NU 1977/78:22
Näringsutskottets betänkande
1977/78:22
med anledning av motion om ett statligt aluminiumverk i Jokkmokk
Ärendet
I
motionen 1976/77:215 av Alf Lövenborg (vpk) och Eivor Marklund (vpk)
hemställs att riksdagen
1. hos regeringen hemställer om skyndsam utredning av frågan om ett
statligt aluminiumverk i Jokkmokks kommun och att denna utredning
grundas på en samhällsekonomisk totalkalkyl,
2. uttalar att vid planeringen av det föreslagna aluminiumsmältverket
sådana åtgärder måste vidtas att ingen negativ miljöpåverkan får ske.
Motionen
Motionärerna erinrar om att statens industriverk år 1974 fick i uppdrag av
regeringen att skyndsamt utreda marknaden på längre sikt för aluminium och
aluminiumprodukter i Sverige och att söka bedöma behovet av inhemsk
produktionskapacitet. I sin slutrapport år 1975 fann verket att varken
produktion av aluminiumoxid eller ökad aluminiumframställning i Sverige
skulle vara motiverad från samhällsekonomisk synpunkt. Motionärerna
menar att det finns anledning att ifrågasätta dessa slutsatser. De samhällsekonomiska
skälen för en lokalisering av ett aluminiumverk till Jokkmokks
kommun måste enligt dem bedömas som mycket starka. Någon samhällsekonomisk
kalkyl har emellertid inte gjorts, vilket bör vara angeläget i detta
sammanhang, uttalar motionärerna. Som ett särskilt argument för lokalisering
till Jokkmokk anför de bl. a. att flera kraftverk är belägna inom
kommunen, varför kostnaderna för överföring av elkraft kunde inbesparas.
Det finns enligt motionärerna anledning att åter pröva ärendet.
Vissa utredningar, m. m.
Mot bakgrund av ett förväntat stigande behov av aluminium gav
regeringen år 1974 statens industriverk i uppdrag att skyndsamt utreda
marknaden på längre sikt för aluminium och aluminiumprodukter i Sverige. I
promemorian (SIND PM 1974:4) Aluminiumkonsumtionen i Sverige
1975-1990 redogjordes för utvecklingstendenserna i den svenska förbrukningen
av aluminium. En slutrapport framlades i studien (SIND PM 1975:3)
”Ökad svensk aluminiumproduktion?”. Slutrapporten remissbehandlades. I
budgetpropositionen 1976 (prop. 1975/76:100 bil. 15 s. 33) uttalades att
1 Riksdagen 1977/78. 17 sami. Nr 22
NU 1977/78:22
2
rapporten inte föranledde några omedelbara åtgärder. Vidare uppgavs att den
fortsatta utvecklingen inom aluminiumområdet följdes med stor uppmärksamhet
inom industridepartementet.
I industriverkets slutrapport var huvudfrågan vad ett nytt aluminiumsmältverk
och därmed ökad svensk aluminiumproduktion skulle innebära
för Sveriges ekonomi. Vissa tänkbara handlingsalternativ vad gäller svensk
aluminiumförsörjning presenterades. Framställningen omfattade dels en
kortfattad beskrivning av alternativet att anlägga ett nytt svenskt smältverk,
dels en diskussion av förutsättningarna för att beslut om svensk produktion
av aluminiumoxid, dvs. råvaran vid aluminiumframställning, skulle kunna
fattas år 1975. I ett särskilt kapitel gjordes ett försök att från samhällsekonomisk
synpunkt utvärdera projektet att öka svensk aluminiumproduktion
jämfört med att en del av den svenska efterfrågan även i fortsättningen skulle
täckas genom aluminiumimport. Vid denna samhällsekonomiska värdering
utgick industriverket från en inom Sveriges industriförbund utförd preliminär
studie av en lokalisering av ett smältverk till Jokkmokk. Resultaten av
industriverkets analys pekade på att varken produktion av aluminiumoxid
eller ökad aluminiumframställning i Sverige skulle vara motiverad från
samhällsekonomisk synpunkt. Industriverket framhöll särskilt att analysen
byggde på den information som stod till buds åren 1974-1975. Verket tilläde
att bedömningen givetvis kunde påverkas om de bakomliggande faktorerna
förändrades. Sålunda kunde den tekniska utvecklingen enligt verket så
småningom leda till så stora förändringar i förutsättningarna för en lönsam
svensk aluminiumoxid- eller aluminiumproduktion att det kunde bli motiverat
att ta upp saken på nytt. Också en långsiktig förändring av energiförsörjningsläget
i Sverige och andra länder eller av marknadsförhållandena på
de internationella aluminiumoxid- och aluminiummarknaderna skulle enligt
verket kunna föranleda nya överväganden.
