SfU 1977/78:2

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1977/78:2

med anledning av motion om rätt till pension vid vistelse på
alkoholistanstalt

Motionen

I motionen 1976/77:680 av Barbro Engman (s) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag till sådan ändring av 10 kap. 2 § lagen om allmän
försäkring (AFL) att vård på anstalt för alkoholmissbrukare jämställs med
sjukhusvård.

Motionären erinrar om att vistelse på vårdanstalt för alkoholmissbrukare
jämställs med sjukhusvård om den försäkrade uppbär sjukpenning. Detta
innebär att sjukpenningen minskas med visst belopp per dag enligt bestämmelserna
i 3 kap. 4 § andra stycket (AFL). Uppbär han däremot pension får av
denna ej utgå högre belopp än regeringen bestämmer. (Pensionsberättigad på
bl. a. anstalt för alkoholmissbrukare får enligt gällande regler i allmänhet
uppbära ett garantibelopp motsvarande 30 procent av ålderspensionen för
ensamstående ålderspensionär jämte pensionstillskott).

Konsekvenserna av att vistelsen på alkoholistanstalt inte jämställs med
sjukhusvård blir - framhåller motionären - ofta förödande. 1 de flesta fall är
det omöjligt för vederbörande att behålla bostaden och klara andra löpande
utgifter. En ytterligare konsekvens av intagningen är att det kommunala
bostadstillägget upphör att utgå. Motionären anser att de nya bestämmelserna
om rätt till förtidspension vid alkoholism kommer att leda till ett ökat
antal pensionsberättigade alkoholmissbrukare på anstalt.

Socialförsäkringsutskottet har inhämtat yttranden över motionen från
riksförsäkringsverket, socialstyrelsen och Försäkringskasseförbundet.

Gällande bestämmelser m. m

Om pensionsberättigad under hel månad är på statens bekostnad intagen i
anstalt, får av hans på månaden belöpande folkpension inte utgå högre belopp
än regeringen bestämmer. Närmare bestämmelser härom återfinns i kungörelsen
(1971:831) om pensionsbelopp enligt 10 kap. 2 § första stycket
AFL.

Reglerna innebär att pensionsberättigad som är intagen på bl. a. vårdanstalt
för alkoholmissbrukare får lyfta ett garantibelopp som motsvarar 30 procent
av ålderspensionen för ogift ålderspensionär jämte pensionstillskott. Allmän

1 Riksdagen 1977178. II sami. Nr 2

SfU 1977/78:2

försäkringskassa får medge nära anhörig, som för sitt uppehälle är beroende
av den pensionsberättigade, rätt att helt eller delvis uppbära återstoden av
pensionen.

Beträffande rätt till sjukpenning vid sådan anstaltsvård, varom nu är fråga,
infördes nya bestämmelser den 1 juli 1974. De ändrade bestämmelserna
möjliggjorde att sjukpenning kunde utgå även vid vård på allmän vårdanstalt
för alkoholmissbrukare. Redan tidigare hade sådan möjlighet funnits för dem
som vårdades på enskild vårdanstalt för alkoholmissbrukare liksom även för
dem som för alkoholmissbruk vårdades på sjukhus. Den särskilda vårdavgift
som dessförinnan uttagits av patienter på enskilda vårdanstalter slopades i
samband med att de nya bestämmelserna infördes.

Slopandet av vårdavgiften vid de enskilda vårdanstalterna medförde att
bestämmelserna i 10 kap. 2 § AFL och den därtill anslutande kungörelsen
blev tillämpliga även för intagna i de enskilda vårdanstalterna i likhet med
vad som tidigare gällde för patienter i allmänna vårdanstalter. I propositionen
(prop. 1974:12 s. 23) uttalade föredragande departementschefen att detta
innebar även i detta avseende lika regler för patienterna vid allmänna och
enskilda vårdanstalter.

I fråga om rätten till sjukpenning vid vård i allmän vårdanstalt för
alkoholmissbrukare framhöll föredragande departementschefen (prop. s. 20 0
att jämställdhet mellan patienterna i dessa anstalter och andra grupper i
samhället var ägnad att förbättra förutsättningarna för ett gott vårdresultat.
Den ekonomiska situationen, såväl under anstaltsvistelsen som omedelbart
därefter, skulle bli bättre och behovet av socialhjälp minska. Departementschefen
pekade särskilt på att den ekonomiska situationen under eftervården
var av stor betydelse för övergången från anstaltsvård till ett normalt
samhällsliv och att införandet av rätt till sjukpenning vid vård i allmän
vårdanstalt sannolikt också skulle medföra en ökad benägenhet att frivilligt
söka vård.

