SfU 1977/78:12

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1977/78:12

med anledning av propositionen 1977/78:23 om vissa sjukförsäkrings-
och avgiftsfrågor jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1977/78:23 (socialdepartementet) har regeringen

dels föreslagit riksdagen att antaga inom socialdepartementet upprättade
förslag till

1. lag om ändring i lagen (1954:519) om kostnadsfria och prisnedsatta
läkemedel m. m.,

2. lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift,

3. lag om ändring i lagen (1960:77) om byggnadsforskningsavgift,

4. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt

lagen om allmän försäkring, m. m.,

dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts i fråga
om vidgade möjligheter till individuell taxebindning av läkare.

I propositionen föreslås ändringar i reglerna om läkemedelsrabatt för att
möjliggöra prisnedsättning för läkemedel som ges enbart i födelsekontrollerande
syfte även när medlen skrivs ut av barnmorska.

Vidare behandlas frågan om vidgade möjligheter till individuell taxebindning
för vissa privatpraktiserande läkare. En särskild möjlighet till viss högre
taxenivå avses gälla 30 nyetablerade privatpraktiker under ett vart av åren
1978 och 1979.

Slutligen tas också upp vissa frågor om avgränsningen av underlaget för
arbetsgivarnas socialförsäkringsavgifter.

De i propositionen intagna författningsförslagen är följande.

1 Riksdagen 1977/78. II sami. Nr 12

SfU 1977/78:12

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1954:519) om kostnadsfria och prisnedsatta
läkemedel m. m.

Härigenom föreskrives att 3 a § lagen (1954:519) om kostnadsfria och
prisnedsatta läkemedel m. m.1 skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse

3 a

Nuvarande lydelse

Bestämmelserna i 3 § äga motsvarande
tillämpning i fråga om medel
på vilket läkemedelsförordningen
(1962:701) är tillämplig och som
förskrives enbart i födelsekontrollerande
syfte. Vid beräkning av prisnedsättning
får kostnaden för sådant
medel dock ej räknas samman med
kostnaden för läkemedel som avses i

3 8.

Bestämmelserna i 3 § äga motsvarande
tillämpning i fråga om medel
på vilket läkemedelsförordningen
(1962:701) är tillämplig och som förskrives
enbart i födelsekontrollerande
syfte av läkare eller, enligt bestämmelser
som socialstyrelsen meddelar,
av barnmorska. Vid beräkning av
prisnedsättning får kostnaden för
sådant medel dock ej räknas samman
med kostnaden för läkemedel
som avses i 3 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.

1 Lagen omtryckt 1962:405. Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:224.

2 Senaste lydelse 1974:527.

SfU 1977/78:12

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift

Härigenom föreskrives att 3 § lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 8'

Arbetsgivare erlägger årligen arbetarskyddsavgift
med belopp som
motsvarar en tiondels procent av vad
arbetsgivaren under året utgivit som
lön i pengar eller naturaförmåner i
form av kost eller bostad eller, i fall
som avses i 3 kap. 2 $ andra stycket
sista punkten lagen (1962:381) om
allmän försäkring, annan ersättning
för utfört arbete.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagare, vars lön
under året understigit femhundra kronor. Vidare bortses vid denna beräkning
från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243)
om yrkesskadeförsäkring.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för vård
av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen motsvarar
sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt
bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Avgift
erlägges ej heller för lön som arbetsgivare utgivit till barn för arbete utfört i
hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om avgift som belöper på tid före ikraftträdandet.

'Senaste lydelse 1976:80.

1* Riksdagen 1977/78. 11 sam!. Nr 12

SfU 1977/78:12

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:77) om byggnadsforskningsavgift

Härigenom föreskrives att 2 § lagen (1960:77) om byggnadsforskningsavgift1
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Byggnadsforskningsavgift utgår för kalenderår med sju tiondels procent av
den lön i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad, som
arbetsgivare under året utgivit till arbetstagare, för vilken arbetsgivaren skall
påföras avgift enligt lagen om yrkesskadeförsäkring och vilken är att hänföra
till näringsgrenen byggnadsindustri i näringsgrensindelningen för
yrkesskadestatistik.

