NU 1977/78:60

Näringsutskottets betänkande
1977/78:60

med anledning av dels propositionen 1977/78:100 i vad avser anslag
till bergsstaten och statens gruvegendom, dels motioner om gruvindustrin
m. m.

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels propositionen 1977/78:100 bilaga 17 (industridepartementet) punkterna
D 5 (bergsstaten) och D 6 (statens gruvegendom),

dels fem motioner om gruvindustrin m. m, vilka har väckts under
allmänna motionstiden,

dels tre motioner som har väckts med anledning av propositionen 1977/
78:87 om statligt engagemang inom handelsstålsindustrin m. m.,

dels en motion som har väckts med anledning av propositionen 1977/
78:172 om regionalpolitisk! stöd till företag inom gruvindustrin m. m.

Propositionen och motionerna redovisas nedan.

Propositionen 1977/78:100

Under här aktuella punkter i propositionen 1977/78:100 bilaga 17 föreslås
följande:

D 5. Bergsstaten (s. 130 f.)

att riksdagen till Bergsstaten för budgetåret 1978/79 anvisar ett förslagsanslag
av 1 302 000 kr.

D 6. Statens gruvegendom (s. 131-141)

att riksdagen till Statens gruvegendom för budgetåret 1978/79 anvisar ett
förslagsanslag av 64 303 000 kr.

Motionerna

Yrkanden

De motioner som har väckts under den allmänna motionstiden och som
behandlas här är följande:

1 Riksdagen 1977178. 17 sami. Nr 60

NU 1977/78:60

1977/78:389 av Alf Lövenborg (apk) och Rolf Hagel (apk), vari
hemställs

1. att riksdagen uttalar sig för att Boliden AB överfors i statlig ägo,

2. att ett program för vidareförädling av koppar i Västerbotten läggs
fram,

3. att ett statligt serviceföretag för gruvdrift etableras i Adak,

1977/78:479 av Yngve Nyquist m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en skyndsam översyn och redovisning av möjligheterna till
stödjande åtgärder för gruvhanteringens framtida utveckling, varvid särskild
hänsyn tages till situationen vid gruvfälten i Mellansverige i enlighet med vad
i motionen anförts,

1977/78:604 av Arne Nygren (s) och Gudrun Sundström (s), vari hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en översyn av nu gällande hinder för
länsstyrelserna och kommuner att få ta del av uppgifter om mineral råvarutillgångar
och förslag som möjliggör sådan information,

1977/78:1405 av Karl-Erik Häll m. fl. (s), såvitt gäller hemställan (1) att
riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppgift att på
lämpligt sätt utforma strukturen för svensk gruvhantering i enlighet med
motionens syfte,

1977/78:1644 av Olof Palme m. fl. (s), såvitt gäller hemställan

1. att riksdagen begär att regeringen skyndsamt tillsätteren parlamentarisk
kommission för gruvindustrin i enlighet med vad som förordas i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om

b) transportproblem för gruvindustrin,

0 insatser för kompletterande sysselsättning på gruvindustriorter,

g) framtidsinriktade insatser för att utveckla den svenska gruv- och
mineralindustrin.

De motioner som har väckts med anledning av propositionen 1977/78:87
om statligt engagemang inom handelsstålsindustrin, m. m. och som
behandlas här är följande:

1977/78:1735 av Sune Johansson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen begär förslag om åtgärder som tryggar den mellansvenska
gruvindustrins framtid,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
de värmländska gruvorna,

1977/78:1740 av Olle Göransson m. fl (s), såvitt gäller hemställan (2) att
riksdagen hos regeringen begär en plan för hur de regionalpolitiska målen
skall uppnås när det gäller stål- och gruvorterna i Västmanland, i den mån

NU 1977/78:60

detta yrkande inte har behandlats av utskottet i betänkandet NU 1977/
78:45,

1977/78:1742 av Olof Palme m. fl. (s), såvitt gäller hemställan (3) att
riksdagen hos regeringen begär en utredning om hur transportkostnaderna
för malmtransporterna skall fördelas.

Propositionen 1977/78:87 jämte motionsyrkanden i bl. a. motionerna
1977/78:1740 och 1977/78:1742 har behandlats av näringsutskottet i betänkandet
NU 1977/78:45.

Den motion som har väckts med anledning av propositionen 1977/78:172
om regionalpolitiskt stöd till företag inom gruvindustrin, m. m. är

1977/78:1933 av Eivor Marklund (vpk) och Lars-Ove Hagberg (vpk), vari
hemställs att riksdagen begär att regeringen framlägger ett program för gruv-,
stål- och verkstadsindustrin med sikte på hög förädling av malmprodukter
samt ett program för hur sysselsättningen på gruvorterna skall tryggas.

Propositionen 1977/78:172 har hänvisats till arbetsmarknadsutskottet,
som behandlar den i betänkandet AU 1977/78:35.

Motivering

Allmänna synpunkter på gruvindustrins problem tas upp i motionerna 1977/
78:479,1977/78:1405,1977/78:1644,1977/78:1742 och 1977/78:1933 liksom i
viss mån även i motionerna 1977/78:1735 och 1977/78:1740.

Som grund för förslaget i den socialdemokratiska partimotionen 1977/
78:1644 att regeringen skyndsamt skall tillsätta en parlamentarisk kommission
för gruvindustrin anförs i huvudsak följande. Den svenska gruvindustrin
står nu inför mycket allvarliga problem, varigenom sysselsättningen för
tusentals människor i vårt land är hotad. Detta beror på att långsiktiga
strukturproblem har kommit att sammanfalla med en särskilt djup konjunkturavmattning.
Nya gruvor har öppnats i avlägsna länder, ofta med mycket
gynnsamma förhållanden för brytningen. Detta har kraftigt skärpt konkurrensen.
Den europeiska stålindustrin - som ju utgör marknaden för den
svenska malmen - har inte kunnat hävda sig mot konkurrensen från länder
utanför vår världsdel, bl. a. Japan. Den djupa lågkonjunkturen i Europa har
hållit ner efterfrågan på stål, och de oerhört billiga sjöfrakterna har gjort det
billigare både att transportera färdigt stål till Europa och att importera malm
från de avlägsna gruvorna. Även om en konjunkturuppgång kommer att lätta
på det mycket hårda tryck som finns i dag, kommer strukturproblemen att
finnas kvar. Därför är det nödvändigt att redan i dag lägga grunden för en
fortsatt utveckling både inom branschen och inom de regioner där den haren
helt avgörande betydelse för människornas försörjning.

Sommaren 1977 lades från socialdemokratiskt håll fram ett sjupunktspro -

1* Riksdagen 1977/78. 17 sami. Nr 60

NU 1977/78:60

gram för gruvindustrin. Programmet innehöll följande:

- Malm- och mineralbasen måste breddas

- Den svenska malmens konkurrenskraft måste öka

- Ökad vidareförädling av järnmalmen i Sverige

- Nya produkter i gruvföretagen

- De samhällsekonomiska konsekvenserna vid olika omfattning av
malmbrytningar utreds

- En samlad lösning av problemen inom stål- och gruvindustrin

- Nylokalisering av annan industri som komplement och ersättning.

