NU 1977/78:23

Näringsutskottets betänkande
1977/78:23

med anledning av motion om inrättande av en central myndighet för
kontroll av bevakningsföretagen

Ärendet

I motionen 1976/77:877 av Maj Britt Theorin m. fl. (s) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär

1. att en utredning tillsätts med uppgift att föreslå inrättandet av en ny
central myndighet - bevakningsinspektionen - för tillsynen av bevakningsföretagen,

2. att ifrågavarande myndighet blir central myndighet för nuvarande
civilförsvars polisen,

3. att ifrågavarande myndighet får till uppgift att verkställa opartiska
utredningar vid påstådda brott, begångna av polismän i tjänsten.

Motionen

Bevakningssektom är under stark expansion och byggs ut både tekniskt
och personellt, säger motionärerna. Beväpnade enheter av den storleksordning
det här är fråga om skulle, fortsätter de, om de hamnade i orätta händer
dels kunna utgöra ett allvarligt hot mot demokratin, dels kunna användas i
kriminellt syfte. Länsstyrelserna har, menar motionärerna, små möjligheter
att effektivt utöva den föreskrivna kontrollen av bevakningsföretagen. Det är
emellertid en angelägen uppgift för samhället att snarast effektivisera
tillsynen över ”dessa beväpnade, och i vissa fall tekniskt välutrustade, privata
polisenheter”. Som principer för tillsynen anger motionärerna statlig representation
i bevakningsföretagens styrelser, personkontroll enligt nu gällande
bestämmelser, företagsinspektioner, fortlöpande kontroller av fältarbetet,
centralt utfärdade anvisningar för obligatorisk väktarutbildning, utbildningsinspektioner
eller statligt administrerad utbildning samt centralt upprättad
normalväktarinstruktion. För att erforderlig samordning och effektivitet skall
åstadkommas bör, anser motionärerna, huvudansvaret för tillsynen läggas på
en central myndighet, dock icke rikspolisstyrelsen.

Genom överflyttning av det centrala ansvaret för civilförsvarspolisen -vars omfattning och uppgifter behandlas - från civilförsvarsstyrelsen till den
föreslagna bevakningsinspektionen skulle, säger motionärerna vidare, civilförsvarsstyrelsens
status som ett rent humanitärt organ markeras. Civilförsvarspolisen
skulle vid en sådan organisation lämpligen kallas för bevakningskåren.

För att allmänhetens förtroende för rättsväsendet skall bibehållas bör,
anför motionärerna till sist, utredningar med anledning av påstådda brott,

1 Riksdagen 1977/78. 17 sami. Nr 23

NU 1977/78:23

begångna av polismän i tjänsten, om möjligt utföras av en opartisk myndighet
och inte verkställas internt inom polisväsendet.

Bevakningsföretagen

Bestämmelser om auktorisation och tillsyn m. m.

Enligt lagen (1974:191) om bevakningsföretag är auktorisation obligatorisk
för alla som yrkesmässigt ägnar sig åt att utföra bevakningsuppgifter åt andra.
Undantagna är statliga och kommunala myndigheter. Frågan om auktorisation
prövas av länsstyrelsen i det län där företagets ledning har sitt säte.
Länsstyrelsen skall vid prövningen inhämta rikspolisstyrelsens yttrande i
ärendet. I lagen stadgas att auktorisation får beviljas endast om verksamheten
kan antas bli bedriven på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt. Särskilt skall
beaktas att bevakningsföretaget har lämplig organisation och planläggning av
sin verksamhet. All personal hos auktoriserat bevakningsföretag, liksom
även föreståndare och styrelseledamöter, skall ha godkänts vid prövning med
avseende på laglydnad, medborgerlig pålitlighet och lämplighet i övrigt.
Tillsynen över de auktoriserade bevakningsföretagen utövas av länsstyrelserna.
1 bevakningsföretagskungörelsen (1974:462) finns tillämpningsföreskrifter
för förfarandet vid auktorisation av bevakningsföretag och för
godkännande av personal och styrelseledamöter i bevakningsföretag.

