NU 1977/78:45

Näringsutskottets betänkande
1977/78:45

med anledning av propositionen 1977/78:87 om statligt engagemang
inom handelsstålsindustrin, m. m. jämte motioner

Ärendet

I propositionen 1977/78:87 (industridepartementet) framläggs förslag
innebärande att staten, som ett led i omstruktureringen av stålindustrin,
medverkar finansiellt vid bildandet av ett handelsstålsbolag.

Med anledning av propositionen har väckts tio motioner.

Propositionen och motionerna redovisas nedan.

Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats av företrädare för
Svenskt Stål AB, Gränges AB, Stora Kopparbergs Bergslags AB, Svenska
metallindustriarbetareförbundet och Svenska industritjänstemannaförbundet,
varvid även företrädare för industridepartementet, Statsföretag AB,
Sveriges arbetsledareförbund och Sveriges civilingenjörsförbund var närvarande.
1 anslutning härtill har skriftliga synpunkter ingivits av Sveriges
civilingenjörsförbund.

Upplysningar har likaledes lämnats av Arne Geijer, som den 1 december
1977 har fått i uppdrag att biträda inom industridepartementet vid överläggningar
mellan företag rörande handelsstålsindustrin.

Länsstyrelsen i Södermanlands län har i särskild skrivelse överlämnat
uppgifter om sysselsättnings- och befolkningsprognosen för länet med
avseende på Nyköpings och Oxelösunds kommuner.

Propositionen

Förslag

I propositionen föreslås att riksdagen

1. bemyndigar fullmäktige i riksgäldskontoret att på villkor som angivits i
propositionen utfärda skuldebrev till

a) Statsföretag AB på högst 356 000 000 kr.,

b) ett nytt handelsstålsbolag på högst 350 000 000 kr.,

2. medger att staten utfäster sig att säkerställa Statsföretag AB:s möjligheter
att fullgöra sina förpliktelser enligt konsortialavtal mellan parterna i ett
nytt handelsstålsbolag,

3. till Bidrag till Statsföretag AB på tilläggsbudget II till statsbudgeten för
budgetåret 1977/78 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 531 300 000 kr.,

1 Riksdagen 1977/78. 17 sami Nr 45

NU 1977/78:45

4. till Teckning av aktier i Statsföretag AB på tilläggsbudget II till
statsbudgeten för budgetåret 1977/78 under fonden för statens aktier anvisar
ett investeringsanslag av 350 000 000 kr.,

5. till Lån till ett nytt handelsstålsbolag för rekonstruktionsändamål på
tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 under fonden för
låneunderstöd anvisar ett investeringsanslag av 700 000 000 kr.,

6. till Lån till ett nytt handelsstålsbolag för investeringsändamål på
tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 under fonden för
låneunderstöd anvisar ett investeringsanslag av 200 000 000 kr.,

7. till Lån till ett nytt handelsstålsbolag för rekonstruktionsändamål för
budgetåret 1978/79 under fonden för låneunderstöd anvisar ett investeringsanslag
av 200 000 000 kr.,

8. till Lån till ett nytt handelsstålsbolag för investeringsändamål för
budgetåret 1978/79 under fonden för låneunderstöd anvisar ett investeringsanslag
av 700 000 000 kr.,

9. till Betalning av ränta och amortering på statens skulder till Statsföretag
AB och ett nytt handelsstålsbolag för budgetåret 1978/79 under fjortonde
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 104 000 000 kr.,

10. bemyndigar regeringen att helt eller delvis eftergiva lån för rekonstruktionsändamål
till ett nytt handelsstålsbolag.

Huvudsakligt innehåll

Förslagen i propositionen läggs fram mot bakgrund av bl. a. ett konsortialavtal
som har ingåtts mellan Gränges AB, Norrbottens Järnverk AB (NJA),
Statsföretag AB och Stora Kopparbergs Bergslags AB om tillskapandet av ett
gemensamt aktiebolag, Svenskt Stål AB (SSAB). Aktiekapitalet i detta bolag
kommer inledningsvis att ägas i proportionerna Gränges 25 96, Statsföretag
50 96 och Stora Kopparberg 25 96.1 SSAB avses ingå stål - och gruvrörelserna
i Gränges, NJA och Stora Kopparberg samt Gränges järnvägsrörelse (TGOJ).
Förslagen i propositionen innebär att staten under budgetåren 1977/78 och
1978/79 lämnar lån av sammanlagt 1 800 milj. kr. till det nya handelsstålsbolaget.
Vidare föreslås att staten lämnar ett bidrag av 531,3 milj. kr. till
Statsföretag AB och att staten tecknar aktier med 350 milj. kr. i Statsföretag.
Av bidraget är 181,3 milj. kr. avsedda för att täcka återstående kostnader för
Stålverk 80-projektet. Återstående 350 milj. kr. av bidraget och aktieteckningen
med 350 milj. kr. avseratt möjliggöra för Statsföretag att teckna aktier
för 700 milj. kr. i det nya handelsstålsbolaget. Det föreslås vidare att staten
lämnar skuldebrev till Statsföretag och det nya handelsstålsbolaget på högst
356 milj. kr. resp. högst 350 milj. kr. för att möjliggöra förvärvet av
järnvägsrörelsen m. m. Till amorteringar och räntor på dessa lån under
budgetåret 1978/79 föreslås ett anslag av högst 104 milj. kr.

NU 1977/78:45

Motionerna

Yrkanden

De motioner som behandlas i detta betänkande är följande:

1977/78:1733 av Alf Lövenborg (apk) och Rolf Hagel (apk), vari hemställs
att riksdagen anmodar regeringen att utveckla stålindustrin i enlighet med
följande riktlinjer:

1. den svenska stålindustrin förstatligas i sin helhet,

2. sysselsättningen tryggas och utökas genom utarbetandet av ett program
för långtgående förädling inom stålindustrin,

3. Stålverk 80-projektet återupptas i sitt ursprungliga omfång och kompletteras
med valsverk och andra åtgärder för förädling av stålämnen,

4. med tekniska högskolan [i Luleå] och Metallurgiska forskningsstationen
som grundval upprättas ett forsknings- och utvecklingscentrum för hela den
samlade stålindustrin,

5. åtgärder för att begränsa importen av stål vidtas,

1977/78:1734 av Kjell-Olof Feldt m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen begär att riksdagen föreläggs ett samlat näringspolitiskt
program för handelsstålsindustrin med klara regionalpolitiska målsättningar,
där hänsyn tas till de nuvarande stål- och gruvorterna,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
behovet av att omförhandla avtalet om SSAB,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
behovet av att till SSAB överföra den kraftproduktion inom Stora Kopparberg
och Gränges som krävs för ståltillverkningen,

1977/78:1739 av Bengt Gustavsson m. fl, (s), vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
vikten av en utveckling av metallurgin inom SSAB och om strukturförändringarnas
verkningar för sysselsättningen samt av det därmed förknippade
behovet av regionalpolitiska åtgärder,

1977/78:1740 av Olle Göransson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen begär att en investerings- och strukturplan för samtliga
handelsstålsindustrier redovisas för riksdagen,

2. hos regeringen begär en plan för hur de regionalpolitiska målen skall
uppnås när det gäller stål- och gruvorterna i Västmanland,

1977/78:1741 av Lars-Ove Hagberg (vpk), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen hemställer om förslag att järnverket i Horndal skall ingå i SSAB
och fortsätta sin verksamhet samt utgöra en garanti för sysselsättningen i
Horndal,

1977/78:1742 av Olof Palme m. fl. (s), vari hemställs bl. a. att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen
angående konsortialavtal^ om bildande av Svenskt Stål AB,

1* Riksdagen 1977/78. 17 samt. Nr 45

NU 1977/78:45

2. hos regeringen begär att en investerings- och strukturplan för handelsstålsindustrin
och de därtill hörande gruvorna redovisas för riksdagen,

4. hos regeringen begär en plan för hur de regionalpolitiska målen skall
uppnås när det gäller stål- och gruvorterna,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om
behovet av en fast och långsiktig energipolitik som tryggar stålindustrins
energiförsörjning,

1977/78:1743 av Sten-Ove Sundström m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
uttalar att Svenskt Stål AB bör åläggas att utarbeta en utvecklingsplan
för att förverkliga riksdagsbeslutet om 2 300 nya arbetstillfällen till Luleå,

1977/78:1744 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. hemställer hos regeringen om skyndsamt förslag till ett helt statligt
handelsstålbolag - SSAB - där utöver NJA, Domnarvets järnverk och
Oxelösunds järnverk även de övriga handelsstålverken ingår,

2. uttalar sig för följande riktlinjer för detta helstatliga handelsstålbolag,
nämligen

a) att kraftförsörjningen inom de av sammanslagningen berörda bolagen -Gränges och Stora Kopparberg - i sin helhet skall övergå i SSAB,

b) att berörda anläggningar i form av järnverk, gruvor, kraftförsörjning
m. m. övertas av staten utan ersättning till de nuvarande ägarna,

c) att SSAB åläggs att inte genomföra några sysselsättningsminskningar
eller nedläggningar av några driftsenheter förrän nya jobb är ordnade,

d) att de extra kostnader SSAB förorsakas under en övergångstid skall
ersättas av de nuvarande privata stålbolagen,

e) att produktionen i SSAB skall inriktas på förädling, nya produkter och
ny teknik och att planer utarbetas för en produktion med högt driven
förädling inom gruv-,stål-, verkstads-och manufaktureringsindustrin,isyfte
att öka sysselsättningen,

0 att SSAB bör ges extra kapitaltillskott för att inrätta en central
utvecklings- och forskningsverksamhet för ökad förädling,

g) att de anställda inom SSAB i bolagsstyrelsen genom veto skall kunna
förhindra beslut som strider mot lönearbetarnas intressen,

h) att de finansieringsmedel som föreslås i propositionen 1977/78:87 skall
ställas till SSAB:s förfogande, med den inriktning som föreslås i motionen,
och att nödvändigt kapitaltillskott för att förverkliga inriktningen skall
tillskjutas SSAB på begäran från bolaget,

3. uttalar sig för följande riktlinjer för sysselsättning och regionalpolitik
inom SSAB och handelsstålpolitiken:

a) NJA bör utvecklas genom förädling och därmed manufakturering och
verkstadsindustrier, så att NJA blir en drivkraft i Norrbottens utveckling och
sysselsättning,

b) Domnarvets järnverk skall behålla metallurgin samtidigt som satsningar
görs på ökad förädling, så att järnverket därmed ökar sysselsättningsmöjligheterna
för bygden och omkringliggande områden.

