NU 1977/78:65

Näringsutskottets betänkande
1977/78:65

med anledning av propositionen 1977/78:100 i vad avser bidrag till
Interamerikanska utvecklingsbanken jämte motion

Ärendet

I propositionen 1977/78:100 bilaga 14 (handelsdepartementet) har regeringen
under punkten B 7 (s. 47-52) föreslagit riksdagen att till Bidrag till
Interamerikanska utvecklingsbanken för budgetåret 1978/79 anvisa ett
förslagsanslag av 5 000 000 kr.

I motionen 1977/78:1310 av Olof Palme m. fl. (s) hemställs att riksdagen 1.

uttalar att Sverige snarast skall utträda ur Interamerikanska utvecklingsbanken,

2. avslår regeringens ovan angivna förslag.

Utrikesutskottet har avgett yttrande (UU 1977/78:3 y) i ärendet (bilaga, s.
11).

Propositionen

Sverige har i september 1977 inträtt som medlem i Interamerikanska
utvecklingsbanken (IDB). Enligt överenskommelsen om svenskt medlemskap
har Sverige tecknat sig för ett kapital om sammanlagt 21,9 milj. dollar,
vilket motsvarar ca 106,6 milj. kr. Av Sveriges kapitaldel utgör ena hälften
aktier som har tecknats i det interregionala kapitalet. Därav skall 1,8 milj.
dollar, dvs. ca 8,8 milj. kr., betalas kontant under sjuårsperioden 1977-1983.
Resterande aktieteckning utgör garantikapital. Den andra hälften av Sveriges
kapitaldel består av en andel i fonden för särskild verksamhet. Likvid för
denna andel skall erläggas kontant under sjuårsperioden 1977-1983. Sverige
har hösten 1977 erlagt drygt 6,5 milj. kr. till IDB och skall år 1978 kontant
betala ca 5 milj. kr.

I propositionen redogörs för Sveriges anslutning till IDB, för bankens
kapital och Sveriges andel däri, för Sveriges röstetal och representation i
banken samt för bankens utlåningsverksamhet under åren 1976 och 1977 -vad beträffar andra halvåret 1977 enligt plan. Sveriges röstetal kommer att
motsvara mindre än 0,2 % av totala röstetalet. I bankens direktion företräds
Sverige tillsammans med sju andra västeuropeiska länder av en västtysk
exekutivdirektör.

1 Riksdagen 1977/78. 17 sami. Nr 65

NU 1977/78:65

Motionen

1 motionen erinras om den kritik som våren 1977 från socialdemokratiskt
håll riktades mot förslaget om att Sverige skulle ansluta sig till IDB. De skäl
som då anfördes är fortfarande giltiga, säger motionärerna. De beräknade
exportvinsterna är betydligt överdrivna, och kostnaderna för medlemskapet
är stora i förhållande till exportökningen. Därtill kommer att medlemskapet i
IDB får återverkningar på Sveriges utrikespolitik och biståndspolitik. Genom
inträde i IDB stöder Sverige indirekt militärdiktaturer och andra förtryckarregimer.
Förutsättningar för ekonomisk och social utveckling saknas i
flertalet av de aktuella länderna under rådande samhällssystem. Dessutom
går en dominerande del av bankens resurser till de rikare länderna i
Latinamerika. Biståndspolitiska motiv kan knappast anföras för ett svenskt
inträde i IDB. Omröstningsreglerna inom banken är sådana att Sverige inte
kan påverka bankens inriktning. Regeringen har inte i budgetpropositionen
kunnat visa att man från svenskt håll under förhandlingarna med banken har
på något sätt lyckats påverka denna i positiv riktning.

Riksdagsbehandlingen av frågan om Sveriges anslutning till IDB

Riksdagen beslöt i juni 1977 bemyndiga regeringen att sluta avtal med IDB
om svenskt medlemskap och att därvid göra åtaganden i fråga om garantikapital
(prop. 1976/77:83, NU 1976/77:47, rskr 1976/77:332).

