NU 1977/78:48

Näringsutskottets betänkande
1977/78:48

med anledning av motioner om förbud mot försäljning av vissa
leksaker

Ärendet

1 detta betänkande behandlas motionerna

1977/78:305 av Åke Gillström (s), vari hemställs att riksdagen ger
regeringen till känna behovet av skärpning av marknadsföringslagen, när det
gäller försäljning av leksaker, i enlighet med vad i motionen anförts,

1977/78:308 av Ulla Tillander m. fl. (c, s, fp), vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär förslag om förbud mot försäljning av krigsleksaker,

1977/78:804 av Gertrud Sigurdsen m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller

1. att den lagstiftning genom vilken konsumentverket övervakar försäljningen
av farliga leksaker ses över och skärps så att även krigsleksaker faller
under försäljningsförbud,

2. att krigsleksaker i lagstiftningen hänförs till de undantag som syftar till
att skydda människors liv, hälsa och säkerhet och därmed åläggs importförbud.

Företrädare för socialstyrelsens lekmiljöråd har inför utskottet lämnat
upplysningar i ärendet.

Motionerna

I motionen 1977/78:305 erinras om att konsumentverket har utarbetat
riktlinjer nied inriktning på säkerhet för bl. a. leksaker samt att en överenskommelse
på grundval av riktlinjerna år 1976 har slutits mellan verket och
leksaksbranschen. Motionären påpekar att dessa riktlinjer inte innebär att
försäljning av farliga leksaker är förbjuden. Härför krävs beslut av marknadsdomstolen
enligt marknadsföringslagen (1975:1418). Det finns f. n. enligt
motionen leksaker som kan vålla hörselskador. Som exempel nämns s. k.
knäppare och krigsleksaker med höga ljud. Motionären anser att alla leksaker
som kan vålla skada bör testas. Det bör därför införas en skyldighet för
importör, tillverkare eller näringsidkare att innan produkterna marknadsförs
låta testa dem hos konsumentverket. Konsumentverkets nuvarande funktion
bör skärpas så att ansvaret för att testning utförs inte läggs på den part
som har ekonomiskt intresse av försäljning.

1 motionerna 1977/78:308 och 1977/78:804 påpekas att leken utgör en form
1 Riksdagen 1977/78. 17 sami. Nr 48

NU 1977/78:48

2

för social inlärning. Leksaker och lekmaterial har en styrande, påverkande,
normförmedlande funktion, säger motionärerna. De erinrar om de övergripande
målen för skolans och förskolans verksamhet och ifrågasätter om den
nuvarande försäljningen av krigsleksakerstår i överensstämmelse med dessa
uppfostringsmål. I motionen 1977/78:804 anförs bl. a. att krigslekar och
krigsleksaker kan spela en roll - tillsammans med andra faktorer - för att
utveckla ett aggressivt beteendemönster. Om barn dagligen leker med
krigsleksaker kan en s. k. avtrubbningseffekt uppstå som innebär att barnen
kommer att alltmer acceptera våld i vardagslivet. Socialstyrelsens lekmiljöråd
har, uttalas i båda motionerna, motsatt sig försäljning av krigsleksaker, med
hänvisning till att dessa inte anses ha några positiva utan endast negativa
verkningar. Med hänsyn till de starka kommersiella intressen som finns på
detta område tvivlar motionärerna på möjligheten att genom frivilliga
överenskommelser med berörda branschorganisationer åstadkomma en
förändring och hindra försäljningen av krigsleksaker.

Marknadsföringslagen m. m.

Enligt 4 § marknadsföringslagen (1975:1418) kan näringsidkare förbjudas
att fortsätta att saluhålla en vara som på grund av sina egenskaper medför
särskild risk för skada på person eller egendom. Detsamma gäller om varan är
uppenbart otjänlig för sitt huvudsakliga ändamål. Näringsidkare kan vidare
enligt 3 § åläggas att vid marknadsföring av vara, tjänst eller annan nyttighet
lämna information som har särskild betydelse från konsumentsynpunkt.

För tillämpning av lagen svarar konsumentombudsmannen (KO) - vilken
befattning är förenad med tjänsten som chef för konsumentverket - och
marknadsdomstolen. KO skall övervaka marknaden, ta upp förhandlingar
och träffa överenskommelser med företrädare för näringsidkarna och föra det
allmännas talan inför marknadsdomstolen. Denna - om vars sammansättning
m. m. stadgas i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m. m. - avgör
som slutinstans ärenden om informationsåläggande och förbud. 1 fall som ej
är av större vikt får KO utfärda informations- resp. förbudsföreläggande.