Vid beräkning av byggnadsforsk- Vid beräkning av byggnadsforskningsavgift
skall hänsyn icke tagas ningsavgift skall hänsyn icke tagas

till arbetstagare, vars lön hos arbets- till arbetstagare, vars lön hos arbetsgivaren
under året ej uppgått till givaren under året ej uppgått till

femhundra kronor. femhundra kronor,e//er lill den som

erhållit ersättning som avses i 3 kap.
2 § andra stycket sista punkten lagen
(1962:381) om allmän försäkring.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för vård
av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen motsvarar
sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt
bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Avgift
erlägges ej heller för lön sorn arbetsgivare utgivit till barn för arbete utfört i
hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej (år ske vid inkomsttaxeringen.

Angående debitering och uppbörd av avgiften gäller vad därom särskilt är
stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.

1 Lagen omtryckt 1962:134. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:793.

2 Senaste lydelse 1976:75.

SfU 1977/78:12

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt
lagen om allmän försäkring, m. m.

Härigenom föreskrives att 2 och 4 §§ lagen (1959:552) om uppbörd av vissa
avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.1 skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2§2

I denna lag förstås med

arbetsgivaravgift: summan av arbetsgivarens avgifter enligt 1 §
första stycket;

avgiftsunderlag: belopp varå avgift, som avses i 1 § första stycket,
skall beräknas för arbetsgivaren;
u t g i f t s å r: det kalenderår för vilket avgiftsunderlag skall bestämmas;
slutlig avgift: arbetsgivaravgift som påföres vid den årliga avgiftsdebiteringen
för nästföregående utgiftsår;

preliminär avgift: belopp som enligt debitering skall erläggas eller
eljest erlägges i avräkning på slutlig avgift;

kvarstående avgift: avgiftsbelopp som återstår att erlägga sedan
preliminär avgift avräknats från slutlig avgift;

tillkommande avgift: arbetsgivaravgift som skall erläggas enligt
beslut om debitering fattat sedan den årliga avgiftsdebiteringen avslutats.

Såvitt gäller beräkning av avgifts- Såvitt gäller beräkning av avgiftsunderlag
för avgift till sjukförsäk- underlag för avgift till sjukförsäk -

ringen, folkpensioneringen, försäkringen
för tilläggspension och arbetsskadeförsäkringen
samt för arbetsgivaravgift
till arbetslöshetsförsäkringen
och det kontanta arbetsmarknadsstödet
skall med lön enligt
denna lag förstås jämväl sådan
ersättning, som enligt 3 kap. 2 §
andra stycket sista punkten och 11
kap. 2 § andra stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring
anses såsom inkomst av anställning.
Vad nu sagts äger dock icke tillämpning
i fall där ersättningen utgått till
utomlands bosatt person och avser

ringen, folkpensioneringen, försäkringen
för tilläggspension och arbetsskadeförsäkringen
samt för arbetarskyddsavgift
och arbetsgivaravgift till
arbetslöshetsförsäkringen och det
kontanta arbetsmarknadsstödet
skall med lön enligt denna lag förstås
jämväl sådan ersättning, som enligt 3
kap. 2 § andra stycket sista punkten
och 11 kap. 2 § andra stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring
anses såsom inkomst av anställning.
Vad nu sagts äger dock icke tillämpning
i fall där ersättningen utgått till
utomlands bosatt person och avser

1 Lagen omtryckt 1974:938. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:938.

2 Senaste lydelse 1977:283.

SfU 1977/78:12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

arbete utom riket eller där bevill- arbete utom riket eller där bevillningsavgift
erlagts enligt lagen ningsavgift erlagts enligt lagen

(1908:128 s. l)om bevillningsavgifter (1908:128 s. 1)om bevillningsavgifter

för särskilda förmåner och rättighe- för särskilda förmåner och rättigheter.
ter.

