NU 1977/78:21

Näringsutskottets betänkande
1977/78:21

med anledning av motion om förstatligande av läkemedelsindustrin
och sjukvårdsmaterielindustrin

Ärendet

I motionen 1976/77:961 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen
uttalar sig för förstatligande av läkemedelsindustri och sjukvårdsmaterielindustri.

Motiveringen för yrkandet återfinns i motionen 1976/77:958 om hälso- och
sjukvården, i vilken tas upp övergripande frågor om sjukvårdens innehåll och
samhälleliga funktioner m. m. Denna motion har behandlats av socialutskottet
i betänkandena SoU 1976/77:25, 1976/77:26 och 1976/77:29.

Med anledning av motionen har från Svenska sjukvårdsleverantörers
förening inkommit en skrivelse, vars innehåll refereras nedan (s. 10).

Motionen

Sjukvård bör inte vara en verksamhet där privata vinstintressen får göra sig
gällande, uttalar motionärerna. De hävdar att en ökad förskrivning av
mediciner till en del hänger samman med läkemedelsindustrins reklaminsatser.
Privat läkemedelsindustri, sjukvårdsmaterielindustri och andra ekonomiska
intressen med anknytning till sjukvården har haft en styrande
inverkan på vårdens utformning och har kunnat tjäna avsevärda summor,
ytterst hämtade från skattemedel, säger motionärerna. De anser att hela det
sjukvårdsindustriella komplexet bör överföras i samhällelig ägo, att all
byggnadsverksamhet inom sjukvården bör ske i huvudmännens egen regi
och att ingen entreprenadverksamhet bör tillåtas på sjukhusen.

Läkemedelsindustrin

Vissa uppgifter om läkemedelsindustrin i Sverige

En ingående undersökning av läkemedelsindustrin i Sverige gjordes av
koncentrationsutredningen i betänkandet (SOU 1969:36) Läkemedelsindustrin.
Vissa uppgifter om branschen har därefter tagits fram av industristrukturutredningen,
som i delrapport nr 1 (SOU 1974:11) Svensk industri -industribranschernas utveckling presenterade (s. 287-314) vissa basdata om
läkemedelsindustrin som en del av den kemiska industrin. I delrapport nr 4
(SOU 1974:14) Svensk industri - industrins forsknings- och utvecklingsverksamhet
analyserade industristrukturutredningen FoU-verksamhetens omfattning
inom läkemedelsindustrin (s. 72-75). Uppgifter om läkemedels 1

Riksdagen 1977/78. 17 sami. Nr 21

NU 1977/78:21

industrin i Sverige har lämnats av näringsutskottet i betänkandena NU
1973:19 och 1974:48. Vissa fakta finns också sammanställda i ett förslag till
läkemedelspolitiskt program som utarbetades inför den socialdemokratiska
partikongressen hösten 1975 samt i artiklar i boken ”Värt att veta: Om
läkemedel” (Falun 1976). Apoteksbolaget har i maj 1977 publicerat skriften
”Statistiska sammanställningar 1976”, som innehåller data om bl. a. produktion,
distribution och konsumtion av läkemedel.

Den följande framställningen utgör en aktualisering och komplettering av
de uppgifter som tidigare lämnats av utskottet i betänkandena NU 1973:19
och 1974:48.

Antalet läkemedelsföretag i Sverige är ca 30. Den helt övervägande delen,
ca 95 96, av produktionsvärdet faller på de fem koncerner som ingår i
Läkemedelsindustriföreningen (LIF). Som branschorgan för utländska läkemedelsföretag
med försäljning i Sverige finns Representantföreningen för
utländska farmaceutiska industrier (Rufi).

Apoteksbolaget AB startade sin verksamhet år 1971. Bolagets aktier ägs till
två tredjedelar av staten och till en tredjedel av en av Apotekarsocieteten
grundad stiftelse. Bolaget har till uppgift att svara för upphandling och
distribution av läkemedel i landet. Apoteksbolaget AB äger samtliga aktier i
Apotekarnes Droghandel AB (ADA).

