SfU 1977/78:17

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1977/78:17

med anledning av propositionen 1977/78:100 i vad avser anslag för
budgetåret 1978/79 till allmän försäkring m. m. jämte motioner

Utskottet behandlar i detta betänkande de i propositionen 1977/78:100,
bilaga 8 (socialdepartementet) under litt. B Allmän försäkring m. m. och
under litt. C Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer m. m., såvitt avser punkten
C 3, upptagna anslagen.

Vid propositionen har fogats ett förslag till lag om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring. Förslaget är intaget som bilaga till detta betänkande.

Allmän försäkring m. m.

1. Försäkringsdomstolen. Försök ringsrådet. Utskottet tillstyrker regeringens
under punkterna B 1 och B 2 (s. 37 och 38) framlagda förslag och
hemställer

att riksdagen

1. till Försäkringsdomstolen för budgetåret 1978/79 anvisar ett
förslagsanslag av 5 480 000 kr.,

2. till Försäkringsrådet för budgetåret 1978/79 anvisar ett förslagsanslag
av 1 185 000 kr.

2. Försäkringsrätter. Utskottet tillstyrker regeringens under punkten B 3 (s.
39 och 40) framlagda förslag och hemställer

att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att inrätta tre ordinarie tjänster för
försäkringsrättsråd och chef för försäkringsrätt med beteckningen
o,

2. till Försäkringsrätter för budgetåret 1978/79 anvisar ett förslagsanslag
av 10 930 000 kr.

3. Riksförsäkringsverket. Utskottet tillstyrker regeringens under punkten
B 4 (s. 40-44) framlagda förslag och hemställer

att riksdagen till Riksförsäkringsverket för budgetåret 1978/79
anvisar ett förslagsanslag av 107 599 000 kr.

4. Folkpensioner. Regeringen har under punkten B 5 (s. 45-59) föreslagit
riksdagen att

1. anta inom socialdepartementet upprättat förslag till lag om

1 Riksdagen 1977/78. II samt. Nr 17

SfU 1977/78:17

ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring såvitt avser
reglerna för handikappersättning,

2. till Folkpensioner för budgetåret 1978/79 anvisa ett förslagsanslag
av 24 600 000 000 kr.

Motionerna

1977/78:366 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari hemställs

1. att riksdagen med giltighet fr. o. m.den ljuli 1978 och i syfte att minska
eftersläpningen av kompensationen för inträffade prisstegringar företar en
ändring i nuvarande regler, så att basbeloppet omräknas redan då förändring i
det allmänna prisläget uppgår till 2 % och att 1 kap. 6 § lagen om allmän
försäkring erhåller följande lydelse:

Nuvarande lydelse Motionärernas förslag

1 kap.

6 §

Inom den ett basbelopp.

Basbeloppet fastotälles september 1957.

Ändring av nämnda tal må ej Ändring av nämnda tal må ej
föranleda ändring av basbeloppet, föranleda ändring av basbeloppet,

med mindre talet stigit eller nedgått med mindre talet stigit eller nedgått

med minst tre procent sedan närmast med minst två procent sedan närföregående
ändring av basbeloppet mast föregående ändring av basbe vidtogs.

Det sålunda beräknade bas- loppet vidtogs. Det sålunda beräk beloppet

avrundas till närmaste nade basbeloppet avrundas till närhundratal
kronor. mäste hundratal kronor.

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär att höjning av
pension som föranleds av ändrat basbelopp skall ske retroaktivt från den
tidpunkt prisstegringen inträffat,

1977/78:432 av Lennart Bladh m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att man vid aviserad utredning hos riksförsäkringsverket
särskilt iakttar de psykiskt utvecklingsstördas situation och även för dessa
inför schablonbidrag,

1977/78:440 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari hemställs

1. att riksdagen antar följande förslag till ändring i 6 kap. 2 $ lagen om
allmän försäkring:

SfU 1977/78:17

Nuvarande lydelse Motionärernas förslag

6 kap.

2 §

Ålderspension utgör, där ej annat Ålderspension utgör, där ej annat
följer av vad i andra stycket samt 3 följer av vad i andra stycket samt 3

och 4 §§ sägs, för år räknat nittio/em och 4 §§ sägs, för år räknat nittionio

procent eller, för gift försäkrad vars procent eller, för gift försäkrad vars

make åtnjuter folkpension i form av make åtnjuter folkpension i form av

ålderspension eller förtidspension el- ålderspension eller förtidspension eller
äger rätt till pension enligt 1 § ler äger rätt till pension enligt 1 §

första stycket, sjuttiosju och en halv första stycket, åttiofyra och en halv

procent av basbeloppet. procent av basbeloppet.

Börjar ålderspension till folkpension.

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om att den skyndsamt utarbetar
förslag om standardsäkring av pensionsförmånerna och förelägger riksdagen
förslag härom,

1977/78:495 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen
beslutar höja den avdragsfria sidoinkomsten för ensamstående pensionär till
fyratusen kronor samt för makar till sextusen kronor tillsammans samt anta
följande förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg till folkpension:

Nuvarande lydelse Motionärernas förslag

4 §

Hustrutillägg och kommunalt Hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg minskas med en tred- bostadstillägg minskas med en tredjedel
av den pensionsberättigades jedel av den pensionsberättigades

årsinkomst i vad den må överstiga årsinkomst i vad den må överstiga

för den som är gift ettusenfemhundra för den som är gift tretusen kronor

kronor och för annan tvåtusen och för annan fyratusen kronor,

kronor.

Minskning skall å hustrutillägget.

1977/78:497 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk) vari hemställs att
riksdagen uttalar

1. att grundpensionen och pensionstillskottet höjs så att deras köpkraft
återställs,

2. att den s. k. indextröskeln sänks till 2 % och att prisstegringar

SfU 1977/78:17

kompenseras retroaktivt enligt de förslag som ställts av Pensionärernas
riksorganisation (PRO),

1977/78:1051 av Karin Ahrland (fp) och Ingegärd Fraenkel (fp) vari
hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till en plan för
genomförande av lika folkpension oberoende av civilstånd,

1977/78:1063 av Doris Håvik m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen beslutar
att extra pensionstillskott till förtidspensionärer skall utgå även efter det
vederbörande uppnått 65 års ålder,

1977/78:1066 av Ove Karlsson (s) och Barbro Engman (s) vari hemställs att
riksdagen hos regeringen anhåller om att riksförsäkringsverket i sin översyn
av regler för ersättning av merkostnaden förvissa sjukdomar även behandlar
merkostnader som till följd av kroppsförändringar uppstår efter operationer,

1977/78:1068 av Börje Nilsson (s) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag som innebär att merkostnaden för egen bil beaktas
vid bedömningen av rätt till handikappersättning, oberoende av tillgången till
kommunal färdtjänst.

Utskottet

Uppräkning av folkpensionens grundbelopp och av pensionstillskott m. m.

Ålderspension inom folkpensioneringen utgår f. n. med 95 96 av basbeloppet
till ensam pensionär och med 155 96 av basbeloppet till två makar som
båda är pensionärer. Pensionärer utan ATP eller med låg ATP har utöver
grundpensionen rätt till pensionstillskott. Dessa utgår f. n. med belopp
motsvarande för ålderspensionär 29 96 och för förtidspensionär 58 96 av
basbeloppet. De uppräknas successivt fram till den 1 juli 1981 och kommer
då, för år räknat, att utgöra 45 96 av basbeloppet för ålderspensionär och 90 96
av samma belopp för pensionär med förtidspension.

Lars Werner m. fl. uttalar i motionen 440 den meningen att nu utgående
grundpension och pensionstillskott är klart otillräckliga med hänsyn till
levnadskostnaderna. De begär en omedelbar uppräkning av grundpensionen
från 95 96 till 99 96 av basbeloppet för ensamstående och från 155 96 till
169 96 av basbeloppet för två pensionsberättigade makar. Även Rolf Hagel
och Alf Lövenborg anser det stå helt klart att pensionsförmånerna - inklusive
bostadsbidrag - till pensionärer med ringa eller ingen ATP inte kan ge en
godtagbar standard och att dessa förmåner inte svarar mot de pris- och
hyreshöjningar som inflationen medfört. Motionärerna begär därför ett
riksdagsuttalande om att grundpension och pensionstillskott skall höjas. I
motionen 1051 framhåller Karin Ahrland och Ingegärd Fraenkel att princi -

SfU 1977/78:17

piella skäl talar för jämställdhet mellan män och kvinnor även inom
folkpensioneringen. De begär därför förslag till en plan för ett stegvis
genomförande av lika folkpension för gifta och ogifta.

När riksdagen under senare år avvisat yrkanden av vpk om förstärkning av
förmånerna inom folkpensioneringen (jfr SfU 1976/77:19) har det skett med
hänvisning bl. a. till de väsentliga förbättringar av folkpensionärernas
ekonomiska situation som beslutades av 1974 års riksdag och som innebaren
icke oväsentlig uppräkning av såväl grundpensionen som pensionstillskotten.
Även andra mycket omfattande och kostnadskrävande reformbeslut på
pensionsområdet har tagits av riksdagen under senare år. Utskottet vill erinra
om sänkningen den 1 juli 1976 av den allmänna pensionsåldern från 67 till 65
år och den samtidigt genomförda delpensionsförsäkringen med de väsentligt
förbättrade möjligheter till rörlig pensionsålder som den innebär. Genom
indexregleringen av folkpensionen och ATP är pensionärerna tillförsäkrade
en automatisk kompensation för de allmänna prisökningar som inträffar
under ett år. Indexregleringen har medfört icke oväsentliga höjningar av
pensionsförmånerna vid tre tillfällen under det senaste året.

Folkpension inklusive pensionstillskott utgör - vid nuvarande basbelopp
om 12 200 kr. - 15 128 kr. för ensamstående och 25 986 kr. för två
pensionsberättigade makar. En förtidspensionär utan eller med låg ATP är
berättigad till 18 666 kr. om året.

Pensionärer utan andra inkomster än folkpension och pensionstillskott
beskattas i allmänhet inte förgrundpensionen. De har dessutom i regel rätt till
skattefria kommunala bostadstillägg. Härtill kommer att en pensionär vid
sidan av folkpensionens grundbelopp kan ha annan inkomst om drygt 4 200
kr. utan att - i normalfallen - skattepliktig inkomst uppkommer för
honom.