Beträffande biståndspolitiska och allmänt utrikespolitiska aspekter på
frågan avgav utrikesutskottet yttrande till näringsutskottet. Enligt utrikesutskottets
majoritet uppvisade banken och dess verksamhet både positiva och
negativa drag. Det fanns inte tillräckliga biståndspolitiska motiv för svenskt
deltagande, men detta innebar inte att det var uteslutet med ett inträde i
banken av omsorg om exporten. Det borde vara naturligt för Sverige som
medlem av IDB att sträva efter en ändring av omröstningsreglerna och att
söka påverka bankens utlåningspolitik på sådant sätt att den främjade en
ekonomisk och social utveckling i låntagarländerna. En minoritet inom
utrikesutskottet ansåg att starka utrikespolitiska och biståndspolitiska skäl
talade mot ett svenskt medlemskap i IDB.

Näringsutskottet framhöll att Sverige såsom icke-medlem skulle vara
obehörigt att leverera till IDB-finansierade projekt. Kostnaderna för medlemskap
-enligt ett räkneexempel 80 milj. kr., varav 45 milj. kr. kontant under en
sjuårsperiod - fick vägas mot beräknade inkomster av den export till
Latinamerika som anslutningen till IDB skulle möjliggöra. Dessa kunde
komma att röra sig om mycket stora belopp. Referensvärdet av medverkan i
IDB-projekt kunde bli betydande. Sammanfattningsvis talade ekonomiska
skäl för Sveriges anslutning till IDB. Näringsutskottet tillstyrkte att regeringen
skulle få bemyndigande att förhandla om medlemskap men tilläde:

NU 1977/78:65

Denna tillstyrkan är emellertid inte förbehållslös. Det uppenbara förtryck
och den förföljelse av oppositionella som präglar de flesta latinamerikanska
länder kräver oavlåtlig uppmärksamhet. Det är angeläget att vårt ekonomiska
utbyte med Latinamerika inte kan utnyttjas som ett stöd av regimer som det i
vårt land råder stor enighet om att fördöma. Utskottet förutsätter därför att
regeringen under förhandlingsskedet ytterligare analyserar de aktuella
omständigheterna och värderar de tecken på positiva förändringar i IDB:s
politik som åberopas i propositionen. Om förhandlingarna resulterar i
medlemskap måste IDB:s fortsatta utveckling noga följas från svensk sida.
Som medlem i IDB måste Sverige aktivt verka för förändringar av bankens
institutionella former och utlåningspolitik i sådan riktning att strävandena till
social och ekonomisk utveckling och ökad demokrati i Latinamerika får stöd
från banken. Om bankens politik inte blir sådan att den befordrar långsiktiga
förändringar i positiv riktning bör detta, såsom framhålls i propositionen och
av utrikesutskottet, föranleda att medlemskapet omprövas. Regeringen bör
årligen - lämpligen i samband med sin framställning om erforderligt anslag
för betalningar till IDB - lämna riksdagen en redogörelse för utvecklingen och
de aktuella förhållandena inom bankens verksamhetsområde.

I en reservation anslöt sig de socialdemokratiska ledamöterna till vad
minoriteten inom utrikesutskottet hade uttalat. De sade sammanfattningsvis:
”Ekonomiskt sett är ett svenskt inträde i IDB en relativt kostsam
spekulation i mycket osäkra exportmöjligheter. I ett vidare perspektiv
framstår denna åtgärd som ett flagrant brott mot principer som bör vara
grundläggande för vår handelspolitik.”

Senare riksdagsdebatter om IDB

Handelsminister Burenstam Linder besvarade den 21 november 1977 (RD
1977/78:31 s. 75)en interpellation (1977/78:46) om IDB:s utlåningspolitik av
Per Gahrton (fp). Denne hade frågat på vilket sätt regeringen under
förhandlingarna om IDB-medlemskapet ytterligare hade analyserat de
aktuella omständigheterna och värderat de tecken på positiva förändringar i
IDB:s politik som hade åberopats i propositionen 1976/77:83.

Handelsministern meddelade att ytterligare uppgifter örn bankens politik
hade insamlats under förhandlingsskedet. Bland de dokument som hade
insamlats och studerats var bankens årsrapport för 1976 tillsammans med de
uttalanden som hade gjorts vid bankens årsmöte samt dokument som var
styrande för bankens långsiktiga policy och interna bankdokument över
planerad verksamhet. Dessutom hade samtal förts med representanter för
banken och för vissa medlemsländer.

Under riksdagsbehandlingen av propositionen med förslag till exportfrämjande
åtgärder avseende u-länder hade, sade handelsministern, särskilt tagits
upp frågan om bankens satsning på de minst utvecklade länderna och på den
sociala infrastrukturen, till vilken räknas vatten- och avloppssystem, stadsutveckling,
sjuk- och hälsovård m. m. Bankens policy att öka insatserna i
denna riktning bekräftades enligt handelsministern ytterligare i det material

NU 1977/78:65

som hade samlats in. En rad uppgifter om utlåningen, dess länderfördelning
och dess inriktning lämnades till belysning av detta.

