SfU 1977/78:22

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1977/78:22

med anledning av motioner om begravningsförsäkring m. m.
Motionerna

1977/78:693 av Margot Håkansson (fp) och Karl Bengtsson (fp) vari
hemställs att riksdagen hos regeringen begär en utredning om försäkringsskyddet
vid dödsfall utomlands.

1977/78:1050 av Karin Ahrland (fp) vari hemställs att riksdagen hos
*

regeringen begär en utredning om kommunalt kostnadsansvar för gravplatser
och införande av allmän begravningsförsäkring.

I motionen 693 framhåller motionärerna att i genomsnitt ca 275 svenska
medborgare årligen avlider utomlands. Kostnaden för dödsattest, balsamering
och hemtransport av den avlidne kan uppgå till ganska stora belopp, ofta
10 000-20 000 kr. Motionärerna anser att det borde vara möjligt för researrangörerna
att ta ut en obligatorisk avgift om ett par kronor för varje resa för
att täcka kostnaderna för en försäkring som medför fri hemtransport med flyg
av person som avlidit utomlands. Alternativt kan man enligt motionärerna
göra som i Danmark, dvs. låta försäkringskassan stå för hemtransportkostnaden.
Detta skulle - menar de - kräva endast en blygsam ökning av
sjukförsäkringsavgiften.

Motionären i motionen 1050 anser att gravrätt på allmänna begravningsplatser
bör upplåtas utan avgift. 1 samband med en utredning om kommunalt
kostnadsansvar för gravplatser bör man enligt motionärens mening också
undersöka möjligheterna att införa en allmän begravningsförsäkring som
skulle täcka övriga nödvändiga kostnader i samband med begravning.

Gällande bestämmelser m. m.

Hemtransport av avliden

Kostnader för hemtransport av person som avlidit utomlands eller i Sverige
kan inte betridas inom ramen för den allmänna försäkringen. Vid återresa
efter sjukhusvård inom Sverige ersätts i viss utsträckning erforderlig
resekostnad. Likaså kan enligt 1 § kungörelsen (1962:388) angående ersättning
för sjukvård utom riket enligt lagen om allmän försäkring den som är
omfattad av sjukförsäkringen och bosatt i Sverige få viss ersättning för
läkarvård och sjukhusvård om han under tillfällig utlandsvistelse blir i behov
av sådan vård. Om han med anledning härav hemtransporteras och tas in på
sjukhus här i landet utgår ersättning för resekostnaden med högst det belopp

1 Riksdagen 1977178. II sami. Nr 22

SfU 1977/78:22

2

som skulle ha utgått om behovet av sjukhusvård uppkommit i den sjukes
bostad i hemorten.

Vid 1972 års riksdag väcktes en motion vari begärdes utredning i syfte att
lösa frågan om kostnader för hemtransport av sjuka eller avlidna personer
som befann sig utomlands. Socialförsäkringsutskottet infordrade yttranden
över motionen från riksförsäkringsverket, Försäkringskasseförbundet och
Svenska resebyråföreningen.

Såväl riksförsäkringsverket som Svenska resebyråföreningen ifrågasatte
lämpligheten av att lösa frågan om kostnader för hemtransport av sjuka eller
avlidna inom ramen för den allmänna försäkringen. Riksförsäkringsverket
konstaterade att en sådan lösning skulle innebära att alla de som inte reste
utomlands tvingades delta i finansieringen av försäkringen, medan resebyråföreningen
hänvisade till de möjligheter resenärerna redan nu hade att på
frivillig väg skydda sig mot kostnader av den art motionärerna avsåg.
Föreningen underströk också att införandet av en obligatorisk försäkring
skulle innebära att många blev dubbelförsäkrade och att priset för resan
höjdes, vilket skulle innebära en klar orättvisa mot de resenärer som ordnat
sitt skydd genom frivillig försäkring.

Försäkringskasseförbundet ansåg i sitt remissvar en försäkringsform där
avgiften inkluderades i priset för en charterresa mindre tillfredsställande,
eftersom en sådan försäkring innebar skydd endast för en del resenärer.
Försäkringen borde i stället - menade förbundet - utformas i likhet med den
danska reseförsäkringen, som var allmän och inkluderade ersättning för
merkostnader vid hemtransport i samband med sjukdom eller dödsfall.

