skulle fått för effekter om den genomförts under åren 1973-1976 ger
klart belägg för att den skulle ha inneburit en betydande reträtt på
fördelningspolitikens område. En sådan förändring innebär därför ett avsteg
från den huvudmålsättning som enligt utskottets mening bör gälla för vår
skattepolitik, nämligen att beskattningen skall medverka till att åstadkomma
en jämnare real inkomstfördelning och standardutveckling medborgarna
emellan. Den borgerliga regeringens förslag om en indexreglering av
skatteskalan kommer att vrida tillbaka utvecklingen på det så viktiga
fördelningspolitiska området.

Siatsfmansiella effekter

Företrädare för de borgerliga partierna har från tid till annan hävdat att den
progressiva, direkta statsskatten vid en accelererad inflation leder till alltför
snabba ökningar av statsinkomsterna. Men vid överväganden av detta slag
bör man beakta två väsentliga förhållanden, nämligen dels att inkomsterna
från den direkta statsskatten endast utgör ca 1/3 av de totala statsinkomsterna,
dels att de totala statsutgifterna i hög grad påverkas av en accelererad
inflationstakt. Man har från borgerligt håll hävdat att inflationen genom de
progressiva skatteskalorna skapar en onödigt snabb ökning av statsinkomsterna,
när det i själva verket är så att inflationen slår hårt på praktiskt taget
hela statsbudgetens utgiftssida men endast leder till snabbare ökningar på den
tredjedel av inkomsterna som den direkta statsskatten står för.

Av de övriga delarna av inkomstskatten står mervärdeskatten för ca 20 %.
Taget över längre perioder ökar denna vid oförändrade skattesatser ungefär
proportionellt mot den privata konsumtionen i löpande priser. Detta innebär
alltså att den ökar med en klart lägre takt än vad lönesumman ökar och
därigenom också - eftersom den offentliga verksamheten är så pass
löneintensiv - med en takt som ligger klart under de rent automatiska
ökningarna på en stor del av budgetens utgiftssida.

SkU 1977/78:14

Däremot ökar de rent lönebaserade avgifterna - dvs. socialförsäkringsavgifterna
och den allmänna arbetsgivaravgiften - i samma takt som lönesumman
och bidrar därmed till att täcka de automatiska utgiftsstegringarna
på budgeten. Men dessa avgifter utgör endast - till den del de tillförs
statsinkomsterna - omkring 15 % av statsbudgetens inkomster under
budgetåret 1975/76. De resterande delarna av statsinkomsterna, dvs. 30 å
40 96, ökar klart långsammare än bruttonationalprodukten i löpande priser
och alltså även klart långsammare än vad som svarar mot kostnadsautomatiken
- dvs. kostnadsökningarna för löner, folkpensioner, kommunbidrag

o. d. - vid en oförändrad verksamhetsvolym. Vissa av inkomstposterna, t. ex.
uppbörd i statens verksamhet, ökar inte ens i löpande priser medan andra,
som t. ex. tullarna, minskar trendmässigt.

Sammantaget innebär detta att statsbudgetens totala inkomstsida vid
oförändrade skatter och avgifter närmast har en tendens att öka långsammare
än den allmänna kostnadsstegringen i ekonomin. Detta då i kontrast mot
statsbudgetens utgiftssida som till följd av bl. a. sitt starka löneberoende och
basbeloppsanknytningen av folkpensioneringen har en tendens att även vid
oförändrad volym öka snabbare än den allmänna kostnadsstegringen i
ekonomin.

En indexreglering enligt den modell som föreslagits i prop. 1977/78:49
kommer ofrånkomligen att försvaga statsbudgetens inkomstsida. Detta
framgår bl. a. klart av den långtidsbudget som bilagts regeringens kompletteringsproposition
från i maj 1977 (prop. 1976/77:150) där en förutsättning
lagts in om en indexreglering fr. o. m. 1978.