Det totala försäljningsvärdet av läkemedel i Sverige utgjorde år 1976
närmare 2 470 milj. kr., vilket innebären ökning sedan år 1972 med i runt tal 1
miljard kr. i löpande priser. Av den totala läkemedelskonsumtionen är
närmare 90 96 beroende på läkarordinationer, medan drygt 10 96 är självmedikation.
Den ojämförligt största delen av läkemedlen utgörs av farmacevtiska
specialiteter, varmed förstås standardiserade läkemedel som tillhandahålls
förbrukaren i tillverkarens originalförpackning. Dessa medel svarar
värdemässigt för 97 å 98 96 av hela försäljningen. Extemporemedel, dvs. för
en viss patient iordningställda läkemedel, svarar för återstående 2-3 96.
Utvecklingen av läkemedelsförsäljningen under de senaste åren framgår av
tabell 1.

Tabell 1

Läkemedelsförsäljningen i Sverige

	1960*	1965x	1970*	1974xx	1975xx	1976xx
milj. kr.	395	665	1105	1892	2203	2467
kr./inv.	53	86	137	231	268	299

x Försäljningen från apotek tillhörande Apotekarsocieteten.
xx Total försäljning.

Källa: NU 1973:19 (1960-1970), socialstyrelsen och Läkemedelsindustriföreningen
(1974-1976).

NU 1977/78:21

Endast sådana läkemedel som är godkända och registrerade av socialstyrelsen
får försäljas. Antalet registrerade farmacevtiska specialiteter per den 1
januari 1977 utgjorde enligt socialstyrelsen drygt 2 700 och antalet läkemedel
ca 1 800. Varje form i vilken läkemedel kan förekomma - exempelvis sorn
tablett, som lösning och i olika styrkor - räknas som en separat farmacevtisk
specialitet.

Av de i Sverige försålda läkemedlen (extemporemedlen oräknade) tillverkas
ungefär hälften - värdemässigt sett - inom landet. De olika till LIF
anslutna koncernernas totala försäljning av läkemedel i Sverige och utomlands
framgår av tabell 2. Denna visar bl. a. att den statliga sektorns -Kabikoncernens - andel av läkemedelsproduktionen uppgår till ungefär en
femtedel. Av det totala försäljningsvärdet år 1976 - närmare 2 470 milj. kr. -avsåg mer än hälften export eller verksamhet i utländska dotterbolag.

Tabell 2

Försäljning och antal anställda i LIF-företagen 1976

Företagsgrupp	Försäljning av läkemedel, agenturpreparat, medicin-ska produkter, kemisk-tek-niska artiklar och övriga produkter, milj. kr.	Försäljning av enbart läke-medel, milj. kr.	Antal anställ-da i Sverige och utom-lands
Totalt	I Sverige	Totalt	I Sverige
Astrakoncemen	1 490	627	954	353	6 560
Kabikoncernen	443	267	405	234	1925
Pharmaciakoncernen	380	87	223	61	2012
Ferrosankoncernen	91	78	70	58	537
Leokoncernen	260	106	129	102	685
Summa	2 664	1 165(43,7 %)	1 781	808(45.4 %)	11 719

Källa: Läkemedelsindustriföreningen

Den svenska läkemedelsindustrins andel av apotekens försäljning
(beräknad på grundval av inköpsvärdet för apoteken) sjönk från ca 58 % år
1962 till ca 48 96 år 1972, medan den utländska läkemedelsindustrins andel
under samma period växte från ca 33 96 till ca 49 96. Utvecklingen åren
1972-1976 framgår av tabell 3, som visar i stort sett oförändrade proportioner
mellan svensk och utländsk läkemedelsindustri i detta hänseende.

NU 1977/78:21

Tabell 3

Läkemedelsförsäljningen (apotekens inköpspris) fördelad på svensk och utländsk
tillverkning

	1972		1973		1974		1975		1976
milj	. 96	milj	. 96	milj	. 96	milj	. 96	milj	. %
kr.		kr.		kr.		kr.		kr.

