NU 1977/78:73

Näringsutskottets betänkande
1977/78:73

med anledning av propositionen 1977/78:155 om exportkreditfinansiering
m. m. jämte motioner

Ärendet

I propositionen 1977/78:155 (handelsdepartementet) har regeringen föreslagit
riksdagen att dels godta vissa förslag till närmare riktlinjer för och
utformning av åtgärder i fråga om exportkreditfmansiering m. m., dels anta i
propositionen framlagda förslag till lag om exportkreditstöd och lag om
beslutanderätt för svenskt kreditaktiebolag i fråga om exportkredit i vissa fall.
Propositionen har tillkommit i samarbete mellan handels-, budget- och
industridepartementen. Departementschefernas anföranden och förslag
redovisas i bilagorna 1-3 till propositionen.

Med anledning av propositionen har väckts fyra motioner.

Propositionen och motionerna redovisas nedan.

Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats av företrädare för
handelsdepartementet, exportkreditnämnden och Sveriges industriförbund.

Propositionen

Förslag

I anslutning till vad som anförs i bilaga 1 (handelsdepartementet) till
propositionen föreslår regeringen att riksdagen

1. godkänner de riktlinjer för lämnande av exportkrediter som chefen för
handelsdepartementet har förordat,

2. godkänner de riktlinjer för garantigivning vid export som chefen för
handelsdepartementet har förordat,

3. godkänner de riktlinjer för garantigivning avseende säkerheter vid
export som chefen för handelsdepartementet har förordat,

4. medger att staten åtar sig betalningsansvar i form av statsgaranti för
exportkredit till ett belopp av högst 40 000 000 000 kr., varav 11 000 000 000
kr. reserveras för garantigivning på särskilt gynnsamma villkor vid export av
betydelse för u-ländernas ekonomiska utveckling.

1 anslutning till vad som anförs i bilaga 2 (budgetdepartementet) till
propositionen föreslår regeringen att riksdagen antar ett i propositionen
framlagt förslag till lag om exportkreditstöd.

1 Riksdagen 1977178. 17 sami. Nr 73

NU 1977/78:73

I anslutning till vad som anförs i bilaga 3 (industridepartementet) till
propositionen föreslår regeringen att riksdagen

1. antar ett inom industridepartementet upprättat förslag till lag om beslutanderätt
för svenskt kreditaktiebolag i fråga om exportkredit i vissa fall,

2. godkänner de grunder för statsstödd exportkreditgivning inom en ram
av 10 000 000 000 kr. genom AB Svensk Exportkredit som chefen för
industridepartementet har förordat,

3. godkänner de grunder för statsstödd kreditgivning genom Sveriges
Investeringsbank AB som chefen för industridepartementet har förordat,

4. bemyndigar regeringen att i avtal mellan staten och AB Svensk
Exportkredit ikläda staten de ekonomiska förpliktelser avseende kostnadstäckning
för viss kreditgivning vilka chefen för industridepartementet har
angett,

5. bemyndigar regeringen att i anslutning till kreditgivning som Sveriges
Investeringsbank AB bedriver ikläda staten de ekonomiska förpliktelser
avseende kostnadstäckning för viss kreditgivning vilka chefen för industridepartementet
har angett.

Lagförslagen finns i propositionen på s. 102 f. och 124.

Huvudsakligt innehåll

Förslagen i propositionen avser åtgärder för att ge svenska företag ökade
möjligheter att konkurrera på i huvudsak samma villkor som andra länders
företag i fråga om krediter vid export. AB Svensk Exportkredit föreslås få
ökade möjligheter att på internationellt konkurrenskraftiga villkor refinansiera
exportkrediter. Nuvarande exportkreditstöd, som utgår i form av ett
extra avdrag vid inkomsttaxeringen för vissa räntekostnader vid exportkredit,
förlängs och kompletteras samtidigt med ett bidrag för de företag som ej
kan utnyttja avdraget. Vidare föreslås att exportkreditnämndens verksamhet
byggs ut med nya garantiformer samt att ramen för garantigi vning vid export
av särskild betydelse för u-ländernas ekonomiska utveckling utökas.