Denna försvagning av budgetens inkomstsida kan medföra att man får
företa kompenserande inkomstförstärkningar på andra skatteområden än
den direkta statsskattens. Men eftersom detta i allmänhet gäller proportionella
eller t. o. m. regressiva skatter eller avgifter leder en sådan kombinerad
åtgärd till en klar överflyttning av skattebördan från höginkomsttagare till
lägre inkomster. Det kan också medföra att man dämpar eller minskar de
statliga utgifterna och därigenom dämpar den offentliga sektorns verksamhet.
Ett genomförande av ett system med indexreglerade direkta skatter utan
kompenserande inkomstförstärkningar måste på längre sikt leda till att den
offentliga sektorns andel av bruttonationalprodukten minskar. Denna
minskning kan då även komma att inbegripa den kommunala, eftersom
indexregleringen försvagar statens möjligheter att öka transfereringarna till
kommunerna och att finansiellt bistå dessa vid de utökade satsningarna på
exempelvis barntillsynens och äldrevårdens områden. Om man på kort sikt
varken är beredd att vidta andra inkomstförstärkningar eller dämpa den
offentliga sektorns utgifter kommer indexregleringen att leda till en markant
försvagning av finanspolitiken med risker för en accelererad inflationsutveckling
och en försvagad utrikesbalans som följd. Indexregleringen kommer
i detta fall att finansieras genom en upplåning som kan ställa kreditmarknaden
och andra låntagargrupper inför växande problem.

4 Riksdagen 1977/78. 6 samt. Nr 14

SkU 1977/78:14

Stabiliseringspolitiska effekter

Utskottet finnér det anmärkningsvärt att man i propositionen inte alls har
redovisat de internationella uppfattningar och erfarenheter som klart pekar på
nackdelarna med en indexreglering. Man redovisar exempelvis inte det
mycket markerade motstånd som finns i Förbundsrepubliken Tyskland mot
att genomföra någon form av indexreglering. Skälen är främst att en sådan
försvårar en effektiv stabiliseringspolitik och försvagar motståndet mot
inflationen. Den allmänna tendensen i vår omvärld är nu att man för att
förstärka kampen mot inflationen överger allt fler former av indexregleringar.

Den i propositionen föreslagna tekniken för indexreglering innebär att man
lägger prisstegringarna under en tidigare period till grund för skatteförändringarna
under en senare period. Närmare preciserat tar man prisförändringarna
- rensade från förändringar i mervärdeskattesatsen - under augusti-augusti
närmast föregående år och justerar skatteskalorna med hänsyn härtill
för det kommande året. Detta innebär att man bygger in en automatisk
tidsförskjutning i anpassningen av den statliga finanspolitiken. Såsom också
framhålls i den socialdemokratiska reservationen till finansutskottets betänkande
1977/78:10 kan detta inverka klart destabiliserande på den ekonomiska
aktiviteten i landet och leda till att statsmakterna på olika sätt får
korrigera konsekvenserna av indexregleringsbeslutet.

Utskottet vill även peka på det anmärkningsvärda förhållandet att
regeringens förslag inte förordar att någon hänsyn skall tas till andra indirekta
skatter än mervärdeskatten. Innebörden härav är att indexregleringen
förutsätts kompensera för de prisstegringar som blir resultatet av eventuella
beslut att höja de indirekta skatterna.

Såsom påtalats av såväl majoriteten som reservanterna i finansutskottet
kommer våra möjligheter att bedriva en effektiv konjunkturpolitik att
försvåras vid en indexreglering av skatteskalorna.

Hur slår inflationen i olika inkomstlagen?

En utgångspunkt för regeringsförslaget har varit att inflationen på ett
likartat sätt slår över hela inkomstskalan. Enligt utskottets mening är det
emellertid mycket som pekar på att detta inte är fallet utan att låginkomsttagarna
får bära en proportionsvis större del av inflationens konsekvenser.

Ett sätt på vilket detta kommer till uttryck är att andelen dagligvaror i
allmänhet är större i en låginkomsttagares budget. Under 1970-talet har priset
på dessa varor - med undantag för de år då man subventionerade en stor del
av jordbruksprisernas stegring - stigit snabbare än konsumentpriset, dvs.
dessa grupper blir alltså underkompenserade genom den skattereform som
den borgerliga regeringen föreslagit.

