NU 1977/78:5

Näringsutskottets betänkande
1977/78:5

med anledning av motion om förstatligande av viss byggnadsmaterialindustri Ärendet I

motionen 1976/77:879 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen
uttalar sig för ett förstatligande av de monopoliserade delarna av byggnadsmaterialindustrin
och hos regeringen hemställer om förslag i sådant syfte.

Motionen

Koncentrationen inom byggnadsmaterialbranschen har ökat under de
senaste 10-15 åren, påpekar motionärerna och hävdar att f. n. i princip alla
viktigare delar av branschen är monopoliserade beträffande både tillverkning
och distribution. En illustration till detta var Cementa AB:s förvärv år 1973 av
AB Gullhögens Bruk. Många utredningar har visat på det centraliserade
ägandet och det stora antalet karteller och prisöverenskommelser inom
branschen, särskilt inom cementvaruproduktionen där Industri AB Euroc
har en monopolställning. Konkurrensen är sedan länge satt ur spel, säger
motionärerna-de stora företagen inom byggmaterialindustrin kan i stort sett
själva kontrollera prissättningen och ta ut monopolpriser utan offentlig insyn.

I sin jakt efter maximala profiter kan dessa företag också äventyra hela
samhällens existens genom driftsinskränkningar eller nedläggningar av
fabriker. Som exempel anför motionärerna bl. a. fallet Hällekis och fallet
Siporex i Södertälje. De stora vinster som byggnadsmaterialbranschen gjort
under många år har, uttalar motionärerna, verksamt bidragit till de allt högre
hyreskostnaderna. Det är därför hög tid att ingripa mot dessa profitintressen,
som ofta är lierade med andra mark-, bygg- och bankintressen som opererar
på bostadsmarknaden.

Motionärerna upprepar tidigare ställda krav från vänsterpartiet kommunisterna
om förstatligande av den tunga byggnadsmaterialindustrin. De
hävdar att monopolisering och kartellöverenskommelser har gått långt och
drivit upp prisnivån även för andra byggnadsmaterial, exempelvis stålprodukter,
sågade trävaror, träfiberplattor, järnhandelsvaror och högisolerande
glas. Ett statligt övertagande av byggnadsmaterialproduktionen skulle,
hävdar motionärerna, kunna få stor betydelse i kampen för lägre hyror och
priser och innebära mindre profiter till storfinansen, vars monopolprissättning
inom denna industrisektor bör ersättas med en icke spekulativ
produktions- och prispolitik.

1 Riksdagen 1977/78. 17 sami. Nr 5

NU 1977/78:5

2

Vissa utredningar rörande byggnads- och byggnadsmaterialindustrin

I det följande redogörs översiktligt för nyligen avslutat och nu pågående
utredningsarbete med anknytning till de problem som berörs i motionen.

Byggkoncentrationsutredningen

Byggkoncentrationsutredningen (I 1975:09) har haft i uppdrag att utreda
effekterna av koncentrations- och integrationstendenser inom vissa delar av
byggnadsmaterialindustrin. Utredningen skulle enligt sina direktiv även
analysera och redovisa alternativa vägar att minska eller eliminera de effekter
vilka framstår som påtagligt negativa från samhälleliga synpunkter. Arbetet
skulle främst inriktas på sådana delar av branschen där koncentrationsprocessen
har gått långt och där importkonkurrensen är av relativt begränsad
omfattning. De delar av byggnadsmaterialindustrin inom vilka Eurockoncernen
har en stark ställning hör självfallet hit, sades det i direktiven.

Utredningen överlämnade i augusti 1977 betänkandet (SOU 1977:43)
Koncentrationstendenser inom byggnadsmaterialindustrin, varmed dess
uppdrag är slutfört. Den fortsatta handläggningen av betänkandet övervägs
f. n. inom industridepartementet.

Betänkandet har av utredningen i pressmeddelande den 15 augusti 1977
sammanfattats enligt följande.

Byggnadsmaterialindustrin spänner över många branschområden med
skilda konkurrensförhållanden. Koncentrationen har ökat under senare år.
Redan tidigare var dock konkurrensen i många fall begränsad genom
överenskommelser mellan företagen.