Motioner

Yrkanden

De motioner som har väckts med anledning av propositionen är
följande:

1977/78:1948 av Inger Lindquist (m), vari hemställs

1. att riksdagen uttalar att de två alternativa systemen görs likvärdiga
genom borttagande av de föreslagna straffavgifterna i SEK-systemet, men
med bevarad möjlighet för regeringen att i ett ändrat marknadsläge minska
subventionsgraden, varvid dock likvärdiga förändringar måste göras i båda

NU 1977/78:73

systemen, så att full parallellitet bevaras,

2. att riksdagen uttalar att båda systemen - utan krav på bevisning om
utländsk statssubventionerad kreditkonkurrens -skall kunna utnyttjas också
vid export till i-landsmarknader,

1977/78:1949 av Ingvar Svanberg m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om

a) ändrad ägarstruktur i AB Svensk Exportkredit (SEK),

b) representation för LO och TCO i styrelserna för SEK och exportkreditnämnden,

1977/78:1950 av Hans Petersson i Röstånga (fp), vari hemställs att
riksdagen uttalar

1. att båda systemen för exportkreditfinansiering skall kunna utnyttjas
också vid export till industriländer och att detta skall kunna ske utan krav på
bevisning om utländsk statssubventionerad kreditkonkurrens,

2. att minimibeloppet för båda systemen för exportkreditfinansiering sätts
till 50 000 kr. i stället för föreslagna 300 000 kr.,

1977/78:1951 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari föreslås att riksdagen

1. hos regeringen hemställer om ett nytt förslag till inriktning av
exportkreditstödet med beaktande av vad som anförts i motionen om att
stödet icke skall ha generell tillämpning,

2. avslår förslaget i propositionen 1977/78:155 till lag om exportkreditstöd,

3. hos regeringen hemställer om förslag till förstatligande av AB Svensk
Exportkredit (SEK).

Motivering

I motionen 1977/78:1948 anförs inledningsvis att den nu framlagda
propositionen innebär att ett aktivt drag har införts i den industripolitik som
hittills av bittert nödtvång i mycket kommit att bestå av selektiva stödåtgärder
för sviktande branscher för att ge rådrum för nödvändiga omstruktureringar.
Motionären är således positivt inställd till förslagets allmänna
inriktning. Hon anser emellertid att det föreslagna systemet brister i två
hänseenden genom att dels inte vara nog enkelt och lättfattligt, dels inte vara
fullt likvärdigt med de kreditsystem som erbjuds konkurrentländernas
exportföretag. Räntestödssystemet är enligt motionären visserligen konkurrensneutralt
så länge refmansieringsräntan inte med fyra procentenheter
överstiger den s. k. consensusräntan men på samma gång svårfattligt. Det är
enligt motionärens uppfattning också tveksamt om systemet kan ge den
behövliga stimulansen ens för stora börsnoterade företag, eftersom exportföretagen
i längden är beroende av att gå med vinst för att kunna komma i
åtnjutande av räntestödet, även om detta utgår i form av räntebidrag. Mot

NU 1977/78:73

SEK-systemet riktar motionären den invändningen att de eventuella krediter
en svensk exportör kan erhålla inom ramen för detta system i allmänhet är
3/4 % dyrare än de krediter konkurrenterna kan erhålla enligt motsvarande
system utomlands. Av dessa 3/4 % utgör 1/4 % den s. k. kostnadsmarginalen,
som kredittagaren haratterlägga till SEK,och 1/2 % en extra kostnad om
krediten beviljas i svenska kronor, vilket oftast krävs av köparen. Motionären
underkänner de argument som framförts för att behålla kostnadsmarginalen i
SEK-systemet, nämligen att man genom att göra detta system mindre
konkurrenskraftigt kan undvika köbildning inom den föreslagna ramen på 10
miljarder kr. och att marginalen skall bidra till att göra SEK vinstgivande.
Köbildning bör undvikas genom att anslagsramen höjs, menar motionären,
som vidare hänvisar till att företag som utnyttjar räntestödssystemet kan låna
svenska kronor hos SEK mot erläggande av SEK:s upplåningskostnad jämte
marginal, vilka kostnader dock är avdragsgilla för låntagaren. Ett kursrisktillägg
på 1/2 % för krediter i svenska kronor medför enligt motionären att
svenska företag för att kunna konkurrera måste inkludera hela räntedifferensen,
3/4 %, i varans pris. Vid en affär med sju års kredittid motsvarar detta
2 % på kontantpriset, vilket är oacceptabelt för de flesta företag. Motionären
menar också att det föreslagna kursrisktillägget är obehövligt så länge staten
bevarar kronans värde i förhållande till utländska valutor. Vidare medför
enligt motionären det förhållandet att två skilda räntenivåer föreslås för de
två systemen att det torde bli omöjligt att få till stånd s. k. ramkreditavtal med
köparen. I motionen hänvisas till att sådana avtal enligt uppgifter från en rad
konkurrentländer haren avsevärd exportfrämjande effekt. I motionen anförs
till sist att en allvarlig nackdel med både räntestöds- och SEK-systemet är att
de inte kan användas för export till i-länder i andra fall än när förekomsten av
utländsk statssubventionerad konkurrens kan göras sannolik. Enligt motionären
torde det endast i ett fåtal fall vara möjligt för det svenska företaget att
påvisa att sådan subventionering förekommer. En omfattande prövning av de
angivna frågorna skulle också medföra en byråkratisk ordning, som strider
mot huvudkravet på enkelhet och lättfattlighet.