Interpellanten menade att dessa uppgifter i sin huvuddel var kända redan
när riksdagsbeslutet fattades. Det stöd till strävandena till social och
ekonomisk utveckling och ökad demokrati i Latinamerika som näringsutskottet
hade uttalat sig för var f. ö., sade interpellanten, inte med säkerhet
detsamma som stöd till de fattigaste länderna.

Den 17 januari 1978 (RD 1977/78:61 s. 71) besvarade handelsministern en
fråga (1977/78:213) rörande IDB av Bertil Måbrink (vpk). Frågan gällde om
handelsministern ämnade vidta åtgärder för att ompröva Sveriges medlemskap
i IDB. Den var ställd mot bakgrund av att IDB kort dessförinnan efter
omröstning bland medlemsländerna hade beviljat Argentina och Chile vissa
lån som Sverige motsatte sig. Handelsministern hänvisade till redogörelsen i
budgetpropositionen och uttalade att regeringen avsåg att även i fortsättningen
på olika vägar göra svenska synpunkter gällande. Dessa ansträngningar
måste, sade handelsministern, i denna organisation liksom i andra
internationella fora ske i medvetande om att det svenska inflytandet är
begränsat men att vi likväl genom vår närvaro och vårt aktiva deltagande kan
påverka utvecklingen på längre sikt. I svaret påpekades också att de åsyftade
lånen inte innehöll något biståndsinslag utan hade beviljats på rent kommersiella
villkor.

I riksdagens utrikes-, handels- och valutapolitiska debatt den 15 mars 1978
berördes IDB av Mats Hellström (s) och utrikesminister Karin Söder (RD
1977/78:96 s. 87-90).

Mats Hellström riktade kritik mot IDB:s utlåningspolitik. Under 1977
hade, hävdade han, en ökad andel av lånen gått till de rika länderna. Ett antal
militärdiktaturer hade ökat sin andel av lånen. Talaren efterlyste vidare en
redovisning av hur regeringen såg på en av IDB:s ledning aktualiserad ökning
av medlemsländernas kapitalinsatser.

Utrikesministern hävdade att Sverige under den tid det varit medlem i IDB
hade kunnat i hög grad påverka utlåningen till de länder som nämnts av Mats
Hellström. En del låneansökningar hade dragits tillbaka. Varje lån analyserades
mycket noggrant från svensk sida. Frågan om ökad kapitalinsats hade
inte diskuterats av regeringen.

Kompletterande uppgifter

Näringsutskottet har vid sin behandling av ärendet haft tillgång till nyare
material än det som kunnat redovisas i propositionen. Det rör sig om IDB:s
årsberättelse för år 1977, en förteckning över projekt som har godkänts av
IDB:s styrelse under år 1977 (med en summarisk utvärdering av 1977 års
program) och styrelsens program för aktiviteter under år 1978. De uppgifter
om IDB:s utlåningsverksamhet som lämnas i propositionen kan på grundval

NU 1977/78:65

därav kompletteras med följande.

Den totala beviljade utlåningen uppgick år 1977 till 1 809 milj. dollar. Därav
finansierades 61 96 från de ordinarie och interregionala kapitalen med viss
kompletterande finansiering och 32 96 från fonden för särskild verksamhet.

lDB:s utlåning resp. planerade utlåning fördelad på olika grupper av länder
för åren 1976-1978 framgår av följande tabell, som kompletterar tabell 1 i
propositionen (bil. 14 s. 51). De olika ländergrupperna definieras i propositionen.
Grupp D omfattar emellertid numera tio länder, sedan Guyana har
tillkommit under år 1977.

Län från IDB: procentuell fördelning pä ländergrupper

	1976	1977	1978
	utfall	utfall	plan
Grupp A: Mera utvecklade länder	41	52	40
Grupp B: Medelutvecklade länder	21	9	13
Grupp C: Länder med begränsad	8	14	12
marknad
Grupp D: Mindre utvecklade län-	28	25	35
der
Regionala projekt	2	-	-
Totalt	100	100	100

De tio fattigaste ländernas andel av fonden för särskild verksamhet uppgick
under år 1977 till 55 96. Utlåningen till Chile och Peru har till följd av speciella
förhållanden i dessa länder varit mycket låg; mer än 70 96 av utlåningen i
grupp B har gått till det tredje landet i gruppen, Colombia.