Sedan programmet lades fram har situationen förvärrats allvarligt. Det är

anmärkningsvärt, sägs det i motionen, att regeringen trots detta inte har tagit
några initiativ för att komma till rätta med problemen. Denna passivitet från
regeringens sida framstår för motionärerna som utomordentligt oroväckande,
inte minst mot bakgrund av att industriministern i propositionen om
specialstålindustrin hösten 1977 framhöll att han avsåg att ”inom kort”
återkomma med förslag om gruvindustrin. De åtgärder som nämnts i
propositionen om handelsstålet kan enligt motionärerna knappast anses
tillräckliga. Det är därför nödvändigt att snabbt ta ett samlat grepp över
problemen inom gruvindustrin. En särskild parlamentarisk kommission med
representanter för arbetsmarknadsparterna bör bereda förslag dels till
omedelbara insatser, dels till åtgärder av mer långsiktig betydelse.
Kommittén bör utgå från det tidigare nämnda sjupunktsprogrammet, men på
grund av de akuta problemen inom gruvindustrin måste arbetet delas upp i
etapper.

Under rubriken ”Omedelbara åtgärder” anförs bl. a. följande. För det första
bör kommissionen snarast undersöka möjligheterna att få till stånd investerings-
och underhållsarbeten för att bibehålla sysselsättningen inom LKAB.
För det andra måste transportproblemen få en snabb lösning. Motionärerna
anför att de nuvarande kostnadsförhållandena vad gäller malmfrakterna i
Norrbotten medför orimliga konsekvenser. Det nuvarande fraktavtalets
utformning innebär ett allvarligt hot mot viktiga delar av LKAB:s verksamhet
vid malmfälten och i Luleå. Situationen påverkas ytterligare av de
extremt låga kostnader för sjöfrakter som f. n. gäller. Även om det kan finnas
kortsiktiga företagsekonomiska fördelar att vinna av att utnyttja sjötransporterade
malmer skulle det vara felaktigt att utgå från detta vid en mer
långsiktig planering. Det kan inte heller vara rimligt att basera svensk
stålproduktion på importerad järnmalm. Särskilda åtgärder från samhällets
sida kan bli nödvändiga för att undvika en samhällsekonomiskt felaktig
inriktning av produktionen.

Motionärerna erinrar vidare om riksdagens beslut i december 1977 (prop.
1977/78:44 bil. 1 s. 186, NU 1977/78:34, rskr 1977/78:110) om att Svetabs
nyetableringsfrämjande insatser försöksvis skall organiseras inom ramen för
två särskilda investmentbolag, varav ett skall lokaliseras till VärmlandBergslagen.
Ett liknande investmentbolag, NJA-lnvest AB, har nyligen

NU 1977/78:60

etablerats i Norrbotten (prop. 1976/77:125, NU 1976/77:40, rskr 1976/
77:345). Enligt motionärerna bör dessa foretag inrikta en betydande del av sin
verksamhet på att söka åstadkomma kompletterande sysselsättning på
gruvorterna. Det är angeläget att denna viktiga verksamhet inte hämmas av
brist på kapital.

Kommissionens arbete får inte begränsas till de akuta problemen, sägs det
vidare i motionen. Under rubriken ”Framtidsinriktade insatser” anför
motionärerna att det utredningsmaterial som föreligger, bl. a. från mineralpolitiska
utredningen och statens industriverk, visar att det finns flera
områden av betydande framtidsintresse för den svenska gruv- och mineralindustrin.
Motionärerna pekar på alunskiffrarna, vissa industrimineral och
vissa legeringsmetaller. På grundval av föreliggande utredningsmaterial bör
kommissionen enligt motionärerna i samverkan med mineralpolitiska utredningen
välja ut ett antal av de mest intressanta områdena där konkreta
utvecklingsinsatser snabbt kan komma till stånd. 1 motionen ges också
exempel på angelägna uppgifter som finns att lösa inom gruv- och mineralområdet
för att lägga grunden för en framtidsinriktad utveckling.

Frågan om transportkostnaderna inom gruvindustrin behandlas också i
motionen 1977/78:1742. Där anförs bl. a. att det krävs särskilda åtgärder från
samhällets sida för att undvika en på grund av transportkostnaderna
samhällsekonomiskt felaktig inriktning av produktionen. En sådan åtgärd
kan vara att finna former för att fördela transportkostnaderna, så att tillfälliga
förändringar i sjöfrakterna inte leder till konkurrensnackdelar förde svenska
järnmalmsgruvorna.

I motionen 1977/78:1933-som har väckts med anledning av propositionen
1977/78:172 om regionalpolitisk! stöd till företag inom gruvindustrin, m. m.
- sägs bl. a. att stöd och bidrag från staten måste kombineras med en
helhetssyn på gruvindustrins framtid. Statsmakterna måste enligt motionärerna
bestämma sig för en offensiv industripolitik. De föreslår därför att
regeringen skall lägga fram ett utvecklingsprogram för gruvindustrin och
övrig industri som är beroende av malmprodukter, ett program för utveckling
av förädling och manufakturering i vårt land.

För de mellansvenska järnmalmsgruvorna är det viktigt att det även i
fortsättningen kommer att finnas en efterfrågan på järnmalm inom landet, en
malmbaserad metallurgi, framhålls i motionen 1977/78:479. Ägarförhållandena
har hittills varit ett av hindren för rationell gruvdrift. Skiftande
ägarförhållanden i fråga om sulfidmalmsgruvorna försvårar också rationell
brytning och anrikning. Det är enligt motionärerna nödvändigt med en
samordning av gruvhanteringen. Detta gäller inte bara i fråga om brytning av
nu kända fyndigheter av järnmalm, sulfidmalm och mineral utan även i fråga
om en planmässig och utvidgad prospektering. Med undantag för järnmalm
är Bergslagen dåligt undersökt i fråga om förekomst av malmer och mineral,
säger motionärerna. För hela landet gäller att föga har gjorts för att undersöka
förekomsten av legeringsmetaller som är nödvändiga för specialstålindustrin.

NU 1977/78:60

Inte heller har det företagits metodundersökningar i någon större skala för att
klargöra möjligheterna att ta till vara biprodukter vid anrikning. Dessutom
borde gruvföretagen stimuleras till en bättre marknadsföring vid utlandsförsäljning
av malmer och mineral. De borde också uppmuntras att investera i
nya brytnings- och anrikningsmetoder. Motionärerna påpekar också att ett
stort kunnande i dag finns när det gäller tillverkning av maskinell utrustning
för gruvhanteringen. De varnar för att detta kunnande snabbt kan raseras om
enbart ett fåtal svenska gruvor kvarstår som köpare av dessa tillverkares
tjänster.