I gengäld har låginkomsttagarna mindre möjligheter än personer med

SkU 1977/78:14

högre inkomster att genom exempelvis fastighetsinnehav kompensera sig för
inflationens effekter. I tabellen 5 redovisas hur avdragen för skuldräntor för
fastighet ökar med ökande inkomst.

Tabell 5. Avdrag för skuldräntor för fastighet vid 1976 års taxering

Beskattningsbar inkomst (kr.)	Avdrag (kr.)
10 000- 12 500	944
20 000- 25 000	1 212
25000- 30000	2173
30 000- 40 000	2 042
40 000- 45 000	2 338
45 000- 50 000	2 278
50 000- 60 000	2 868
60 000- 70 000	4 970
70 000- 80 000	5 144
80 000- 90 000	5 888
90 000-100 000	5 7%
125 000-150 000	8 068
150 000-200 000	8 878

Kälta: riksrevisionsverkets taxeringsstatistiska undersökning hösten 1976
Anm. Kolumnen med avdrag redovisar förhållandena för gruppen gifta.

Tabellen ger mycket klart vid handen att skuldräntorna ökar med ökande
inkomst vilket både beror på en ökad frekvens av fastighetsinnehav och en
ökad skuldsättning.

Genom kombinationen av nominellt bestämda skulder och realt värdesäkrade
tillgångar skapar inflationen värdestegringsvinster som ökar med
ökande inkomst. Men det är samtidigt också höginkomsttagarna som enligt
regeringens förslag till en indexreglering skulle få de största skattesänkningarna.
Enligt utskottets mening medför en indexreglering att de redan goda
möjligheterna som höginkomsttagarna har att kompensera sig för verkningarna
av inflationen ytterligare ökar.

Slutsatser

Den tidigare redovisade jämförelsen mellan de under 70-talet faktiskt
genomförda skattereformerna och resultatet av en indexreglering enligt den
borgerliga majoritetens förslag ger enligt utskottets mening klart belägg för att
dessa omläggningar i en rad avseenden har varit ett bättre sätt att ta hänsyn
till inflationens verkningar.

Fördelarna i jämförelse med indexregleringen ligger i

- att omläggningarna kan utformas med hänsyn till de krav som fördelningspolitiken
ställer på vårt skattesystem

SkU 1977/78:14

- att en effektivare stabiliseringspolitik kan föras genom den ökade flexibilitet
och de större möjligheter till en anpassning till det rådande läget som de
återkommande omläggningarna ger

- att en effektivare inflationsbekämpning uppnås, bl. a. genom att omläggningarna
kan bilda utgångspunkt för en följande avtalsförhandling där
resultatet av skattesänkningarna vägs in i den totala förtjänstutvecklingen -

att en bättre statsflnansiell effekt uppnås genom att omläggningarna kan
kopplas till höjningar av i första hand socialförsäkrings- eller arbetsgivaravgifter -

att dessa omläggningar skapar bättre möjligheter att påverka marginalskatterna
för inkomsttagare i de vanligaste inkomstlägena.

Det av regeringen föreslagna systemet för indexreglering innebär

- att de fördelningspolitiska orättvisorna förstärks

- att våra möjligheter att föra en effektiv stabiliseringspolitik försvåras

- att inflationen påskyndas

- att statsfinanserna försvagas

- att möjligheterna att finansiellt hjälpa kommunerna försvagas

Utskottet föreslår därför att regeringens förslag om en indexreglering av
skatteskalorna avslås. I stället bör effekterna av inflationen beaktas genom
återkommande skatteomläggningar. Därvid bör hänsyn inte endast tas till
prisstegringstakten för en passerad period. Alla de omständigheter som
föreligger i det då rådande läget bör vägas in.

Skatteomläggningen för 1978

En huvudmålsättning för den socialdemokratiska regeringens skatteomläggningar
under 1970-talet var att skapa förutsättningar för lugna avtalsrörelser.
Av särskild betydelse var därvid att skatteomläggningarna tillstyrkts
av de stora löntagargrupperna och att de därvid förklarade sig vara beredda att
i sitt förhandlingsarbete ta hänsyn till de ökningar av medlemmarnas
inkomster som skatteomläggningen medförde. Härigenom kunde man
åstadkomma en dämpning av lönekraven. För att dessa effekter kunde
komma till stånd krävdes en väl avvägd balans mellan olika gruppers
intressen. Först då kunde skatteomläggningarna utgöra en grund för ett
framgångsrikt avtalsarbete och ett bidrag till stabiliseringen av vår ekonomi.

