NU 1977/78:29

Näringsutskottets betänkande
1977/78:29

med anledning av motion om villkoren för belåning och återköp av
enskild försäkring

Ärendet

1 motionen 1976/77:1250 av Grethe Lundblad m. fl. (s) hemställs att
riksdagen hos regeringen anhåller om utredning angående villkoren för
belåning och återköp av enskild försäkring.

Motionen

Motionärerna framhålleratt försäkringssparande! betraktas som en tillgång
såväl för den enskilde försäkringstagaren som för samhället. De erinrar om att
det totala försäkringssparande! har ökat under den senaste tioårsperioden
men anser att utvecklingen på vissa områden inom försäkringsbranschen ger
anledning till oro och därför bör undersökas. Det gäller i första hand det ökade
antalet återköp av försäkringar och den ökade belåningen av försäkringar. Vid
återköp av försäkring påverkas, anför motionärerna, det allmänna kostnadsläget,
eftersom försäkringsberäkningen bygger på ett kollektivt ansvarstagande
inom gruppen av försäkringstagare inom varje försäkringsform.
Anskaffningskostnaderna är, påpekas det, på grund av ersättning till
ackvisitionspersonal och för försäkringens uppläggning störst i början. Dessa
kostnader beräknas generellt och fördelas på försäkringens hela löptid.
Motionärerna föreslår vissa åtgärder i syfte att neutralisera och motverka
belastningen på försäkringsadministrationen genom det stora antalet återköp
- för år 1974 anges dessa uppgå till en tredjedel av det samma år nytecknade
försäkringsbeloppet. De tänker sig dels att avdraget för anskaffningskostnader
skulle höjas vid uträkning av återköps värdet, dels att storleken på
ackvisitionsersättningen till personal skulle bli beroende av att försäkringen
inte annullerades under ett visst antal år.

Beträffande belåningen av försäkringar tar motionärerna särskilt upp
effekterna av de s. k. livlånen. Dessa innebär för försäkringstagaren att
dennes kostnader är uträknade med hänsyn till skattelättnader på grund av
avdragsrätt för såväl låneränta som viss del av premien. Vidare medverkar
den på försäkringen belöpande återbäringen till att kostnaden för försäkringen
blir låg. De anser att försäkringssumman blir helt fiktiv, då vid
eventuellt dödsfall endast en med lånet reducerad försäkringssumma
utbetalas. Då försäkringssparande! anses vara en sparform som på grund av
sin långsiktiga och trygghetsfrämjande utformning skall premieras av
samhället genom låg beskattning av försäkringsbolagen och avdrag för

1 Riksdagen 1977/78. 17 sami. Nr 29

NU 1977/78:29

2

premiebetalning vid beskattning av försäkringstagare måste, säger motionärerna,
de företeelser kring försäkringar som de har tagit upp analyseras
närmare. Ytterligare en fråga som enligt motionärerna bör undersökas är om
inte den omfattande låneverksamheten och försäkringsbolagens stora kapitalplaceringar
har så stor inverkan på kreditmarknaden att även försäkringsbranschen
borde falla under lagen om kreditpolitiska medel.

Gällande rätt m. m.

Enligt 9 yj lagen (1948:433) om försäkringsrörelse skall för livförsäkring
grunder upprättas beträffande bl. a. beräkning av försäkringspremier och
premiereserv, försäkringstagares rätt till återköp och fribrev, belåning av
försäkringsbrev hos bolaget samt verkan av underlåten premiebetalning.

I 267 § stadgas att grunderna för försäkringstagares rätt till återköp av
fribrev skall ange villkoren för åtnjutande av dylik rätt samt innehålla regler
för beräkning av återköps- och fribrevsvärden.

I 268 § föreskrivs att grunderna för belåning av försäkringsbrev hos
försäkringsbolaget skall ange villkoren för belåning samt innehålla bestämmelser
om lånevärde, räntefot och verkan av underlåten räntebetalning.

Vissa uppgifter om försäkringsbranschen

Enskild försäkring säljs i Sverige av försäkringsbolag som är antingen
aktiebolag eller ömsesidiga bolag. Viss personförsäkring meddelas också av
understödsföreningar.