I fråga om inkomst från fåmansföretag skola föreskrifterna i punkt 13 av
anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) äga motsvarande
tillämpning vid beräkning av avgiftsunderlag.

Vad i 19 kap. 6 § lagen om allmän försäkring föreskrives om avgift som där
avses äger motsvarande tillämpning på annan avgift som uppbäres enligt
förevarande lag.

4 §

Vid bestämmande av avgiftsunderlag skall utöver vad som framgår av de i
1 § angivna författningarna gälla följande.

Värdet av naturaförmån i form av kost eller bostad skall uppskattas efter
regler, som fastställas av riksförsäkringsverket. Vad angår dylika förmåner åt
arbetstagare, som avses i 1 § första stycket lagen om sjömansskatt, skall dock
värdet beräknas efter de grunder, enligt vilka motsvarande naturaförmåner
till ombordanställt manskap som erlagt sjömansskatt värderas vid bestämmande
av pensionsgrundande inkomst.

Avdrag för kostnader, som arbetstagare haft att av sin lön bestrida i
anställningen, må göras i den mån riksförsäkringsverket så medgiver. Sådant
medgivande må lämnas endast om kostnaderna beräknas uppgå till minst en
tiondel av lönen samt må avse arbetstagare i viss verksamhet eller, efter
framställning av arbetsgivare, viss eller vissa arbetstagare.

Ersättning för tjänstgöring i verkskydd
enligt 47 § tredje stycket civilförsvarslagen
(1960:74) skall i den man
ersättningen utgör eller motsvarar
dagpenning icke beaktas vid bestämmande
av avgiftsunderlag.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på
den utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas i fråga
om arbetsgivaravgift som belöper på tid från och med, såvitt avser 4 §, den 1
januari 1977 och i övrigt den 1 januari 1978.

SfU 1977/78:12

Motionerna

I den med anledning av propositionen väckta motionen 1977/78:99 av
Sven Aspling m. fl. (s) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om individuell taxebindning för vissa
privatpraktiserande läkare.

I den under den allmänna motionstiden i år väckta motionen 1976/77:1077
av Nils Carlshamre (m) hemställs att riksdagen hos regeringen begär
utredning och förslag syftande till att de fackliga organisationer vilkas
medlemskårers förvärvsverksamhet väsentligt styrs av den allmänna försäkringens
regelsystem som förhandlings (överläggnings) motpart skall ha statlig
myndighet som inte är tillsyns- och besvärsinstans inom ifrågavarande försäkring.

Utskottet

Enligt beslut av 1974 års riksdag bestäms fr. o. m. den 1 januari 1975
arvodet till privatpraktiserande läkare som är anslutna till den allmänna
sjukförsäkringen av reglerna i läkarvårdstaxan (1974:699). För att undvika att
övergången till taxebindning skulle medföra en oskälig inkomstminskning
för enskilda läkare som tidigare tillämpat en högre arvodesnivå än vad taxan
medgav, infördes vid de nya bestämmelsernas tillkomst övergångsvis en
möjlighet för läkarna att efter individuell prövning ta ut ett i förhållande till
taxans belopp med 10, 20, 30,40 eller 50 % förhöjt arvode. Arvodeshöjning
fick ske i de fall läkaren styrkte att han under 1973 utövat läkaryrket på heltid
och därvid tillämpat ett genomsnittsarvode per besök som översteg det
genomsnittliga läkararvodet för läkare med minst 2 000 patientbesök och haft
kostnader för mottagningen som låg högre än normalt för den specialitet han
utövade. Läkare vid gruppmottagning etablerad före 1973 fick utan särskilt
beslut tillämpa en arvodeshöjning med 50 %. Även efterträdare till sådan
läkare kan under vissa förutsättningar få rätt till samma arvodeshöjning.