Frågan om möjligheten att använda exportkreditstödet vid export till iländer
tas även upp i motionen 1977/78:1950. Motionären framhåller att allt
flera mindre företag under de senaste åren har börjat med export, varvid de i
första hand inriktat sig på länderna i Västeuropa. Kredittider på två år och
längre tid är vanligt förekommande. Motionären anser att exportkreditstöd
bör utgå även i dessa fall och att de utlovade riktlinjerna angående systemets
tillämpning i fråga om i-länder bör ges en liberal utformning. Ett annat skäl
härför skulle enligt motionären vara att många i-länder ger ett omfattande
statligt stöd vid exportkreditgivning till Sverige. Till stöd för sitt yrkande att
beloppsgränsen i systemet bör sänkas från 300 000 till 50 000 kr. anför
motionären att exportkreditnämndens nuvarande praxis innebär att
nämnden för att garantera en affär med endast två års kredittid kräver att

NU 1977/78:73

kontraktsbeloppet skall vara minst 50 000 kr. samt att det torde ha varit
exportkreditutredningens uppfattning att samma gräns skulle tillämpas även
i det nya systemet. Någon anledning att sätta gränsen högre föreligger inte
heller, anförs det i motionen.

I motionen 1977/78:1949 aktualiseras ett par organisatoriska frågor i
regeringsförslaget. Till stöd för sitt yrkande att staten i fortsättningen skall få
ett dominerande ägarinflytande i SEK anförs att exportkreditsystemet
troligen leder till ökad långivning från SEK, vilket medför att staten kommer
att få garantera mot ränte- och kursförluster i ökad omfattning. SEK:s
verksamhet får vidare karaktär av myndighetsutövning. I motionen föreslås
även att LO och TCO ges representation i SEK:s styrelse, i vilken beslut i uppoch
utlåningsärenden bör fattas genom vanliga majoritetsbeslut. Att representanter
för nämnda organisationer bör ingå även i exportkreditnämndens
styrelse motiveras i motionen med den roll exportstödet i fortsättningen får
för sysselsättnings- och näringspolitiken.

I motionen 1977/78:1951 framförs starkt kritiska synpunkter på exportpolitikens
inriktning i de kapitalistiska staterna. Enligt motionärerna är t. ex.
tesen att bl. a. Sveriges framtid ligger i satsningar på ökad export starkt
betänklig. De ifrågasätter om exportkreditstödet skall ha den generella
inriktning som föreslås i propositionen. Stödet bör i stället, enligt motionärernas
uppfattning, användas som ett styrmedel för att främja handeln med
de socialistiska länderna och med u-länderna för att öka länderspridningen i
den svenska utrikeshandeln. Motionärerna framhåller att det är för handeln
med sådana länder som kreditstödet har störst betydelse. Räntestödets
utformning betraktar motionärerna som en icke acceptabel gåva till exportindustrins
kapitalister, ägnad att motverka det näringspolitiska målet att
minska exportberoendet. Att SEK bör helt förstatligas motiverar motionärerna
med att företaget kommer att få pröva frågor som kan komma att
innebära statliga utgifter.

Utskottet

Exportkrediter har kommit att få en växande betydelse i den internationella
handeln och därmed för konkurrensen mellan exportländerna. Detta gäller
framför allt vid export till utvecklingsländer och statshandelsländer. Med
tiden har denna export kommit att avse allt större affärer, för vilka en alltmer
omfattande kreditgivning har kommit i fråga. Detta gäller även för svensk
export.

Företag i Sveriges viktigaste konkurrentländer kan ofta lämna krediter på
mycket gynnsamma villkor, framför allt genom att de har tillgång till
förmånlig refmansiering i kreditinstitut som kan ge exportkredit med statligt
stöd. På det internationella planet har man sökt motverka de ogynnsamma
verkningar som följer av ett långtgående utnyttjande av exportkrediter och

NU 1977/78:73

kreditvillkor som konkurrensmedel. Ett resultat av detta internationella
samarbete utgör den s. k. consensusöverenskommelsen år 1976, vars riktlinjer
gäller förskottets andel, räntesatsens höjd och kredittidens längd. Vid
slutet av år 1977 hade de flesta OECD-länder, däribland Sverige, anslutit sig
till överenskommelsen. Utskottet återkommer i ett senare avsnitt till
överenskommelsens närmare innebörd.

Svenska företag som lämnar exportkrediter har möjlighet att refinansiera
kreditgivningen genom lån i svenska eller utländska banker och kreditinstitut.
Upplåningen sker då på vanliga marknadsmässiga villkor och i
konkurrens med andra upplåningsbehov. Utlandsfinansieringen innefattar
risk för valutakursförändringar. Ränteriskerna är normalt större än vid
inhemsk finansiering, vilken i allmänhet är av mer långfristig karaktär.

