NU 1977/78:41

Näringsutskottets betänkande
1977/78:41

med anledning av propositionen 1977/78:42 om åtgärder för försörjningsberedskapen
på tekoområdet, propositionen 1977/78:73 om
statliga textil- och konfektionsföretag m. m. och propositionen
1977/78:100 i vad avser textil- och konfektionsindustrierna jämte
motioner

Ärendet

1 detta betänkande behandlas

dels vissa delar av propositionen 1977/78:42 (handelsdepartementet) om
åtgärder för försörjningsberedskapen på tekoområdet och - helt eller delvis -fyra motioner som har väckts med anledning av denna proposition,

dels propositionen 1977/78:73 (industridepartementet) om statliga textiloch
konfektionsföretag m. m. och sju motioner som har väckts med
anledning av denna proposition,

dels propositionen 1977/78:100 bilaga 17 (industridepartementet) såvitt
gäller anslag avseende textil- och konfektionsindustrierna,

dels en motion, väckt under allmänna motionstiden 1978, om åtgärder för
att trygga försörjningsberedskapen på skoområdet.

Propositionerna och motionerna redovisas nedan (s. 2-6).

Propositionen 1977/78:42 avlämnades till riksdagen den 26 oktober 1977
och hänvisades till försvarsutskottet för beredning. Med anledning av
propositionen väcktes fem motioner. Försvarsutskottet inhämtade yttranden
över propositionen och motionerna från näringsutskottet och arbetsmarknadsutskottet.

Behandlingen av propositionen 1977/78:42 jämte motioner har i samråd
mellan försvars- och näringsutskotten delats upp i två etapper. Förslag om
mål för försörjningsberedskapen på tekoområdet och sådana övriga förslag
som riksdagen ansågs böra ta ställning till redan under hösten jämte motioner
i berörda delar behandlade försvarsutskottet i betänkandet 1977/78:5.
Riksdagen beslöt den 13 december 1977 enligt utskottets förslag (rskr 1977/
78:81).

Återstående delar av propositionen 1977/78:42 jämte motioner har av
försvarsutskottet överlämnats till näringsutskottet.

Näringsutskottet har sedermera inhämtat yttrande från försvarsutskottet
(FöU 1977/78:2 y) över dessa delar av propositionen jämte motioner.
Försvarsutskottets yttrande gäller i huvudsak en långsiktig plan för hur

1 Riksdagen 1977/78. 17 sami. Nr 41

NU 1977/78:41

försörjningsberedskapen skall tryggas på tekoområdet, en studie rörande de
metoder som bör användas i detta syfte samt ordningen för upphandling av
tekovaror till statliga myndigheter m. fl.

Arbetsmarknadsutskottet har avgivit yttrande (AU 1977/78:4 y) över
propositionen 1977/78:73 jämte motioner.

Yttrandena är fogade till detta betänkande som bilaga 1 (s. 35) resp. bilaga 2
(s. 40).

Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats vid ett tillfälle av
företrädare för handelsdepartementet, industridepartementet, överstyrelsen
för ekonomiskt försvar, statens industriverk, Textilrådet, Konfektionsindustriföreningen
och Beklädnadsarbetarnas förbund och vid ett annat tillfälle av
företrädare för Borås kommun.

I anslutning härtill har skriftliga uppgifter och synpunkter ingivits av
Textilrådet och Konfektionsindustriföreningen, av Beklädnadsarbetarnas
förbund och av Borås kommun.

Företrädare för 105 företag inom konfektionsindustrin har tillställt
utskottet en resolution rörande den planerade nya statliga tekokoncernen.

Propositionen 1977/78:42

Förslag

I propositionen föreslås, såvitt här är i fråga (bil. 1 moment 6.1, s. 79), att
riksdagen godkänner de åtgärder för försörjningsberedskapen på tekoområdet
som chefen för handelsdepartementet har förordat i avsnitten 5.2.7 -5.2.9, 5.3.1 -5.3.3 och 5.3.5.

Huvudsakligt innehåll

1 propositionen läggs fram förslag om vissa mål för försörjningsberedskapen
på tekoområdet och om den produktionskapacitet som bör upprätthållas.
I fråga om handelspolitiska åtgärder anmäls bl. a. att regeringen avser
att söka få till stånd en mer effektiv tillämpning av det nuvarande systemet
med bilaterala begränsningsavtal inom ramen för en sannolik förlängning av
det s. k. multifiberavtalet. Vidare redovisas pågående utredningsarbete
rörande detaljhandelns prissättningsmetoder när det gäller tekovaror och
planerade åtgärder för bevakning av utvecklingen på tekoområdet m. m.

Propositionen 1977/78:73

Förslag

I propositionen föreslås att riksdagen

1. medger att statens aktier i AB Eiser överlåts till Statsföretag AB utan
vederlag,

NU 1977/78:41

2. till Medelstillskott till Statsföretag AB på tilläggsbudget II till statsbudgeten
för budgetåret 1977/78 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag av 190 000 000 kr.

Huvudsakligt innehåll

Genom den föreslagna överlåtelsen till Statsföretag AB av statens aktier i
AB Eiser kommer detta bolag helt i Statsföretags ägo. Statsföretag har för
avsikt att med Eiser som moderbolag bilda en tekokoncern, som förutom
Eiser skall omfatta företagen SweTeco (Textile Products) AB, Trivab
Konfektions AB, Stigtex AB, Nyland Mattor AB och ett nytt bolag som tar
över verksamheten vid de konkursdrabbade bolagen Algot Johansson AB
och Algots Nord AB. Det förutsätts att den nya tekokoncernen efter en
tvåårig omstruktureringsperiod skall vara företagsekonomiskt lönsam, vilket
beräknas medföra en minskning av sysselsättningen vid de berörda företagens
svenska fabriker med 1 500-2 000 personer. Det föreslagna medelstillskottet
till Statsföretag är avsett för genomförande av samordningen.

Propositionen 1977/78:100

Under här aktuella punkter i propositionen 1977/78:100 bilaga 17 föreslås
följande:

B 10. Kostnader för räntebefrielse vid särskilda strukturgarantier
för textil- och ko n fekt io nsi nd us t r ie r na (s.
64-68)

att riksdagen

1. godkänner den ändring i riktlinjerna för särskilda strukturgarantier som
chefen för industridepartementet har förordat,

2. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1978/79 ikläda staten
förpliktelse i form av särskilda strukturgarantier för textil- och konfektionsindustrierna,
som inberäknat löpande garantier innebär åtaganden om högst
264 500 000 kr.,

3. till Kostnader för räntebefrielse vid särskilda strukturgarantier för textiloch
konfektionsindustrierna för budgetåret 1978/79 anvisar ett förslagsanslag
av 27 000 000 kr.

B 11. Kostnader för avskrivning av lån mot särskilda
strukturgarantier för textil- och kon fe k t i o n s i nd u -s t r i e r n a (s. 68 f.)

att riksdagen till Kostnader för avskrivning av lån mot särskilda strukturgarantier
för textil- och konfektionsindustrierna för budgetåret 1978/79
anvisar ett reservationsanslag av 25 000 000 kr.

NU 1977/78:41

V: 1 5 . Lån till ra t i o n al i se r i n gs i n v e s t e ri n g a r inom konfektionsindustrin(s.
248)

att riksdagen till Lån till rationaliseringsinvesteringar inom konfektionsindustrin
förbudgetåret 1978/79 anvisar ett investeringsanslag av 20 000 000
kr.

Motionerna

Yrkanden

Av de motioner som har väckts med anledning av propositionen 1977/
78:42 återstår att behandla motionerna

1977/78:28 av Arne Persson m. fl. (c, m, fp) såvitt gäller yrkandet (3) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i övrigt anförts i
motionen beträffande begränsning av importen av tekovaror och upphandlingsordningen
av tekovaror för såväl försvarets som övriga statliga och
kommunala inrättningars räkning,

1977/78:47 av Olof Palme m. fl. (s) såvitt gäller yrkandena

1. att riksdagen godkänner de åtgärder för försörjningsberedskapen på
tekoområdet som förordats i motionen (i den mån detta yrkande inte har
behandlats i försvarsutskottets betänkande 1977/78:5),

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nytt förslag till riksdagen rörande samlade åtgärder på tekoområdet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om handelspolitiska åtgärder på tekoområdet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beklädnadshandelns prissättningsmetoder,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ursprungsmärkning av tekoprodukter,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om försörjningsberedskapsstödet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inrättande av en tekodelegation,

1977/78:48 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen med
anledning av propositionen 1977/78:42 beslutar att i motionen anförda
riktlinjer skall ligga till grund för politiken inom tekoområdet,

1977/78:49 av Ove Karlsson m. fl. (s) såvitt avser yrkandena

1. att riksdagen hos regeringen begär att en beredskapsplan omfattande
200 000 plagg upprättas för skinn- och lädervaruindustrin,

3. att riksdagen hos regeringen begär utredning av den svenska skinn- och
läderindustrins framtida dimensionering samt hur den stora skinn- och

NU 1977/78:41

lädervaruimporten påverkar skinnindustrins framtida utsikter.

Yrkandet 2 i motionen 1977/78:49 har behandlats i arbetsmarknadsutskottets
betänkande 1977/78:19.

De motioner som har väckts med anledning av propositionen 1977/78:73 är
följande:

1977/78:345 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari hemställs att
riksdagen

1. beslutar om bildandet av en statlig tekokoncern under Statsföretag AB,
varvid förutsätts

a) att koncernen får minst lika många anställda som fanns vid de olika
enheterna vid utgången av år 1976,

b) att koncernens produktionsinriktning med det snaraste fastställs och att
kvalitetsaspekterna tillmäts avgörande betydelse,

c) att avsättningen för koncernens produkter säkras genom en restriktiv
import politik,

2. beslutar om ett medelstillskott till Statsföretag AB på 300 milj. kr. för
budgetåret 1978/79,

1977/78:346 av Gördis Hörnlund (s) och Rune Carlstein (s), vari
hemställs

1. att riksdagen hos regeringen anhåller om åtgärder som syftar till:

a) att inga väsentliga personalinskränkningar inom den nya statliga
tekokoncernen sker innan statsmakterna fastställt den svenska beklädnadsindustrins
framtida omfattning på grundval av arbetsmarknads-, regionaloch
beredskapspolitiska bedömningar,

b) att de statsägda tekoföretagen inte skall importera eller i egen regi
tillverka varor utomlands,

2. att riksdagen uttalar att inriktningen för den nya statliga tekokoncernen
bör vara att bibehålla sysselsättningen i Sverige,

1977/78:605 av Sven-Gösta Signell m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
hos regeringen hemställer om medverkan till att det av AB Eiser fattade
beslutet om nedläggning av Brasons fabrik i Skövde blir upphävt,

1977/78:1306 av Hagar Normark m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om

1. att omfattningen av den framtida svenska beklädnadsindustrin snarast
fastställs,

2. att samhällsekonomiska och sociala hänsyn skall vara vägledande vid
omstruktureringen av Algots Nord AB,

3. att ingen inskränkning av verksamheten inom Algots Nord AB får ske
förrän de samhällsekonomiska konsekvenserna av sådana förändringar mera
ingående belysts,

4. att Statsföretag AB får i uppdrag att, om nedläggning av någon enhet vid

NU 1977/78:41

Algots Nord AB trots allt blir aktuell, i samråd med de fackliga organisationerna
vidta kraftfulla åtgärder för att hitta alternativ produktion vid de
berörda enheterna,

1977/78:1307 av Hans Nyhage(m)och Tage Magnusson(m), vari hemställs
att riksdagen

1. till Statsföretag AB anvisar ett reservationsanslag av 95 milj. kr.,

2. uttalar att de av staten ägda tekoföretagen ej medgives använda
statsmedel föratt komplettera sin inhemska tillverkning med i utlandet köpta
eller i egen regi producerade varor,

3. uttalar att företagen skall tillämpa en produktions- och kostnadsmässig
prissättning på sina produkter,

4. hos regeringen anhåller att redovisning inför riksdagen skall ske för
utfallet av verksamheten efter ett år inom resp. företag samt att motsvarande
redovisning halvårsvis skall göras till regeringen,

5. uttalar att målsättningen på sikt skall vara att de statliga tekoföretagen
överförs i enskild ägo och beslutar att en plan härför snarast skall utarbetas,

1977/78:1314 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen som
sin mening uttalar att verksamheten vid en statlig tekokoncern och den
statliga politiken inom tekoområdet bedrivs enligt i motionen uttalade
riktlinjer,

1977/78:1643 av Olof Palme m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen

1. begär att regeringen snarast förelägger riksdagen ett förslag om en samlad
plan för tekoindustrin, som syftar till att i allt väsentligt bibehålla nuvarande
produktionsvolym och som grundas på försörjningspolitiska samt arbetsmarknads-
och regionalpolitiska bedömningar,

2. som sin mening ger regeringen till känna att inga väsentliga personalnedskärningar
inom den nya statliga tekokoncernen får ske, innan statsmakterna
fastställt en plan för den svenska tekoindustrins utveckling,

3. hos regeringen anhåller om inrättandet av ett särskilt saneringsbolag för
tekoindustrin,

4. hos regeringen anhåller om en särskild anmälningsskyldighet för
sysselsättningsminskningen i enlighet med vad som i motionen anförts.

Den motion från allmänna motionstiden som behandlas här är

1977/78:601 av Bengt Gustavsson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen begär förslag under innevarande kalenderår om åtgärder
föratt trygga försörjningsberedskapen på skoområdet i enlighet med vad som
anförs i motionen,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
importrestriktioner för skor.