Närmare föreskrifter om utbildningen av väktare samt om väktares
uniform och utrustning m. m. utfärdas av rikspolisstyrelsen efter samråd
med berörda arbetsmarknads- och branschorganisationer. Efter sådant
samråd har rikspolisstyrelsen den 1 oktober 1974 utfärdat provisoriska
föreskrifter för utbildning av väktare m. m. Dessa föreskrifter förutsätter för
både hel- och deltidsanställd personal en grundutbildning som omfattar dels
en introduktionskurs, dels undervisning i ämnena allmän väktarkunskap,
brandförsvar, väktartjänst och skyddstjänst samt kunskapsprov i anslutning
till utbildningen. Härtill kommer praktisk yrkesträning. Grundutbildningen
omfattar sammanlagt 217 timmar. För särskilda bevakningsuppgifter förutsätts
specialutbildning, t. ex. hundförarutbildning.

I förordningen (1975:874) om anordnande av bevakning föreskrivs för ett
antal angivna statliga myndigheter med underlydande organ att de skall
anlita det statliga företaget Allmänna Bevaknings AB (ABAB) för bevakning
av anläggningar som är betydelsefulla från totalförsvarssynpunkt.

I 90 § polisinstruktionen (1972:511) finns bestämmelser om förordnande
för ordningsvakt. Sådant förordnande avser person som skall utföra polisbevakning
utan att vara anställd inom polisväsendet. Det meddelas av
rikspolisstyrelsen om bevakningen berör flera län, av länsstyrelsen om
bevakningen berör flera polisdistrikt inom länet och av polisstyrelsen i annat
fall. Förordnandet skall ange verksamhetens art och omfattning och
innehålla uppgift om den som skall utöva förmanskap över ordningsvakten.

NU 1977/78:23

Enligt 15 § polisinstruktionen gäller vissa av instruktionens bestämmelser
om polismans allmänna åligganden m. m. i tillämpliga delar även för
ordningsvakt.

Uppgifter om företagen

I Sverige finns enligt tillgängliga uppgifter ca 90 auktoriserade bevakningsföretag.
Mer än hälften av dessa har 25 eller färre anställda. De två största
företagen är Bevaknings AB Securitas och Allmänna Bevaknings AB
(ABAB), vilka svarar för resp. ca 60 % och ca 15 % av marknaden. Övriga
företag är relativt små och har i de flesta fall lokalt begränsat verksamhetsområde.
Bland de uppdrag som bevakningsföretagen brukar åta sig kan
nämnas bevakning av fastigheter, byggnadsplatser, anläggningar och fartyg
samt övervakning av kunder i varuhus och butiker.

Bevaknings AB Securitas, som har sitt säte i Malmö men huvudkontor i
Stockholm, är dotterbolag till Securitas International AB. Detta är ett
familjeföretag som har blivit Europas största bevakningsföretag och bedriver
en multinationell verksamhet. Det har tio dotterbolag i Sverige - av vilka fem
bedriver bevakningsverksamhet - och 19 i andra länder, bl. a. Norge,
Storbritannien, Holland, Belgien, Frankrike, Portugal och Iran. Totala antalet
anställda är ca 20 000. Utöver bevakningsverksamheten bedrivs tillverkning
och utveckling av olika hjälpmedel för bevakningsuppgifter, t. ex. TVkameror,
automatiska larmsystem och automatiska personkontroller.
Antalet anställda vid Bevaknings AB Securitas - vilket åsyftas när Securitas
nämns i det följande - är ca 6 500. Securitas bedriver verksamhet på ca 180
orter över hela landet. Verksamheten är uppdelad på två regioner med
regionkontor i Stockholm och Malmö. Bevakningsuppdragen fördelade sig år
1976 med 83 % i enskild tjänst och 17 96 i offentlig tjänst.

AB AB bildades år 1964. Staten är genom Statsföretag AB ensam aktieägare
i bolaget. Enligt bolagsordningen, som har godkänts av Kungl. Maj:t, skall
bolaget svara för att dess personal får erforderlig utbildning och att
bevakningsanordningarna håller erforderlig standard. ABAB har omkring
1 200 anställda. Företagets kundkrets består såväl av statliga myndigheter
och företag som av privata uppdragsgivare. Ca 60 96 av verksamheten avser
bevakningstjänster inom totalförsvaret. ABAB har enheter i Stockholm,
Göteborg, Malmö, Karlstad och Linköping. Ett dotterbolag är Skyddsbevakning
i Södertälje AB.