Av årets budgetproposition framgår att antalet pensionärer f. n. kan
beräknas till ca 1,8 miljoner varav drygt 1,3 miljoner ålderspensionärer. Av
det totala antalet folkpensionärer år 1978 beräknas 970 000 - därav 810 000
ålderspensionärer-ha helt eller reducerat pensionstillskott. Man kan således
utgå från att även marginella förbättringar av grundförmånerna inom
folkpensioneringen och av pensionstillskotten skulle komma att leda till
betydande utgiftsökningar för staten.

På grund av det anförda anser utskottet sig böra avstyrka bifall till
yrkandena om en uppräkning av folkpensionens grundbelopp och av
pensionstillskotten. Utskottet anser sig också böra avstyrka bifall till yrkandet
i motionen 1051 om en successiv utjämning av pensionsförmånerna mellan
gifta och ogifta. Ett genomförande av jämställdhet i pensionshänseende
mellan ensamstående och andra innebär en utomordentligt kostnadskrävande
reform och att i nuvarande statsfinansiella läge binda sig för en plan för
genomförande av sådan jämställdhet kan enligt utskottets mening inte anses
lämpligt. Med hänsyn till att riksdagen tidigare gett uttryck åt den principiella

SfU 1977/78:17

uppfattningen att pensionsförmåner inte bör differentieras med hänsyn till
civilstånd kan det enligt utskottets mening förutsättas att regeringen i den
utsträckning som är möjlig kommer att anpassa kommande reformförslag på
pensionsområdet efter principen om lika pensionsförmåner för gifta och
ogifta.

När en förtidspensionär uppnår den allmänna pensionsåldern skall enligt
nuvarande regler ske en övergång till de förmåner som gäller enligt
bestämmelserna om ålderspension. Detta innebär att pensionstillskottet till
en förtidspensionär efter 65 års ålder sänks till hälften av det belopp som
utgått dessförinnan. Motionärerna i motionen 1063, Doris Håvik m. fl., anser
det omotiverat att en förtidspensionär skall mista den förmån som det extra
pensionstillskottet innebär enbart av den anledningen att han/hon inträder i
pensionsåldern. Syftet med det extra pensionstillskottet är att bereda dem
som inte haft samma möjligheter som fullt arbetsföra att tjäna in ATP-poäng
en pensionsforstärkning, och detta syfte bör man enligt motionärernas
mening rimligen söka tillgodose även efter pensionsåldersinträdet. Motionärerna
yrkar därför lagstiftningsändring av innebörd att förtidspensionärer
skall ha rätt till ett extra pensionstillskott också efter uppnådda 65 års
ålder.

Pensionskommittén har enligt sina direktiv att undersöka behovet av och
möjligheterna att med hänsyn till inkomstutvecklingen och omfattningen av
de resurser som kan ställas till förfogande förstärka de garantier rörande
pensionsnivån som följer av nu gällande bestämmelser och att därvid ägna
särskild uppmärksamhet åt de problem som uppstår för dem som pensioneras
i unga år. I ett i augusti förra året avgivet delbetänkande (Pensionsfrågor
m. m., SOU 1977:46), som numera remissbehandlats, har kommittén
närmare gått in på frågan om standardsäkring av pensionssystemet.
Kommittén framhåller att det enligt dess mening inte är realistiskt att införa
en automatiskt verkande standardsäkring inom den allmänna pensioneringen.
Samtidigt säger sig kommittén vara medveten om att önskvärdheten
av en anknytning till den allmänna standardutvecklingen i samhället torde
vara större ju längre tid en förmån uppbärs och ju tidigare i livet förmånen
börjar utgå och att behovet av standarduppräkning därför är särskilt
framträdande för dem som invalidiserats i unga år. Kommittén anser att det
mot bakgrund av rådande ekonomiska läge f. n. är alltför tidigt att företa en
prövning av frågan om förtidspensionernas standardutveckling för tiden efter
år 1981, då pensionstillskotten enligt tidigare riksdagsbeslut skall vara fullt
utbyggda. Kommittén säger sig emellertid ha för avsikt att återkomma till
frågan i vilken omfattning och på vad sätt förtidspensionärernas pensionsnivå
skall ytterligare förstärkas efter nämnda tidpunkt.

Mot bakgrund av vad pensionskommittén anfört och då den i motionen
1063 aktualiserade frågan i sista hand rör standardutvecklingen för förtidspensionärer
anser utskottet sig böra förorda att motionen överlämnas till
pensionskommittén.

SfU 1977/78:17

Beräkning av basbelopp m. m.

Basbeloppet inom den allmänna försäkringen har tillkommit för att värdet
av pensionerna skall bibehållas i nivå med prisutvecklingen i samhället.
Basbeloppet bygger därför på konsumentprisindex, vilket beräknas på
statistiska uppgifter om prisförändringar. Basbeloppet fastställs varje månad
och utgör 4 000 multiplicerat med det tal som anger förhållandet mellan
konsumentprisindex under andra månaden före den som basbeloppet avser
och konsumentprisindex i september 1957.

För att man skall undvika alltför täta justeringar av basbeloppet har man
försett regeln om basbeloppets förändringar med en marginalspärr. Denna är
uttryckt så, att en ändring av jämförelsetalet inte skall föranleda ändring av
basbeloppet med mindre jämförelsetalet stigit eller gått ned med tre procent
sedan närmast föregående ändring av beloppet vidtogs.

Lars Werner m. fl. framhåller i motionen 366 att den nuvarande marginalspärren
för basbeloppets förändring innebär att det kan ta orimligt lång tid
innan pensionärerna får kompensation för inträffade prisstegringar. Eftersläpningen
har - menar motionärerna - mot bakgrund bl. a. av närmare 20-procentiga prisstegringar under senare tid medfört att pensionärerna fått
vidkännas en fortlöpande värdeförsämring av sina pensioner. I motionen
yrkas att riksdagen beslutar att basbeloppet med giltighet från den 1 juli 1978
skall kunna ändras redan när jämförelsetalet stigit eller gått ned med två
procent efter närmast föregående ändring av beloppet. Motionärerna begär
också förslag om att pensionshöjningar till följd av basbeloppsförändringar
skall ske retroaktivt från den tidpunkt prisstegringen inträffat. Rolf Hagel och
Alf Lövenborg har i motionen 497 ställt yrkanden av samma innebörd som de
i motionen 366.

Pensionskommittén har i sitt ovannämnda betänkande (Pensionsfrågor
m. m., SOU 1977:46) ingående behandlat frågan om den nuvarande indexregleringen
och dess inverkan på pensionerna. Kommittén, som i samband
därmed prövat en framställning från Pensionärernas riksorganisation av
samma innebörd som de nu redovisade yrkandena i motionerna 366 och 497,
framhåller bl. a. att pensionshöjningar, som utlöses genom basbeloppets
höjning, efter den 1 juli 1967 kommer pensionärerna till godo redan andra
månaden efter den under vilken prisförändringen ägt rum. Kommittén
menar för sin del att det nuvarande värdesäkringssystemet ger pensionärerna
ett mycket gott inflationsskydd och att det även vid en internationell
jämförelse framstår som mycket fördelaktigt från pensionärernas synpunkt.
Kommittén anser därför en ändring av indexregleringen i enlighet med
motionärernas förslag inte vara särskilt angelägen.

Pensionskommitténs förslag är efter remissbehandling f. n. föremål för
beredning inom regeringens kansli. Mot bakgrund av vad pensionskommittén
anfört och i avvaktan på den proposition i ämnet som väntas bli
förelagd riksdagen i maj i år anser utskottet sig böra avstyrka bifall till

SfU 1977/78:17

yrkandena om ändringar i nuvarande indexregleringssystem. Av samma
anledning avstyrker utskottet bifall till det yrkande i motionen 440 som går ut
på att riksdagen skyndsamt skall föreläggas förslag till standardsäkring av
pensionsförmånerna.

Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg

Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension är inkomstprövade.
Inkomstprövningen innebär att tillägget skall reduceras med en
tredjedel av den pensionsberättigades inkomst vid sidan av folkpensionen i
den mån sidoinkomsten överstiger för den som är gift 1 500 kr. och för
ensamstående 2 000 kr. Som sidoinkomst räknas inte allmänt barnbidrag,
socialhjälp, ATP som föranlett minskning av pensionstillskott eller barntilllägg,
livränta som avräknats mot ATP och understöd från anförvant.

Lars Wemer m. fl. yrkar i motionen 495 att årsinkomstgränserna för
inkomstprövningen höjs för ensamstående pensionär till 4 000 kr. och för ett
pensionärspar till 6 000 kr. Motionärerna hänvisar till att de nu gällande
inkomstprövningsgränsema fastställdes redan 1969 och att de på intet sätt
svarar mot den penningvärdeförsämring som ägt rum därefter.

Ett yrkande av samma innebörd avvisades av riksdagen förra året på förslag
av socialförsäkringsutskottet i betänkandet SfU 1976/77:19. Utskottet framhöll
bl. a. att den reduktionsfaktor om en tredjedel som skall användas i fråga
om inkomster över årsinkomstgränsema tillämpats bara fr. o. m. 1975 och
menade att genom denna reduktionsfaktor de marginaleffekter som var en
oundviklig följd av avtrappningsreglerna otvivelaktigt hade mildrats för
pensionärer med relativt låga sidoinkomster.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och vill i sammanhanget hänvisa till
att folkpensionärer utan barn efter den 1 januari i år har möjlighet att få
statskommunalt bostadsbidrag när reglerna för detta bidrag ger ett gynnsammare
utfall än reglerna för kommunalt bostadstillägg till folkpension.

På grund av det anförda och då frågan om folkpensionärernas beskattning
tagits upp av 1972 års skatteutredning i dess slutbetänkande (SOU 1977:91)
och numera är föremål för regeringens prövning avstyrker utskottet bifall till
motionen 495.

Handikappersättning

Handikappersättning kan utgå med 30, 45 eller 60 96 av basbeloppet
alltefter omständigheterna i det enskilda fallet och tillkommer försäkrad som,
innan han fyllt 65 år, för avsevärd tid fått sin funktionsförmåga nedsatt i
sådan omfattning, att han antingen i sin dagliga livsföring behöver mera
tidskrävande hjälp av annan eller - för att kunna förvärvsarbeta - behöver
fortlöpande hjälp av annan eller eljest till följd av handikappet får vidkännas

SfU 1977/78:17

betydande merutgifter. Ersättningen till blind utgör för tid före den månad
ålderspension eller hel förtidspension börjar utgå 60 96 av basbeloppet per år.
Därefter utgår 30 96 av basbeloppet om stödbehovet i det särskilda fallet inte
ger anledning till högre ersättning. Även den som är döv eller gravt
hörselskadad har en ovillkorlig rätt till handikappersättning med 30 96 av
basbeloppet.