NU 1977/78:41

Motivering

Förslag som syftar till en övergripande planering på tekoområdet läggs fram i
motioner väckta med anledning av de båda propositionerna. I de båda
socialdemokratiska partimotionerna 1977/78:47 och 1977/78:1643 erinras om
den snabba förändring som skett inom de svenska tekoindustrierna på senare
tid och som bl. a. har medfört att antalet sysselsatta under det senaste
decenniet har minskat från ca 90 000 till ca 46 000. I motionen 1977/78:47
hävdas att den svenska tekoproduktionen inom en snar framtid kommer att
ligga på en så låg nivå att den svenska försörjningsberedskapen i ett
kristillstånd kommer att vara hotad i fråga om flera slags tekovaror som är
väsentliga från försörjningsberedskapssynpunkt. Ytterst får detta betydande
säkerhetspolitiska konsekvenser, säger motionärerna. De framhåller också
att tekoindustriernas koncentration till vissa regioner och orter innebär att
nedläggningar av företag inom branschen medför svåra regionalpolitiska och
kommunalekonomiska problem. Mot denna bakgrund kräver motionärerna
en samordnad planering med syfte att lösa tekobranschens problem såväl på
kort som på lång sikt. Denna planering måste grunda sig på konkreta
ställningstaganden till behovet av produktion av respektive produktionskapacitet
för olika tekoprodukter. Vidare måste nödvändiga strukturförändringar
genomföras i socialt acceptabla former och med hänsyn till att en
regional balans kan upprätthållas. I motionen 1977/78:1643 erinras om dessa
krav. Motionärerna kritiserar förslagen i propositionen 1977/78:73, då dessa
inte bygger på en samlad plan för utvecklingen på tekoområdet. De anser att
den planering som är nödvändig bör utgå från att nuvarande produktion i allt
väsentligt måste bibehållas. Konsekvenserna i fråga om försörjningsberedskap,
trygghet i anställningarna och regional balans kommer i annat fall att bli
alltför svåra.

I båda motionerna föreslås att en särskild tekodelegation skall inrättas för
att samordna de statliga insatserna på olika områden och mellan skilda
myndigheter och organisationer. Denna delegation skall enligt motionen
1977/78:1643 även medverka vid utarbetande av riktlinjer och konkreta mål
förde statliga tekobolagens verksamhet. En huvuduppgift för planeringen på
tekoområdet blir att åstadkomma ett väl fungerande samspel mellan de
statliga och de privata tekoföretagen. Motionärerna tar även upp frågan om
konkurrensen mellan den statliga tekokoncernen och de privata företagen.
De menar att den föreslagna planeringen bör göra det möjligt att låta de
statliga och de privata företagen arbeta på likartade villkor med hänsyn till
beredskapspolitiskt motiverade insatser. För många företag kommer dock
konkurrensen från importerade varor att medföra ekonomiska problem och
därmed krav på statligt stöd. För att åstadkomma en smidig handläggning
vore det enligt motionärerna av stort värde om ett särskilt saneringsbolag
kunde inrättas. Ett sådant bolag skulle, anför de, ha möjlighet att inom ramen
för direktiv från tekodelegationen göra nödvändiga strukturoperationer i

NU 1977/78:41

syfte att tillgodose de mål som gäller för planeringen. Saneringsbolaget skulle
inte ingå i Statsföretagsgruppen utan lyda direkt under industridepartementet.
Vidare anser motionärerna att de företag som under år 1978 planerar
driftsinskränkningar omfattande fler än 25 arbetstagare bör åläggas att
anmäla detta till tekodelegationen. Härigenom skapas, anförs det, en praktisk
möjlighet för delegationen att ta de initiativ som kan behövas.

Vänsterpartiet kommunisterna hävdar i partimotionerna 1977/78:48 och
1977/78:1314 att en långsiktig planering för tekobranschens utveckling måste
åstadkommas. Denna planering bör göras utifrån samhällsekonomiska, icke
företagsekonomiska beräkningar. Den måste bygga på ändrade ägarförhållanden
inom branschen med ett ökat statligt ägande. Bättre arbetsförhållanden
och arbetsmiljöer måste skapas. Vidare måste ett särskilt program
utarbetas för att bryta Sjuhäradsbygdens ensidiga beroende av tekoindustrierna.
Detta skulle enligt motionen 1977/78:48 kunna ske genom att statliga
industrier inom andra branscher lokaliseras till denna region. 1 samma
motion uttalas att den statliga planeringen på tekoområdet bl. a. bör syfta till
att skapa alternativ till modehetsen inom branschen genom att bygga upp
olika s. k. basserier av slitstarka material. En svensk tekoindustri med
dominerande samhälleligt ägande bör enligt motionen kunna spela en viktig
roll genom att erbjuda alternativ högkvalitativ produktion till rimliga
priser.

Den svenska tekobranschens svåra situation kan till stor del återföras till
verkningarna av importkonkurrens från låglöneländer, framhålls i ett flertal
motioner. En rad handelspolitiska åtgärder föreslås. I den socialdemokratiska
partimotionen 1977/78:47 uttalas dock att det inte finns någon anledning att
ändra Sveriges grundläggande frihandelspolitik. I Sverige sker en internationellt
sett hög andel av den totala tillförseln genom import. Med hänsyn till det
hot som enligt motionärerna f. n. föreligger mot den svenska försörjningsberedskapen
på tekoområdet är det nödvändigt med särskilda handelspolitiska
åtgärder. Motionärerna anser att man från svensk sida i kommande
bilaterala handelsförhandlingar bör söka åstadkomma en direkt nedskärning
av importen från de större exportländerna. Riskerna för vedergällningsåtgärder
måste dock självfallet uppmärksammas. Vidare anför motionärerna
att begränsningsavtalen bör utvidgas till alla de ytterligare länder som kan
befaras ge upphov till en snabbt växande import till Sverige. För att göra det
möjligt att kontrollera att inte lågprisimport sker via tredje land måste
licensiering för tekoimport från EG- och EFTA-länder återinföras. Det är
också, menar motionärerna, väsentligt att det handelspolitiska förhandlingsarbetet
sker i nära kontakt med sakkunniga och företrädare för näringslivets
och de anställdas organisationer inom tekobranschen. Ytterligare en åtgärd
med handelspolitisk syftning föreslås genom krav på bestämmelser om
ursprungsmärkning av tekovaror. En sådan märkning bör utformas så att
produktens tillverkare och tillverkningsort klart framgår. Riktlinjer för
utformningen av ursprungsmärkning bör utarbetas av konsumentverket.

NU 1977/78:41

Om det skulle visa sig omöjligt för konsumentverket att få till stånd en
frivillig överenskommelse med branschen bör tvingande bestämmelser
utfärdas.

1 motionen 1977/78:28 anförs att en begränsning av importen är nödvändig
om tekoindustrierna skall ha några möjligheter att upprätthålla sin produktion.

Ett omfattande internationellt handelsutbyte är i sig angeläget, uttalas i
motionen 1977/78:48 från vänsterpartiet kommunisterna. Nu styrs dock
handelsutbytet av kapitalets villkor, och såväl kapital som produktion flyttar
till de länder där arbetskraften kan utnyttjas mest skoningslöst. Handeln
måste därför regleras. Motionärerna menar att det i den akuta situationen är
nödvändigt med importbegränsningar inom tekoområdet så att importandelen
minskas med 10 procentenheter under en treårsperiod. Samma
synpunkter återkommer i motionen 1977/78:1314.

I motionen 1977/78:345 från arbetarpartiet kommunisterna hävdas att det
om sysselsättningen i tekobranschen skall kunna tryggas är nödvändigt att
minska importen av tekoprodukter till förmån för den egna produktionen.

Skobranschens läge aktualiseras i motionen 1977/78:601. Motionärerna
hävdar att regeringens politik på skoområdet är passiv. De anser att
statsmakterna bör bl. a. genom att knyta vissa villkor till bidragsgivningen
söka få till stånd en samordning av företagen inom branschen. Vidare börs. k.
hörnstensföretag upprättas för att produktionen skall kunna bibehållas på den
nivå som är nödvändig av försörjningsberedskapsskäl. Motionärerna föreslår
också att nuvarande bidragsformer kompletteras med säsongkrediter för att
på kort sikt stödja företagen i en krissituation. Regeringens beslut att avveckla
tidigare gällande importrestriktioner för skor kritiseras. Motionärerna menar
att den omstrukturering av skobranschen som är nödvändig bör underlättas
genom ett visst importskydd. Tidigare gällande importrestriktioner bör därför
återinföras under den tid som krävs för att genomföra branschens omstrukturering.

Beklädnadshanclelns prissättningsmetoder behandlas i motionen 1977/
78:47. Motionärerna erinrar om att prisskillnaderna i leverantörsledet mellan
importerade och svensktillverkade varor förstärks i detaljhandeln beroende
på det procentuella påslag som nu sker. De anser att det i och för sig är
angeläget med frivilliga överenskommelser med branschen. Men erfarenheten
visar att det är svårt att förverkliga sådana. Regeringen måste därför
lagstifta för att sätta kraft bakom orden. Vidare anförs att allmänna
prisregleringslagen tidigare inte har ansetts göra det möjligt att ingripa i fråga
om en marginalreglering. Motionärerna säger sig nu ha anledning att
förutsätta att prisregleringslagen medger en marginalreglering.

Det försörjningsberedskapsstöd som lämnas genom offentlig upphandling
av beklädnadsvaror bör ändras på några punkter, anförs i motionen 1977/
78:47. Den nu gällande skyldigheten för vissa myndigheter att samråda med
överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) bör utsträckas till att gälla alla

NU 1977/78:41

myndigheter. Samrådet bör också ske innan anbud tas in. I nuvarande läge är
det enligt motionärerna nödvändigt att pröva om en generell skyldighet bör
införas för kommuner och landsting att vid mer omfattande upphandling av
teko- och skoprodukter samråda med ÖEF före anbud.

I motionen 1977/78:28 hävdas att det är ofrånkomligt att försvarets
upphandling av tekovaror liksom upphandlingen från övriga statliga och
kommunala inrättningar sker från svenska företag med inhemsk tillverkning.

Utvecklingen inom skinn- och lädervaruindustrin visar på de problem som
import från låglöneländerna för med sig i ett högindustrialiserat land, sägs i
motionen 1977/78:49. Motionärerna anser att alla möjligheter att stoppa en
ohämmad import från lågprisländer bör vidtas. Målet bör vara att ingen sektor
av svenskt näringsliv får minska så mycket att försörjningsberedskapen
kommer i fara. Motionärerna anför vidare att det inte finns någon anledning
att tillåta import till priser som hotar sysselsättningen i Sverige.

Utformningen av det medelstillskott till Statsföretag AB som föreslås i
propositionen 1977/78:73 ifrågasätts i två motioner. Enligt motionen 1977/
78:1307 bör ett villkor för att statligt stöd skall utgå vara att respektive företag
årligen lämnar riksdagen en redovisning av verksamheten. Anslaget bör
därför endast lämnas för ett år och icke som förutsätts i propositionen för en
tvåårsperiod. Ett absolut krav måste enligt motionärerna vara att de statliga
företagen inte medverkar till en prissättning som avviker från vad som kan
anses produktions- eller kostnadsmässigt motiverat. Vidare anser de att
målet för den statliga tekopolitiken bör vara att på sikt skapa förutsättningar
för att de av staten ägda företagen kan övergå i privat ägo. En plan härför bör
utarbetas.

I motionen 1977/78:345 hävdas att regeringens insatser är ”halvhjärtade”
och att de föreslagna medlen för rekonstruktionen inte är tillräckliga.

Den statliga tekokoncernens mål och verksamhet berörs i flera motioner.

I motionen 1977/78:1643 uttalas att de riktlinjer som anges i regeringens
förslag och som innebär en kraftig minskning av sysselsättningen inte kan
godtas. Motionärerna menar att det inte finns möjlighet att ta ställning till
sysselsättningsnivån förrän en samlad plan för tekoindustrins utveckling och
den nybildade koncernens roll inom denna planering har lagts fram och
godkänts av riksdagen.

I motionen 1977/78:346 erinras om den nedskärning av tekobranschen
som har skett under de senaste åren och om att Boråsregionen har drabbats
särskilt hårt. Motionärerna anser bl. a. att det är olämpligt att under den
tvååriga omstruktureringsperioden skära ned arbetskraften vid de statliga
företagen. Utgångspunkten för verksamheten vid den nya statliga koncernen
borde i stället vara att koncernen skall spela en väsentlig roll för att utveckla
och bibehålla en svensk tekotillverkning. Motionärerna hävdar att till
koncernen bör överföras ytterligare företag som inte kan överleva utan
betydande statsunderstöd och vilkas produktion bör bibehållas antingen av

NU 1977/78:41

beredskapsskäl eller på grund av att nedläggning skulle föra med sig svår
arbetslöshet på den ort där företaget är beläget. Målet för den statliga
tekokoncernens verksamhet måste vara att bevara sysselsättningen, uttalas i
motionen 1977/78:1314. Ett minimimål för tekokoncernen bör enligt
motionen 1977/78:345 vara att arbetsstyrkan inte kommer att understiga det
antal anställda som fanns vid de olika enheterna vid utgången av år 1976.

Verksamheten vid Algots Nord AB i Västerbotten tas upp i motionen
1977/78:1306. Motionärerna påpekar att det inte framgår av regeringens
förslag om de som nu är anställda vid Algots Nord lår behålla sin anställning
efter år 1978. För ett företag som är så ekonomiskt nedkört som Algots Nord
är en tvåårig omstruktureringsperiod för kort, anser motionärerna. De säger
att en ytterligare nedskärning av antalet sysselsatta vid tekoföretagen i
Skellefteå, Lycksele och Norsjö inte är acceptabel. På dessa orter är
möjligheterna till alternativ sysselsättning för kvinnor i det närmaste
obefintliga. Det vore därför samhällsekonomiskt och socialt ansvarslöst att
ytterligare öka antalet arbetslösa.

I motionen 1977/78:605 berörs den aviserade nedläggningen av AB Eisers
dotterföretag Brason i Skövde. Motionärerna anser att det finns goda
förutsättningar för en fortsatt produktion. Företagets tillverkning är av
mycket hög kvalitet. Företaget har yrkesskicklig personal, bra arbetsledning
och en modern maskinpark. Det kan därför sägas vara samhällsekonomiskt
oförsvarbart att låta Eiser lägga ner fabriken i Skövde och låta nära 130
personer bli arbetslösa i en region som f. n. är hårt drabbad av sysselsättningsminskningar.

Synpunkter på den statliga tekokoncernens verksamhet och produktionsinriktning
förs också fram i motionerna 1977/78:345,1977/78:346 och 1977/
78:1307.

I den förstnämnda motionen uttalas att en statlig tekoindustri har goda
framtidsutsikter om verksamheten inriktas på att framställa kvalitetsprodukter
bl. a. för sjukvården och skyddskläder för industrin.

