NU 1977/78:14

Näringsutskottets betänkande
1977/78:14

med anledning av propositionen 1977/78:8 om åtgärder på distributionsområdet
jämte motioner

Ärendet

1 propositionen 1977/78:8 har regeringen föreslagit riksdagen att godkänna
riktlinjer som chefen för handelsdepartementet har angett för åtgärder på
distributionsområdet.

Med anledning av propositionen har väckts fem motioner, som redovisas
nedan (s. 2).

Företrädare för Krokoms och Strömsunds kommuner i Jämtlands län har
inför utskottet framfört synpunkter och önskemål rörande statens bidrag till
hemsändningsverksamheten i glesbygdskommunerna. De har därvid överlämnat
en skrivelse, som refereras nedan (s. 5).

Propositionen

1 propositionen behandlas medborgarnas tillgång till viktiga varor. Det
konstateras att den marknad, som skall ombesörja den slutliga förmedlingen
av varor till konsumenterna, såsom helhet fungerar väl. Bl.a. till följd av
butiksnätets utglesning uppstår dock problem för olika grupper av medborgare,
särskilt i glesbygder och skärgårdar. Dessa problem kan öka vid en
fortsatt koncentration inom detaljhandeln.

Mot denna bakgrund anförs det att ytterligare åtgärder bör vidtas för att
trygga medborgarnas varuförsörjning. En utgångspunkt är härvid att alla
medborgare skall kunna ordna sin försörjning med främst dagligvaror med
rimlig insats av tid och eget arbete. För att behoven hos olika konsumentgrupper
skall tillgodoses är det önskvärt med ett butiksnät med butiker av
olika typ och storlek.

För att uppkomna problem skall kunna lösas är det angeläget att på olika
sätt söka skapa förutsättningar för en verklig egen livskraft hos den handel
som svarar för närservicen och glesbygdsservicen. Det erinras härvidlag om
regeringens strävan att underlätta förhållandena för mindre och medelstora
företag. En utredning om verksamhetsförhållandena och finansieringssituationen
för mindre företag inom servicenäringen aviseras.

Åtgärder för att på ett naturligt sätt förstärka underlaget för närservicen och
glesbygdshandeln anges också. Bl. a. aviseras ett uppdrag till konsumentverket
att kartlägga möjligheterna att tillföra denna handel nya servicefunktioner.
Det pekas vidare på den underlagsförstärkning som kommunal

1 Riksdagen 1977/78. 17 sam!. Nr 14

NU 1977/78:14

upphandling kan innebära. Ett uppdrag till statens vägverk och statens
trafiksäkerhetsverk rörande hänvisningsskyltar vid allmänna vägar för
lanthandeln aviseras.

Även ökade direkta samhällsinsatser forordas. Samhällets bevakning av
varuförsöijningsfrågorna förutsätts i första hand vara en kommunal angelägenhet.
Kommunerna förutsätts ha en uppfattning om varuförsörjningssituationen
och hålla ett översiktligt beslutsunderlag för varuförsörjningen.
Planering av varuförsörjningen bör genomföras för områden där servicen är
eller väntas bli problematisk och där stödåtgärder blir aktuella. Planeringen
föreslås vara frivillig för kommunerna.

I propositionen lämnas också förslag till stöd i olika former för att motverka
serviceproblem i glesbygder och liknande områden. Förslagen innebär en
utbyggnad av den nuvarande försöksverksamheten med statligt stöd till
kommersiell service i glesbygd. Bl. a. föreslås det att begränsningen till det
inre stödområdet slopas. Viss förenkling i regelsystemet föreslås också.

Stödverksamheten föreslås omfatta dels statsbidrag till kommuner som
subventionerar hemsändning av dagligvaror, dels statliga avskrivnings- och
investeringslån, kreditgarantier och i vissa undantagsfall driftsstöd till
näringsidkare. De senare stödformerna avses kunna utgå till näringsidkare
som saluhåller dagligvaror eller drivmedel.