Vid bedömning av frågan om rätt till ersättning skall enligt gällande regler
den handikappades vård- och hjälpbehov vägas samman med hans merkostnader
till följd av handikappet. Det är således det sammanlagda behovet av
stöd som skall ligga till grund för bedömningen.

Mot handikappersättningen i dess nuvarande utformning har riktats kritik.
Denna har i första hand avsett de för rätten till sådan ersättning grundläggande
rekvisiten nedsatt funktionsförmåga, hjälpbehov och merutgifter.

I propositionen föreslås på grundval av ett betänkande av riksförsäkringsverket
(Erfarenheter av handikappersättningen, Ds S 1977:6) viss utvidgning
av möjligheterna att erhålla handikappersättning. Förslaget innebär i korthet
att vid prövning av rätten till handikappersättning bedömningen av tidsåtgången
för olika hjälpbehov skall kunna ske mer nyanserat än f. n. och att
merutgifter skall kunna beaktas vare sig sådana redan föreligger eller ej. Om
en försäkrad för att i möjligaste mån bemästra följderna av ett handikapp är i
behov av hjälp eller anordningar som medför utgifter skall alltså handikappersättning
kunna medges, förutsatt att utgifterna framstår som rimliga och
motiverade av den försäkrades särskilda behov. Förslaget innebär vidare en
liberalisering av de bestämmelser som reglerar omprövningen av handikappersättning
till blind i samband med att denne tar ut hel eller halv
ålderspension.

Utskottet kan i allt väsentligt biträda förslagen i propositionen. Dessa är,
såvitt utskottet kan bedöma, ägnade att undanröja många av de nackdelar
som tillämpningen av nuvarande bestämmelser inneburit. Utskottet hälsar
också med tillfredsställelse förslaget om att handikappersättning till försäkrade
som vårdas i vissa institutioner skall kunna utbetalas vid vistelse utom
anstalten enligt regler motsvarande dem som gäller i fråga om vårdbidrag.

Departementschefen uppger i propositionen att han har för för avsikt att
senare föreslå regeringen att ge riksförsäkringsverket i uppdrag att göra en
utredning om vilka merutgifter som vid prövning av rätten till handikappersättning
bör beaktas vid olika typer av sjukdomar och handikapp.

I motionerna 432 av Lennart Bladh m. fl. och 1066 av Ove Karlsson och
Barbro Engman framställs yrkanden om att riksförsäkringsverket vid den
sålunda aviserade utredningen särskilt bör beakta vissa typer av sjukdomar. I
motionen 432 pekar motionärerna på de psykiskt utvecklingsstörda, som de
anser bör ha en generell rätt till handikappersättning, medan motionärerna i
motionen 1066 tar upp handikappade som på grund av större operationer - i
motionen nämns bröstcancer - får kroppsförändringar, exempelvis svull -

1* Riksdagen 1977/78. II sami. Nr 17

SfU 1977/78:17

nader i armarna, som är så betydande att dryga merkostnader uppstår för
kläder m. m.

Med anledning av dessa yrkanden vill utskottet erinra om att utskottet
tidigare (jfr SfU 1974:32)- med riksdagens godkännande - avvisat tanken på
att genom en författningsmässig reglering ge rörelsehindrade en generell rätt
till handikappersättning. Utskottet pekade därvid på svårigheterna att
bestämma när ett rörelsehinder skall anses så gravt att det bör ge en generell
rätt till ersättning. Vad utskottet tidigare anfort gäller i hög grad även i fråga
om sådana sjukdomar som avses i motionerna 432 och 1066. Utskottet anser
sig med hänsyn härtill inte kunna biträda yrkandet i motionen 432 om en
generell rätt till handikappersättning för psykiskt utvecklingsstörda.
Yrkandet i motionen 1066 syftar inte till ett schablonavdrag för den kategori
handikappade motionärerna avser. Yrkandet går i stället ut på en prövning av
frågan om och i vad mån de som blivit handikappade till följd av omfattande
operationer och till följd därav har betydande merkostnader men trots detta
kan förvärvsarbeta skall kunna erhålla handikappersättning. Enligt utskottets
mening är innehållet i motionen av den art att den bör prövas av den i
propositionen aviserade utredningen inom riksförsäkringsverket. Utskottet
anser sig därför böra förorda att motionen överlämnas till denna utredning.

Riksförsäkringsverket föreslog i samband med sin tidigare omnämnda
utvärdering av handikappersättningen (Ds S 1977:6) att man vid prövning av
rätten till sådan ersättning skulle beakta kostnader för egen bil utan
hänsynstagande till den kommunala färdtjänsten. Verkets förslag i denna del
skulle ses som ett provisorium i avvaktan på en förbättrad samordning av
samhällets insatser på handikappområdet. Verket ansåg också att man skulle
kunna beakta resor med egen bil för den som inte förvärvsarbetar och föreslog
för sådana fall en schablonersättning om 15 % av basbeloppet. Även denna
ersättning skulle enligt verket kunna medges utan hänsynstagande till om de
försäkrade hade tillgång till färdtjänst.

Riksförsäkringsverkets förslag bemöttes i allmänhet positivt av remissinstanserna.
Försäkringsdomstolen avstyrkte emellertid bifall till verkets
förslag. Domstolen hänvisade därvid till att den minimigräns för de
sammanlagda utgifter som i praxis dras för rätt till handikappersättning
motsvarar 22,5 % av basbeloppet och att ett bifall till verkets förslag därför
skulle kunna leda till att handikappad med bil, som hade merutgifter
avseende annat än bilen, skulle fä handikappersättning så snart dessa
merutgifter uppgick till endast 7,5 % av basbeloppet. Departementschefen,
som godtagit försäkringsdomstolens uppfattning, framhåller i propositionen
att den av honom aviserade översynen av reglerna om vilka merutgifter som
skall beaktas vid prövning av rätten till handikappersättning också bör avse
frågan hur bilkostnader skall beräknas för såväl förvärvsarbetande som andra
försäkrade vilka saknar tillgång till färdtjänst.

Förslaget i propositionen innebär att frågan om ersättning för kostnader för

SfU 1977/78:17

egen bil alltid skall bedömas med hänsynstagande till den kommunala
färdtjänsten. Om det finns tillgång till sådan skall man enligt propositionen
inte kunna vid prövning av rätten till handikappersättning beakta merkostnader
för bil, vare sig fråga är om arbetsresor eller fritidsresor.

Utskottet kan biträda förslaget i propositionen såvitt avser fritidsresor.
Enligt utskottets mening är det rimligt att man vid prövning av ett
rekreationsbehov, som skall tillgodoses inom ramen för en allmän försäkring,
beaktar att den försäkrade har möjlighet att få detta behov tillgodosett på
annat sätt än genom försäkringen. Utskottet anser däremot inte att man utan
vidare kan göra en motsvarande bedömning när det gäller resor som sker i och
för arbetet. Utskottet anser sig därför och med hänsyn till vad som anförts i
motionen 1068 böra förorda att riksförsäkringsverket vid den översyn som
aviserats i propositionen också prövar frågan om beräkning av bilkostnader
för sådana förvärvsarbetande som har tillgång till färdtjänst. Vad utskottet
anfört bör riksdagen ge regeringen till känna.

Mot de delar av förslaget till handikappersättning som utskottet inte tagit
upp till särskild behandling har utskottet inte funnit anledning till erinran.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande uppräkning av folkpensionens grundbelopp att riksdagen
avslår motionen 1977/78:440 yrkandet 1 och motionen
1977/78:497 yrkandet 1 i motsvarande del,

2. beträffande uppräkning av pensionstillskott att riksdagen avslår
motionen 1977/78:497 yrkandet 1 i motsvarande del,

3. beträffande plan för jämställdhet mellan gifta och ogifta i
folkpensionshänseende att riksdagen avslår motionen 1977/
78:1051,

4. beträffande extra pensionstillskott till förtidspensionär efter
pensionsäldersinträdet ali riksdagen med anledning av motionen
1977/78:1063 hos regeringen begäratt motionen överlämnas till
pensionskommittén,

5. beträffande omräkning av basbeloppet m. m. att riksdagen avslår
motionen 1977/78:366 yrkandena 1 och 2 och motionen 1977/
78:497 yrkandet 2,

6. beträffande standardsäkring av pensionsförmånerna att riksdagen
avslår motionen 1977/78:440 yrkandet 2,

7. beträffande inkomstprövningen av hustrutillägg och kommunal!
bostadstillägg att riksdagen avslår motionen 1977/78:495,

8. beträffande handikappersättning för psykiskt utvecklingsstörda att
riksdagen avslår motionen 1977/78:432,

SfU 1977/78:17

9. beträffande handikappersättning för försäkrade som till följd av
kroppsförändringar efter operationer åsamkas merutgifter att
riksdagen med anledning av motionen 1977/78:1066 hos regeringen
begär att motionen överlämnas till den i propositionen
1977/78:100 aviserade utredningen angående merutgifter vid
olika sjukdomar och handikapp,

10. beträffande handikappersättning för försäkrade med egen bil att
riksdagen med anledning av motionen 1977/78:1068 ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

11. att riksdagen antar det vid propositionen fogade förslaget till lag
om ändring av 9 kap. 2, 3 och 5 §§ lagen (1962:381) om allmän
försäkring,

12. att riksdagen med bifall till regeringens under punkten B 5
framlagda förslag till Folkpensioner för budgetåret 1978/79
anvisar ett förslagsanslag av 24 600 000 000 kr.

5. Ersättning till postverket för pensionsutbetalningar. Utskottet tillstyrker
regeringens under punkten B 6 (s. 59-61) framlagda förslag och hemställer

att riksdagen till Ersättning till postverket för pensionsutbetalningar
för budgetåret 1978/79 anvisar ett förslagsanslag av 38 200 000
kr.

6. Bidrag till sjukförsäkringen. Regeringen har under punkten B 7 (s. 61-63)
föreslagit riksdagen att

1. anta inom socialdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i
lagen (1962:382) om allmän försäkring såvitt avser avgift till sjukförsäkringen,

2. till Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1978/79 anvisa ett
förslagsanslag av 3 285 000 000 kr.

