SkU 1977/78:10
Skatteutskottets betänkande
1977/78:10
med anledning av motioner om översyn av bevissäkringsiagen
Motionerna
I detta betänkande behandlas motionerna
1976/77:604 av Sven Andersson i Örebro m. fl. (fp, c, m) vari hemställs att
riksdagen hos regeringen anhåller om en total översyn av bevissäkringslagen
för skatte- och avgiftsprocessen;
1976/77:936 av Inger Lindquist m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag om ändring i bevissäkringslagen i enlighet med vad
som anförts i motionen 1976/77:935. I sistnämnda motion anförs att
bevissäkringslagen bör ändras så att den endast får tillämpas om skälig
misstanke om skattebrott föreligger och att endast länsskatterätt bör kunna
besluta om säkringsåtgärd.
Gällande bestämmelser m. m.
Hösten 1975 antog riksdagen en ny lag, bevissäkringslagen för skatte- och
avgiftsprocessen (prop. 1975/76:11, SkU 12, SFS 1027), som ersätter den
tidigare lagen(1961:332) om handräckning vid taxeringsrevision-handräckningslagen
- och syftar till att på ett smidigare och effektivare sätt än tidigare
säkra bevismedel, dvs. räkenskapsmaterial och annat bevismaterial, som det
författningsenligt åligger skattskyldig eller avgiftsskyldig att tillhandahålla
för granskning.
Bevissäkringslagen är tillämplig på praktiskt taget alla skatter, tullar och
avgifter, som kontrolleras av statlig myndighet, med undantag för arvs- och
gåvoskatten.
De i lagen föreskrivna säkringsåtgärderna benämns beslag, försegling och
eftersökning. Eftersökning och beslag motsvarar närmast handräckning i
handräckningslagens mening, medan försegling är ett i stort sett nytt institut
som ställts till granskningsmyndigheternas förfogande. De olika säkringsåtgärderna
kan användas var för sig eller i kombination med varandra. Beslut
kan dessutom i vissa fall fattas utan att kontakt i någon form dessförinnan
tagits med den som berörs av åtgärderna. Beslag sker genom att bevismedel
omhändertas, och åtgärden får användas om bevismaterial inte tillhandahålls
för granskning eller risk föreligger för att materialet kommer att
undanhållas eller förvanskas. Samma riskvillkor föreskrivs för eftersökning,
som innebär att förvar eller utrymme får genomsökas för efterforskande av
bevismedel. Försegling är närmast ett hjälpmedel för att genomföra beslag
1 Riksdagen 1977/78. 6 sami. Nr 10
SkU 1977/78:10
2
eller eftersökning och får användas dels när granskningsmannen inte får
tillåtelse att undersöka förvar eller utrymme, dels för att tillfälligt säkra
bevismedel, som lämnats kvar hos innehavaren.
Innan beslut om säkringsåtgärd verkställs skall den granskade eller annan
hos vilken verkställighet skall ske beredas tillfälle att inställa sig till
förrättningen. Om vederbörande inte kan inställa sig får verkställighet ske i
närvaro av särskilt tillkallat vittne.
Eftersökning i privatutrymme får beslutas endast av länsskatterätt, medan
beslut om annan säkringsåtgärd får beslutas av granskningsledaren, dvs. den
som i sin tjänst skall övervaka granskningen samt den som särskilt har
förordnats att vara granskningsledare. Beslut om säkringsåtgärd skall i
princip verkställas av kronofogdemyndighet. Granskningsledaren har rätt att
under vissa förutsättningar verkställa beslut, som han själv kan fatta.
Anser den granskade eller annan hos vilken verkställighet sker att
bevismedel helt eller delvis bör undantas från granskning därför att han har
tystnadsplikt om dess innehåll eller innehållet på grund av särskilda
omständigheter inte bör komma till annans kännedom, skall han göra
ansökan om undantagande hos länsskatterätten. Bevismedel, som enligt
länsskatterättens beslut undantagits från granskning, får därefter inte återges
eller åberopas i granskningsärendet.
Den som berörs av säkringsåtgärden har möjlighet att anföra besvär hos
länsskatterätten över beslut och verkställighet enligt bevissäkringslagen. Om
särskilt förordnad granskningsledare fattat beslut om säkringsåtgärd, skall
beslutet regelmässigt överprövas av den som i sin tjänst har att övervaka
granskningen.