Det förhållandet att tekobolagen kompletterar sin inhemska produktion
med import kritiseras i de två sistnämnda motionerna. I motionen 1977/
78:346 anförs att de tekoföretag som knappast har någon egen tillverkning
utan fungerar som handelsbolag med tekovaror inte bör erhålla statligt stöd. 1
stället bör de svensktillverkande företagen bli mer generöst behandlade.
Enligt motionen 1977/78:1307ökas svårigheterna förden svenska tekobranschen
om statliga företag med statligt stöd kompletterar sin verksamhet i
utlandet. Motionärerna menar också att det finns allvarliga risker för att ett
statligt ägarengagemang kommer att medföra en snedvridning av den
inhemska konkurrensen. De anför att enda möjligheten att skapa en bärkraftig
svensk tekoindustri är en konkurrens på lika villkor. Det kan inte vara
en uppgift för samhället att genom insatser på ett område medverka till att
svårigheter uppstår på ett annat.

NU 1977/78:41

Pågående utredningsarbete

Kommittén för utvärdering av prispolitiken (H 1976:06; ordförande:
landshövding Mats Lemne) tillkallades av handelsministern i december
1976.

1 direktiven erinras inledningsvis om att det i juli 1975 uppdrogs åt en
sakkunnig att undersöka verkningarna i olika hänseenden av dels de åtgärder
som har vidtagits med stöd av allmänna prisregleringslagen (1956:236, ändrad
senast 1973:301) under i första hand åren 1972-1975, dels den prisövervakning
som har bedrivits under samma tid. Den sakkunnige har bedrivit arbetet
med biträde av ett antal experter. Handelsministern uttalar att en utredning
av det här slaget enligt hans mening bör göras av en kommitté med flera
ledamöter.

1 direktiven anförs vidare bl. a. följande. Kommittén bör inte bindas av
några detaljerade direktiv. Dess allmänna uppgift bör vara att klarlägga
huruvida de prisregleringsåtgärder som har vidtagits och den prisövervakning
som har bedrivits sedan år 1972 har haft åsyftad verkan samt i vilken
utsträckning sådana negativa sidoeffekter som ibland sägs förekomma har
uppträtt. Därmed avses i första hand konkurrenshämmande producentsamarbete
och snedvridande effekter på produktion och distribution.

Kommitténs uppgift är i första hand att utvärdera den förda prispolitiken.
Det står dock kommittén fritt att komma med förslag till eventuella
förbättringar av det nuvarande systemet för prisövervakning och prisreglering.

Utskottet

Inledning

Textil-och konfektionsindustriernas utveckling kännetecknas sedan 1960-talet av en fortgående minskning i fråga om både produktion och sysselsättning.
Under de senaste två åren har branschens läge, trots att en rad
stödåtgärder satts in från samhällets sida, snabbt försämrats.

Totala antalet sysselsatta har sedan år 1965 minskat med mer än hälften
och uppgick i november 1977 till ca 44 000, varav ca 38 700 kollektivanställda.
Det senaste året har svårigheterna för i första hand konfektionsindustrin
skärpts på ett markant sätt. Industriverket bedömer i rapporten (SIND PM
1977:11) ”Trikå- och konfektionsindustri. Produktions- och sysselsättningsnivåer
i början av 1980-talet" att produktionsvolymen inom trikå- och
konfektionsindustrin i början av 1980-talet kommer att ligga 30-35 % under
1976 års nivå. Under samma period räknar verket med en sysselsättningsminskning
om 30-50 %.

Tekoindustriernas svåra läge beror till stor del på en kraftigt ökad
importkonkurrens från lågprisländerna. Detta gäller främst i fråga om kläder,
medan importen av textila insatsvaror har ökat långsammare till följd av

NU 1977/78:41

krympningen av den svenska tekoproduktionen. Importandelen för plagg -räknat i volym - har totalt ökat från drygt 30 96 år 1968 till knappt 70 96 år
1976. Importandelen av den totala försäljningen i landet ligger för flertalet
varugrupper över 80 96. Eftersom importökningen har varit större än den
samlade ökningen av export och inhemsk konsumtion har förutsättningarna
för den svenska tekoproduktionen drastiskt försämrats. Ytterligare en faktor
som försämrar avsättningsmöjligheterna för de svensktillverkade produkterna
är en svag utveckling av konsumtionen av beklädnadsvaror. Den
snabba tillväxten av den s. k. lågprisimporten har underlättats av detaljhandelns
omstrukturering genom starka inköpsorganisationer.

Statsmakterna har vidtagit en rad åtgärder av industri-, försörjningsberedskaps-
samt sysselsättnings- och regionalpolitisk natur för att förbättra
tekoindustriernas läge. Det industripolitiska stödprogrammet omfattar
exportfrämjande åtgärder, stöd till utbildning, bidrag till konsultundersökningar
(s. k. omställningsbidrag), lån till rationaliseringsinvesteringar och
statliga lånegarantier (s. k. strukturgarantier). Den sistnämnda stödformen
byggdes ut och förstärktes genom det system med särskilda strukturgarantier
som infördes våren 1977 (prop. 1976/77:105, NU 1976/77:41, rskr 305).
Vidare har av försörjningsberedskapsskäl tekoföretag beviljats avskrivningslån
och lånegarantier. Sedan år 1972 skall sådana myndigheter som
upphandlar teko- och lädervaror i vissa fall inför större upphandlingar
samråda med överstyrelsen förekonomiskt försvar(ÖEF). Särskilt stöd-s. k.
försörjningsberedskapsstöd - kan under vissa förutsättningar utgå för att
täcka kostnader vid sådan upphandling. På det arbetsmarknadspolitiska
området utgår stöd i form av bl. a. sysselsättningsstöd till äldre arbetstagare
och statliga stödbeställningar.

Det är mot bakgrund av denna utveckling inom tekoindustrierna som
förslagen i de två propositioner, vilka utskottet behandlar i detta betänkande,
bör ses. I propositionen 1977/78:42 uppställs vissa mål för och föreslås
åtgärder föratt säkra försörjningsberedskapen på tekoområdet. Den befintliga
produktionskapaciteten jämförs med behovet av kapacitet för att tillgodose
försörjningsmålen. Vidare föreslås handelspolitiska åtgärder och allmänna
planeringsåtgärder för att säkerställa försörjningsberedskapen. Förslagen i
propositionen 1977/78:73 innebär att staten tar på sig ett vidgat ägarengagemang
i tekobranschen. F. n. äger staten direkt eller genom Statsföretag AB
och Sveriges Investeringsbank AB flera tekoföretag. Enligt regeringens
bedömning är det inte ändamålsenligt att statens tekoengagemang är
splittrat. Varje möjlighet att höja effektiviteten genom samarbete och
samordning måste tas till vara. Det föreslås därför att en statlig tekokoncern
bildas under Statsföretag. I denna tekokoncern skall ingå förutom de tidigare
statliga bolagen även det helstatliga bolag - Nya Algots - som bildades efter
rekonstruktionen av Algotskoncernen, vilken försattes i konkurs i juni 1977.
Målet för den statliga tekokoncernens verksamhet bör enligt propositionen
vara att efter en tvåårig omstruktureringsperiod uppnå nollresultat. Detta

NU 1977/78:41

förutsätter dock att ekonomiska resurser ställs till bolagets förfogande.
Behovet av statliga medel har beräknats till 190 milj. kr. t. o. m. år 1979.
Omstruktureringen kommer även att innebära att sysselsättningen inom de
tre största företagen inom koncernen i viss utsträckning måste dras ner.

Riksdagsbehandlingen av propositionen 1977/78:42 har på föranstaltande
av försvars- och näringsutskotten delats upp i två etapper. På förslag av
försvarsutskottet (FöU 1977/78:5) godtog riksdagen i december 1977 de i
propositionen angivna målen för försörjningsberedskapen på tekoområdet.
Likaså godkändes i propositionen föreslagna medelsanvisningar liksom
åtgärder till stöd för den svenska produktionen av bomullsgarn, textilfibrer
och arbetshandskar av läder. Med hänsyn till bl. a. handelsministerns
bedömning att de problem som hänger samman med behovet att upprätthålla
produktionskapacitet på tekoområdet borde grundligt övervägas befanns det
lämpligt att de näringspolitiska och handelspolitiska avsnitten behandlades i
samband med regeringens förslag om ägarmässig samordning av statliga
textil- och konfektionsföretag.

Generella åtgärder

I propositionen 1977/78:42 konstateras att från försörjningsberedskapssynpunkt
den nuvarande produktionskapaciteten i fråga om gam, väv och
trikåvaror är tillräcklig. Det bedöms emellertid vara angeläget att hela den
nuvarande kapaciteten kan bevaras. En minskad kapacitet skulle kunna
medföra risk för att den erforderliga nivån kommer att underskridas.
Produktionsnivån för konfektion beräknas vara tillräcklig, men handelsministern
understryker att den snabba utslagningstakten bör dämpas. Dessa
slutsatser bygger på beräkningar, redovisade i promemorian (Ds H 1977:1)
Kläder i kristid, av dels produktionsbehovet för olika tekovaror, dels den
produktion som kan upprätthållas med nuvarande resurser. Under år 1977
har som framhållits ovan läget inom branschen ytterligare försämrats.
Försvarsutskottet påpekar i sitt yttrande att de mål för försörjningsuthållighet
och försörjningsstandard beträffande tekovaror som riksdagen nyligen
har ställt sig bakom förutsätter att landet behåller en viss minsta kapacitet
inom varje berört produktionsområde. Om detta inte blir möjligt kan, som
försvarsutskottet framhöll i sitt betänkande 1977/78:5, de beslutade målen
behöva omprövas.

Det finns enligt handelsministerns bedömning risk för att kapacitet
försvinner som från försörjningsberedskapssynpunkt skulle vara värdefull att
bevara på lång sikt. Handelsministern anser att det är nödvändigt att nu
grundligt överväga de problem som sammanhänger med nödvändigheten av
att vidmakthålla produktionskapacitet på tekoområdet. Sålunda aktualiseras
avvägningar mellan å ena sidan åtgärder som syftar till att säkra produktion
och å andra sidan beredskapslagring. ÖEF bör därför enligt propositionen få i
uppdrag att i samverkan med statens industriverk rapportera om utveck -

NU 1977/78:41

lingen inom tekoindustrierna beträffande produktionskapaciteten. Vidare
bör en långsiktig plan upprättas för hur försörjningsberedskapen skall kunna
tillgodoses. Denna plan bör bl. a. innehålla allmänna principer för hur en
tillräcklig kapacitet på olika delområden av tekobranschen skall säkras.

I motionerna 1977/78:47 och 1977/78:1643 ifrågasätts regeringens bedömning
av det aktuella läget inom tekoindustrierna i vad avser faktisk
produktionskapacitet och sysselsättningsnivå. Motionärerna vill att en
samordnad planering av samhällets åtgärder för tekoindustrierna såväl på
kort som på lång sikt skall komma till stånd. Denna plan bör enligt motionen
1977/78:1643 grundas på försörjningspolitiska, regionalpolitiska och arbetsmarknadspolitiska
bedömningar. Den bör syfta till att i allt väsentligt
bibehålla nuvarande produktionsvolym. Ett yrkande i motionen 1977/
78:1306 går ut på att omfattningen av den framtida svenska beklädnadsindustrin
snarast skall fastställas.

Utskottet konstaterar med anledning av motionsyrkandena att det råder
stor enighet om att kraftfulla åtgärder på flera områden nu är nödvändiga för
att stärka tekoindustriernas konkurrenskraft och därmed säkra försörjningsberedskapen
på tekoområdet. Det är främst i fråga om omfattningen och
inriktningen av de i propositionen föreslagna åtgärderna som det finns
motsättningar.

Den kritiska uppfattning som kommer till uttryck i motionerna 1977/78:47
och 1977/78:1643 - att det brister i fråga om samordning i planeringen av de
olika åtgärderna för tekoindustrierna - delar utskottet inte. Förslagen i
propositionen omfattar ett brett spektrum av åtgärder och innebär ett
fullföljande och en ytterligare utbyggnad av hittills vidtagna stödåtgärder.

I propositionen 1977/78:42 framhålls särskilt att det är angeläget att noga
bevaka tekoindustriernas utveckling så att erforderliga åtgärder vid behov
hinner sättas in i tid för att trygga försörjningsberedskapen. Utskottet utgår
från att det bl. a. med hänsyn till försörjningsberedskapen kommer att göras
kraftfulla insatser i god tid för att bromsa nedgången innan produktionskapaciteten
går ned till kritisk nivå. De uppdrag att följa tekoindustriernas
utveckling som enligt handelsministerns uttalanden skall lämnas ÖEF och
industriverket bör möjliggöra ett snabbt inskridande från regeringens sida.
Med hänsyn härtill samt till den i propositionen förutsatta långsiktiga planen
för hur försörjningsberedskapen skall upprätthållas finner utskottet inte
anledning att föreslå riksdagen någon åtgärd med anledning av de nu
ifrågavarande motionsyrkandena.

Även i motionerna 1977/78:48 och 1977/78:1314 önskas en långsiktig
planering för tekoindustrierna. Enligt den förra motionen bör denna planering
syfta till ändrade ägarförhållanden inom branschen med ett ökat statligt
ägande. Vidare skall nuvarande sysselsättning bibehållas samt bättre arbetsförhållanden
och arbetsmiljö skapas. Ett särskilt program för att bryta
Sjuhäradsbygdens ensidiga beroende av tekobranschen bör utarbetas. Motionärerna
yrkar att riksdagen skall besluta att dessa riktlinjer skall ligga till

NU 1977/78:41

grund för politiken inom tekoområdet. I motionen 1977/78:1314 hemställs
att riksdagen som sin mening skall uttala att verksamheten vid en statlig
tekokoncern och den statliga politiken på tekoområdet skall bedrivas enligt i
motionen uttalade riktlinjer. Dessa går bl. a. ut på att en verklig planering
grundad på samhällsekonomiska - inte företagsekonomiska - synpunkter bör
komma till stånd.

Motionärernas riktlinjer synes innebära att tekoindustrierna skall förstatligas
i sin helhet. Utskottet är inte berett att förorda så långt gående åtgärder
som förslagen i motionerna innebär.

Med anledning av förslaget i motionen 1977/78:48 om ett särskilt program
för Sjuhäradsbygden vill utskottet erinra om att förslag med samma syfte
avvisades under förra riksmötet. Näringsutskottet (NU 1976/77:41) ansåg sig
då kunna utgå från att regeringen och berörda myndigheter skulle ta till vara
de möjligheter som finns att med hjälp av bl. a. regionalpolitiska insatser
upprätthålla sysselsättningen och bredda näringslivet i den aktuella regionen.
Utskottet finnér inte anledning att ändra sitt tidigare ställningstagande.