I propositionen föreslås en utvidgning av möjligheterna till individuell
taxebindning. Förslaget innebär att försäkringskassa kan besluta om förhöjd
arvodesnivå för nyetablerad praktik, som är gemensam för minst två läkare.
Sådant beslut skall föregås av socialstyrelsens godkännande och bör ges
endast i de fall vederbörande huvudman lämnat sitt samtycke till etableringen.
Beslutet skall gälla för praktik på viss ort. Etableringen bör ske utanför
storstadsområdena och i första hand på orter där behovet av läkare är mindre
väl tillgodosett. Taxenivån för nyetablerade läkare bör ligga högst 20 % över
taxans grundnivå och inte omfatta fler än 30 läkare under ett vart av åren 1978
och 1979.

Den nu föreslagna individuella taxebindningen är avsedd att tillämpas
övergångsvis, och frågan om i vilken takt den skall avvecklas bör enligt
uttalande i propositionen tas upp till prövning i anslutning till det förslag

SfU 1977/78:12

rörande avveckling av den individuella taxebindningen, som riksförsäkringsverket
avser att lägga fram i samband med nästa års taxeöversyn.

I motionen 1977/78:99 av Sven Aspling m. fl. betonar motionärerna
angelägenheten av att den offentliga vården tillförs tillgängliga läkarvårdsresurser.
De uttalar också farhågor för att den föreslagna individuella
taxebindningen kommer att ta välbehövliga resurser från denna vårdsektor
och menar att förslaget i propositionen även på sikt kan medverka till en
överströmning av läkare från offentlig till privat vård, eftersom det skapar
förutsättningar för en allmän press uppåt på taxenivån för privatpraktiserande
läkare. Motionärerna anser dessutom att propositionen på ett olyckligt sätt
föregriper den allsidiga prövning av frågan om de privatpraktiserande
läkarnas framtida ställning som pågår inom hälso- och sjukvårdsutredningen.
Motionärerna vill därför att riksdagen avvisar förslaget.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att den
offentliga vården tillförs erforderliga läkarvårdsresurser. Det är emellertid
lika angeläget att de delar av landet som har brist på läkare förses med sådana.
Förslaget i propositionen syftar främst till att ge de privatläkare som önskar
etablera sig utanför storstadsregionerna ekonomisk möjlighet att göra det.
Den ingående prövning som enligt förslaget måste föregå ett beslut om
individuell taxebindning vid nyetableringar innebär enligt utskottets mening
en tillfredsställande garanti för att propositionens syfte kommer att kunna
tillgodoses. Med hänsyn till att det är en mycket begränsad grupp läkare som
berörs av förslaget anser utskottet motionärernas farhågor för att det kan
medföra en överströmning av läkare från den offentliga till den privata vården
ogrundade. Utskottet tillstyrker därför propositionen i denna del och
avstyrker motionen 1977/78:99.

Utskottet behandlar i detta sammanhang även den under den allmänna
motionstiden i år väckta motionen 1976/77:1077 av Nils Carlshamre, vari
motionären tar upp frågan om riksförsäkringsverkets ställning när det gäller
att bestämma vårdtaxorna inom den allmänna försäkringen för privatpraktiserande
vårdutövare. Motionären anser det vara olämpligt och i strid med
intentionerna bakom lagen om medbestämmande i arbetslivet att den
myndighet som är tillsyns- och bevärsmyndighet inom den allmänna
försäkringen också skall vara förhandlingsmotpart till de fackliga organisationer
vilkas medlemskårers näringsutövning i allt väsentligt är direkt
beroende av försäkringens regelsystem.

I motionen hemställs att riksdagen skall begära utredning och förslag om
att annan statlig myndighet än riksförsäkringsverket skall vara förhandlings(överläggnings)part
i de aktuella frågorna.