Det föreslås att frågor om bidrag till kommunerna för hemsändning liksom
hittills skall prövas av länsstyrelserna. Övriga statliga stödåtgärder föreslås
inledningsvis prövas av konsumentverket. Avsikten är dock att efter vunna
erfarenheter söka åstadkomma en decentralisering, om möjligt till budgetåret
1980/81.

Riksdagen föreslås nu ta ställning till riktlinjerna för samhällets åtgärder på
distributionsområdet. Anslagsfrågor avses skola tas upp i budgetpropositionen
för budgetåret 1978/79.

Motionerna

Yrkanden

Motionerna är följande:

1977/78:6 av Birgitta Dahl (s) och Per Bergman (s), vari hemställs att
riksdagen i anslutning till sitt beslut med anledning av propositionen 1977/
78:8 som sin mening ger regeringen till känna att de riktlinjer för åtgärder på
distributionsområdet som riksdagen godkänner självfallet inte ändrar
gällande - och mer socialt inriktade - grunder för planering enligt byggnadslagen
eller motsvarande riktlinjer för en aktiv bostadspolitik,

1977/78:10 av Allan Gustafsson (c), vari hemställs att riksdagen ger
regeringen till känna vad som anförts beträffande behovet av varuförsörjningsplaner
vid etablering av stormarknader (se nedan),

NU 1977/78:14

1977/78:11 av Ove Karlsson m.fl. (s), vari hemställs att riksdagen

1. uttalar att verksamheten [med driftsstöd till försäljningsställen i glesbygd]
måtte få försökskaraktär, där särskild hänsyn tas till de omsättningssvagaste
butikerna,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om
behovet av driftsstöd (se nedan),

3. uttalar att driftsstöd även skall kunna utgå till drivmedelsanläggningar i
anslutning till livsmedelsbutiker,

4. uttalar att drifts- och investeringsstöd skall beslutas av länsstyrelserna,

1977/78:12 av Ingvar Svanberg m.fl. (s), vari hemställs att riksdagen

1. med avslag på propositionen i motsvarande delar antar det i bilaga till
motionen upptagna lagförslaget (se bilaga 2 till detta betänkande),

2. hos regeringen anhåller om förslag till ändringar i byggnadslagstiftningen,
som innebär att intentionerna med varuförsörjningsplaneringen kan
förverkligas,

3. hos regeringen begär att frågan om inrättande av ett centralt butiksregister
utreds,

4. med avslag på propositionen i motsvarande delar godkänner

a) de riktlinjer för statsbidrag till hemsändning och driftsstöd som anges i
motionen (se nedan),

b) att investeringsstöd kan utgå i hela landet,

5. beslutar att en distributionsnämnd knuten till konsumentverket skall
inrättas,

6. som sin mening ger regeringen till känna att förslagsanslaget Konsumentverket:
Förvaltningskostnader för budgetåret 1977/78 bör få överskridas
med 1 200 000 kr.,

7. på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 anvisar

a) till Konsumentvprket: Forskning m. m. ett reservationsanslag av
300 000 kr.,

b) till Bidrag till kommersiell service i glesbygd m. m. ett förslagsanslag av
2 000 000 kr.,

c) till Lån till investeringar för kommersiell service i glesbygd ett
investeringsanslag av 2 500 000 kr.,

1977/78:13 av Lars Werner m.fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. med avvisande av propositionen i denna del beslutar att varje kommun
skall vara skyldig att upprätta en varuförsörjningsplan, varvid tyngdpunkten
skall läggas på konsumenternas intressen,

2. beslutar att de kommunala varuförsörjningsplanerna på länsnivå
sammanställs av länsstyrelsen,

3. uttalar sig för en lag om tillståndsprövning och underrättelse om
nedläggning i enlighet med motionens förslag och hemställer hos regeringen
om förslag därom,

1* Riksdagen 1977/78. 17 sami. Nr 14

NU 1977/78:14

4. uttalar sig för att kommunerna bereds möjligheter att inköpa och till
subventionerad hyra upplåta butikslokaler till enskild näringsidkare och hos
regeringen hemställer om förslag beträffande former för detta varvid även
statsbidragsgivning skall beaktas,

5. hos regeringen hemställer om utredning beträffande dagligvaruhandel i
av kommun ägt och drivet företag,

6. hos regeringen hemställer om utredning beträffande åtgärder för att
åstadkomma en jämnare vinstfördelning inom dagligvaruhandeln.