Ordningsvaktsförordnande (se ovan s. 2) innehades år 1975 av ca 2 000
väktare, av vilka ca hälften var anställda hos ABAB. Rikspolisstyrelsen
betalade budgetåret 1976/77 ca 25 milj. kr. till ABAB för ambassad-och
tunnelbanebevakning. Av Securitas' totala verksamhet avsåg 3,4 96
ordningshållning, till något mer än hälften - 1,9 96 - fullgjord av personal
med ordningsvaktsförordnande. En del mindre företag har mer än hälften av
sin verksamhet inriktad på ordningshållning.

1* Riksdagen 1977/78. 17 sami. Nr 23

NU 1977/78:23

Pågående utredningar

Väktarutbildningsutredningen (Ju 1975:05; utredare: riksdagsman Paul
Jansson) har till huvuduppgift att lägga fram förslag till en utformning av
utbildningen som är ägnad att göra väktarpersonalen väl skickad att utföra
uppdrag av sådant slag som normalt brukar anförtros bevakningsföretag.
Därvid skall frågan om gränsdragningen mellan bevakningsföretagens
verksamhet och sådana arbetsuppgifter som ankommer på polisväsendet
uppmärksammas särskilt. Vid utformningen av förslaget skall hänsyn tas till
dels de allmänna intressen som gör sig gällande i detta sammanhang, dels de
önskemål som kan ställas upp från företagens och deras kunders sida. Av
särskild vikt anges vara att utbildningsfrågan får en lösning som tillgodoser
befogade krav från de anställdas sida.

Enligt tilläggsdirektiv som lämnades i april 1977 ingår i uppdraget att
närmare utreda förutsättningarna för att samhället svarar för väktarutbildningen
i större utsträckning än som förutsattes i de ursprungliga direktiven.
Utredaren skall därvid i första hand pröva möjligheten av att utbildningen
organiseras inom ramen för gymnasieskolan med kommun som huvudman.

Ordningsvaktsutredningen(Ju 1974:15; utredare: riksdagsman Åke Wictorsson)
har i uppdrag att göra en översyn av bestämmelserna om ordningsvakter
(se ovan s. 2). Med ordningsvaktsförordnande följer i allmänhet vissa
särskilda befogenheter. Förordnanden har, utom för bevakning vid offentliga
tillställningar, givits för en mängd andra bevakningsuppgifter av skiftande
karaktär. Antalet personer med förordnande som ordningsvakt uppgick 1974
enligt rikspolisstyrelsens beräkningar till omkring 10 000. I direktiven för
ordningsvaktsutredningen erinrar justitieminister Geijer om att han i
propositionen (1974:39) med förslag till lag om bevakningsföretag uttalade att
det borde kunna förväntas att det i fortsättningen skulle bli mindre vanligt än
dittills att väktare förordnades till ordningsvakt. Utredningen skall bl. a. ta
ställning till det allmänna behovet av samt de principiella och praktiska
aspekterna på en ordning som innebär att personer som inte är polismän
åläggs att utföra vissa polisiära uppgifter.

Båda utredningarna beräknas bli avslutade under år 1978.

Aktuell debatt

Bevakningsföretagens roll i samhället har under de senaste åren i olika
sammanhang tagits upp i den allmänna debatten. Ett uppmärksammat
angrepp mot bevakningsföretagen, särskilt Securitas, är författaren Bengt
Jahnssons bok ”Divina Justitia. En aktuell pamflett om aktuella problem”,
utgiven i oktober 1976. Jahnsson beskriver vissa fall där han hävdar att
väktare har begått övergrepp. Han berör också vissa konstaterade fall av
brottslighet inom väktarkåren. Han anser att de dömande myndigheterna

NU 1977/78:23

intar en överslätande attityd gentemot väktarnas övergrepp. Mellan vaktbolagen
och polisen sägs råda en oacceptabel vänskapsinfiltration. Väktarutbildningen
och användningen av tillfälligt anställd personal för väktaruppgifter
kritiseras. Det är tid att diskutera vaktbolagen på allvar och sätta in dem
i deras sociala sammanhang, säger Jahnsson. Han begär att väktarna skall få
en effektiv utbildning i statlig regi, att vaktbolagen skall kontrolleras hårdare
och att en allmänhetens vaktombudsman skall införas.