Bakgrunden till den strukturomvandling som skett är den vikande
efterfrågan på grund av minskat byggande på vissa områden, den förändrade
sammansättningen av byggandet och den tekniska utvecklingen inom
byggnadssektorn. De förändrade marknadsförutsättningarna för byggnadsmaterialindustrin
har lett till färre och större företagsenheter.

Tio större byggnadsmaterialtillverkande koncerner svarade 1975 för en
sammanlagd byggnadsmaterialtillverkning på 7,3 miljarder kr. Företagens
sammanlagda försäljning härav i Sverige uppgick till 5 miljarder kr. eller ca
30 % av den totala byggnadsmaterialförsäljningen i landet.

Många av dessa koncerner är branschmässigt di versifierade och geografiskt
spridda. Diversifieringen till stora industrikonglomerat utgör ingen garanti
för en rationellare branschstruktur. Diversifieringen kan försvåra för de
anställda och samhället att följa och påverka utvecklingen, exempelvis vid
företagsförvärv, strukturrationaliseringar och driftsinskränkningar.

Det allmännas inflytande över prissättningen hos företag som arbetar på
marknader med hög koncentration bör i första hand söka uppnås genom
frivilliga överenskommelser mellan samhället och aktuella företag. Avtalet
mellan staten och Euroc/Cementa kan tjäna som förebild. Kan frivilliga
överenskommelser ej uppnås får övervägas om den förbättrade insynen kan
uppnås inom ramen för nuvarande prislagstiftning eller om förändringar
krävs i detta avseende.

Forskningsverksamheten inom byggnadsmaterialindustrin är av begrän -

NU 1977/78:5

3

säd omfattning. Utredningen föreslår att åtgärder övervägs från samhällets
sida för att närmare undersöka förhållandena och för att på lämpligt sätt
stödja forskningen inom detta område.

Utredningen anser, mot bakgrund av den hittillsvarande utvecklingen
inom byggnadsmaterialindustrin, att samhället bör medverka för att underlätta
erforderlig strukturomvandling. Strukturomvandlingar kräver ett ökat
statligt engagemang inte bara i samband med förestående förändringar, utan i
lika hög grad i den framåtblickande, långsiktiga planeringen. Möjligheter bör
skapas för samhället att få del av utvecklingsplaner för olika branscher eller
belysa brister på sådana. Utvärderingen bör ske tillsammans med företrädare
för företag och anställda samt myndigheter på lokal och regional nivå.

Den framåtblickande, långsiktiga strukturpolitiken måste ankomma på
regeringen. Utredningen förutsätter att det på departementsnivå, sannolikt
inom industridepartementet, tillskapas instrument för en sådan bevakning,
och utgår från att regeringen vidtar organisatoriska åtgärder för detta
ändamål.

Utredningen ifrågasätter om den nuvarande strukturen av Eurockoncernen
ger samhället och de anställda det inflytande på cementindustrin som
är motiverat med hänsyn till Cementas monopolställning på marknaden. Det
kan ifrågasättas om cementindustrin i framtiden bör ingå som nära nog helägt
dotterbolag i en koncern vars tyngdpunkt successivt förskjutits bort från den
svenska byggnadsmaterialmarknaden.

Medbestämmandelagen och styrelserepresentationslagen ger de anställda i
en koncern möjlighet till inflytande såväl i dotterbolagen som i moderbolaget.
Det är ännu för tidigt att kunna bilda sig någon uppfattning om deras
verkningar. Avtal enligt medbestämmandelagen har ännu inte hunnit
träffas.

Det är utredningens bestämda uppfattning att problemen med företagsdemokratin
i större koncerner kräver en öppen redovisning av beslutsprocessen
inom företaget. Formerna för delegering och medbestämmande behöver klart
definieras för att ett reellt inflytande för de anställda skall kunna uppnås. En
stor och mångsidig koncern måste ha en väl genomtänkt organisationsstruktur.
Detta är en förutsättning för en riktig styrning ur företagets egen
synpunkt, för en god insyn från samhällets sida och för ett effektivt
medbestämmande för de anställda.