NU 1977/78:45

c) gruvorna i Mellansverige behålls, och om kapacitetsminskningar sker
genom ökad förädling skall förädlingsindustrier lokaliseras till berörda
gruvorter, så att sysselsättningstillfällena på gruvorterna inte minskar,

d) Oxelösunds järnverk skall öka förädlingen och därmed på sikt öka
sysselsättningen för hela regionen,

e) de övriga handelsstålverken skall utvecklas och även öka antalet
sysselsatta, och ingen nedläggning skall ske av nu befintliga handelsstålverk,

4. hemställer hos regeringen om förslag, som innebär att hela specialstålsindustrin
övergår i SSAB,

5. hemställer hos regeringen om förslag, innebärande att det nu Grängesägda
järnvägsbolaget TGOJ övertas av statens järnvägar utan ersättning till
nuvarande ägare,

1977/78:1745 av Anna Wohlin-Andersson(c)och Per-Olof Strindberg (m),
vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen beträffande dels vikten och möjligheterna av att stödja
även de mindre, skrotbaserade handelsstålverken, dels formerna för SSAB:s
verksamhet i förhållande till handelsstålsindustrin i övrigt.

Med anledning av propositionen har även väckts motionen 1977/78:1735.
Denna liksom motionen 1977/78:1742 yrkandet 3 och motionen 1977/
78:1740 yrkandet 2 i viss del kommer utskottet att behandla i annat
sammanhang.

Motivering

I detta avsnitt redovisas motiveringen dels i de tre partimotionerna 1977/
78:1733 (apk), 1977/78:1742 (s) och 1977/78:1744 (vpk), dels för motionen
1977/78:1734 i viss del, dels för vad som i sistnämnda och andra motioner
anförts om behovet av en investerings- och strukturplan för handelsstålsindustrin.
1 övrigt refereras motionernas motivering i anslutning till utskottets
ställningstaganden under rubriken ”Utskottet”.

Såväl i motionen 1977/78:1733 som i motionen 1977/78:1744 föreslås ett
förstatligande av hela stålindustrin inkl. specialstålsindustrin. 1 detta
sammanhang skisseras också riktlinjer för verksamheten inom den förstatligade
stålindustrin.

Enligt motionen 1977/78:1733 är tanken på en samordning av svensk
stålindustri riktig, men det bör inte ske inom ramen av ”ett blandekonomiskt
missfoster där privatkapitalet de facto kommer att få ett avgörande inflytande”.
En ny stålpolitik måste utformas så, att den blir till största möjliga nytta
för de arbetande människorna och de regioner som är beroende av
stålbranschens utveckling. Den får inte innebära att bruksorter offras och att
människor görs arbetslösa. Dess inriktning måste också bli sådan att
importen av stål nedbringas till ett minimum samtidigt som exporten utökas.

NU 1977/78:45

Stålbranschens huvudinriktning måste bli ökad förädling, som ger fler
arbetstillfällen på satsat kapital i jämförelse med råvaror och halvfabrikattillverkning.
Projektet Stålverk 80 måste därför återupptas som en viktig del av
en statlig, samhällsinriktad och offensiv stålpolitik. Det kommer att kosta
mycket pengar, men det blir dyrare att avstå. Förnuftet säger, uttalar
motionärerna, att världens behov av både hel- och halvfabrikat liksom
tekniskt högstående produkter av järn och stål snabbt kommer att växa. Det
vore dårskap om Sverige med sina rika naturtillgångar och övriga resurser
icke satsade på en utbyggnad för att möta dessa växande behov, fortsätter de
och föreslår att ett nytt valsverk byggs i anslutning till nuvarande anläggning
vid NJA och att man i övrigt vidtar åtgärder för att främja en långt driven
förädling och differentiering av produktionen. Vidare måste resurserna för
forsknings- och utvecklingsarbete byggas ut. Det är enligt motionärerna
naturligt att bygga upp hela stålbranschens forsknings- och utvecklingscentrum
i Luleå, baserat i första hand på tekniska högskolan och Metallurgiska
forskningsstationen.

I motionen 1977/78:1744 krävs en helt ny stålpolitik med hög förädlingsgrad
som ger sysselsättning på alla bruksorter och regioner där stålindustrin
har en dominerande ställning. De privata företagens tillgångar i järnverk,
gruvor m. m. skall,anser motionärerna, utan kostnad övertas av staten. Den
kraftförsörjning som är förbunden med stålindustrin skall även utan kostnad
tillföras det nya stålbolaget. Inriktningen skall vara ökad förädling. Därför
föreslås att det nya stålbolaget blir centrum för forskning och utveckling och
att detta samordnas med verkstads- och manufaktureringsindustri. Arbetarna
föreslås få ett avgörande inflytande i bolaget genom vetorätt mot beslut i
styrelsen i alla frågor.

Vänsterpartiet kommunisternas kritik mot propositionen uttrycks i
följande punkter:

O Storfinansen räddar sitt nedkörda kapital med förslagen i propositionen.
O Propositionen begränsar SSAB till endast de tre stora handelsstålverken.

o De mindre handelsstålverken ställs utanför SSAB. Risken är därmed
uppenbar att de kan slås ut med stora sysselsättningssvårigheter som
följd.

O Gränges och Stora Kopparbergs tillskott till SSAB är för högt värderat.

O Den viktiga kraftförsörjningen som ägs av Gränges och Stora Kopparberg
ingår inte i SSAB.

o Staten - dvs. skattebetalarna - går in med fördelaktiga lån och bidrag till
SSAB. Storfinansen bidrager bara med nedkörda anläggningar som är för
högt värderade.

o Storfinansen i bolaget - Gränges och Stora Kopparberg - får, trots att den
endast bidragit med förlustanläggningar, tillsammans halva ägandet. 1
avtalets beslutsparagraf - punkten 3 - framgår klart att storfinansen

NU 1977/78:45

kommer att behålla greppet om utvecklingen - enighet skall råda mellan
ägarparterna vid alla viktigare beslut.

O SSAB bygger på kapacitetsminskningar, rationaliseringar till s. k.
lönsamma produkter och sysselsättningsminskningar. Det finns ingen
planerad industripolitik i botten för verksamheten som kan skaffa fram
ersättningsindustrier.

O Det finns ingen samordning mellan SSAB, verkstadsindustrin och andra
branscher som behöver stål.
o De anställda har inget avgörande inflytande i företaget. De får i stället bära
huvudansvaret för strukturrationaliseringar.

O Den svenska handelspolitiken gör att den svenska stålindustrin riskerar att
slukas upp av det internationella kapitalet.

O Forsknings- och utvecklingsarbetet förutsätts fortsätta i gamla hjulspår.

Inga nya grepp tas, vilket betyder stagnation,
o Det skall ske sysselsättningsminskningar med ca 4 000 personer. S. k.
naturlig avgång och förtidspensioneringar kombinerat med anställningsstopp
skall minska personalstyrkan, vilket kommer att drabba alla tre
orterna mycket hårt. Samtidigt skall staten stå för kostnaderna för s. k.
övertalig personal. De privata bolagen slipper helt undan.

O Gruvorna i Mellansverige kommer med den föreslagna politiken att
minskas med hälften. För Norrbotten får den förordade stålpolitiken
ödesdigra följder.

O Stålet kan där inte med denna politik spela sin naturliga och centrala roll för
näringslivets utveckling.

O I Borlänge och Bergslagen kommer det att bli stora sysselsättningssvårigheter.
Detsamma är fallet i Oxelösund.

0 De övriga handelsstålverken kommer att fortsätta minskningen av antalet
sysselsatta.

I den socialdemokratiska partimotionen 1977/78:1742 framförs kritik mot
den överenskommelse som ligger bakom bildandet av SSAB. Det sägs inledningsvis
att socialdemokratin helt står bakom förslaget att bilda SSAB och att

1 det nya bolaget föra samman gruv-, stål- och järnvägsrörelserna från
Gränges, Stora Kopparberg och NJA. Motionärerna delar också uppfattningen
att det är nödvändigt med en finansiell rekonstruktion för att undvika
omedelbara och drastiska nedskärningar i produktion och sysselsättning och
för att få till stånd investeringar och utbyggnad av en modern handelsstålsindustri.
De menar emellertid att den uppgörelse som har träffats mellan
företrädarna för de statliga och privata intressenterna och som ligger till grund
för regeringens förslag till riksdagen strider mot sunda affärsprinciper och att
regeringen inte på ett tillfredsställande sätt har bevakat statens intressen vid
uppgörelsen. Slutsatsen av en samlad bedömning av förhandlingsresultatet är
enligt motionärerna att de privata intressenternas utgångspunkt har varit att
skattebetalarna skall bära hela bördan av den finansiella rekonstruktionen,

1** Riksdagen 1977/78. 17 sami. Nr 45

NU 1977/78:45

medan de privata aktieägarna skall få full kompensation. Regeringen har
enligt motionärerna accepterat detta som grund för avtalet. I stället bör den
principen gälla att aktieägare och andra finansiärer skall bära sin del av bördan
vid rekonstruktionen. Socialdemokratin förbehåller sig därför, sägs det i
motionen, rätten att i regeringsställning åter ta upp förhandlingar med de
privata delägarna.