Totalt gick under år 1977 av IDB:s utlåning 20 96 till jordbruk och fiske,
26 96 till industri m. m., 23 96 till energi, 9 96 till transporter och kommunikationer,
19 96 till social infrastruktur (hälsovård, utbildning m. m.)och3 96
till andra ändamål. Bistånd - vid sidan av låneverksamheten - till tekniskt
samarbete, projektering o. d. lämnades med totalt 44,5 milj. dollar.

För år 1978 planeras en utlåning om totalt 2 050 milj. dollar. Detta år är det
sista i den nuvarande programperioden, 1975-1978. Fonden för särskild
verksamhet beräknas tillhandahålla 47 96 av utlåningen år 1978.

Vissa allmänna riktlinjer för verksamheten åren 1979-1982 har dragits upp
av lDB:s styrelse. Enligt dessa skulle utlåningen fördelas på olika investeringsområden
på följande sätt: grundläggande mänskliga behov (föda,
hälsovård, utbildning) 40 96, energi (vattenkraft, geotermisk energi) 25 96,
exportutvidgning och importsubstitution (industri) 20 96 och övrigt (transporter,
kommunikationer m. m.) 15 96.

NU 1977/78:65

Utskottet

Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB) har till uppgift att bidra till en
ökad ekonomisk utveckling av de latinamerikanska medlemsländerna.
Våren 1977 gav riksdagen bemyndigande åt regeringen att sluta avtal om
svenskt medlemskap i IDB och göra vissa ekonomiska åtaganden i samband
därmed. Vad som hade gjort frågan om Sveriges medlemskap i IDB aktuell
var särskilt att enligt nya regler, som hade trätt i kraft år 1976, upphandlingen
för projekt som helt eller delvis finansieras genom medel från IDB är
begränsad till bankens medlemsländer.

Som har redovisats i det föregående var beslutet att Sverige skulle ansluta
sig till IDB kontroversiellt. Utrikespolitiska och biståndspolitiska skäl
anfördes mot IDB-anslutningen. Näringsutskottets majoritet angav vissa
förbehåll för sin tillstyrkan. Regeringen borde under det skede då man
förhandlade med IDB ytterligare analysera de aktuella omständigheterna och
värdera de tecken på positiva förändringar i IDB:s politik som hade åberopats i
propositionen.

Förhandlingarna med IDB fördes under sommaren 1977 och resulterade i
att en överenskommelse om svenskt medlemskap undertecknades i september.
I sin redogörelse i budgetpropositionen uttalar handelsministern att det
genom dokument och samtal under förhandlingsskedet blev bekräftat att
IDB avsåg att öka sina insatser till de minst utvecklade länderna och den
fattigare befolkningen i regionen.

Den punkt i budgetpropositionen som behandlas här gäller medelsanvisning
för bidrag till IDB under budgetåret 1978/79. Det erforderliga beloppet
beräknas till 5 milj. kr. Detta förslag avvisas i motionen 1977/78:1310.
Motionärernas primära yrkande är att riksdagen skall uttala att Sverige
snarast skall utträda ur IDB. De åberopar sin kritik förra året mot förslaget om
IDB-anslutning och tillägger att regeringen inte i budgetpropositionen har
kunnat visa att man under förhandlingarna på något sätt har lyckats påverka
banken i positiv riktning.

I utrikesutskottets yttrande i ärendet hänvisar majoriteten till ställningstagandet
våren 1977 och finner att det inte har tillkommit några omständigheter
som skulle föranleda att Sverige nu drar sig ur sitt medlemskap i IDB.
Minoriteten hävdar å sin sida att de argument som för ett år sedan anfördes
mot inträde i IDB snarast har ökat i styrka genom utvecklingen i banken
under år 1977.