Extempore-, licenspreparat m. m.	ca 45	4,4	ca 50	4,4	ca 52	4,0	ca 55	3,6	ca 55	3,3
Svensk industri	486	47,2	526	46,2	602	46,6	722	48,0	791	48,1
Utländsk industri	499	48,4	563	49,4	637	49,4	728	48,4	800	48,6
Totalt	1 030	100,0	1 139	100,0	1 291	100,0	1 505	100,0	1 646	100,0

Anm.: Svensk industri = LIF-foretagen

Utländsk industri =Övrig industri, där några mindre svenska industrier
ingår.

Apotekens utförsäljningspris för extempore har minskats med expeditionsavgifter
i receptur och i handköp även med %-pålägget.

Källa: Apoteksbolaget

Av intresse i detta sammanhang är också antalet säljande läkemedelsföretag
i Sverige, fördelade efter moderbolagets juridiska hemvist. Uppgifter
avseende åren 1973 och 1976 har ställts samman i tabell 4.

Tabell 4

Antalet säljande läkemedelsföretag efter moderbolagets juridiska hemvistland

	1973	1976
USA	33	30
Sverige	31	29
Storbritannien	28	28
Västtyskland	26	24
Danmark	13	15
Frankrike	13	12
Schweiz	10	8
Holland	7	7
övriga länder	12	13
Totalt	173	166

Anm.: Övriga länder innefattar Belgien, Canada, Finland, Irland, Norge och Österrike.

Källa: Apoteksbolaget

Priset på farmacevtiska preparat fastställs av läkemedelsnämnden efter
förhandlingar mellan producent/importör och Apoteksbolaget. Av nedanstående
diagram framgåratt mellanåren 1969 och 1973 prisindex för läkemedel

NU 1977/78:21

ökade snabbare än konsumentprisindex och prisindex för livsmedel. Därefter
har de två senare index ökat snabbare.

Index

200

Livsmedel

190 "

Konsumentprisindex

Läkemedel

160

150

130

120

110

1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976

Källa: Statistiska centralbyrån

I publikationen LIF-Rufi Branschfakta lämnas uppgifter om läkemedelsindustrins
marknadsföringskostnader under år 1973. Av uppgifterna framgår
bl. a. att kostnaderna för marknadsföring av läkemedel i Sverige år 1973
utgjorde ca 185 milj. kr., vilket motsvarar ca 17 % av försäljningssumman.
LIF har uppgett att föreningens medlemsföretag år 1976 räknade med ca 75
milj. kr. i informationskostnaderoch ca 35 milj. kr. i kostnader för medicinsk
produktinformation. Båda siffrorna avser farmacevtiska specialiteter i
Sverige. Det sammanlagda beloppet, ca 110 milj. kr., bör enligt LIF jämföras
med en försäljningsvolym i Sverige för dessa specialiteter om ca 768 milj. kr.
Med detta betraktelsesätt motsvarar marknadsföringskostnaderna för de till
LIF anslutna företagen ca 14 % av försäljningen.

NU 1977/78:21

De uppgifter om FoU-verksamhetens omfattning inom läkemedelsindustrin
som industristrukturutredningen analyserade har återgetts utförligt i
näringsutskottets betänkande NU 1974:48, till vilket hänvisas.

Tidigare behandling i riksdagen av ärenden om förstatligande av läkemedelsindustrin Frågan

om förstatligande av läkemedelsindustrin har senast behandlats vid
1973 och 1974 års riksdagar. 1 motioner (vpk) hade hemställts att riksdagen
skulle hos regeringen begära förslag om förstatligande av läkemedelsindustrin
i Sverige. Vid sin behandling år 1973 av ärendet behandlade näringsutskottet
(NU 1973:19) ingående motionärernas olika skäl för ett förstatligande.
Beträffande synpunkten att produktionen styrs av profitjakt och att
behov framkallas reklamvägen anförde utskottet att inte mindre än 80 % av
den totala läkemedelskonsumtionen är beroende av läkarordinationer.
Utskottet erinrade om att ett projekt som syftade till att minska läkarnas
förskrivning av läkemedel genomfördes av socialstyrelsen och Apoteksbolaget.