Kritiken mot uppgörelsen innebär i huvudsak följande. Trots ett negativt
avkastningsvärde på den gruv- och stålrörelse som överlämnas till SSAB vid
bildandet (den s. k. apportegendomen) har regeringen i förhandlingarna
accepterat att vartdera bolagets anläggningar värderas till 700 milj. kr. Därtill
kommer att Gränges erhåller 480 milj. kr. för TGOJ som f. n. går med förlust
och vars bokförda värde är upptaget till 120 milj. kr. Med den värdering som
har skett hade det varit naturligt att andra, vinstgivande rörelsegrenar, t. ex.
kraftrörelsen i Gränges och Stora Kopparberg, i rimlig utsträckning hade
ingått i apportegendomen. Vidare får Gränges och Stora Kopparberg som
delägare i SSAB möjlighet till utdelning då de statliga insatserna för att
rekonstruera, strukturera och modernisera gruv- och stålrörelserna ger
resultat. Också fördelningen av aktierna i SSAB kritiseras. Gränges och Stora
Kopparberg har enligt motionärerna inte för avsikt att bidra finansiellt till
SSAB:s investeringar och kommer inte heller under de närmaste åren att ta
några risker som svarar mot den ägarfördelning som har skett i bolaget.
Fördelningen av aktiekapitalet borde därför på ett annat sätt ha återspeglat
den fördelning av finansiella åtaganden och risker som ligger till grund för
SSAB. En del av det statliga s. k. rekonstruktionslånet borde i stället ha utgått
i form av ägartillskott med motsvarande ökning av aktiekapitalet, varigenom
den statliga andelen av detta kunde ha ökat. Visserligen avspeglar majoritetsförhållandena
i styrelsen ägaransvaret bättre än vad fördelningen av
aktiekapitalet ger grund för. Men bl. a. reglerna i konsortialavtalet om inlösen
av aktierna i vissa fall gör att det finns anledning att ifrågasätta vem som har
den reella makten i styrelsen. Motionärerna anför också att Statsföretag AB
inte har funnit att uppgörelsen står i överensstämmelse med de affärsmässiga
regler som gäller för dess verksamhet och att det därför har ställt som villkor
för sin medverkan att staten utfäster sig att säkerställa att Statsföretag kan
fullgöra sina förpliktelser vad avser inlösen av aktier.

Liknande kritik mot uppgörelsen framförs också i motionen 1977/
78:1734.

En struktur- och investeringsplan för handelsstälsindustrin efterlyses i den
socialdemokratiska partimotionen 1977/78:1742. Hithörande problem tas
också upp i andra motioner.

I motionen 1977/78:1742 påpekas att sådan planering har inletts inom
SSAB genom den pågående utredningen SSAB 82 och att samtidigt ett
särskilt utrednings- och förhandlingsarbete avseende de mindre handelsstålverkens
situation och framtidsförutsättningar pågår. Motionärerna menar att

NU 1977/78:45

detta arbete kan bli av stort värde för utformningen av en långsiktig
näringspolitik för stålindustrin. Fyra förutsättningar måste dock enligt dem
vara uppfyllda. För det första måste utgångspunkten vara att den svenska
handelsstålsindustrin inte är en bransch med dåliga och osäkra framtidsutsikter.
Så framställs nämligen handelsstålsindustrin genomgående i propositionen,
anför motionärerna. Det gäller att skapa nödvändig optimism och få
till stånd utvecklingsansträngningar som kan trygga sysselsättningen.
Utgångspunkten måste vara att vi skall åstadkomma en ökad grad av
förädling av våra råvaror och gå vidare mot ökad manufakturering av stålet.
En andra förutsättning bör vara att investeringsprogrammet inte begränsas
till de 2,8 miljarder kr. som anges i propositionen. För det tredje bör arbetet
ges en långsiktig inriktning som syftar till att göra det möjligt att genom ökad
kapacitet och förbättrad konkurrenskraft minska det starka importberoende
som nu har uppstått när det gäller olika stålprodukter. En fjärde förutsättning
är att de företagsekonomiska bedömningarna kompletteras med en samhällsekonomisk
bedömning av vilken roll investeringarna i stålindustrin kan
komma att spela i vår industriella utveckling, i strävan att trygga sysselsättningen
och att åstadkomma balans i våra utlandsafTärer. Motionärerna anser
att resultatet av det utredningsarbete som f. n. görs inom SSAB, regeringens
bedömning av planen och regeringens förslag för att lösa de mindre
handelsstålverkens problem bör redovisas för riksdagen.

1 nyssnämnda motion tas också upp behovet av en plan för regional- och
arbetsmarknadspolitiska insatser för att lösa de problem som kommer att
uppstå på stål- och gruvorterna om sysselsättningen inom SSAB, som det
anges i propositionen, behöver minskas med ca 4 000 arbetstillfällen under de
närmaste fem åren. Motionärerna instämmer i regeringens bedömning att det
hösten 1977 beslutade särskilda sysselsättningspolitiska stödet inom stålindustrin
m. m. samt möjligheterna för SSAB att disponera medel från
rekonstruktionslånet skall göra det möjligt för SSAB att klara omställningen
med bevarande av anställningstryggheten. Däremot kritiserar de regeringens
åtgärd att uppdra åt länsstyrelserna i de län som främst berörs av problemen
inom stålbranschen och gruvindustrin att bilda samverkansgrupper, liksom
ett beslut om viss förstärkning av etableringsdelegationen inom industridepartementet,
såsom otillräckliga. De efterlyser ett program för hur regeringen
tänker sig att lösa problemen för de berörda regionerna och anser att ett sådant
program bör redovisas för riksdagen samtidigt med den tidigare nämnda
investerings- och strukturplanen för handelsstålsindustrin.

Krav på ett näringspolitiskt program för handelsstålsindustrin med klara
regionalpolitiska målsättningar, där hänsyn tas till de nuvarande stål- och
gruvorterna, framförs också i motionen 1977/78:1734. Motionärerna uttalar
att det vid utformningen av ett sådant program bör tillses att finansiella
resurser i lämpliga former står till de mindre handelsstålverkens förfogande
för investeringar som ökar effektiviteten och förstärker deras konkurrensmöjligheter
gentemot importerat stål och på utlandsmarknaderna.

NU 1977/78:45

I övriga motioner som innehåller yrkanden av innebörd att regeringen bör
utarbeta strukturplaner för handelsstålsindustrin eller vidta liknande åtgärder
- 1977/78:1739, 1977/78:1740, 1977/78:1744 och 1977/78:1745 - knyts
motiveringarna till förhållandena i vissa angivna regioner.

Stålindustrin är starkt beroende av god tillgång på elektrisk energi,
understryks det i motionen 1977/78:1742. Om statsmakterna skall kunna
begära att näringslivet skall planera för framtiden, genomföra den nödvändiga
strukturomvandlingen och sätta i gång stora investeringar, måste
näringslivet få klara besked om den framtida energiförsörjningen. Motionärerna
uttalar att en ansvarsfull och framsynt energipolitik är ett viktigt led i en
samlad näringspolitik för stålindustrin och kräver en snabb återgång till den
energipolitik som beslöts av riksdagen år 1975.

Utskottet

Inledning

Stålindustrins produkter brukar indelas i huvudgrupperna handelsstål och
specialstål. Till handelsstål, som är den dominerande gruppen, räknas allt stål
med låg kolhalt och ingen eller ringa halt av legeringsämnen. Inom
specialstålsgruppen finns en mängd olika typer av stål med varierande
kemisk analys, halt av legeringsämnen och egenskaper när det gäller stålets
hållfasthet, motståndskraft mot rost etc. Till gruppen räknas t. ex. rostfritt
stål, snabbstål, verktygsstål och kullagerstål. Handelsstål kan betraktas som
en betydligt mer standardiserad vara än specialstål. Produktion av handelsstål
lämpar sig t. ex. för masstillverkning i samtliga processled. Det finns
emellertid också tillverkning av handelsstål i mindre, huvudsakligen skrotbaserade
verk. Försäljningspriset på handelsstål är också på grund av varans
standardiserade karaktär betydligt lägre än priset på specialstål.

Av den svenska stålproduktionen i ton räknat är ca 75 96 handelsstål och ca
25 96 specialstål. Andelen specialstål i Sverige är hög jämfört med andra
länder. Det svenska handelsstålet avsätts främst på hemmamarknaden,
medan specialstålet, räknat i värde, till 75 96 exporteras.

De svenska stålverken är i allmänhet inriktade på antingen handelsstål
eller specialstål, men i en del fall produceras båda typerna. Som specialstålverk
klassificerar Jernkontoret de stålverk där specialstålet utgör mer än 25 96
av råstålsproduktionen i ton räknat. Övriga verk betecknas som handelsstålverk.

Riksdagen beslöt i december 1977 om tidsbegränsade åtgärder för att
underlätta strukturomvandlingen inom specialstålsindustrin och stålgjuteriindustrin.
Åtgärderna innebär bl. a. att statliga lån skall kunna ges till ett
sammanlagt belopp av 700 milj. kr. och att staten skall kunna ikläda sig
garantier till ett sammanlagt belopp av 600 milj. kr.

På uppdrag av det till industridepartementet knutna stålbranschrådet har

NU 1977/78:45

handelsstålsutredningen i april 1977 redovisat resultatet av en utredning om
den svenska handelsstålsindustrins framtida utveckling och struktur (Handelsstålsindustrin
inför 1980-talet, SOU 1977:15,16). Omedelbart efter det att
utredningsresultatet hade presenterats började Gränges AB, Statsföretag AB,
Norrbottens Järnverk AB (NJA) och Stora Kopparbergs Bergslags AB
överlägga om bildandet av ett gemensamt handelsstålsföretag. Förhandlingarna
slutfördes i november 1977. De berörda företagen har kommit överens
om att bilda ett gemensamt handelsstålsföretag, Svenskt Stål AB (SSAB), där
ägarkapitalet är fördelat med 50 96 på Statsföretag och 25 96 på vardera av
Gränges och Stora Kopparberg. Bolaget avses överta bl. a. stålverken i Luleå,
Oxelösund och Borlänge, vilka tillskjuts till bolaget som apportegendom från
resp. NJA, Gränges och Stora Kopparberg. Värdet av apportegendomen från
vart och ett av dessa tre företag har satts till 700 milj. kr. Härutöver skall
Statsföretag tillskjuta 700 milj. kr. kontant, varigenom det egna kapitalet
kommer att uppgå till 2 800 milj. kr.

De fyra berörda företagen har träffat bl. a. ett bolagsbildningsavtal och ett
konsortialavtal, som reglerar samarbetet i det nya bolaget. Förutsättningarna
för bolagets bildande är bl. a. att statlig finansiering kan erhållas, dels genom
att Statsföretag tillskjuter nytt aktiekapital på 700 milj. kr., dels att statliga lån
på sammanlagt 3 100 milj. kr. lämnas till SSAB. Detta köper genom särskilt
avtal även Gränges järnvägsrörelse (TGOJ). Härvid förutsätts bolaget erhålla
ett statligt bidrag motsvarande köpeskillingen, eller högst 350 milj. kr.