Sveriges anslutning till IDB motiverades främst med de exportmöjligheter
som medlemskapet skulle föra med sig. Det föreligger nu uppgifter om att ett
par order inom ramen för IDB-finansierade projekt redan har gått till Sverige
och att flera svenska företag deltar i anbudsgivning som bedöms ge utsikter
till avsevärda leveranser. Motståndarna till IDB-anslutningen hävdade att
exportmöjligheterna var osäkra och att nettovärdet av den export som kunde
komma till stånd skulle bli ringa i förhållande till kostnaderna för medlem -

NU 1977/78:65

skåpet. Mot bakgrund av de affärskontakter som har etablerats framstår det
som osannolikt att denna pessimistiska uppfattning kommer att visa sig
välgrundad. Om IDB-medlemskapet skall sättas i fråga får det vara av andra
skäl. Som utskottet framhöll förra året kan utrikespolitiska krav innebära
restriktioner för engagemang som är invändningsfria från ekonomisk
synpunkt.

När utskottet våren 1977 tillstyrkte IDB-anslutningen var det, som ovan
sagts, med vissa förbehåll. I budgetpropositionen redovisas de bedömningar
som regeringen har gjort med anledning därav. Det anförs också att lDB:s
utlåningsverksamhet noga följs av regeringen och att denna anser sig ha fått
god insyn i banken och möjlighet att påverka låneinriktningen då banken
skall ta ställning till enskilda lån.

Minoriteten inom utrikesutskottet riktar invändningar mot regeringens
redogörelse. Den klandrar regeringen för att lämna vilseledande uppgifter om
de 15 fattigaste ländernas andel av lånen. Vidare hävdar den att inriktningen
av lånen under den tid som Sverige har varit medlem i banken har ytterligare
förskjutits mot rikare länder och länder som styrs av militärdiktaturer.
Kritiken synes delvis föranledd av att de i IDB:s lånestatistik förekommande
grupperna "länder med begränsad marknad” och "mindre utvecklade
länder” i propositionen har betecknats som de 15 (numera 16) fattigaste
länderna. Utrikesutskottets minoritet torde mena att en beräkning grundad
på bruttonationalprodukten per capita i olika länder ger annat utfall.

Utvecklingen inom IDB - och Sveriges möjligheter att påverka denna -måste enligt näringsutskottets mening ses på längre sikt. Utskottet ansluter
sig till regeringens bedömning att de vid riksdagsbeslutet angivna förutsättningarna
för svenskt inträde i IDB var uppfyllda när anslutningen skedde.
Det var som ovan sagts i september 1977 som Sveriges medlemskap tog sin
början. Uppenbarligen kan därför inte iakttagelser rörande IDB:s utlåningsverksamhet
under hela år 1977 tas till intäkt för omdömen om Sveriges större
eller mindre framgång i att hävda sina ståndpunkter inom organisationen.

Utskottet vill över huvud taget varna för slutsatser baserade på marginella
förskjutningar i relationer mellan olika låntagargrupper och olika låneändamål
under en begränsad tidrymd. Utfallet under en viss period kan avvika
från det planerade till följd av att en del projekt har försenats eller måst helt
inställas. Vid utvärdering av IDB:s verksamhet måste man ta hänsyn bl. a. till
låntagarländernas ekonomi och politiska förhållanden och till inriktningen av
de projekt som lånen avser. När det gäller lån till länder på högre
utvecklingsnivå uppkommer frågan om IDB har uppfyllt sina ambitioner att i
sådana länder lägga speciell vikt vid att stödja underutvecklade regioner och
sämre ställda grupper bland invånarna. Det kan inte uteslutas att vissa
projekt, t. ex. på utbildningsområdet, är att bedöma positivt även när de avser
länder med en regim som inte kan godtas. Sveriges röstetal i IDB är ringa. På
längre sikt bör Sverige dock, här liksom i andra internationella organ,
tillsammans med länder som företräder liknande värderingar kunna påverka

NU 1977/78:65

utvecklingen i gynnsam riktning.

En väsentlig utgångspunkt vid prövningen av det aktuella ärendet är att
Sverige sedan en tid är medlem i IDB. Det var naturligt att de som hade en
kritisk inställning till IDB-anslutningen med kraft hävdade sin ståndpunkt
när frågan diskuterades förra året. När anslutningen nu är ett faktum synes de
som gör gällande att Sverige bör stå utanför IDB behöva förete starkare skäl
än tidigare. Ett utträde efter kort tid, utan att någonting dramatiskt har
inträffat inom organisationen, skulle vara ägnat att allmänt minska trovärdigheten
i Sveriges internationella åtaganden. I detta sammanhang konstaterar
utskottet att Sverige genom avtal med IDB har bundit sig för vissa
ekonomiska insatser i banken. Dessa förbindelser måste infrias, i den mån
Sverige inte vid ett utträde kan genom förhandlingar vinna befrielse från
dem. Även vid ett beslut - enligt huvudyrkandet i motionen 1977/78:1310 —
att Sverige snarast skall utträda ur IDB måste riksdagen således anses
förpliktad att anvisa de medel för bidrag till IDB som begärs i propositionen.