I motionen 1977/78:1405 begärs att en utredning skall tillsättas med
uppgift att på lämpligt sätt utforma strukturen för svensk gruvhantering.
Efter en redogörelse för den besvärliga situationen för LKAB:s gruvverksamhet
i Norrbotten anför motionärerna att LKAB:s ensidiga järnmalmshantering
måste kompletteras med andra aktiviteter, om det skall vara möjligt att
upprätthålla tillräcklig sysselsättning i regionen. Malmletning och prospektering
måste därför intensifieras inom Norrbottens fjällvärld med syfte att få
till stånd exploatering av andra malmer och mineral. Vidare måste LKAB:s
planer på brytning av kopparfyndigheten i Viscaria på allt sätt underlättas och
forceras. Andra angelägna projekt är framställning av ferrokisel och bearbetning
av grafitfyndigheten i trakten av Vittangi.

Motionärerna framhåller att vårt lands gruvindustri av skilda anledningar
har kommit att delas huvudsakligen i två delar. LKAB har i allt väsentligt
ägnat sig åt järnmalmsbrytning och därmed sammanhängande förädling,
medan Boliden AB huvudsakligen bearbetar sulfidmalmer. Båda dessa
verksamheter har utvecklats till stort kunnande och med modern teknik. En
bidragande orsak till uppdelningen mellan de båda företagen kan ha varit det
förhållandet att de stora fyndigheterna av järnmalm och sulfidmalm
geografiskt har varit skilda åt. Eftersom numera värdefulla fynd av sulfidmalm
har gjorts i norra Norrbotten och det finns förhoppningar om nya
sådana fynd i Norrbottens fjällvärld kommer detta geografiska mönster att
brytas. Föratt landets råvarutillångar i form av malm och mineral skall kunna
utnyttjas planmässigt och ansvarsfullt bör samhället på ett avgörande sätt få
inflytande överexploateringen. De investeringar som fordras är dessutom av
den storleksordningen att samhället måste sätta in behövligt kapital. Enligt
motionärerna anmäler sig därför osökt frågan om det kan anses rationellt och
utvecklingsbefrämjande att för framtiden bibehålla den nuvarande uppdelningen
inom svensk gruvhantering. De finner det starkt motiverat att en
särskild utredning tillsätts med uppdrag att undersöka om man genom
lämplig samverkan mellan LKAB och Boliden AB kan finna bättre och
enhetligare former för den framtida gruvindustrin i vårt land. Man bör därvid
även pröva huruvida ett närmare samgående mellan företagen kan vara
möjligt och lämpligt. Motionärerna pekar i detta sammanhang på det
samgående som skett inom stålindustrin.

Yrkandena i motionen 1977/78:1735 framförs med anledning av proposi -

NU 1977/78:60

tionen 1977/78:87 om statligt engagemang inom handelsstålsindustrin,
m. m. Motionärerna påpekar att det av värmländsk gruvindustri återstår två
gruvor. För dessa gruvor är det, liksom forde mellansvenska järnmalmsgruvorna
i övrigt, viktigt att det i fortsättningen kommer att finnas en efterfrågan
på järnmalm inom landet. Men den malmbaserade metallurgin och järnmalmsgruvornas
framtid hotas av att flera stålverk planerar att övergå till
skrotbaserad metallurgi. Motionärerna efterlyser större handlingskraft från
samhällets sida mot en fortsatt utarmning av sysselsättningen i gruvkommunerna.
De anser att stålföretagen bör styras till att dels använda våra nu
kända malmtillgångar, dels medverka till en ökad satsning på prospektering.

I motionen 1977/78:1740, som också har väckts med anledning av
propositionen 1977/78:87 om statligt engagemang inom handelsstålsindustrin,
m. m. anförs att neddragningar inom den mellansvenska gruvindustrin
torde vara oundvikliga. Det är emellertid viktigt att sådana neddragningar
genomfors planmässigt. Förhastade beslut måste undvikas. För att det skall
klarläggas vilka gruvor som bör behållas, bör ställningstagandena grundas
bl. a. på noggranna geologiska undersökningar. Från nationell synpunkt
måste det vara ett krav att det är gruvornas framtidsmöjligheter och inte det
dagsaktuella ägarförhållandet som avgör vilka som behålls i drift, säger
motionärerna. De framhåller att länsstyrelsen i Västmanlands län i sin
utvärdering har utgått från att malmbaserad specialstålstillverkning i Bergslagen
även bör försörjas med malm från de mellansvenska gruvorna, som har
de bästa malmförekomsterna.

Som har framgått av det föregående berörs gruvhanteringens regionala
betydelse i motionerna 1977/78:479 och 1977/78:1405. I dessa motioner
behandlas förhållandena i Mellansverige resp. Norrbotten. Förhållandena i
Mellansverige tas också upp i motionerna 1977/78:1735 och 1977/78:1740.

1 motionen 1977/78:1735 påpekas att de båda återstående järnmalmsgruvorna
i Värmland, Värmlandsberg och Persberg, båda är belägna inom
Filipstads kommun. För kommunen ”kan det lösa grepp med vilket
regeringen i propositionen 1977/78:87 redovisar att man ämnar ta sig an
handelsstålet och gruvnäringen” enbart innebära fortsatt befolkningsminskning,
säger motionärerna. Detta kan inte accepteras.

Sedan Fagersta AB numera har inriktat sig på att lägga ned sin malmbaserade
kolstålsmetallurgi har verksamheten i Riddarhyttan kommit att hotas
av snar och total nedläggning, anförs det i motionen 1977/78:1740. Detta bör
ej få ske utan ingående undersökningar om malmförekomster m. m. säger
motionärerna och tillägger att staten måste känna medansvar för de
ekonomiska insatser som sådana undersökningar kan kräva. De påpekar
också att Surahammars Bruks AB:s gruvdrift i Norberg är av stor betydelse för
orten.

Frågan om förstatligande av Boliden AB, m. m. tas upp i motionen 1977/

NU 1977/78:60

78:389. Motionärerna påpekar att gruvdriften i Västerbotten utgör en av
länets viktiga basindustrier. Sedan gruvan i Boliden öppnades har verksamheten
vidgats med flera gruvor över ett stort område. Boliden AB är ett
privatkapitalistiskt foretag som har utvunnit betydande kvantiteter värdefull
malm genom åren. Staten har haft delintressen i företagets gruvdrift genom
ägandet av gruvor i Adakområdet. Lika länge som företagets gruvdrift har
pågått, har ägandeförhållandena diskuterats. Kravet på att staten skall
ansvara för gruvdriften har vunnit allt större anslutning säger motionärerna
och hänvisar till olika uttalanden inom Svenska gruvindustriarbetareförbundet.
Kravet har motiverats dels med den principiella uppfattningen att endast
staten bör äga och förfoga över de naturtillgångar som finns i våra bergsslag,
dels med att staten ändå är den instans som får ta slutligt ansvar när malmen i
gruvorna tar slut. Motionärerna anser att de anställdas synpunkter kan
”sammanfattas i att samhällsägande trots allt lämnar ett större mått av
trygghet på olika områden”.

I motionen anförs också att gruvdriftens framtidsperspektiv kan bedömas
som gynnsamma. Varor byggda på malm kommer alltid att finna sin
användning. Huvudfrågan är enligt motionärerna råvarans förädling, inte en
ständigt ökad utbrytning av malm. Förädling av kopparmalm är fullt möjligt
att genomföra i Västerbotten, sägs det i motionen.