Beträffande förekomsten av s. k. synonympreparat hänvisade utskottet
bl. a. till ett uttalande av läkemedelsnämnden. Vid en bedömning av för- och
nackdelar av synonympreparat ansåg läkemedelsnämnden att fördelarna
som regel uppvägde nackdelarna även om detta inte uteslöt att det inom vissa
grupper av läkemedel kunde finnas ett onödigt stort antal synonympreparat.
Utskottet framhöll att antalet farmacevtiska specialiteter i Sverige vid en
internationell jämförelse var lågt, att antalet minskade och att en fortsatt
nedgång förväntades.

Den verksamhet som bedrivs av läkemedelsnämnden ansåg utskottet
effektiv. Utskottet fann inte skäl att anta att förstatligande av läkemedelsindustrin
skulle medföra ökad säkerhet mot biverkningar för läkemedelskonsumenterna.
Vidare erinrades om att samhället genom upprustningen av
läkemedelskontrollen, tillkomsten av Apoteksbolaget samt statens förvärv
av läkemedelsföretag lått ökad insyn i och kontroll över läkemedelsindustrin.
Utskottet avstyrkte alltså motionen, som avslogs av riksdagen. Vänsterpartiet
kommunisternas representant i utskottet reserverade sig till förmån för
motionsyrkandet.

Samma ställningstagande gjordes när frågan ånyo aktualiserades år 1974.
Utskottet (NU 1974:48) fann inte att några skäl tillkommit som kunde
föranleda utskottet att då inta en annan ståndpunkt än föregående år.

Vissa pågående utredningar på läkemedelsområdet

Läkemedelsindustridelegationen (1 1975:09; ordförande sedan den 31 januari
1977: landshövding Bengt Olsson) tillkallades år 1975 med uppgift att
närmare utreda möjligheterna till en samordning av resurserna inom svensk

NU 1977/78:21

läkemedelsindustri och att ta initiativ i dessa frågor. Delegationens huvuduppgift
skulle vara att ta initiativ till samordningsprojekt avseende produktion
och forskning liksom till sådana samordningsprojekt avseende marknadsföring
som inte hänför sig till uppgifter som enligt riksdagsbeslut åvilar
Apoteksbolaget. Arbetet bör enligt direktiven bedrivas med särskild inriktning
på att tillgodose samhällets krav på inflytande över läkemedelsindustrin.
Projekten kan beröra verksamheten inom två eller flera läkemedelsföretag
och kan ges formen av samarbetsavtal, gemensamma bolag eller företagsfusioner.
En övergripande målsättning anges vara att läkemedelsindustrins
verksamhet skall sammanföras i samhällets regi.

En utredning om läkemedelsinformation (S 1977:11; ordförande: professor
Gunnar Dahlström) tillsattes sommaren 1977. Bakgrunden är enligt direktiven
(Dir. 1977:73) att det under senare år både i den allmänna debatten och
inom fackmannakretsar har ifrågasatts om läkemedelsinformationen bedrivs
på ett effektivt sätt och i lämplig omfattning. Det behöver klargöras hur
läkemedelsinformationen skall presenteras och utformas med hänsyn till att
den vänder sig till såväl läkare och annan sjukvårdspersonal som allmänheten.
Kommittén bör enligt direktiven föreslå åtgärder som syftar till dels en
rationell arbetsfördelning mellan dem som svarar för informationen, dels ett
allmänt ökat kostnadsmedvetande i fråga om läkemedel. 1 direktiven påpekas
också vikten av att den information som lämnas av läkemedelsproducenterna
är väl avvägd och utformad och att den uppfyller högt ställda etiska krav.
Kommittén bör överväga om de riktlinjer för informationsverksamheten som
har utarbetats inom läkemedelsbranschen är tillräckliga.

Sjukvärdsmaterielindustrin

Den nu aktuella motionen innehåller krav på förstatligande av ”sjukvårdsmaterielindustri”.
Det är emellertid inte entydigt vad som skall anses ingå i
detta begrepp. I det följande görs därför - efter samråd med företrädare för
Landstingens inköpscentral (LIC) och Sjukvårdens och socialvårdens planerings-
och rationaliseringsinstitut (Spri) - ett försök till begreppsbestämning
och avgränsning.