Sammanfattningsvis tar utskottet alltså avstånd från motionärernas argumentation
och yrkanden. Utskottet tillstyrker regeringens förslag och
hemställer

att riksdagen

1. avslår motionen 1977/78:1310 yrkandet 1,

2. med bifall till propositionen 1977/78:100 bilaga 14 punkten B 7
och med avslag på motionen 1977/78:1310 yrkandet 2 till Bidrag
till Interamerikanska utvecklingsbanken för budgetåret 1978/79
under elfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 5 000 000
kr.

Stockholm den 23 maj 1978

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s). Bengt Sjönell (c), Erik Hovhammar (m),
Fritz Börjesson (c), Arne Blomkvist (s), Sven Andersson i Örebro (fp), Nils
Erik Wååg (s), Birgitta Hambraeus (c), Karl-Anders Petersson (c), Ivar
Högström (s), Rune Jonsson i Husum (s), Wivi-Anne Radesjö (s), Sven Eric
Lorentzon (m), Rune Johansson i Ljungby (s) och Olle Wästberg i Stockholm
(fp).

NU 1977/78:65

Reservation

av Ingvar Svanberg, Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg, Ivar Högström, Rune
Jonsson i Husum, Wivi-Anne Radesjö och Rune Johansson i Ljungby (alla s)
som anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

Interamerikanska utvecklingsbanken (= utskottet, s. 6) år

1977.

En del anhängare av det svenska medlemskapet i IDB har på sistone gjort
stor sak av uppgifter om att ett par order inom ramen för IDB-finansierade
projekt har gått till Sverige och att några svenska företag deltar i anbudsgivning
avseende sådana projekt. Det behöver enligt utskottets mening på nytt
understrykas att det är exportens nettovärde som är av intresse. Sysselsättningseffekten
i Sverige blir obetydlig om leveranser görs från företagens
utländska produktionsanläggningar eller om de exporterade varorna har stort
importinnehåll. Resurser motsvarande de betydande kostnader som
medlemskapet drar med sig skulle med god effekt kunna satsas på annan
exportfrämjande verksamhet. I sista hand är det emellertid biståndspolitiska
och allmänt utrikespolitiska synpunkter som måste bli avgörande när frågan
om fortsatt medlemskap i IDB prövas.

Den majoritet inom näringsutskottet som våren 1977 tillstyrkte IDBanslutningen
gjorde som ovan sagts vissa förbehåll. Den förutsatte att
regeringen under förhandlingsskedet skulle ytterligare analysera de aktuella
omständigheterna och värdera de tecken på positiva förändringar i IDB:s
politik som regeringen hade åberopat. Att detta uttalande gjordes var
uppenbarligen en förutsättning för att regeringens förslag skulle vinna
majoritet inom riksdagen. Utskottet vill påtala det anmärkningsvärda i att
regeringen kort därefter träffade överenskommelse om medlemskap, trots att
en verklig analys av begärt slag inte hade gjorts och trots att de påstådda
positiva förändringarna tydligt nog var en chimär. Såsom har påvisats i flera
riksdagsdebatter under detta riksmöte och av minoriteten inom utrikesutskottet
i det yttrande som har avgetts framstår IDB i hög grad som ett
instrument för stöd till militärdiktaturer och andra förtryckarregimer. En
dominerande del av bankens resurser går till de rikare länderna i Latinamerika.
Regeringens uppgifter i budgetpropositionen om en utveckling som
skulle vara positiv för de fattiga länderna är, som utrikesutskottets minoritet
har påvisat, vilseledande. Att medlemskapet ger Sverige blott obetydliga
möjligheter att påverka bankens politik framgår redan av det ringa röstetal
som det medför och bestyrks av voteringsnederlag för Sveriges linje vid
styrelsebehandlingen av betydelsefulla frågor rörande utlåningsverksamhetens
inriktning.