Genom olika statliga åtgärder har man under senare år sökt förbättra de
svenska exportörernas konkurrenssituation på exportkreditområdet. Exportkreditnämnden
(EKN) tillhandahåller statliga exportkreditgarantier mot
premieersättning. Den ekonomiska ramen för verksamheten har successivt
vidgats och utgör f. n. 35 miljarder kr. Det halvstatliga AB Svensk
Exportkredit (SEK) medverkar vid finansiering av svensk export genom
direkt kreditgivning. Aktiekapitalet kommer vid halvårsskiftet 1978 att
uppgå till 400 milj. kr. SEK:s utestående exportkrediter uppgick vid slutet av
år 1977 till drygt 3,5 miljarder kr., varav ca 55 96 avsåg refmansiering av
varvskrediter. Medel- och långfristiga exportkrediter lämnas också av
Sveriges Investeringsbank AB. Bankens kreditgivning är koncentrerad till
exportkrediter som övriga kreditinstitut och banker inte kan tillgodose på
grund av kreditens storlek.

Det har emellertid stått klart att svenska exportföretag trots dessa åtgärder
arbetar under mindre gynnsamma betingelser i fråga om exportkreditfinansiering
än företag i flera av våra viktigare konkurrentländer. Med hänsyn
härtill tillkallades i januari 1977 en särskild kommitté, exportkreditutredningen,
med uppdrag att föreslå förbättringar i gällande system för exportkreditstöd.
Utredningens betänkande (Ds H 1978:1) Exportkreditfinansiering
utgör, jämte vissa skrivelser från EKN till regeringen, den huvudsakliga
bakgrunden till innehållet i förevarande proposition. Denna har tillkommit i
samarbete mellan handels-, budget- och industridepartementen. Departementschefernas
anföranden och förslag redovisas i tre bilagor till propositionen.

Exporten har stor betydelse för sysselsättningen och för vårt lands
allmänna ekonomiska utveckling. Det är mot denna bakgrund i hög grad
angeläget att svenska exportföretag tillåts konkurrera på i huvudsak samma
villkor som andra länders företag i fråga om krediter vid export. Det nu
framlagda förslaget är enligt utskottets mening i sina huvuddrag väl ägnat att
tillfredsställa de önskemål som man från exportindustrins sida kan ha på ett
väl fungerande exportkreditfinansieringssystem. Utskottet vill särskilt peka
på att - som en följd av SEK-systemets utformning - möjligheterna ökar för

NU 1977/78:73

svenska företag att uppta lån såväl i svenska kronor som i utländsk valuta
samt att icke vinstgivande exportföretag framdeles skall kunna erhålla
exportkreditbidrag. Utskottet vill även understryka att totalramarna för
garantigivning från EKN och för utlåning via SEK enligt propositionen höjs
väsentligt jämfört med nuvarande läge. Det finns vidare starka skäl att ställa
sig bakom tanken att de två finansieringssystemen - räntestödssystemet och
SEK-systemet - när det gäller förutsättningarna för att erhålla stöd skall vara
så samordnade att det ena systemet inte generellt framstår som ett bättre
alternativ än det andra. Därigenom undviks en icke önskvärd snedbelastning
på exportkreditfinansieringsområdet.

En huvudtanke i motionen 1977/78:1948 är att ett svenskt kreditfinansieringssystem
för att vara acceptabelt skall uppfylla två krav. Det skall vara dels
enkelt att tillämpa, dels fullt likvärdigt med de system som för motsvarande
ändamål tillhandahålls industrin i våra konkurrentländer. Motionären anser
att såväl räntestöds- som SEK-systemet har vissa brister i dessa hänseenden.
Motionen innehåller i denna del ett yrkande att vissa avgifter - kostnadsmarginalen
(eller räntemarginalen) och valutatillägget, tillsammans utgörande
0,75 % av kreditsumman - skall borttagas ur SEK-systemet och att i
fortsättningen de ändringar som kan komma att göras i båda systemen skall
vara fullt likvärdiga sinsemellan. Liknande synpunkter har inför utskottet
framlagts av företrädare för Sveriges industriförbund.