Den borgerliga regeringens förslag till skatteomläggning för 1978 uppfyller
emellertid inte dessa krav. Den borgerliga regeringen har enligt utskottets
mening under hela året allvarligt misskött skattefrågan. Under våren och
sommaren framhärdade den i sin avsikt enligt regeringsdeklarationen att
fr. o. m. 1978 genomföra en indexreglering av skatterna. Inför det kompakta

SkU 1977/78:14

motståndet från skilda håll mot dessa planer beslöt regeringen i mitten av
september att byta fot. I all hast utarbetades ett förslag till skatteomläggning
för 1978. Efter viss kontakt med arbetsmarknadens parter lades detta förslag
med smärre justeringar fram för riksdagen. Någon finansiering redovisades
icke. Någon överenskommelse om att löntagarorganisationerna skall beakta
de föreslagna skattesänkningarna i sitt avtalsarbete föreligger heller inte.
Vidare kommer den fördelningspolitiska profilen i regeringsförslaget att
skapa påtagliga problem i avtalsarbetet. Det borgerliga förslaget ger de lägre
inkomsttagarna relativt sett för litet i skattesänkningar. De fackliga företrädarna
för låginkomsttagarna måste i detta fall avtalsvägen kompensera sina
medlemmar för dessa i jämförelse med andra grupper alltför små skattesänkningar.
Detta leder då till totalt sett större krav på löneökningar än vad man
skulle uppnå med en annan fördelningspolitisk profil. Den borgerliga
regeringen försvårar genom sitt skatteförslag den kommande avtalsrörelsen i
ett ekonomiskt läge då det framstår som särskilt angeläget att vi skapar
förutsättningar för ett lugnt förhandlingsarbete.

Mot denna bakgrund hade det - såsom framhålls i motionen 1977/78:41 -varit naturligt att yrka avslag på hela förslaget och kräva förnyade förhandlingar
mellan regeringen och arbetsmarknadens parter i syfte att nå en
överenskommelse som kunde lägga en hållbar grund för avtalsrörelsen.
Möjligheterna att i detta sena skede framgångsrikt genomföra sådana
förhandlingar har emellertid utskottet bedömt vara utomordentligt små.
Utskottet vill därför med instämmande i de motiv som anförs i motionen
1977/78:41 i stället förorda att det socialdemokratiska förslaget till en
skatteomläggning för 1978 genomförs. Utformningen av förslaget framgår av
följande tabeller:

Det socialdemokratiska förslaget till skattesänkning för 1978

Taxerad inkomst	Regeringens förslag	Det socialdemo-kratiska förslaget	Skillnad
10 000	150	150	0
20 000	150	160	+ 10
30 000	260	465	+ 205
35 000	360	615	+ 255
40 000	725	1 035	+ 310
45 000	975	1 385	+ 410
50 000	1 240	1 750	+ 510
55 000	1625	2 220	+ 595
60 000	1 865	2 400	+ 535
65 000	2015	2 400	+ 385
70 000	2 165	2 400	+ 235
80 000	2 465	2 400	- 65
90 000	2 600	2 400	-200

SkU 1977/78:14

För inkomster över 90 000 kr. ligger skattesänkningen kvar med 2 400 kr.
Effekterna på de disponibla inkomsterna av regeringens resp. det socialdemokratiska
förslaget blir följande:

Disponibelinkomstens förändringar i procent

Taxerad inkomst	Regeringens förslag	Det socialdemokra-tiska förslaget
10	1,8	1,8
20	1,0	1,0
30	U	2,1
35	1,4	2,4
40	2,6	3,7
45	3,5	4,6
50	3,8	5,4
55	5,0	6,8
60	5,2	6,7
65	5,3	6,4
70	5,5	6,1
80	5,9	5,7
90	5,9	5,4

Såsom framgår av tablån ger det socialdemokratiska förslaget en betydligt
jämnare ökning av den disponibla inkomsten än vad som följer av det
borgerliga förslaget. Detta senare ger enligt utskottets mening anmärkningsvärt
lite åt de verkligt lågavlönade i 45-50-tusenkronorsintervallet.