Mot bakgrund av vad här sagts ansluter sig utskottet till yrkandet i
motionen 1977/78:1310 om att riksdagen skall uttala att Sverige snarast skall
utträda ur IDB. I samband med utträdet bör Sverige omedelbart uppta
förhandlingarom befrielse från vidare ekonomiska insatser. För den händelse

NU 1977/78:65

att fullständig sådan befrielse inte kan erhållas bör till regeringens förfogande
stå ett förslagsanslag med vilket det uppkommande medelsbehovet kan
täckas. Detta förslagsanslag bör tas upp till ett formellt belopp av 1 000
kr.

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. med bifall till motionen 1977/78:1310 yrkandet 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
Sveriges utträde ur Interamerikanska utvecklingsbanken,

2. med anledning av propositionen 1977/78:100 bilaga 14 punkten
B 7 och motionen 1977/78:1310 yrkandet 2 till Bidrag till
Interamerikanska utvecklingsbanken för budgetåret 1978/79
under elfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.

NU 1977/78:65

Bilaga

Utrikesutskottets yttrande
1977/78:3 y

om svenskt medlemskap i Interamerikanska utvecklingsbanken
(IDB) m.m.

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har den 11 april 1978 beslutat bereda utrikesutskottet
tillfälle att avge yttrande över propositionen 1977/78:100, bilaga 14, punkten
B 7 (Bidrag till Interamerikanska utvecklingsbanken) och motionen 1977/
78:1310 om Sveriges medlemskap i Interamerikanska utvecklingsbanken.

Propositionen

I propositionen föreslås att riksdagen för budgetåret 1978/79 anvisar ett
förslagsanslag om 5 milj. kr. för fortsatt svenskt bidrag till Interamerikanska
utvecklingsbanken (IDB), i vilken Sverige förvärvade medlemskap hösten
1977. I samband därmed lämnas en redogörelse för Sveriges anslutning till
banken, som skedde på grundval av regeringens förslag därom (prop. 1976/
77:83) och riksdagens beslut med anledning härav (NU 1976/77:47, rskr
1976/77:332), vidare för bankens kapital och Sveriges andel däri, Sveriges
röstetal och representation i banken samt bankens utlåningsverksamhet
under år 1976 och första halvåret 1977.

Motionen

I motionen yrkas dels att riksdagen måtte avslå regeringens förslag om
fortsatt bidrag till IDB under budgetåret 1978/79, dels att riksdagen beslutar
uttala att Sverige snarast skall utträda ur IDB.

Utskottet

Utskottet erinrar om att det i samband med riksdagsbehandlingen av
regeringens förslag om svenskt medlemskap i Interamerikanska utvecklingsbanken
(IDB) under senare delen av 1976/77 års riksmöte, då likaledes
motionsyrkanden som avvisade detta förslag behandlades, gavs tillfälle att
yttra sig i ärendet till näringsutskottet (UU 1976/77:4 y, intaget i NU 1976/
77:47).

Utrikesutskottet, som tillstyrkte svenskt medlemskap i IDB, fann att de då
aktuella motionernas avstyrkan av svenskt medlemskap i hög grad motiverades
av utrikespolitiska eller biståndspolitiska skäl. Med anledning härav

NU 1977/78:65 (UU 1977/78:3 y)

anförde utskottet bl. a. att förslaget inte hade sin grund i biståndspolitiska
överväganden utan helt var motiverat av exportskäl samt att medlemskapet
var avsett att finansieras med medel för exportfrämjande åtgärder under
handelsdepartementets huvudtitel och ej med medel från biståndsanslagen.
Utskottet konstaterade vidare att ett svenskt deltagande i IDB inte heller
innebar någon ändring av vårt lands utrikespolitik eller dess målsättningar
liksom heller inget ställningstagande till skilda regimer i Latinamerika.
Utskottet underströk starkt uttalandet i prop. 1976/77:83 att Sverige löpande
bör pröva sin ställning i IDB genom att mycket noga följa utvecklingen.

Utskottet finnér inte att några omständigheter under mellantiden tillkommit
som skulle föranleda en annan bedömning än den som utskottet
gjorde för mindre än ett år sedan. Utskottet tillstyrker därför för sin del det nu
aktuella förslaget i budgetpropositionen om fortsatt bidrag till IDB i enlighet
med det avtal härom som ingåtts med banken och avstyrker följaktligen
motionen 1310.