År 1975 fanns det 648 enskilda försäkringsbolag, av vilka 53 var riksbolag.
Dessa dominerar den enskilda försäkringsmarknaden. Av de 15 riksbolag
som meddelar livförsäkringar var 6 aktiebolag och 9 ömsesidiga bolag.

Den enskilda försäkringsverksamheten omfattar i dag ett stort antal
försäkringsgrenar, vilka kan indelas på olika sätt.

På livförsäkringsområdet skiljer man i lagen (1927:77) om försäkringsavtal
mellan kapital- och livränteförsäkring. Kapitalförsäkringen avser vanligen ett
engångsbelopp, men den kan vara avtalad att utgå i poster. Den skiljer sig då
emellertid från livränteförsäkringen genom att antalet poster är bestämt
medan antalet poster vid livränteförsäkring beror av någons livstid. Inom
livförsäkringsområdet skiljer man vidare mellan å ena sidan riskförsäkringar,
som utfaller endast om dödsfall inträffar inom viss avtalad försäkringstid, och
å andra sidan sparförsäkringar, som utfaller vid den försäkrades död eller när
han uppnår viss ålder.

En annan indelningsgrund inom livförsäkring är den som sammanhänger
med skilda livförsäkringars olika skattemässiga behandling. Jämlikt anvisningarna
till 31 § kommunalskattelagen skall en livförsäkring vara
konstruerad på visst sätt för att anses som pensionsförsäkring i lagens
mening. Avdrag får då göras i självdeklarationen för hela premien för

NU 1977/78:29

3

försäkringen under det att utfallande belopp är skattepliktig inkomst för
mottagaren. Annan försäkring är kapitalförsäkring i kommunalskattelagens
mening (K-försäkring). För sådan försäkring får avdrag för premie ske endast
inom ramen för det s. k. försäkringsavdraget, under det att utfallande belopp
inte inkomstbeskattas.

Förtidsannullering av försäkringar

Annullation av försäkring kan ske på begäran av försäkringstagaren i form
av återköp av försäkring. Förtidsannullation kan även innebära att premieskyldig
försäkring byts ut mot premiefri försäkring (fribrev).

Av försäkringsinspektionens år 1977 utgivna redovisning Enskilda försäkringsanstalter
1975 (SOS) framgår att beståndet av individuell kapitalförsäkring
med sparmoment under år 1975 minskade med 358 milj. kr. på grund av
dödsfall och uppnådd utbetalningsålder samt med 1 306 milj. kr. på grund av
förtidsannullationer. 1 fråga om försäkring med sparmoment har annullationerna
minskat i stort sett alla år utom 1970. Preliminära uppgifter om det
totala förtidsannullerade beloppet tyder på en påtaglig ökning av detta under
1976.

I betänkandet (SOU 1972:29) Konsumentupplysning om försäkringar,
avgivet av statens konsumentråds försäkringsutredning, behandlas bl. a.
vissa problem rörande förtidsannullationer. Utredningen anför bl. a.
följande.

Tidiga annullationer, dvs. annullationer av försäkringar för vilka premier
erlagts för mindre än tre år, är en företeelse som kan tyda på någon form av
missförhållande, och såväl bolag som försäkringstagare har intresse av att
reducera antalet. Hög annullationsnivå medför höga administrationskostnader.
En förtidsannullation kan emellertid vara helt motiverad. Försäkringsbehovet
kan t. ex. ha upphört på grund av ändrade familjeförhållanden. Vissa
förtidsannullationer är således att betrakta som normala.

Ett par undersökningar som utfördes i början av 1960-talet tyder på att
annullationer som sker i samband med nyteckning av försäkring med samma
försäkringstagare då utgjorde mellan 1/4 och 1/5 av de totala förtidsannullationerna.
En väsentlig del av dessa utgjordes av övergång till gruppförsäkringar.
Då gruppförsäkringsbeståndet ökat markant sedan dess är det mycket
sannolikt att denna annullationsorsak under senare år haft stor betydelse för
den totala annullationsnivån.

En del annullationer sker i samband med nyteckning av individuell
försäkring i annat bolag. Undersökningarna tyder dock på att denna del är av
liten omfattning.