Enligt vad som framkommit vid studiet av Byggmakrisen har styrelse- och
ledningsarbetet i Byggma försvårats avsevärt av meningsskiljaktigheter
mellan de tre delägarna STAB, Euroc och Säfveån, som under senare år
vardera ägt en tredjedel av aktierna. Till stor del måste enligt utredningens
mening detta tillskrivas ägandeförhållandena i Byggma.

Enligt utredningens mening bör man göra en översyn av sambandet mellan
ansvar och befogenhet vid innehav av kontrollposter och betydande minoritetsposter.
I första hand torde detta vara en lagstiftningsfråga. Likaså bör
övervägas huruvida konsortialavtal mellan delägare med sådana aktieposter
borde redovisas till ledning för samhällets bedömning av effekterna av det
gemensamma ägandet.

Utredningen analyserar ägandesambanden mellan i första hand Euroc,
Skånska Cementgjuteriet, Ahlsell & Ågren, samt förvaltningsbolagen
Protorp och Opus. Härav framgår att de tre förstnämnda företagen indirekt -via förvaltningsbolagen - äger egna aktier. Även om inte moder/dotterbolagsförhållande
råder kan betydande kontrollmöjligheter föreligga, genom
dominerande minoritetsposter.

NU 1977/78:5

4

Utredningen förutsätter att en översyn görs huruvida en lagändring bör
komma till stånd för att möjliggöra en lösning på de problem utredningen
redovisat beträffande ansvarsfrågan vid innehav av kontrollposter och
betydande minoritetspostersamt beträffande indirekt ägda egna aktier. Även
reglerna om röstvärdesdifferentiering bör ses över.

Statens industriverks utredningsarbete

Statens industriverk fick hösten 1975 i uppdrag av regeringen att utreda
vissa frågor inom byggnadsindustrin och byggnadsmaterialindustrin. Enligt
en promemoria som var fogad till regeringens beslut skulle utredningsarbetet
i vad avser byggnadsmaterialindustrin inriktas på en kartläggning och analys
av branschens struktur, verksamhet och utveckling. En forsta åtgärd vid
kartläggningen borde vara att skapa en adekvat branschindelning, vilken i så
stor utsträckning som möjligt skulle särskilja foretag med huvudsaklig
tillverkning av byggnadsmaterial från andra företag inom den nuvarande
branschindelningen. Därefter borde materialbranschernas nuläge och hittillsvarande
utvecklingstendenser belysas och analyseras vad gäller konkurrensförhållanden,
prissättning, lönsamhet, produktion, sysselsättning, investeringar,
byggnadsmaterialandelar samt arbetsställe-/företags- och branschstruktur.
Vid granskningen av konkurrenssituationen borde byggmaterialimporten
beaktas. Dessutom borde den framtida utvecklingen i ovannämnda
avseenden översiktligt bedömas. Industriverket borde dessutom närmare
undersöka byggmaterialexportens betydelse för byggnadsmaterialindustrin.
Vidare borde om möjligt konsekvenserna för branschen av strukturella och
regionala förskjutningar i byggandet analyseras.

Uppdraget har i juli 1977 redovisats av industriverket i utredningen (SIND
1977:5) Byggnadsindustri och byggnadsmaterialindustri, vilken har överlämnats
till industridepartementet. Den fortsatta handläggningen av ärendet
övervägs f. n. inom departementet.

Resultatet av utredningsarbetet i vad avser byggnadsmaterialindustrin har
av industriverket sammanfattats i ett pressmeddelande i juni 1977 enligt i
huvudsak följande.

Inom byggnadsmaterialindustrin har sysselsättningen minskat under
1970-talet, dock ej lika starkt som för byggnadsverksamhetens del. Mellan
1970 och 1975 sjönk sysselsättningen med ca 4 000 personer för att 1975 uppgå
till ca 151 000 personer. Den inriktningsförändring som skett under 1970-talet
inom byggandet med bl. a. starkt minskat flerfamiljshusbyggande och ökat
småhusbyggande har också inneburit en mycket olikartad utveckling inom
byggnadsmaterialindustrin. Sysselsättningen inom den ”tunga” delen av
branschen dvs. sten, tegel, cement, betong och betongvaruindustrierna har
minskat starkt eller med 6 000 personer mellan 1970 och 1975, medan
sysselsättningen inom den övriga byggnadsmaterialindustrin ökat med 2 000
personer. Strukturomvandling har också skett i byggnadsmaterialindustrin,
vilket inneburit att ca var tionde arbetsställe försvunnit under en 5-års
period.