Av en sammanställning av remissyttrandena som har utarbetats inom
industridepartementet och fogats till handlingarna i ärendet framgår att
remissinstanserna i huvudsak stödde industriverkets slutsatser. Bl. a. länsstyrelsen
i Norrbottens län ansåg dock att utredningen inte hade tillräckligt
grundligt analyserat de samhällsekonomiska konsekvenserna av en lokalisering
av ett nytt aluminiumsmältverk till Jokkmokks kommun.
Den år 1974 tillkallade mineralpolitiska utredningen (I 1974:02; ordförande:
landshövding Karl Frithiofson) har i uppdrag bl. a. att utarbeta en långsiktig
prognos över Sveriges försörjning med mineralråvaror dels för den närmaste
tioårsperioden, dels för tiden fram till år 2000. Ett första resultat av
utredningsarbetet är betänkandet (SOU 1977:75) Industrimineral. Ett delbetänkande
om metaller är att vänta i början av år 1978. I det sistnämnda torde
ett avsnitt om aluminium komma att ingå.
Våren 1976 enades den svenske och den norske industriministern om att
utreda möjligheterna för ett närmare svensk-norskt samarbete i första hand
inom oljeförsörjning och petrokemisk industri. För detta ändamål tillkallades
NU 1977/78:22
3
en svensk-norsk kommitté för energi- och industrisamarbete. Arbetet inom
kommittén resulterade i mars 1977 i rapporten (Ds I 1977:2) Norskt-svenskt
energi- och industrisamarbete. I denna rapport behandlades bl. a. aluminiumindustrin.
Kommitténs slutsats var(s. 35)att det finns flera möjligheter till
samarbete mellan norsk och svensk aluminiumindustri. Det omtalades att
inledande diskussioner hade ägt rum mellan berörda norska och svenska
företag på detta område. Kommittén förordade att diskussionerna skulle
föras vidare.
Kommitténs samordnande arbete fortsätter. Enligt vad utskottet har erfarit
förs diskussionerna om samarbetsmöjligheter på aluminiumområdet vidare
mellan berörda svenska och norska företag. En ny rapport från kommittén
väntas föreligga i början av år 1978.
För att lämna förslag om konkreta åtgärder som kan förbättra sysselsättningsläget
i Norrbottens län tillsattes i december 1976 ett särskilt organ,
Norrbottendelegationen (1 1976:04; ordförande: landshövding Ragnar Lassinantti).
Delegationens arbete bör enligt direktiven inriktas på konkreta projekt som
kan öka antalet arbetstillfällen i länet. 1 första hand skall arbetet koncentreras
på industrisektorn. Delegationen skall kontakta företag inom och utom länet
för att utröna önskemål och krav för en expansion resp. etablering inom
Norrbottens län samt lämna förslag till sysselsättnings- och produktionsbefrämjande
åtgärder. Ett lämpligt tillvägagångssätt anges vara att genom
överläggningar med tänkbara intressenter föra fram konkreta etablerings- och
expansionsprojekt. Härvid skall delegationen hålla intim kontakt med
anslagsbeviljande myndigheter så att dessa i förekommande fall skall kunna
bedöma möjligheterna att erbjuda ekonomiskt stöd.