Motion

1977/78:1062 av Doris Håvik (s) och Helge Karlsson (s) vari hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen tili känna vad som i motionen
anförts om tandvårdsförsäkringens regler för patienternas högkostnadsskydd.

Utskottet

Fr. o. m. den 1 januari 1974 gäller i Sverige en allmän tandvårdsförsäkring
inordnad i den allmänna sjukförsäkringen och omfattande alla försäkrade
över 19 års ålder, f. n. också åldersgruppen 17-19 år. För försäkringen gäller
en särskild tandvårdstaxa avsedd att vara en maximitaxa såväl för den
behandling som en till försäkringen ansluten tandläkare utför som för den

SfU 1977/78:17

tandvård som ges vid folktandvårdens olika polikliniker och vid de odontologiska
fakulteterna.

Av beloppen i tandvårdstaxan betalar patienten och försäkringen f. n. i
regel hälften vardera. Överstiger den sammanlagda kostnaden för en
behandlingsomgång enligt taxan 1 000 kr. ersätter försäkringen 75 96 av den
del av kostnaden som överstiger nämnda belopp. Kostnaden för vissa
behandlingar, däribland förebyggande åtgärder, ersätts alltid till 75 96 av
försäkringen, medan andra, exempelvis utgifter för ädla metaller och
proteständer, helt faller på försäkringen.

1 propositionen föreslås - med hänvisning till att beloppsgränsen för den
högre ersättningsnivån varit oförändrad sedan tandvårdsförsäkringen
infördes den 1 januari 1974 och till kostnadsutvecklingen därefter - att
beloppsgränsen höjs till 1 500 kr. fr. o. m. den 1 juli 1978.

Doris Håvik och Helge Karlsson framhåller i motionen 1062 att ett viktigt
syfte med tandvårdsförsäkringen var att bereda även försäkrade med
begränsade inkomster möjlighet att genomgå omfattande tandvårdsbehandlingar
och att högkostnadsskyddet i hög grad bidragit till att detta syfte
tillgodosetts. Motionärerna menar att mindre bemedlade patienter redan nu
fått vidkännas en betydande fördyring av sina tandvårdskostnader genom de
allmänna höjningar av tandvårdsarvodena som på grund av kostnadsutvecklingen
genomförts i tandvårdstaxan och de uttalar förvåning över att förslaget
om en försämring av tandvårdsförsäkringens ersättningsregler lagts fram
bara någon vecka efter det regeringen beslutat tillsätta en parlamentarisk
utredning med uppgift bl. a. att utvärdera reglerna om högkostnadsskyddet. I
motionen yrkas att riksdagen skall ge regeringen till känna vad motionärerna
anfört om tandvårdsförsäkringens högkostnadsskydd.

Det nuvarande högkostnadsskyddet inom tandvårdsförsäkringen fastställdes
i samband med riksdagens beslut år 1973 om införande av en allmän
tandvårdsförsäkring. Med hänsyn till kostnadsutvecklingen efter tandvårdsförsäkringens
genomförande kan den höjning av beloppsgränsen som
föreslås i propositionen enligt utskottets mening inte anses oskälig. Utskottet
kan inte heller dela motionärernas uppfattning att höjningen innebär ett
föregripande av arbetet inom den tandvårdsutredning som regeringen
nyligen tillsatt och avstyrker följaktligen bifall till motionen 1062.

Mot den föreslagna höjningen av socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen
fr. o. m. 1979 har utskottet inte funnit anledning till erinran.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1977/78:1062,

2. att riksdagen antar det vid propositionen 1977/78:100 fogade
förslaget till lag om ändring av lagen (1962:381) om allmän
försäkring i vad det inte behandlats under punkten 4 mom. 11
ovan,

3. att riksdagen med bifall till regeringens under punkten B 7
framlagda förslag till Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret
1978/79 anvisar ett förslagsanslag av 3 285 000 000 kr.

SfU 1977/78:17

7. Vissa yrkesskadeersättningar m. m. Utskottet tillstyrker regeringens
under punkten B 8 (s. 63 och 64) framlagda förslag och hemställer

att riksdagen till Vissa yrkesskadeersättningar m. m. för budgetåret
1978/79 anvisar ett förslagsanslag av 1 600 000 kr.

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer m. m.

8 Bidrag till sjukförsäkringen för föräldraförsäkringen. Regeringen har
under punkten C 3 (s. 70 och 71) föreslagit riksdagen att till Bidrag till
sjukförsäkringen för föräldraförsäkringen för budgetåret 1978/79 anvisa ett
förslagsanslag av 360 000 000 kr.

Motionerna

1977/78:327 av Olof Palme m. fl. (s) vari hemställs

1. att riksdagen fattar principbeslut om etappvis genomförande av ett
utbyggnadsprogram för föräldraförsäkringen med det innehåll som angetts i
motionen,

2. att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag vid nästa riksmöte om
föräldraförsäkringen enligt vad som anges i motionen,

1977/78:431 av Kerstin Andersson (c) i Hjärtum och Kerstin Göthberg (c)
vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om ändring av bestämmelserna
om föräldrapenning i enlighet med motionen,

1977/78:436 av Elvy Nilsson m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av lagen om allmän försäkring 4 kap. 8 §, som
gäller ersättning för vård av sjukt barn,

1977/78:438 av Anna-Greta Skantz m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär att bestämmelserna om rätt till föräldrapenning för
tillfällig vård av barn ändras så att ersättningstiden för ensamstående förälder
för besök i förskoleverksamheten får uppgå till två hela eller fyra halva dagar
per år inom ramen för totala antalet ersättningsdagar,

1977/78:439 av Anna-Greta Skantz m. fl. (s) vari hemställs, såvitt avser
yrkandet 2, att studerande som tvingas avstå från studier för att vårda eget
sjukt barn får samma förmåner inom föräldraförsäkringens ram som de som
utför förvärvsarbete.

Yrkandet 1 i motionen 1977/78:439 behandlas i utskottets betänkande SfU
1977/78:18,

1977/78:543 av Yvonne Hedvall (m) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av nuvarande regler för föräldraledighet och
reseersättning i samband med barns vistelse på sjukhus i enlighet med vad i
motionen anförts,

SfU 1977/78:17

1977/78:544 av Iris Mårtensson (s) och Åke Green (s) vari hemställs att
riksdagen beslutar om sådan ändring av reglerna om föräldrapenning för
tillfällig vård av barn som anges i motionen,

1977/78:688 av Gunnar Biörck (m) i Värmdö vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär utredning och förslag till utvidgade möjligheter för
föräldrar till svårt sjuka barn att uppbära sjukpenning/föräldrapenning i
enlighet med vad i motionen anförts,

1977/78:697 av Per-Eric Ringaby m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär utredning i syfte att åstadkomma större likformighet i de
bestämmelser som reglerar rätten til ersättning för vård av barn i samband
med utbildning,

1977/78:701 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen
beslutar

1. att anta följande förslag till lag om ändring i 4 kap. 7,8 och 9 §§ lagen om
allmän försäkring, att gälla fr. o. m. den 1 juli 1978:

Nuvarande lydelse

Motionärernas förslag

7 §

Adoptivföräldrar ha från den dag
de få barnet i sin vård rätt till föräldrapenning
under sammanlagt högst
tvdhundratio dagar om barnet ej har
fyllt fjorton år.

Adoptivföräldrar ha från den dag
de få barnet i sin vård rätt till föräldrapenning
under sammanlagt högst

1. tvåhundra tio dagar om barnet ej
har fyllt sju år,

2. fyrtiofem dagar om barnet har
fyllt sju men ej tio år och båda föräldrarna
eller ensamstående förälder
under minst tvåhundrasjuttio dagar i
följd närmast före den tidpunkt då de
få barnet i sin vård varit eller enligt vad
som sägs i 4 § första stycket bort vara
försäkrade för en sjukpenning som
överstiger garantinivån,

3. tjugu dagar i övriga fall om barnet
ej har fyllt tio år.

Bestämmelserna för barnets födelse.

Första och i 6 §.

Förälder har rätt till föräldrapenning
för tillfällig vård av barn om
barnet ej har fyllt tio år och föräldern
behöver avstå från förvärvsarbete i

Förälder har rätt till föräldrapenning
för tillfällig vård av barn om
barnet ej har fyllt forton år samt
därefter om särskilda medicinska skäl

SfU 1977/78:17

Nuvarande lydelse

samband med

1. sjukdom hos barnet,

2. sjukdom hos barnets ordinarie
vårdare,

3. besök i samhällets förebyggande
barnhälsovård,

4. annat barns födelse,

5. besök i förskoleverksamhet
inom samhällets barnomsorg i vilken
barnet deltar.

Rätt till bar

Motionärernas förslag,

föreligga och föräldern behöver avstå
från förvärvsarbete i samband med

1. sjukdom hos barnet,

2. sjukdom hos barnets ordinarie
vårdare,

3. besök i samhällets förebyggande
barnhälsovård,

4. annat barns födelse,

5. besök i förskoleverksamhet
inom samhällets barnomsorg i vilken
barnet deltar.

födelse.

Föräldrapenning enligt 8 § utgår
för förälder som har barnet i sin vård
eller, om föräldrar gemensamt ha
barn i sin vård, för föräldrarna tillsammans
varje år under högst

1. tolv dagar om i familjen finns ett
barn,

2. femton dagar om i familjen finns
två barn,

3. aderton dagar om i familjen
finns tre eller flera barn.

Av det antal dagar som anges i
första stycket får varje förälder använ -da en dag för ändamål som avses i
8 §5.

Vid beräkning av antalet dagar
med rätt till föräldrapenning enligt
första stycket anses två dagar med
halv föräldrapenning som en dag.

Förälder, som

Föräldrapenning enligt 8 § utgår
för förälder som har barnet i sin vård
eller, om föräldrar gemensamt ha
barn i sin vård, för föräldrarna tillsammans
varje år under högst tjugo
dagar samt därjämte för besök i
förskoleverksamheten fyra dagar för
vart och ett av de barn i familjen som
deltar i förskola.

Vid beräkning av antalet dagar
med rätt till föräldrapenning enligt
första stycket anses två dagar med
halv föräldrapenning som en dag.

Rätt till föräldrapenning kan medges
för tid utöver den som anges iförsta
stycket om barn vistas på sjukhus och
förälders närvaro bedöms som värdefull
för vården av barnet.
första stycket.