Nuvarande tillsynsverksamhet

Länsstyrelsen i Malmöhus län har i augusti och september 1977 anordnat
tre regionala möten, vart och ett omfattande en hel dag, för information om
tillsyn över Bevaknings ABSecuritas m. m. Däri har deltagit bl. a. företrädare
för länsstyrelserna, för polisstyrelserna i de största kommunerna och för de
fackliga organisationer som de anställda vid bevakningsföretagen är anslutna
till, totalt över 100 personer. Vid mötena har bl. a. lämnats detaljerade
anvisningar för den fortsatta tillsynsverksamheten.

Inspektioner och stickprovskontroller ingår i tillsynsverksamheten. Inom
länsstyrelsen har också utarbetats en utförlig promemoria angående inspektion
av auktoriserat bevakningsföretag. Företagen åläggs att inkomma med
redogörelser för sin verksamhet. Inspektion bör enligt promemorian företas
med utgångspunkt i företagets svar på åläggandet och utgöra en kontroll och
komplettering av svaret. Inspektionen bör inledas eller avslutas med ett
sammanträde med företagets ledning och representanter för personalen.
Företrädare för facklig sammanslutning hos företaget bör lämnas tillfälle att
ge sina synpunkter på de anställdas förhållanden inom företaget. Protokoll
skall föras över förrättningen och bör avslutas med ett slutomdöme över vad
som framkommit vid inspektionen.

När det gäller kontrollens allmänna syfte hänvisas i promemorian till
förarbetena till lagen om bevakningsföretag. Därav framgår att tillsynen över
ett bevakningsföretag ytterst skall avse att kontrollera att företaget alltjämt
uppfyller de krav som utgör en förutsättning för auktorisationen. I kravet på
att verksamheten kan förväntas bli bedriven på ett sakkunnigt och omdömesgillt
sätt ligger bl. a. att bestämmelserna i lagen om bevakningsföretag
och i bevakningsföretagskungörelsen samt föreskrifter som har meddelats
med stöd av dessa författningar måste efterlevas.

Därefter lämnar promemorian ingående anvisningar om kontroll avseende
organisation och verksamhetsplanläggning, personal, verksamhetsformer,
utbildning och utrustning.

Som underlag för kontrollen har inom länsstyrelsen i Malmöhus län vidare
länsvis utarbetats sammanställningar av information om Securitas.

I skrivelse till samtliga länsstyrelser den 9 september 1977 har länsstyrelsen
i Malmöhus län med åberopande av 8 § lagen om bevakningsföretag

NU 1977/78:23

hemställt om biträde med tillsynen över Securitas, avseende samtliga
Securitas’ distrikt och enheter i länet.

Tidigare riksdagsbehandling av frågor om bevakningsföretagen

I en motion år 1976 begärdes initiativ till ett förstatligande av de privata
bevakningsföretagen. Motionen avstyrktes av näringsutskottet (NU 1975/
76:30) - med reservation av vänsterpartiet kommunisternas representant -och avslogs av riksdagen. Utskottets motivering var följande:

Utskottet finner det vara angeläget att det allmänna har en tillfredsställande
insyn i och kontroll över bevakningsföretagens verksamhet. Det
auktorisationssystem som nu tillämpas syftar härtill. Arbetet inom de två
utredningar som f. n. är sysselsatta med att belysa utbildnings- och gränsdragningsproblem
på det område som aktualiseras i motionen kan väntas
utmynna i förslag om ytterligare åtgärder i samma syfte. Ett initiativ till
förstatligande av de privata bevakningsföretagen är enligt utskottets mening
inte påkallat.