Motivering

I detta avsnitt redovisas innebörden av de motionsyrkanden som särskilt
hänvisar till vad som anförs i resp. motion. I övrigt refereras motionernas
motivering i anslutning till utskottets ställningstaganden under rubriken
”Utskottet”.

I motionen 1977/78:10 konstateras att föredragande statsrådet inte har
velat föreslå några åtgärder i syfte att förhindra etablering av
stormarknader. Enligt motionären får stormarknader, som vänder sig
främst till bilburna kunder, en starkt negativ inverkan på underlaget för
butiker både i glesbygd och i tätorternas centrala delar. Resultatet blir, säger
han, en försämrad närservice, vilket drabbar bl. a. många äldre och handikappade.
Motionären deklarerar som sin mening att kommunerna bör
rekommenderas att kartlägga varuförsörjningen och upprätta någon form av
planering för den i avsikt att ge alla medborgare en tryggad tillgång till
dagligvaror. En sådan planering är, hävdar han, nödvändig om kommunerna
skall kunna bedöma vilka följderna blir för servicestrukturen inom dagligvaruhandeln
om tillstånd till stormarknadsetableringar ges.

Driftsstöd måste, uttalas i motionen 1977/78:11, betraktas som en
normal bidragsform i glesbygdsområdena och restriktiviteten härvidlag får
inte vara stor - även försäljningsställen för drivmedel bör få komma i fråga. I
stället för bidragsgivning enligt en fast regel bör, anser motionärerna, kunna
bedrivas en försöksverksamhet där alternativa stödformer prövas. Härvid
skall stor hänsyn tas till kommunernas varuförsörjningsplaner. Riksdagen
bör, kräver motionärerna vidare, hos regeringen begära en kraftig uppräkning
av det belopp, 500 000 kr., som i propositionen anges för driftsstödet under en
inledningsperiod.

Hemsändningsbidrag föreslås i motionen 1977/78:12 utgå till
kommuner i hela landet, varvid statsbidraget - f. n. 35 % - skall vara 75 % i
det inre stödområdet och 50 % i landet i övrigt. Driftsstöd bör, anser
motionärerna vidare, betraktas som en normal stödform i glesbygder, och ett
förhållandevis stort antal butiker måste få komma i fråga. Att en butik
erhåller driftsstöd bör inte utesluta att den också kan få investeringsstöd.

NU 1977/78:14

Driftsstöd för drivmedelshandel bör i princip ges endast när det gäller s. k.
singelanläggningar i anslutning till dagligvaruhandel.

Skrivelse frän kommuner i Jämtlands län

I den skrivelse som företrädare för Krokoms och Strömsunds kommuner
har överlämnat till utskottet vid sin ovan (s. 1) nämnda uppvaktning
hemställs att utskottet skall uttala sig för ett 75-procentigt statsbidrag till
kommunerna för hemsändning av varor i glesbygder. Samtliga kommuner i
Jämtlands län står bakom de framförda synpunkterna och har överlåtit till de
båda nämnda kommunerna att föra även deras talan, meddelas det i
skrivelsen. Motiveringen för begäran om höjt statsbidrag är följande.

Den allt snabbare butiksdöden i extrem glesbygd oroar kommunerna i
Jämtlands län. 1 många områden har dagligvarubutikerna helt försvunnit,
vilket gör att man måste göra sina inköp i närmaste tätort, ofta belägen 45-60
minuters restid från bostaden. Kommunerna har i sina trafikplaner tagit
hänsyn till föreliggande omständigheter, varför invånarna nu har bättre
möjligheter att företa inköpsresor för att klara behoven av dagligvaror. Av
olika orsaker, främst ålder, handikapp och långa avstånd med stor tidsåtgång
för inköpet, utnyttjas dessa möjligheter i mindre omfattning. Vilket alternativ
som än väljs, inköpsresor eller begäran om hemsändning av varor, så
medför det en betydande levnadsfördyring för befolkningen i extrema
glesbygder.