Vid behandlingen av förslaget till bevissäkringslag i prop. 1975/76:11
anförde SkU i sitt av riksdagens godkända betänkande SkU 1975/76:12 bl. a.
följande:
Genom förslagen i propositionen, som bör ses som ett led i ansträngningarna
att successivt förbättra skatte- och avgiftskontrollen, får granskningsmyndigheterna
möjlighet att vid behov snabbt tillgripa mer differentierade
och till kontrollförfarandet bättre anpassade åtgärder än f. n. för att säkra
bevisning i skatte- och avgiftsprocessen. En ökad användning av sådana
åtgärder kan förmodligen uppfattas som ett visst intrång i den enskildes
rättssfär av den som berörs av åtgärderna. Vid den avvägning mellan
önskemålen om större effektivitet vid skatte- och avgiftskontrollen och
kraven på rättssäkerhet, som gjorts i lagförslaget, har enligt utskottets
uppfattning rimlig hänsyn emellertid tagits till den enskildes berättigade
intressen.
I en med anledning av propositionen väckt motion yrkades att som villkor
för beslut om säkringsåtgärd skulle fordras att skälig anledning fanns till
antagande att skatte- och avgiftsundandragande förkommit.
Med anledning härav anförde utskottet: -—att i de fall misstanke om
skattebrott föreligger kan redan enligt nuvarande bestämmelser straffproces
-
SkU 1977/78:10
3
suell förundersökning igångsättas, varvid betydligt mer ingripande tvångsmedel
än enligt bevissäkringslagen kan ifrågakomma. I de situationer, då
bevissäkringslagen är avsedd att tillämpas, finns ofta inte anledning misstänka
brott. Syftet med de föreslagna säkringsåtgärderna är att granskningsledaren
omedelbart skall få tillgång till de räkenskaper och andra handlingar
som den granskade enligt särskilda föreskrifter är skyldig att förete för
kontroll. Det är från rättssäkerhetssynpunkt givetvis inte tillfredsställande att
granskningsmännen, som nu ofta är fallet, saknar möjlighet att kontrollera
bevismaterial som den granskade vägrar att utan godtagbar anledning
utlämna. Säkringsåtgärderna skall således främst användas i de fall den
granskade tredskas eller befaras komma att tredskas och skall givetvis inte
tillgripas mot den som lojalt fullgör sina skyldigheter att tillhandahålla
föreskrivet bevismaterial. Det bör också framhållas att de ökade befogenheter,
som bevissäkringslagen ger granskningsledaren, måste användas med
omdöme och urskillning. Det finns, som riksskatteverket framhållit i sitt
remissyttrande, anledning anta att den som är föremål för granskning inför
hotet om säkringsåtgärder blir benägen att i ökad utsträckning frivilligt förete
bevismaterial och att lagstiftningen därigenom kommer att få en betydelsefull
preventiv effekt. Mot den bakgrunden torde det i praktiken bli
nödvändigt att tillgripa säkringsåtgärder vid skatte- och avgiftskontrollen
endast i ett relativt begränsat antal fall. Med det anförda avstyrker utskottet
bifall till berörda yrkande i motionen.
Utskottet
Syftet med bevissäkringslagen är att räkenskapsmaterial och andra bevismedel,
som skattskyldig eller avgiftsskyldig enligt särskilda föreskrifter skall
tillhandahålla vid revision eller annan granskning för fastställande av skatt,
tull eller avgift, skall kunna säkras genom särskilda åtgärder i form av beslag,
försegling och eftersökning. Säkringsåtgärderna kan användas var för sig eller
i kombination med varandra. Beslut om beslag och eftersökning får fattas om
bevismaterial inte tillhandahålls för granskning eller risk föreligger för att
materialet kommer att undanhållas eller förvanskas. Försegling är närmast
ett hjälpmedel för att genomföra beslag eller eftersökning. Eftersökning i
privatutrymme får beslutas endast av länsskatterätt, medan beslut om annan
säkringsåtgärd får fattas av granskningsledaren. Beslut om säkringsåtgärd
skall i princip verkställas av kronofogdemyndighet. Om särskilt förordnad
granskningsledare fattat beslut om säkringsåtgärd skall beslutet överprövas
av den som i sin tjänst har att övervaka granskningen. Den granskade har
möjlighet att anföra besvär hos länsskatterätt över beslut och verkställighet
enligt bevissäkringslagen. Han har dessutom rätt att hos länsskatterätt begära
att beslagtaget bevismaterial undantas från granskning.