Justitieminister Romanus besvarade den 8 november 1976(RD 1976/77:21
s. 20) en interpellation (1976/77:3) av Per Gahrton (fp) rörande bevakningsföretagen.
1 interpellationen frågades vilka åtgärder regeringen ämnade vidta
för att bättre klargöra väktarnas roll i samhällets kontrollpolitik. På framför
allt tre punkter hade frågetecken rests, anförde interpellanten. Är väktarnas
utbildning tillräcklig för de ofta mycket grannlaga uppgifterna? Är samhällskontrollen
över bevakningsföretagen och väktarna tillfredsställande? 1 vilken
utsträckning är det över huvud taget principiellt rimligt att privata bevakningsföretag
fullgör samhälleliga polisiära funktioner? Justitieministern
erinrade om gällande lagstiftning och om de båda pågående utredningarna.
Avslutningsvis anförde han:

1974 års lag om bevakningsföretag bygger på uppfattningen att man inte
skall ge bevakningsföretagen uppgifter som i första hand bör ankomma på
något samhälleligt organ, främst polisväsendet. Jag har samma uppfattning.
Det finns anledning återkomma till gränsdragningen mellan bevakningsföretagens
verksamhet och polisens uppgifter när ställning tas till de nyss
nämnda utredningarnas förslag.

I debatten sade justitieministern bl. a. att han gärna ville vitsorda att det
uppkommer åtskilliga principiella frågor när det gäller att bedöma vaktbolagens
verksamhet. Han underströk särskilt att det ingår i väktarutbildningsutredningens
uppdrag att göra en närmare kartläggning av omfattningen och
frekvensen av olika förekommande typer av bevakningsuppdrag. Justitieministern
betecknade det som angeläget att se efter i vad mån bevakningsföretagen
under senare tid kommit att ägna sig åt uppgifter av annat slag än som
tidigare hört till deras normala verksamhetsområde och att söka få en
uppfattning om den framtida utvecklingen för branschen.

NU 1977/78:23

Civilförsvarets ordnings- och bevakningstjänst

Organisation m. m.

Den s. k. ordningstjänsten inom det allmänna civilförsvaret inrättades år
1944. Personalen inom denna hade till uppgift att under beredskap upprätthålla
ordning i skyddsrum och svara för ordningen i samband med
civilförsvarsverksamhet. År 1948 övertog civilförsvaret de bevakningsuppgifter
som tidigare hade legat på den s. k. landstormen. Ordningstjänsten
ombildades då till ordnings- och bevakningstjänst och organiserades i
bevakningskåren. Denna utrustades med lätta vapen (kulsprutegevär, handgranater
och minor). Personalen fick ställning som krigsmän och kom att
tillhöra både civilförsvaret och försvarsmakten. Personalstyrkan i det
allmänna civilförsvarets bevakningskår uppgår f. n. till 32 000 man, varav
12 000 i ordningsenhetema och 20 000 i bevakningsenheterna.

Inom större eller annars betydelsefulla företag organiseras inom verkskyddets
ram en bevakningstjänst för att skydda företagen mot spioneri och
sabotage. Redan för fredsförhållanden ordnar vissa företag bevakning mot
inbrott och skadegörelse genom egen personal eller vaktbolag. Denna
fredsmässiga organisation ingår under beredskap - där så är möjligt - i
verkskyddet eller samordnas med detta. Personalstyrkan i företagens bevakningsverkskydd
uppgår till ca 5 000 man. Vissa statliga verk organiserar som
en del av sitt civilförsvar en bevakningstjänst av samma slag som företagen.
Detta har emellertid skett i begränsad omfattning. Personalstyrkan uppgår
sålunda i dag till ett 30-tal man.

Civilförsvarsstyrelsen hemställde år 1951 att bevakningskårens uppgifter
skulle överföras till polisväsendet. Statsmakterna har därefter vid skilda
tillfällen uttalat sig i princip för att civilförsvaret inte längre skall svara för
sådana uppgifter. Förslag av den innebörden har även förts fram av olika
utredningar, senast av 1974 års försvarsutredning i betänkandet (SOU 1976:5)
Säkerhetspolitik och totalförsvar.

Pågående utredning

Försvarsministern har nyligen tillkallat en särskild utredare (generallöjtnant
Carl-Erik Almgren; Fö 1977:04) för att utreda frågan om överföring av
civilförsvarets ordnings- och bevakningsuppgifter till andra myndigheter. I
direktiven (Dir. 1977:61) uttalas att det råder allmän enighet om att
civilförsvaret inte bör svara för sådana ordnings- och bevakningsuppgifter
som kräver beväpnad personal. Bevakningskårens uppgifter skall delas upp
på civilförsvaret, polisväsendet och försvarsmakten. Sådan verksamhet som
är att hänföra till upprätthållande av allmän ordning eller till allmän
trafikreglering skall i princip åligga polisen. Bevakningsuppgifterna bedöms i
sin helhet kunna överföras till försvarsmakten. De uppgifter som blir kvar hos
civilförsvaret kommer att vara relativt enkla. Det gäller huvudsakligen att i

NU 1977/78:23

samband med den skadeavhjälpande verksamheten anvisa uppställningsplatser
för fordon samt att svara för intern ordningshållning i skyddsrum och
anläggningar. Det skall undersökas i vilken omfattning personal i andra kårer
inom civilförsvaret kan medverka i sådan verksamhet.