Stockholm den 20 april 1978

På utrikesutskottets vägnar
ALLAN HERNEL1US

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Allan Hernelius (m), Anna Lisa
Lewén-Eliasson (s), förste vice talmannen Torsten Bengtson (c), Erik
Adamsson (s), Anna-Lisa Nilsson (c), Sture Palm (s), Ingrid Sundberg (m).
Sture Ericson (s), Sture Korpås (c), Gertrud Sigurdsen (s). David Wirmark (fp),
Jan Bergqvist (s), Rune Ångström (fp) och Axel Andersson (s).

Avvikande mening

av Anna Lisa Lewén-Eliasson, Erik Adamsson, Sture Palm, Sture Ericson,
Gertrud Sigurdsen, Jan Bergqvist och Axel Andersson (samtliga s) som anser
att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka synpunkterna i motionen 1310 om att ett
medlemskap i IDB får återverkningar på svensk utrikespolitik och biståndspolitik,
vilket är ett avgörande skäl att motsätta sig ett svenskt medlemskap i
IDB. Genom att verka i denna bank kommer vi att indirekt stödja regimer
som visat synnerligen liten respekt för mänskliga rättigheter. Huvuddelen av
bankens resurser går till militärdiktaturer och andra förtryckarregimer i
Latinamerika. Förutsättningar för ekonomisk och social utveckling saknas
också i flertalet av de aktuella länderna under rådande samhällssystem.
Dessutom går en dominerande del av bankens resurser till de rikare länderna i
Latinamerika.

Den riksdagsmajoritet som 1977 beslöt om svenskt inträde i IDB ställde sig

NU 1977/78:65 (UU 1977/78:3 y)

bakom näringsutskottets betänkande (NU 1976/77:47) där utskottet förutsatte
att regeringen under förhandlingsskedet ytterligare skulle analysera de
aktuella omständigheterna och värdera de tecken på positiva förändringar i
IDB:s politik som åberopades i propositionen. Regeringen skulle vidare enligt
utskottets betänkande årligen-”lämpligen i samband med sin framställning
om erforderligt anslag för betalningar till IDB - lämna riksdagen en
redogörelse för utvecklingen och de aktuella förhållandena inom bankens
verksamhetsområde”.

I budgetpropositionen 1977/78:100, bil. 14 anför handelsministern att
banken i sin utlåningsverksamhet i ökad utsträckning orienterats emot de
minst utvecklade länderna i Latinamerika. I propositionen hävdas bl. a. att
andelen beviljade lån i de 15 fattigaste länderna beräknades öka från 36 till
38 96 mellan 1976 och 1977. Propositionens uppgift på denna punkt är direkt
felaktig och torde bygga på en missuppfattning om lDB:s länderindelning i
grupper. De 15 fattigaste ländernas andel av lånen varken beräknades öka
eller har i verkligheten ökat enligt IDB:s egna uppgifter. I själva verket har de
15 fattigaste ländernas andel av lånen minskat från 1976 till 1977 med ca 9 %.
På denna för riksdagsmajoriteten uppenbarligen viktiga punkt lämnar
sålunda regeringen i budgetpropositionen vilseledande uppgifter vid bedömningen
av utvecklingen av IDB:s lånepolitik.

I stället har de rikaste ländernas andel av IDB:s långivning ökat under 1977.
Sålunda har Argentinas, Brasiliens och Mexicos andel ökat från 1976 till 1977
från 42 96 till 51 96 av långivningen. Låneandelen för militärdiktaturerna
Argentina, Bolivia, Chile, Brasilien, Uruguay och Paraguay har från 1976 till
1977 ökat från 40 96 till 45 96. Argentina har under 1977 beviljats det hittills
största lånet i lDB:s historia (310 miljoner dollar).

Under den tid som Sverige varit medlem i banken har sålunda inriktningen
av lånen ytterligare förskjutits mot rikare länder och länder som styrs av
brutala militärdiktaturer. Mot denna bakgrund bör ses det argument som
framförts från riksdagsmajoriteten att Sverige genom sitt medlemskap i
banken skulle kunna påverka inriktningen av IDB:s utlåning.

Det är sålunda uppenbart att det förbehåll som åberopades av riksdagsmajoriteten
för ett inträde i IDB inte på något sätt vunnit gehör. De argument
som anfördes mot inträde i IDB för ett år sedan har snarast ökat i styrka
genom utvecklingen inom banken under året. Mot denna bakgrund anser
utskottet att Sverige bör begära utträde ur IDB. Utskottet avstyrker
regeringens förslag om ytterligare bidrag till IDB.