Som utskottet redan anfört har regeringen förordat att de nya reglerna för
erhållande av räntestöd i allt väsentligt samordnas med villkoren enligt SEKsystemet.
Utskottet har ställt sig bakom denna tanke. Den förordade
samordningen har vid kreditstödssystemets utformning kommit till synes på
flera sätt. I båda fallen gäller t. ex. att exportaffären och exportkreditvillkoren
måste uppfylla de krav som tillämpas vid EKN:s garantigivning. En följd
härav är att internationellt tillämpade normer som EKN följer är avgörande i
t. ex. frågor om kredittidens längd och om behandlingen av s. k. lokala
kostnader (prop. s. 91). Räntestöds- och SEK-systemen överensstämmer
vidare såvitt gäller stödets avgränsning till exportmarknaderna. Häri ligger att
restriktivitet skall iakttas såvitt avser export till flertalet industriländer.
Utskottet skall senare återkomma till den sistnämnda frågan. En annan viktig
överensstämmelse mellan de två systemen är att de begränsningar rörande
t. ex. kredittidens längd och refinansieringsräntornas nivå som föreskrivs i
consensusöverenskommelsen skall gälla i båda systemen. Ytterligare en
väsentlig likhet finns. En av förutsättningarna för att räntestöd enligt lagen
om exportkreditstöd skall kunna erhållas är att den exportkredit som lämnas
köparen uppgår till minst 300 000 kr. Motsvarande gräns har i propositionen
uppsatts när det gäller lån från SEK.

Om sålunda en relativt långt gående anpassning av räntestödssystemet har
skett till de normer som skall tillämpas inom SEK-systemet är det dock, som
chefen för budgetdepartementet framhåller i propositionen (s. 91), varken
nödvändigt eller ens möjligt att i alla enskildheter uppnå full överensstäm -

NU 1977/78:73

melse mellan de båda systemen. Till olikheterna mellan systemen enligt den
föreslagna ordningen hör att SEK av exportföretaget skall få ta ut en avgift för
täckning av vissa av SEK:s kostnader i låneärendet, t. ex. administrationskostnader
samt kostnader för konsolidering och för avkastning på eget
kapital. Avgiften (kostnadsmarginalen eller räntemarginalen) skall t. v.
uppgå till 0,25 % av kreditsumman. En annan olikhet är att SEK skall
differentiera utlåningsräntan vid statsstödda exportkrediter i svenska kronor.
Enligt vad som föreslås i propositionen (s. lil) skall lån i svenska kronor
inledningsvis betinga en ränta som är en halv procentenhet högre än vad som
anges i consensusöverenskommelsen. Enligt propositionen erhålls härigenom
en återspegling av skillnaderna i marknadsmässiga räntor.

Utskottet vill först erinra om att SEK är ett aktiebolag och att avsikten är att
SEK skall erhålla full täckning för sina kostnader. I den mån staten inte
förklarat sig beredd att i efterhand täcka uppkomna underskott måste
kostnaderna belasta kredittagaren i form av avgifter e. d. Staten har som
framgår av propositionen (s. 116) redan åtagit sig ett stort kostnadsansvar
såvitt avser SEK-systemet. Enligt utskottets mening är det därför helt rimligt
att ifrågavarande avgifter läggs på kredittagaren/exportören. Härtill kommer
att den extra kostnad som kostnadsmarginal och valutaprovision utgör för
företag som utnyttjar SEK-systemet torde uppvägas av de fördelar som detta
system erbjuder i form av bindande förhandsutfästelser som eliminerar ränteoch
kursriskerna för exportören. Utskottet vill till sist påpeka att regeringen i
propositionen har förbehållit sig möjligheten att senare göra de anpassningar
av villkoren som kan bli nödvändiga sedan närmare erfarenheter av
utvecklingen har vunnits (prop. s. 92, 117) och att det följaktligen inte skall
behöva befaras att målet för den förordade reformen inte skall uppnås. Man
bör i sammanhanget komma ihåg att de statliga stödinsatserna på detta
område föreslås bli av temporär natur och sålunda prövas under en
försöksperiod fram t. o. m. år 1981. På grundval av det anförda avstyrker
utskottet motionen 1977/78:1948 i den del som nu har berörts.

Såväl nyssnämnda motion som motionen 1977/78:1950 innehåller ett
yrkande av innebörd att riksdagen skall uttala att räntestöds- och SEKsystemen
skall kunna utnyttjas även vid export till i-länder och detta utan att
exportföretaget skall behöva visa att konkurrenterna har tillgång till kredit
som subventioneras av utländsk stat. Som motivering till yrkandet anförs att
det endast sällan torde vara möjligt att lyckas bevisa förekomsten av sådan
konkurrens och att en prövning i varje ärende av denna fråga skulle ge
upphov till en tung byråkrati. Ett annat skäl är att behovet av kreditstöd är
stort vid export till just i-länder, eftersom de många mindre företag som de
senaste åren börjat med export i första hand har inriktat sig på länderna i
Västeuropa. Man har även från Industriförbundets sida framfört till utskottet
att det är angeläget att någon begränsning av reglernas tillämpning inte görs
såvitt avser i-länderna.