Socialutredningen

Socialutredningen, som år 1975 erhöll regeringens uppdrag att utreda
frågan om avgiftsregler vid sluten vård av s. k. utförsäkrade, har i ett i januari i
år avlämnat delbetänkande (Ds S 1977:2), redovisat sina överväganden i fråga
om olika avgiftsalternativ inom långtidsvården. Utredningen anger vissa
riktlinjer för differentierade avgifter och konstaterar därvid bl. a. att ingen
enskild eller grupp p. g. a. avgiften skall tvingas avstå från erforderlig vård, att
patienten bör tillförsäkras ekonomisk trygghet genom vissa garantibelopp i
fråga om såväl folkpension som andra inkomster efter skatt, att patientens
ersättningsskyldighet bör begränsas till att avse högst den s. k. självkostnaden
för vården med uteslutande av den medicinska behandlingen som bör
vara kostnadsfri och att patienten bör tillförsäkras social trygghet genom att så
långt möjligt 11 behålla sin bostad.

SfU 1977/78:2

Differentierade avgifter inom långtidsvården skulle enligt utredningen
kunna avse samtliga patienter för vilka ersättning enligt AFL inte utgår med
undantag för personer som uppbär hel förtidspension eller helt sjukbidrag och
ärs. k. utförsäkrade. Dessa skulle-menar utredningen-efter utförsäkringen
erlägga den f. n. till 20 kr. per dag uppgående enhetliga vårdavgiften.

Utredningen diskuterar också hur patienternas ekonomiska trygghet skall
tillgodoses genom medel för personliga utgifter och redovisar tre olika
modeller för garantibelopp, av vilka en skulle innebära en höjning av
folkpensionsandelen i de garantibelopp som gäller för ålderdomshemsavgifter.

Det av socialutredningen redovisade materialet bereds f. n. inom socialdepartementet.

Remissyttrandena

Av remissinstanserna avstyrker riksförsäkringsverket, medan Försäkringskasseförbundet
tillstyrker bifall till motionen. Även socialstyrelsen
ställer sig positiv till motionsyrkandet. Detsamma gäller 20 av de 24
försäkringskassor som på Försäkringskasseförbundets begäran inkommit
med yttranden.

Riksförsäkringsverket hänvisar i sitt yttrande till att frågan om ändrade
avgiftsregler för utförsäkrade patienter kommer att prövas inom socialdepartementet
på grundval bl. a. av material som redovisats av socialutredningen.
Enligt verkets mening finns det med hänsyn bl. a. härtill inte anledning att
f. n. bifalla motionen.

Socialstyrelsen framhåller bl. a.

Sjukpenningreformen 1974-07-01 innebar att patienter vid såväl allmänna
som enskilda vårdanstalter för alkoholmissbrukare från och med nämnda
datum erhöll möjlighet att uppbära sjukpenning vid vård på sådan anstalt.
Från sjukpenningen skall emellertid dras ett belopp till storleken motsvarande
det s. k. sjukhusvårdsavdraget. En patient vid vårdanstalt är således ur
ekonomisk synpunkt jämställd med alkoholmissbrukare som vårdas på
sjukhus.

Denna ekonomiska jämställdhet gäller dock ej pensionsberättigade patienter.
Efter sjukpenningreformen har dessa kommit att inta en särställning
genom att helt olika regler gäller om de vårdas på vårdanstalt eller på sjukhus.
Vid vård på vårdanstalt under hel kalendermånad reduceras pensionen och
kommunalt bostadstillägg utgår ej. Sjukhusvård är däremot kostnadsfri för
denna grupp de första trehundrasextiofem dagarna.

Socialstyrelsen har funnit att det rör sig om en jämförelsevis stor grupp
patienter som fallit utanför sjukpenningreformen. Effekterna av reformen för

SfU 1977/78:2

pensionärernas del torde vara att ekonomiska faktorer i stor utsträckning
kommit att styra vårdtiderna genom att patienter undvikit att underkasta sig
vård vid vårdanstalt under hel kalendermånad.

Avslutningsvis uttalar socialstyrelsen som sin mening att det är olyckligt
och ologiskt att pensionärer vid vård på anstalt jämställs med intagna i
fångvårdsanstalt och häktade. Såväl ekonomiska konsekvenser som vårdoch
jämlikhetsaspekter talar enligt styrelsens mening mot att man reducerar
pension vid vård på anstalt.