En mycket stor del av annullanterna - de nämnda undersökningarna tyder
på 75-80 % - tecknar inte någon ny försäkring. Denna stora andel inbegriper
såväl fall där en förändrad situation gjort försäkringen omotiverad som
sådana fall där ingen avgörande förändring av sådant slag ägt rum. ”För höga

1* Riksdagen 1977/78. 17 sami. Nr 29

NU 1977/78:29

4

premiekostnader” och ”dålig ekonomi” uppgavs som grundläggande annullationsorsaker
i nämnda undersökningar. Antingen fanns det inte utrymme
för premien i hushållets ekonomi eller också utnyttjade man försäkringen
som likviditetsreserv. Annullationer av den senare typen kan vara ett uttryck
för någon form av missförhållande, men kan också innebära ändrade
konsumtionspreferenser hos försäkringstagaren, trots att försäkringsskyddet
i och för sig kan anses ha varit behövligt.

Att försäkringstagaren när som helst under avtalstiden kan annullera sin
försäkring är en fördel i jämförelse med köpeavtal av mera bindande karaktär.
Tidiga återköp av sparlivförsäkringar är dock oekonomiska för
försäkringstagaren, eftersom premien under början av avtalstiden åtgår till att
täcka startkostnaderna för en mera omfattande produkt än den som faktiskt
kommit att utnyttjas. Förlusten blir mindre, om annullationen gäller en
riskförsäkring på samma belopp.

Belåning av livförsäkringar

Livförsäkring som i beskattningshänseende är av kapitalförsäkringstyp
kallas K-försäkring. De premier för K-försäkring som försäkringstagaren
betalar till försäkringsgivaren ingår inte i försäkringstagarens skattepliktiga
förmögenhet enligt förordningen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt.

K-försäkring kan belånas hos försäkringsgivaren inom ramen för sitt
återköpsvärde. Enligt de s. k. grunder som enligt försäkringsrörelselagen
skall finnas för livförsäkringsanstalter medges inte en omedelbar belåning i
anslutning till försäkringens tecknande. Karenstiden är f. n. fem år. Karenstid
för belåning av K-försäkring gäller inte försäkring med försäkringsbelopp
på högst 25 000 kr.

I betänkandet (Ds B 1977:4) Kapitalförsäkring m. m. har livförsäkringsskattekommittén
(LSK) lämnat uppgifter om utvecklingen under senare år av
belåningen av försäkringar hos försäkringsbolaget. Följande tabell visar
lånebelopp mot säkerhet i försäkringsbrev vid utgången av varje år:

Ar	Milj.	kr.	År	Milj. kr.
	nominellt	reellt		nominellt	reellt
1966	645	1 243	1972	764	1 095
1967	654	1 225	1973	799	1 064
1968	664	1 215	1974	843	1 008
1969	689	1 216	1975	883	968
1970	713	1 165	1976	944	944
1971	738	1 123

LSK påpekar att när försäkring belånas skulden är avdragsgill vid
förmögenhetsbeskattningen medan värdet av försäkringen - som utgör
säkerhet för lånet-inte utgör skattepliktig förmögenhetstillgång. Kommittén
finner denna ordning principiellt otillfredsställande. Den erinrar om att
låneräntan är avdragsgill vid inkomsttaxeringen medan försäkringsinnehavet

NU 1977/78:29

5

inte föranleder någon direkt inkomstbeskattning hos försäkringstagaren för
beräknad ränta eller återbäring på försäkringskapitalet. Förmånen av att
försäkringen inte förmögenhetsbeskattas är emellertid, framhåller LSK, lika
stor vare sig försäkringen belånats eller ej.

Av den statistik över belånade försäkringar som har inhämtats från
försäkringsbolagen framgår att ca 85 % av den totala belåningen i bolagen
avser försäkringar med lånebelopp överstigande 25 000 kr. Dessa försäkringar
utgör i sin tur endast drygt 20 % av det totala antalet belånade försäkringar.
Tar man hänsyn till att försäkring enligt försäkringsbolagens grunder ej får
belånas under de första fem åren efter tecknandet och till det förhållandet att
de flesta större försäkringar, särskilt av vissa typer, erfarenhetsmässigt
tecknas i avsikt att de skall belånas efter fem år, torde sannolikt belånade
försäkringar vara dominerande bland de större försäkringarna.

