NU 1977/78:37

Näringsutskottets betänkande
1977/78:37

med anledning av motion om drivmedelsförsörjningen i glesbygd,
m. m.

Ärendet

I motionen 1977/78:603 av Karl-Eric Norrby m. fl. (c) hemställs att
riksdagen anmodar regeringen

1. att vidta åtgärder för att garantera glesbygdens behov av bensin och
service för bilen inom rimliga avstånd,

2. att vidta åtgärder som resulterar i lika bensin- och oljepriser över hela
landet.

Frågan om en utjämning av drivmedelspriserna via beskattningen har
tagits upp i motionerna 1977/78:516 och 1977/78:661, vilka har hänvisats till
skatteutskottet.

Motionen

Enligt motionärerna försämras fortlöpande möjligheterna för glesbygdens
folk att fä tillgång till nödvändig service för sina bilar, bl. a. tillfredsställande
drivmedelsförsörjning. De hävdar att olika restriktiva åtgärder från oljebolagens
sida medför nedläggningar av bensinpumpar och tvingar fram onödigt
långa och energislösande resor till tätorterna. Med den aviserade höjningen
av bensinskatten får detta förhållande ytterligare aktualitet, uttalar de och
anför att åtgärder måste vidtas som garanterar att servicenivån kan upprätthållas,
exempelvis genom lån och bidrag till handlare eller andra som vill
överta bensinförsäljningen.

Motionärerna erinrar också om att frågan om utjämning av drivmedelspriserna
har uppmärksammats åtskilliga gånger i riksdagen. Problemet är dock
fortfarande olöst, framhåller de. En effektiv prisutjämning borde införas och i
tiden samordnas med den aviserade höjningen av skatten på bensin och
olja.

Drivmedelsförsörjning i glesbygd

Utredningsarbete m. m. inom konsumentverket. Nuvarande statliga stödåtgärder Konsumentverket

fick i slutet av år 1974 i uppdrag av Kungl. Maj:t att i
samråd med statens pris- och kartellnämnd (SPK) kartlägga drivmedelsförsörjningen
i glesbygdsområden, främst i det inre stödområdet. Om kartläggningen
visade att försörjningen var eller riskerade att bli otillfredsställande

1 Riksdagen 1977/78. 17 sami. Nr 37

NU 1977/78:37

skulle verket överväga vilka åtgärder som kunde behöva vidtas. Åtgärderna
skulle i forsta hand vara sådana som kunde vidtas av oljebolagen.

I april 1975 avlämnade konsumentverket en lägesrapport till handelsdepartementet.
Av rapporten framgick bl. a. att oljebolagen i december 1974
hade förbundit sig att samråda med verket i de fall då de övervägde att dra in
singelanläggningar inom det inre stödområdet. I rapporten skisserades också
åtgärder på längre sikt i syfte att säkerställa en tillfredsställande standard på
drivmedelsförsörjningen i glesbygd.

Konsumentverket följer alltjämt utvecklingen av drivmedelsförsörjningen
i glesbygd. Detta sker i anslutning till verkets arbete med stöd till kommersiell
service i glesbygd och andra varuförsörjningsfrågor.

Sedan den 1 juli 1973 utgår statligt stöd till kommersiell service i glesbygd.
Stödet har hittills varit inriktat i huvudsak på det inre stödområdet och kan
enligt förordningen (1973:608, ändrad senast 1975:789) om statligt stöd till
kommersiell service i glesbygd utgå bl. a. som investeringsstöd - avskrivningslån,
investeringslån och kreditgaranti - till näringsidkare med fast
försäljningsställe där dagligvaror säljs. Ärenden om investeringsstöd inom
det inre stödområdet prövas av konsumentverket. Verket har t. o. m. år 1977 i
15 fall beviljat sammanlagt ca 200 000 kr. som stöd - i form av lån - till
investeringar i bensinanläggningar i anslutning till dagligvaruhandel.

Tidigare riksdagsbehandling av ämnet. Utvidgade statliga stödåtgärder

Frågan om drivmedelsförsörjning i glesbygd har behandlats dels med
anledning av motioner åren 1974, 1975 och 1976 (NU 1974:30, 1975:10 och
1975/76:44), dels med anledning av propositionen 1977/78:8 om åtgärder på
distributionsområdet.

Riksdagens ställningstagande hösten 1977 till denna proposition innebar
ett principbeslut om utbyggda stödåtgärder för kommersiell service (NU
1977/78:14). Stöd enligt dessa riktlinjer är avsett att kunna utgå fr. o. m. den 1
juli 1978 (jfr prop. 1977/78:100 bil. 14 s. 68 f.).