För att kunna uppfylla sina förpliktelser enligt avtalen har Statsföretag
hemställt dels att företaget erhåller nytt kapital motsvarande nyemissionen i
SSAB, dels att ett bidrag motsvarande nedskrivningsförluster i NJA beviljas,
dels att Statsföretags möjligheter att inlösa övriga parters aktier i SSAB
säkerställs genom att Statsföretag i sådant fall tillförs erforderliga medel.
Vidare har NJA hemställt om ett bidrag på 181 milj. kr. för avveckling av
Stålverk 80-projektet.

Överenskommelsen att bilda SSAB bör enligt propositionen ses mot
bakgrund av bl. a. följande. Råstålsproduktionen i Sverige ökade under
efterkrigstiden fram t. o. m. år 1974. Fr. o. m. år 1960 avtog dock ökningstakten.
Under år 1975 sjönk produktionen med 6 96. Minskningen har
fortsatt under åren 1976 och 1977. Utvecklingen för handelsstål har varit i
stort sett densamma. Inom EG och den övriga västvärlden är bilden delvis en
annan. Sålunda minskades stålproduktionen inom EG under år 1975 med
20 96 och inom västvärlden i övrigt med 15 96. Därefter har produktionen
åter ökat.

Tillväxten i efterfrågan på stål har i det närmaste upphört i Sverige under
senare år. Trots detta har importen av stål fortsatt att öka i samma takt som
under 1960-talet, dvs. med i genomsnitt drygt 5 96 per år. Importens andel av
ståltillförseln i Sverige har sålunda stigit under den senaste 10-årsperioden,
och den svenska stålindustrin har förlorat betydande andelar av sin
hemmamarknad.

NU 1977/78:45

Lönsamheten inom handelsstålsindustrin i Sverige har under 1970-talet
varit mycket låg. Räntabiliteten på totalt kapital har i genomsnitt uppgått till
knappt 4 %. Under åren 1976 och 1977 har resultaten ytterligare kraftigt
försämrats.

En fortsatt låg ökningstakt kan enligt propositionen väntas i fråga om den
svenska stålförbrukningen under åren fram t. o. m. 1985. Längre än så
sträcker sig inte de prognoser som har gjorts. En snabb ökning av
stålproduktionen väntas däremot i länder som håller på att bygga upp sin
stålindustri.

Exportmöjligheterna för stålindustrin framför allt i Västeuropa och USA
påverkas, sägs det i propositionen, av att nya länder nu bygger upp sin
stålindustri. Tidigare exportmarknader försvinner samtidigt som konkurrensen
på återstående marknader hårdnar. För flera länder med äldre
produktionsanläggningar återstår det egna landet som främsta marknad.
Särskilda åtgärder för att övervaka importutvecklingen företas i en rad
länder.

Produktionstekniken inom stålindustrin har inte nämnvärt förändrats.
Däremot har stordriftsfördelarna fått en allt större betydelse. För länder som i
huvudsak är hänvisade till en relativt liten, svagt växande hemmamarknad
kan stordriftens fördelar inte alltid tillgodogöras. För att detta skall kunna ske
måste man i dessa länder räkna med en nedläggning av äldre enheter
samtidigt som man bygger upp nya anläggningar. I propositionen görs också
den bedömningen att nya stålprocesser knappast kommer att få någon
ekonomisk betydelse under de närmaste åren på grund av den långa
utvecklingstid som ny teknik behöver.

Förutom de tre stålverk som nämnts i det föregående finns i Sverige
ytterligare sju företag med sammanlagt åtta produktionsenheter som ingår i
kategorin handelsstålverk. De utgörs av Boxholms AB med anläggningar i
Boxholm och Horndal, Gullspångs Elektrokemiska AB, Hallstahammars
AB, Halmstads Järnverks AB, Kockums Jernverks AB, Smedjebackens
Valsverk AB och AB Qvarnshammars Jernbruk. De flesta av dessa mindre
handelsstålverk ingår i andra koncerner, men Hallstahammars AB och AB
Qvarnshammars Jernbruk är självständiga familjeföretag.

I propositionen föreslås att riksdagen beviljar medel och för statens del gör
de övriga ekonomiska åtaganden som behövs för att överenskommelsen
mellan Gränges, NJA, Statsföretag och Stora Kopparberg om bildandet av
SSAB skall kunna fullföljas.

Med anledning av propositionen har väckts ett flertal motioner. Innebörden
av partimotionerna 1977/78:1744 från vänsterpartiet kommunisterna
och 1977/78:1733 från arbetarpartiet kommunisterna är i huvudsak att
handelsstålsindustrin bör förstatligas i sin helhet och att så även bör ske med
specialstålsindustrin. Något yrkande om avslag på förslagen i propositionen
framförs dock inte i dessa båda motioner. I den socialdemokratiska partimo -

NU 1977/78:45

tionen 1977/78:1742 stöds uttryckligen förslaget om bildande av SSAB, men
kritik framförs mot innehållet i den ekonomiska uppgörelse som ligger till
grund för propositionen. Vidare krävs i denna motion bl. a. att regeringen för
riksdagen redovisar dels en investerings- och strukturplan för handelsstålsindustrin
och de därtill hörande gruvorna, dels en plan för hur de
regionalpolitiska målen skall uppnås när det gäller stål- och gruvorterna.
Liknande synpunkter framförs också i andra motioner, av vilka flera speciellt
uppmärksammar problemen i vissa regioner eller på vissa orter.

Förstatligande av handelsstdlsindustrin m. m.

Enligt motionen 1977/78:1744 bör riksdagen hos regeringen hemställa om
skyndsamt förslag till ett helstatligt handelsstålsbolag där förutom de tre
större järnverken även de övriga handelsstålverken ingår. Vidare föreslås att
riksdagen skall uttala sig för vissa i motionen angivna riktlinjer för detta
handelsstålsbolags verksamhet. Gränges järnvägsrörelse (TGOJ) bör utan
ersättning till nuvarande ägare övertas av statensjärnvägar. Förslag bör också
föreläggas riksdagen av innebörd att hela specialstålsindustrin överförs till det
statliga stålbolaget. Enligt motionen 1977/78:1733 bör som en första
utgångspunkt för regeringens stålpolitik gälla att den svenska stålindustrin
skall förstatligas i sin helhet. I motionen anges ytterligare riktlinjer för hur
verksamheten bör bedrivas med denna utgångspunkt.

Den kritik mot uppgörelsen om bildandet av SSAB som framförs i de båda
motionerna och utmynnar i de nämnda förslagen överensstämmer i vissa
avseenden med vad som anförs i motioner som utskottet tar ställning till
längre fram i betänkandet. Detta gäller även vissa av de synpunkter på
handelsstålsindustrins strukturfrågor som också återfinns i de båda nyssnämnda
motionerna. Dessa utgår emellertid från värderingar som utskottet
inte delar. Utskottet har i sitt hösten 1977 avgivna betänkande om
specialstålsindustrin (NU 1977/78:30 s. 7) avvisat förslag om förstatligande av
denna industri. Som skäl anförde utskottet att ett förstatligande inte var
nödvändigt för att samhällets intressen skulle kunna tillgodoses. Samma skäl
gäller enligt utskottets mening även beträffande handelsstålsindustrin.
Utskottet, som inte heller i detta sammanhang finnér anledning att gå in i en
närmare diskussion av denna principfråga, avstyrker sålunda dels motionen
1977/78:1733, dels motionen 1977/78:1744 i här behandlad del. Utskottet
avstyrker även bifall till vad som anförs i dessa båda motioner om
handelsstålsindustrins strukturfrågor och till förslaget i motionen 1977/
78:1744 rörande TGOJ.

Överenskommelsen om bildande av SSAB

Det huvudsakliga innehållet i den överenskommelse om bildandet av
SSAB som ligger till grund för förslagen i propositionen har återgetts i det
föregående. I motionen 1977/78:1742 anförs att denna uppgörelse strider mot

NU 1977/78:45

sunda affärsprinciper och att regeringen inte på ett tillfredsställande sätt har
bevakat statens intressen vid uppgörelsen. Motionärerna menar att regeringen
har accepterat att skattebetalarna skall bära hela bördan av den
nödvändiga finansiella rekonstruktionen, medan de privata aktieägarna får
full kompensation. Socialdemokraterna förbehåller sig därför, sägs det i
motionen, rätten att när de återkommer i regeringsställning ta upp förhandlingar
med de privata delägarna efter riktlinjer som anges i motionen.

I det föregående (s. 8) har redogjorts för huvudpunkterna i den kritik mot
uppgörelsen som framförs i motionen 1977/78:1742. Argument av samma
innebörd anförs också i motionen 1977/78:1734. I det följande behandlar
utskottet denna kritik punkt för punkt.

En huvudpunkt i kritiken gäller värderingen av apportegendomen, dvs. den
egendom som parterna tillskjuter det nya bolaget vid bildandet. Den sålunda
överlåtna egendomen från Gränges, NJA och Stora Kopparberg har åsatts
samma värde i vart och ett av fallen, nämligen 700 milj. kr. Egendomen
omfattar i huvudsak stålverks-, gruv- och järnvägsrörelsema inom Gränges
(Oxelösunds Järnverk, gruvorna i Grängesberg och Stråssa samt TGOJ),
stålverks- och gruvrörelserna inom Stora Kopparberg (Domnarvets Jernverk
och gruvorna Dannemora, Risbergsfältet i Grängesberg, Håksberg och
Blötberget) samt NJA:s anläggningar i Luleå.

1 propositionen anges (s. 21) att värderingen har skett mot bakgrund av en
bruksvärdering som två oberoende utländska konsultföretag har genomfört.
Denna värdering gjordes med utgångspunkt i nyanskaffningsvärde för
anläggningar med motsvarande kapacitet och karaktär, med justeringar för de
befintliga anläggningarnas modernitet och grad av förslitning. Konsulternas
värdering gav ett resultat som innebar att den berörda egendomen i de tre
företagen samman vägt kunde åsättas lika stora värden. Det bokförda värdet
av den aktuella egendomen är dock olika hos de tre företagen.