Handläggning av anmälningar mot polismän för brott i tjänsten

Nuvarande förhållanden

I landet finns f. n. ca 15 000 tjänster för polispersonal. Varje år förekommer
flera hundra anmälningar mot polismän för brott eller förseelse i tjänsten. År
1973 uppgick antalet ärenden av detta slag till 609. Rutinerna för handläggning
av sådana ärenden skiftar avsevärt dels mellan storstädernas polisdistrikt
och länen, dels mellan storstäderna och länen inbördes. Olikheterna
hänför sig till frågan om åklagarinträde, till frågan om vem som inom polisen
skall leda utredningarna när ledningen ej har lämnats till åklagare och till
frågan om valet av utredningspersonal (förhörsledare). En del varianter
brukar tas till intäkt för kritik om bristande objektivitet.

Tidigare utredning

I betänkandet (SOU 1975:20) ”Särskilda regler för handläggning av
anmälan mot polisman” har utredningen om förfarandet vid brott eller
förseelse i tjänsten av anställda inom polisväsendet diskuterat olika möjligheter
till ändring av nuvarande handläggningsrutiner. Enligt direktiven
skulle den dels försöka finna en lösning innebärande att utredningarna utförs
under inseende av personer som är helt fristående från polisväsendet, dels
skapa enhetliga regler för åklagarinträdet vid förundersökning.

I betänkandet avvisades tanken på att inrätta ett nytt från åklagare och polis
fristående utredningsorgan. I stället framlades förslag om åklagares befattning
med alla ärenden, om ledningen av utredningarna, om särskilda enheter
inom polisen för dessa utredningar och om insyn från allmänhetens sida i
handläggningen av utredningarna. De särskilda enheterna skulle - med
hänsyn till att ca två tredjedelar av alla anmälningar hänför sig till
storstadsdistrikten och till Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och
Bohus län - bli underställda polisstyrelserna i Stockholms, Malmö och
Göteborgs polisdistrikt.

Betänkandet, som har remissbehandlats, har inte lagts till grund för någon
reform.

Utredning om förfarandet i vissa disciplinärenden m. m.

Frågan om handläggning av anmälningar mot polismän för brott i tjänsten
skall på nytt prövas av en kommitté med parlamentarisk förankring, tillkallad
av justitieminister Romanus enligt bemyndigande som regeringen har

NU 1977/78:23

lämnat i november 1977. Kommitténs uppgift blir att mot bakgrund av
ämbetsansvarsreformen (prop. 1975:78) och lagen (1976:600) om offentlig
anställning (ändrad 1977:533) utreda förfarandet i vissa disciplinärenden
m. m. I direktiven refereras innehållet i det ovan redovisade betänkandet år
1975 om handläggning av anmälan mot polisman. Justitieministern hänvisar
till remisskritiken och finnér att frågan inte kan lösas enbart på grundval av
detta betänkande. Det obligatoriska åklagarinträde som föreslogs av den förra
utredningen anses emellertid kunna godtas. Kommittén skall särskilt studera
frågan om vem som skall vara undersökningsledare vid disciplinutredningar
om externa tjänsteförseelser. Den skall överväga möjligheten av att åklagaren
blir föredragande inför disciplinmyndigheten. Den skall vidare försöka skapa
en ordning som innebär att de aktuella utredningarna - eller vissa av dem -skall utföras av personer som är fristående från polisen. I detta sammanhang
pekas på möjligheten att inrätta särskilda utredningssektioner vid vissa
länsstyrelser. Som komplement till ett fullständigt förslag om en utredningsorganisation
utom polisväsendet skall kommittén utveckla vilka åtgärder
som kan vidtas för att stärka allmänhetens förtroende för en ordning med
poliser som förhörspersonal. Om den stannar för en sådan lösning bör den
överväga frågan om inrättande av ett särskilt kontrollorgan som är fristående
från polisen. Ett sådant organ skulle kunna vara en egen myndighet eller
knytas till någon redan existerande myndighet, t. ex. justitiekanslem.
Oavsett vilken lösning som väljs bör ett lekmannainflytande över kontrollförfarandet
säkras.