De nya riktlinjerna innebär bl. a. dels att den geografiska begränsningen till
det inre stödområdet skall slopas, dels att stöd till näringsidkare skall kunna
utgå även i form av driftstöd, dels att stödverksamheten skall omspänna även
drivmedelshandel (prop. 1977/78:8 s. 96). Driftstöd till drivmedelsanläggningar
bör enligt riktlinjerna normalt begränsas till singelanläggningar i
samband med dagligvaruhandel (NU 1977/78:14 s. 15).

Utjämning av bensin- och oljepriserna

Prissystemet

Alltsedan början av 1950-talet, då krigs- och krisårens allmänna regleringar
av handeln med bl. a. oljeprodukter avvecklades, har oljeföretagen vid

NU 1977/78:37

försäljning av olja och bensin tillämpat ett system med s. k. orts- och
zontillägg. Systemet har sitt ursprung i den praxis som tillämpades under
andra världskriget. De prisreglerande myndigheterna beviljade då debitering
av transporttillägg utöver gällande stoppriser. Systemet har vidareutvecklats
gemensamt av oljeföretagen.

För bensin tillämpas f. n. en regional prissättning som bygger på att säljarna
delat in landet i tre zoner. Importhamnarna och deras närmaste omland utgör
zon 0, Syd- och Mellansverige och Norrlands kustland zon 1 samt nordvästra
Svealand, Gotland och inre delarna av Norrland zon 2. I zon 0 uttas ett
grundpris. Till detta läggs i zonerna 1 och 2 ett zontillägg om 1 resp. 2 öre per
liter. Zontilläggen är schablonmässigt beräknade för stora områden och
avspeglar inte skillnader i kostnader för transporter till försäljningsställen
inom resp. zon. För eldningsoljor och i vissa fall smörjoljor tillämpas mer
differentierade tillägg för transportkostnader. Systemet bygger på en av
oljeföretagen gemensamt utarbetad ortsförteckning, omfattande 4 045 orter.
Ortstilläggen varierar mellan 10 och 64 kr. per m3. Tilläggen är lägst i de orter
som ligger närmast importhamnarna och högst i de inre norra delarna av
landet. Oljekonsumenternas förbund (OK) har mot ersättning från övriga
företag utformat systemet i detalj och svarar löpande för det tekniska
beräkningsarbetet.

Tidigare riksdagsbehandling av ämnet

Motioner om utjämning av bensin- och oljepriserna-genom förhandlingar
med oljebranschen eller genom en skattedifferentiering - har förekommit
åtskilliga gånger, bl. a. årligen 1970-1976. År 1973 uttalade riksdagen att den
förutsatte att Kungl. Majit skulle tillse att frågan om en regional utjämning av
priserna på bensin och olja på lämpligt sätt aktualiserades i det fortsatta
arbetet med regionalpolitisk planering inom transportsektorn (NU 1973:6). År
1974 (NU 1974:30) lämnade näringsutskottet en relativt utförlig redogörelse
för den tidigare behandlingen av ämnet sedan år 1964. Då handelsdepartementet
ägnade uppmärksamhet åt saken ansågs inte någon ytterligare åtgärd
av riksdagen erforderlig. År 1975 togs ämnet upp i två motioner. Näringsutskottet
(NU 1975:10) underströk att det rörde sig om en viktig fråga. Med
hänvisning till pågående utredning inom SPK konstaterade utskottet att
frågan var föremål för uppmärksamhet helt enligt motionärernas intentioner.
Utskottet avstyrkte och riksdagen avslog motionsyrkandena om framställning
till regeringen beträffande åtgärder för en prisutjämning.

Också år 1976 togs ämnet upp i två motioner. SPK hade sommaren 1975
skisserat en metod för avveckling av regionala och lokala prisskillnader på
oljeprodukter i konsumentledet. I februari 1976 meddelade statsrådet Feldt
som svar på en fråga i riksdagen att det av SPK föreslagna systemet hade
bedömts vara opraktiskt och att frågan om en prisutjämning bereddes vidare
inom handelsdepartementet. Näringsutskottet (NU 1975/76:44 s. 19) anknöt

NU 1977/78:37

i april 1976 till detta uttalande och fann det nödvändigt med fortsatta
överväganden om vilka åtgärder som skulle kunna vidtas. Utskottet utgick
från att tillbörlig uppmärksamhet ägnades frågan inom regeringskansliet och
fann inte skäl för något uttalande av riksdagen i ämnet. I en reservation
uttalade emellertid centerpartiets, folkpartiets och vänsterpartiet kommunisternas
företrädare i utskottet att riksdagen borde hos regeringen begära
skyndsamt initiativ i syfte att åstadkomma en utjämning av regionala
skillnader i pris på oljeprodukter. Riksdagen beslöt enligt utskottets hemställan.