1 motionen 1977/78:1742 framhålls att denna apportegendom f. n. ger
upphov till betydande förluster och att stora förluster, enligt den resultatprognos
som återges i bilaga 6 till propositionen, kommer att uppstå även
under de närmaste åren. Först sedan ett omfattande investeringsprogram har
genomförts och en genomgripande omstrukturering kommit till stånd kan
företaget beräknas bli bärkraftigt. Motionärerna menar att den tillskjutna
egendomen därför har ett negativt avkastningsvärde, varför det åsätta värdet,
700 milj. kr., strider mot sunda affärsprinciper. De påpekar i detta sammanhang
särskilt att Gränges erhåller ersättning med 480 milj. kr. för järnvägsrörelsen
(TGOJ), som f. n. går med förlust och vars bokförda värde är uppfört
till 120 milj. kr. Med den värdering som skett borde enligt motionen även
andra, vinstgivande rörelsegrenar, t. ex. kraftrörelsen i Gränges och Stora
Kopparberg, i rimlig utsträckning ha ingått i apportegendomen. Också i
motionen 1977/78:1734 framförs kritik av denna innebörd.

Förhandlingarna mellan de berörda företagen har skett under medverkan
av företrädare för industridepartementet. Utskottet har inhämtat att följande

NU 1977/78:45

överväganden har varit avgörande för de statliga intressenternas inställning i
värderingsfrågan.

De båda konsultföretagen angav för de aktuella rörelserna hos vart och ett
av de tre företagen ett bruksvärde i storleksordningen 3-4 miljarder kr. På
grundval av denna värdering enades man i förhandlingarna om att de olika
anläggningarna i de tre företagen kunde åsättas ungefär lika höga värden.

Som framgår av propositionen var emellertid det bokförda värdet av denna
egendom olika hos de tre företagen. Sålunda hade Gränges anläggningar ett
planmässigt restvärde av ca 1 200 milj. kr., medan motsvarande värde för
Stora Kopparbergs anläggningar var ca 700 milj. kr. och för NJA:s anläggningar
ca 1 400 milj. kr. En förklaring till de stora skillnaderna mellan
resultatet av bruksvärderingen och de planmässiga restvärdena är enligt
industridepartementet att kostnaderna för utrustning i stålindustrin har stigit
avsevärt under senare år. Den tekniska livslängden är emellertid hög, och
anläggningar som byggts långt tillbaka i tiden kan genom gott underhåll
behålla en hög standard.

Skillnaderna i planmässigt restvärde mellan de tre företagen förklaras
enligt industridepartementet av att Gränges och NJA har genomfört större
investeringar under 1970-talet, medan Stora Kopparbergs investeringar har
gjorts längre tillbaka i tiden. Det sistnämnda företagets investeringar är alltså
avskrivna till en större del än vad som gäller för Gränges och NJA:s
investeringar.

Någon bedömning av anläggningarnas värde med hänsyn till avkastningen
gjordes inte under förhandlingarna. Vid sådana värderingar är det brukligt att
ta hänsyn till kapitalavkastningen under en period som omfattar såväl några
år bakåt i tiden som några år framåt. En sådan värdering skulle enligt
industridepartementet i det aktuella fallet troligen ha gynnat Stora Kopparberg.

De bruksvärden som konsultföretagen hade räknat fram bedömdes vara
för höga för SSAB:s balansräkning. Man enades om 700 milj. kr. för vartdera
företagets anläggningar, dvs. samma belopp som det planmässiga restvärdet
av Stora Kopparbergs anläggningar. Denna lösning innebar sålunda att
Gränges och Statsföretag/NJA skulle drabbas av stora nedskrivningsförluster.

Gränges finansiella situation medgav dock inte förluster av denna
storleksordning utan att moderbolaget skulle bli likvidationspliktigt. Gränges
kompenserades därför genom uppgörelsen om TGOJ. Statsföretag kompenserades
för nedskrivningsforlusten i NJA.

Diskussionerna om kompensation föranledde långa förhandlingar. Stora
Kopparberg ansåg sig inledningsvis starkt missgynnat på grund av den
kompensation de två andra parterna erhöll, men bolaget accepterade
situationen med hänsyn till skillnaderna i de två andra parternas ekonomiska
ställning. Industridepartementet lät genomföra en ingående revisorsanalys
av Gränges ekonomiska ställning för att undersöka hur stor kompensation

NU 1977/78:45

Gränges skulle behöva för att företagets fortbestånd skulle tryggas. Härvid
studerades även företagets möjligheter att överleva om vissa vinstgivande
rörelsegrenar, bl. a. kraftrörelsen, kunde ingå i apportegendomen.

1 fråga om affärsmässigheten i övrigt i uppgörelsen bör enligt industridepartementet
följande framhållas. Som utgångspunkt gäller att anläggningstillgångarna
överförs skuldfritt, vilket innebär att resp. ägarföretag behåller de
lån som tagits upp före den 1 januari 1978 i de överlåtna rörelserna. Dessa
skulder avser till stor del investeringar. Parterna kan emellertid komma
överens om att SSAB övertar lån, upptagna före nämnda datum, från något av
ägarföretagen. I sådant fall skall dock SSAB kompenseras. Detta kan ske
exempelvis genom att tillgångar till samma värde överförs från ägarföretaget i
fråga. En annan möjlighet är att någon fordran som ägarföretaget har på
SSAB, t. ex. för försålt varulager, minskas med samma värde som skulden.
Vidare utgörs betalningen för anläggningstillgångarna av aktier i SSAB.
Aktiernas nominella värde är för Gränges och Stora Kopparbergs del
nominellt 500 milj. kr. Detta värde påverkas starkt av SSAB:s ekonomiska
utveckling. Förluster i SSAB åren 1978-1982 täcks av rekonstruktionslånet.
Ju mer SSAB tar rekonstruktionslånet i anspråk, desto lägre blir Gränges och
Stora Kopparbergs inlösensvärden för aktierna enligt konsortialavtalet. Om
SSAB inte tar i anspråk rekonstruktionslånet utan självt genererar vinst stiger
däremot värdet av aktierna på sedvanligt sätt. Slutligen kan det värde som var
och en av de privata parterna kan erhålla vid begärd inlösen av aktierna efter
år 1982 uppgå till mellan 60 och 250 milj. kr., förutsatt att SSAB utnyttjar
rekonstruktionslånet.

De överväganden i värderingsfrågan som under förhandlingarna sålunda
har varit vägledande för företrädarna för de statliga intressenterna kan
utskottet instämma i. Utskottet avvisar sålunda kritiken i denna del i de här
behandlade motionerna.

En andra huvudinvändning mot överenskommelsen gäller fördelningen av
aktiekapital och inflytande i det nya bolaget. Enligt motionen 1977/78:1742
borde fördelningen av aktiekapitalet på ett annat sätt än som nu är fallet ha
återspeglat den fördelning av finansiella åtaganden och risker som ligger till
grund för bolaget. Visserligen, sägs det i motionen, representerar styrelsens
sammansättning (fem företrädare för Statsföretag och fyra för de privata
intressenterna jämte tre personalrepresentanter) formellt sett en riktigare
fördelning av ägaransvaret än vad fördelningen av aktiekapitalet skulle ge
grund för. Men maktfördelningen mellan ägarintressenterna regleras också
av konsortialavtalet. Bl. a. reglerna om rätt för de privata intressenterna till
inlösen av aktierna i vissa fall har där utformats på ett sätt som gör att det
enligt motionärerna finns anledning att ifrågasätta vem som har den reella
majoriteten i styrelsen.

Rätten till inlösen inträder efter år 1982 och kan enligt avtalet åberopas om
annan intressent än Statsföretag anser att Statsföretag har genomdrivit beslut
inom SSAB som i företagsekonomiskt eller annat hänseende står i uppenbar

NU 1977/78:45

strid mot de grundläggande förutsättningarna för SSAB:s verksamhet och
som har medfört eller sannolikt kommer att medföra avsevärda negativa
ekonomiska konsekvenser för SSAB. Till stöd för begäran om inlösen får
dock inte åberopas beslut som har genomdrivits tidigare än två och ett halvt år
före utgången av år 1982.

Industriministern gör i propositionen (s. 41) bedömningen att den överenskomna
fördelningen av aktierna kommer att vara av stor betydelse på så sätt
att staten och de privata intressenterna får ett gemensamt ansvar för bolagets
utveckling. Utskottet har samma synsätt och finner inte heller anledning till
erinran mot den del av konsortialavtalet som reglerar rätten till inlösen av
aktierna i vissa fall.

Ett ytterligare uttryck för bristen på affärsmässighet i uppgörelsen är enligt
motionen 1977/78:1742 att de föreslagna reglerna i konsortialavtalet om rätt
till inlösen av aktier har föranlett Statsföretag att begära statlig garanti för att
kunna fullgöra sina förpliktelser.

Utskottet finner inte anledning att tolka den av Statsföretag föreslagna
garantin för infriande av avtalets bestämmelser på denna punkt som ett
uttryck för bristande affärsmässighet i uppgörelsen. Statsmakterna har uttalat
att Statsföretag har ett särskilt ansvar att ta hänsyn till samhällsintresset vid
val mellan olika produktions- och lokaliseringsalternativ. För att förena ett
företagsekonomiskt intresse med ett samhällsekonomiskt kan Statsföretag
åläggas att på anfordran lämna offert för fullgörandet av sådana speciella
uppgifter som ägaren begär. Hur offertförfarandet praktiskt skall utformas får
avgöras från fall till fall. Utskottet menar att den föreslagna garantin är ett
uttryck för att Statsföretag i detta fall skall kunna förena ett företagsekonomiskt
ansvar med ett samhällsekonomiskt. Kritiken i motionen avvisas
sålunda.

Sammanfattningsvis vill utskottet anföra följande med anledning av den
kritik som i motionerna 1977/78:1742 och 1977/78:1734 riktats mot överenskommelsen
om bildande av SSAB.

Överenskommelsen, vilken bl. a. kommer till uttryck i konsortialavtalet, är
ett förhandlingsresultat. Ett sådant kan givetvis alltid diskuteras. Det ter sig
emellertid ofruktbart att, som sker i motionerna 1977/78:1734 och 1977/
78:1742, angripa enskildheter i avtalet utan att samtidigt yrka på avslag på den
proposition som bygger på överenskommelsen och på så sätt söka tvinga fram
en omförhandling. Uttalandena om en omförhandling sedan avtalet har trätt i
kraft förefaller snarast vara uttryck för en demonstrationspolitik utan reellt
innehåll. Kritiken bör avvisas, och utskottet avstyrker de båda motionerna i
här behandlade delar.