Utskottet

Bevakningsföretagen - bland vilka Bevaknings AB Securitas är dominerande
- har blivit föremål för omfattande och kritisk uppmärksamhet. En
väsentlig reform vidtogs för några år sedan då lagen (1974:191) om
bevakningsföretag infördes. Enligt denna lag får endast företag med statlig
auktorisation utföra bevakningsuppgifter åt andra. Auktorisationsfrågorna
handhas av länsstyrelserna. Dessa skall också utöva tillsyn över de auktoriserade
företagen.

I motionen begärs utredning om inrättande av en ny central myndighet,
bevakningsinspektionen, för tillsyn över bevakningsföretagen. I särskilda
yrkanden anger motionärerna ytterligare två uppgifter för det nya organet: att
vara central myndighet för nuvarande civilförsvarspolisen och att svara för
utredningar när polismän anmälts för brott i tjänsten.

Frågorna om civilförsvarspolisens organisation och om handläggning av
anmälningar mot polismän hör till andra utskotts ämnesområden. Näringsutskottet
konstaterar att båda frågorna nu - som har redovisats i det
föregående (s. 7) - är under utredning och att utredningsdirektiven i båda
fallen tycks i väsentlig mån tillgodose motionärernas synpunkter. Efter detta

NU 1977/78:23

konstaterande inriktar utskottet sin behandling av ärendet på motionärernas
huvudyrkande.

Två utredningar rörande bevakningsföretagen pågår. Väktarutbildningsutredningen
(Ju 1975:05) skall bl. a. uppmärksamma frågan om gränsdragningen
mellan bevakningsföretagens och polisens arbetsuppgifter. Det kan
noteras att den i år av justitieminister Romanus har fått tilläggsdirektiv enligt
vilka den skall utreda förutsättningarna för att samhället övertar huvudansvaret
för väktarutbildningen. Ordningsvaktsutredningen (Ju 1974:15)
sysslar bl. a. med de principiella och praktiska aspekterna på att väktare m. fl.
får ordningsvaktsförordnande och sålunda kan ta på sig vissa polisiära
uppgifter. När utredningarnas betänkanden föreligger, vilket beräknas bli år
1978, kommer statsmakterna att ha ett väsentligt förbättrat underlag för
åtgärder beträffande bevakningsföretagen.

I fråga om tillsynen över bevakningsföretagen har ett viktigt initiativ i år
tagits av länsstyrelsen i Malmöhus län, som har huvudansvaret för tillsynen
över Bevaknings AB Securitas. Såsom framgår av redogörelsen i det
föregående (s. 5) har länsstyrelsen lagt upp ett detaljerat program för en aktiv
tillsyn över och kontroll av Securitas - och samtidigt givetvis även de övriga,
mindre bevakningsföretagen. Länsstyrelserna i hela landet har engagerats i
tillsynen över Securitas. Välbesökta informationsmöten för berörda myndigheter
har anordnats, och ingående skriftliga anvisningar har lämnats. En
avsevärd effektivisering av tillsynen tycks alltså äga rum, och det är en
myndighet, låt vara inte central, som har tagit ledningen. Det synes naturligt
att resultat av dessa insatser avvaktas innan nya organisatoriska åtgärder i
fråga om tillsynsverksamheten övervägs.

Med hänvisning till vad här sagts avstyrker utskottet motionärernas
förslag.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1976/77:877.

Stockholm den 1 december 1977

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s). Bengt Sjönell (c). Erik Hovhammar (m),
Hugo Bengtsson (s), Fritz Börjesson (c), Arne Blomkvist (s), Sven Andersson i
Örebro (fp), Nils Erik Wååg (s), Ingvar Carlsson (s), Lilly Hansson (s), KarlAnders
Petersson (c), Ingegärd Oskarsson (c), Sten Svensson (m), Rune
Jonsson i Husum (s) och Olle Wästberg i Stockholm (fp).