Efter hand har butiksnedläggningarna medfört ett ökat tryck på tätortsbutikerna.
Ökad manuell betjäning tillgrips för att klara telefonbeställningar,
orderexpediering och hemsändning. Affärerna är bekymrade över denna
utveckling och tvingas numera att ta ut avgifter för hemsändningen som är
kännbara för konsumenterna.

Det 35-procentiga stödet är mot denna bakgrund otillräckligt. De största
behoven av insatser finns bland befolkningen i extrema glesbygdsområden.
Gällande bestämmelser om statsbidrag till lokal landsbygdstrafik ger
kommunerna i det inre stödområdet ett 75-procentigt statsbidrag för att en
godtagbar trafik skall kunna upprätthållas. Hemsändningsservicen är, anser
Jämtlandskommunerna, en lika viktig funktion.

Utskottet

Inledning

Dagligvaruhandeln har på senare år präglats av en långtgående strukturomvandling.
Typiska inslag i denna är å ena sidan företagskoncentration och
upprättande av nya stora butiksenheter, å andra sidan bortfall av försäljningsställen
särskilt i glesbygder. Utvecklingen inverkar i hög grad på konsumenternas
situation. Till en del kan förändringarna oedömas positivt. De kan

NU 1977/78:14

innebära en rationalisering inom handeln som kan medföra att priserna blir
gynnsammare än de eljest skulle ha varit. Att fä tillgång till ett vidgat
sortiment kan också vara en fördel för konsumenterna. Men förändringarna
medför även nackdelar. Särskilt påtagligt gäller detta om butiksnedläggelser i
glesbygd. De resulterar för många konsumenter i längre avstånd till
inköpsställena och minskade valmöjligheter. Sedan drygt fyra år ges statligt
stöd till kommersiell service i glesbygd. Detta stöd är inriktat främst på det
s. k. inre stödområdet.

Konsekvenserna för hushållen av dagligvaruhandelns strukturomvandling
har bedömts av distributionsutredningen. I sitt betänkande (SOU
1975:69) Samhället och distributionen - med en omfattande bilagedel (SOU
1975:70) - har utredningen lagt fram en analys av distributionssystemet från
samhällets, konsumenternas, företagens och de anställdas synpunkter.
Betänkandet ligger till grund för huvudparten av vad som föreslås i
propositionen 1977/78:8. Det är emellertid bara en del av utredningens
förslag som regeringen har tagit upp. Framför allt kan noteras att regeringen
avvisar tanken på en kommunal etableringskontroll i fråga om livsmedelshandeln.
Ökade kommunala planeringsinsatser förordas emellertid. Vidare
föreslås ett utvidgat statligt stöd till kommersiell service i glesbygd.
Propositionen innehåller förslag till riktlinjer för samhälleliga åtgärder på
distributionsområdet. Någon lagstiftning är inte aktuell och inte heller andra
ekonomiska dispositioner under det innevarande budgetåret än sådana som
ryms inom ramen för redan anvisade anslag. Utom distributionsutredningens
ämnesområde behandlas i propositionen vissa frågor om drivmedelsförsörjning.

Fem motioner har föranletts av propositionen. Tre av dem gäller speciella
frågor, medan de övriga två är mera övergripande. De senare innehåller bl. a.
förslag till längre gående statliga åtgärder, delvis enligt distributionsutredningens
intentioner. Gemensamt för dessa båda motioner är att de vill göra
det obligatoriskt för kommunerna att upprätta varuförsörjningsplaner och för
näringsidkare att lämna visst underlag för planerna. I anslutning till denna
fråga kommer de principiella utgångspunkterna för propositionen i blickfältet.
Utskottet redogör först för dessa - och invändningarna däremot i de två
nyssnämnda motionerna - och går sedan in på frågan om varuförsörjningsplaner
och eventuella styrmedel med anknytning till dessa. Därpå behandlar
utskottet omfattningen och inriktningen av de statliga stödåtgärderna samt
en del andra, speciella frågor.