Enligt utskottet bör den förordade skatteomläggningen skapa goda förutsättningar
för att vi skall få en lugn avtalsrörelse. Förslaget bidrar därför till att
dämpa pris- och kostnadsutvecklingen i vårt land. Det skapar därigenom
bättre förutsättningar för att vi skall kunna förstärka vårt lands internationella
konkurrenskraft. Det bidrar därigenom också till att vi för framtiden kan
undvika fortsatta devalveringar.

Den av utskottet förordade förändringen av skatteskalorna kommer att
medföra en inkomstförsvagning för statsbudgeten på sammanlagt 1,2
miljarder kr. utöver vad som ligger i det borgerliga förslaget. Utskottet
föreslår att denna kostnad kompenseras genom inkomstförstärkningar.

Dessa bör i första hand åstadkommas genom en uppräkning av socialförsäkringsavgiften
till folkpensioneringen med 0,5 procentenheter. Detta
framstår som motiverat mot bakgrund av att dessa pensionskostnader
fortfarande delvis täcks över statsbudgeten.

Därutöver förordar utskottet att socialavgiften till barnomsorgen fr. o. m.
den 1 januari 1978 vidgas till att avse även egenföretagare. Utskottet föreslår
även att reglerna för beskattning av familjeföretag återförs till vad riksdagen
beslutade våren 1976 samt att det avgiftsfria avgiftsunderlaget för egenavgifter
sänks från 30 000 till 18 000 kr. fr. o. m. den 1 januari 1978.

Sammantaget leder detta till en förstärkning av statsinkomsterna med
drygt 1,3 miljarder kr. Sett från företagens synpunkt skapar emellertid det av
utskottet förordade skatteförslaget och det därmed sammanhängande

SkU 1977/78:14

förslaget till finansiering förutsättningar för en lugnare avtalsrörelse till en
lägre kostnad än om motsvarande inkomstförbättring skulle ha åstadkommits
genom beskattade lönehöjningar.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till yrkandena i motionen 1977/
78:41 och avstyrker således propositionen i dessa delar och motionen 1977/
78:42.

1 motionen (= utskottet s. 28-29) denna del.

dels att utskottet under momenten 2 samt 7.1 och 7.3 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:41 yrkandena 2 och
3

1. antar det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt med den ändringen att
10 § 1 mom. erhåller följande lydelse:

10 §

1 m o m. Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer, oskifta dödsbon
och familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av nedan
angivna grundbelopp.

Grundbeloppet utgör:

när beskattningsbar inkomst icke överstiger 25 000 kronor: 2 procent av
den beskattningsbara inkomsten;

när beskattningsbar inkomst överstiger

25 000	men	icke	30 000	kr.		500	kr.	för	25 000	kr.	och	7	%	av	återstoden;
30 000	men	icke	35 000	kr.		850	kr.	för	30 000	kr.	och	12	%	av	återstoden;
35 000	men	icke	40 000	kr.	1	450	kr.	för	35 000	kr.	och	14	%	av	återstoden;
40 000	men	icke	45 000	kr.	2	150	kr.	för	40 000	kr.	och	19	%	av	återstoden;
45 000	men	icke	50 000	kr.	3	100	kr.	för	45 000	kr.	och	25	%	av	återstoden;
50 000	men	icke	55 000	kr.	4	350	kr.	för	50 000	kr.	och	32	%	av	återstoden;
55 000	men	icke	60 000	kr.	5	950	kr.	för	55 000	kr.	och	37	%	av	återstoden;
60 000	men	icke	65 000	kr.	7	800	kr.	för	60 000	kr.	och	38	%	av	återstoden;
65 000	men	icke	70000	kr.	9	700	kr.	för	65 000	kr.	och	43	%	av	återstoden;
70 000	men	icke	80 000	kr.	11	850	kr.	för	70 000	kr.	och	48	%	av	återstoden;
80 000	men	icke 100 000	kr.	16	650	kr.	för	80 000	kr.	och	49	%	av	återstoden;
100 000	men	icke 150 000	kr.	26	450	kr.	för 100 000	kr.	och	53	%	av	återstoden;
150 000				kr.	52	950	kr.	för 150 000	kr.	och	58	%	av	återstoden.