Avslutningsvis yttrar motionärerna att ”gruvdriftens egen dialektik
kännetecknas av snabba förändringar”. Det kommer alltid att bli så, att
gruvor nedläggs och att nya öppnas i den takt som våra möjligheter tillåter.
Motionärerna erinrar om att gruvepoken i Adak är slut och anser att
alternativa sysselsättningsmöjligheter inte har kunnat erhållas i den omfattning
som är nödvändig. Enligt deras mening bör gruvsamhället Adak inte
helt brytas ut ur gruvdriftens gemenskap i Västerbotten. En del av de
anställda skulle kunna beredas fortsatt sysselsättning genom att Adak byggs
upp till en serviceort för gruvbrytningen i Västerbottensfaltens nordvästra
del. Staten har det moraliska ansvaret för sysselsättningen i Adak, uttalar
motionärerna.

För att samhället skall kunna medverka till en önskvärd utveckling av
gruvnäringen är det nödvändigt, anförs det i motionen 1977/78:604, att all
relevant information om mineralförekomster av olika slag görs tillgänglig för
samhällets planeringsarbete. Gruvbrytning och vidareförädling av malm är i
många län en mycket viktig faktor för att möjliggöra utveckling av näringsliv
och sysselsättning. Men om en sådan utveckling skall kunna planeras av
samhället behövs helt andra möjligheter till information och insyn i
näringens verksamhet än de som f. n. är möjliga, anför motionärerna. De
erinrar om att nämnden för statens gruvegendom sedan den 1 juli 1974 har
huvudansvarefför den statliga prospekteringen, vilken bedrivs av Sveriges
geologiska undersökning (SGU) på uppdrag av nämnden. Annat prospekteringsarbete
bedrivs av gruvföretagen, bl. a. Boliden AB och LKAB.

NU 1977/78:60

För att kunna fullgöra sin uppgift som ansvarig för den regionala
planeringen måste länsstyrelserna och även kommunerna få ökad information
om förekomster av mineralråvaror och om gruvföretagens planeringsarbete.
En uppgiftsskyldighet bör inte enbart avse nämnden för statens
gruvegendom utan även i stor utsträckning kunna gälla de olika gruvföretagens
prospekterings- och planeringsverksamhet, anför motionärerna. De
begär en översyn av de regler som f. n. begränsar länsstyrelsernas och
kommunernas insyn i denna verksamhet.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Allmänt om gruvindustrin

Gruvindustrin i Sverige utgörs i huvudsak av järnmalms- och sulfidmalmsgruvor.
År 1976 var det totala försäljningsvärdet 3,4 miljarder kr. och
det totala förädlingsvärdet 2,3 miljarder kr. Sammanlagt sysselsätts ca 15 000
personer. Järnmalmsgruvorna svarade år 1976 för ca två tredjedelar av såväl
förädlingsvärdet som sysselsättningen inom den samlade svenska gruvindustrin.

Den svenska gruvindustrin befinner sig i ekonomiska svårigheter. Dagens
situation är till stor del betingad av den utdragna lågkonjunkturen i
världsekonomin. Den är emellertid också resultatet av en mera långsiktig
utveckling. Stora förändringar har skett i de yttre betingelserna för gruvnäringen,
och branschen torde stå inför en betydande strukturomvandling.

Järnmalmsgruvor

Järnmalmsgruvindustrin karakteriseras av att ett fåtal stora enheter svarar
för huvuddelen av både produktionen och antalet anställda. Ett företag,
Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB), dominerar branschen och har sin
huvudsakliga verksamhet koncentrerad till Norrbottens relativt få men stora
gruvor.

Produktionen av järnmalmsprodukter (direkt användbar styckemalm,
mull och slig) uppgick i Sverige år 1974 till drygt 36 milj. ton mot 22 milj. ton år
1960. Under år 1977 beräknas 25,3 milj. ton järnmalm ha brutits i Sverige,
vilket innebär en minskning från år 1976 med 4,4 milj. ton. Malmleveranserna
från gruvorna beräknas ha minskat från 27,4 till 20,0 milj. ton, varav
18,7 milj. ton - en minskning från år 1976 med 4,8 milj. ton - beräknats ha
exporterats. Jämmalmslagren har under samma period ökat från 11,3 milj.
ton till 14,0 milj. ton.

Den svenska järnmalmsproduktionen utgjorde år 1974 närmare 90 % av
Skandinaviens, knappt 40 % av Europas och omkring 5 % av världens
järnmalmsproduktion.

Avsättningssvårigheterna för svensk järnmalm hänger samman både med

NU 1977/78:60

den mycket svaga stålmarknaden och med problem av långsiktig karaktär,
såsom att kunderna i Västeuropa går över till att använda malmer med lägre
fosforinnehåll än malmerna från LKAB. Konkurrenssituationen har ytterligare
skärpts av att nya dagbrottsgruvor har öppnats i andra länder med
betydligt lägre brytningskostnader. Malmpriserna har sedan år 1975 sjunkit
med drygt 20 %. De f. n. mycket låga priserna för sjöfrakt ger inte LKAB
någon nämnvärd fördel av närheten till den europeiska marknaden.

Riksdagen har nyligen (prop. 1977/78:96, NU 1977/78:50, rskr 1977/
78:225) beslutat att LKAB skall få ett medelstillskott på 200 milj. kr. för att
upprätthålla sysselsättningen vid företaget under år 1978.

Den mellansvenska järnmalmsgruvindustrin består av relativt många och
små gruvor. Dessa ingår nästan alla i företag och koncerner med verksamhet
inom järn- och stålindustrin. Endast en mindre del av produktionen
exporteras.

Till övervägande del ingår de mellansvenska järnmalmsgruvorna i det
nybildade Svenskt Stål AB (prop. 1977/78:87, NU 1977/78:45, rskr 1977/
78:198). Några av gruvorna är knutna till de mindre handelsstålverken och till
specialstålsindustrin.

Antalet järnmalmsgruvor i Mellansverige har minskat snabbt under senare
år, och risker finns för ytterligare nedläggningar. Vid behandlingen av
propositionen 1977/78:87 om statligt engagemang i handelsstålsindustrin,
m. m. har näringsutskottet kommenterat bl. a. det pågående arbetet med
handelsstålsindustrins strukturfrågor. Utskottet tog härvid särskilt upp
sambandet mellan de mellansvenska handelsstålverken och den därtill
knutna gruvindustrin och uttalade (NU 1977/78:45 s. 22) att en utgångspunkt
vid övervägandena av strukturfrågor bör vara att så långt möjligt låta de
mellansvenska handelsstålverken vara baserade på inhemsk malm, inhemskt
skrot eller på ämnen som tillverkas inom landet.