2. att hos regeringen hemställa om en utredning i syfte att klarlägga
behovet av en differentiering av antalet dagar med rätt till föräldrapenning för
tillfällig vård av barn,

SfU 1977/78:17

3. att hos regeringen hemställa om förslag till lag beträffande differentieringen
av antalet dagar med rätt till föräldrapenning för tillfällig vård av barn,
grundat på den utredning varom hemställan görs under 2,

4. att uttala att möjligheter snarast bör skapas för att täcka inkomstbortfall i
samband med barns eller ordinarie vårdares sjukdom, utan annan begränsning
än vad som förekommer i lagen om allmän försäkring, vad beträffar
försäkrads rätt till sjukpenning,

5. att hos regeringen hemställa om förslag till särskilda bestämmelser om
föräldrapenning i de fall föräldrar avstår från förvärvsarbete för vård av barn
som drabbats eller är smittbärare av epidemisk sjukdom,

1977/78:1072 av Hans Petersson (fp) i Röstånga vari hemställs att
riksdagen hos regeringen begär att vad som anförts i motionen beaktas vid
översyn av föräldraförsäkringen.

Utskottet

Inledning

Genom 1973 års riksdagsbeslut (prop. 1973:47, SfU 1973:19, rskr 198) om
föräldraförsäkring genomfördes fr. o. m. den 1 januari 1974 betydande
förbättringar av samhällets ekonomiska stöd till barnfamiljer. Föräldraförsäkringen
har efter hand byggts ut genom beslut av riksdagen åren 1974 (prop.
1974:15, SfU 1974:5, rskr 37), 1976 (prop. 1975/76:133, SfU 1975/76:30, rskr
283) och 1977 (prop. 1976/77:117, SfU 1976/77:27, rskr 296) och omfattar
numera föräldrapenning i samband med barns födelse, föräldrapenning för
tillfällig vård av barn och särskild föräldrapenning.

I de förevarande motionerna har framställts yrkanden om utvidgning i
olika hänseenden av föräldraförsäkringen. Med anledning av motionerna vill
utskottet inledningsvis erinra om att en utvärdering av erfarenheterna av
föräldraförsäkringen f. n. pågår inom familjestödsutredningen. Utredningen
avser att inom kort lägga fram ett betänkande med förslag till utbyggnad i
olika hänseenden av föräldraförsäkringen. I förslaget kommer - enligt vad
utskottet inhämtat -att tas upp frågor som aktualiserats i flera av motionerna,
nämligen bl. a. föräldrapenning för förälder med svårt sjuka barn, föräldrapenning
för sammanboende utan gemensamma barn, föräldrapenning för
förälder till barn som är smittbärande och för förälder som medföljer barn till
sjukhus och den åldersgräns hos barnet som bör gälla för rätt till sådan
föräldrapenning. Utskottet är med hänsyn härtill inte berett att - innan
resultatet av familjestödsutredningens överväganden föreligger - ta närmare
ställning till de yrkanden som framställts i motionerna 431 av Kerstin
Andersson i Hjärtum och Kerstin Göthberg, 543 av Yvonne Hedvall, 688 av
Gunnar Biörck i Värmdö och 1072 av Hans Petersson i Röstånga eller till de
yrkanden i motionen 701 av Lars Werner m. fl. som avser antalet ersättningsdagar
för tillfällig vård av barn och föräldrapenning för vård av barn som

SfU 1977/78:17

drabbats eller är smittbärare av epidemisk sjukdom. Utskottet avstyrker
följaktligen bifall till samtliga nu berörda motioner och motionsyrkanden.

I motionen 701 har motionärerna också begärt en utvidgning av adoptivföräldrars
rätt till föräldrapenning i samband med barns ankomst till familjen.
Motionärerna anser att rätten bör gälla till dess barnet fyllt 14 år. I samma
motion yrkas också att riksdagen skall uttala att möjligheter snarast bör
skapas för att täcka inkomstbortfall i samband med barns eller ordinarie
vårdares sjukdom utan annan begränsning än den som gäller i fråga om
försäkrads rätt till sjukpenning. Båda dessa yrkanden avvisades av riksdagen
förra året på förslag av socialförsäkringsutskottet i dess betänkande SfU 1976/
77:27. Vad motionärerna nu anfört utgör enligt utskottets mening inte skäl
för ett ändrat ställningstagande från riksdagens sida. Utskottet vill erinra om
att riksdagen så sent som förra året fattade beslut om en väsentlig utbyggnad
av föräldraförsäkringen genom införande av en särskild föräldrapenning med
en ersättningstid om tre månader, vilka kan disponeras när som helst t. o. m.
barnets första skolår. Förra årets riksdagsbeslut innebar en särskild förbättring
för adoptivföräldrar genom att rätten till föräldrapenning vid barns
ankomst till familjen utvidgades till att avse barn som fyllt högst åtta i stället
för som tidigare barn om högst sju år. Vad särskilt angår frågan om
kompensationsnivån för föräldrapenning för tillfällig vård av barn bör
framhållas att sådan föräldrapenning utgår redan fr. o. m. första frånvarodagen
och att den - inom ramen för ersättningstiden - till beloppet alltid
motsvarar förälderns sjukpenning.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall även till nu berörda yrkanden i
motionen 701.

Adoptivföräldrars rätt till föräldrapenning för tillfällig värd av barn i vissa fall

Fr. o. m. i år är fader berättigad till föräldrapenning för tillfällig vård av barn
redan i samband med första barnets födelse. Han har alltså möjlighet att
under en kortare tid tillsammans med modern vårda det nyfödda barnet.
Någon motsvarande rätt för adoptivföräldrar att vara hemma samtidigt i
samband med det första barnets ankomst till familjen föreligger inte.

Iris Mårtensson och Åke Green anser i motionen 544 det vara av stor vikt
att, i samband med ett adoptivbarns ankomst till en familj, båda adoptivföräldrarna
har ekonomiska möjligheter att vara hemma och se till att
anpassningen av barnet till det nya hemmet kan påbörjas under bästa möjliga
betingelser. Motionärerna begär därför en lagändring av sådant innehåll.

Bestämmelsen om rätt för fader att uppbära föräldrapenning för tillfällig
vård av barn i samband med det första barnets födelse tillkom för att bereda
fader möjlighet att redan från början få kontakt med och delta i skötseln av det
nyfödda barnet. Det ansågs också att faderns närvaro under den första tiden
kunde innebära ett viktigt stöd för modern. Dessa skäl gör sig enligt
utskottets mening inte gällande med samma styrka i fråga om adoptivför -

SfU 1977/78:17

äldrar, eftersom adoptivbarnet i allmänhet torde vara betydligt äldre än det
biologiska barnet när det kommer till det nya hemmet. Utskottet vill erinra
om att adoptivföräldrar redan nu har rätt till föräldrapenning när de för ett
barn i sin vård under 180 dagar om barnet inte fyllt åtta år och under 45 dagar
om barnet fyllt åtta men inte tio år. På grund av det anförda och då ett
införande av en rätt för adoptivföräldrar att uppbära föräldrapenning för
tillfällig vård av barn motsvarande den som tillkommer biologiska föräldrar i
samband med ett barns födelse kan aktualisera ersättningsfrågor i andra fall
där föräldrarna med samma rätt kan göra gällande att de måste vara hemma
för att ta hand om barn anser utskottet sig böra avstyrka bifall till motionen
544.

Föräldrapenning för besök i förskola

Förälder, som för tillfällig vård av barn avstår från förvärvsarbete, har rätt
till föräldrapenning under visst antal dagar per år. Föräldrapenning utgår bl. a.
vid sjukdom hos barnet, besök i barnhälsovård och förskoleverksamhet samt
då fader stannar hemma i samband med barns födelse. Ersättning kan utgå
under 12,15 eller 18 dagar, beroende på antalet barn i familjen. Av dessa dagar
kan varje förälder disponera en hel dag eller två halva dagar om året för besök i
förs kole verksam heten.

Anna-Greta Skantz m. fl. yrkar i motionen 438 sådan ändring av gällande
bestämmelser, att ensamstående förälder får disponera samma antal dagar för
besök i förskoleverksamheten som en familj, dvs. två hela eller fyra halva
dagar per år. Motionärerna framhåller att barn till ensamstående föräldrar
med nuvarande regler inte har samma förutsättningar som andra barn att
introduceras i förskoleverksamheten. Detta anser motionärerna otillfredsställande,
eftersom dessa barn har lika stort behov av förälderns medverkan
som barn med två föräldrar. 1 motionen 701 av Lars Werner m. fl. yrkar
motionärerna att antalet dagar för besök i förskoleverksamhet ändras till fyra
dagar per år för varje barn i familjen. Dessa dagar bör enligt motionärerna utgå
utöver de 20 dagar per år för tillfällig vård av barn varom yrkande ställs i
samma motion.

Rätten till föräldrapenning i samband med besök i förskoleverksamheten
har knutits till förälder. Anledningen härtill är att man ansett att både far och
mor bör aktivt delta i förskolans verksamhet. Enligt utskottets mening torde
en dag per förälder och år i normalfallen vara tillräckligt för att skapa önskvärd
kontakt mellan föräldrarna och denna verksamhet. I den proposition (1975/
76:133) som innehöll förslaget om föräldrapenning vid kontakt med förskoleverksamheten
uppgav departementschefen att familjestödsutredningen
hade för avsikt att senare återkomma till de särskilda frågor som var
förknippade med barnets introduktion i förskola och annan barnomsorg.
Utskottet avstyrker med det anförda såväl motionen 438 som nu berörda
yrkande i motionen 701.

SfU 1977/78:17

Föräldrapenning för deltidsarbetande

För rätt till föräldrapenning för tillfällig vård av barn krävs att den
försäkrade tvingats avstå från förvärvsarbete. Föräldrapenning utgår alltså
inte för ledig dag. Däremot utgår föräldrapenning - i motsats till sjukpenning
- från forsta sjukdagen.

Elvy Nilsson m. fl. begär i motionen 436 en översyn av de bestämmelser
som gäller föräldrapenning för tillfällig vård av sjukt barn. Motionärerna
framhåller att bestämmelserna medför att förälder i vissa fall mister betydligt
mera i arbetsförtjänst än som täcks av försäkringskassan. Detta gäller enligt
motionärerna särskilt i fråga om förälder som arbetar varannan dag och
förälder som uppbär s. k. läsårsarvode och därför inte har någon lön under
sommar- och juluppehåll.