För att samordna de statliga insatserna på olika områden bör enligt
motionen 1977/78:47 en särskild tekodelegation inrättas. Utskottet vill erinra
om att ett branschråd för textil- och konfektionsindustrierna har inrättats i
juni 1977. Rådets huvudsakliga uppgift är att följa utvecklingen inom
tekoindustrierna, särskilt i ett längre perspektiv, och analysera innebörden av
denna utveckling för branschen och för de anställda. För att samordna frågor
rörande tekoindustrierna finns inom regeringens kansli en interdepartemental
arbetsgrupp för tekofrågor. 1 propositionen uttalas att en mer
kontinuerlig uppföljningsverksamhet bör kunna bedrivas inom ÖEF:s
beklädnadsråd.

Med hänsyn till tekobranschens svåra läge är det nödvändigt att samhällets
åtgärder för att stärka branschens ställning blir effektiva. Utskottet finner det
därför angeläget att behovet av en särskild delegation för att samordna de
åtgärder som vidtas på olika områden för att stödja tekoindustrierna noga
övervägs. Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av denna innebörd.

I motionen 1977/78:1643 föreslås att regeringen skall inrätta ett särskilt
saneringsbolag för tekoindustrierna. Detta bolag skulle knytas direkt till
industridepartementet och ha till uppgift att företa nödvändiga strukturoperationer.

Statsbidrag kan enligt kungörelsen (1972:302, ändrad 1974:340) om statsbidrag
till nedläggningshotade företag utgå till företag som är i konkurs eller i
likvidation för att ge rådrum för överväganden om fortsatt drift eller
omplacering av de anställda. Bidrag utgår till företag som sysselsätter minst
50 heltidsarbetande arbetstagare i industriell eller industriliknande verksamhet.
Om företaget är av större betydelse för arbetsmarknaden på den ort där
verksamheten drivs kan bidrag utgå även till företag med färre än 50

NU 1977/78:41

anställda. Statsbidraget utgår i regel med högst en tredjedel av företagets
lönekostnader och sociala kostnader. Det kan dock i undantagsfall utgå med
hälften av dessa kostnader. Tiden för bidragsgivning är begränsad till sex
månader men kan, om särskilda skäl föreligger, förlängas upp till ett år.
Denna kungörelse har setts över av en arbetsgrupp inom arbetsmarknadsdepartementet
i samband med överväganden om särskilt avvecklingsstöd för
teko- och skoindustrierna (Ds A 1977:1). Arbetsgruppens förslag har remissbehandlats.

Med utgångspunkt i de synpunkter som har framkommit vid remissbehandlingen
utreds f. n. inom arbetsmarknadsdepartementet möjligheterna
att införa ett ändamålsenligt och väl fungerande avvecklingsstöd. I anslutning
till detta utredningsarbete kan den i motionen 1977/78:1643 väckta
tanken på ett saneringsbolag närmare prövas. Avsikten är att utredningen
skall slutföra sitt arbete under sommaren 1978. Utskottet förutsätter att
regeringen på grundval av utredningen så snart som möjligt lägger fram
förslag till åtgärder som syftar till att i akuta krissituationer skapa rådrum för
arbetsmarknadspolitiska eller mer långsiktigt syftande industri- och regionalpolitiska
åtgärder.

Riksdagen bör enligt motionen 1977/78:1643 anhålla om att en särskild
anmälningsskyldighet för företag vid personalinskränkningar införs. Arbetsmarknadsutskottet
anmärker i sitt yttrande att en skyldighet att göra sådan
anmälan till länsarbetsnämnd redan föreligger enligt lagen om vissa anställningsfrämjande
åtgärder. Näringsutskottet räknar med att de statliga organ
som har ansvar att följa utvecklingen inom branschen fortlöpande kommer
att hållas informerade genom länsarbetsnämnderna. Ett särskilt uttalande
från riksdagens sida enligt det nu berörda motionsyrkandet är inte påkallat.

Handelspolitiska åtgärder

Den snabba ökningen av importen särskilt från lågprisländerna har i hög
grad bidragit till tekoindustriernas nuvarande svåra läge. Handeln på
tekoområdet regleras internationellt genom GATT:s textilavtal, det s. k.
multifiberavtalet (MFA). Inom ramen för MFA förhandlas huvudparten av
världens textilbegränsningar. MFA har utlöpt med 1977 års utgång, och i
december 1977 enades världens textilhandlande länder om en förlängning av
avtalet. De nordiska länderna har dock ännu inte undertecknat förlängningsprotokollet.
I samband med förhandlingarna har, påpekas i propositionen
1977/78:42, regeringen gjort en genomgång av möjliga alternativ till det
begränsningssystem som nu tillämpas. Förden textila beklädnadssektorn bör
Sverige söka få till stånd en mer effektiv tillämpning av det nuvarande
systemet med bilaterala avtal. Detta bör enligt handelsministern kunna
uppnås genom att Sverige söker få överenskommelser med lågprisländer om

2 Riksdagen 1977/78. 17 sami. Nr 41

NU 1977/78:41

en begränsning av deras tekoexport till Sverige som omfattar alla känsliga
varor på konfektionsområdet. Begränsningsarrangentangen bör även
utvidgas till att omfatta fler lågprisländer än tidigare.

Olika handelspolitiska åtgärder för att få till stånd en begränsning av
importen från lågprisländerna föreslås i flera motioner.

Enligt motionen 1977/78:47 bör riksdagen ge regeringen till känna följande
riktlinjer för åtgärder inom handelspolitiken. I de bilaterala överläggningarna
med de större exportländerna bör Sverige söka åstadkomma en nedskärning
av den svenska importen från dessa länder. Vidare bör avtalen om
importbegränsning utvidgas till att omfatta de ytterligare länder som kan ge
upphov till en snabbt växande import till Sverige. Ett snabbt och effektivt
rapportsystem är en förutsättning för en aktiv handelspolitik. Motionärerna
anser därför att förfarandet med licensiering vid tekoimport från den
gemensamma marknaden (EG) och EFTA-länderna, som upphävdes i juni i
år, bör återinföras. Ytterligare ett önskemål som förs fram i motionen är att
det handelspolitiska förhandlingsarbetet skall bedrivas i nära kontakt med
sakkunniga och företrädare för arbetsmarknadsorganisationerna inom tekobranschen.

Yrkandet i motionen 1977/78:28 syftar till ett uttalande av riksdagen om
att det är nödvändigt med en begränsning av importen. I motionen 1977/
78:48 anges som en riktlinje för politiken på tekoområdet att importandelen
bör minskas med 10 procentenheter under en treårsperiod. Samma förslag
läggs fram i motionen 1977/78:1314.1 motionen 1977/78:345 föreslås att en
förutsättning för riksdagens beslut om bildande av en statlig tekokoncern
skall vara att avsättningen av koncernens produkter säkras genom en
restriktiv importpolitik.

Som utskottet inledningsvis har framhållit har importandelen av konfektion
ökat drastiskt. För vissa varor ligger importandelen på över 80 %. Under
de senaste åren har särskilt importen från lågprisländerna - speciellt då
Hongkong och Sydkorea - ökat. Den svarar f. n. för ca 42 % av den totala
importen, medan ca 55 % kommer från EG- och EFTA-länder. 1 detta
sammanhang bör noteras att Sverige har den högsta per capita-importen av
textilvaror från u-länderna. Situationen i dag är oroande för tekoindustrierna,
så mycket mer som den svenska tekoexporten, som f. n. uppgår till ca 2
miljarder kronor årligen, synes tendera att minska. Utskottet noterar därför
med tillfredsställelse att Sverige nu har slutfört textilförhandlingar med sex
viktiga lågprisländer, nämligen Hongkong, Sydkorea, Malaysia, Indien,
Pakistan och Macao. Dessa länder svarade för 57 % av den svenska
lågprisimporten under perioden oktober 1976-september 1977. Överenskommelserna,
som har uppnåtts enligt delvis nya principer, innebär väsentliga
nedskärningar i importen av tekovaror. Från Hongkong minskar importen
med 23 % och från Sydkorea med 18 % jämfört med den nyss angivna
perioden. Vidare omfattar överenskommelserna i stort sett alla färdiga
textilvaror.

NU 1977/78:41

Inför den risk som nu föreligger att en från försörjningsberedskapssynpunkt
nödvändig produktion genom importtrycket kan komma att försvinna
bör regeringen på olika sätt aktivt söka ytterligare minska tekoimporten.
Härvid torde även de synpunkter på möjliga åtgärder som förs fram i
motionen 1977/78:47 kunna beaktas. Utskottet är dock medvetet om att
Sveriges åtaganden i internationella sammanhang och risken för motåtgärder
gör det svårt att genomföra en så kraftig nedskärning av importen som
förespråkas av vissa motionärer. Utskottet avstyrker därför motionerna
1977/78:48, 1977/78:1314 och 1977/78:345.

Vissa åtgärder för att begränsa importen av skor förordas i motionen 1977/
78:601. Syftet är att en nödvändig omstrukturering av skoindustrin
därigenom skall underlättas. Motionärerna anser att de importrestriktioner
som infördes år 1975 och avvecklades år 1977 bör återinföras. De yrkar att
riksdagen skall göra ett uttalande av denna innebörd.

Frågan om importrestriktioner för skor behandlades senast av riksdagen
våren 1977 (prop. 1976/77:85, FöU 1976/77:11) i samband med regeringens
förslag om åtgärder för försörjningsberedskapen i fråga om skor. Försvarsutskottet
uttalade därvid att problemen rörande denna försörjningsberedskap
måste kunna lösas utan ett allmänt importskydd. Tillgängliga uppgifter tyder
på att, sedan importrestriktionerna upphävdes vid halvårsskiftet 1977,
importen tar allt större del av tillförseln. Det finns vidare risk för att trycket
ökar ytterligare då lågprisländerna nu i större utsträckning kommer in på den
svenska marknaden.

Enligt utskottets mening har emellertid alltför kort tid förflutit sedan
importrestriktionerna för skor avvecklades för att bestämda slutsatser skall
kunna dras beträffande effekterna härav. Utskottet är därför inte berett att
tillstyrka motionsyrkandet. Självfallet bör utvecklingen beträffande skoimporten
noga följas av berörda myndigheter. Utskottet utgår från att regeringen
om så visar sig nödvändigt vidtar erforderliga åtgärder.

För att hindra att importrestriktionerna på tekoområdet kringgås bör enligt
motionen 1977/78:47 en ursprungsmärkning införas. Av denna skall framgå
var och av vem produkten har tillverkats. Motionärerna tänker sig att denna
fråga i första hand skall lösas genom frivilliga överenskommelser mellan
konsumentverket och tekobranschen. Om detta visar sig vara omöjligt anser
motionärerna att tvingande bestämmelser bör utfärdas.

Utskottet finner det rimligt att importvaror är märkta med uppgift om
ursprungsland liksom med fiberdeklaration och skötselråd. Det är enligt
utskottets mening ett konsumentintresse att sådana upplysningar lämnas.
Utskottet vill vidare erinra om att ursprungsmärkning av importvaror
förekommer i flera andra länder, bl. a. Finland. Det bör ankomma på
konsumentverket att i samråd med branschens organisationer utarbeta
riktlinjer för en sådan märkning. En framställning till regeringen av denna
innebörd är sålunda motiverad.

NU 1977/78:41

Ordningen för upphandlingen av tekovaror till statliga myndigheter m. fl.
aktualiseras i motionerna 1977/78:28 och 1977/78:47. Enligt den förra
motionen bör upphandlingen för försvaret liksom övriga statliga samt
kommunala inrättningar ske från svenska företag med tillverkning inom
landet. Motionerna hemställer om att riksdagen skall gör ett uttalande av
denna innebörd. I motionen 1977/78:47 uttalas att skyldigheten att samråda
med ÖEF bör utsträckas att gälla alla myndigheter. Detta samråd bör ske
innan anbud infordras. Försvarsutskottet erinrar om att enligt gällande regler
ett stort antal statliga myndigheter måste samråda med ÖEF i samband med
upphandling av tekovaror. Andra statliga myndigheter och nästan alla
landsting samarbetar frivilligt med ÖEF i sådana fall. Beroende på prisskillnadens
storlek m. m. kan överstyrelsen vid samråd besluta att utjämna sådan
skillnad i pris som beror på om en vara importeras eller tillverkas inom landet.
Skillnaden i uppfattning mellan försvarsutskottets majoritet och minoritet är
i denna fråga inte stor. Majoriteten förutsätter att regeringen vid behov
utsträcker samrådsskyldigheten till alla statliga myndigheter. Minoriteten
anser att en sådan skyldighet bör införas nu. När det gäller landsting och
primärkommuner anser majoriteten att en motsvarande skyldighet bör
övervägas endast om det nuvarande systemet visar sig innebära påtagliga
nackdelar från försörjningsberedskapssynpunkt. Minoriteten anser att statsmakterna
bör ta upp överläggningar med Landstings- och Kommunförbunden
om en ändring av nuvarande frivilliga samråd till en samrådsskyldighet.

Näringsutskottet delar försvarsutskottets uppfattning att regeringen nu bör
överväga att utsträcka samrådsskyldigheten vid upphandlingen av tekovaror.

I samband därmed bör den ta upp överläggningar med Landstings- och
Kommunförbunden. Någon absolut regel att ingen offentlig upphandling får
ske genom import - oavsett tillverkningsland, prisskillnad m. m. - vill
näringsutskottet i likhet med försvarsutskottet inte tillstyrka.

Detaljhandelns prissättningsmetoder berörs i propositionen 1977/78:42.
Handelsministern uttalar att problemet med det system med procentpåslag
som handeln f. n. använder är att bestämma hur de faktiska särkostnaderna
för de olika varorna ser ut. Regeringen har därför givit statens pris- och
kartellnämnd (SPK) i uppdrag att undersöka i vad mån metoderna att beräkna
påläggen på svenska resp. importerade varor inom beklädnadshandeln leder
till kostnadsmässigt motiverade resultat. Utredningens material beräknas
föreligga under våren 1978. Handelsministern säger sig räkna med att
parterna med ett sådant underlag kommer att verka för en skyndsam
anpassning av den faktiska prissättningen inom detaljhandeln till nya
påläggsmetoder, som speglar kostnaderna för olika varugrupper.