I motionen 1976/77:604 begärs en total översyn av bevissäkringslagen,
medan motionärerna i motionen 1976/77:936 hemställer om sådana
ändringar i lagen att den bara får tillämpas om skälig misstanke om
skattebrott föreligger och att endast länsskatterätt får besluta om säkringsåtgärd.
SkU 1977/78:10
4
Bevissäkringslagen trädde i kraft den 23 december 1975 och torde enligt
riksskatteverkets uppfattning ha haft en betydande preventiv verkan. Den
har nämligen hittills tillämpats endast i ett fåtal fall, företrädesvis för beslag av
bevismaterial. Enligt vad utskottet erfarit har den praktiska tillämpningen
inte heller medfört svårigheter vare sig för de granskade eller för kontrollmyndigheterna.
Utskottet bortser då från att grundlagsreglerna om anonymitetsskydd
hos massmediaföretag medfört vissa problem vid taxeringsrevision
hos tidningsföretag. Denna fråga är emellertid redan uppmärksammad
inom riksskatteverket. Det bör också framhållas, att man i de uppmärksammade
fall, där kritik riktats mot kontrollmyndigheternas och åklagarmyndigheternas
handläggning av utredningar om misstänkta skattebrott, inriktat
kritiken på förhållanden som ligger utanför bevissäkringslagens tillämpningsområde.
Mot bakgrund härav och innan ytterligare erfarenheter av den nya
lagstiftningen vunnits är utskottet inte berett tillstyrka en allmän översyn av
bevissäkringslagen. Utskottet vill emellertid i detta sammanhang erinra om
sitt uttalande i betänkandet SkU 1975/76:12 att riksskatteverket noggrant bör
följa tillämpningen av lagstiftningen och föreslå de ändringar som kan bli
nödvändiga. Utskottet avstyrker således bifall till utredningsyrkandet i
motionen 1976/77:604.
Utskottet behandlar härefter yrkandet i motionen 1976/77:936 att bestämmelserna
i bevissäkringslagen endast skall få tillämpas om skälig misstanke
om skattebrott föreligger. Ett liknande motionsyrkande avslogs av riksdagen,
när propositionen med förslag till bevissäkringslag behandlades 1975.
Utskottet (SkU 1975/76:12) erinrade därvid bl. a. om att i de fall misstanke
om skattebrott föreligger kunde straffprocessuell förundersökning igångsättas,
varvid betydligt mer ingripande tvångsmedel än enligt bevissäkringslagen
kunde komma i fråga. I de situationer då bevissäkringslagen var
avsedd att tillämpas fanns, framhöll utskottet, ofta inte anledning misstänka
brott, utan syftet med säkringsåtgärderna var att granskningsmyndigheterna
omedelbart skulle få tillgång till räkenskaper och annat bevismaterial, som
den granskade var skyldig att förete för kontroll men utan godtagbar
anledning vägrade att utlämna.
Utskottet har inte funnit anledning att ändra sin uppfattning och avstyrker
således bifall till berörda yrkande i motionen 1976/77:936.
Beträffande yrkandet i samma motion att endast länsskatterätten bör få
besluta om säkringsåtgärd vill utskottet framhålla, att behov av en sådan
åtgärd ofta kan konstateras först sedan granskningen påbörjats, varför det i
regel är omöjligt att i förväg avgöra om tvångsmedel kan bli nödvändiga för
att få tillgång till erforderligt kontrollmaterial. Eftersom de situationer då
säkringsåtgärder aktualiseras fordrar ett snabbt ingripande, om syftet med
åtgärderna inte skall förfelas, är det enligt utskottets mening angeläget att
säkringsåtgärd kan beslutas och verkställas utan dröjsmål. Beslutanderätten
rörande andra säkringsåtgärder än eftersökning i privatutrymme bör därför
tillkomma granskningsledaren och inte länsskatterätten.
SkU 1977/78:10
5
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1976/77:936 även i
denna del.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår
1. motionen 1976/77:604,
2. motionen 1976/77:936.
Stockholm den 12 oktober 1977
På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG
Närvarande: Erik Wärnberg (s), Alvar Andersson (c), Stig Josefson (c), Tage
Johansson (s). Rune Carlstein (s), Tage Sundkvist (c). Olle Westberg i Hofors
(s), Hagar Normark (s), Johan Olsson (c), Curt Boström (s), Karin Ahrland (fp),
Bo Lundgren (m), Bo Forslund (s), Wilhelm Gustafsson (fp) och Sixten
Pettersson (m).
.
*
GOTAB 55741 Stockholm 1977