Utskottet vill med anledning av detta motionsyrkande erinra om att
utskottet vid prövning av ett liknande yrkande vid förra riksmötet åberopade
att det inom riksförsäkringsverket pågick en översyn av reglerna om
sjukpenning i syfte att få till stånd en förbättring av de ogynnsamma effekter
som kunde uppstå för delårs- och deltidsarbetande, bl. a. genom att
sjukpenningen kompenserade inkomstbortfall motsvarande en trehundrasextiofemtedel
av årsinkomsten. Till den del den påtalade underkompensationen
från föräldraförsäkringen hänförde sig till detta förhållande kunde
enligt utskottets mening yrkandet i motionen komma att bli tillgodosett.
Däremot ansåg utskottet, med hänsyn till att föräldrapenning utgår redan
fr. o. m. första sjukdagen, inte att det fanns skäl att kompensera den
försäkrade för dagar då vederbörande ändå hade möjlighet att vårda barnet.
Utskottet avstyrkte därför bifall till motionen, och riksdagen följde utskottets
hemställan.

Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla sin ståndpunkt att det för rätt till
föräldrapenning för tillfällig vård av barn bör krävas att föräldern avstår från
förvärvsarbete och att anledning således saknas att kompensera föräldern för
dagar då han/hon ändå haft möjlighet att vårda barnet.

Som utskottet framhöll förra året sammanhänger det av motionärerna
aktualiserade problemet till viss del med sjukpenningens konstruktion.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att sjukförsäkringen inte genomgående
ger ett fullgott skydd mot inkomstbortfall. Särskilt för korttidsanställda
och för dem som arbetar vissa dagar i veckan måste ersättningen anses
mindre tillfredsställande, och detsamma gäller dem som arbetar under viss
del av året.

Utskottet anser sig därför böra förorda att frågan om de deltidsarbetandes
rätt till föräldrapenning blir föremål för översyn. Denna bör enligt utskottets
mening lämpligen bedrivas inom ramen för socialpolitiska samordningsutredningens
utredningsuppdrag. Med det anförda anser utskottet sig ha
besvarat motionen.

SfU 1977/78:17

Föräldrapenning för tillfällig vård av barn i samband med utbildning

För rätt till föräldrapenning för tillfällig vård av barn krävs, som tidigare
nämnts, att föräldern avstår från förvärvsarbete. I praxis har föräldrapenning
inte medgetts den som under utbildning avstår från studier för att vårda
barn.

Anna-Greta Skantz m. fl. framhåller i motionen 439 att det särskilda
vuxenstudiestödet, som beslutas av vuxenutbildningsnämnderna och utbetalas
av försäkringskassorna, avser att göra det möjligt för förvärvsarbetande
att ägna sig åt studier under längre tid utan ekonomiska svårigheter. En
studerande som är frånvarande från studierna på grund av sjukdom mister
inte sitt stöd. En studerande, som däremot måste avstå från studierna mer än
tre dagar för att vårda ett sjukt barn, mister stödet för en halv månad, vilket i
de flesta fall får mycket olyckliga konsekvenser, speciellt för ensamstående
studerande med barn. Motionärerna yrkar att riksdagen hos regeringen skall
begära att studerande som tvingas avstå från studier för att vårda sjukt barn
får samma förmåner inom föräldraförsäkringens ram som de som utför
förvärvsarbete. Ett yrkande av liknande innebörd framställs av Per-Eric
Ringaby m. fl. i motionen 697. Motionärerna framhåller att vid vissa former
av utbildning full lön utgår under utbildningstiden. Om förälder som
genomgår sådan utbildning för vård av sjukt barn tvingas avstå från lön kan
föräldrapenning inte utgå, eftersom föräldern inte anses ha avstått från
förvärvsarbete i samband med vården och detta trots att vederbörande inte får
behålla någon del av lönen under vårddagarna. Motionärerna begär utredning
i syfte att åstadkomma större likformighet i de bestämmelser som reglerar
rätten till ersättning för vård av barn i samband med utbildning.

Utskottet finner de i motionerna framförda synpunkterna värda beaktande.
Deltagare i arbetsmarknadsutbildning har enligt 24 § arbetsmarknadskungörelsen
rätt att behålla utbildningsbidrag vid ledighet för tillfällig vård av
barn i samma omfattning som enligt motsvarande bestämmelser om
föräldrapenning. Det kan enligt utskottets mening inte anses tillfredsställande
att arten av utbildning skall vara avgörande för om ersättning skall
kunna utgå i samband med vården. Det måste likaledes anses otillfredsställande
att förälder som uppbär full lön under utbildningstiden inte skall ha
möjlighet att - om ett barn blir sjukt - erhålla föräldrapenning enbart av den
anledningen att han/hon inte kan anses avstå från förvärvsarbete i samband
med vården och detta så mycket mer som det ofta måste vara en tillfällighet
att en försäkringskassa i dessa fall känner till att föräldern genomgår
utbildning. Enligt utskottets mening kan man med hänsyn härtill ifrågasätta
om inte utbildning bör jämställas med förvärvsarbete i de fall full lön utgår
under utbildningstiden.

Utskottet anser att de i motionerna aktualiserade frågorna bör bli föremål
för prövning. Enligt utskottets mening bör denna lämpligen ske inom ramen
för socialpolitiska samordningsutredningens arbete. Med det anförda anser
utskottet sig ha tillgodosett yrkandena i motionerna.

SfU 1977/78:17

Särskild föräldrapenning m. m.

Före den 1 januari 1978 hade förälder rätt till föräldrapenning under sju
månader i samband med barns födelse. Genom beslut av riksdagen förra året
har fr. o. m. i år införts en rätt till föräldrapenning under ytterligare två
månader. Av den sammanlagda ersättningstiden om nio månader kan tre
månader i enlighet med förälderns önskan tas ut i form av särskild
föräldrapenning t. o. m. barnets första skolår. Den särskilda föräldrapenningen
skall under två månader beräknas på grundval av förälderns aktuella
sjukpenninggrundande inkomst, dock lägst garantinivån. Under den återstående
månaden är ersättningen begränsad till belopp motsvarande garantinivån
elier del därav. Var och en av föräldrarna disponerar en och en halv
månad av den ersättningstid under vilken den särskilda föräldrapenningen
kan utgå. En förälder kan emellertid när han så önskar genom en anmälan till
försäkringskassan avstå från sin rätt till särskild föräldrapenning till förmån
för den andra föräldern. Vid flerbarnsfödsel fördelas den särskilda föräldrapenningen
med lika tid för varje barn. Garantinivån för den särskilda
föräldrapenningen utgör-liksom i fråga om föräldrapenning i samband med
barns födelse och föräldrapenning för tillfällig vård av barn-32 kr. per dag. En
förutsättning för rätt till särskild föräldrapenning med belopp överstigande
garantinivån är att både fadern och modern har en inkomst som berättigar till
sjukpenning över den nivån. 1 fråga om föräldrapenning i samband med barns
födelse gäller att modern måste ha en inkomst överstigande garantinivån för
att fadern skall kunna få ersättning med belopp överstigande den nivån.

Olof Palme m. fl. yrkar i motionen 327 att riksdagen fattar principbeslut om
etappvis genomförande av ett utbyggnadsprogram för föräldraförsäkringen.
Principbeslutet innebär att ersättningstiden successivt förlängs så att den
sammanlagda föräldraledigheten uppgår till tolv månader, att ersättning
under hela ledigheten utgår enligt inkomstbortfallsprincipen, att ersättningstiden
fördelas strikt mellan föräldrarna, att vid flerbarnsfödsel rätten till
särskild föräldrapenning knyts till varje barn, att garantinivån för föräldraförsäkringen
höjs och att rätten till föräldrapenning överstigande garantinivån
knyts till individen. Utöver ett principbeslut begär motionärerna ett
förslag vid nästa riksmöte av angiven innebörd. Detta bör enligt motionärerna
innefatta erforderliga övergångsregler och den överarbetning från
lagtekniska synpunkter som krävs för att lagstiftningen skall bli en sammangjuten
och mindre komplicerad produkt.

I samband med att riksdagen förra året behandlade propositionen (1976/
77:117) med förslag till särskild föräldrapenning väcktes en socialdemokratisk
partimotion av samma innehåll som motionen 327. Utskottet avstyrkte bifall
till motionen på samtliga punkter i sitt betänkande SfU 1976/77:27 och
riksdagen biföll detta avslagsyrkande. Med hänsyn till att bestämmelserna
om särskild föräldrapenning nyligen trätt i kraft och till de förbättringar i
övrigt av föräldraförsäkringen som beslutats vid förra riksmötet anser

SfU 1977/78:17

utskottet att riksdagen saknar anledning att nu binda sig för ett utbyggnadsprogram
för denna försäkring. Utskottet vill erinra om att regeringen - som
ett andra steg i utbyggnaden av föräldraförsäkringen - nyligen förelagt
riksdagen ett förslag om fristående rätt till föräldraledighet för småbarnsföräldrar
och att familjestödsutredningen inom kort avser att lägga ett förslag om
viss utbyggnad av föräldraförsäkringen.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 327.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande adoptivförälders rätt till föräldrapenning (åldersgränsen)
att riksdagen avslår motionen 1977/78:701 yrkandet 1 i
motsvarande del,

2. beträffande adoptivförälders rätt till föräldrapenning för tillfällig
vård av barn i samband med barnets ankomst till familjen att
riksdagen avslår motionen 1977/78:544,

3. beträffande ersättningstid m. m. för föräldrapenning för tillfällig
vård av barn att riksdagen avslår motionen 1977/78:701
yrkandet 1 i motsvarande del samt vrkandena 2, 3, 4 och 5,

4. beträffande översyn av reglerna för föräldraledighet och reseersättning
i samband med barns vistelse på sjukhus att riksdagen
avslår motionen 1977/78:543,

5. beträffande sjukpenning/föräldrapenning för förälder med svårt
sjukt barn att riksdagen avslår motionen 1977/78:688,

6. beträffande föräldrapenning för besök i förskoleverksamhet att
riksdagen avslår motionen 438 och motionen 701 yrkandet 1 i
motsvarande del,

7. beträffande föräldrapenning för vård av friskt barn i vissa fall att
riksdagen avslår motionen 1977/78:431,

8. beträffande föräldrapenning för sammanboende i vissa fall att
riksdagen avslår motionen 1977/78:1072,

9. beträffande föräldrapenning för deltidsarbetande att riksdagen
med anledning av motionen 1977/78:436 hos regeringen begär
att frågan om föräldrapenning för deltidsarbetande blir föremål
för översyn i enlighet med vad utskottet anfört,

10. beträffand e föräldrapenning för förälder som genomgår utbildning
att riksdagen med anledning av motionerna 1977/78:439
yrkandet 2 och 1977/78:697 hos regeringen begär att frågan om
rätt till föräldrapenning för tillfällig vård av barn för förälder som
genomgår utbildning blir föremål för översyn i enlighet med vad
utskottet anfört,

11. beträffande särskild föräldrapenning m. m. att riksdagen avslår
motionen 1977/78:327,

SfU 1977/78:17

12. att riksdagen med bifall till regeringens under punkten C 3
framlagda förslag till Bidrag till sjukförsäkringen för föräldraförsäkringen
för budgetåret 1978/79 anvisar ett förslagsanslag av
360 000 000 kr.