Andra uppgifter i anslutning till motionerna

1 betänkandet 1977/78:25 har näringsutskottet presenterat socialstyrelsens
lekmiljöråd samt lämnat vissa uppgifter om import och försäljning av
leksaker i Sverige. Vidare redovisas i betänkandet den definition av vad som
innefattas i begreppet krigsleksaker som har utformats av lekmiljörådet.
Enligt denna definition är krigsleksaker allt lekmaterial som avbildar
krigsmateriel, dvs. vapen och sådan materiel som är till för eller uppammar
konfliktlösningar med våld på så sätt att parterna genom att skada och döda
tillskansar sig makt och besegrar motparten.

Rådet lämnar följande exempel på olika kategorier:

NU 1977/78:48

3

o stridsvagnar, militärbilar, kanoner etc. av helfabrikat,
o stridsvagnar, militärflygplan och krigsfartyg i byggsats,
o soldater och soldatgrupper kring stridsvagnar eller kanoner, i krigsland skap,

bland ruiner etc.,
o dockor av typen Action Man och Big Joe med militärutrustning,
o vapen, såsom pistoler, kulsprutepistoler, handgranater, bomber, revolvrar

etc.

Inom konsumentverket pågår sedan budgetåret 1973/74 en verksamhet
som syftar till att förbättra säkerheten hos leksaker. Verket har i en rapport
(1975:3) presenterat riktlinjer för utarbetande av säkerhetsregler beträffande
leksaker. Dessa riktlinjer utgår från att inga leksaker som medför risker för liv
och hälsa för barn får saluföras. Leksaker - dvs. produkter främst avsedda att
användas av barn under lek men ej lekplatsutrustning - skall enligt
riktlinjerna vara så utformade att de inte vid normal användning kan orsaka
skador. Följande risker behandlas: kvävning, hörselskada, strypning, ögonskada,
förgiftning, frätskada, elchock, brännskada, stickskada, klämskada
och skärskada. Riktlinjerna har utformats i samråd med en referensgrupp
bestående av representanter för leksaksbranschen och lekmiljörådet. De
ansluter sig i princip till redan befintliga säkerhetsregler i andra länder. Dessa
riktlinjer har kompletterats med mer specifika säkerhetsregler i en rapport
från konsumentverket (1975:10). Rapporten är avsedd att utgöra en vägledning
för näringsidkare som följer riktlinjerna. Däri anges vilka krav som ställs
och vilka provningsmetoder som kan användas för att utröna om kraven
uppfylls.

I enlighet med leksaksbranschens önskemål ansluter säkerhetsreglerna till
amerikanska regler. Konsumentverket har bedömt att detta medför följande
fördelar: dels undviks icke-tariffära handelshinder, dels har importörer
möjlighet att hos tillverkaren begära att beställda varor är i överensstämmelse
med amerikanska krav.

I riktlinjerna påpekas bl. a. att frågor som kan förknippas med bristande
funktionsvärde hos en leksak i stort ligger utanför konsumentverkets
kompetensområde. Detta hindrar inte att verket kan föra fram synpunkter på
leksaker som kan antas vara otjänliga för sitt huvudsakliga ändamål.

Verket framhåller också att ingen utländsk säkerhetsregel - frivillig eller
lagreglerad - behandlar psykiska effekter i samband med användning av
leksaker. Inte heller behandlas risker för ekonomisk skada. Psykiska effekter
kan tänkas dels i de fall leksakens konstruktion är sådan att leksaken saknar
funktionsvärde, dels då leksaken skall användas på sådant sätt som av vuxna
inte kan anses önskvärt. Exempel härpå erbjuder krigsleksaker, leksaker
vilkas funktion upplevs som frustrerande av barnet och leksaker som mycket
snabbt går sönder vid användning. Ekonomiska risker kan tänkas vara
förknippade med en leksak som inte går att använda på det sätt barnet
rimligen kan tänka sig eller vars kvalitet är sådan att leksaken snabbt är

NU 1977/78:48

4

obrukbar. När man talar om ekonomisk risk är det väsentligt att knyta denna
risk till köparens ekonomi. Även leksaker som allmänt sett kan betraktas som
billiga kan i det enskilda barnets ekonomi (veckopeng) vara en betydande
utgift.