Principiella utgångspunkter

Som uttryck för regeringens grundläggande inställning i fråga om ansvarsfördelningen
på varudistributionens område citeras i propositionen ett avsnitt
i regeringsdeklarationen den 8 oktober 1976, där det bl. a. heter att vårt lands
ekonomi även i framtiden skall bygga på en socialt styrd marknadshushåll -

NU 1977/78:14

ning med fritt konsumtionsval, fri konkurrens och en aktiv konsumentpolitik.
Handelsministern utvecklar detta tema vidare. De ökade samhällsinsatser
i fråga om varudistributionen som behövs bör, uttalar han, i första hand
inriktas på förbättrad översiktlig planering och på åtgärder till fromma för
sådana konsumentgrupper som har svårt att göra sig gällande på marknaden.
Handelsministern varnar för en övertro på statliga ingripanden. Strävan bör
på längre sikt vara att den handel som skall svara för närservice och
glesbygdsservice får egen livskraft, så att den själv kan lösa sina problem.
Butiksstrukturen diskuteras från utgångspunkten att alla medborgare skall
kunna ordna sin dagligvaruförsörjning med rimlig insats av tid och eget
arbete. Det blir därvid fråga om en avvägning mellan krav på bl. a.
tillgänglighet, tillräckligt sortiment, rationell hantering och låg prisnivå.
Handelsministern berör stormarknadsetableringarna och ifrågasätter om
dessa generellt sett får så genomgripande följder som brukar påstås. Han
betecknar det som primärt en kommunal uppgift att pröva hur sådana
etableringar totalt inverkar på servicen. Flera olika initiativ till åtgärder
ägnade att skapa bättre förutsättningar för mindre handelsenheter aviseras.

Karakteristiskt för den inledande framställningen i propositionen är,
hävdas i motionen 1977/78:12, att handelsministern ägnar den mesta kraften
åt att argumentera mot distributionsutredningens förslag. Förklaringen
härtill är enligt motionärerna den borgerliga regeringens tillit till de fria
marknadskrafterna. Det synsätt som präglar propositionen innebär, anför de,
ett markant brott i det senaste årtiondets konsumentpolitiska utveckling.
Motionärerna ser det som sin uppgift att föra fram kompletterande förslag i
syfte att den hittills förda konsumentpolitiken skall fullföljas och utvecklas.
Nedläggningarna inom dagligvaruhandeln leder till att många människor får
försämrade inköpsmöjligheter. Samhällets handlingsberedskap måste i detta
läge höjas, deklarerar motionärerna. Kommunerna måste mera aktivt gå in i
planeringen av varuförsörjningen. De måste ta på sig uppgiften att söka lösa
inköpsproblemen för de särskilt utsatta konsumentgrupperna.

De principiella utgångspunkterna för propositionen utsätts för skarp kritik i
motionen 1977/78:13. När regeringen deklarerar sin tillit till en ”social
marknadsekonomi” avser den, säger motionärerna, en ren och skär privatkapitalism,
med vinstmaximering som princip. Motionärerna vill aktualisera
frågan om fördelningspolitiska åtgärder inom dagligvaruhandeln.

Utskottet låter sina kommentarer till propositionens och motionernas
principiella utgångspunkter anstå till det följande avsnittet, som gäller
kommunernas planering av dagligvaruförsörjningen.

Varuförsörjningsptaner m. m.

En av grundtankarna hos distributionsutredningen var att samhällsinflytandet
över distributionen borde öka. Detta skulle i första hand ta sig uttryck i
ett kommunalt ansvar för butiksstrukturens utveckling. Kommunernas