Struktur- och investeringsplan. Regional- och arbetsmarknadspolitiska
insatser

Utskottet behandlar i det följande i ett sammanhang frågor om strukturoch
investeringsplan för SSAB, de mindre handelsstålverkens situation samt

NU 1977/78:45

behovet av regional- och arbetsmarknadspolitiska insatser på stål- och
gruvorterna.

Motionen 1977/78:1744 innehållerett yrkande om att riksdagen skall uttala
sig för vissa riktlinjer för sysselsättning och regionalpolitik inom SSAB och
handelsstålspolitiken. Av motionens motivering framgår att dessa riktlinjer
bör tillämpas av ett helstatligt SSAB. Utskottet har i det föregående avstyrkt
förslag om förstatligande av handelsstålsindustrin. Därav följer att även det
här aktuella motionsyrkandet avstyrks.

Närmast lämnas en redogörelse för vad som anförs i propositionen och i
övriga motioner kring de i rubriken berörda frågorna. Därefter redovisas
utskottets ställningstagande.

I propositionen anges (s. 40) att en utredning rörande SSAB:s framtida
produktionsinriktning avses komma att genomföras inom företaget under
medverkan av de anställda.

Utskottet har inhämtat att en sådan strukturutredning, benämnd SSAB 82,
pågår och att dess resultat beräknas föreligga vid månadsskiftet april-maj
1978.

Enligt de preliminära prognoser om bolagets ekonomiska utveckling,
behov av investeringar och personalsituation som utarbetades inom ramen
för sammanslagningsförhandlingarna och som har fogats till propositionen
som bilaga 6 har man utgått från en investeringsvolym av 2 800 milj. kr.
under de närmaste fem åren. Behovet av statliga lån till bolaget under dess
uppbyggnadsperiod har beräknats till 3 100 milj. kr., varav enligt propositionen
1 800 milj. kr. behöver ställas till förfogande i form av ett s. k.
rekonstruktionslån med villkorlig återbetalning och 1 300 milj. kr. för
finansieringen av investeringarna.

1 motionen 1977/78:1742 uttalas att en sådan struktur- och investeringsplan,
jämte regeringens bedömning av den, bör redovisas för riksdagen.
Liknande önskemål framförs också i motionerna 1977/78:1734, 1977/
78:1739,1977/78:1740 och 1977/78:1743.1 den sistnämnda motionen föreslås
att riksdagen skall ålägga SSAB att vid denna planering förverkliga riksdagsbeslutet
om 2 300 nya arbetstillfällen till Luleå.

Fyra utgångspunkter anges i motionen 1977/78:1742 för en struktur- och
investeringsplan för SSAB. För det första får handelsstålsindustrin i Sverige
inte, som sker i propositionen, betraktas som en bransch med dåliga och
osäkra framtidsutsikter. I stället måste målet vara att vi skall åstadkomma en
ökad grad av förädling av våra råvaror och att vi skall gå vidare mot ökad
manufakturering av stålet. En andra förutsättning måste vara att investeringsprogrammet
inte i förväg begränsas till de 2 800 milj. kr. som regeringen
har utgått från i de beräkningar av resultatutvecklingen under de närmaste
fem åren som redovisas i propositionen. Vidare pekar de långsiktiga
prognoserna på ett kraftigt ökat behov av stål under 1980-talet, även om
stålindustrin f. n. befinner sig i en djup kris över hela världen. Den tredje
utgångspunkten måste därför vara att den långsiktiga inriktningen syftar till

NU 1977/78:45

att genom ökad kapacitet och förbättrad konkurrenskraft tillgodose detta
behov och att minska det starka importberoende som nu har uppstått när det
gäller olika stålprodukter. En fjärde förutsättning är att de företagsekonomiska
bedömningarna kompletteras med en samhällsekonomisk bedömning
av vilken roll investeringarna i stålindustrin kan komma att spela i vår
industriella utveckling, i strävan att trygga sysselsättningen och att åstadkomma
balans i våra utlandsaffärer.

Som framgått av det föregående ingår de s. k. mindre handelsstålverken inte
i det nya företaget. Däremot påverkas uppenbarligen deras situation av
bildandet av SSAB. 1 propositionen (s. 45) erinras om att handelsstålsutredningen
föreslog att det skulle ske en produktuppdelning mellan de mindre
handelsstålverken och att NJA och Domnarvet skulle upphöra med viss
produktion som ingår i de mindre verkens produktionsprogram. Dessa
mindre verk har haft tillfälle att inför den av industriministern tillkallade
stålortsgruppen lämna synpunkter på utredningens förslag. Därvid har
framkommit att de mindre verken anser att det behövs statlig finansiell
medverkan till nödvändiga strukturförändringar. Industriministern uttalar i
propositionen att han finnér det angeläget att dessa mindre verk även i
framtiden kan bevara sin konkurrenskraft. Detta förutsätter emellertid,
konstaterar han, att nödvändiga strukturåtgärder genomförs och att de
mindre handelsstålverkens intressen inte åsidosätts genom åtgärder från
SSAB, vilket bildas under statlig finansiell medverkan. Industriministern
erinrar om att det i villkoren för rekonstruktionslånet till SSAB anges att
bolaget under rekonstruktionsperioden skall vidta strukturella åtgärder i
samråd med handelsstålsindustrin i övrigt. Syftet härmed har varit att
förebygga att SSAB vidtar åtgärder som förorsakar väsentliga problem för
andra svenska produktionsenheter inom branschen. Genom att SSAB årligen
skall till industridepartementet redovisa sin planering och utveckling kan en
uppföljning göras av hur villkoren för lånet uppfylls, sägs det i propositionen.

I denna meddelas också att en grupp för samråd mellan de mindre verken
om produktionsförändringar inom branschen har bildats. Gruppen, som leds
av Arne Geijer som opartisk ordförande, skall behandla frågor om produktuppdelning
mellan de berörda verken, marknadsorganisation och övriga
strukturförändringar i branschen.

I motionen 1977/78:1745 erinras om de uttalanden om de mindre
handelsstålverken som görs i propositionen. Motionärerna ifrågasätter
emellertid om det inte är nödvändigt med regelrätta överenskommelser
mellan SSAB och dessa verk. Enbart ett samrådsförfarande torde enligt
motionärerna inte ge en fullgod garanti mot åtgärder från SSAB:s sida vilka
skulle inverka menligt på produktionsförutsättningarna för andra svenska
enheter inom branschen. Vidare pekar motionärerna på att även de mindre
verken kan behöva stöd i form av möjligheter till lån med statsgaranti för
investeringar i produktionsfrämjande syfte.

Förändringar i produktionsinriktningen och andra åtgärder för att höja

NU 1977/78:45

effektiviteten inom SSAB, liksom hos de mindre handelsstålverken, kommer
att ställa krav på regional- och arbetsmarknadspolitiska insatser på stålorterna.
Också vissa gruvorter i Mellansverige kan komma att påverkas av strukturförändringarna
inom handelsstålsindustrin.

I propositionen (s. 43) framhålls att personalen inom SSAB beräknas
behöva minskas med ca 4 000 personer under en femårsperiod. Kostnaderna
för den övertaliga personalen har beräknats till 600 milj. kr. Industriministern
erinrar om att riksdagen hösten 1977 beslöt om ett särskilt sysselsättningspolitiskt
stöd inom stålindustrin m. m. (prop. 1977/78:59, AU 1977/78:17,
rskr 1977/78:85), men gör bedömningen att dessa insatser endast motsvarar
en del av kostnaderna för den övertaliga personalen. Under ett inledande
skede bör, uttalar industriministern, resterande del av dessa kostnader kunna
bestridas med medel ur rekonstruktionslånet. Vidare aviseras att statliga
insatser kan komma att behövas även för att upprätthålla sysselsättningen i
de berörda kommunerna.

Vidare erinras i propositionen (s. 45) om att de mellansvenska gruvorna till
övervägande del avses komma att ingå i SSAB. Det bör enligt propositionen
finnas goda möjligheter att uppnå en sådan struktur och konkurrenskraft att
den mellansvenska stålindustrin utan nackdel kan förses med järnmalm från
gruvor i Mellansverige. Industriministern uttalar att han finnér det önskvärt
att SSAB och andra berörda företag i samarbete med de anställda och
samhället tar initiativ till en långsiktig planering av den mellansvenska
gruvindustrins struktur.

I detta sammanhang omtalas också att länsstyrelserna har gjort en regional
utvärdering av konsekvenserna av omvandlingen inom stål- och gruvindustrierna
och även redovisat vissa förslag till åtgärder. Arbetet bör enligt
industriministern bedrivas på länsnivå och styras av verksamhet på central
nivå. För att dessa åtgärder skall kunna vidareutvecklas och konkretiseras har
regeringen uppdragit åt berörda länsstyrelser att bilda samverkansgrupper. I
syfte att göra snabba beslut möjliga har också etableringsdelegationen inom
industridepartementet förstärkts.

I motionen 1977/78:1742 kritiseras regeringen för att den inte har redovisat
något program för hur den tänker sig att lösa problemen på de berörda orterna.
Enligt motionärerna bör ett kraftfullt arbetsmarknads- och regionalpolitisk
program för att klara sysselsättningen på stål- och gruvorterna arbetas fram.
Ett förslag till ett sådant program bör av regeringen redovisas för riksdagen
samtidigt med struktur- och investeringsplanen för handelsstålsindustrin.

I en rad motioner föreslås åtgärder med sikte på förhållandena inom en viss
region eller på en viss ort. Sålunda uppmärksammas Kopparbergs län, bl. a.
Smedjebacken och Domnarvet, i motionen 1977/78:1734, Oxelösundsregionen
i motionen 1977/78:1739, stål- och gruvorterna i Västmanland i
motionen 1977/78:1740, Horndal i motionen 1977/78:1741 samt Boxholm
och Degerön (AB Qvarnshammars Jernbruk) i motionen 1977/78:1745.

F. n. pågår inom SSAB ett intensivt utredningsarbete rörande företagets

NU 1977/78:45

framtida struktur i olika avseenden. Resultatet av dessa utredningar inom
SSAB beräknas föreligga inom några månader. Parallellt härmed pågår
diskussioner mellan de mindre handelsstålverken om strukturfrågor. Det är
enligt utskottets bedömning ytterst väsentligt att pågående utredningsarbete
och diskussioner kan resultera i en sådan strukturomvandling inom svensk
handelsstålsindustri som ger goda förutsättningar för verksamheten såväl
inom SSAB som vid de mindre handelsstålverken.