Sulfidmalmsgruvor

Inom sulfidmalmsindustrin intar ofta mineralbehandlingen en nyckelställning
på grund av de svårigheter som finns att särskilja de olika metallerna ur
s. k. komplexa malmer. Ett företag, Boliden Metall AB (Boliden), intar en
dominerande ställning i branschen och driver 18 av de 22 gruvor som f. n. är i
drift. Övriga gruvor ägs av det belgiska bolaget Vieille Montagne, Stora
Kopparbergs Bergslags AB och AB Statsgruvor. Branschen, och då framför
allt Bolidenkoncernen, kännetecknas av en omfattande integration framåt i
förädlingsindustrin. En särskild redogörelse för Bolidenkoncernen lämnas i
ett följande avsnitt.

Sulfidmalmsgruvorna är koncentrerade till Norrbotten, Västerbotten och
Mellansverige. År 1976 fanns ca 4 000 anställda, av vilka ungefär hälften var
sysselsatta i Västerbottens gruvor.

I Rönnskärsverken, som är landets enda smältverk för slig av icke -

NU 1977/78:60

järnmetaller och som ingår i Bolidenkoncernen, utvinns bl. a. koppar, bly,
arsenik, guld och silver. Zinkslig behandlas i av samma koncern delägda
smältverk i Norge och i Västtyskland. Bly- och zinkslig från Åmmebergsfältet
behandlas i Vieille Montagnes smältverk i Belgien.

Generellt kan sägas att utvecklingen i Sverige har gått från små gruvor med
rik malm mot större gruvor med låg metallhalt i malmen. Sverige svarar för ca
en tredjedel av sulfidmalmsproduktionen i Västeuropa.

Liksom för järnmalmsgruvorna gäller att konkurrenskraften har försämrats.
Flera olika faktorer samverkar.

Många av de svenska sulfidmalmsfyndigheterna är små, och deras
ekonomi är beroende av möjligheterna att malmen behandlas till slig i
näraliggande anrikningsverk. Dessa verk är kapitalkrävande och måste
byggas för stor kapacitet. Malmernas halter och årsbrytningens storlek
påverkar därför lönsamheten starkt.

Stor betydelse har också utvecklingen av metallpriserna på den internationella
marknaden. Priserna för de metaller som utvinns av malm från de
svenska sulfidmalmsgruvorna har legat lågt under de senaste tre åren. Skäl
härtill är dels den svaga efterfrågeutvecklingen, dels ett ökat utbud från
gruvor med relativt låga driftkostnader.

Regeringen har nyligen i propositionen 1977/78:172 om regionalpolitisk!
stöd till företag inom gruvindustrin m. m. föreslagit att lokaliseringsstöd
under tiden fjam till den 30 juni 1979 skall kunna lämnas även till företag
inom gruvindustrin. I samma proposition föreslås också att särskilt sysselsättningsbidrag
till företag med dominerande ställning på en ort,s. k. 75 96-bidrag, skall kunna omfatta även företag inom gruvindustrin. Bakgrunden till
propositionen är framställningar från bl. a. Boliden.

Bolidenkoncernen

Boliden AB, Stockholm, är ledande och samordnande moderbolag i
Bolidenkoncernen. De största dotterbolagen är Boliden Metall AB, Skellefteå
(gruvindustri, metallurgisk industri, kemisk industri samt i mindre omfattning
verkstadsindustri), Boliden Kemi AB, Helsingborg (kemisk industri),
Supra AB, Landskrona (gödselmedelsindustri), och Boliden Intertrade AB,
Stockholm (internationell handelsverksamhet, transporter, terminaler).
Boliden AB är vidare hälftendelägare i det västtyska företaget PreussagBoliden-Blei
GmbH, som producerar bly m. m., och i Norzink AS, Norge,
som är Skandinaviens enda zinksmältverk.

Grunden för koncernens verksamhet är den malmreserv som Boliden
Metall förfogar över. Malmernas viktigaste beståndsdelar är koppar-, zink-,
bly- och svavelmineral. De flesta malmerna innehåller också ädelmetaller,
några dessutom arsenik och selen. Boliden Metall AB bearbetar 18 sulfidmalmsgruvor
i Nord- och Mellansverige. De är beroende på läge och storlek
knutna till lokala eller centrala, dvs. för flera gruvor gemensamma, anrik -

NU 1977/78:60

ningsverk. Där utvinns ur malmerna kopparslig, zinkslig, blyslig och
svavelkisslig. Kopparsligen håller också guld, silver, arsenik och selen, och
blysligen håller silver. Kopparslig och blyslig är de viktigaste råvarorna för
Bolidens smältverk, Rönnskärsverken i Skelleftehamn. Bolidens egen
kopparsligproduktion täcker inte smältverkets behov utan kompletteras med
utifrån tillförda kopparråvaror. Blysligproduktionen är däremot så stor att en
betydande del exporteras. För att råvarorna skall utnyttjas allsidigt framställer
Rönnskärsverken en rad metallurgiska och kemiska produkter i
samband med koppar- och blyproduktionen. Dessutom tillverkas svavelsyra
och flytande svaveldioxid ur svavelinnehållet i smältverksgaserna. Svavelkisslig
är grundval för Boliden Kemi AB:s tillverkning av tunga kemikalier,
vilken äger rum i Helsingborg.

I gruvor som omfattas av utmål vilka tillkommit efter 1940 har staten
kronoandel enligt gruvlagen. Kronoandelen arrenderas i dessa fall av Boliden.
Flera av staten ägda gruvor arrenderas av Boliden. Hit hör Stekenjokkgruvan,
som togs i drift i början av 1976. Några av staten ägda gruvor drivs på
entreprenad av Boliden.

Malmleveranserna från gruvor till anrikningsverken uppgick år 1977 till
11,3 miljoner ton. I smältverken framställdes detta år bl. a. ca 62 000 ton
koppar, ca 52 000 ton bly och ca 28 000 ton zinkklinker. Bolaget bedriver
utvecklingsarbete som bl. a. avser andra industriellt utvinnbara metaller i
Sverige än de för bolaget traditionella.

Boliden Metall AB:s huvudkontor är förlagt till Skellefteå kommun.
Bolaget hade år 1977 i medeltal ca 5 500 anställda, varav ca 4 800 arbetare.
Antalet anställda i hela Bolidenkoncernen var samma år 9 600.

Boliden Metalls fakturering var år 1977 drygt 1 150 milj. kr. Hela
Bolidenkoncernen hade sistnämnda åren fakturering på 2 800 milj. kr., varav
Boliden Kemi svarade för 505 milj. kr. Koncernens redovisade årsresultat
under åren 1975-1977 uppgick till resp. 39, 27 och 40 milj. kr. Koncernens
balanserade investeringar var 308 milj. kr. år 1976 och 313 milj. kr. år 1977.
Inom Boliden Metalls verksamhetsområde uppgick de balanserade investeringarna
under de två senaste åren till 208 resp. 201 milj. kr.

Boliden AB:s aktiekapital uppgår till 347 milj. kr., varav 316 milj. kr. i Aaktier.
Aktierna har ett nominellt värde av 100 kr. Antalet aktieägare är
ungefär 33 000.