Konsumentverket anger i sin anslagsframställning för budgetåret 1977/78
att åtskilliga ärenden avseende leksakers säkerhet har avslutats. Produkterna
har granskats mot bakgrund av de av verket tidigare utarbetade riktlinjerna
för säkerhet och information beträffande leksaker. Ett flertal bristfälliga
produkter har dragits tillbaka från marknaden, konstruerats om eller försetts
med varningstext. Vidare omarbetas gällande riktlinjer för marknadsföring
av leksaker; bl. a. beaktas s. k. snöleksaker och trehjulingar. 1 denna
revidering av riktlinjerna, som sker mot bakgrund av marknadsföringslagen,
kommer pågående internationellt arbete att beaktas. Den fortsatta verksamheten
skall baseras på ett statistiskt underlag avseende vilka leksaker och
åldersgrupper som förekommer i samband med olyckor och olyckstillbud. I
detta syfte genomförs f. n. en undersökning av utbudet av inomhusleksaker.
I undersökningen medverkar elva hemkonsulenter. Den omfattar dels en
inventering av samtliga butiker som saluför leksaker, dels insamling av
uppgifter om olyckor och tillbud med leksaker vid daghem och hos andra
kontaktpersoner.

Konsumentverket har, anför verket i en skrivelse i februari 1978 till
lekmiljörådet, uppmärksammats på marknadsföringen av krigsleksaker.
Verket anser att det närmast ankommer på lekmiljörådet att övervaka
leksakers pedagogiska lämplighet. För att verket skall ha möjlighet att ingripa
mot försäljningen av krigsleksaker med stöd av 4 § marknadsföringslagen
krävs, påpekas det, att verket kan göra gällande att krigsleksaker är psykiskt
eller fysiskt skadliga. Verket saknar emellertid dokumentation för att styrka
att sådana verkningar kan uppstå.

Konsumentverket anför vidare följande. Ett sätt att komma till rätta med
problemet med krigsleksaker kan vara att lekmiljörådet låter genomföra en
undersökning som visar hur och på vad sätt barn påverkas av krigsleksaker
som avbildar det moderna kriget. Om en sådan undersökning skulle visa att
krigsleksaker har skadliga verkningar för barn är konsumentverket/KO
berett att ta upp förhandlingar med leksaksbranschen med stöd av 4 §
marknadsföringslagen.

Konsumentombudsmannen (KO) har i januari 1978 hos marknadsdomstolen
gjort ansökan om förbud enligt 4 § marknadsföringslagen mot
försäljning av s. k. slangbellor av viss typ. KO åberopar ett yttrande från
socialmedicinska institutionen vid Akademiska sjukhuset i Uppsala som
konsumentverket har inhämtat. Detta yttrande visar enligt KO:s mening att
de av motparten saluförda slangbellorna är så utformade att användningen av
dem medför betydande risk för ögonskador. Med hänsyn till detta är det
enligt KO:s mening inte försvarligt att de saluhålls.

NU 1977/78:48

5

Frågan om försäljningsförbud har enligt KO:s mening i förevarande fall så
stor praktisk och principiell betydelse att ärendet bör prövas trots att
motparten har förklarat sig beredd att frivilligt upphöra med försäljningen av
slangbellorna.

I fråga om barnolycksfall har barnolycksfallsutredningen (se nedan)
uppdragit åt statistiska centralbyrån att göra försök med registrering av
barnolycksfall. Vid dessa försök, som görs vid lasarettet i Halmstad och
vårdcentralen Dockan i Växjö, har hittills redovisats 203 olyckor. Detta
motsvarar i stort två veckors material vid de båda enheterna. Av registrerade
olyckor har ingen inträffat med leksaker. Däremot finns fyra olyckor med
lekplatsutrustning. Sportartiklar - skidor, pulkor, skridskor etc. - står under
motsvarande period för totalt 55 olycksfall. Utredningens registrering har
omfattat åldrarna 0-19 år.

Från en undersökning av barnolycksfall i Uppsala åren 1972 och 1973 kan
också hämtas material som belyser leksaksolyckomas svårighetsgrad. Av
totalt 180 olyckor med redskap, leksaker etc. - av vilka 18 avsåg leksaker- har
totalt 5 olyckor varit av allvarligare slag.