Försakringskasseförbundet anser det otillfredsställande, att personer som av
samma skäl vistas på anstalt skall ha olika socialfdrsäkringsskydd beroende
på om de är försäkrade för sjukpenning eller har pension. Såväl försäkrade
som vårdansvariga frestas härigenom - menar förbundet - att anpassa
vårdtiden så att pensionstagare kan få sina pensionsförmåner till fullo
utbetalda. Bestämmelserna i AFL om att intagning under hel månad skall
föreligga för att pensionsreduktion skall ske kringgås genom in- och
utskrivningsförfarandet. En person som skrivs in i början av en månad och
skrivs ut i slutet av påföljande månad får nämligen ingen reducering av
pensionen. Denna konsekvens av den nuvarande ordningen är enligt
förbundets mening inte tillfredsställande i vårdhänseende.

Synpunkter liknande dem som framförts av socialstyrelsen och Försäkringskasseförbundet
har också åberopats av åtskilliga försäkringskassor, vilka
tillstyrkt bifall till motionen. Vissa kassor har också framhållit att ett bifall till
motionen skulle innebära administrativa fördelar.

Stockholms läns allmänna försäkringskassa anser att det av sociala skäl finns
anledning att tillstyrka motionen men finner det mycket tveksamt att på sätt
som motionären föreslagit undanta en grupp försäkrade från reduceringsregeln
i 10 kap. 2 § AFL. Samma sociala skäl skulle enligt kassans mening
kunna åberopas av bl. a. elever i specialskolor, och detsamma gäller dem som
vid tillämpning av bestämmelserna i 10 kap. 3 § AFL och kungörelsen
(1962:393)om rätt i vissa fall för kommun eller annan att uppbära folkpension
kan påräkna att inte själva få uppbära sin folkpension. Kassan kommer till
den slutsatsen att motionsförslaget bör tas upp i ett större sammanhang, där
rätten till allmänna pensionsförmåner för alla slags anstaltsvårdade kan ses
över.

Västmanlands läns allmänna försäkringskassa framhåller att om pension
skall utgå med oreducerat belopp under tid då den pensionsberättigade är
intagen på alkoholistanstalt - i konsekvens med vad som gäller inom
sjukförsäkringen - vårdavgift bör debiteras med 20 kr. per dag. Det
ekonomiska utfallet blir därvid, menar kassan, inte nämnvärt förändrat för
den pensionsberättigade om man bortser från det kommunala bostadstillägget.
En ändring kan - om man beaktar att folkpensionen oftast utgår med

SfU 1977/78:2

oreducerat belopp under inskrivnings- resp. utskrivningsmånaden - tvärtom
innebära en försämring, totalt sett.

Liknande synpunkter har framförts av Gävleborgs läns allmänna försäkringskassa,
som också pekar på att regeringen har möjlighet att - utan ändring
i AFL - räkna upp det lägsta folkpensionsbelopp som får utgå under
anstaltsvistelse och att allmän försäkringskassa kan medge nära anhörig, som
för sin försörjning är beroende av den pensionsberättigade, rätt att helt eller
delvis uppbära den del av folkpensionen som inte utgör sådant garantibelopp.

Utskottet

Vistelse på vårdanstalt för alkoholmissbrukare jämställs med sjukhusvård
om den försäkrade uppbär sjukpenning. Detta innebär att sjukpenningen
minskas med 20 kr. per dag, dock med högst en tredjedel av sjukpenningens
belopp. Om vårdtagaren däremot under hel månad uppbär pension får av
hans på månaden belöpande folkpension inte utgå högre belopp än regeringen
bestämmer. Nuvarande regler innebär att pensionsberättigad, som är intagen
på bl. a. vårdanstalt för alkoholmissbrukare, för personliga behov erhåller ett
garantibelopp motsvarande 30 procent av ålderspensionen för ogift pensionär
jämte pensionstillskott.

Motionären yrkar att vård på anstalt för alkoholmissbrukare skall
jämställas med sjukhusvård även i de fall den vårdade uppbär pension.
Konsekvenserna av att så f. n. inte sker kan - menar motionären - för den
som har pension ofta bli förödande. I de flesta fall är det omöjligt för
vederbörande att behålla sin bostad och bestrida andra löpande utgifter. En
ytterligare konsekvens är att det kommunala bostadstillägget kan upphöra att
utgå. Motionären påpekar också att riksdagen nyligen antagit bestämmelser
som innebär vidgade möjligheter att erhålla förtidspension på grund av
alkoholmissbruk och att detta troligen kommer att leda till att antalet på
vårdanstalt intagna med pension kommer att öka.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från riksförsäkringsverket,
socialstyrelsen och Försäkringskasseförbundet. Yttranden har också
avgetts av 24 försäkringskassor. Motionen tillstyrks av socialstyrelsen,
Försäkringskasseförbundet och 20 försäkringskassor. Riksförsäkringsverket
avstyrker bifall till motionen men uteslutande av formella skäl. Verket
hänvisar bl. a. till att frågan om ändrade avgiftsregler för utförsäkrade
patienter kommer att prövas inom socialdepartementet, bl. a. på grundval av
material som redovisats av socialutredningen.