Stockholm den 28 februari 1978

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), Per-Eric Ringaby (m), Arne Magnusson (c),
Helge Karlsson (s), Britta Bergström (fp), Doris Håvik (s). Maj Pehrsson (c),
Eric Marcusson (s). Allan Åkerlind (m). Börje Nilsson (s), Gösta Andersson
(c). Ralf Lindström (s). Elis Andersson (c). Börje Hörnlund (c) och Barbro
Engman (s).

Reservationer

1. belxÅft&nåe, föräldrapenning för besök i förskoleverksamhet (punkten 8 mom.
6 i utskottets hemställan) av Sven Aspling, Helge Karlsson, Doris Håvik, Eric
Marcusson, Börje Nilsson, Ralf Lindström och Barbro Engman (samtliga s)
vilka anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med "Rätten
till” och slutar med ”motionen 701.” bort ha följande lydelse:

Under förarbetena till den föräidraförsäkringsreform som bl. a. innehöll
förslaget om rätt till föräldrapenning i samband med besök i förskoleverksamhet
underströks betydelsen för såväl föräldrar som barn av en nära
samverkan mellan föräldrarna och samhällets barnomsorg och av att
föräldrarna gavs tillfällen att uppleva barnets miljö i förskoleverksamheten.

Rätten till föräldrapenning vid kontakt med förskolan är knuten til!
föräldern. En ensamstående förälder har således möjlighet att - med rätt till
föräldrapenning - ta ledigt från arbetet endast en dag eller två halva dagar per
år för att besöka förskolan. En familj med två föräldrar kan däremot disponera
två hela eller fyra halva dagar om året för sådana besök och få ersättning från
försäkringen.

Som motionärerna framhållit har ett barn till ensamstående förälder enligt
nuvarande regler inte samma möjlighet som barn i familjer med två föräldrar
att introduceras i förskolan. Erfarenheterna visar enligt utskottets mening att
detta är otillfredsställande. Barn till ensamstående förälder måste givetvis
anses ha minst lika stort behov av förälderns medverkan vid förskolekontaktersom
barn med två föräldrar. Nuvarande bestämmelser kan såleds inte i

SfU 1977/78:17

fråga om ensamstående förälder anses tillgodose det behov av kontinuerlig
kontakt med förskoleverksamheten som varit lagstiftningens huvudsyfte.
Och de gör det än mindre i sådana fall då den ensamstående föräldern har fler
än ett barn i förskoleålder.

Med det anförda anser utskottet sig böra biträda yrkandet i motionen 438.
Utskottet avstyrker däremot bifall till yrkandet i motionen 701.

dels att utskottet under punkten 8 mom. 6 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:438 och med avslag
på motionen 1977/78:701 yrkandet 1 i motsvarande del hos
regeringen begär att bestämmelserna om rätt till föräldrapenning
för tillfällig vård av barn ändras så, att ensamstående
förälder - med rätt till föräldrapenning - kan för besök i
förskoleverksamhet disponera två hela eller fyra halva dagar per
år inom ramen för det totala antalet ersättningsdagar.

2. beträffande särskild föräldrapenning (punkten 8 mom. 11 i utskottets
hemställan)av Sven Aspling, Helge Karlsson, Doris Håvik, Eric Marcusson,
Börje Nilsson, Ralf Lindström och Barbro Engman (samtliga s) vilka anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 22 med ”Olof
Palme” och slutar på s. 23 med ”motionen 327.” bort ha följande lydelse:

I samband med behandlingen av propositionen 1976/77:117 som innehöll
förslaget om införande av särskild föräldrapenning väcktes en motion (1976/
77:1572) av Olof Palme m. fl. I denna riktades allvarlig kritik mot den
särskilda föräldrapenningen i den utformning den givits i propositionen.
Kritiken avsåg främst det förhållandet att propositionen inte innehöll några
konkreta förslag till föräldraförsäkringens fortsatta utbyggnad, som gav
föräldrarna mer tid för samvaro med barnen, att den särskilda föräldrapenningen
inte gav full ersättning för inkomstbortfall och att ersättningstiden för
föräldrapenning i samband med barns födelse förkortats från sju till sex
månader. I motionen underströks också att ersättningstiden för den särskilda
föräldrapenningen borde fördelas strikt mellan föräldrarna och ersättningen i
första hand beräknas med utgångpunkt i förälderns sjukpenninggrundande
inkomst om man ville stimulera fäderna att i ökad omfattning ta del i vården
av barnen, och att vid flerbarnsfödsel varje barn i familjen borde medföra rätt
till en i tid angiven föräldraledighet med föräldrapenning.

Yrkandena i den nu förevarande motionen 1977/78:327, också den
undertecknad av Olof Palme m. fl., överensstämmer i huvudsak med de krav
i fråga om föräldraförsäkringens utbyggnad som vid förra riksmötet framfördes
i motionen 1976/77:1572.

Utskottet kan i allt väsentligt ställa sig bakom de i motionen 327 framförda
yrkandena och skälen därför. Genom den successiva utbyggnad av den
särskilda föräldrapenningen som motionärerna föreslår får föräldrarna rätt till
en sammanlagd ersättningsberättigad ledighet under tiden t. o. m. barnens

SfU 1977/78:17

första skolår med tolv månader för varje barn i familjen. Härigenom
tillgodoser man i väsentligt högre mån än nu gällande bestämmelser
lagstiftningens huvudsyfte som är att ge föräldrar större möjligheter till
samvaro med sina barn. Detsamma kan med fog sägas om de förslag i
motionen enligt vilka ersättning under hela ledigheten skall utgå enligt
inkomstbortfallsprincipen och rätten till föräldrapenning överstigande garantinivån
knytas till individen. Utskottet anser sig också böra biträda motionärernas
förslag om en obligatorisk uppdelning mellan föräldrarna av
ersättningstiden för den särskilda föräldrapenningen. Enligt utskottets
mening torde - om man vill skapa ökade möjligheter för föräldrar att på
jämlika villkor delta i arbetsliv och vård av barn - en tvingande regel om
fördelning av ersättningstiden mellan föräldrarna vara en nödvändighet. Det
är enligt utskottets mening angeläget att ett principbeslut om etappvis
genomförande av det i motionen 327 förordade utbyggnadsprogrammet nu
fattas av riksdagen och att det på grundval därav läggs fram förslag vid nästa
riksmöte om föräldraförsäkringen i enlighet med vad som anförts i motionen.
Från de utgångspunkter som utskottet har att företräda finns i detta
sammanhang anledning påpeka att de i motionen 327 berörda frågorna inte
löses genom det förslag som regeringen nyligen förelagt riksdagen om en från
ersättningsfrågan fristående rätt till föräldraledighet.

Med det anförda och då en höjning av garantinivån inom föräldraförsäkringen
med hänsyn till penningvärdeförändringen synes angelägen tillstyrker
utskottet bifall till motionen 327 på samtliga punkter. I enlighet med
motionärernas yrkande bör det förslag till nya bestämmelser som skall
föreläggas riksdagen innefatta såväl de förslag till övergångsregler som
erfordras vid en successiv utbyggnad av föräldraförsäkringen som den
överarbetning från lagteknisk synpunkt som krävs för att lagstiftningen skall
bli så enkel och lättillämpad som möjligt,

dels att utskottet under punkten 8 mom. 11 bort hemställa
att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:327

a. fattar principbeslut om etappvis genomförande av ett utbyggnadsprogram
för föräldraförsäkringen med det innehåll som
angetts i motionen 1977/78:327,

b. hos regeringen anhåller om förslag vid nästa riksmöte om
föräldraförsäkringen enligt vad som anges i nämnda motion.

Särskilda yttranden

1. beträffande handikappersättning för försäkrade med egen bil (punkten 4
mom. 10 i utskottets hemställan) av Sven Aspling, Helge Karlsson, Doris
Håvik, Eric Marcusson, Börje Nilsson, Ralf Lindström och Barbro Engman
(samtliga s) vilka anför:

I motionen 1068 har yrkats att riksdagen hos regeringen skall begära förslag

SfU 1977/78:17

av innebörd att man vid bedömningen av rätten till handikappersättning skall
beakta merkostnader för egen bil oberoende av att den handikappade har
tillgång till kommunal färdtjänst. Utskottet har så till vida tillstyrkt bifall till
motionen, att utskottet förordat att den i propositionen aviserade utredningen
angående beräkning av handikappades bilkostnader i samband med
arbetsresor skall avse även sådana fall där den handikappade har tillgång till
färdtjänst. Vi finnér det - mot bakgrund av att den i motionen aktualiserade
frågan redan prövats i olika sammanhang - beklagligt att utskottet inte ansett
sig kunna tillstyrka fullt bifall till motionen. Med hänsyn till att utskottet
intagit en i princip positiv ståndpunkt till motionen har vi emellertid för dagen
inte något annat yrkande än bifall till utskottets hemställan. Med hänsyn till
vad utskottet anfört förutsätter vi att den aktuella frågan får en snar lösning
som kommer att tillgodose de handikappades berättigade krav på en likformig
och rättvis behandling när det gäller rätten till merkostnader för bil.