Livförsäkringsskattekommitténs förslag

LSK har i sitt ovannämnda betänkande föreslagit en inkomst- och
förmögenhetsbeskattning av belånade K-försäkringar. Kommittén anför
sammanfattningsvis följande.

Den förmånliga behandling som K-försäkringar sedan gammalt ges i
beskattningshänseende motiveras av en önskan att stimulera försäkringssparande!.
Kommittén anser att sparandet går förlorat i den mån en försäkring
belånas och förordar därför viss förmögenhetsbeskattning av belånade
försäkringar. Eftersom försäkringstagarens premiereserv förräntas hos
försäkringsgivaren även vid belåning anser kommittén vidare att belåningen
också skall föranleda viss inkomstbeskattning.

Vid förmögenhetsbeskattningen skall i första hand lånesumman tas upp
som skattepliktig tillgång. Vid belåning hos försäkringsgivaren är det
tekniska återköpsvärdet lånetak. Har försäkringen inte belånats upp till det
tekniska återköpsvärdet tas alltså endast lånesumman upp som skattepliktig
förmögenhetstillgång. Belånas försäkringen däremot hos annan än försäkringsgivaren
kan den utgöra säkerhet för ett lånebelopp som överstiger det
tekniska återköpsvärdet. Kommittén föreslår att skatteplikten i sådant fall
begränsas till sistnämnda värde. Skatteplikt föreslås inträda när K-försäkring
ensam eller tillsammans med annan sådan försäkring utgör säkerhet för gäld
på sammanlagt mer än tre basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring.

När det gäller inkomstbeskattningen föreslår kommittén likaså att endast
K-försäkringar som belånats för högre belopp än tre basbelopp beskattas.
Också här föreslås en sammanläggningsregel som innebär att skatteplikt
inträder om en eller flera försäkringar utgör säkerhet. Som intäkt tas upp ett
belopp som för helt år motsvarar viss procent av lånesumman. Om det
tekniska återköpsvärdet är lägre än lånesumman skall dock detta ligga till
grund för intäktsberäkningen. Riksskatteverket föreslås årligen fastställa

NU 1977/78:29

6

tillämplig procentsats med ledning av diskontot. 1 underlaget för intäktsberäkningen
skall endast den del av lånesumman respektive det tekniska
återköpsvärdet som överstiger tre basbelopp tas med.

Tre ledamöter har reserverat sig mot kommitténs förslag - bland dem
motionären Grethe Lundblad. Reservanterna anser att inkomst- och förmögenhetsbeskattning
av K-försäkringar inte bör begränsas till enbart belånade
försäkringar utan bör omfatta samtliga K-försäkringar.

Alla K-försäkringar som är återköpsbara utgör, säger reservanterna, en
kapitaltillgång som i likhet med kapitalplaceringar i t. ex. fastigheter eller
obligationer kan frigöras till viss del och intill återköpsvärdet utgör ett direkt
tillgängligt kapital som när som helst kan omsättas i kontanter. Kförsäkringar
har stundom större värdebeständighet än t. ex. sparande i aktier.
Dessa förhållanden - möjlighet att vid behov snabbt frigöra kapital samt viss
värdebeständighet - utgör starka motiv för att alla K-försäkringar av någon
storlek skall förmögenhetsbeskattas. Om en försäkring återköps innefattar
utbetalningen som regel också överränta på de av försäkringsgivaren
placerade medlen.

Reservanterna anser att en beskattning av endast belånade försäkringar
rimmar illa med principen att ett förmögenhetsvärde bör beskattas om det
ensamt eller tillsammans med andra skattepliktiga tillgångar överstiger viss
summa för skattskyldig person, f. n. 200 000 kr. En belånad försäkring
innebär i och för sig inget förmögenhetsvärde inom ramen för lånet, då
lånesumman kan ha förbrukats av försäkringstagaren. Å andra sidan är det
enligt reservanternas mening rimligt att säga sig att mot det vid förmögenhetsbeskattningen
avdragsgilla lånet borde svara en skattepliktig tillgång
avseende försäkringen på minst samma belopp. Det synes ligga i försäkringsbolagens
intresse att genom beskattning begränsa belåning av försäkringar.
Från skattemässig synpunkt är det av intresse att förmögenhetstillgångar i
försäkringar beskattas.