Exportkreditutredningen fann det inte motiverat att föreslå någon begräns -

NU 1977/78:73

ning av systemets tillämplighet i vad gäller export till olika marknader, ehuru
förslagen förutsattes få störst betydelse för handeln med u-länder och
statshandelsländer. Ett par remissinstanser, kommerskollegium och LO, var
tveksamma inför tanken att systemen skulle få generell giltighet i angivet
avseende. Även chefen för handelsdepartementet anmäler tveksamhet mot
förslaget i denna del, bl. a. med tanke på den begränsning av statsunderstödd
kreditgivning som bör eftersträvas. Med hänsyn till att statsunderstödd
kreditkonkurrens ändock förekommer vid sådan export har han dock inte
velat förorda att ett generellt undantag görs för kreditstöd vid export till iländer.
Enligt hans uppfattning bör dock kreditstöd endast i särskilda fall utgå
vid export till i-länder. Det bör enligt propositionen ankomma på regeringen
att inom ramen för Sveriges handelspolitiska strävanden lämna närmare
riktlinjer i detta avseende.

Utskottet är ense med handelsministern om att det av statsfinansiella skäl
är önskvärt att den statsunderstödda kreditgivningen inte får för stor
omfattning. Det är å andra sidan uppenbart att behovet av statliga krediter
kan vara lika stort när det gäller export till i-länder som när det gäller export
till u-länder, särskilt om exportören tillhör gruppen mindre och medelstora
företag. Någon anledning att - vid sidan av den möjlighet som redan finns för
EKN att lämna garanti vid export av särskild betydelse för u-ländernas
ekonomiska utveckling-göra någon principiell åtskillnad i kredithänseende
mellan i- och u-länder finns knappast. Enligt utskottets mening bör de av
regeringen förutskickade riktlinjerna med hänsyn härtill inte göras alltför
snäva när det gäller möjligheten att bevilja exportkreditstöd vid export till iländer.
Utskottet vill erinra om att systemet t. v. endast skall gälla under en
försöksperiod och att möjligheter finns att efter hand anpassa systemet till
ändrade förutsättningar i fråga om behov av och tillgång på kreditutrymme.
Vad särskilt angår det av motionärerna kritiserade förhållandet att bevisbördan
i fråga om förekomsten av utländsk statssubventionerad konkurrens
ligger på den svenske exportören vill utskottet framhålla att det väsentliga ju
är hur denna i och för sig naturliga ordning tillämpas i praktiken. Det borde
enligt utskottets mening i och för sig vara tillräckligt att exportören kan göra
antagligt att sådan typ av konkurrens föreligger i ett visst fall. Utskottet har
från EKN:s sida inhämtat att EKN har en god uppfattning om vilka villkor
man på olika håll utomlands normalt är beredd att acceptera och att EKN i sin
prövning av garantiärenden godtar motsvarande betalningsvillkor. Någon
ändring av EKN:s praxis härvidlag och någon "skärpning av bevisbördan" för
företagen jämfört med nuvarande läge bör enligt utskottets uppfattning inte
övervägas. Utskottet utgår avslutningsvis ifrån att regeringen noga följer
utvecklingen på området och tar de initiativ till förändringar som kan finnas
påkallade. Utskottet anser dock inte att det finns anledning för riksdagen att
göra något särskilt tillkännagivande i denna fråga. Utskottet avstyrker därför
motionen 1977/78:1948 och motionen 1977/78:1950 i här berörda delar.

Motionen 1977/78:1950 innehåller vidare ett yrkande av innebörd att det

NU 1977/78:73

belopp för vilket statligt kreditstöd kan erhållas lägst skall uppgå till 50 000 kr.
i stället för föreslagna 300 000 kr. Motionären ifrågasätter om det inte var
exportkreditutredningens uppfattning att den lägre beloppsgränsen skulle
tillämpas och anser att en sådan beloppsgräns skulle stå i bättre samklang med
EKN:s hittillsvarande praxis.

Utskottet vill till en början fastslå att redan regeringens förslag innebären
väsentlig sänkning av minimibeloppet, som i dag uppgår till 500 000 kr., och
att sänkningen motiveras av hänsynen till de mindre företagens behov.
Utskottet anser inte att minimibeloppet f. n. bör sänkas ytterligare. Det bör
framhållas att vad det här gäller är förutsättningarna för att erhålla statligt
kreditstöd, att ett annat villkor för detta stöd är att krediten skall ha en löptid
av minst två år samt att sistnämnda villkor används också i consensusöverenskommelsen,
vilken Sverige har förbundit sig att tillämpa. Det torde enligt
vad utskottet har inhämtat från EKN sällan eller aldrig förekomma att
krediter medges för så låga belopp som 50 000 kr. för två år eller mer. Detta
innebär inte att så små krediter inte genom statens försorg kan stödjas på
andra sätt, t. ex. genom EKN:s garantigivning och genom den möjlighet till
finansiering utan subventionering som SEK kan erbjuda. Med hänvisning till
vad nu anförts avstyrker utskottet motionen 1977/78:1950 i denna del.