I motionen 1977/78:47 uttalas vissa tvivel på möjligheterna att få till stånd
frivilliga överenskommelser med detaljhandeln. Motionärerna menar att
detta i och för sig är angeläget. Om det visar sig att förhandlingar inte leder till

NU 1977/78:41

resultat bör regeringen utnyttja den möjlighet till regleringar av handelns
marginaler som allmänna prisregleringslagen (1956:236) erbjuder. Motionärerna
önskar att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad
som anförts i motionen om beklädnadshandelns prissättningsmetoder.

När motionärerna talar om möjligheten att utnyttja allmänna prisregleringslagen
torde de syfta på bestämmelser om högsta priser på viss konfektion
som statens priskontrollnämnd med stöd av 11 § prisregleringslagen
lämnade år 1948 (meddelande den 26 juli 1948, nr 1064). Frågan om handelns
marginaler har enligt vad utskottet inhämtat behandlats av en arbetsgrupp
inom prisregleringskommittén som undersöker möjligheterna att förbättra
nuvarande prisregleringssystem för baslivsmedel.

Med hänsyn till att resultatet av utredningsarbetet kan förväntas föreligga
inom kort och att det enligt propositionen förutsätts att förhandlingar
kommer att upptas finner utskottet inte skäl att föreslå riksdagen att göra en
framställning till regeringen enligt motionsyrkandet.

Den svenska skinn- och lädervaruindustrin befinner sig f. n. i allt
väsentligt i samma läge som tekoindustrierna, hävdas i motionen 1977/78:49.
Motionärerna föreslår att riksdagen hos regeringen skall begära att en
beredskapsplan omfattande 200 000 plagg skall upprättas för skinn- och
lädervaruindustrin.

Utskottet är inte berett att föreslå riksdagen att göra en framställning till
regeringen av denna innebörd.

Ytterligare ett yrkande i motionen syftar till att den svenska skinn- och
läderindustrins framtida dimensionering skall utredas. Härvid skulle även
undersökas hur skinn- och lädervaruimporten påverkar skinnindustrins
framtidsutsikter.

1 propositionen 1977/78:42 aviseras en studie rörande de metoder som bör
användas för att trygga försörjningsberedskapen i allmänhet, dvs. även för
andra försörjningsområden än teko. Försvarsutskottet erinrar härom och
menar att sådana studier bör kunna ge resultat som också får betydelse för
möjligheterna att behålla försörjningsviktig produktionskapacitet inom den
svenska skinn- och lädervaruindustrin.

Näringsutskottet instämmer i denna bedömning. Utskottet finner att
branschens nuvarande situation motiverar en utredning enligt motionärernas
förslag. Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av denna innebörd.

1 motionen 1977/78:601 hemställs att riksdagen skall begära att regeringen
under år 1978 lägger fram förslag om åtgärder för att trygga försörjningsberedskapen
på skoområdet. Bland de åtgärder som åsyftas i motionen är främst
ett vidgat statligt ägarengagemang. Vidare bör en samordning av skoföretagen
till s. k. hörnstensföretag uppmuntras genom statliga insatser.

Enligt vad utskottet har erfarit kommer skodelegationen inom kort att
lämna vissa förslag rörande en effektivisering av skoindustrin. Inom

3 Riksdagen 1977/78. 17 sami. Nr 41

NU 1977/78:41

regeringskansliet övervägs f. n. vissa åtgärder till stöd för branschen.

Med hänsyn till vad nu anförts finner utskottet inte anledning att föreslå
riksdagen att göra en framställning till regeringen med anledning av
motionsyrkandet.

Härmed har utskottet i väsentliga stycken berört de åtgärder för försörjningsberedskapen
på tekoområdet som har förordats i propositionen 1977/
78:42 liksom de förslag som förs fram i motionen 1977/78:47. Utskottet
tillstyrker de åtgärder för tekoområdet som föreslås i propositionen i den mån
de inte har behandlats i utskottets uttalanden ovan. Yrkandet i motionen
1977/78:47 om att riksdagen skall godkänna de åtgärder för försörjningsberedskapen
på tekoområdet som har förordats i motionen finner utskottet
besvarat med vad utskottet anfört i det föregående.

Den statliga tekokoncernens mål och verksamhet

1 propositionen 1977/78:73 redovisas ett kapitalbehov för den statliga
tekokoncernen om 190 milj. kr. t. o. m. år 1979. Dessa medel krävs i
huvudsak för rekonstruktion av de tre största företagen i koncernen - Algot,
Eiser och SweTeco. Kapitalbehovet grundar sig dels på kravet att statliga
tekoföretag inte skall sättas i en särställning gentemot andra företag inom
branscherna, dels på möjligheterna till finansiering av verksamheten på
kommersiella villkor. Utöver nämnda tillskott bör, understryker industriministern,
de tre företagen under åren 1978 och 1979 inte erhålla statliga lån,
lånegarantier eller bidrag av industri- och sysselsättningspolitisk natur för
tekoindustrierna, inkl. äldrestöd. För deltagande i vissa kollektiva projekt
skall dock stöd kunna utgå. Vidare förordas att statens aktier i Eiser utan
vederlag överförs till Statsföretag.

Det föreslagna statliga stödet behandlas i två motioner. I motionen 1977/
78:1307 föreslås att riksdagen skall anvisa ett reservationsanslag av 95 milj.
kr. Detta medelstillskott är avsett för ett första skede, varmed torde avses år
1978. Motionärerna ställer som villkor för att staten skall anvisa medel att en
redovisning av resp. företags verksamhet lämnas till riksdagen efter ett år och
att regeringen halvårsvis får en motsvarande redovisning. 1 motionen 1977/
78: 345 hemställs att Statsföretag AB skall få ett medelstillskott av 300 milj.
kr. för budgetåret 1978/79.

Propositionens förslag om medelstillskott grundar sig på beräkningar av
kapitalbehovet som har utförts av en särskild utredningsman. Utgångspunkten
för beräkningarna har varit att soliditeten i företagen efter omstruktureringsperioden
bör sättas på en nivå som innebär att möjligheten att uppnå
norma] kommersiell finansiering av rörelsen balanserar med kravet att de
statliga företagen inte får sättas i en särskilt gynnad ställning gentemot andra
tekoföretag. Utskottet vill dock liksom arbetsmarknadsutskottet understryka
att särskilda medel bör ställas till förfogande i den mån statliga tekoföretag får

NU 1977/78:41

speciella uppgifter med hänsyn till regionala problem eller försörjningsberedskapen.
Utskottet tillstyrker propositionens förslag om medelstillskott till
Statsföretag AB och om överlåtelse av statens aktier till Statsföretag.
Utskottet avstyrker alltså ifrågavarande motionsyrkanden i vad avser det
statliga bidraget.

Vad beträffar yrkandet i motionen 1977/78:1307 om att de i tekokoncernen
ingående företagen skall åläggas att lämna redovisning för verksamheten vill
utskottet erinra om att riksdagen årligen får en redovisning för Statsföretags
verksamhet. Utskottet utgår från att industridepartementet löpande och i vart
fall halvårsvis informeras om utfallet av verksamheten i de företag som ingår i
Statsföretag. Utskottet finner inte skäl att föreslå riksdagen att göra en sådan
framställning till regeringen som motionärerna önskar.

I samma motion föreslås att riksdagen skall uttala att målet på sikt skall
vara att de statliga lekoföretagen överförs i enskild ägo och att en plan härför
snarast skall utarbetas. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att
Statsföretags verksamhetsinriktning och mål f. n. utreds. I direktiven (Dir.
1977:125) påpekas bl. a. att de industripolitiska och andra motiv som har legat
bakom statens engagemang i ett antal företag efter hand har förändrats. Det
uttalas vidare att frågan om en försäljning kan aktualiseras i den mån
väsentliga motiv inte längre föreligger för ett statligt ägarengagemang i dessa
företag. Utskottet finner inte anledning att tillstyrka ifrågavarande motionsyrkande.

Frågan om tekokoncernens produktionsinriktning och prispolitik tas upp i
två motioner. I motionen 1977/78:345 föreslås att koncernens produktionsinriktning
med det snaraste skall fastställas och att kvalitetsaspekterna skall
tillmätas avgörande betydelse. Det är enligt utskottets mening inte lämpligt
att riksdagen genom detaljanvisningar binder verksamheten vid de statliga
tekoföretagen.

Det här aktuella yrkandet i motionen 1977/78:1307 syftar till ett uttalande
av riksdagen att företagen skall tillämpa en produktions- och kostnadsmässig
prissättning på sina produkter. Motionärerna anser att det finns allvarliga
risker för att ett statligt ägarengagemang kommer att föra med sig en
snedvridning av den inhemska konkurrensen. Detta problem diskuteras
ingående i propositionen. Industriministern påpekar att det i de fall då staten
tar på sig ett ägarengagemang främst av sysselsättningsskäl - som fallet är
med Algots - finns inbyggt en risk för konkurrenssnedvridning. Risken för
konkurrensmässiga orättvisor bedöms också vara större i en tillbakagående
bransch under stark ekonomisk press än i en expansiv bransch med
genomsnittligt god lönsamhet. Industriministern understryker att det är
särskilt viktigt att vid utformningen av riktlinjerna för de statligt ägda
tekoföretagen söka minska risken för snedvridning av konkurrensen. Detta
bedöms bäst kunna ske genom att de statliga företagen ges samma
möjligheter, rättigheter och skyldigheter som övriga tekoföretag.

NU 1977/78:41

Utskottet vill framhålla att en utveckling som leder till en konkurrenssnedvridning
i tekobranschen genom det statliga ägarengagemanget självfallet
måste motarbetas. Av industriministerns uttalanden framgår att
utvecklingen i detta avseende noga kommer att observeras. Ett särskilt
uttalande från riksdagens sida enligt motionärernas yrkande är därför inte
påkallat.

Frågan om de statliga tekoföretagens möjligheter att komplettera inhemsk
tillverkning med import eller egen produktion utomlands behandlas i
motionerna 1977/78:346 och 1977/78:1307.1 den förra motionen föreslås att
riksdagen skall anhålla om åtgärder som syftar till att de statsägda tekoföretagen
inte skall importera eller i egen regi tillverka varor utomlands. Enligt
den senare motionen bör riksdagen uttala att de av staten ägda tekoföretagen
ej får använda statsmedel för att komplettera sin inhemska tillverkning med
varor från utlandet - köpta eller producerade i egen regi.

I propositionen erinras om att ett växande antal tekoföretag har bedömt att
en kombination av hemmaproduktion och import är den enda framkomliga
vägen för att uppnå totalt sett bästa möjliga lönsamhet. Vissa uppgifter synes
bekräfta detta antagande. Industriministern anser därför att de statliga
tekoföretagens handlingsfrihet inte onödigtvis bör inskränkas när det gäller
att komplettera den inhemska tillverkningen med utomlands köpta eller i
egen regi tillverkade varor. Det kan som arbetsmarknadsutskottet påpekar
inte vara riktigt att riksdagen på ett detaljerat sätt binder den statliga
tekokoncernen samtidigt som man ställer krav på lönsamhet och självständig
utveckling. Utskottet vill dock understryka att ett avgörande skäl för den
föreslagna utökningen av statens engagemang är att säkra produktion och
sysselsättning inom Sverige. Det är inte helt klarlagt vilken effekt som import
eller produktion utomlands har för den inhemska produktionen. Det är därför
påkallat att denna fråga närmare utreds. Riksdagen bör uttala sig för att så
sker. I detta sammanhang noterar utskottet att arbetsmarknadsutskottet i sitt
av riksdagen godkända betänkande 1977/78:19 har föreslagit att en utredning
av frågan om ett reducerat sysselsättningsbidrag till företag som vid sidan av
tillverkning sysslar med försäljning av importvaror. Regeringen har sedermera
uppdragit åt arbetsmarknadsstyrelsen att utreda frågan om importvarornas
betydelse vid företag som uppbär tillfälligt sysselsättningsbidrag för
äldre arbetskraft inom tekoindustrierna.

Den neddragning av sysselsättningen vid de statliga tekoföretagens
svenska enheter som förutskickas i propositionen utsätts för kritik i flera
motioner. I motionen 1977/78:1643 hemställs att riksdagen som sin mening
skall ge regeringen till känna att inga väsentliga personalnedskärningar inom
den nya statliga tekokoncernen får ske innan statsmakterna har fastställt en
plan för de svenska tekoindustriernas utveckling. Enligt motionen 1977/
78:346 bör riksdagen anhålla om åtgärder som syftar till att inga väsentliga
personalinskränkningar inom den statliga tekokoncernen sker innan stats -

NU 1977/78:41

makterna har fastställt den svenska beklädnadsindustrins framtida omfattning
på grundval av arbetsmarknads-, regional- och beredskapspolitiska
bedömningar. I samma motion föreslås att riksdagen skall uttala att
inriktningen för den nya statliga tekokoncernen bör vara att bibehålla
sysselsättningen i Sverige. Koncernen bör, yrkas i motionen 1977/78:345, få
minst lika många anställda som fanns vid de olika enheterna vid utgången av
år 1976. I motionen 1977/78:1314 uttalas att målsättningen för den statliga
tekokoncernens verksamhet måste vara att bevara sysselsättningen. Inga
avskedanden bör få ske förrän andra arbeten är ordnade åt de berörda.
Motionärerna hemställer att riksdagen skall göra ett uttalande till regeringen
av denna innebörd.

Algotbolagets verksamhet i Norrland berörs i motionen 1977/78:1306.
Motionärerna föreslåratt riksdagen hos regeringen skall anhålla att samhällsekonomiska
och sociala hänsyn skall vara vägledande vid omstruktureringen
av Algots Nord. Vidare bör ingen inskränkning av verksamheten inom
Algots Nord få ske förrän de samhällsekonomiska konsekvenserna av sådana
förändringar har belysts mera ingående. I motionen yrkas vidare att
Statsföretag skall få i uppdrag att, om nedläggning av någon enhet vid Algots
Nord trots allt blir aktuell, i samråd med de fackliga organisationerna vidta
kraftfulla åtgärder för att hitta alternativ produktion vid de berörda enheterna.

Yrkandet i motionen 1977/78:605 går ut på att det beslut om nedläggning
av Brasons fabrik i Skövde som AB Eiser har fattat skall bli upphävt.