Sjukvårdsmaterielindustri kan i vid bemärkelse definieras som den
industri som tillverkar allt som behövs inom den offentliga och privata hälsooch
sjukvården. Detta innebär kapitalvaror och förbrukningsartiklar för
administration, information, hotellfunktion (s. k. storhushållsprodukter som
kosthåll, städning, textilier), undersökning, behandling, omvårdnad, sterilisering
och desinfektion, rehabilitering samt tandvård.

I det följande används emellertid begreppet sjukvårds materiel i en snävare
betydelse, nämligen materiel som praktiskt taget enbart används inom hälsooch
sjukvård. Det rör sig alltså om kapitalvaror och förbrukningsartiklar för
undersökning, behandling, omvårdnad, sterilisering och desinfektion samt
rehabilitering m. m. Begreppet sjukvårdsmaterielindustri används då som

NU 1977/78:21

beteckning på den industri som tillverkar dessa produkter. Begreppet
sjukvårdsmaterielbranschen får anses inkludera även den distribution av
sjukvårdsmateriel som främst grossister och agenter för utländska tillverkare
svarar för.

Frågan om definition av begreppet sjukvårdsmateriel har nyligen aktualiserats
också i annat sammanhang. Socialstyrelsen fick nämligen år 1974 i
uppdrag av regeringen att utreda behovet av olika slag av sjukvårdsmateriel
under en avspärrnings- och/eller krigsperiod. En arbetsgrupp inom styrelsen
redovisade den 11 oktober 1977 en delrapport med anledning av uppdraget. I
sin bedömning av utredningsuppdragets innebörd har gruppen utgått från att
uppdraget avsett den medicinskt relaterade förbrukningsmaterielen. I delrapporten
räknas till förbrukningsartiklar

- artiklar av engångskaraktär,

- artiklar som inte kan användas mer än 20-30 gånger,

- artiklar som inte kan omsteril iserås samt

- artiklar som inte kan förvaras längre än ett år för att vara kuranta.

Förbrukningsmateriel inom sjukvården som används även inom samhället
i övrigt har inte medtagits med undantag för en del viktiga varugrupper vilkas
användning inom sjukvården kan verka främmande. Exempel härpå är
symbolfärgade plastbaljor och plasthinkar. Arbetsgruppen framhåller att den
vid sin första analys av hithörande frågor inte har tagit upp bl. a. problem som
hänger samman med försörjningen med sjukvårdstextilier, tandvårdsmateriel
av förbrukningskaraktär samt protesmateriel.

Vissa uppgifter om sjukvårdsmaterielindustrin i Sverige

Någon samlad bild av storleken av sjukvårdsmaterielindustrin finns inte.
För att ge en viss uppfattning om förhållandena inom branschen kan
emellertid nämnas att man inom Spri uppskattar utgifterna för inköp av
förbrukningsartiklar enligt den vidare definitionen till drygt 1 miljard kr. per
år. En stor del av förbrukningsartiklarna importeras, t. ex. sprutor, katetrar,
sutureroch häftor. Annan materiel, t. ex. pappers-och plastartiklar, tillverkas
i Sverige, liksom också hygienartiklar och desinfektionsmedel. Marknaden är
splittrad. Många av de stora leverantörerna arbetar på den allmänna
marknaden och är sålunda inte inriktade enbart på sjukvårdsmateriel. Flera
av specialfirmorna är små och säljer endast ett fåtal produkter.

De årliga utgifterna för anskaffning av kapitalvaror uppskattas till ca 1
miljard kr. En stor del utgörs av utrustning som inte är specifik för
sjukvården. Även här importeras merparten av materielen. Den svenska
industrin levererar t. ex. autoklaver, sjuksängar, desinfektionsutrustning
(rostfritt stå!) men även en del av apparaterna för sjukhusens laboratorier.
Den tyngre svenska industrin på detta område är beroende av export och
ibland av internationellt samarbete.