2. vid punkten 6 mom. 1 i utskottets hemställan av Sven Aspling, Helge
Karlsson, Doris Håvik, Eric Marcusson, Börje Nilsson, Ralf Lindström och
Barbro Engman (samtliga s) vilka anför:

Regeringen har nyligen tillsatt en parlamentarisk kommitté med uppgift att
se över tandvårdsförsäkringen. Kommittén, som erhållit omfattande direktiv,
skall bl. a.,”mot bakgrund av riksdagens uttalanden” i frågan, undersöka
erfarenheterna av de nuvarande ersättningsreglernas utformning. I
uppdraget ingår att pröva möjligheterna att införa en enhetlig ersättningsnivå.

Vi vill med anledning härav erinra om att socialförsäkringsutskottet i sitt
betänkande SfU 1977/78:5 enhälligt avstyrkt en motion med begäran om
utredning och förslag om införande av en enhetlig ersättning inom tandvårdsförsäkringen.
Till stöd härför har utskottet bl. a. anfört att en enhetlig
ersättning - om man inte vill försämra kompensationen för förebyggande
åtgärder och dessutom vill undvika ett högkostnadsskydd för särskilt dyrbara
behandlingar - skulle behöva fastställas vid en nivå motsvarande 75 % av
totalkostnaden. En sådan reform skulle emellertid enligt utskottet medföra
en ökning av utgifterna för tandvårdsförsäkringen på drygt 230 milj. kr.
räknat i 1976 års kostnader.

Vi finner det mot bakgrund av detta uttalande av socialförsäkringsutskottet
anmärkningsvärt att regeringen - i ett läge då en parlamentarisk
kommitté fått i uppdrag att utreda tandvårdsförsäkringens ersättningsregler -anser det lämpligt att föreslå en höjning av beloppsgränsen för den lägre
ersättningsnivån med 500 kr. till 1 500 kr.

Vi vill understryka att ett av de viktigaste syftena med tandvårdsförsäkringen,
när den infördes, var att bereda även dem med begränsade inkomster
möjligheter att erhålla en ordentlig tandstatus. Om detta syfte skall kunna
tillgodoses är det angeläget att tandvårdsförsäkringens ersättningsregler inte

SfU 1977/78:17

undergår någon reell försämring. Den av regeringen nu föreslagna försämringen
av högkostnadsskyddet är enligt vår mening ett allvarligt föregripande
av den parlamentariska tandvårdsutredningens arbete.

SfU 1977/78:17

Bilaga

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas att 9 kap. 2, 3 och 5 §§ samt 19 kap. 4 S lagen
(1962:381) om allmän försäkring1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap.

2 S

Rätt till handikappersättning tillkommer försäkrad, som fyllt
sexton år och som innan han fyllt sextiofem år för avsevärd tid fått sin
funktionsförmåga nedsatt i sådan omfattning att han

a) i sin dagliga livsföring behöver mera tidskrävande hjälp av annan,

b) för att kunna förvärvsarbeta behöver fortlöpande hjälp av annan
eller

c) eljest får vidkännas betydande c) eljest behöver vidkännas bety merutgifter.

dande merutgifter.

Föreligger behov av hjälp antingen i den dagliga livsföringen och för att
kunna förvärvsarbeta, eller ettdera av eller båda dessa avseenden och
därjämte merutgifter i anledning av handikappet, grundas bedömning av rätt
till handikappersättning på det sammanlagda behovet av stöd.

Vid tillämpning av denna paragraf skall med försäkrad som utför
förvärvsarbete likställas studerande som åtnjuter studiestöd enligt studiestödslagen
(1973:349) eller endast på grund av bestämmelse om behovsprövning
är utesluten från sådan förmån.

Handikappersättning utgår alltid till försäkrad som är blind, döv eller gravt
hörselskadad om blindheten, dövheten eller hörselskadan inträtt innan den
försäkrade uppnått sextiofem års ålder.

3 S

Alltefter hjälpbehovets omfattning eller merutgifternas storlek utgör
handikappersättning för år räknat sextio, fyrtiofem eller trettio procent av
basbeloppet.

Handikappersättning kan begränsas till viss tid. Behovet av handikappersättning
skall omprövas i samband med beslut om förtidspension och då den
försäkrade tillerkännes ålderspension enligt denna lag.

Handikappersättning till försäkrad Handikappersättning till försäkrad
som är blind utgör för tid före den som är blind utgör för tid före den

månad, då ålderspension eller hel månad, då hel ålderspension eller hel

1 Lagen omtryckt 1977:630.

SfU 1977/78:17

Nuvarande lydelse

förtidspension enligt denna lag börjar
utgå, för år räknat sextio procent
av basbeloppet. För tid därefter utgör
ersättningen trettio procent av basbeloppet
om ej stödbehovet ger
anledning till högre ersättning.

Handikappersättning till försäkrad
utgör trettio procent av basbeloppet
högre ersättning.

Föreslagen lydelse

5 §

Vid tillämpning av 2 och 3 §§ skall såsom blind anses den vars synförmåga,
sedan ljusbrytningsfel rättats, är så nedsatt att han saknar ledsyn. Såsom gravt
hörselskadad anses den som med hörapparat saknar möjlighet eller har stora

svårigheter att uppfatta tal.

Vårdas försäkrad i anstalt som
tillhör eller till vars drift utgår bidrag
från staten, kommun eller landstingskommun,
utgives icke handikappersättning.
Detsamma gäller
om den försäkrade vårdas utanför
anstalten genom dess försorg.

Vad i andra stycket föreskrives äger
motsvarande tillämpning beträffande
vårdbidrag. Vistas barn utom anstalten
utan att vårdas genom dess
försorg utgives vårdbidrag för sådan
tid om denna uppgår till minst tio
dagar per kvartal. Skall i sådant fall
vårdbidrag utgivas för del av kalendermånad,
utgår bidraget för varje
dag med en trettiondel av månadsbeloppet
och avrundas till närmaste
hela krontal.

Vårdas någon i anstalt som tillhör
eller till vars drift utgår bidrag från
staten, kommun eller landstingskommun,
utgives icke handikappersättning
eller vårdbidrag. Detsamma
gäller om han vårdas utanför anstalten
genom dess försorg. Vistas någon
utom anstalten utan att vårdas
genom dess försorg, utgives ersättning
för sådan tid om denna uppgår
till minst tio dagar per kvartal. Skall i
sådant fall ersättning utgivas för del
av kalendermånad, utgår ersättningen
för varje dag med en trettiondel av
månadsbeloppet och avrundas till
närmaste hela krontal.

19 kap.

4 §'

Avgift till sjukförsäkringen enligt

1 § eller sjukförsäkringsavgift enligt

2 § skall utgå med nio och sex tiondels
procent av det belopp, varå
avgiften skall beräknas. För försäk -

Avgift till sjukförsäkringen enligt

1 § eller sjukförsäkringsavgift enligt

2 § skall utgå med tio och sex tiondels
procent av det belopp, varå
avgiften skall beräknas. För försäk -

1 Senaste lydelse 1977:368

SfU 1977/78:17

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

rad som på grund av undantagande
enligt 11 kap. 7 § ej omfattas av
sjukpenningförsäkringen eller för
vilken försäkringen enligt 3 kap. 11 §
gäller med karenstid, beräknas dock
avgift enligt 2 § efter den lägre
procentsats som regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande,
myndighet fastställer med hänsyn
till den inverkan undantagandet eller
karenstiden bedömes få på försäkringens
utgifter. Influtna avgifter
fördelas mellan de allmänna försäkringskassorna
till täckande av deras
utgifter under året för sjukförsäkringsförmåner,
inberäknat de utgifter
för läkemedel och kostnader
enligt lagen (1974:525) om ersättning
för viss födelsekontrollerande verksamhet
m. m., som åvila kassorna,
samt för förvaltning, till den del
utgifterna icke täckas av statsbidrag
enligt 7 §. Influtna avgifter skola
även täcka de kostnader som under
året uppkommit för centrala studiestödsnämnden
i anledning av att
återbetalningspliktiga studiemedel,
som belöpa på studerandes sjukperiod,
enligt studiestödslagen
(1973:349) icke skola återbetalas, till
den del kostnaderna icke skola
täckas med statliga medel enligt 7 §
andra stycket. För reglering av överoch
underskott skall finnas en fond,
benämnd allmänna sjukförsäkringsfonden.
Regeringen
fastställer grunderna för överförandet
av medel till och från
fonden.

rad som på grund av undantagande
enligt 11 kap. 7 $ ej omfattas av
sjukpenningförsäkringen eller för
vilken försäkringen enligt 3 kap. 11 §
gäller med karenstid, beräknas dock
avgift enligt 2 § efter den lägre
procentsats som regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande,
myndighet fastställer med hänsyn
till den inverkan undantagandet eller
karenstiden bedömes få på försäkringens
utgifter. Influtna avgifter
fördelas mellan de allmänna försäkringskassorna
till täckande av deras
utgifter under året för sjukförsäkringsförmåner,
inberäknat de utgifter
för läkemedel och kostnader
enligt lagen (1974:525) om ersättning
för viss födelsekontrollerande verksamhet
m. m., som åvila kassorna,
samt för förvaltning, till den del
utgifterna icke täckas av statsbidrag
enligt 7 §. Influtna avgifter skola
även täcka de kostnader som under
året uppkommit för centrala studiestödsnämnden
i anledning av att
återbetalningspliktiga studiemedel,
som belöpa på studerandes sjukperiod,
enligt studiestödslagen
(1973:349) icke skola återbetalas, till
den del kostnaderna icke skola
täckas med statliga medel enligt 7 §
andra stycket. För reglering av överoch
underskott skall finnas en fond,
benämnd allmänna sjukförsäkringsfonden.
Regeringen
fastställer grunderna för överförandet
av medel till och från
fonden.

1 fråga om sjöman som avses i 1 § 1 mom. första stycket lagen (1958:295)om
sjömansskatt beräknas avgiften till sjukförsäkringen enligt procentsats som
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, myndighet fastställer.

SfU 1977/78:17

Procentsatsen skall för visst år utgöra bestämd andel av den i första stycket
angivna procentsatsen. Nämnda andel skall svara mot förhållandet mellan
antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg i
medeltal för den 31 oktober under de tre år, som närmast föregått det år då
procentsatsen fastställes. Hänsyn tages härvid ej till fartyg med en bruttodräktighet
understigande trehundra registerton. Procentsatsen beräknas med
två decimaler.

Denna lag träder i kraft, såvitt avser 9 kap. 2,3 och 5 §§ den 1 juli 1978 och i
övrigt den 1 januari 1979. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om
avgift som avser tid före ikraftträdandet.

GOTAB 57645 Stockholm 1978