Sammantaget är enligt utredningen olycksfall med leksaker förhållandevis
sällsynta och ger som regel endast lindrigare skador.

Pågående utredningsarbete

Utredningen (S 1977:07) Om barnolycksfall (särskild utredare: barnombudsman
Rigmor von Euler) tillkallades i februari 1977 för att utreda frågan
hur barnolycksfallen på bästa sätt skall kunna förebyggas. I direktiven
påpekas inledningsvis att åtskilliga åtgärder har vidtagits för att motverka
barnolycksfallen. Ett flertal myndigheter har att inom sitt ansvarsområde
bevaka barnens säkerhet. Det centrala ansvaret rörande åtgärder för barnens
vård och skydd åvilar socialstyrelsen. Till styrelsen är knutet det år 1971
inrättade lekmiljörådet, som har till uppgift att bl. a. verka för att skydds- och
säkerhetsaspekterna vid barns lek tillgodoses. Andra myndigheter som
statens trafiksäkerhetsverk, byggnadsstyrelsen, skolöverstyrelsen, konsumentverket,
arbetarskyddsstyrelsen, bostadsstyrelsen och planverket har
viktiga uppgifter i det förebyggande arbetet beträffande barnolycksfall. På det
lokala planet är det kommunernas barnavårdsnämnder/sociala centralnämnder
som skall främja en gynnsam utveckling av de unga och goda
uppväxtförhållanden i övrigt för dem. Bestämmelser härom finns i barnavårdslagen
(1960:97).

Riksdagen har, framhålls det vidare i direktiven, i samband med behandlingen
av motioner rörande barnolycksfall pekat på osäkerheten om vilket
organ, såväl på riksplanet som lokalt, som har huvudansvaret för barnsäkerhetsfrågorna.
Riksdagen har också pekat på behovet av att registrera
barnolycksfall. Riksdagen har därvid förutsatt att dessa frågor beaktas i ett

NU 1977/78:48

6

fortsatt arbete med barnsäkerheten.

Enligt direktiven skall utredaren bl. a. undersöka omfattningen av barnolycksfallen
och deras orsaker och föreslå övergripande åtgärder som kan
förebygga olycksfall bland barn.

Tidigare riksdagsbehandling av frågan om förbud mot försäljning av
krigsleksaker

Riksdagen har i december 1977 på förslag av näringsutskottet (NU 1977/
78:25) avslagit en motion enligt vilken riksdagen borde begära förslag om
förbud för import och försäljning av krigsleksaker. I betänkandet erinrade
utskottet bl. a. om att Sverige i internationella överenskommelser har utfäst
sig att inte införa s. k. tekniska handelshinder, dvs. sådana regler om varans
beskaffenhet som försvårar internationell handel. Undantagna härifrån är
regleringar som syftar till att skydda människors liv, hälsa och säkerhet.
Utskottet anförde dock att det är angeläget att utbudet av krigsleksaker
förändras. Utskottet sade sig utgå från att de överläggningar om vissa
riktlinjer i fråga om försäljning av krigsleksaker som inletts mellan lekmiljörådet
och berörda branschorganisationer skulle komma att fullföljas.

Utskottet

Två av de motioner som utskottet behandlar i detta betänkande tar upp
frågan om införande av förbud mot import och försäljning av krigsleksaker. I
motionen 1977/78:308 hemställs om förslag om försäljningsförbud. I
motionen 1977/78:804 yrkas att den lagstiftning genom vilken konsumentverket
övervakar försäljningen av farliga leksaker skall ses över och skärpas så
att även krigsleksaker faller under försäljningsförbud. Vidare föreslås här att
krigsleksaker i lagstiftningen skall hänföras till undantag från vad som syftar
till att skydda människors liv, hälsa och säkerhet och därmed åläggas
importförbud.

Näringsutskottet har behandlat frågan om förbud mot import och försäljning
av krigsleksaker en gång tidigare under detta riksmöte. I betänkandet
NU 1977/78:25 som avgavs i december 1977 uttalade utskottet bl. a. att det är
angeläget att utbudet av denna typ av leksaker förändras. Utskottet noterade
att socialstyrelsens lekmiljöråd och företrädare för leksakshandelns branschorganisationer
hade inlett överläggningar om vissa riktlinjer i fråga om
försäljning av krigsleksaker och utgick från att överläggningarna skulle
fullföljas. Enligt vad utskottet inhämtat har detta hittills inte skett. Lekmiljörådet
uppger att branschens organisationer inte har visat intresse för att
aktivt samarbeta med rådet i denna fråga.