Med familjestiftelse avses i denna lag stiftelse som enligt de för densamma
gällande stadgar har till huvudsakligt änuamål att tillgodose viss familjs, vissa
familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.

2. avslår det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i
lagen (1958:295) om sjömansskatt och i stället hos regeringen
hemställer om skyndsamt förslag till de ändringar i fråga om
sjömansskatten som följer av motionen 1977/78:41.

SkU 1977/78:14

dels att utskottet under moment 3 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:41 yrkandet 6 antar
följande

Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrives att 20 $, punkt 2 av anvisningarna till 20 punkt
1 av anvisningarna till 22 li, punkt 11 av anvisningarna till 29 S, punkt
13 av anvisningarna till 32 § och anvisningarna till 521; kommunalskattelagen
(1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 S

Vid beräkningen 43 li 3 mom.

Avdrag må i c k e ske för: Avdrag må icke ske för:

den skattskyldiges sitt hushåll;

värdet av arbete, som i den skatt- värdet av arbete, som i den skattskyldiges
förvärvsverksamhet ut- skyldiges förvärvsverksamhet utförts
av den skattskyldige själv eller förts av den skattskyldige själv eller

andre maken eller av den skattskyl- andre maken eller av barn som ej an diges

barn som ej fyllt 16 dr; ses tillhöra arbetspersonalen;

ränta å till kapitalförlust.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 20 S

2. Barn under 16 dr anses ej tillhöra
arbetspersonalen.

Barn. sorn fyllt 16 dr och som deltagit
i den skattskyldiges förvärvsverksamhet,
anses tillhöra arbetspersonalen.
Detta gäller dock icke barn som
pä heltid bedriver studier eller genomgår
annan utbildning, utom såvitt avser
arbete som utförts under sommarferier
eller annat uppehåll av minst en månads
varaktighet. Har barnet ej fyllt
IS år, anses det tillhöra arbetspersonalen
endast om dess inkomst av arbete
i den skattskyldiges förvärvsverksamhet
är så stor, att den som sådan
föranleder skatteplikt för barnet enligt
51 #.

SkU 1977/78:14

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Frågan om taxeringsåret (se 65 >:).

Avdrag för för arbetsinsatsen.

till 22 5

1. Till driftkostnader lösegendom, m. m.

Till reparation och underhåll.

Som driftkostnad tillhörande fördelningsledningar.

Kostnad för motsvarande tillämpning.

Värdet av som intäkt.

Avdrag för till 29 ij.

Redovisar arbetsgivare om jordbruksfastighet.

Skaltskvldigs barn anses tillhöra arbetspersonalen
i de fall som anges i
punkt 2 av anvisningarna till 20 f.

Barn taxeras självt för den inkomst
av arbete på fastigheten som
barnet kan ha haft i form av pengar,
naturaförmåner eller annat under tid
dd barnet tillhört arbetspersonalen,
dock högst för vad som motsvarar
marknadsmässigt vederlag för barnets
arbetsinsats. Motsvarande belopp
får dragas av som driftkostnad.
För lön och underhåll till barn som
deltagit i arbetet men danid icke tillhört
arbetspersonalen får avdrag icke
göras. Lönen och underhållet skall
då ej heller upptagas som inkomst
för barnet.

Punkt 18 av jordbruksfastighet.

till 29 §

11. Skattskyldigs barn anses tillhöra
arbetspersonalen i de fall som anges
i punkt 2 av anvisningarna till 20 f
Punkt 1 nionde stycket av anvisningarna
till 22 § äger motsvarande
tillämpning beträffande inkomst av
rörelse.