Pågående utredning

Handelsministern har sommaren 1977 tillkallat en särskild utredare
(departementsrådet Karl-Ingmar Edstrand; H 1977:03) med uppdrag att
utreda frågan om utjämning av de prisskillnader på eldningsolja och bensin
som följer av det nu tillämpade systemet med orts- och zontillägg.

Utredarens uppgift är enligt direktiven att förutsättningslöst granska olika
möjligheter att mildra verkningarna av de nuvarande orts- och zontilläggen.
En utgångspunkt för arbetet skall vara att resultatet inte får innebära att en
tyngande och kostsam administration byggs upp. Tidigare utredning har
visat, sägs det i direktiven, att det är tekniskt svårt att åstadkomma ett
självfinansierande utjämningssystem som ger rimliga förändringar av prisnivån
för alla förbrukare av eldningsolja och bensin. Utredarens förstahandsuppgift
bör likväl vara att försöka utarbeta ett sådant system. Andra
möjligheter att mildra verkningarna av de nuvarande orts- och zontilläggen
bör emellertid också kunna anges av utredaren, vars överväganden bör göras
mot bakgrund av det ansträngda statsfinansiella läget.

Utredningen beräknas bli slutförd under år 1978.

Utskottet

I motionen 1977/78:603 föreslås att riksdagen skall uttala sig för att
regeringen vidtar åtgärder dels för att tillgodose glesbygdens behov av
drivmedel och bilservice inom rimliga avstånd, dels för att säkerställa lika
bensin- och oljepriser över hela landet.

Med stöd av förordningen (1973:608, ändrad senast 1975:789) om statligt
stöd till kommersiell service i glesbygd - enligt vilken stödet har inriktats
främst på det inre stödområdet -har konsumentverket t. o. m. år 1977 i 15 fall
beviljat sammanlagt ca 200 000 kr. som lån till investeringar i bensinanläggningar
i anslutning till dagligvaruhandel. Riksdagens beslut hösten 1977 med
anledning av propositionen 1977/78:8 om åtgärder på distributionsområdet
innebär bl. a. att stödet till drivmedelsförsörjning i glesbygd förbättras.
Sålunda slopas den geografiska begränsningen till i huvudsak det inre
stödområdet. Vidare innebär de nya riktlinjerna - vilka avses komma att

NU 1977/78:37

tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1978 - dels att stöd till näringsidkare skall kunna
utgå även i form av driftstöd, dels att stödverksamheten skall omspänna även
drivmedelshandel. Driftstöd till drivmedelsanläggningar bör enligt riktlinjerna
normalt begränsas till s. k. singelanläggningar i samband med dagligvaruhandel
(NU 1977/78:14 s. 15). Utskottet anser att syftet med motionen i
denna del härigenom är tillgodosett och att någon framställning till regeringen
om ytterligare åtgärder för att tillgodose glesbygdens behov av
drivmedel och bilservice sålunda inte behövs.

Frågan om utjämning av bensin- och oljepriserna i landet har behandlats av
riksdagen årligen 1970—1976. Liksom tidigare (NU 1975/76:44 s. 19) vill
utskottet understryka att det rör sig om en viktig fråga. En särskild utredning
(H 1977:03) arbetar f. n. med frågan om utjämning av regionala och lokala
skillnader i priserna på eldningsolja och bensin. Det finns därför inte
anledning för riksdagen att göra något sådant uttalande som motionärerna
föreslår.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1977/78:603.

Stockholm den 14 februari 1978

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s). Bengt Sjönell (c), Erik Hovhammar (m),
Hugo Bengtsson (s), Fritz Börjesson (c). Sven Andersson i Örebro (fp). Birgitta
Hambraeus (c), Lilly Hansson (s), Karl-Anders Petersson (c), Ivar Högström
(s), Rune Ångström (fp), Sten Svensson (m), Karl-Erik Häll (s), Wivi-Anne
Radesjö (s) och Sivert Andersson (s).

Särskilt yttrande

av Rune Ångström (fp):

I motionen 1977/78:516 har jag redovisat samma syn på nödvändigheten
av ett enhetligt bensinpris som kommer till uttryck i den nu behandlade
motionen. Det zontillägg som tillämpas gör bensinen dyrare i glesbygden än i
övriga delar av landet och drabbar på ett orättvist sätt de människor som är
helt beroende av bilen som kommunikationsmedel.

I avvaktan på att motionen 1977/78:516 behandlas i skatteutskottet vill jag
med detta särskilda yttrande markera ett instämmande i de synpunkter
beträffande ett lika bensinpris över hela landet som framförs i motionen
1977/78:603.

GOTAB 57617 Stockholm 1978