I direktiven utpekas inte någon särskild industribransch för delegationens
insatser. Det finns inte heller, anförs det, anledning att avgränsa insatserna
till kustområdet eller länets större tätorter. Delegationen skall vara obunden i
detta hänseende. Det anges dock som angeläget att i Luleåområdet etableras
sådan industriell verksamhet inom metallsektorn som i väsentlig grad bygger
på en vidareförädling av NJA:s produktion. Delegationen skall vidare ägna
särskild uppmärksamhet åt frågor om sysselsättning för kvinnor.
Samhällets service till de boende inom länet är väl utbyggd, sägs det i
direktiven. Delegationen skall dock, i den mån det finns brister i denna eller i
den mer näringslivsinriktade servicen som utgör allvarliga hinder för en god
utveckling av industri och andra näringar, kunna föreslå åtgärder på detta
område. Det kan här t. ex. vara fråga om företagsinriktad service av
uppdragskaraktär. Därvid skall bl. a. beaktas de strukturella förhållanden
beträffande befolkning och näringsliv som råder inom olika delar av
Norrbottens län. Således finns exempelvis i Luleå genom resurserna inom
NJA samt genom tekniska högskolan och Metallurgiska forskningsstationen
en betydande forsknings- och utvecklingskapacitet på det metallurgiska
området. Delegationen skall pröva behovet av ytterligare resurser i detta
NU 1977/78:22
4
hänseende.
De uppgifter som har åvilat arbetsgrupperna för bevakning av sysselsättningsfrågor
inom Haparanda, Övertorneå, Pajala, Överkalix och Jokkmokks
kommuner har överflyttats på delegationen.
Föreskrifter och riktlinjer för regionalpolitiken i Norrbottens län, m. rn.
I maj 1977 utfärdade industriministern en promemoria med föreskrifter
och riktlinjer för regionalpolitiken i Norrbottens län.
I denna promemoria - som riktar sig till länsstyrelsen - påpekas bl. a. att
Norrbottendelegationen enligt sina direktiv skall koncentrera arbetet på
industrisektorn. Det påpekas att direktiven lämnar delegationen frihet att
behandla alla industribranscher och lämna förslag till insatser för hela länet.
De vida direktiven och de stora resurser som ställts till delegationens
förfogande innebär enligt promemorian att de förslag till åtgärder som
länsstyrelsen lämnat för den industriella utvecklingen i länet bör kunna
beaktas av delegationen, varför några särskilda ställningstaganden ej
påfordras i detta sammanhang.
Uttalandena i promemorian görs mot bakgrund av de förslag till konkreta
sysselsättningsskapande åtgärder som länsstyrelsen i Norrbottens län presenterade
i Länsprogram 1974. Bland dessa förslag fanns aluminiumsmältverk
eller annan betydande tillverkningsindustri i Jokkmokk.
I en rapport den 15 september 1977 med översyn av länsplaneringen
konstaterar länsstyrelsen - mot bakgrund av de alltmer accentuerade kraven
på ny sysselsättning i länet - att bl. a. detta förslag fortfarande är aktuellt.
Några ytterligare uttalanden om detta projekt görs emellertid inte i promemorian.
Interpellation i riksdagen hösten 1977
I en interpellation (1977/78:12) om en industrialiseringsplan för Norrbotten,
m. m. frågade Alf Lövenborg (-) industriministern bl. a. om regeringen
har för avsikt att lägga fram en industrialiseringsplan som omfattar hela
Norrbotten och vars mål är full sysselsättning. I en sådan totalplan för full
sysselsättning i Norrbotten borde enligt interpellantens mening ingå bl. a. att
planering inleds för aluminiumverk i Jokkmokks kommun.
Interpellationen besvarades av industriminister Åsling den 7 november
1977. Frågan om aluminiumverk i Jokkmokks kommun berördes varken i
interpellationssvaret eller i den efterföljande debatten.