Arbetsmarknadsutskottet, som i första hand har behandlat de sysselsättningspolitiska
aspekterna, delar regeringens uppfattning att de statliga
insatserna bör ta sikte på att den nya tekokoncernen inom ett par år skall bli
lönsam. Detta mål kan medföra att personalstyrkan i koncernen måste
minskas. De närmare övervägandena om hur detta skall genomföras bör
primärt ankomma på företaget och de anställda. Arbetsmarknadsutskottet
anser sig därför inte kunna biträda motionsyrkanden som går ut på att
riksdagen nu skall ge direktiv om personalstyrkans storlek. Vad som här sagts
innebär självfallet inte, framhålls det, att inte särskild hänsyn bör tas till
arbetskraften om det blir aktuellt att dra ner arbetsstyrkan. Omstruktureringsperioden
har bl. a. detta syfte. Vidare har självfallet det allmänna här
som i andra fall ett ansvar för att söka skaffa fram alternativa sysselsättningstillfällen.

Arbetsmarknadsutskottet erinrar vidare om att speciella åtgärder har
föreslagits för att förbättra sysselsättningsläget i Boråsområdet. Även i andra
orter kan det bli aktuellt med speciella insatser. Arbetsmarknadsutskottet
påpekar att - som framgår av propositionen - särskilda arbetsgrupper har
tillsatts i vissa län för att behandla sysselsättningsfrågor på orter där
tekoindustrin går tillbaka. Problemen är dessutom föremål för särskild
bevakning inom den s. k. etableringsdelegationen.

Näringsutskottet har samma syn som arbetsmarknadsutskottet på hur

NU 1977/78:41

omstruktureringen av de statliga tekoföretagen bör ske liksom på samhällets
ansvar för att omvandlingen sker på sådant sätt att den medför ett minimum
av påfrestningar för de människor, orter och regioner som berörs.

Med hänvisning till vad som har anförts i det föregående avstyrker
utskottet samtliga nu ifrågavarande motionsyrkanden.

Arbetsmarknadsutskottet påpekar att det är viktigt att den respittid som
den tvååriga omstruktureringsperioden innebär används på ett effektivt sätt.
Etableringsdelegationen och de regionala arbetsgrupperna kan ha behov av
särskilda medel i sitt inventeringsarbete för att t. ex. få fram nya produkter
som det är värt att ta upp tillverkning av. För att denna verksamhet snabbt
skall kunna komma i gång föreslår arbetsmarknadsutskottet att riksdagen
uttalar att regeringen skall vara oförhindrad att använda industridepartementets
kommittéanslag för det angivna ändamålet.

Näringsutskottet ansluter sig till vad arbetsmarknadsutskottet har anfört
om kommittéanslagets användning.

I övrigt ger propositionen 1977/78:73 inte anledning till någon erinran eller
något särskilt yttrande från utskottets sida.

Förslag i budgetpropositionen

Under tre punkter i budgetpropositionen (prop. 100 bil. 17 s. 64-69, 248)
föreslås medel för åtgärder till stöd för tekoindustrierna. Vidare förordas en
ändring i riktlinjerna för särskilda strukturgarantier som innebär att industriverket
skall ha möjlighet att om särskilda skäl föreligger kräva säkerhet för
dessa garantier. Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande en långsiktig plan för tekoindustrierna

att riksdagen med avslag på motionen 1977/78:47 yrkandet 2,
motionen 1977/78:1306 yrkandet 1 och motionen 1977/78:1643
yrkandet 1 godkänner i propositionen 1977/78:42 moment 6.1
angivna åtgärder i ifrågavarande del (avsnittet 5.3.5),

2. beträffande riktlinjer för en statlig politik på tekoområdet

att riksdagen avslår motionen 1977/78:48 i ifrågavarande del
och motionen 1977/78:1314 i ifrågavarande del,

3. beträffande inrättande av en tekodelegation

att riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:42
moment 6.1 i ifrågavarande del (avsnittet 5.3.5) och motionen
1977/78:47 yrkandet 7 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

NU 1977/78:41

4. beträffande inrättande av ett saneringsbolag för tekoindustrin
att riksdagen med anledning av motionen 1977/78:1643
yrkandet 3 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

5. beträffande särskild anmälningsskyldighet för sysselsättningsminskning att

riksdagen avslår motionen 1977/78:1643 yrkandet 4,

6. beträffande tillämpning av vissa bilaterala begränsningsavtal
att riksdagen

a) med anledning av propositionen 1977/78:42 moment 6.1 i
ifrågavarande del (avsnittet 5.3.2) samt motionen 1977/78:47
yrkandet 3 och motionen 1977/78:28 yrkandet 3 i ifrågavarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

b) avslår motionen 1977/78:48 i ifrågavarande del,

c) avslår motionen 1977/78:345 yrkandet 1 c,

7. beträffande importrestriktioner för skor

att riksdagen avslår motionen 1977/78:601 yrkandet 2,

8. beträffande ursprungsmärkning av tekoprodukter

att riksdagen med anledning av motionen 1977/78:47 yrkandet
5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

9. beträffande upphandling av tekovaror

att riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:42
moment 6.1 i ifrågavarande del (avsnittet 5.3.5) samt motionen
1977/78:28 yrkandet 3 i ifrågavarande del och motionen 1977/
78:47 yrkandet 6 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

10. beträffande detaljhandelns prissättningsmetod

att riksdagen med avslag på motionen 1977/78:47 yrkandet 4
godkänner i propositionen 1977/78:42 moment 6.1 i ifrågavarande
del angivna åtgärder (avsnittet 5.3.3),

11. beträffande beredskapsplan för skinn- och lädervaruindustrin
att riksdagen avslår motionen 1977/78:49 yrkandet 1,

12. beträffande utredning om skinn- och lädeivaruindustrins dimensionering att

riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:42
moment 6.1 i ifrågavarande del (avsnittet 5.3.5) och motionen
1977/78:49 yrkandet 3 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

13. beträffande åtgärder för att Hygga försörjningsberedskapen på
skoområdet

att riksdagen avslår motionen 1977/78:601 yrkandet 1,

14. beträffande åtgärder i övrigt Jör försörjningsberedskapen på

NU 1977/78:41

tekoomrädet
att riksdagen

a) godkänner i propositionen 1977/78:42 moment 6.1 angivna
åtgärder för försörjningsberedskapen på tekoområdet (avsnitten
5.2.7-5.2.9,5.3.1-5.3.3 och 5.3.5) i den mån de inte omfattas av
utskottets hemställan i det föregående,

b) avslår motionen 1977/78:47 yrkandet 1 i den mån motionen
inte i denna del omfattas av utskottets hemställan i det
föregående,

15. beträffande överlåtelse av statens aktier i AB Eiser

att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:73 moment 1
medgeratt statens aktier i AB Eiser överlåts till Statsföretag AB
utan vederlag,

16. beträffande medelstillskott till Statsföretag AB

att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:73 moment 2
samt med avslag på motionen 1977/78:345 yrkandet 2 och
motionen 1977/78:1307 yrkandet 1 till Medelstillskott till
Statsföretag AB på tilläggsbudget II till statsbudgeten för
budgetåret 1977/78 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag av 190 000 000 kr.,

17. beträffande redovisning av den statliga tekokoncernens verksamhet att

riksdagen avslår motionen 1977/78:1307 yrkandet 4,

18. beträffande plan för överförande av de statliga tekoföretagen i
enskild ägo

att riksdagen avslår motionen 1977/78:1307 yrkandet 5,

19. beträffande den statliga tekokoncernens produktionsinriktning
att riksdagen avslår motionen 1977/78:345 yrkandet 1 b,

20. beträffande de statliga tekoföretagens prispolitik

att riksdagen avslår motionen 1977/78:1307 yrkandet 3,

21. beträffande import som komplettering till inhemsk tillverkning
att riksdagen med anledning av motionen 1977/78:346 yrkandet
1 boch motionen 1977/78:1307 yrkandet 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

22. beträffande inriktningen av den statliga tekokoncernens verksamhet
i fråga om sysselsättningen

att riksdagen

a) avslår motionen 1977/78:346 yrkandena 1 a och 2, motionen
1977/78:605, motionen 1977/78:1306 yrkandena 2-4 och
motionen 1977/78:1643 yrkandet 2,

b) avslår motionen 1977/78:345 yrkandet 1 a,

c) avslår motionen 1977/78:1314 i ifrågavarande del,

23. beträffande användning av industridepartementets kommittéanslag -

NU 1977/78:41

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

24. beträffande särskilda strukturgarantier för tekoindustrierna

att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:100 bilaga 17
punkten B 10

a) godkänner den ändring i riktlinjerna för särskilda strukturgarantier
som chefen för industridepartementet har förordat,

b) bemyndigar regeringen att under budgetåret 1978/79 ikläda
staten förpliktelse i form av särskilda strukturgarantier för
textil- och konfektionsindustrierna, som inberäknat löpande
garantier innebär åtaganden om högst 264 500 000 kr.,

c) till Kostnader för räntebefrielse vid särskilda strukturgarantier
för textil- och konfektionsindustrierna för budgetåret 1978/79
under fjortonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av
27 000 000 kr.,

25. beträffande kostnader för avskrivning av län mot särskilda strukturgarantier
för tekoindustrierna

att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:100 bilaga 17
punkten B 11 till Kostnader för avskrivning av län mot särskilda
strukturgarantier för textil- och konfektionsindustrierna för
budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag av 25 000 000 kr.,

26. beträffande län till rationaliseringsinvesteringar inom konfektionsindustrin att

riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:100 bilaga 17
punkten V:15 till Län till rationaliseringsinvesteringar inom
konfektionsindustrin för budgetåret 1978/79 under fonden för
låneunderstöd anvisar ett investeringsanslag av 20 000 000
kr.

Stockholm den 7 mars 1978

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s). Bengt Sjönell (c) (mom. 1-3), Erik
Hovhammar (m), Hugo Bengtsson (s), Fritz Börjesson (c) (mom. 1-3), Arne
Blomkvist (s), Sven Andersson i Örebro (fp), Birgitta Hambraeus (c), Anders
Wijkman (m) (mom. 4-26), Karl-Anders Petersson (c). Ivar Högström (s),
Ingegärd Oskarsson (c) (mom. 4-26), Sten Svensson (m), Karl-Erik Häll (s),
Rune Jonsson i Husum (s), Holger Bergqvist (fp) och Rune Johansson i
Ljungby (s).

4 Riksdagen 1977/78. 17 sami. Nr 41

NU 1977/78:41

Reservationer

av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Ivar Högström, KarlErik
Häll, Rune Jonsson i Husum och Rune Johansson i Ljungby (alla s)

1. beträffande en långsiktig plan för tekoindustrierna (mom. 1)
Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Den
kritiska” och slutar med ”ifrågavarande motionsyrkandena” bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att en övergripande plan för
samhällets insatser på tekoområdet - såväl på kort som på lång sikt - nu måste
upprättas. En sådan plan bör inte inskränkas endast till de försörjningsberedskapspolitiska
aspekterna. Det är ofrånkomligt att man lägger fast vilken
produktionsnivå resp. produktionskapacitet som krävs för att försörjningsberedskapsmålen
skall kunna uppfyllas. Utskottet vill vidare understryka att
en samordning är nödvändig för att strukturförändringar skall kunna
genomföras i socialt acceptabla former med hänsynstagande till den regionala
balansen och till behovet av en effektiv samplanering mellan de statliga och
de privatägda tekoföretagen. Denna planering för tekobranschen bör utgå
från att nuvarande produktionsnivå i allt väsentligt bör bibehållas. I annat fall
kommer ytterligare problem i fråga om försörjningsberedskap, anställningstrygghet
och regional balans att uppstå.
dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. att riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:42
moment 6.1 i ifrågavarande del (avsnittet 5.3.5) samt med bifall
till motionen 1977/78:47 yrkandet 2, motionen 1977/78:1306
yrkandet 1 och motionen 1977/78:1643 yrkandet 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande inrättande av en tekodelegation (mom. 3)

Reservanterna anser

att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Med hänsyn”
och slutar med ”denna innebörd” bort ha följande lydelse:

Med hänsyn (=utskottet) blir effektiva. Utskottet finner att

därför - på samma sätt som skett beträffande skoindustrin - en särskild
delegation bör bildas för att leda och samordna de åtgärder som vidtas på olika
områden för att omstrukturera och effektivisera tekoindustrierna. Vad
utskottet här har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

NU 1977/78:41

3. beträffande importrestriktioner för skor (mom. 7)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”erforderliga åtgärder” bort ha följande
lydelse:

Motionärernas synpunkt är enligt utskottets mening angelägen. Det är
nödvändigt att omstruktureringen av skobranschen underlättas genom ett
importskydd under genomförandefasen. Riksdagen bör därför som sin
mening ge till känna att importrestriktioner för skor bör återinföras.

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. att riksdagen med anledning av motionen 1977/78:601 yrkandet
2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

4. beträffande detaljhandelns pr issa ttningsmetod (mom. 10)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”Med
hänsyn” och slutar med ”enligt motionsyrkandet” bort ha följande
lydelse:

Utskottet vill erinra om att hittills gjorda undersökningar av följderna av
nuvarande prissättningsmetoder visar på att prisskillnaderna i leverantörsstadiet
förstärks i detaljhandelsledet. De förhandlingar som SPK har fört om
ändrade principer för påläggen har inte lett till något resultat. Utskottet anser
att det i och för sig är önskvärt att en frivillig överenskommelse i saken kan
komma till stånd med branschen. Skulle detta visa sig inte vara möjligt bör
frågan regleras genom lagstiftning.

dels att utskottet under 10 bort hemställa

10. att riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:42
moment 6.1 i ifrågavarande del (avsnittet 5.3.3) och med bifall
till motionen 1977/78:47 yrkandet 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. beträffande åtgärder för att trygga försörjningsberedskapen på skoområdet
(mom. 13)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med ”Med
hänsyn” och slutar med ”av motionsyrkandet” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det krävs ökad samverkan
mellan företagen och ett vidgat samhälleligt ägarengagemang för att skobranschens
svåra läge skall kunna förbättras. Den samverkan som är önskvärd
skulle kunna åstadkommas genom att man från statsmakternas sida ställde
bestämda krav för företagens utnyttjande av nu existerande bidragsformer.