Reservanterna hävdar att mycket talar för att skattefriheten för Kförsäkringar
som förmögenhet betraktade har ökat intresset för denna form
av kapitalplacering. Dessa har också visat sig ge god vinst på insatt kapital i
form av återbäring. Reservanterna anser dock att av praktiska skäl det belopp
för K-försäkring, som skall upptas som skattepliktig förmögenhet, bör
begränsas till den del av det sammanlagda tekniska återköpsvärdet för Kförsäkringar
tillhöriga en skattskyldig som överstiger två basbelopp. För 1973
hade 95 % av alla pensions- och K-försäkringar med sparmoment försäkringssummor
över 10 000 kr., 66 % försäkringssummor över 20 000 kr. men
endast 45 % försäkringssummor över 30 000 kr. Det tekniska återköpsvärdet
uppgår självfallet bara till viss del av försäkringssumman i flertalet fall.

Försäkringar med en belåning som från början har planerats för betalning
av premierna-s. k. livlån -är enligt reservanternas meningen företeelse som
icke motsvarar det normala syftet med försäkring, nämligen att skapa en form
av trygghet genom sparande. Dessa försäkringar bör kunna begränsas eller

NU 1977/78:29

7

helt utgå ur försäkringssortimentet genom åtgärder av försäkringsbranschen.
Skattesanktioner bör inte vara nödvändiga för att lösa detta speciella
problem.

Pågående utredningsarbete

Försäkringsrättskommittén(Ju 1974:09; ordförande: professor Jan Hellner)
har i uppdrag att göra en översyn av försäkringsavtalslagen m. m. De mycket
omfattande direktiv som kommittén har fått berör inte närmare de frågor som
aktualiseras i motionen.

Enligt direktiven är de sakkunniga oförhindrade att utöver vad som särskilt
angivits ta upp de regler i försäkringsavtalslagen som de finner böra
diskuteras. Det framhålls att de sakkunniga inte bör behandla lagen om
försäkringsrörelse i vidare mån än som krävs till följd av de ändringar som de
sakkunniga föreslår beträffande försäkringsavtalslagen. Sådana följdändringar
torde i huvudsak bli aktuella endast när det gäller tillsynsmyndighetens
kontroll av försäkringsvillkor. I övrigt bör sålunda lagen om försäkringsrörelse
lämnas utanför det nu aktuella utredningsarbetet.

Konsumentverkets kontaktorgan för försäkringsfrågor

Konsumentverket har år 1975 inrättat ett kontaktorgan för försäkringsfrågor
med representanter för verket, försäkringsbranschen och försäkringsinspektionen.
Detta kontaktorgan har till uppgift att lämna synpunkter på och
främja genomförandet av åtgärder som konsumentverket föreslår på försäkringsområdet.
Vidare har kontaktorganet att avhandla produktutformning,
skadereglering, information och de frågor i övrigt som aktualiseras av
kontaktorganets verksamhet på försäkringsområdet.

Utskottet

I motionen 1976/77:1250 påtalas vissa nackdelar som nu gällande bestämmelser
om försäkringstagares rätt att belåna och återköpa livförsäkring har
fört med sig. Motionärerna föreslår att villkoren för belåning och återköp av
enskild försäkring skall bli föremål för utredning.

1 lagen (1948:433) om försäkringsrörelse stadgas att för livförsäkring
grunder skall upprättas beträffande bl. a. försäkringstagares rätt till återköp
och fribrev, belåning av försäkringsbrev hos bolaget samt verkan av
underlåten premiebetalning. Grunderna skall innehålla villkor för åtnjutande
av rätt till återköp och fribrev samt regler för beräkning av återköp och
fribrevsvärde. De skall vidare ange villkoren för belåning och bestämmelser
om bl. a. lånevärde och räntefot. Försäkringsinspektionen utövar en fortlöpande
tillsyn över försäkringsbolagens verksamhet.