Utskottet anser att det pågående utredningsarbete som redovisas i
propositionen lägger en god grund för att detta mål skall kunna uppnås.
Önskemålen i motionen 1977/78:1742 m. fl. motioner om att resultatet av
SSAB:s utredning skall redovisas för riksdagen är det enligt utskottets
mening inte nödvändigt att tillmötesgå. Syftet med bildandet av SSAB är att
skapa ett effektivt företag som kan erbjuda en på lång sikt trygg sysselsättning.
Utredningsarbetet inom SSAB utgår från de förutsättningar som anges i
propositionen. Det finns, anser utskottet, anledning antaga att SSAB under
utredningsarbetet kring företagets framtida struktur även kommer att väga in
regionalpolitiska hänsyn och hänsyn till branschen i övrigt. En garanti härför
synes också ligga i det villkor för det föreslagna rekonstruktionslånet som
ålägger SSAB att årligen till industridepartementet lämna en redogörelse för
företagets utveckling.

Inte heller motionsyrkandena om att regeringen samtidigt med den
åsyftade struktur- och investeringsplanen bör för riksdagen redovisa en plan
för hur de regionalpolitiska målen skall uppnås anser sig utskottet böra
tillstyrka. De åtgärder som regeringen hittills har vidtagit i syfte att komma
till rätta med de problem som kan uppstå i samband med en omstrukturering
av handelsstålsindustrin och den därtill hörande mellansvenska gruvindustrin
anser utskottet f. n. tillräckliga. Utskottet utgår från att regeringen -utan att riksdagen särskilt uttalar sig i frågan - tar de initiativ och föreslår de
åtgärder som situationen i en framtid kan kräva.

Utskottet avstyrker sålunda de nämnda motionerna i här behandlade
delar.

När det gäller de mindre handelsstålsverkens situation vill utskottet
understryka vad som anförs i propositionen (s. 46 f.) om det angelägna i att
dessa verk även i framtiden kan bevara sin konkurrenskraft. Åtgärder som
SSAB vidtar som ett led i sin strukturomvandling får inte utformas så, att de
leder till väsentliga svårigheter för de mindre verken. Det statliga engagemanget
inom handelsstålsindustrin i form av SSAB får alltså inte medföra att
mindre handelsstålverk slås ut och problem sålunda flyttas från en ort till en
annan.

F. n. pågår diskussioner mellan de mindre handelsstålverken om olika
strukturfrågor. Om dessa diskussioner visar att statliga insatser behövs för att
underlätta sådana strukturförändringar som är nödvändiga på längre sikt
måste statsmakterna vara beredda att ställa medel till förfogande. Detta har
framhållits i motionen 1977/78:1745, som utskottet sålunda tillstyrker i här
behandlad del.

NU 1977/78:45

Däremot avstyrker utskottet motionerna 1977/78:1734, 1977/78:1739,
1977/78:1740, 1977/78:1741 och 1977/78:1745 i de delar som gäller åtgärder
med sikte på förhållandena inom en viss region eller på en viss ort. Utskottet
finnér det nämligen inte lämpligt att riksdagen uttalar sig till förmån för den
ena eller andra lösningen innan SSAB och de mindre handelsstålverken har
analyserat olika strukturfrågor.

På en punkt anser emellertid utskottet att det finns anledning att redan nu
närmare kommentera det pågående strukturarbetet. Det gäller sambandet
mellan de mellansvenska handelsstålverken och den därtill knutna gruvindustrin.
En utgångspunkt vid övervägandena av strukturfrågor bör här vara
att så långt möjligt låta de mellansvenska handelsstålverken vara baserade på
inhemsk malm, inhemskt skrot eller ämnen som tillverkas inom landet.

Som framhålls i propositionen (s. 46) hänger de problem som svensk
handelsstålsindustri brottas med till stor del samman med de stordriftsfördelar
som är förknippade med nuvarande processteknik. Utskottet understryker
vad industriministern anför i detta sammanhang om det angelägna i
att utveckla nya metoder för stålframställning som är bättre anpassade för
tillverkning i mindre anläggningar.

Övrigt

I propositionen (s. 47) uttrycks en förhoppning att SSAB, genom att bolaget
tillförs betydande statliga resurser, på egen hand skall kunna bedriva en stor
del av den långsiktiga forskning och utveckling som är nödvändig för en
effektiv och konkurrenskraftig handelsstålsindustri i framtiden. Utskottet
understryker betydelsen av att forskning och utbildning ges hög prioritet
inom SSAB.

En ansvarsfull och framsynt energipolitik är ett viktigt led i en samlad
näringspolitik för stålindustrin, anförs i motionen 1977/78:1742. Brist på
klarhet och besked från regeringen om vilken energipolitik som kommer att
förås i Sverige har enligt motionärerna fått allvarliga konsekvenser inom
stålindustrin, som är starkt beroende av god tillgång på elektrisk energi. Om
statsmakterna skall kunna begära att näringslivet skall planera för framtiden,
genomföra den nödvändiga strukturomvandlingen och sätta i gång stora
investeringar, måste näringslivet 11 klara besked om den framtida energiförsörjningen,
säger motionärerna. De kräver en snabb återgång till 1975 års
energipolitiska beslut. Deras hemställan är att riksdagen i ett uttalande till
regeringen ställer sig bakom dessa synpunkter.

Utskottet tog i december 1977 ställning till ett motionsyrkande av likartad
innebörd (NU 1977/78:30 s. 11). Motionen hade väckts med anledning av
propositionen 1977/78:47 om åtgärder för att underlätta strukturomvandlingen
inom specialstålsindustrin och stålgjuteriindustrin.

Härvid anförde utskottet följande: ”Utskottet utgår från att regeringen vid
utformningen av den framtida energipolitiken gör den nödvändiga avväg -

NU 1977/78:45

ningen mellan olika samhällsintressen. Näringslivets energiförsörjning spelar
i detta sammanhang en viktig roll. Det finns enligt utskottets mening inte
skäl för riksdagen att nu göra någon framställning till regeringen i denna
fråga.” Utskottet finner inte anledning att nu frångå den uppfattning som
utskottet uttalade i december 1977 och som riksdagen då anslöt sig till.

Vadsom i övrigt anförs i propositionen, bl. a. rörande Stålverk 80-projektet,
föranleder inte något uttalande från utskottets sida.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande förstatligande av all stålindustri jämte riktlinjer för
verksamheten inom en förstatligad stålindustri

att riksdagen

a) avslår motionen 1977/78:1733,

b) avslår motionen 1977/78:1744 yrkandena 1, 2 och 4,

2. beträffande överförande av Gränges AB:s järnvägsrörelse (TGOJ)
till statens järnvägar

att riksdagen avslår motionen 1977/78:1744 yrkandet 5,

3. beträffande finansiell medverkan av staten vid bildandet av ett nytt
handelsstålsbolag

att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:87 momenten
1-10

a) bemyndigar fullmäktige i riksgäldskontoret att på villkor
som angivits i propositionen utfärda skuldebrev till

dels Statsföretag AB på högst 356 000 000 kr.,

dels ett nytt handelsstålsbolag på högst 350 000 000 kr.,

b) medgeratt staten utfäster sig att säkerställa Statsföretag AB:s
möjligheter att fullgöra sina förpliktelser enligt konsortialavtal
mellan parterna i ett nytt handelsstålsbolag,

c) till Bidrag till Statsföretag AB på tilläggsbudget II till statsbudgeten
för budgetåret 1977/78 under fjortonde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 531 300 000 kr.,

d) till Teckning av aktier i Statsföretag AB på tilläggsbudget II till
statsbudgeten för budgetåret 1977/78 under fonden för statens
aktier anvisar ett investeringsanslag av 350 000 000 kr.,

e) till Lån till ett nytt handelsstålsbolag för rekonstruktionsändamål
på tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret
1977/78 under fonden för låneunderstöd anvisar ett investeringsanslag
av 700 000 000 kr.,

Otili Lån till ett nytt handelsstålsbolag för investeringsändamål på
tilläggsbudget II till statsbudgeten förbudgetåret 1977/78 under
fonden för låneunderstöd anvisar ett investeringsanslag av
200 000 000 kr.,

NU 1977/78:45

g) till Lån till ett nytt handelsstålsbolag för rekonstruktionsändamdl
för budgetåret 1978/79 under fonden för låneunderstöd
anvisar ett investeringsanslag av 200 000 000 kr.,

h) till Lån till ett nytt handelsstdlsbolag för investeringsändamål
för budgetåret 1978/79 under fonden för låneunderstöd anvisar
ett investeringsanslag av 700 000 000 kr.,

i) till Betalning av ränta och amortering pd statens skulder till
Statsföretag AB och ett nytt handelsstdlsbolag för budgetåret
1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 104 000 000 kr.,

j) bemyndigar regeringen att helt eller delvis eftergiva lån för
rekonstruktionsändamål till ett nytt handelsstålsbolag,

4. beträffande villkoren i den överenskommelse som ligger till grund
för ett nytt handelsstålsbolag

att riksdagen avslår motionen 1977/78:1734 yrkandena 2 och 3
och motionen 1977/78:1742 yrkandet 1,

5. beträffande en struktur- och investeringsplan för handelsstdlsindustrin,
m. m.

att riksdagen

a) avslår motionen 1977/78:1744 yrkandet 3,

b) med anledning av dels vad som anförs i propositionen 1977/
78:87 i ifrågavarande del (s. 45 f.), dels motionen 1977/78:1745 i
ifrågavarande del och med avslag på motionen 1977/78:1734
yrkandet 1 i ifrågavarande del, motionen 1977/78:1739 i
ifrågavarande del, motionen 1977/78:1740 yrkandet 1, motionen
1977/78:1742 yrkandena 2 och 4 och motionen 1977/
78:1743 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om strukturfrågor inom handelsstålsindustrin,

6. beträffande handelsstålsindustrin i vissa regioner eller pä vissa
orter

att riksdagen avslår

a) motionen 1977/78:1734 yrkandet 1 i ifrågavarande del,

b) motionen 1977/78:1739 i ifrågavarande del,

c) motionen 1977/78:1740 yrkandet 2 i ifrågavarande del,

d) motionen 1977/78:1741,

e) motionen 1977/78:1745 i ifrågavarande del,

7. beträffande sambandet mellan de mellansvenska handelsstdlverken
och den därtill knutna gruvindustrin

att riksdagen med anledning av vad som anförs i propositionen
1977/78:87 i ifrågavarande del (s. 44 f.) som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. beträffande forsknings- och utvecklingsarbete

att riksdagen med anledning av vad som anförs i propositionen
1977/78:87 i ifrågavarande del (s. 46 f.) som sin mening ger

NU 1977/78:45

regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. beträffande energipolitik

att riksdagen avslår motionen 1977/78:1742 yrkandet 5.