11. Punkt 1 åttonde stycket av anvisningarna
till 22 § äger motsvarande
tillämpning beträffande inkomst
av rörelse.

Skattskyldigs barn, sorn fyllt 16 dr,
taxeras självt för den inkomst av arbete
på fastigheten som barnet kan
ha haft i form av pengar, naturaförmåner
eller annat, dock högst för vad
som motsvarar marknadsmässigt
vederlag för barnets arbetsinsats.
Motsvarande belopp får dragas av
som driftkostnad. För lön och underhåll
till den skattskyldiges barn,
som ej fyllt 16 är, får avdrag icke göras.
Lönen och underhållet skall då
ej heller upptagas som inkomst för
barnet.

SkU 1977/78:14

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

till 32 S
andra stycket.

13. Är skattskyldig

Uppgår makens arbetsinsats i företaget
till minst 400 timmar under
beskattningsåret, beskattas maken
själv för det vederlag som han uppburit
från företaget under förutsättning
att ersättningen är att anse som
marknadsmässig. Om maken till
följd av att företaget påbörjat eller
nedlagt sin verksamhet icke kunnat
arbeta i företaget under hela beskattningsåret,
gäller vad nyss sagts under
förutsättning att arbetsinsatsen
uppgår till minst 200 timmar. Understiger
makens arbetsinsats vad
sålunda föreskrivits eller överstiger
ersättningen vad som kan anses
marknadsmässigt, skall företagsledaren
beskattas för makens ersättning
eller den del av ersättningen
som överstiger den marknadsmässiga.
Arbetsinsats i makarnas gemensamma
bostadsutrymme får medräknas
om med hänsyn till rörelsens
art och andra sådana omständigheter
skäl därtill föreligger. Vid bedömande
av om make under beskattningsåret
arbetat föreskrivet antal arbetstimmar
skall anses att han under tid,
då han uppburit sjukpenning eller
föräldrapenning enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring eller
därmed jämförlig ersättning enligt
annan författning, arbetat i samma
omfattning som närmast före
den tid, då sådan ersättning uppburi
ts.

Uppgår makens arbetsinsats i företaget
till minst 600 timmar under
beskattningsåret, beskattas maken
själv för det vederlag som han uppburit
från företaget under förutsättning
att ersättningen är att anse som
marknadsmässig. Om maken till
följd av att företaget påbörjat eller
nedlagt sin verksamhet icke kunnat
arbeta i företaget under hela beskattningsåret,
gäller vad nyss sagts under
förutsättning att arbetsinsatsen
uppgår till minst 300 timmar. Understiger
makens arbetsinsats vad
sålunda föreskrivits eller överstiger
ersättningen vad som kan anses
marknadsmässigt, skall företagsledaren
beskattas för makens ersättning
eller den del av ersättningen
som överstiger den marknadsmässiga.
Arbetsinsats i makarnas gemensamma
bostadsutrymme får medräknas
om med hänsyn till rörelsens
art och andra sådana omständigheter
skäl därtill föreligger. Vid bedömande
av om make under beskattningsåret
arbetat föreskrivet antal arbetstimmar
skall anses att han under tid,
då han uppburit sjukpenning eller
föräldrapenning enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring eller
därmed jämförlig ersättning enligt
annan författning, arbetat i samma
omfattning som närmast före
den tid, då sådan ersättning uppburi
ts. Såsom marknadsmässig ersa ilning
anses ej i något fall den del, som
överstiger en tredjedel av makarnas
sammanlagda inkomster från företaget.

SkU 1977/78:14

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Ersättning för utfört arbete från
fåmansföretag till företagsledares eller
dennes makes barn, som ej uppnått
16 års ålder, beskattas hos den
av makarna som har den högsta inkomsten
från företaget,eller, om makarna
har lika stor inkomst från företaget,
hos den äldste maken. Denna
föreskrift tillämpas härjämte i fråga
om ersättning till barn sorn .fyllt 16 är
om barnet på heltid bedriver studier
eller genomgår annan utbildning,
utom såvitt avser arbete som utförts
under sommarferier eller annat uppehåll
av minst en månads varaktighet.
Detsamma gäller även för ersättning
till barn, som fyllt 16 men ej 18 år,
såvida barnets inkomst på grund av arbetet
i företaget icke är så stor att den
som sådan föranleder skatteplikt för
barnet enligt 51 § samt för den de! av
ersättningen för barnets arbete som
överstiger marknadsmässigt vederlag
för arbetsinsatsen.