NU 1977/78:41

Vidare bör nuvarande stödformer byggas ut genom att det införs en speciell
säsongkredit. Likaså bör en samordning av skoföretagen till s. k. hörnstensföretag
uppmuntras genom statliga insatser.

dets att utskottet under 13 bort hemställa

13. att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:601 yrkandet 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

6. beträffande medelstillskott till Statsföretag AB (mom. 16)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 22 med
”Propositionens förslag” och slutar på s. 23 med ”statliga bidraget” bort ha
följande lydelse:

Propositionens medelsberäkning grundar sig bl. a. på att de statliga
tekoföretagens sysselsättning efter den tvååriga omstruktureringsperioden
skall ha anpassats till en företagsekonomiskt motiverad nivå. Detta kommer
att innebära en neddragning av sysselsättningen med ca 1 500-2 000
anställda. Trots detta är det inte troligt att det föreslagna statliga stödet
kommer visa sig vara tillräckligt för att göra det möjligt att koncernen blir
lönsam inom den angivna tidsperioden. Bidraget kan f. ö. sägas redan vara
intecknat till stor del. Utskottet motsätter sig inte att staten som föreslås
övertar aktierna i AB Eiser och att Statsföretag AB får det begärda
medelstillskottet om 190 milj. kr.

Utskottet anser dock att det inte finns någon möjlighet att ta ställning till
den statliga tekokoncernens sysselsättning förrän en närmare målsättning för
tekoindustrierna har preciserats och en samlad plan för utvecklingen på detta
område har lagts fram och godtagits av riksdagen. I samband därmed bör
frågan om tekokoncernens finansiering prövas på nytt.

dels att utskottet under 16 bort hemställa

16. att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:73 moment 2
samt med avslag på motionen 1977/78:345 yrkandet 2 och
motionen 1977/78:1307 yrkandet 1 till Medelstillskott till
Statsföretag AB på tilläggsbudget II till statsbudgeten för
budgetåret 1977/78 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag av 190 000 000 kr. och därvid som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om behov
av ytterligare medel till Statsföretag AB,

7. beträffande inriktningen av den statliga tekokoncernens verksamhet i fråga
om sysselsättningen (mom. 22)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 25 med
”Arbetsmarknadsutskottet, som” och slutar på s. 26 med ”ifrågavarande

NU 1977/78:41

motionsyrkanden” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet vill liksom minoriteten inom arbetsmarknadsutskottet
framhålla att produktionen inom tekoindustrierna nu har minskat till en
sådan nivå att det med hänsyn till försörjningsberedskapen ter sig oförsvarligt
att låta utvecklingen löpa vidare.

Företagens geografiska placering med dess stora betydelse för sysselsättningen
i vissa orter och regioner talar för ett ökat engagemang från statens
sida. Näringsutskottet ansluter sig till den kritiska bedömning av regeringens
riktlinjer för den statliga tekokoncernens verksamhet som minoriteten inom
arbetsmarknadsutskottet ger uttryck för. Det är inte realistiskt att kräva att
tekokoncernen med hjälp av ett bidrag som kan sägas redan till stor del vara
intecknat skall göras lönsam inom två år. Näringsutskottet ifrågasätter om,
som departementschefen förordar, den statliga tekokoncernen skall tillåtas
komplettera sin inhemska tillverkning med utlandsbaserad verksamhet. I det
föregående har begärts att regeringen snarast skall lägga fram förslag till en
samlad plan för tekoindustriernas framtida utveckling. I avvaktan på denna
plan bör produktionen upprätthållas på nuvarande nivå. Personalinskränkningar
i de statliga företagen bör inte förekomma, och man bör sträva efter att
undvika nedläggningar och personalinskränkningar i de privata företagen.
dels att utskottet under 22 bort hemställa

22. att riksdagen

a) med anledning av motionen 1977/78:346 yrkandena 1 a och 2,
motionen 1977/78:605, motionen 1977/78:1306 yrkandena 2-4
och motionen 1977/78:1643 yrkandet 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) avslår motionen 1977/78:345 yrkandet 1 a i den mån
motionen inte i denna del har tillgodosetts enligt utskottets
hemställan under a,

c) avslår motionen 1977/78:1314 i ifrågavarande del i den mån
motionen inte i denna del har tillgodosetts enligt utskottets
hemställan under a.

Särskilt yttrande

beträffande plan för överförande av de statliga tekoföretagen i enskild ägo (mom.
18) av Erik Hovhammar (m), Anders Wijkman (m) och Sten Svensson
(m):

Med anledning av förslaget i motionen 1977/78:1307 att riksdagen skall
uttala att målsättningen på sikt skall vara att de statliga tekoföretagen
överförs i enskild ägo vill vi erinra om det yttrande som för en tid sedan
avgavs från vårt håll i anslutning till näringsutskottets behandling av
motioner om statliga företag (NU 1977/78:33). 1 detta yttrande erinrades om
den då nyss tillsatta utredningen om Statsföretag AB:s verksamhetsinriktning
och uttalades bl. a. följande:

NU 1977/78:41

Med tillfredsställelse noterar vi att frågan om försäljning till allmänheten
av aktier i statliga företag nu äntligen skall prövas närmare. Starka skäl talar
för att det skapas möjlighet till en sådan aktiespridning. Vi vill därför betona
att det är angeläget att utredningsarbetet leder fram till ett förslag som kan
ligga till grund för en lösning av frågan.

Vi delar motionärernas uppfattning och anser att frågan om ett återförande
av de statliga tekoföretagen i privat ägo bör kunna prövas i det nu inledda
utredningsarbetet. Tekoindustriernas situation motiverar att riksdagen fortlöpande
underrättas om föreliggande problem. Av särskilt intresse härvidlag
är sysselsättningsutvecklingen och konkurrensförhållandena.

NU 1977/78:41

Bilaga 1

Försvarsutskottets yttrande
1977/78:2 y

över delar av propositionen 1977/78:42 om åtgärder för försörjningsberedskapen
på tekoområdet jämte motioner

Till näringsutskottet

Propositionen 1977/78:42-som inkom till riksdagen den 26 oktober 1977 —
innehöll förslag om mål för försörjningsberedskapen på tekoområdet och om
den produktionskapacitet som bör upprätthållas. Det anmäldes att regeringen
avsåg att söka få till stånd en mer effektiv tillämpning av systemet med
bilaterala begränsningsavtal inom ramen för en sannolik förlängning av det
s. k. multifiberavtalet. Vidare föreslogs riksdagen godkänna avtal mellan
staten och de svenska bomullsföretagen med syfte att trygga försörjningsberedskapen
i fråga om bomullsgarn. Propositionen innehöll också anslagsfrågor.
Med anledning av propositionen väcktes fem motioner. Över propositionen
och motionerna inhämtade försvarsutskottet yttranden från näringsutskottet
och arbetsmarknadsutskottet.

I samråd med näringsutskottet delades beredningen av propositionen
1977/78:42 jämte motioner upp i två etapper. De båda utskotten ansåg att
riksdagen borde ta något längre tid på sig för att ta ställning till de
näringspolitiska och handelspolitiska avsnitten i propositionen. I betänkandet
1977/78:5 behandlade försvarsutskottet därför endast regeringsförslagen
om mål för försörjningsberedskapen på tekoområdet och övriga förslag
som riksdagen borde ta ställning till redan under hösten 1977 jämte motioner i
berörda delar. Riksdagen beslöt den 13 december 1977 enligt utskottets
förslag (rskr 1977/78:81).

Försvarsutskottet överlämnade återstående delar av propositionen 1977/
78:42 jämte motioner till näringsutskottet.

Näringsutskottet har beslutat bereda försvarsutskottet tillfälle att lämna
yttrande över de återstående delarna av propositionen 1977/78:42 jämte
motioner.

Utskottet

Utvecklingen inom den svenska tekoindustrin är mycket bekymmersam
från försörjningsberedskapssyripunkt. De mål för försörjningsuthållighet och
försörjningsstandard beträffande tekovaror som riksdagen nyligen har ställt
sig bakom förutsätter att landet behåller en viss minsta kapacitet inom varje
berört produktionsområde. Om detta inte blir möjligt kan, som utskottet
tidigare har framhållit (FöU 1977/78:5 s. 5), de beslutade målen behöva
omprövas.

NU 1977/78:41

Några av de förslag i propositionen 1977/78:42 jämte motioner som
riksdagen ännu inte har tagit ställning till är av den karaktär att försvarsutskottet
vill kommentera dem i detta yttrande.

Utskottet finner det vara en naturlig och angelägen uppgift för överstyrelsen
förekonomiskt försvar(ÖEF)att i samverkan med statens industriverk
(SIND) rapportera om utvecklingen beträffande tekoindustrins produktionskapacitet,
i enlighet med vad handelsministern anger i propositionen (s. 55
och 77). Liksom denne (s. 78) tillstyrker utskottet att man upprättar en
långsiktig plan för hur försörjningsberedskapen skall tryggas på tekoområdet.

Handelsministern nämner(s. 78) att han avser att i ett senare sammanhang
föreslå regeringen att låta göra en studie rörande de metoder som bör
användas för att trygga försörjningsberedskapen i allmänhet, dvs. även för
andra försörjningsområden än teko. Utskottet har inte något att invända mot
detta. Sådana studier bör enligt utskottets mening kunna ge resultat som
också får betydelse för att behålla försörjningsviktig produktionskapacitet
inom den svenska skinn- och lädervaruindustrin.

Ett par av motionsyrkandena med anledning av propositionen 1977/78:42
gäller ordningen för upphandling av tekovaror till statliga myndigheter m. fl.
Enligt gällande regler måste ett stort antal statliga myndigheter samråda med
ÖEF i samband med upphandling av tekovaror. Andra statliga myndigheter
och nästan alla landsting samarbetar frivilligt med ÖEF i sådana fall.
Beroende på prisskillnadens storlek m. m. kan överstyrelsen vid samråd
besluta att utjämna sådan skillnad i pris som beror på om en vara importeras
eller tillverkas inom landet.

Utskottet förutsätter att regeringen vid behov utsträcker skyldigheten att
samråda med ÖEF till alla statliga myndigheter. När det gäller landsting och
primärkommuner bör statsmakterna överväga en motsvarande skyldighet
endast om det nuvarande systemet, som bygger på frivilligt samråd, visar sig
innebära påtagliga nackdelar från försörjningsberedskapssynpunkt. Någon
absolut regel att ingen offentlig upphandling lår ske genom import - oavsett
tillverkningsland, prisskillnad, m. m. - vill utskottet inte tillstyrka.

Beträffande de särskilda svårigheterna för tekoindustrier på grund av att
försvarsmakten måste minska sina beställningar vill utskottet erinra om det

NU 1977/78:41

förslag till stödbeställningar som ÖEF har lämnat och som statsmakterna
ännu endast delvis har tagit ställning till.

Stockholm den 2 februari 1978

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Närvarande: Per Petersson (m), Bengt Gustavsson (s), Erik Glimnér(c), Georg
Pettersson (c), Gusti Gustavsson (s), Karl Bengtsson (fp), Gudrun Sundström
(s), Gunnar Björk i Gävle (c), Roland Brännström (s). Gunnar Oskarson (m),
Åke Gustavsson (s), Ulla Ekelund (c). Evert Hedberg (s), Karl-Erik Svartberg
(s) och Olle Aulin (m).

Avvikande mening

av Bengt Gustavsson, Gusti Gustavsson, Gudrun Sundström, Roland
Brännström, Åke Gustavsson, Evert Hedberg och Karl-Erik Svartberg (alla s)
som anser att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

Tekoindustrin befinner sig i dag i ett utpräglat krisläge. Bl. a. från de
synpunkter försvarsutskottet har att företräda - nämligen omsorgen om vår
försörjningsberedskap - är detta mycket bekymmersamt. Riksdagen har
tidigare, med anledning av propositionen 1977/78:42, tagit ställning i fråga
om målen för försörjningsuthållighet och försörjningsstandard. Redan den
utveckling som ägt rum sedan detta beslut fattades klargör enligt utskottets
mening att dessa mål behöver omprövas i enlighet med de riktlinjer som
anvisats i dessa avseenden i motionen 1977/78:47.

De åtgärder som kan motverka den nuvarande minskningen av produktionskapacitet
torde väsentligen vara av näringspolitisk och handelspolitisk
natur. En av de viktigaste orsakerna till tekoindustrins svårigheter är den
omfattande och under senare år starkt ökande importen till Sverige av
tekovaror från lågprisländer. Utskottet har med tillfredsställelse inhämtat att
ansträngningarna att få till stånd bilaterala begränsningsavtal nyligen har lett
till resultat beträffande viktiga lågprisländer. Utskottet vill för sin del
understryka vikten av att överläggningarna måste syfta till att även för vissa
övriga större exportländer åstadkomma avtal som innebär direkta nedskärningar
av den svenska importen från dessa länder. De resultat som nu nåtts
måste också följas upp vid kommande års förhandlingar. För att en aktiv
handelspolitik skall bli verkningsfull måste den grundas på ett effektivt och
snabbt rapportsystem. Ett återinförande av licensieringssystemet möjliggör
detta.

Några av de förslag i propositionen 1977/78:42 jämte motioner som

NU 1977/78:41

riksdagen ännu inte har tagit ställning till är av den karaktär att försvarsutskottet
vill kommentera dem i detta yttrande.

Mot bakgrund av de tendenser som bl. a. framkommit under riksdagsbehandlingen
i fråga om tekoindustrin måste det till en samordnad planering i
syfte att lösa både de akuta och de långsiktiga problemen. Enligt utskottets
mening är det nödvändigt att omedelbart bestämma hur stor produktion resp.
produktionskapacitet som måste bibehållas för att de försörjningspolitiska
målen skall kunna klaras. Det bör ankomma på regeringen att lägga fram
förslag härom. Denna planering bör utgå från att produktionen i nuvarande
läge i allt väsentligt måste bibehållas. Det är en naturlig och angelägen uppgift
för överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) att i samverkan med statens
industriverk (SIND) rapportera om utvecklingen beträffande tekoindustrins
produktionskapacitet, i enlighet med vad handelsministern anger i propositionen
(s. 55 och 77). I nuvarande läge brådskar det med en samlad politik för
tekoområdet. Vid genomförandet av denna behövs en samordning mellan
såväl berörda myndigheter som anställda och arbetsgivare. Som framförts i
motionen 1977/78:47 kan det lämpligen ske inom en s. k. tekodelegation.