1** Riksdagen 1977/78. 17 sami Nr 14

NU 1977/78:14

behandling av hithörande frågor skulle knytas till varuförsörjningsplaner,
byggda på uppgifter om konsumtionsunderlag och butiksnät och på bedömningar
av hushållens servicebehov med hänsyn till bl. a. demografiska och
ekonomiska faktorer. Planerna skulle till en början avse endast livsmedelssektorn.
De skulle ange problem med varuförsörjningen och kommunledningens
mål för planeringen på detta område. Varuförsörjningsplan skulle
upprättas av kommunstyrelsen och antas av fullmäktige. Årlig revision av
planen, samordning med övrig kommunal planering och ett nära informationsutbyte
med handeln ingick också i förutsättningarna. Utredningen
föreslog ingen lagstiftning utan ansåg att upprättandet av varuförsörjningsplan
skulle vara en frivillig uppgift för kommunerna. Den angivna ordningen
var, framhöll utredningen, avpassad främst för de mindre och medelstora
kommunerna. Det föreslagna systemet med kommunala varuförsörjningsplaner
utan obligatorium vann allmänt stöd vid remissbehandlingen; de
meningsskiljaktigheter som fanns gällde huvudsakligen ambitionsnivån för
planeringen.

Distributionsutredningen ansåg att kommunerna för att kunna förverkliga
sina intentioner behövde styrmedel utöver dem som står till buds genom den
fysiska planeringen och byggnadslagstiftningen. Därför föreslog den att enligt
en särskild lag skulle införas kommunal tillståndsprövning i fråga om all
nyetablering och utbyggnad av detaljhandel med livsmedel. Vidare skulle
kommunerna träffa överenskommelse med företagen om att planer på
nedläggningar av livsmedelsbutiker skulle anmälas till kommunen. För att
etableringen av större butiksenheter skulle hållas tillbaka föreslog utredningen
att en etableringsavgift skulle utgå för dagligvarubutiker över en viss
storlek. Bland remissinstanserna rådde mycket delade meningar om etableringskontrollen.
Förslaget om etableringsavgift bemöttes nästan genomgående
negativt.

Av de förslag som här har nämnts har bara det som gäller varuförsörjningsplaner
vunnit gehör hos regeringen. Den betonar därvid frivilliglinjen.
Handelsministern har inte velat generellt förorda upprättandet av kommunala
varuförsörjningsplaner, och han har inte funnit det möjligt att ange
någon viss lämplig ambitionsnivå eller någon viss form för planeringen. Det
enda moment av obligatorium som föreslås är att för statligt stöd till
kommersiell service i glesbygd liksom hittills skall krävas att den berörda
kommunen har genomfört den varuförsörjningsplanering som behövs för att
stödet skall komma till bästa användning. Kommunerna skall inte vara
skyldiga att ge in eventuella planer till länsstyrelsen. Ett nära samarbete
mellan kommuner och länsstyrelser beräknas ändå komma till stånd i
praktiken. Vikten av att alla berörda parter utbyter informationer om
varuförsörjningen betonas kraftigt.

Regeringens här redovisade ståndpunkt är, sägs i motionen 1977/78:13, ett
utslag av dess nit att skydda privatföretagen mot offentlig insyn och
påverkan. I linje med sin ovan refererade principinställning kräver motionä -

NU 1977/78:14

rerna att det blir en obligatorisk kommunal uppgift att upprätta varuförsörjningsplan
- med tyngdpunkten lagd på konsumenternas intressen - och att
distributionsutredningens förslag om kommunal tillståndsprövning genomförs.
Lagen härom skulle också innehålla bestämmelser om skyldighet att
minst ett år i förväg underrätta kommunen om planerad nedläggning inom
livsmedelshandeln. Företag som inte fullgör denna anmälningsplikt bör
enligt motionärerna kunna åläggas att fortsätta driften i oförändrad omfattning.

