SfU 1977/78:25

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1977/78:25

med anledning av motioner om vissa handikappfrågor m. m.
Motionerna

1 motionen 1977/78:240 av Ulla Ekelund (c) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av bestämmelserna om reseersättning till
handikappade med syfte att möjliggöra ersättning till handikappade för
kostnader för pollettering av bagage, kryckor, eventuella rullstolar etc.

I motionen 1977/78:703 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär förslag snarast om att normalkostnaderna för anskaffande
av glasögon infogas i sjukförsäkringssystemet och lagen om allmän
försäkring.

I motionen 1977/78:889 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen
med anledning av vad som sägs i motionen 1977/78:887 beslutar att bil skall
anses som tekniskt hjälpmedel för rörelsehindrade.

I motionen 1977/78:1058av Åke Gillström m. fl. (s)hemställs att riksdagen
hos regeringen begär en utredning av hur samhället kan underlätta anskaffande
av glasögon för i första hand personer i behov av arbetsglasögon och i
andra hand pensionärer, i enlighet med vad i motionen sägs.

1 motionen 1977/78:1069 av Margit Odelsparr (c) och Stina Eliasson (c)
hemställs att riksdagen anmodar regeringen att på lämpligt sätt utreda frågan
om införande av bidrag för handikappades merkostnader i samband med
rekreationsresor.

I motionen 1977/78:1348 av Börje Nilsson (s) hemställs att riksdagen i
likhet med beslut vid riksmötena 1975/76 och 1976/77 hos regeringen begär
en grundlig översyn av reglerna för bidrag till bil åt handikappade.

Motionen 1348 har i den del den berör anslaget C 5, bil. 15 till propositionen
1977/78:100 behandlats av arbetsmarknadsutskottet i utskottets betänkande
AU 1977/78:21.

Gällande bestämmelser m. m.

Sjukförsäkringens ersättningsregler för resekostnader

Vid sjuk- och konvalescentvård som är ersättningsberättigad enligt lagen
om allmän försäkring (AFL) utgår även ersättning för resekostnader i
samband med vården. Ersättning för resekostnader kan också utgå vid
sjukvård som meddelas av distriktssköterska eller distriktsbarnmorska och

1 Riksdagen 1977/78. 11 sami. Nr 25

SfU 1977/78:25

vid preventivmedelsrådgivning. De närmare bestämmelserna för ersättning
för resekostnader ges i sjukreseförordningen (1975:964). Bestämmelserna
innebär att den försäkrade i princip - frånsett ett karensbelopp - ersätts för de
kostnader han haft för resan. Kostnaderna får dock inte beräknas till högre
belopp än vad det skulle ha kostat att använda den väg och det färdsätt som
med skälig hänsyn till den försäkrades tillstånd, resans längd och övriga
omständigheter varit ägnade att medföra den lägsta sammanlagda kostnaden.
Närmare föreskrifter om resekostnadernas beräkning har meddelats av
riksförsäkringsverket. Någon anvisning för bedömning av när kostnader för
pollettering kan ersättas ges inte i dessa föreskrifter.

Ersättning för glasögon

AFL innehåller inte någon bestämmelse som ger rätt till ersättning för
kostnader för glasögon. Däremot har sjukvårdshuvudmännen i avtal med
staten åtagit sig att tillhandahålla vissa hjälpmedel till handikappade personer
mot att en generell ersättning utgår därför från sjukförsäkringen. Bland de
hjälpmedel sjukvårdshuvudmännen tillhandahåller ingår kostnadsfria eller
prisnedsatta glasögon till barn och ungdom under 19 år, synhjälpmedel till
svårt synskadade och glasögon till starropererade personer.