Tandvårds-, läkarvårds- och behandlingstaxorna inom den allmänna
försäkringen bestäms av regeringen efter förslag av riksförsäkringsverket.
Verkets förslag föregås av överläggningar mellan verkets representanter och
de företrädare för berörda yrkesutövare och representanter för huvudmännen
på den offentliga vårdsidan, som ingår i de till verket knutna tandvårds- och

SfU 1977/78:12

läkarvårdsdelegationerna. Resultatet av överläggningarna föredras i delegationerna
och redovisas till regeringen i samband med taxeförslaget. Överläggningsordningen
för tandläkarna tillkom i samförstånd med berörda parter
i september 1975 och anmäldes i propositionen 1975/76:44. Verkets styrelse,
som fattat beslut om överläggningsordningen, framhöll i sammanhanget att
frågan om andra former för överläggningarna kunde tas upp om det skulle
visa sig att den nya överläggningsordningen inte gav åsyftat resultat. I
samband med propositionen 1975/76:44 behandlades en motion med
yrkande av innebörd att tandvårdstaxan skulle fastställas genom förhandlingar
med tandläkarna och tandteknikernas fackliga organisationer.
Utskottet avstyrkte motionen med hänvisning till att den nya överläggningsordningen
tillkommit i samförstånd med tandläkarna och tandteknikerna
och att den gav dessa alla möjligheter att få fackliga synpunkter beaktade.
Utskottets uppfattning delades av riksdagen (SfU 1975/76:15).

Utskottet anser inte vad motionären anfört i motionen utgöra skäl att
förorda en ändrad ordning för överläggningarna. Enligt utskottets uppfattning
torde det vara av stort värde för alla parter att riksförsäkringsverket med
sin ingående kännedom om förhållandena inom den allmänna försäkringen
förbereder regeringens beslut om de olika taxorna. Med anledning av att
motionären hänvisat till den nya lagen om medbestämmande i arbetslivet vill
utskottet erinra om att den förevarande propositionen föregåtts av förhandling
enligt 12 § nämnda lag mellan å ena sidan statens förhandlingsråd och å
andra sidan Centralorganisationen SACO/SR och TCO:s statstjänstemannasektion.

Utskottet avstyrker på grund av det anförda bifall till motionen 1976/
77:1077.

Bestämmelserna i lagen (1954:519) om kostnadsfria och prisnedsatta
läkemedel medger prisnedsättning på medel som ordinerats enbart i födelsekontrollerande
syfte om ordinationen gjorts av läkare.

Socialstyrelsen har för avsikt att försöksvis låta barnmorskor, som
utexaminerats efter den 1 januari 1974 eller som genomgått särskild
efterutbildning i antikonception och preventivmedelsrådgivning, ordinera
läkemedel som används i födelsekontrollerande syfte.

För att medlen i fråga skall kunna erhållas till rabatterat pris föreslås i
propositionen en sådan prisnedsättning.

Utskottet har ingen erinran mot den föreslagna författningsändringen.

I propositionen behandlas även vissa frågor om socialförsäkringsavgifter på
uppdragsersättningar och lön till vissa medlemmar av arbetsgivarens familj.
Frågorna har aktualiserats av att lagen om yrkesskadeförsäkring (YFL)
fr. o. m. den 1 juli i år ersatts av lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
(LAF), vilken senare innebär att uppdragstagare och vissa anställda
medlemmar av arbetsgivarens familj blivit försäkrade mot arbetsskada.
Genom en särskild undantagsbestämmelse i LAF är lön till medlemmar av
arbetsgivarens familj inte avgiftspliktig under 1977. Avgiftsplikt för

SfU 1977/78:12

uppdragsersättningarna gäller fr. o. m. den 1 juli 1977 och avgiftsplikten avser
f. n.de flesta socialförsäkringsavgifterna. Undantagna är bl. a. arbetarskyddsavgiften.