En mindre långtgående lagstiftning föreslås i motionen 1977/78:12. Som
ovan antytts finner motionärerna regeringens hållning alltför passiv. Varuförsörjningsplaneringen
bör omfatta alla kommuner, anser de och kräver att
den blir ett lagstadgat åliggande för kommunerna. I det lagförslag som läggs
fram i motionen finns också föreskrifter enligt vilka företag som berörs av
varuförsörjningsplanen blir skyldiga att på ett tidigt stadium anmäla planer på
nyetablering, nedläggning eller viktigare förändring av verksamheten.
Förändringar av butikslokaler skall i vissa fall - när det inte är bestämt vem
som skall nyttja lokalerna - anmälas av fastighetsägaren. Motionärerna slår
fast att lagregleringen av den kommunala varuförsörjningsplaneringen bör
vara mycket allmänt hållen. Den praktiska tillämpningen bör underlättas
genom rådgivning från Svenska kommunförbundets sida men inte styras av
centralt fastlagda normer och rutiner. I lagen skall emellertid stadgas om
samråd mellan kommuner i vissa fall. Det skall åligga varje kommun att
årligen lämna länsstyrelsen redogörelse för varuförsörjningsplanen.

Utskottet konstaterar att det råder stor enighet om att kommunerna bör
spela en förstaplansroll när det gäller samhälleliga åtgärder på distributionsområdet.
Kommunala varuförsörjningsplaner ses allmänt som ett viktigt
medel för probleminventering och målangivelse på detta område. Meningarna
är däremot delade i fråga om hur långt staten skall sträcka sig i sina
föreskrifter för eller anvisningar till kommunerna. Går det att förlita sig på
frivilliga insatser av kommunerna,eller börett obligatorium införas? En fråga
i anslutning därtill är om kommunerna kan klara sig med en icke lagreglerad
medverkan från företagens sida i planeringsarbetet eller om näringsidkarna
bör åläggas att lämna förhandsbesked om etablerings- och nedläggningsplaner
etc. inom dagligvaruhandeln. En tredje fråga är om kommunerna bör
få möjlighet att mera aktivt påverka etableringar etc. Distributionsutredningens
recept var kommunal etableringskontroll och för vissa fall etableringsavgifter.
De olika uppfattningarna i dessa frågor återgår på skilda
principiella utgångspunkter.

Utskottet ansluter sig härvidlag i allt väsentligt till propositionen. Med
instämmande noterar utskottet handelsministerns inledande deklaration,
enligt vilken en aktiv konsumentpolitik skall bedrivas inom marknadshushållningens
ram. Liksom regeringen avvisar utskottet förslaget - nu framfört
i motionen 1977/78:13 - om en kommunal etableringskontroll på dagligvaruhandelns
område. De riktlinjer beträffande kommunala varuförsörjnings -

NU 1977/78:14

planer som anges i propositionen finner utskottet väl avvägda. De utgår från
att förutsättningarna i olika kommuner är mycket växlande. En så fullständig
planering av dagligvaruhandeln som är naturlig i en glesbygdskommun - och
bör krävas om statligt stöd skall ges till kommersiell service i kommunen -kan vara mindre motiverad i exempelvis en storstadskommun. Frivillighet i
fråga om upprättande av varuförsörjningsplan, fritt val av ambitionsnivå för
sådan plan, samarbete i oreglerade former mellan kommunerna och mellan
dem och länsstyrelserna samt ett otvunget informationsutbyte mellan alla
berörda parter ser utskottet som positiva kännetecken hos det system som
förordas i propositionen. Följaktligen avstyrker utskottet det förslag till lag
om kommunal planering av varuförsörjningen som läggs fram i motionen
1977/78:12. För ett sådant förslag har remissbehandlingen inte givit något
stöd. Förslaget synes vittna om ringa tilltro till kommunernas initiativkraft
och engagemang på det konsumentpolitiska området och om underskattning
av deras förmåga att uppnå frivilliga överenskommelser med näringsidkarna
om det uppgiftslämnande som kan erfordras. Till den del förslaget gäller
anmälningsskyldighet lider det av formella brister som får anses utesluta att
det antas i oförändrat skick.

Varuförsörjningsplanerna berörs också i motionen 1977/78:10. Motionären
vill att riksdagen skall göra ett uttalande om att kommunerna skall
rekommenderas att kartlägga varuförsörjningen och upprätta någon form av
planering för denna,bl. a. föratt få möjlighet att pröva vilka följder etablering
av en stormarknad kan få. Utskottet har i det föregående angivit hur
riksdagen enligt dess mening bör ställa sig till förslagen om varuförsörjningsplaner.
Den nu aktuella motionen ger inte anledning till någon särskild åtgärd
från riksdagens sida.