Riksdagen har vid ett flertal tillfallen avslagit motionsyrkanden som syftat
till vidgade möjligheter till ersättning för kostnader för glasögon antingen
genom en allmän glasögonförsäkring inom ramen för den allmänna försäkringen
eller genom att vissa grupper med behov av glasögon skulle få
ersättning för sina kostnader (SfU 1975:16, 1975/76:42, 1976/77:28). Vid
fjolårets riksmöte erinrade utskottet om att en inom socialdepartementet
1969 tillsatt arbetsgrupp för översyn av verksamheten med hjälpmedel till
handikappade, den s. k. hjälpmedelsgruppen, i sitt utredningsarbete kommit
fram till att det utöver barn och ungdom, svårt synskadade eller starropererade
personer inte torde finnas någon grupp som på medicinska grunder eller
av andra speciella skäl borde komma i fråga för ett generellt samhällsstöd för
anskaffande av glasögon. Vid föregående riksmöte avslog riksdagen också en
motion om avdrag vid inkomstbeskattningen för kostnader för glasögon (SkU
1976/77:11). Skatteutskottet pekade därvid på de av riksdagen antagna
bestämmelserna om avdrag vid 1976-1978 års taxeringar för skyddsutrustning
och arbetskläder och att avsikten med dessa bestämmelser var att
parterna på arbetsmarknaden under åren 1976-1978 skulle träffa avtal om att
arbetsgivaren i fortsättningen skulle tillhandahålla skyddsutrustning och
arbetskläder gratis. Några ytterligare lättnader i avdragsrätten var enligt
utskottets mening därför inte erforderliga.

SfU 1977/78:25

Bidrag till bil till handikappade personer

Handikappade som är beroende av personbil eller motordriven invalidbil
för att fä utkomst eller för att förvärva utbildning med yrkesinriktning kan
erhålla statligt bidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen. Bidraget är
inkomstprövat och kommer fr. o. m. nästa budgetår att kunna utgå med
30 000 kr. (prop. 1977/78:100, bil. 15, AU 21). Bidrag kan också utgå till de
ändringar eller speciella anordningar som behövs för att den handikappade
skall kunna använda bilen.

I enlighet med den förenämnda överenskommelsen mellan staten och
sjukvårdshuvudmännen ger de senare bidrag till moped till den som genom
sitt handikapp har svårt att använda annat fortskaffningsmedel. I stället för
moped kan den bidragsberättigade erhålla ett kontant belopp om 4 800 kr. till
inköp av bil. Han skall då själv kunna föra bilen och denna skall vara anpassad
efter hans särskilda behov. Kontant belopp kan inte utgå om bidrag till inköp
av fordon utgått enligt arbetsmarknadskungörelsen.

Vid sidan av dessa direkta bidrag erbjuds handikappade genom den
kommunala färdtjänsten resor med bil eller specialfordon för olika ändamål,
inkluderande privatresor. Till färdtjänsten utgår statsbidrag med 35 % av
bruttokostnaderna för verksamheten.

Riksdagen har under en följd av år behandlat motioner, som syftat till att
vidga möjligheterna för handikappade personer att fä tillgång till egen bil
(SoU 1974:41, SfU 1975/76:36 och 1976/77:28). Vid 1975/76 års riksmöte
framhöll socialförsäkringsutskottet lämpligheten av att man år 1977 i
samband med omprövningen av dels det dåvarande avtalet mellan staten och
sjukvårdshuvudmännen rörande villkoren för de senares tillhandahållande
av tekniska hjälpmedel till handikappade, dels statsbidraget till färdtjänsten
övervägde att öka möjligheterna för handikappade personer att fä tillgång till
egen bil. När utskottet vid fjolårets riksmöte i samband med behandlingen av
propositionen 1976/77:116 om ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen
m. m. ånyo behandlade motionsyrkanden i frågan konstaterade
utskottet (SfU 1976/77:28) att propositionen inte innehöll några överväganden
rörande handikappade personers tillgång till egen bil i samband med
att en ny överenskommelse träffats med sjukvårdshuvudmännen avseende
åren 1978 och 1979. Utskottet förutsatte därför att regeringen snarast skulle
pröva frågan så att förslag kunde föreläggas riksdagen. Riksdagen gav
regeringen till känna vad utskottet anfört (rskr 297).

Bidrag till handikappade personers merkostnader till rekreationsresor

För att täcka de merutgifter som uppkommer på grund av olika handikapp
utgår handikappersättning från den allmänna försäkringen. Ersättningen
tillkommer försäkrad, vars fysiska eller psykiska funktionsförmåga för
avsevärd tid är nedsatt i sådan omfattning att han antingen i sin dagliga