NU 1977/78:21

För att ytterligare belysa branschens storlek kan nämnas att medlemsföretagen
i Svenska sjukvårdsleverantörers förening (branschorganisation
inom Sveriges grossistförbund för tillverkare, grossister och agenter som
förser den svenska hälso- och sjukvården med medicintekniska anläggningar,
apparater och instrument, förbrukningsmateriel, handikapphjälpmedel,
rehabiliteringsutrustning m. m.) år 1975 hade en omsättning på nästan 1
miljard kr., varav 550 milj. kr. avsåg inhemsk försäljning.

Den svenska tillverkningen av typiska sjukvårdsartiklar kan enligt uppgift
från LIC och Spri sammanfattas i följande grupper:

• Röntgenapparatur

• Röntgenfilm med tillbehör

• Förbandsartiklar

• Engångsartiklar delvis av plast och papper för undersökning och behandling •

Autoklaver och sköljrumsutrustning

• Sjuksängar och sängbord

• Operationsbord och förlossningsbord

• Operationsbelysning och undersökningslampor

• Utrustning för fysioterapi

• Rullande materiel

• Ortopedisk materiel

• Bloddialysapparatur och filter

• Respiratorer

• Pacemakers

• Laboratorieapparatur

• Centrifuger

• Kirurgiska instrument

Denna svenska tillverkning täcker dock inte behovet utan kompletteras
med import. För vissa av dessa grupper är importberoendet starkt.

Tidigare behandling i riksdagen av ärende om eli statligt bolag för produktion och
försäljning av sjukvärdsutrustning

1 statsverkspropositionen 1970 (prop. 1970:1 bil. 15 s. 123) meddelades att
förenade fabriksverken (FFV) träffat ett preliminärt avtal med ett amerikanskt
företag om att bilda ett gemensamt bolag för marknadsföring och
produktion av vissa sjukvårdsprodukter, främst operationsutrustning av
engångstyp.

Bakgrunden härtill var bl. a. strävanden inom FFV att rationalisera
tvätteriverksamheten, exempelvis genom att speciella produkter inom
sjukvården inte behövde belasta processen i tvätterierna. Förhoppningar
fanns om goda ekonomiska utvecklingsmöjligheter för bolaget.

NU 1977/78:21

På förslag av Kungl. Majit beslöt riksdagen anvisa ett investeringsanslag av
780 000 kr. till teckning av aktier i det planerade bolaget (SU 1970:13, rskr
1970:13). I en frågedebatt i riksdagen den 18 maj 1971 meddelade emellertid
industriministern (RD 1971:89 s. 16) att de fortsatta förhandlingarna mellan
parterna hade visat att förutsättningar inte förelåg för samarbete i bolagsform.
Det av riksdagen anvisade anslaget för teckning av aktier i det tilltänkta
bolaget kom därför inte att användas.

Teknikupphandlingskommittén om upphandling av sjukvårdsmaterie!

Teknikupphandlingskommittén har i betänkandet (SOU 1976:69) Teknikupphandling
behandlat bl. a. sjukvårdsupphandlingen. Kommittén har
härvid något berört förutsättningarna för sjukvårdsmaterielindustrins verksamhet.

Kommittén konstaterar (s. 63) att sjukvårdsupphandling innehåller såväl
stora volymer basprodukter, t. ex. tekniska artiklar, som tekniskt avancerade
produkter, ofta i enstaka exemplar eller korta serier. En väsentlig del av
utvecklingen avseende både standardvaror och mera specialiserad medicinsk-teknisk
utrustning drivs i den tillverkande industrins regi. I synnerhet
för den senare gruppen av produkter fordras enligt kommittén en hög
exportandel för att utvecklingskostnaderna skall återbetalas. Å ena sidan kan,
framhåller kommittén, dessa omständigheter innebära en svårighet för en
svensk kund att få sina önskemål tillgodosedda. Å andra sidan torde
industrins behov av referensanläggningar samt den svenska sjukvårdens
genomsnittligt höga kvalitet och likformiga karaktär vara faktorersom gör att
intresset för den marknaden kan vara större än vad som motsvarar den
direkta försäljningsvolymen. Dessa fördelar för upphandlaren skulle knappast
minska, uttalar kommittén, av ett mera kraftfullt och enhetligt
uppträdande från upphandlarnas sida beträffande specifikationer, önskemål
o. d.