Stockholm den 16 mars 1978

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Bengt Sjönell (c), Fritz Börjesson (c), Sven
Andersson i Örebro (fp), Nils Erik Wååg (s), Birgitta Hambraeus (c) (mom.
1-4), Anders Wijkman (m), Lilly Hansson (s), Karl-Anders Petersson (c), Ivar
Högström (s), Rune Ångström (fp), Ingegärd Oskarsson (c) (mom. 5-9),
Lennart Pettersson (s), Sten Svensson (m), Sivert Andersson (s) och Rune
Johansson i Ljungby (s).

Reservationer

av Ingvar Svanberg, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson, Ivar Högström, Lennart
Pettersson, Sivert Andersson och Rune Johansson i Ljungby (alla s)

1. beträffande villkoren i den överenskommelse som ligger till grund för ett nytt
handelsstdlsbolag (mom. 4)

Reservanterna anser

dels att utskottet under rubriken "Överenskommelsen om bildandet av
SS AB” (s. 13-17) bort anföra:

Det huvudsakliga (utskottet,s. 13-16) utnyttjar rekonstruktions lånet.

Utskottet anser att kritik måste riktas mot att regeringen har gått med på en
för de privata intressenterna i det nya handelsstålsbolaget ytterst fördelaktig
värdering av apportegendomen. Härtill kommer att det endast är staten som
under de närmaste åren tar de finansiella risker som är förknippade med den
nödvändiga rekonstruktionen, men att trots detta även de båda privata
koncernerna i egenskap av aktieägare får utdelning från SSAB då de statliga
insatserna ger resultat. En värdering grundad på avkastningsvärdet av de
aktuella rörelsegrenarna skulle uppenbarligen ha lett till väsentligt lägre
värden. Utskottet anser att den nu gjorda värderingen har varit alltför
generös. En utmanande överföring av värden har skett från staten till privata
intressenter. Detta skulle emellertid kunna kompenseras genom att de båda
koncernerna låter även vinstgivande egendom ingå i apportegendomen.

NU 1977/78:45

En andra (= utskottet, s. 16 f.) år 1982.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att statens finansiella
åtaganden i samband med bolagsbildningen är av en sådan omfattning att det
borde ha avspeglats i en annan fördelning av aktiekapitalet. En del av det
förutsatta statliga rekonstruktionslånet borde ha utgått i form av ägartillskott
med motsvarande ökning av aktiekapitalet och den statliga andelen härav.
Detta skulle ha gett ett mer rättvisande uttryck för parternas ekonomiska
prestationer och kunna ha ekonomisk betydelse vid bl. a. framtida utdelningar.

Vidare är det uppenbart att de återgivna reglerna om rätt till inlösen av
aktierna i vissa fall ger en alltför stark ställning för de privata intressenterna i
SSAB.

Ett ytterligare (= utskottet, s. 17) sina förpliktelser.

Om den av Statsföretag föreslagna garantin för avtalets bestämmelser på
denna punkt behöver infrias kan det innebära statsutgifter i storleksordningen
500 milj. kr. Utskottet delar uppfattningen att en statlig garanti i detta
fall är berättigad, sett från Statsföretags utgångspunkt. Garantin får ses som
ett uttryck för att Statsföretag skall kunna förena ett företagsekonomiskt
ansvar med ett samhällsekonomiskt. I likhet med motionärerna finner
utskottet att Statsföretags krav på den aktuella garantin styrker uppfattningen
att överenskommelsen om bildandet av SSAB innehåller moment som från
statens synpunkt innebär bristande affärsmässighet.

Sammanfattningsvis vill (= utskottet, s. 17) av SSAB.

1 motionerna 1977/78:1734 och 1977/78:1742 godtas uttryckligen förslagen
i propositionen, men stark kritik riktas mot att avtalen varit alltför
fördelaktiga för de privata intressenterna i det nya bolaget på bekostnad av de
statliga intressenterna. Det ligger emellertid ett så stort värde i att en
sammanslagning mellan de tre företagens stål- och gruvrörelser m. m. snabbt
kommer till stånd, att utskottet anser att riksdagen inte bör motsätta sig
förslagen i propositionen. När socialdemokratin åter kommer i regeringsställning
bör emellertid förhandlingar upptas med de privata delägarna i SSAB i
syfte att få till stånd förändringar på åtminstone två punkter. Sålunda bör en
del av det statliga rekonstruktionslånet om sammanlagt 1 800 milj. kr. i stället
tillföras SSAB i form av ägartillskott, varvid en motsvarande ökning av
aktiekapitalet bör ske. Härigenom skulle staten bli majoritetsägare i SSAB.
Vidare bör ytterligare, vinstgivande, egendom tillföras SSAB som apportegendom
från de båda privata intressenterna. Främst avses här den
kraftrörelse som Gränges och Stora Kopparberg bedriver. Utskottet är
medvetet om att företrädarna för de statliga intressenterna vid en sådan
förhandling är i ett visst underläge på grund av den garanti om inlösen av
aktierna i visst fall som finns i konsortialavtalet. Men ett klart uttalande av
riksdagen om önskvärdheten av sålunda förändrade villkor bör vara ett stöd
vid förhandlingarna. Med anledning av vad som anförs i här behandlade delar

NU 1977/78:45

av motionerna 1977/78:1734 och 1977/78:1742 föreslår utskottet ett uttalande
av riksdagen av denna innebörd.

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. att riksdagen med anledning av motionen 1977/78:1734 yrkandena
2 och 3 och motionen 1977/78:1742 yrkandet 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande en struktur- och investeringsplan för handelsstdisindustrin,
m. m. (mom. 5)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”behandlade delar” bort ha följande lydelse:

Såsom anförs i motionerna 1977/78:1734,1977/78:1739,1977/78:1740 och
1977/78:1742 bör regeringen för riksdagen redovisa dels en struktur- och
investeringsplan för handelsstålsindustrin och de därtill hörande gruvorna,
dels en plan för hur de regionalpolitiska målen skall uppnås när det gäller
gruv-och stålorterna. 1 fråga om utgångspunkterna för en sådan plan ansluter
sig utskottet till de ovan redovisade önskemålen i motionen 1977/
78:1742.

Beträffande de speciella förhållandena i Luleå finnér utskottet skäl att - i
anslutning till motionen 1977/78:1742 - framhålla följande.

Riksdagen fattade år 1974 enhälligt ett principbeslut om att bygga ett
stålämnesverk i Luleå förproduktion av 4 milj. ton stålämnen per år. Beslutet
konfirmerades våren 1975 i samband med beviljandet av anslag för arbetena
med Stålverk 80. År 1976 ändrade riksdagen detta beslut till att avse en
produktion av 2,5 milj. ton stålämnen, varjämte en om- och tillbyggnad av
valsverken skulle ske. Detta skulle ge samma antal sysselsatta, 2 300, som
angavs i 1974 års beslut. Mot bakgrund av konjunkturproblemen och på
grund av det finansiella läget beslöt NJA:s styrelse i oktober 1976 att lägga
upp planeringen i tre etapper. Först måste en finansiell rekonstruktion ske,
sedan skulle valsverkskapaciteten byggas ut och därefter skulle utbyggnaden
av stålämneskapaciteten ske. Den socialdemokratiska riksdagsgruppen har i
ett uttalande i december 1976 enhälligt ställt sig bakom denna inriktning.

1 motionen 1977/78:1743 har likaledes erinrats om riksdagens beslut i maj
1976 om stålämnesverket i Luleå m. m. (prop. 1975/76:207, NU 1975/76:72,
rskr 1975/76:398). Utskottet förutsätter att vad riksdagen sålunda uttalat
infogas i den långsiktiga planeringen.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. att riksdagen

a) (= utskottet)

b) med bifall till motionen 1977/78:1734 yrkandet 1 i ifrågavarande
del, motionen 1977/78:1739 i ifrågavarande del,

NU 1977/78:45

motionen 1977/78:1740 yrkandet 1, motionen 1977/78:1742
yrkandena 2 och 4 och motionen 1977/78:1743 och med
anledning av motionen 1977/78:1745 i ifrågavarande del hos
regeringen begär att dels en struktur- och investeringsplan för
handelsstålsindustrin och de därtill hörande gruvorna, dels en
plan för hur de regionalpolitiska målen skall uppnås när det
gäller stål- och gruvorterna redovisas för riksdagen,

3. beträffande energipolitik (mom. 9)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 22 med ”Härvid
anförde” och slutar på s. 23 med ”sig till” bort ha följande lydelse:

1 en reservation till utskottets betänkande på denna punkt anslöt sig de
socialdemokratiska ledamöterna till det då aktuella motionsyrkandet och
anförde (NU 1977/78:30 s. 19): ”Specialstålindustrin är en mycket energikrävande
bransch och är därför starkt beroende av en säker tillgång på elenergi.
En långsiktig energipolitik som tillgodoser näringslivets energibehov är en
nödvändig förutsättning för att specialstålindustrin skall kunna genomföra
en strukturomvandling och göra de investeringar som krävs. Utskottet vill
därför understryka att den energipolitik som statsmakterna lade fast år 1975
bör genomföras.” Samma synpunkter gäller för handelsstålsindustrin. Ett
ytterligare argument för att 1975 års energipolitik bör fullföljas utgör det
faktum att energikostnaderna vid ett stålverk är ungefär lika stora som
personalkostnaderna. Energikostnadernas betydelse för stålindustrins
konkurrenskraft är sålunda uppenbar.

dels att utskottet under 9 bort hemställa

9. att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:1742 yrkandet 5
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

GOTAB 57834 Stockholm 1978