Tidigare riksdagsbehandling av frågan om förstatligande av Bolidenkoncernen

Riksdagen har vid flera tidigare tillfällen avvisat förslag om förstatligande
av Bolidenkoncernen. Senast skedde detta hösten 1975, då riksdagen på
förslag av näringsutskottet (NU 1975/76:9) avslog en motion från vänsterpartiet
kommunisterna i vilken hemställdes om skyndsam utredning angående
ett statligt övertagande av Bolidenbolagets gruvtillgångar i Norr- och

NU 1977/78:60

Västerbotten samt Rönnskärsverken. Utskottet hänvisade härvid till bl. a.
mineralpolitiska utredningens (1 1974:02) pågående arbete. En redogörelse för
tidigare riksdagsbehandling av ärenden rörande Boliden AB finns i utskottets
ovannämnda betänkande NU 1975/76:9 (s. 9 f.).

Mineralpolitiska utredningen

Mineralpolitiska utredningen (I 1974:02; ordförande: landshövding Karl
Frithiofson) har till uppgift bl. a. att överväga om en ändrad inriktning eller
utformning av mineralpolitiken är motiverad med hänsyn till samhällets
långsiktiga behov. Arbetet beräknas vara slutfört under andra hälften av år
1978. I utredningen ingår sedan början av år 1977 som ledamöter bl. a.
verkställande direktörerna i LKAB och Boliden AB.

Utredningen fick den 9 mars 1978 tilläggsdirektiv (Dir. 1978:25) rörande
riktlinjer för prospektering i s. k. obrutna fjällområden.

Adak

Sedan början av 1940-talet har brytningen av vissa staten tillhöriga
gruvrätter inom det s. k. Adak fältet varit utarrenderad till Bolidenkoncernen.
Staten företräds sedan den 1 juli 1973 av nämnden för statens gruvegendom.
Från början av 1970-talet stod det klart att brytningen efter hand måste
upphöra på grund av brist på malm. Verksamheten lades ned vid utgången av
mars 1978.

1 mars 1974 tillsatte dåvarande industriministern en grupp med uppgift att
bevaka sysselsättningsfrågorna i området. I november 1975 fattades beslut
om att intensifiera detta arbete, och utredningen (I 1975:10) om vissa frågor
vid avveckling av gruvdrift i Adakfältet tillkallades. Företrädare för bl. a.
länsstyrelsen i Västerbottens län, nämnden för statens gruvegendom,
Bolidenkoncernen och de anställda ingår i utredningen. En huvuduppgift för
utredningen är enligt direktiven att inventera möjligheterna att finna annan
sysselsättning i regionen.

Större delen av den personal som berörs av avvecklingen har erbjudits
arbete inom andra delar av Bolidenkoncernens gruvverksamhet. Ett tiotal
personer som har arbetat i Adak är dock f. n. arbetslösa.

Uppdrag att utarbeta en särskild plan för prospektering i Norrbotten, m. m.

Regeringen uppdrog i februari 1978 åt nämnden för statens gruvegendom
att i samarbete med Sveriges geologiska undersökning (SGU) och i
samverkan med LKAB och Boliden Metall AB upprätta en särskild plan för
prospekteringen i Norrbottens län samt förslag till samordning av denna
prospektering. Planen skall omfatta perioden 1978-1980 och för tiden därefter
ange den allmänna inriktningen av prospekteringen. Resultatet av uppdraget

NU 1977/78:60

skall redovisas till industridepartementet senast den 15 maj 1978.

1 en till beslutet fogad promemoria anförs bl. a. att prospekteringsplanen
skall upprättas mot bakgrund av angelägenheten att genom organiserat
samråd uppnå en samordnad systematisk prospektering och inventering i
Norrbottens län. Planen bör därför syfta till att omfatta samtliga pågående
eller planerade prospekteringsaktiviteter i länet. Härvid bör särskilt beaktas
angelägenheten av en samordning av den statligt finansierade prospekteringen.
Vidare bör planen utformas så att en önskvärd arbetsfördelning
mellan nämnden, gruvbolagen och övriga intressenter uppnås. I planen bör
särskilt beaktas projekt som kan förverkligas under den närmaste tioårsperioden,
liksom projekt i områden med speciella sysselsättningsproblem.
Även projekt som kan medge en breddni ng av gruvindustrin mot andra än de
i länet traditionella malmmineralen skall noga beaktas.

Vissa informationsfrågor i samband med prospektering och gruvdrift

Vid fullgörandet av det uppdrag som angetts i föregående avsnitt skall
nämnden för statens gruvegendom tillsammans med länsstyrelsen i Norrbottens
län och efter samråd med SGU också utreda möjligheterna att
etablera fasta former för informationsutbyte mellan nämnden och denna
länsstyrelse samt de övriga länsstyrelser som berörs av nämndens prospekteringsverksamhet.
Härvid skall nämnden särskilt beakta angelägenheten av
att finna fasta former för att ge information om prospektering och de andra
aktiviteter inom nämndens verksamhet som kan påverka den regionala
utvecklingen.

I detta sammanhang bör också nämnas att statens planverk år 1977 fick i
uppdrag av regeringen att utreda vissa frågor i samband med handläggningen
av gruvlagsärenden m. m. Verket har i december 1977 redovisat detta
uppdrag i skriften ”Förslag till förbättrat informationsutbyte vid handläggningen
av gruvlagsärenden” (Statens planverk, Meddelande om fysisk
planering Dnr 1356/77). Det föreslås att samordningen mellan gruvintressen
och den fysiska samhällsplaneringen skall förbättras genom på olika sätt
utökad samrådsverksamhet mellan kommun, länsstyrelse, bergmästare och
gruvintressenter. I rapportens sammanfattning uttalas bl. a. att bergmästaren
bör informera berörd länsstyrelse och kommun om inneliggande inmutnings-
och utmålsärenden av större vikt samt för kännedom underrätta om
inkommande anmälningar om igångsättande, nedläggning m. m. av gruvdrift.
Länsstyrelsens befattning med gruvfrågor bör enligt planverket kunna
underlättas genom att ett arbetsregister förs över aktuella ärenden. Länsstyrelse
och kommun bör, sägs det vidare i sammanfattningen, i erforderlig
omfattning samråda med inmutare och gruvinnehavare om undersökande
och bearbetande verksamhet för att på smidigaste sätt få till stånd och
genomföra den prövning enligt olika lagrum som från fall till fall erfordras.
Det bör eftersträvas att inmutaren/gruvinnehavaren tar initiativ till sådant

NU 1977/78:60

samråd. En sammanställning av regler och lagrum till stöd för länsstyrelsers
och kommuners befattning bör utarbetas, liksom en folder, avsedd att
biläggas beslut om inmutning eller utmål, med information om reglerna för
undersökande och bearbetande verksamhet.

Förslaget remissbehandlas f. n.

Utskottet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i budgetpropositionen om anslag
till bergsstaten och statens gruvegendom.