SfU 1977/78:25

livsföring behöver mera tidskrävande hjälp av annan eller, för att kunna
förvärvsarbeta, behöver fortlöpande hjälp av annan eller eljest får vidkännas
betydande merutgifter. Vid bedömning av frågan om rätt till ersättning skall
den handikappades vård- och hjälpbehov vägas samman med hans merkostnader
till följd av handikappet. Föreligger behov av hjälp i den dagliga
livsföringen eller för utförande av förvärvsarbete samtidigt med merutgifter i
annat avseende bör bedömningen grundas på det sammanlagda behovet av
stöd. Handikappersättningen utgör för år räknat 60, 45 eller 30 % av
basbeloppet. Den som är blind, döv eller gravt hörselskadad har en generell
rätt till handikappersättning. Denna utgör för blind försäkrad för tid innan hel
ålderspension eller hel förtidspension börjar utgå 60 % av basbeloppet och för
tid därefter 30 % av samma belopp. För den som är döv eller gravt
hörselskadad utgör den generella handikappersättningen 30 % av basbeloppet.
Om stödbehovet ger anledning till högre ersättning skall sådan utgå.

Även möjligheterna för handikappade personer att få ersättning av staten
för merkostnader vid rekreationsresor behandlades av utskottet vid förra
riksmötet (SfU 1976/77:28). Utskottet uttalade i samband därmed den
meningen att det inte var möjligt att inom ramen för sjukförsäkringen
tillgodose motionärernas önskemål, eftersom ändamålet med resorna i fråga
var rekreation och framhöll, att de merkostnader som svårt handikappade
måste vidkännas i princip borde täckas av handikappersättning och pension.
Utskottet erinrade om att riksdagen tidigare avvisat tanken på att, vid sidan
av dessa förmåner, införa olika former av ersättningar för merkostnader till
följd av handikapp och fann för sin del inte skäl att inta någon annan
ståndpunkt. Riksdagen följde utskottet och avslog motionen.

Utskottet

Försäkrad som haft resekostnader i anledning av ersättningsberättigad
vård har rätt till ersättning för dessa enligt närmare bestämmelser i
sjukreseförordningen. Det finns dock vissa begränsningar i ersättningsrätten.
Sålunda beräknas kostnaderna för resan högst till det belopp som det skulle ha
kostat att använda den väg och det färdsätt som med skälig hänsyn till den
försäkrades tillstånd, resans längd och övriga omständigheter varit ägnade att
medföra den lägsta sammanlagda kostnaden.

I motionen 240 anför Ulla Ekelund att försäkringskassorna ej ersätter
kostnader för pollettering i samband med resa. Motionären menar att detta
åsamkar handikappade personer extra utgifter för deras resor eftersom de ofta
har svårigheter att själva medföra bagage, kryckor eller rullstolar. Hon vill
därför att riksdagen skall begära en översyn av sjukreseförordningen i syfte
att möjliggöra ersättning för polletteringskostnader.

Utskottet kan inte finna att sjukreseförordningens bestämmelser utgör
något hinder för att utge ersättning för polletteringskostnader. Frågan om
sådan ersättning skall utgå får bedömas med hänsyn till omständigheterna i

SfU 1977/78:25

de enskilda fallen. Enligt vad utskottet inhämtat tillämpas också sjukreseförordningens
regler på detta sätt. Det finns därför ingen anledning för
riksdagen att begära en översyn i enlighet med motionärens önskan, och
utskottet avstyrker följaktligen bifall till motionen 240.

I enlighet med avtal mellan staten och sjukvårdshuvudmännen tillhandahåller
de senare avgiftsfria eller prisnedsatta glasögon till barn och ungdomar
under 19 år och till personer vilkas ögonlins avlägsnats vid operation av grå
starr. Svårt synskadade personer som ej erhåller en ändamålsenlig funktion
med vanliga korrektionsglas får särskilda synhjälpmedel.

1 motionerna 703 av Lars Werner m. fl. och 1058 av Åke Gillström m. fl. tas
frågan om en utvidgning av möjligheterna att få ersättning för glasögon upp.
Motionärerna i motionen 703 vill att riksdagen skall begära förslag snarast om
en generell rätt till ersättning från sjukförsäkringen för normala kostnader för
glasögon, medan motionärerna i motionen 1058 önskar en utredning av
frågan hur samhället skall kunna förbättra möjligheterna för personer i behov
av arbetsglasögon och för pensionärer att anskaffa glasögon. Kostnaden för
glasögon för arbetsverksamma personer bör, menar motionärerna, antingen
kunna läggas på arbetsgivaren eller medges som avdrag vid beskattningen.