Utskottet
Motionärerna önskar att riksdagen skall uttala sig för en skyndsam
utredning, grundad på en samhällsekonomisk totalkalkyl, om möjligheterna
NU 1977/78:22
5
att förlägga ett statligt aluminiumsmältverk till Jokkmokks kommun.
Riksdagen skulle därvid uttala att planeringen av ett sådant smältverk måste
utgå från att ingen negativ miljöpåverkan får ske.
På uppdrag av regeringen utredde statens industriverk åren 1974 och 1975
förutsättningarna för en ökad aluminiumframställning i Sverige. I budgetpropositionen
1976 uttalades (prop. 1975/76:100 bil. 15 s. 33) att industriverkets
rapport inte föranledde några omedelbara åtgärder men att den fortsatta
utvecklingen inom aluminiumområdet skulle följas med stor uppmärksamhet
inom industridepartementet.
Av den föregående redogörelsen framgår att aluminiumområdet bevakas
bl. a. inom ramen för det utredningsarbete som skeri regi av mineralpolitiska
utredningen (I 1974:02) och den svensk-norska kommittén för energi- och
industrisamarbete.
Sysselsättningsläget i Norrbottens län motiverar särskilda insatser för att
tillföra länet nya sysselsättningstillfällen genom en utbyggd industriell
verksamhet. 1 detta syfte har också en särskild delegation - Norrbottendelegationen
- tillsatts med uppgift att lämna förslag om konkreta åtgärder som
kan förbättra sysselsättningsläget i länet. Delegationen har övertagit bl. a. de
uppgifter som en tidigare tillsatt arbetsgrupp för bevakning av sysselsättningsfrågorna
i Jokkmokks kommun har haft. I de av regeringen år 1977
utfärdade föreskrifterna och riktlinjerna för regionalpolitiken i Norrbottens
län hänvisas till delegationens arbetsuppgifter.
Utskottet utgår från att Norrbottendelegationen prövar alla realistiska
projekt som syftar till att öka sysselsättningen inom länet, bl. a. i Jokkmokks
kommun. 1 fråga om det projekt som aktualiseras i motionen vill utskottet
framhålla följande.
Aluminiumtillverkning kräver tillgång till stora mängder billig elektrisk
energi. Det finns anledning räkna med att kostnaderna för produktion av
elenergi i Sverige successivt kommer att stiga. Mot bl. a. denna bakgrund
bedömer utskottet det inte som sannolikt att det inom en överblickbar
framtid blir aktuellt att etablera nya stora anläggningar för aluminiumtillverkning
i landet. Som argument för att Jokkmokks kommun skulle vara en
särskilt lämplig lokaliseringsort för en energikrävande industri anför motionärerna
att flera kraftverk är belägna inom kommunen. Kostnaderna för
överföring av elkraft skulle sålunda kunna inbesparas. Utskottet anser inte att
detta argument kan tillmätas nämnvärd betydelse. Elförsörjningen måste ses
i ett större perspektiv.
NU 1977/78:22
6
Utskottet ser alltså inte några skäl för att riksdagen skulle uttala sig för
ytterligare utredningsarbete om förutsättningarna för att förlägga aluminiumtillverkning
till Jokkmokks kommun.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1976/77:215.
Stockholm den 24 november 1977
På näringsutskottets vägnar
FRITZ BÖRJESSON
Närvarande: Hugo Bengtsson (s), Fritz Börjesson (c), Arne Blomkvist (s), Sven
Andersson i Örebro (fp), Birgitta Hambraeus (c), Lilly Hansson (s), KarlAnders
Petersson (c), Ivar Högström (s), Ingegärd Oskarsson (c), Lennart
Pettersson (s), Sten Svensson (m), Rune Jonsson i Husum (s), Holger
Bergqvist (fp), Wivi-Anne Radesjö (s) och Lars Ljungberg (m).
GOTAB 56035 Stockholm 1977