Den svenska gruvindustrin sysselsätter ca 15 000 personer, av vilka
ungefär två tredjedelar arbetar inom järnmalmsindustrin och de övriga i
huvudsak inom sulfidmalmsindustrin. Bedömningar, senast redovisade i
propositionen 1977/78:172 (s. 9), tyder på att antalet arbetstillfällen inom
gruvindustrin successivt kommer att minska under den närmaste femårsperioden.
Åtskilliga orter och vissa regioner är starkt beroende av gruvnäringen.

Branschen domineras av två företag, Luossavaara-Kiirunavaara AB
(LKAB) och Boliden Metall AB (Boliden). LKAB har sin tyngdpunkt i
järnmalmsrörelsen men har också intressen i annan mineralhantering.
Sulfidmalmsindustrin domineras av Boliden. Båda företagens resultat är
starkt beroende av den internationella prisutvecklingen på deras produkter.

Under våren 1978 har regeringen i skilda sammanhang lagt fram förslag till
riksdagen om åtgärder i syfte att underlätta situationen för gruvnäringen.

I propositionen 1977/78:87 om statligt engagemang i handelsstålsindustrin,
m. m. uppmärksammades situationen för de mellansvenska järnmalmsgruvorna,
vilka till övervägande del ingår i det nybildade Svenskt Stål
AB. Näringsutskottet uttalade enhälligt i sitt betänkande med anledning av
propositionen (NU 1977/78:45 s. 22) att en utgångspunkt vid övervägandena
av handelsstålsindustrins strukturfrågor bör vara att så långt möjligt låta de
mellansvenska handelsstålverken vara baserade på inhemsk malm, inhemskt
skrot eller på ämnen som tillverkas inom landet. Riksdagen beslöt i enlighet
med betänkandet (rskr 1977/78:198).

Vidare har beslut nyligen fattats om att LKAB skall få ett medelstillskott på
200 milj. kr. för att upprätthålla viss sysselsättning under år 1978 (prop. 1977/
78:96, NU 1977/78:50, rskr 1977/78:225).

1 propositionen 1977/78:172 har regeringen föreslagit att lokaliseringsstöd
fram till den 30 juni 1979 skall kunna lämnas även till företag inom
gruvindustrin och att systemet med särskilt sysselsättningsbidrag till företag
med dominerande ställning på en ort, s. k. 75 % -bidrag, skall omfatta även
företag inom gruvindustrin. I yttrande (NU 1977/78:7 y) till arbetsmarknadsutskottet
tillstyrker näringsutskottet detta förslag.

Önskemål om en särskild parlamentarisk kommission för gruvindustrin

NU 1977/78:60

framförs i den socialdemokratiska partimotionen 1977/78:1644. Kommissionens
uppgift skall enligt motionen vara att bereda förslag dels till omedelbara
insatser, dels till åtgärder av mer långsiktig betydelse. Sådana förslag skisseras
också i motionerna 1977/78:479 och 1977/78:1405 samt i motionen 1977/
78:1742, som har väckts med anledning av den ovannämnda propositionen
rörande handelsstålsindustrin. I motionen 1977/78:1405 begärs att en
särskild utredning skall tillsättas med uppdrag att undersöka om man genom
lämplig samverkan eller närmare samgående mellan LKAB och Boliden kan
finna bättre och enhetligare former för den framtida gruvindustrin i vårt
land.

Utskottet anser inte att det finns skäl för riksdagen att förorda en särskild
kommission för gruvindustrin. Uppenbarligen möter branschen stora
problem. Regeringens uppmärksamhet är emellertid fästad på dessa, vilket
har kommit till uttryck dels i propositionen rörande handelsstålsindustrin,
dels genom de förslag om temporära insatser för gruvnäringen som har lagts
fram i propositionerna om särskilt medelstillskott till LKAB (prop. 1977/
78:96) och om regionalpolitisk! stöd till foretag inom gruvindustrin m. m.
(prop. 1977/78:172). Härtill kommer att hithörande frågor kan diskuteras
inom mineralpolitiska utredningen (I 1974:02), i vilken ingår såväl verkställande
direktörerna i de båda stora gruvföretagen som ordföranden i Svenska
gruvindustriarbetareförbundet. Mineralpolitiska utredningens arbete beräknas
bli slutfört före detta års utgång. Motionerna med förslag om utredningar
om gruvindustrin jämte riktlinjer för sådant utredningsarbete avstyrks
sålunda.

Gruvindustrins regionala betydelse belyses i motionerna 1977/78:479 och
1977/78:1405, vilka behandlar förhållandena i Mellansverige resp. i Norrbotten.
1 motionerna 1977/78:1735 och 1977/78:1740, som har väckts med
anledning av propositionen 1977/78:87, begärs åtgärder med sikte på
förhållandena i Värmland resp. i Västmanland.

Utskottet har i betänkandet NU 1977/78:45 avstyrkt motioner med förslag
till åtgärder för orter och regioner som berörs av strukturomvandlingen inom
handelsstålsindustrin. Utskottet fann det nämligen inte vara lämpligt att
riksdagen skulle uttala sig till förmån för den ena eller den andra lösningen
innan pågående analyser av olika strukturfrågor hade avslutats (s. 22). Ett
likartat synsätt anlägger utskottet på de motionsyrkanden som är aktuella i
detta betänkande. Om riksdagen bifaller regeringens nyssnämnda förslag om
lokaliseringspolitiskt stöd och sysselsättningsbidrag till företag inom gruvindustrin
öppnas möjlighet till insatser för orter och regioner där denna
näringsgren har dominerande betydelse. Det är enligt utskottets uppfattning
knappast lämpligt att riksdagen därutöver tar ställning till förslag om separata
åtgärder för att stödja gruvindustrin i någon speciell del av landet. Motionerna
avstyrks sålunda i här behandlade delar.

Genom vad här uttalats har utskottet också tagit ställning till förslagen i
motionen 1977/78:1933 rörande utarbetande av dels program för gruv-, stål -

NU 1977/78:60

och verkstadsindustrin med sikte på hög förädling av malmprodukter, dels
program för hur sysselsättningen på gruvorterna skall tryggas. Motionen
avstyrks sålunda.

I motionen 1977/78:389 föreslås att riksdagen skall uttala sig för att Boliden
AB förstatligas. Riksdagen har senast år 1975 avvisat förslag av motsvarande
innebörd. Det skedde då med hänvisning till mineralpolitiska utredningens (I
1974:02) arbete, som vid denna tidpunkt nyligen hade inletts. Detta arbete
pågår fortfarande. Utskottet finner inte att skäl föreligger för riksdagen att nu
inta en annan ståndpunkt, varför motionen avstyrks i här behandlad del.

1 samma motion yrkas att ett program för vidareförädling av koppar i
Västerbotten skall läggas fram. I motionen anges inte närmare vad som
åsyftas med yrkandet. Utskottet avstyrker detta yrkande.