Socialstyrelsen och Försäkringskasseförbundet anser att det bör råda
ekonomisk jämställdhet mellan patienter på anstalt för alkoholmissbrukare,
vare sig dessa är sjukpenningförsäkrade eller uppbär pension och framhåller
att nuvarande ordning är otillfredsställande också från vårdsynpunkt,
eftersom ekonomiska faktorer i stor utsträckning kommit att styra vårdti -

Sfi) 1977/78:2

derna. Patienterna undviker nämligen att underkasta sig vård vid vårdanstalt
under hel kalendermånad. Liknande synpunkter har framförts av många
försäkringskassor. Flera kassor har också framhållit att ett bifall till yrkandet i
motionen skulle medföra betydande administrativa lättnader i kassornas
arbete.

Utskottet finner den i motionen och under remissbehandlingen framförda
kritiken mot nu gällande ordning värd beaktande. I den proposition (1974:12)
som innehöll förslag om att sjukpenning skulle kunna utgå även vid vård på
allmän anstalt för alkoholmissbrukare uttalade föredragande departementschefen
att jämställdhet mellan patienterna i dessa anstalter och andra grupper
i samhället var ägnad att förbättra förutsättningarna för ett gott vårdresultat
genom att den ekonomiska situationen, såväl under anstaltsvistelsen som
omedelbart därefter, skulle bli bättre och behovet av socialhjälp minska.
Departementschefen pekade särskilt på att den ekonomiska situationen
under eftervården var av stor betydelse för övergången från anstaltsvård till
ett normalt samhällsliv och att införandet av rätt till sjukpenning vid vård i
allmän vårdanstalt skulle medföra en ökad benägenhet att frivilligt söka
vård.

Enligt utskottets mening kan dessa skäl för att i sjukpenninghänseende
jämställa patienter på allmänna vårdanstalter för alkoholmissbrukare med
dem som vårdas på enskilda sådana anstalter eller på sjukhus med fog
åberopas också när det gäller att jämställa sjukpenningförsäkrade vårdtagare
med dem som uppbär pension. Utskottet vill erinra om att riksdagen vid
1976/77 års riksmöte antog bestämmelser om en mildare bedömning av
rätten till förtidspension vid alkoholmissbruk. Dessa bestämmelser, som
gäller fr. o. m. den 1 januari i år, tillkom bl. a. för att söka stimulera den
försäkrade att själv i ökad omfattning medverka i rehabiliteringsprocessen.
Om den nya lagstiftningen skall kunna tillgodose detta syfte är det givetvis
angeläget att inte ekonomiska faktorer kan negativt påverka vårdtiderna.

Av det anförda framgår att utskottet anser sociala skäl med betydande
styrka tala för att man söker åstadkomma ekonomisk jämställdhet mellan
olika patienter på vårdanstalter för alkoholmissbrukare. Utskottet är emellertid
inte berett att, i enlighet med motionsförslaget, undanta endast en
grupp försäkrade från den av motionären kritiserade bestämmelsen om
pensionsreduktion vid anstaltsvistelse. Som framhållits av bl. a. försäkringskassan
i Stockholms län kan även andra anstaltsvårdade än alkoholmissbrukare
göra anspråk på att få behålla sin folkpension under vårdtiden. Utskottet
anser således att den av motionären aktualiserade frågan bör prövas i ett
större sammanhang.

Av den inledningsvis lämnade redogörelsen framgår att socialutredningen
i januari i år i ett delbetänkande (Ds S 1977:2)angivit vissa riktlinjer i fråga om
avgifter vid långtidsvård och därvid också behandlat utförsäkrade patienter
med hel förtidspension eller helt sjukbidrag. Det av socialutredningen
redovisade materialet bereds f. n. inom socialdepartementet.

SfU 1977/78:2

Enligt utskottets mening kan det förutsättas att den fråga som tas upp i
motionen kommer att prövas inom departementet. Utskottet anser sig därför
böra i nuläget avstyrka bifall till motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1976/77:680.

Stockholm den 26 oktober 1977

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), Per-Eric Ringaby (m), Gillis Augustsson (s),
Arne Magnusson* (c), Helge Karlsson (s), Britta Bergström (fp), Doris Håvik*
(s), Maj Pehrsson (c), Eric Marcusson* (s), Gösta Andersson (c), Ralf
Lindström (s), Elis Andersson* (c), Börje Hörnlund (c), Lars-Åke Larsson (s)
och Yvonne Hedvall (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.