Socialförsäkringsutskottet avstyrkte - med riksdagens godkännande -bifall till motionen och åberopade därvid i huvudsak de synpunkter som
framförts av riksförsäkringsverket och Svenska resebyråföreningen (SfU
1972:27).

Vid 1973 års riksdag avvisade riksdagen ånyo en motion i ämnet med
hänvisning till sitt tidigare ställningstagande (SfU 1973:11).

Begravningsförsäkring

I Hera utländska lagstiftningar ingår begravningshjälp som ett led i
sjukförsäkringen (jfr SfU 1974:2 s. 3 f.). 1 vårt land inrymmer den allmänna
sjukförsäkringen emellertid inte någon sådan hjälp. Bestämmelser om
obligatorisk begravningshjälp finns däremot i lagen om arbetsskadeförsäkring
med avseende på dödsfall vid arbetsskada. Alla som förvärvsarbetar är
obligatoriskt försäkrade för arbetsskada. Detta gäller både den som är anställd
och den som arbetar i egen rörelse eller på någons uppdrag. Begravningshjälpen
utgår med belopp motsvarande 30 % av basbeloppet vid tiden för
dödsfallet (f. n. 30 % X 12 200 =3 660 kr.).

På såväl den offentliga som den privata arbetsmarknaden har under 1960-talet tillkommit olika tjänstegrupplivförsäkringar med i allt väsentligt

SfU 1977/78:22

3

likartade bestämmelser. Sålunda finns sedan 1963 efter avtal mellan Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF) och Landsorganisationen (LO) en försäkring
för såväl organiserade som oorganiserade arbetare, vilken meddelas av
Arbetsmarknadens försäkringsaktiebolag (AFA). Liknande grupplivförsäkringar
finns för arbetstagare hos stat, kommun eller kooperation samt för
värnpliktiga. Försäkringsavgifterna erläggs av arbetsgivarna. I allmänhet
berättigar försäkringen till följande förmåner. Då en arbetstagare, som fyllt 18
men ej 55 år, avlider utgår i regel ett grundbelopp motsvarande sex basbelopp.
Om arbetstagaren är 55 år eller äldre och inte har barn under 17 år reduceras
beloppet. Tillägg med högst två basbelopp utgår för barn under 20 år, som den
avlidne efterlämnar. Med vissa undantag utgår samma förmån även för
arbetstagare som är yngre än 18 år. För arbetstagare som saknar närstående
utgår begravningshjälp med 0,5 basbelopp. Försäkringsbelopp utfaller med
vissa undantag även vid arbetstagarens makes frånfälle under förutsättning
att makarna har gemensamt, hemmaboende barn under 17 år. Därvid gäller,
att begravningshjälp utgår med 0,5 basbelopp. För varje barn utgår ett tillägg
motsvarande ett basbelopp för varje barn. Även arbetsgivare och dennes
make eller maka har i vissa fall möjlighet att ansluta sig till den försäkring som
gäller för de anställda i företaget. - Tjänstegrupplivförsäkringarna omfattar i
dag ca 3,4 miljoner personer.

Vid sidan om tjänstegrupplivförsäkringar har utvecklats en vidsträckt
verksamhet med frivilliga grupplivförsäkringar omfattande olika kategorier
människor. Försäkringarna lämnar regelmässigt utrymme för medinträde för
den försäkrades maka eller make. De frivilliga grupplivförsäkringarna
omfattar f. n. ca 4,3 miljoner direkt försäkrade.

Frågan om en obligatorisk begravningsförsäkring och om en ekonomisk
trygghet för efterlevande vid dödsfall har aktualiserats upprepade gånger,
bl. a. av pensionsförsäkringskommittén och i motioner till riksdagen. En
redogörelse för frågans tidigare behandling lämnas i socialförsäkringsutskottets
betänkande 1976/77:10 s. 3 ff.