Motionen 1977/78:389 innehåller också ett förslag om att ett statligt
serviceföretag för gruvdrift skall etableras i Adak. Som motiv anförs dels att
staten harett moraliskt ansvar för sysselsättningen i Adak,dels att alternativa
sysselsättningsmöjligheter inte har kunnat erhållas i Adak sedan gruvepoken
där nu har tagit slut. Adak borde därför byggas upp till serviceort för
gruvbrytningen i Västerbottenfältens nordvästra del. Utskottet erinrar om att
statens ansvar för sysselsättningen i samband med den nödvändiga avvecklingen
av gruvbrytningen i Adak har kommit till uttryck genom de insatser
som har gjorts bl. a. genom utredningen (I 1975:10) om vissa frågor vid
avveckling av gruvdrift i Adakfältet. I samarbete med Bolidenkoncernen har
en förhållandevis smidig avveckling åstadkommits. Utredningen har i
samband härmed analyserat olika projekt för att klara sysselsättningen på
orten. Svårigheter har dock mött på grund av den utdragna lågkonjunkturen.
Arbetet fortsätter emellertid. Motionen avstyrks således.

I motionen 1977/78:604 föreslås en översyn av nu gällande hinder för
länsstyrelse och kommun att få ta del av vissa uppgifter om mineralråvarutillgångar.
Enligt motionärerna är tillgång till uppgifter om bl. a. prospekteringsplaner
hos nämnden för statens gruvegendom och gruvföretagen
nödvändig för samhällets planeringsarbete.

Utskottet erinrar om att prospektering är en verksamhet som drivs under
konkurrens mellan olika statliga och icke-statliga intressenter. En fullständig
insyn i alla planer och undersökningsresultat torde därför knappast vara
möjlig att få så länge arbete bedrivs med nuvarande utgångspunkter.
Däremot torde åtskilligt vara att vinna genom att uppgifter som enligt
gällande regler är tillgängliga hos olika myndigheter delges andra intressenter
på ett smidigt sätt. Initiativ i denna riktning har också tagits av regeringen,
och förslag härom har nyligen lagts fram av statens planverk. I detta
sammanhang bör också nämnas att nämnden för statens gruvegendom har
fått i uppdrag att i samband med utarbetandet av en plan för prospektering i
Norrbotten särskilt beakta angelägenheten av att finna fasta former för att ge
information om prospektering och de andra aktiviteter inom nämndens

NU 1977/78:60

verksamhetsområde som kan påverka den regionala utvecklingen. Motionärernas
önskemål torde sålunda i allt väsentligt vara tillgodosedda. Utskottet
avstyrker motionen.

Utskottet hemställer

1. beträffande bergsstaten

att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:100 bilaga 17
punkten D 5 till Bergsstaten för budgetåret 1978/79 anvisar ett
förslagsanslag av 1 302 000 kr.,

2. beträffande statens gruvegendom

att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:100 bilaga 17
punkten D 6 till Statens gruvegendom för budgetåret 1978/79
anvisar ett förslagsanslag av 64 303 000 kr.,

3. beträffande kommission för gruvindustrin m. m.
att riksdagen

a) avslår motionen 1977/78:1933 i ifrågavarande del,

b) avslår motionen 1977/78:479 i ifrågavarande del, motionen
1977/78:1405 yrkandet 1 i ifrågavarande del, motionen 1977/
78:1644yrkandena 1,2 b,2 foch 2goch motionen 1977/78:1742
yrkandet 3,

4. beträffande åtgärder med hänsyn till gruvindustrins regionala
betydelse

att riksdagen

a) avslår motionen 1977/78:1933 i ifrågavarande del,

b) avslår motionen 1977/78:479 i ifrågavarande del, motionen
1977/78:1405 yrkandet 1 i ifrågavarande del, motionen 1977/
78:1735 och motionen 1977/78:1740 yrkandet 2 i ifrågavarande
del,

5. beträffande förstatligande av Boliden AB

att riksdagen avslår motionen 1977/78:389 yrkandet 1,

6. beträffande ett program för vidareförädling av koppar i Västerbottens
län

att riksdagen avslår motionen 1977/78:389 yrkandet 2,

7. beträffande etablerande i Adak av ett statligt serviceföretag för
gruvdrift

att riksdagen avslår motionen 1977/78:389 yrkandet 3,

8. bet räffande vissa informationsfrågor i samband med prospektering
och gruvbiytning

att riksdagen avslår motionen 1977/78:604.

Stockholm den 25 april 1978

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

NU 1977/78:60

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Erik Hovhammar (m), Hugo Bengtsson (s),
Fritz Börjesson (c), Arne Blomkvist (s), Sven Andersson i Örebro (fp), Birgitta
Hambraeus (c), Lilly Hansson (s), Karl-Anders Petersson (c), Ivar Högström
(s), Sten Svensson (m), Karl-Erik Häll (s), Sivert Andersson (s), Lars
Ljungberg (m) och Bertil Dahlén (fp).

Reservationer

av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Lilly Hansson, Ivar
Högström, Karl-Erik Häll och Sivert Andersson (alla s)

1. beträffande en kommission för gruvindustrin (mom. 3)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:
Uppenbarligen står svensk gruvindustri inför stora strukturproblem. Det är
därför anmärkningsvärt att regeringen inte har förmått ta något samlat grepp
för att komma till rätta med dessa problem. De i inte mindre än tre olika
propositioner till riksdagen under våren 1978 presenterade förslagen visar
detta. En särskild parlamentarisk kommission med representanter för
arbetsmarknadens parter bör därför tillsättas med uppgift bl. a. att i
samverkan med mineralpolitiska utredningen arbeta fram ett program för en
framtidsinriktad utveckling för svensk gruvindustri. Kommissionens arbete
bör grundas på det sjupunktsprogram för gruvindustrin som anges i motionen
1977/78:1644 och på de uppslag som förs fram i motionen. Kommissionen
bör också undersöka förutsättningarna för samverkan i lämpliga former
mellan LKAB och Boliden på sätt som anges i motionen 1977/78:1405.
Utskottet föreslår att riksdagen, med anledning av de här behandlade
motionerna, uttalar sig för att en särskild kommission för gruvindustrin
tillsätts.

dels att utskottet under 3 bort hemställa
att riksdagen

a) (=utskottet),

b) med anledning av motionen 1977/78:479 i ifrågavarande del,
motionen 1977/78:1405 yrkandet I i ifrågavarande del,
motionen 1977/78:1644 yrkandena 1, 2 b, 2 f och 2 g och
motionen 1977/78:1742 yrkandet 3 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande åtgärder med hänsyn till gruvindustrins regionala betydelse
(mom. 4)

NU 1977/78:60

Reservanterna anser - under förutsättning av bifall till reservationen 1 -

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med "Utskottet
har” och slutar med "behandlade delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet förutsätter att den kommission för gruvindustrin som utskottet
förordar kommer att uppmärksamma gruvnäringens betydelse för olika orter
och regioner i landet. Genom kommissionens arbete blir sålunda motionernas
syfte tillgodosett.

dels att utskottet under 4 bort hemställa
att riksdagen

a) (= utskottet),

b) med anledning av motionen 1977/78:479 i ifrågavarande del,
motionen 1977/78:1405 yrkandet 1 i ifrågavarande del,
motionen 1977/78:1735 och motionen 1977/78:1740 yrkandet 2
i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

GOTAB 58035 Stockholm 1978