Livförsäkring kan - efter en karenstid på fem år - belånas hos försäkrings -

NU 1977/78:29

8

givaren inom ramen för sitt återköpsvärde. För belåning av försäkring vars
belopp uppgår till högst 25 000 kr. finns ingen karenstid föreskriven.
Belåningen av livförsäkringar uppgick år 1976 till ca 940 milj. kr.

I fråga om belåning av försäkringar vänder sig motionärerna särskilt mot de
slag av försäkringar där kostnaderna är uträknade med hänsyn till skattelättnader
som följer av att avdrag får göras för låneräntan och viss del av premien.
De påpekar att den verkliga kontantinsatsen blir en mindre del av premieinsatsen
eftersom premiebetalningen sker genom att lånet på livförsäkringen
varje år ökar med premiesumman.

Som framgår av redovisningen i det föregående har livförsäkringsskattekommittén
i sitt nyligen framlagda betänkande (Ds B 1977:4) Kapitalförsäkring
m. m. föreslagit en inkomst- och förmögenhetsbeskattning av belånade
kapital försäkringar.

Kommittén påpekar att när försäkring belånas skulden är avdragsgill vid
förmögenhetsbeskattningen medan värdet av försäkringen - som utgör
säkerhet för lånet - inte utgör skattepliktig förmögenhetstillgång. Av den
statistik över belånade försäkringar som redovisas i betänkandet framgår att
ca 85 % av den totala belåningen av försäkringar i försäkringsbolagen avser
försäkringar med lånebelopp över 25 000 kr. Dessa försäkringar utgör endast
ca 20 % av det totala antalet belånade försäkringar.

Mot denna bakgrund anser utskottet i likhet med motionärerna att den
nuvarande ordningen är principiellt otillfredsställande och att en översyn av
reglerna för belåning av livförsäkring är motiverad. Livförsäkringsskattekommitténs
förslag syftar till att man skall komma till rätta med vissa av de
nuvarande missförhållandena. Förslaget remissbehandlas f. n. Utskottet
föreslår därför inte nu någon åtgärd från riksdagens sida.

Beträffande förtidsannullationen av livförsäkringar påpekar motionärerna
att kostnaderna för dessa kommer att få bäras av hela försäkringstagarkollektivet,
eftersom försäkringsberäkningen bygger på ett kollektivt ansvarstagande.
Det totala beloppet för förtidsannullerade livförsäkringar uppgick år
1975 till 1 306 milj. kr. En förtidsannullation kan, påpekas i betänkandet
(SOU 1972:29) Konsumentupplysning om försäkringar, tyda på någon form
av missförhållande. Såväl bolag som försäkringstagare har intresse av att
antalet förtidsannullationer reduceras. En förtidsannullation kan emellertid,
framhålls det, vara helt motiverad, t. ex. genom ändrade familjeförhållanden.
Försäkringstagares möjligheter att när som helst under försäkringstiden
annullera sin försäkring är, sägs det vidare, en fördel i jämförelse med
köpeavtal av mera bindande karaktär.

Konsumentverket har år 1975 inrättat ett särskilt kontaktorgan för
försäkringsfrågor. I detta ingår representanter för verket, försäkringsbolagen
och försäkringsinspektionen. Kontaktorganet har bl. a. till uppgift att dryfta
produktutformning, skaderegler, information och övriga frågor som aktualiseras
av dess verksamhet. Utskottet finner att frågan om villkor för återköp av
livförsäkring i första hand bör kunna tas upp av detta kontaktorgan.

NU 1977/78:29

9

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionen 1976/77:1250.

Stockholm den 1 december 1977

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Bengt Sjönell (c). Erik Hovhammar (m),
Hugo Bengtsson (s), Fritz Börjesson (c), Arne Blomkvist (s), Sven Andersson i
Örebro (fp). Nils Erik Wååg (s), Ingvar Carlsson (s), Lilly Hansson (s), KarlAnders
Petersson (c), Ingegärd Oskarsson (c), Sten Svensson (m), Rune
Jonsson i Husum (s) och Olle Wästberg i Stockholm (fp).