Vad i hänsyn härtill.

till 52 §

Ha makar sjätte styckena.

Verksamheten anses femte stycket.

När verksamheten bedrivits av
den ena av makarna men den andra
maken (medhjälpande make) arbetat
i verksamheten minst 400 timmar
under beskattningsåret, får makarna
fördela inkomsten sig emellan så att
en del av hela inkomsten av förvärvskällan,
beräknad enligt lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
före schablonavdrag för egenavgifter
enligt punkt 2 a av anvisningarna till
22 § och punkt 9 a av anvisningarna
till 29 §, hänföres till medhjälpande

När verksamheten bedrivits av
den ena av makarna men den andra
maken (medhjälpande make) arbetat
i verksamheten minst 600 timmar
under beskattningsåret, får makarna
fördela inkomsten sig emellan så att
en del av hela inkomsten av förvärvskällan,
beräknad enligt lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
före schablonavdrag för egenavgifter
enligt punkt 2 a av anvisningarna till
22 § och punkt 9 a av anvisningarna
till 29 §, hänföres till medhjälpande

SkU 1977/78:14

Nuvarande lydelse

make. Denna del får icke upptagas
till högre belopp än som kan anses
motsvara marknadsmässigt vederlag
för medhjälpande makes arbete jämte
egen sjukpenning eller annan ersättning
som avses i punkt 14 av anvisningarna
till 21 § eller punkt 9 av
anvisningarna till 28 §. Omfattar beskattningsåret
kortare eller längre tid
än 12 månader, jämkas antalet arbetstimmar
med hänsyn härtill. Arbetsinsats
i makarnas gemensamma
bostadsutrymme får medräknas om
med hänsyn till rörelsens art och
andra omständigheter skäl därtill föreligger.
Vid bedömande av om
medhjälpande make under beskattningsåret
arbetat föreskrivet antal arbetstimmar
skall anses att han under
tid, då han uppburit sjukpenning eller
föräldrapenning enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring eller
därmed jämförlig ersättning enligt
annan författning, arbetat i samma
omfattning som närmast före
den tid, då sådan ersättning uppburits.

Föreslagen lydelse

make. Denna del får icke upptagas
till högre belopp än en tredjedel av
hela inkomsten och icke till högre belopp
än som kan anses motsvara
marknadsmässigt vederlag för medhjälpande
makes arbete jämte egen
sjukpenning eller annan ersättning
som avses i punkt 14 av anvisningarna
till 21 § eller punkt 9 av anvisningarna
till 28 §. Omfattar beskattningsåret
kortare eller längre tid än
12 månader, jämkas antalet arbetstimmar
med hänsyn härtill. Arbetsinsats
i makarnas gemensamma bostadsutrymme
får medräknas om
med hänsyn till rörelsens art och
andra omständigheter skäl därtill föreligger.
Vid bedömande av om
medhjälpande make under beskattningsåret
arbetat föreskrivet antal arbetstimmar
skall anses att han under
tid, då han uppburit sjukpenning eller
föräldrapenning enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring eller
därmed jämförlig ersättning enligt
annan författning, arbetat i samma
omfattning som närmast före
den tid, då sådan ersättning uppburits.

I de eller kapitalinsats.

Ha makarna tillkommer honom.

Vad som av förvärvskällan.

Av 65 § leva tillsammans.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978 och tillämpas första gången på beskattningsår
för vilket taxering i första instans sker år 1979.

dels att utskottet under momenten 6 och 7.2 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:41 yrkandet 1 avslår
det vid propositionen fogade förslaget till lag om basenhet enligt
10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

SkU 1977/78:14 53

Innehållsförteckning

Propositionen 1

Propositionens huvudsakliga innehåll 1

Författningsförslagen 2

Motionerna 22

Utskottet 23

Inledning 23

Inriktningen av skatteomläggningen 24

Skatteskalan m. m 25

Folkpensionärernas beskattning 28

Inflationsskydd av skatteskalan 29

Författningsförslagen 31

Utskottets hemställan 32

Reservation 34

GOTAB 56036 Stockholm 1977