Handelsministern nämner (s. 78) att han avser att i ett senare sammanhang
föreslå regeringen att låta göra en studie rörande de metoder som bör
användas för att trygga försörjningsberedskapen i allmänhet, dvs. även för
andra försörjningsområden än teko. Utskottet har inte något att invända mot
detta. Sådana studier bör enligt utskottets mening kunna ge resultat som
också får betydelse för att behålla försörjningsviktig produktionskapacitet
inom den svenska skinn- och lädervaruindustrin.

I syfte att underlätta situationen för tekoindustrin måste den offentliga
upphandlingen ske med beaktande av denna. Med hänsyn härtill förutsätter
utskottet att regeringen nu utsträcker skyldigheten att samråda med ÖEF till
alla statliga myndigheter. När det gäller landsting och primärkommuner bör
statsmakterna ta upp överläggningar med Landstings- och Kommunförbunden
om en ändring av nuvarande frivilliga samråd till en samrådsskyldighet.
Utskottet utgår också ifrån att regeringen gör en förnyad prövning av
om nuvarande bestämmelser i övrigt är lämpliga med hänsyn till dagens
allvarliga läge. Vad utskottet nu anfört innebär dock inte förord för någon
absolut regel att ingen offentlig upphandling får ske genom import - oavsett
tillverkningsland, prisskillnad, m. m.

Beträffande de särskilda svårigheterna för tekoindustrier på grund av att

NU 1977/78:41

försvarsmakten måste minska sina beställningar vill utskottet erinra om det
förslag till stödbeställningar som ÖEF har lämnat och som statsmakterna
ännu endast delvis har tagit ställning till.

NU 1977/78:41

Bilaga 2

Arbetsmarknadsutskottets yttrande
1977/78: 4 y

över propositionen 1977/78: 73 om statliga textil- och konfektionsföretag,
m. m., jämte motioner

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har beslutat bereda arbetsmarknadsutskottet tillfälle
att avge yttrande över propositionen 1977/78: 73 om statliga textil- och
konfektionsföretag m. m. samt motionerna 1977/78: 345, 346, 605, 1306,
1307, 1314 och 1643.

Propositionen

I propositionen föreslås att statens aktier i AB Eiser överlåts till Statsföretag
AB utan vederlag. Statsföretag har för avsikt att med Eiser som
moderbolag bilda en teko-koncern, som förutom Eiser skall omfatta företagen
SweTeco (Textile Products) AB, Trivab Konfektions AB, Stigtex
AB, Nyland Mattor AB och ett nytt bolag som tar över verksamheten
vid de konkursdrabbade bolagen Algot Johansson AB och Algots
Nord AB. Det förutsätts att den nya teko-koncernen efter en tvåårig omstruktureringsperiod
skall vara företagsekonomiskt lönsam, vilket beräknas
medföra en minskning av sysselsättningen vid de berörda företagens
svenska fabriker med 1 500—2 000 personer. I propositionen
föreslås att Statsföretag för genomförande av samordningen får medelstillskott
på 190 milj. kr.

Utskottet

Utskottet behandlar ärendet i första hand ur den sysselsättningspolitiska
aspekten. Tekoindustrin har under hela 1970-talet haft stora
svårigheter. Antalet sysselsatta har nästan halverats och uppgick i oktober
1977 till ca 38 700. Det senaste året har svårigheterna för i första
hand konfektionsindustrin skärpts på ett markant sätt. Antalet arbetstagare
som är berörda av varsel om personalinskränkningar är f. n. ca
5 500. I Beklädnadsarbetarförbundets arbetslöshetskassa var i december
1977 5,1 % arbetslösa, att jämföra med 1,7 % för samtliga kassamedlemmar.

Konfektionsindustrin, som är arbetskraftsintensiv, har stor betydelse
för sysselsättningen på många orter. Särskilt gäller det för Borås-regionen.
Denna region har under 1970-talet förlorat ca 10 000 arbetstillfällen
inom tekoindustrin och det finns nu uppenbar risk för ytterligare
nedgång i sysselsättningen. Enbart i Borås kommun har under

NU 1977/78:41

1970-talet sysselsättningen minskat med 6 000 arbetstillfällen och trots
omfattande arbetsmarknadspolitiska åtgärder uppgår arbetslösheten där
i Beklädnadsarbetarförbundets arbetslöshetskassa till 7 %.

Den svenska beklädnadsindustrins svårigheter belyses av den ökande
tillförseln av utländska varor. För flertalet varugrupper är importandelen
av den totala försäljningen i landet över 80 % och i vissa fall
t. o. m. över 90 %.

Det är mot bakgrund av denna utveckling man bör se den rad av
statliga stödåtgärder som vidtagits i syfte att förbättra läget för tekoindustrin
i Sverige. Här kan nämnas strukturgarantilån, exportstöd,
sysselsättningsbidrag för äldre anställda och statliga stödbeställningar.
Vidare arbetar regeringen för att begränsa importen från vissa lågprisländer.
Frågan om prissättningen i detaljhandeln granskas också.

Den framlagda propositionen om ett vidgat statligt ägarengagemang
i tekoindustrin skall ses som ett led i statsmakternas ansträngningar att
upprätthålla en tekoindustri av rimlig storlek här i landet och överbrygga
svårigheter som på grund av strukturomvandlingen uppkommer
för de anställda. En yttersta gräns för neddragning av industrin får fastställas
med hänsyn till vad försörjningsberedskapen kräver. Den frågan
har arbetsmarknadsutskottet inte gått in på.

Från de angivna utgångspunkterna biträder arbetsmarknadsutskottet
propositionen. Utskottet delar regeringens uppfattning att de statliga
insatserna bör ta sikte på att den nya tekokoncernen inom ett par år
skall bli lönsam. Bl. a. konkurrensskäl talar härför. Det bör dock tillläggas
att i den mån statliga tekoföretag får särskilda uppgifter med
hänsyn till regionala problem eller försörjningsberedskapen bör särskilda
medel ställas till förfogande. Det uppställda målet kan, såsom
förutskickas i propositionen, medföra att personalstyrkan måste minskas
i koncernen. De närmare övervägandena om och hur detta skall
genomföras bör primärt ankomma på företagen och de anställda. Utskottet
kan därför inte biträda motionsyrkanden som går ut på att riksdagen
nu skall ge direktiv om personalstyrkans storlek. Det kan inte
vara riktigt att riksdagen på ett detaljerat sätt binder de statliga tekoföretagen
samtidigt som man ställer krav på lönsamhet och självständig
utveckling. Med hänsyn härtill är utskottet inte heller berett att biträda
de motionsyrkanden som går ut på att de statliga tekoföretagen inte
skall få förlägga någon del av sin produktion utomlands. I likhet med
departementschefen räknar utskottet dock med att produktion utomlands
endast blir aktuell för sådana varor som inte på ett lönsamt sätt
kan tillverkas i Sverige.

Vad här sagts innebär självfallet inte att inte särskild hänsyn bör tas
till arbetskraften om det blir aktuellt att dra ned arbetsstyrkan. Omstruktureringsperioden
har bl. a. detta syfte. Vidare har självfallet det

NU 1977/78:41

allmänna här som i andra fall ett ansvar för att söka skaffa fram alternativa
sysselsättningstillfällen.

För Borås-områdets del, där problemen kvantitativt är störst, har
AMS nyligen hos regeringen lagt fram förslag som har till syfte att förbättra
sysselsättningsläget. Bl. a. begärs att Borås-regionen temporärt
skall jämställas med det allmänna stödområdet när det gäller lokaliseringsbidrag.
För att främja övergång till annan industri föreslås vidare
att utbildningsstöd vid nyetablering eller mera betydande industriutbyggnader
skall få utgå med upp till 20 kr./tim. per nyanställd under
högst ett år. Utskottet räknar med att regeringen i positiv anda kommer
att pröva AMS framställning. Även i andra orter kan det bli aktuellt
med speciella insatser. Som framgår av propositionen har särskilda arbetsgrupper
tillsatts i vissa län för att behandla sysselsättningsfrågor på
orter där tekoindustrin går tillbaka. Problemen är dessutom föremål för
särskild bevakning inom den s. k. etableringsdelegationen.

Det är viktigt att den respittid som omstruktureringsperioden innebär
används på ett effektivt sätt. Etableringsdelegationen och de regionala
arbetsgrupperna kan därför ha behov av särskilda medel i sitt inventeringsarbete
för att t. ex. få fram nya produkter som är värda att ta upp
tillverkningen av. För att denna verksamhet snabbt skall kunna komma
i gång föreslår arbetsmarknadsutskottet att riksdagen uttalar sig för att
regeringen är oförhindrad att använda industridepartementets kommittéanslag
för det angivna ändamålet.

Sammanfattningsvis biträder alltså utskottet propositionen. Utskottet
förordar dessutom att näringsutskottet hemställer att riksdagen gör det
uttalandet om kommittéanslagets användning som ovan angivits. Utöver
det sagda finner utskottet inte skäl att gå närmare in på de frågor
som behandlas i motionerna. Utskottet vill emellertid beträffande förslaget
i motionen 1643 om en särskild anmälningsskyldighet för företagen
vid personalinskränkningar anmärka att en sådan skyldighet redan
föreligger till länsarbetsnämnd enligt lagen om vissa anställningsfrämjande
åtgärder.

Stockholm den 7 februari 1978

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
ROLF WIRTÉN

Närvarande: Rolf Wirtén (fp), Jan-Ivan Nilsson (c), Alf Wennerfors
(m), Ingemund Bengtsson (s), Birger Nilsson (s), Gördis Hörnlund (s),
Allan Gustafsson (c), Filip Fridolfsson (m), Arne Fransson (c), Bernt
Nilsson (s), Elver Jonsson (fp), Anna-Greta Leijon (s), Sune Johansson
(s), Anna Wohlin-Andersson (c) och Lars Ulander (s).

NU 1977/78:41

Avvikande mening

av Ingemund Benglsson, Birger Nilsson, Gördis Hörnlund, Bernt Nilsson,
Anna-Greta Leijon, Sune Johansson och Lars Ulander (alla s) som
anser att utskottets yttrande fr. o. m. det avsnitt på s. 2 som börjar
”Det är” bort ha följande lydelse:

Regeringen har inte förmått möta den accelererande nedgången i beklädnadsindustrin
med adekvata åtgärder. Socialdemokraterna har under
det senaste året, då krisen efter hand blivit alltmer akut, upprepade
gånger begärt att en samlad plan skall läggas fram för branschens framtid.
Regeringen har inte hörsammat denna begäran utan improviserat
med kortsiktiga och till en del mindre lyckade åtgärder. Tekoindustrin
har nu minskat till en sådan nivå att det med hänsyn till försörjningsberedskapen
ter sig oförsvarligt att låta utvecklingen löpa vidare.

Det förslag som nu läggs fram i propositionen om ett ökat statligt
ägarengagemang är ett steg i rätt riktning men fortfarande saknas ett
samlat grepp om hela branschens problem. Regeringen har som tidigare
sagts försummat att ta ett sådant grepp. Tiden är nu knapp när det gäller
att rädda så stor del av industrin som är nödvändig för landets försörjningsberedskap.
Industrins geografiska placering med dess stora
betydelse för sysselsättningen i vissa regioner och orter gör också att
starka arbetsmarknads- och regionalpolitiska skäl talar för ett ökat
engagemang från statens sida. Mot denna bakgrund ter det sig egendomligt
att propositionen som enda riktpunkt för den nya industrikoncernen
anger kravet att koncernen med hjälp av ett bidrag, som f. ö.
redan kan sägas vara intecknat till stor del, skall göras lönsamt inom
loppet av två år. Regeringen är tydligen utan vidare beredd att ta konsekvenserna
härav nämligen att, som man själv beräknar, bortåt 2 000
anställda måste lämna koncernen. Till detta kommer att departementschefen
anser det riktigt att den statliga koncernen driver tillverkning
utanför Sverige. De statliga medel som nu satsas kan alltså väntas delvis
komma till användning för utlandsbaserad verksamhet i direkt konkurrens
med den återstående inhemska industrin. Det finns anledning,
som socialdemokraterna gör, att ifrågasätta om detta är en riktig uppläggning
från statsmakternas sida med hänsyn till vad ovan sagts om
försörjningsberedskapen och den sysselsättningsmässiga utvecklingen i
vissa orter.

Utskottet motsätter sig inte att staten såsom föreslås övertar aktierna
i AB Eiser och att Statsföretag AB får det begärda medelstillskottet om
190 milj. kr. Riksdagen bör emellerid i enlighet med den socialdemokratiska
partimotionen 1643 samtidigt begära att regeringen snarast
lägger fram förslag till en samlad plan för tekoindustrins framtida utveckling.
Planen, som bör utarbetas av en särskild delegation med representation
från bl. a. de anställdas organisationer, bör ha sin utgångs -

NU 1977/78:41

punkt i försörjningspolitiska samt arbetsmarknads- och regionalpolitiska
bedömningar. I avvaktan på denna plan bör produktionen upprätthållas
på nuvarande nivå. Personalinskränkningar i de statliga företagen
bör inte förekomma. Dessutom bör strävan vara att undvika nedläggningar
och personalinskränkningar i de privata företagen. För att få ett
grepp om utvecklingen bör därför till tekodelegationen rapporteras
personalinskränkningar som berör fler än 25 anställda. Denna rapportering
synes kunna ske genom länsarbetsnämnderna inom ramen för nuvarande
system enligt lagen om vissa anställningsfrämjande åtgärder.
I avvaktan på att regeringen lägger fram en plan för branschen med
därtill kopplade förslag bör delegationen, om det bedöms önskvärt, kunna
initiera åtgärder för att upprätthålla driften i företag som anmält
svårigheter härvidlag. Det bör under en kortare övergångstid vara möjligt
att med hjälp av nuvarande arbetsmarknadspolitiska och näringspolitiska
medel tillfälligt upprätthålla sysselsättningen på detta sätt.

Vad här anförts innebär att utskottet med de inskränkningar som
framgår av motiveringen föreslår bifall till propositionens förslag. Ställningstagandet
innebär vidare att utskottet i princip ställer sig bakom
den socialdemokratiska partimotionen 1643. Därigenom tillgodoses
också i huvudsak de övriga motionerna från socialdemokratiskt håll,
346, 605 och 1306. Beträffande resterande motioner anser sig utskottet
inte ha anledning att göra något uttalande utöver vad ovan anförts.

GOTAB 57707 Stockholm 1977