Vid förra riksmötet förordade utskottet med anledning av motioner i
ämnet att frågan om en grundtrygghet vid dödsfall skulle bli föremål för en
allsidig och förutsättningslös översyn och att denna borde ske i samband med
en prövning av frågan om begravningsväsendets framtida utformning.
Riksdagen följde utskottet och gav regeringen till känna vad utskottet
anfört.

I ett betänkande (SOU 1978:1) avlämnat i januari 1978 av deltagarna i
stat-kyrka-överläggningarna föreslås att huvudmannaskapet för begravningsverksamheten
- härmed avses i betänkandet den verksamhet som har
direkt samband med huvudmannaskapet för allmänna begravningsplatser -skall föras över till kommunerna men att församlingar och samfälligheter ges
en lagfäst rätt att mot ersättning från kommunerna fortsätta att förvalta
begravningsplatser som de vid övergångstillfället har hand om. Genom det

SfU 1977/78:22

4

ändrade huvudmannaskapet skall kommunerna fl ett övergripande administrativt,
ekonomiskt och rättsligt ansvar för hela begravningsverksamheten.

Utskottet

I de förevarande motionerna behandlas frågor om rätt till ersättning för
kostnader i samband med dödsfall. Margot Håkansson och Karl Bengtsson
begär i motionen 693 en utredning om försäkringsskyddet vid dödsfall
utomlands, och Karin Ahrland yrkar i motionen 1050 att frågan om
kommunalt kostnadsansvar för gravplatser och om allmän begravningsförsäkring
blir föremål för utredning.

Av den redogörelse utskottet lämnat i inledningen till detta betänkande
framgåratt riksdagen såväl 1972 som 1973 - på förslag av utskottet - avvisat
tanken på att inom ramen för den allmänna försäkringen lösa frågan om
kostnader för hemtransport från utlandet av sjuka eller avlidna personer.
Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla denna ståndpunkt och kan inte
heller dela motionärernas uppfattning att frågan bör lösas genom en avgift på
utlandsresorna. Detta skulle nämligen innebära att många resenärer blev
dubbelförsäkrade och att priset för resan höjdes till förfång för dem som
ordnat sitt skydd genom frivillig försäkring. Kostnaderna för vanliga sådana
försäkringar ligger i dag enligt vad utskottet inhämtat på mellan 50 och 60 kr.
för en 10-dagars resa - oavsett reseavstånd - och mellan 70 och 80 kr. om
restiden förlängs med ytterligare en vecka. Enligt utskottets mening måste
man, inte minst mot bakgrund härav, böra kunna utgå från att en
utlandsresenär före avresan från Sverige ordnar ett ordentligt försäkringsskydd
under resan. Utskottet vill i sammanhanget gärna understryka
angelägenheten av att researrangörerna medverkar till att resenärerna skaffar
sig ett sådant skydd.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 693.

Vad härefter angår utredningsyrkandet i motionen 1050 bör enligt
utskottets mening riksdagen vidhålla sin tidigare vid upprepade tillfallen
intagna ståndpunkt att en allmän obligatorisk begravningsförsäkring inte kan
anses motivera den kostnad den skulle föranleda. Utskottet vill erinra om att
riksdagen vid förra riksmötet på förslag av socialförsäkringsutskottet (SfU
1976/77:10) begärde en allsidig och förutsättningslös utredning av frågan om
en grundtrygghet vid dödsfall. Utredningsyrkandet i motionen är enligt
utskottets mening härigenom i viss mån tillgodosett och utskottet avstyrker
därför bifall till motionen 1050.

SfU 1977/78:22

5

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår

1. motionen 1977/78:693,

2. motionen 1977/78:1050.

Stockholm den 29 mars 1978

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), Per-Eric Ringaby (m), Arne Magnusson (c),
Helge Karlsson (s), Britta Bergström (fp). Doris Håvik (s), Maj Pehrsson (c).
Eric Marcusson (s), Allan Åkerlind (m), Gösta Andersson* (c). Ralf Lindström
(s), Elis Andersson (c), Christer Nilsson (s), Barbro Engman-Nordin (s)
och Yvonne Hedvall (m).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

Stockholm 1978