Hittills har utvecklingsarbetet ofta genomförts i samarbete mellan läkare
och leverantörer, fortsätter kommittén. En svårighet är ofta att samordna
produktkrav och specifikationer mellan berörda specialister. Ökade insatser
för att definiera tekniska utvecklingsbehov inom sjukvården vore därför
väsentliga, uttalar kommittén och föreslår (s. 106) former för samverkan
mellan stat och landsting i detta syfte. Förslaget innebär att program för
forskning och utveckling skall utarbetas och genomföras i samverkan mellan
styrelsen för teknisk utveckling (STU) och Spri.

Betänkandet har remissbehandlats och övervägs f. n. inom industridepartementet.

Skrivelse från Svenska sjukvårdsleverantörers förening

Svenska sjukvårdsleverantörers förening uppskattar att kostnaderna för
sjukvårdens upphandling av utrustning och materiel för vårdfunktionen

NU 1977/78:21

ligger i nivån 4-5 96 av driftkostnaderna. Sammanfattningsvis anför
föreningen bl. a. att det genom centraliserade inköp hos landstingen har
etablerats en alltmer ökad kontroll och press på sjukvårdsmaterielindustrins
priser. I samarbete mellan landstingen och bl. a. Spri har också utvecklats
normer för utrustningsbehovet vid olika slags sjukvårdsinrättningar. Det
finns därför, anser föreningen, mycket små möjligheter för sjukvårdsinrättningarna
att expandera utöver centralt givna ramar. I samband med
upphandling medverkar numera dessutom på många håll särskilda referensgrupper
i vilka olika berörda personalkategorier får möjlighet att anföra
synpunkter på produkterna. Härigenom får man enligt föreningen en
kontinuerlig kontroll av såväl företagens utbud av produkter som deras
prissättning.

Föreningens slutsats är att sjukvårdsmaterielindustrins möjligheter att
styra sjukvårdens utveckling och kostnader är i stort sett obefintliga. En
förändring av sjukvårdsmaterielindustrins ägarförhållanden i riktning mot
ett ökat statligt ägande torde därför, uttalar föreningen, knappast komma att
medföra någon ökad effektivitet eller ökad kontroll av industrins materiella
eller ekonomiska utbud eller forskningsverksamhetens inriktning.

Utskottet

Hela det sjukvårdsindustriella komplexet bör överföras i samhällets ägo,
uttalas i motionen 1976/77:961. 1 denna hemställs att riksdagen skall uttala
sig för förstatligande av läkemedelsindustri och sjukvårdsmaterielindustri.

Utskottet tar först upp frågan om förstatligande av läkemedelsindustrin.

1 den föregående redogörelsen har redovisats två pågående utredningar på
läkemedelsindustriområdet. Sedan år 1975 arbetar läkemedelsindustridelegationen
(1 1975:09), som har till uppgift att närmare utreda möjligheterna till en
samordning av resurserna inom svensk läkemedelsindustri och att ta initiativ
i dessa frågor. Som ett övergripande mål anges i direktiven att läkemedelsindustrins
verksamhet skall sammanföras i samhällets regi. Under
sommaren 1977 förekom uppgifter i massmedia av innebörd att regeringen
hade beslutat att delegationens arbete skulle upphöra. I ett brev nyligen från
statssekreteraren i industridepartementet till delegationens ordförande har
emellertid bekräftats att delegationens uppdrag skall slutföras i huvudsak i
den omfattning som ursprungligen avsetts. Det aviseras emellertid i brevet
att vissa ändringar av direktiven kommer att ske.

Regeringen har sommaren 1977 tillsatt en utredning (S 1977:11) om
läkemedelsinformationen. Enligt direktiven bör denna utredning föreslå
åtgärder som syftar till dels en rationell arbetsfördelning mellan dem som
svarar för läkemedelsinformationen, dels ett allmänt ökat kostnadsmedvetande
i fråga om läkemedel. Bl. a. skall övervägas om de riktlinjer för
informationsverksamheten som har utarbetats inom läkemedelsbranschen är
tillräckliga.