NU 1977/78:5

5

För den resterande delen av 1970-talet förutses en fortsatt svag byggmarknad,
vilket torde innebära en fortsatt sysselsättningsminskning och strukturomvandling
inom byggnadsverksamheten och byggnadsmaterialindustrin
fram till 1980. För byggnadsverksamhetens del väntas sysselsättningen
minska med ca 16 000 personer för att 1980 uppgå till 312 000 personer. För
byggnadsmaterialindustrin väntas sysselsättningen minska med 13 000
personer för att 1980 uppgå till 138 000 personer.

Under 1980-talets fem första år väntas däremot en något gynnsammare
byggmarknad bl. a. beroende på ett ökat bostadsbyggande och ökade
energibesparingsåtgärder. Sysselsättningen beräknas därför öka inom byggnadsverksamheten
med ca 8 000 personer medan sysselsättningsminskningen
inom byggnadsmaterialindustrin väntas bli lägre än under den sista
halvan av 1970-talet. Minskningen har uppskattats till ca 5 000 personer
mellan 1980 och 1985.

Underlag för eli näringspolitiskt program tor byggsektorn

För samråd mellan berörda samhällsorgan, arbetsmarknadens parter och
näringslivets organisationer i frågor som mer väsentligt berör byggnadsverksamhetens
förhållanden och utveckling Finns sedan år 1973 ett till industridepartementet
knutet centralt branschråd för byggnadsverksamheten (byggbranschrådet;
ordförande sedan den 1 februari 1977: statssekreterare Gunnar
Söder). Enligt de riktlinjer för rådets verksamhet som utfärdades år 1973 och
som fortfarande gäller skall rådet bl. a. medverka vid inhämtande av underlag
för statsmakternas bedömning av frågan hur näringspolitiken inom byggområdet
lämpligen bör vara utformad. Där brister i informationsunderlaget
föreligger, bör rådet ta initiativ till utredningar och verka för en samordning
av olika utredningsinitiativ och utredningsarbeten.

Det ovan redovisade utredningsarbetet syftar enligt budgetpropositionen
1977 till att ge underlag för en mer total och långsiktig bedömning av
byggsektorns utveckling och behov av näringspolitiska insatser (prop. 1976/
77:100 bil. 17 s. 41). Byggbranschrådet har följt detta utredningsarbete, liksom
det följer byggsektorns långsiktiga utveckling. Regeringens ställningstagande
till den framtida politiken på byggområdet kommer, enligt vad som uttalas i
propositionen, under år 1978 att presenteras i ett näringspolitiskt program för
byggsektorn.

Utredningsarbete inom statens pris- oell kartellnämnd

Under 1970-talet har statens pris- och kartellnämnd (SPK) utfört en rad
undersökningar om förhållandena på byggnadsmaterialområdet. Av särskilt
intresse i detta sammanhang är utredningar om cementindustrins utveckling
(mars 1976och april 1977),som tillsammans täckeråren 1973-1976 (återgivna
i Pris- och kartellfrågor 1976:4 resp. 1977:3-4). Vidare har SPK - efter
hemställan av statens industriverk - i januari 1977 färdigställt rapporten
Konkurrensfrågor och prissättningsprinciper inom byggmaterialindustrin

NU 1977/78:5

6

(stencil). Efter hemställan av konkurrensutredningen (H 1974:05) har SPK
också sedan år 1975 medverkat i en studie av Cementa AB:s förvärv år 1973
av AB Gullhögens Bruk (se följande avsnitt).

Konkurrensutredningen

Konkurrensutredningen (ordförande: t. f. expeditionschef/rättschef Lars
Jonson) har till uppgift att göra en översyn av konkurrensbegränsningslagen
(1953:603). Utredningen skall enligt direktiven bl. a. analysera hur det
växande inslaget av oligopol- och monopol marknader i samhällsekonomin
verkar i praktiken. Vid uppläggningen av sitt arbete ansåg utredningen att de
samhällsekonomiska effekterna av företagsförvärv och samgående mellan
företag var otillräckligt studerade. Likaså saknades närmare kunskaper om
och erfarenhet av hur sådana effekter skall värderas från samhällets
synpunkt. Utredningen hemställde därföratt SPK skulle genomföra en studie
av ett visst antal särskilt utvalda företagsförvärv. SPK uppdrog åt två
särskilda utredningsmän att genomföra denna studie. Utredningsmännen
knöts senare direkt till utredningen som experter.