Riksdagen har på skäl som redovisats i inledningen till detta betänkande
vid ett flertal tillfällen avslagit motioner såväl om en utvidgning av rätten till
ersättning som avdrag vid taxeringen för glasögon. De skäl som riksdagen
därvid åberopat äger enligt utskottets uppfattning alltjämt giltighet. Vad
särskilt angår kostnader för glasögon för arbetsverksamma personer vill
utskottet erinra om att det, i den mån sådana är att hänföra till skyddsglasögon,
åvilar arbetsgivaren att tillhandahålla dem. Utskottet har också erfarit
att arbetsgivarna i stor utsträckning åtagit sig att ersätta kostnader för
glasögon som skadats på grund av arbetsförhållanden.

På grund av det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 703 och
1058.

Behovet av transporter för handikappade personer som har svårigheter att
använda allmänna kommunikationsmedel tillgodoses i stor utsträckning
genom den kommunala färdtjänsten. Under vissa förutsättningar utgår även
bidrag till anskaffning av eget fordon. Handikappade som är beroende av bil
för sitt arbete eller sina studier kan enligt arbetsmarknadskungörelsen erhålla
bidrag för inköp av bil och för ändringar eller speciella anordningar
nödvändiga för att de skall kunna använda den. Det maximala bidragsbeloppet
har för nästa budgetår bestämts till 30 000 kr. 1 vissa fall tillhandahåller
sjukvårdshuvudmännen moped. Denna kan utbytas mot ett kontant belopp
om 4 800 kr. för inköp av bil, förutsatt att den handikappade själv skall inneha
och föra bilen och att den är anpassad efter hans särskilda behov.

Lars Werner m. fl. begär i motionen 889 riksdagsbeslut om att bil skall
anses som tekniskt hjälpmedel för rörelsehindrade personer och därför
uppföras på förteckningen över sådana hjälpmedel som sjukvårdshuvud -

SfU 1977/78:25

männen skall tillhandahålla. Börje Nilsson hänvisar i motionen 1348 till att
riksdagen senast vid riksmötet 1976/77 förutsatt att regeringen snarast prövar
frågan om ökade möjligheter för handikappade personer att få tillgång till
egen bil, så att ett förslag härom kan föreläggas riksdagen. Han vill att
riksdagen på nytt begär en översyn av reglerna för bidrag till bil åt
handikappade.

Utskottet, som vid de två senaste riksmötena ställt sig bakom motionsyrkanden
om vidgade möjligheter för handikappade personer att få tillgång till
egen bil, vill ånyo understryka angelägenheten av att regeringen så snart som
möjligt förelägger riksdagen förslag i denna fråga. Vad utskottet anfört bör ges
regeringen till känna. Härmed anser utskottet sig ha besvarat motionerna 889
och 1348.

Ytterligare en fråga som berör handikappade personers merkostnader på
grund av handikappet tas upp i motionen 1069 av Margit Odelsparr och Stina
Eliasson. Motionen syftar till att kompensera sådana merkostnader som en
gravt handikappad person har vid rekreationsresor genom att extra utrymme
krävs vid exempelvis flygresor och genom att ledsagare måste följa med.
Motionärerna anser att riksdagen bör anmoda regeringen att på lämpligt sätt
utreda frågan om ett bidrag till sådana kostnader.

Som inledningsvis nämnts avslogs en motion med nämnda syfte vid
fjolårets riksmöte. De skäl som utskottet därvid åberopade mot ett bifall av
motionen anser utskottet alltjämt äga giltighet, och riksdagen bör därför avslå
motionen 1069.

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. avslår motionerna 1977/78:240,1977/78:703,1977/78:1058 och
1977/78:1069,

2. med anledning av motionerna 1977/78:889 och 1977/78:1348,
sistnämnda motion i vad den behandlats av utskottet, ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 11 april 1978

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), Eric Carlsson* (c), Per-Eric Ringaby (m), Gillis
Augustsson (s), Arne Magnusson (c), Helge Karlsson (s), Britta Bergström
(fp), Doris Håvik (s), Maj Pehrsson (c), Eric Marcusson (s), Allan Åkerlind (m),
Börje Nilsson (s), Ralf Lindström (s), Elis Andersson (c) och Marianne
Jönsson* (c).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOT AB 57994 Stockholm 1978