NU 1977/78:21

I detta sammanhang bör också nämnas att regeringen nyligen har beslutat
om direktiv för ytterligare två utredningar på läkemedelsområdet, en om
läkemedelskontrollen och en om prissättningen på läkemedel.

Med hänvisning till det omfattande utredningsarbete rörande läkemedelsfrågorna
som pågår eller inom kort kommer att påbörjas avstyrker utskottet
bifall till motionen i denna del.

Utskottet övergår härefter till frågan om förstatligande av sjukvårdsmaterielindustrin.

I motionen anges inte närmare vad som avses med begreppet sjukvårdsmaterielindustri.
Utskottet använder i det följande detta begrepp för att
beteckna sådan industri som tillverkar kapitalvaror och förbrukningsartiklar
för undersökning, behandling, omvårdnad, sterilisering och desinfektion
samt rehabilitering m. m.

Sjukvården får sin materielförsörjning från både svenska och utländska
tillverkare. Endast i undantagsfall torde inhemska tillverkare vara inriktade
på enbart sjukvården som avnämare av sina produkter. Det är sålunda i
praktiken mycket svårt att entydigt avgränsa företag eller en industribransch
som kan benämnas ”sjukvårdsmaterielindustri”.

I den allmänna debatten har stundom hävdats att avancerat tekniskt
utvecklingsarbete på sjukvårdsmaterielområdet i alltför hög utsträckning
sker på industrins villkor och att kunderna, dvs. sjukvården, har otillräckliga
möjligheter att påverka utvecklingen av produkterna. Samhället skulle
härigenom, har det hävdats, drabbas av onödigt höga kostnader för viss
sjukvårdsmateriel. Hithörande frågor har övervägts av teknikupphandlingskommittén,
som i betänkandet (SOU 1976:69) Teknikupphandling bl. a.
föreslår att program för forskning och utveckling på detta område skall
utarbetas och genomföras i samverkan mellan styrelsen för teknisk utveckling
(STU) samt Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut
(Spri). Förslagen från teknikupphandlingskommittén bereds
f. n. inom regeringens kansli.

Ansvaret för upphandling på sjukvårdsområdet ligger på landstingen.
Dessa har utvecklat olika organ och rutiner härför, bl. a. genom samverkan i
Landstingens inköpscentral (LIC). Samverkan med staten sker inom bl. a.
Spri. Några önskemål om genomgripande åtgärder av den typ som förespråkas
i motionen har inte förts fram från landstingens sida.

Enligt utskottets mening finns det mot här angivna bakgrund inte någon
anledning för riksdagen att, som yrkas i motionen, uttala sig för ett
förstatligande av sjukvårdsmaterielindustrin.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1976/77:961.

Stockholm den 24 november 1977

På näringsutskottets vägnar
FRITZ BÖRJESSON

NU 1977/78:21

Närvarande: Hugo Bengtsson (s), Fritz Börjesson (c), Arne Blomkvist (s), Sven
Andersson i Örebro (fp), Birgitta Hambraeus (c), Lilly Hansson (s), KarlAnders
Petersson (c), Ivar Högström (s), Ingegärd Oskarsson (c), Lennart
Pettersson (s), Sten Svensson (m), Rune Jonsson i Husum (s), Holger
Bergqvist (fp), Wivi-Anne Radesjö (s) och Lars Ljungberg (m).

Särskilt yttrande

av Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Lilly Hansson, Ivar Högström, Lennart
Pettersson, Rune Jonsson i Husum och Wivi-Anne Radesjö (alla s):

Statssekreteraren i industridepartementet har nyligen aviserat vissa
ändringar av direktiven för läkemedelsindustridelegationens (I 1975:09)
arbete. Uppgifter om innebörden av dessa ändringar föreligger ännu inte. Vi
vill dock redan nu framhålla att vi inte kan ställa oss bakom sådana ändringar
av direktiven som innebär att delegationens arbete på centrala punkter skulle
få en annan inriktning än som avses enligt nu gällande direktiv.

GOTAB 56034 Stockholm 1977