I motionen 1977/78:1951 framförs allmänt kritiska synpunkter mot flera
grundtankar i propositionen. Innebörden av de båda första yrkandena är att
propositionen skall avslås och att riksdagen skall begära ett nytt förslag om
exportkreditstöd, varvid inriktningen skall vara att stödet inte skall ha
generell geografisk tillämpning utan användas för att styra handeln i riktning
mot u-länderna och statshandelsländerna. Ett tredje yrkande går ut på att
SEK skall förstatligas med hänsyn till att företaget kommer att få pröva frågor
om utgifter för staten.

Av det föregående framgår att utskottet inte har funnit skäl att ifrågasätta
riktigheten av inriktningen av Sveriges exportpolitik i stort och att utskottet
helt ansluter sig till grundtankarna bakom det nu framlagda förslaget.
Utskottets ställningstaganden innebär bl. a. att utskottet inte kan acceptera
att exportkreditstöd bara skall kunna komma i fråga vid export till vissa
länder, t. ex. u-länder och statshandelsländer. Utskottet är inte heller berett
att tillstyrka ett förstatligande av SEK. Utskottet avstyrker därför motionen
1977/78:1951.

1 motionen 1977/78:1949 godtas alla de förslag i fråga om exportkreditstödets
utformning som framläggs i propositionen. Motionärerna anser emellertid
att staten i fortsättningen bör få ett dominerande ägarinflytande i SEK
samt att LO och TCO bör bli representerade i SEK:s och EKN:s styrelser. De
vill också ha en förändring i vad gäller bestämmelserna om beslutsförhet i
SEK:s styrelse. Den förstnämnda synpunkten motiveras med att statens
engagemang i kreditstödverksamheten kommer att öka som en följd av
regeringsförslaget och med att SEK:s verksamhet får viss karaktär av
myndighetsutövning. Förslaget om LO:s och TCO:s styrelserepresentation i

NU 1977/78:73

EKN motiveras med hänvisning till den roll som exportstödet får i bl. a.
sysselsättnings- och näringspolitiken.

SEK:s styrelse består f. n. av elva ledamöter. Av dessa utser staten fem och
bankerna sex. I låneärenden måste enligt bolagsordningen minst åtta av
ledamöterna vara överens för att en ansökan skall beviljas. Under remissbehandlingen
av exportkreditutredningens förslag förordade vissa remissinstanser
- fullmäktige i riksgäldskontoret, statens industriverk, LO och TCO -på samma grunder som motionärerna att staten skulle erhålla majoritetsinflytande
i SEK. TCO ansåg även att SEK:s och EKN:s styrelser borde
kompletteras med representation för LO och TCO. Förslaget rörande SEK:s
styrelsesammansättning avvisas av chefen för industridepartementet (prop.
s. 118) av två skäl, det ena att den myndighetsutövning som läggs på SEK blir
av relativt begränsad omfattning, det andra att systemet i första hand skall
prövas under en försöksperiod.

Utskottet ansluter sig helt till industriministerns uppfattning när det gäller
sammansättningen av SEK:s styrelse. Eftersom varje exportaffär typiskt sett
har en positiv effekt på sysselsättningen och på valutatillströmningen torde i
och för sig någon konflikt mellan partsintressena knappast behöva
uppkomma. Utskottet vill dock understryka att det kan finnas anledning att
återkomma till frågan om statens ägarengagemang i SEK om det nu
föreslagna systemet för exportkreditstöd en gång skall permanentas.

Enligt utskottets uppfattning saknas anledning att nu ta upp frågan
huruvida representanter för löntagarorganisationerna bör ingå i SEK:s
styrelse. Någon förändring i reglerna om styrelsens beslutsmässighet bör inte
heller göras. Likaledes anser utskottet att skäl saknas att nu överväga en
sådan ändring av EKN:s sammansättning som föreslås i motionen. Motionen
1977/78:1949 avstyrks därför.

Av vad utskottet anfört i det föregående framgår sammanfattningsvis att
utskottet ansluter sig till regeringens förslag beträffande inriktningen och
utformningen av exportkreditfinansieringssystemet. Enligt utskottets
uppfattning bör de föreslagna åtgärderna kunna få en gynnsam effekt när det
gäller utvecklingen av svensk export.