Lön till vissa medlemmar av arbetsgivarens familj föreslås bli avgiftspliktig
i fortsättningen, varför någon ytterligare undantagsbestämmelse ej förordas.
Avgiftsplikten för uppdragsersättningarna föreslås bli utvidgad till att gälla
även arbetarskyddsavgiften.

Utskottet har inte något att erinra mot propositionens förslag i nämnda
hänseenden.

I propositionen föreslås slutligen att arbetsgivaravgift inte skall betalas på
dagpenning eller motsvarande del av högre särskild ersättning till verkskyddspersonal.
Utskottet har inte heller i denna del något att erinra mot
förslaget i propositionen.

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. antar de i propositionen framlagda förslagen till

a. lag om ändring i lagen (1954:519) om kostnadsfria och
prisnedsatta läkemedel m. m.,

b. lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift,

c. lag om ändring i lagen (1960:77) om byggnadsforskningsavgift,

d. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa
avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.,

2. beträffande individuell taxebindning av läkare avslår motionen
1977/78:99,

3. beträffande företrädare för staten i överläggningar rörande
ersättningar från den allmänna försäkringen avslår motionen
1976/77:1077.

Stockholm den 7 december 1977

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), Eric Carlsson* (c), Per-Eric Ringaby (m), Gillis
Augustsson (s), Arne Magnusson (c), Helge Karlsson (s), Britta Bergström
(fp). Doris Håvik (s), Maj Pehrsson (c), Eric Marcusson (s), Allan Åkerlind (m),
Gösta Andersson (c), Ralf Lindström (s), Elis Andersson (c) och Barbro
Engman (s).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

SfU 1977/78:12

Reservation

av Sven Aspling, Gillis Augustsson, Helge Karlsson, Doris Håvik, Eric
Marcusson, Ralf Lindström och Barbro Engman (alla s) vilka anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”motionen 1977/78:99” bort ha följande lydelse:

I propositionen har angivits att dets. k. läkarfördelningsprogrammet skulle
innebära att antalet privatläkare fram till 1980 skall vara oförändrat, vilket
innebär ett beräknat ersättningsbehov av 30 läkare årligen. Utskottet finnér
detta vara en felaktig utgångspunkt för förslaget, eftersom läkarfördelningsprogrammet
är ett planeringsinstrument för fördelning av tillgängliga
läkarresurser inom den offentliga vården och i angivna hänseende endast
innebär att man gjort en teknisk avräkning av ett antal läkare, som kan antas
inte komma att bli tillgängliga för fördelning.

Främst den offentliga öppna vården lider fortfarande stor brist på läkare och
ett stort antal nya moderna vårdcentraler kan av denna anledning inte
utnyttjas till fullo. Även inom långtidssjukvården och psykiatrin finns ett
stort antal vakanta läkartjänster. Att i ett sådant läge bygga upp en ny
organisation som med de föreslagna generösa taxebestämmelserna skall
konkurrera med den offentliga vården om läkarna kan enligt utskottets
mening inte anses motiverat. Det är knappast sannolikt - även om motsatsen
hävdas i propositionen - att taxehöjningen kommer att bestå endast under en
övergångstid. Snarare föreligger det risk för att taxehöjningen kommer att
leda till en allmän höjning av hela läkarvårdstaxans nivå och därmed bidra till
en överströmning av läkare från offentlig till privat vård.

Med hänsyn till det anförda och till att förslaget på ett olyckligt sätt
föregriper den allsidiga prövning av privatpraktiserande läkares framtida
ställning som sker genom hälso- och sjukvårdsutredningens pågående arbete
med en helt ny sjukvårdslagstiftning kan utskottet inte ansluta sig till
regeringens förslag. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under punkten 2 bort hemställa att riksdagen
beträffande individuell taxebindning av läkare med bifall till
motionen 1977/78:99 ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

AB 57112 Stockholm 1977