Experternas studie har av utredningen i september 1977 publicerats som
delbetänkandet (SOU 1977:51) Fusioner och förvärv i svenskt näringsliv
1969-73 - en fallstudie. Utredningen har inte tagit ställning till de värderingar
och slutsatser som kommer till uttryck i detta delbetänkande. För dessa
svarar experterna själva.

En studie i delbetänkandet behandlar Cementa AB:s förvärv år 1973 av AB
Gullhögens Bruk (s. 41-70). I denna studie analyseras effekterna av fusionen
för företaget, avnämarna, de anställda och samhället.

Det konstateras i studien att vissa samordningsvinster uppstått för
cementindustrin genom fusionen,främst genom personalbesparingar. Vidare
har strukturrationaliseringen av cementindustrin i Sverige kunnat planeras
utan det inslag av osäkerhet som existensen av en konkurrent utgör. Från
avnämarnas sida är man enligt studien i huvudsak nöjd med det sätt på vilket
Cementa hittills agerat. Man ser det på en del håll som en fördel att rabatterna
avvecklats så att inga avnämare får särskilda fördelar framför andra, vilket
skulle kunna snedvrida konkurrensen mellan betongtillverkarna. Trots de
kostnadsfördelar som kunnat uppnås och de prishöjningar som ägt rum efter
sammanslagningen har inte Cementas lönsamhet ökat. Detta förklaras i
studien bero på flera faktorer. Dels har vissa produktionskostnader stigit
kraftigt, dels har den efterfrågade volymen minskat och slutligen har
cementpriserna reglerats av statsmakterna så att Cementa ej kunnat höja
priserna mer än vad som varit motiverat med hänsyn till kostnadsökningarna.

I studien konstateras vidare att de direkta effekterna för de anställda får
betraktas som tämligen måttliga. De kollektivt anställda berördes sålunda
knappast alls av samgåendet, medan viss personalreduktion ägde rum bland

NU 1977/78:5

7

tjänstemännen, främst på Gullhögens utvecklings- och dataavdelningar.
Ingen behövde dock sluta utan att ha fått arbete på annat håll. Stark kritik har
emellertid framförts från de anställda i Gullhögen mot det sätt på vilket man
informerades om att företaget skulle säljas till Cementa.

Även effekterna av cementfusionen för stat och kommun har bedömts
vara av sådan storleksordning att de knappast har betydelse i sammanhanget.
Ett problem vid bedömningen är, som framhålls i studien, att alternativen vid
en utebliven fusion endast är hypotetiska, vilket gör bedömningarna mycket
osäkra. I studien dras dock slutsatsen att Cementas förvärv av Gullhögen
hittills varit till en klar samhällsekonomisk fördel från resursfördelningssynpunkt
i jämförelse med om ägarförhållandena hade förblivit oförändrade.
Författarna till studien anser dock att det sannolikaste alternativet, om
förvärvet inte hade blivit av, inte hade varit oförändrade ägarförhållanden
utan en försäljning av Gullhögen till utländsk köpare. I ett sådant läge torde
enligt studien den största fördelen ha legat i att konkurrensen hade bevarats
och därmed den effektivitetsfrämjande inverkan som denna allmänt anses
äga. Bland nackdelarna med en sådan lösning nämns i studien att det
knappast hade blivit möjligt för staten och löntagarna i cementföretagen att
utöva det inflytande över cementindustrins strukturomvandling som man nu
har haft möjlighet till. Man hade vidare riskerat ett större bortfall av
arbetstillfällen än vad som nu skett och planeras komma att ske.