Utskottet hemställer

1. beträffande exportkreditstödets inriktning och utformning
att riksdagen avslår motionen 1977/78:1951 yrkandet 1,

2. beträffande riktlinjer för lämnande av exportkrediter

att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:155 bilaga 1
moment 1 och med avslag på

a) motionen 1977/78:1948 yrkandet 1 (om vissa avgifter i SEKsystemet),

b) motionen 1977/78:1948 yrkandet 2 och motionen 1977/

NU 1977/78:73

78:1950 yrkandet 1 (om kreditstöd vid export till industriländer),

c) motionen 1977/78:1950 yrkandet 2 (om minimibelopp vid
exportkreditstöd)

godkänner de riktlinjer för lämnande av exportkrediter som
anges i propositionen,

3. beträffande lagförslag
att riksdagen

a) med avslag på motionen 1977/78:1951 yrkandet 2antardet i
propositionen 1977/78:155 bilaga 2 framlagda förslaget till lag
om exportkreditstöd,

b) antar det i propositionen 1977/78:155 bilaga 3 moment 1
framlagda förslaget till lag om beslutanderätt för svenskt
kreditaktiebolag i fråga om exportkredit i vissa fall,

4. beträffande propositionen i övrigt

att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:155 bilaga 1
momenten 2-4 och bilaga 3 momenten 2-5

a) godkänner de riktlinjer för garantigivning vid export som
anges i propositionen,

b) godkänner de riktlinjer för garantigivning avseende säkerheter
vid export som anges i propositionen,

c) medger att staten åtar sig betalningsansvar i form av
statsgaranti för exportkredit till ett belopp av högst
40 000 000 000 kr., varav 11000 000 000 kr. reserveras för
garantigivning på särskilt gynnsamma villkor vid export av
betydelse för u-ländernas ekonomiska utveckling,

d) godkänner de grunder för statsstödd exportkreditgivning
inom en ram av 10 000 000 000 kr. genom AB Svensk Exportkredit
som anges i propositionen,

e) godkänner de grunder för statsstödd kreditgivning genom
Sveriges Investeringsbank AB som anges i propositionen,

0 bemyndigar regeringen att i avtal mellan staten och AB
Svensk Exportkredit ikläda staten de ekonomiska förpliktelser
avseende kostnadstäckning för viss kreditgivning som anges i
propositionen,

g) bemyndigar regeringen att i anslutning till kreditgivning som
Sveriges Investeringsbank AB bedriver ikläda staten de ekonomiska
förpliktelser avseende kostnadstäckning för viss
kreditgivning som anges i propositionen,

5. beträffande förstatligande av AB Svensk Exportkredit

att riksdagen avslår motionen 1977/78:1951 yrkandet 3,

NU 1977/78:73

6. beträffande statligt ägarinflytande i AB Svensk Exportkredit
att riksdagen avslår motionen 1977/78:1949 yrkandet a,

7. beträffande löntagarrepresentation i exportkreditnämnden och i
styrelsen för AB Svensk Exportkredit

att riksdagen avslår motionen 1977/78:1949 yrkandet b.

Stockholm den 24 maj 1978

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Bengt Sjönell (c), Erik Hovhammar (m),
Hugo Bengtsson (s), Fritz Börjesson (c), Sven Andersson i Örebro (fp), Nils
Erik Wååg (s), Karl-Anders Petersson (c), Rune Ångström (fp), Ingegärd
Oskarsson (c), Lennart Pettersson (s), Sten Svensson (m), Rune Jonsson i
Husum (s), Wivi-Anne Radésjö (s) och Sivert Andersson (s).

Reservationer

av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Lennart Pettersson,
Rune Jonsson i Husum, Wivi-Anne Radesjö och Sivert Andersson (alla s)

1. beträffande statligt ägarinflytande i AB Svensk Exportkredit (mom. 6)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet
ansluter" och slutar med ”skall permanentas” bort ha följande lydelse:

I likhet med de berörda remissinstanserna vill utskottet understryka att
statens risktagande ökar betydligt om det föreslagna systemet genomförs.
Bankernas risktagande kan sägas minska i motsvarande mån. Genom att
SEK i fortsättningen skall fördela statliga medel får dess verksamhet ett inte
obetydligt inslag av myndighetsutövning. Det är inte mer än rimligt att staten
i denna situation får tillsätta en majoritet av representanterna i SEK:s
styrelse.

dels att utskottet under 6 bort hemställa

6. att riksdagen med anledning av motionen 1977/78:1949
yrkandet a som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

NU 1977/78:73

2. beträffande löntagarrepresentation i exportkreditnämnden och i styrelsen för
AB Svensk Exportkredit (mom. 7)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till att omfattningen av EKN:s och SEK:s verksamhet som en
följd av de nu föreslagna åtgärderna kommer att öka betydligt, vilket i sin tur
kommer att få en stark effekt på de sysselsättnings- och näringspolitiska
områdena, anser utskottet det likaså vara motiverat att representanter för
arbetstagarorganisationerna bereds plats i EKN:s och SEK:s styrelser. I SEK:s
styrelse bör, som motionärerna föreslår, beslut i låneärenden fattas med enkel
majoritet. Utskottet föreslår att riksdagen ger regeringen detta till känna som
sin mening. Det sagda innebär att utskottet tillstyrker motionen 1977/
78:1949.

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. att riksdagen med anledning av motionen 1977/78:1949
yrkandet b som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.