Utskottet mäste tyvärr konstatera att överläggningarna mellan lekmiljörådet
och branschorganisationerna hittills har varit resultatlösa. Det är enligt
utskottets mening angeläget att man söker åstadkomma en sanering av

NU 1977/78:48

7

utbudet av krigsleksaker. Inom konsumentverket pågår f. n. en översyn och
omarbetning av riktlinjer för marknadsföring av leksaker. Frågan om utbudet
av krigsleksaker bör tas upp i detta sammanhang. Enligt utskottets mening
bör ansvariga myndigheter i första hand söka komma till rätta med problemet
genom frivilliga överenskommelser med branschens organisationer. Om
detta inte visar sig vara en framkomlig väg bör regeringen vidta erforderliga
åtgärder.

I motionen 1977/78:305 påpekas att vissa leksaker kan vålla skador, bl. a.
hörselskador. Motionären erinrar om att det krävs beslut av marknadsdomstolen
enligt marknadsföringslagen för att försäljning av en viss leksak skall
kunna förbjudas. De riktlinjer i fråga om produktsäkerhet som konsumentverket
utarbetar avses vara till vägledning för marknadsdomstolens beslut,
säger motionären. Konsumentverkets riktlinjer för leksakers säkerhet
innebär inte att farliga leksaker förbjuds. Motionären föreslår att riksdagen
skall göra ett uttalande till regeringen om behovet av en skärpning av
marknadsföringslagen när det gäller försäljning av leksaker.

Som utskottet har nämnt ovan är man inom konsumentverket i färd med
att omarbeta nu gällande riktlinjer för leksakers säkerhet. Frågan om hur
barnolycksfall skall kunna förebyggas utreds av utredningen (S 1977:07) om
barnolycksfall. Som framgår av det föregående har konsumentombudsmannen
(KO) nyligen hos marknadsdomstolen anhängiggjort ett ärende
rörande försäljning av farliga leksaker, s. k. slangbellor av viss typ.

Motionären syftar till att få till stånd en skärpning i bedömningen av de
risker som olika slags leksaker kan åstadkomma. Genom det ovan redovisade
utredningsuppdraget och arbetet inom konsumentverket kommer man att få
en säkrare grund för en sådan bedömning. Detta innebär att KO kan få större
möjligheter än f. n. att yrka på förbud enligt 4 § marknadsföringslagen mot
försäljning av farliga leksaker. Motionärens syfte är alltså i viss mån
tillgodosett. En skärpning av marknadsföringslagen enligt yrkandet i
motionen anser utskottet inte påkallad.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med anledning av motionerna 1977/78:308 och
1977/78:804 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om sanering av utbudet av krigsleksaker,

2. att riksdagen avslår motionen 1977/78:305.

Stockholm den 4 april 1978

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

NU 1977/78:48

8

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Bengt Sjönell (c), Erik Hovhammar (m),
Hugo Bengtsson (s). Fritz Börjesson (c), Arne Blomkvist (s). Sven Andersson i
Örebro(fp), Birgitta Hambraeus (c). Lilly Hansson (s). Ivar Högström (s), Rune
Ångström (fp), Ingegärd Oskarsson (c), Sten Svensson (m), Wivi-Anne
Radesjö (s) och Sivert Andersson (s).

Reservation

av Bengt Sjönell (c), Erik Hovhammar (m), Fritz Börjesson (c), Sven
Andersson i Örebro(fp), Rune Ångström (fp), Ingegärd Oskarsson (c)och Sten
Svensson (m) som anser
dets att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 6 med ”Utskottet
måste” och slutar på s. 7 med "erforderliga åtgärder” bort ha följande
lydelse:

Utskottet vill ånyo understryka att det är angeläget att en sanering av
utbudet av krigsleksaker kommer till stånd. I första hand bordetta ske genom
frivilliga överenskommelser. Inom konsumentverket pågår f. n. en översyn
och omarbetning av riktlinjer för marknadsföring av leksaker. Utskottet utgår
från att frågan om utbudet av krigsleksaker kommer att beaktas även i detta
sammanhang.

dels att utskottet under 1 bort hemställa
1. att riksdagen avslår

a) motionen 1977/78:308,

b) motionen 1977/78:804.

GOTAB 57874 Stockholm 1978