Tidigare riksdagsbehandling av ärenden rörande Industri AB Euroc

För behandlingen åren 1969-1974 av motioner rörande byggnadsmaterialindustrin
har utskottet redogjort i sitt betänkande NU 1975/76:9. I detta,
liksom senare i betänkandet NU 1975/76:28, behandlades två motioner med
ungefär samma innehåll vari hemställdes att riksdagen hos regeringen skulle
begära förslag syftande till förstatligande av Industri AB Euroc. Utskottet
anförde vid dessa tillfällen (november 1975 resp. februari 1976) att byggnadsmaterialindustrin
noggrant bevakades från statens sida och hänvisade till det
uppdrag som hade lämnats till byggkoncentrationsutredningen. I enlighet
med utskottets hemställan avslog riksdagen motionerna.

Utskottet

I motionen framförs krav på förstatligande av de monopoliserade delarna
av byggnadsmaterialindustrin.

Sedan motionen väcktes har en rad utredningar om byggnadsmaterialindustrin
färdigställts. En ingående kartläggning av koncentrations- och
integrationstendenser inom denna bransch har presenterats av byggkoncentrationsutredningen
i betänkandet (SOU 1977:43) Koncentrationstendenser
inom byggnadsmaterialindustrin. Statens industriverk har utarbetat utredningen
(SIND 1977:5) Byggnadsindustri och byggnadsmaterialindustri, som

NU 1977/78:5

8

innehåller en kartläggning och analys av dessa båda branschers struktur,
verksamhet och utveckling. Ett delbetänkande (SOU 1977:51) av konkurrensutredningen
innehåller en studie av Cementa AB:s förvärv år 1973 av AB
Gullhögens Bruk. I studien analyseras effekterna av fusionen för företaget,
avnämarna, de anställda och samhället. Vidare har statens pris- och
kartellnämnd bl. a. ägnat fortsatt uppmärksamhet åt förhållandena inom
cementindustrin (Pris- och kartellfrågor 1977:3-4).

Byggbranschrådet, som knöts till industridepartementet år 1973, fortsätter
sin verksamhet. Enligt uttalande i budgetpropositionen 1977 (prop. 1976/
77:100 bil. 17 s. 41) avser regeringen att under år 1978 presentera ett
näringspolitiskt program för byggnadssektorn.

Av byggkoncentrationsutredningens ovannämnda betänkande framgår
bl. a. (s. 43-54) att det på byggnadsmaterialmarknaden endast är beträffande
cement som det har rått monopolsituation både beträffande tillverkning och
försäljning i landet. Utskottet utgår därför från att motionärernas hemställan
närmast avser cementindustrin. Utskottet har uppmärksammat att byggkoncentrationsutredningen
ifrågasätter om den nuvarande strukturen av
Eurockoncemen - där Cementa ingår - ger samhället och de anställda det
inflytande på cementindustrin som är motiverat med hänsyn till Cementas
monopolställning på marknaden. Utredningen uttalar att det i första hand är
genom frivilliga överenskommelser mellan samhället och aktuella företag
som det allmänna bör söka uppnå inflytande över prissättningen hos företag
som arbetar på marknader med hög koncentration. Den har funnit att avtalet
år 1973 mellan staten och Euroc/Cementa kan tjäna som förebild härvidlag.

Utskottet kan inte finna att åtgärder med den inriktning som motionärerna
föreslår självklart skulle medföra lägre priser och i övrigt bättre förhållanden
inom byggnadssektorn. F. n. pågår inom regeringskansliet arbete i syfte att ge
regeringen underlag för ett näringspolitiskt program för byggsektorn under år
1978. Utskottet anser att det inte finns anledning för riksdagen att uttala sig
för ett förstatligande av ”de monopoliserade delarna” av byggnadsmaterialindustrin
och avstyrker sålunda motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1976/77:879.

Stockholm den 25 oktober 1977

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s). Erik Hovhammar (m), Hugo Bengtsson (s).
Fritz Börjesson (c). Arne Blomkvist (s), Sven Andersson i Örebro (fp). Nils
Erik Wååg (s). Birgitta Hambraeus (c), Ingvar Carlsson (s). Lilly Hansson (s),
Karl-Anders Petersson (c). Ivar Högström (s), Sten Svensson (m). Johan
Olsson (c) och Olle Wästberg i Stockholm (fp).

GOTAB 55738 Stockholm 1977