Handelsministern faster i propositionen stor vikt vid de möjligheter som
byggnads- och planlagstiftningen ger kommunerna att förverkliga de intentioner
som kommer till uttryck i varuförsörjningsplanerna. Hithörande frågor
tas upp i två motioner.

I motionen 1977/78:6 påpekas att handelsministern i sitt resonemang om
varuförsörjningsplanerna har tagit in en erinran om att kommunen har ett
ansvar också när det gäller planeringen av t. ex. nya bostadsområden och när
det gäller att vidmakthålla en allsidig närservice i äldre bostadsområden i
tätorter. 1 det sammanhanget säger han sig räkna med att kommunerna
använder planlagstiftningens möjligheter för att en så tillfredsställande
service som möjligt för medborgarna skall inrättas. De principiella utgångspunkter
för samhällets engagemang i varuförsörjningsfrågorna som handelsministern
tidigare har angivit och som går ut på aktiviteter inom ramen för en
marknadsekonomisk ordning måste, hävdar motionärerna, om de godtas av
riksdagen komma i konflikt med gällande grunder för planering enligt
byggnadslagstiftningen och med vissa anvisningar och praxis. De skulle
också kunna anses stå i konflikt med accepterade synpunkter på medborgarinflytande
i planeringen och med godtagna bostadspolitiska mål. Motionä -

NU 1977/78:14

rema säger sig förutsätta att det inte har varit en överlagd avsikt med de
förordade riktlinjerna att söka påverka innehållet i gällande lagstiftning, t. ex.
byggnadslagstiftningen, eller i bostadspolitiska riktlinjer. För att en faktisk
sådan påverkan skall förebyggas vill de emellertid att riksdagen klart skall
uttala att de nu aktuella riktlinjerna för åtgärder på distributionsområdet inte
ändrar gällande grunder för planering enligt byggnadslagen eller motsvarande
riktlinjer för en aktiv bostadspolitik.

Utskottet ser ingen anledning att här gå in på frågan om det med skäl kan
anses råda någon motsättning mellan ambitionerna bakom å ena sidan
byggnadslagstiftningen och de bostadspolitiska riktlinjerna, såvitt de avser
varuförsörjning, och å andra sidan den varuförsöijningsplanering som
förordas i propositionen. Det är emellertid uppenbart att det beslut som
riksdagen nu fattar inte får inverka på tolkningen av tidigare lagstiftning och
dess förarbeten. Något särskilt uttalande från riksdagens sida med anledning
av motionen 1977/78:6 finnér utskottet därför inte motiverat.

Det betecknas i motionen 1977/78:12 som oklart i vad mån byggnadslagstiftningen
är tillräcklig som medel för att åstadkomma förändringar även
utifrån sådana synpunkter som den f. n. inte primärt avser. Mot den
bakgrunden anser motionärerna att det finns anledning att pröva om inte
byggnadslagstiftningen skulle kunna omdanas så att den blir ett tillräckligt
medel för att påverka även serviceförsörjningen. Som motionärerna påpekar
pågår f. n. inom bostadsdepartementet en översyn av de förslag till ny
byggnadslagstiftning som bygglagutredningen lade fram år 1974. Bostadsministern
har den 8 november 1977 i svar på en interpellation (1977/78:6)
redovisat det aktuella arbetsläget.

Motionärerna har tidigare i år i en motion som utskottet behandlade i maj
1977 framfört ungefär samma önskemål som i motionen 1977/78:12. I den
här aktuella frågan uttalade utskottet då (NU 1976/77:44 s. 16) att det fortsatta
arbetet med byggnadslagstiftningen borde kunna leda till att den av
motionärerna påtalade oklarheten i fråga om räckvidden av denna lagstiftning
undanröjdes. Det som sades då gäller alltjämt. Utskottet finner inte
anledning till någon framställning från riksdagen till regeringen om förslag till
ändringar i byggnadslagstiftningen och avstyrker alltså motionsyrkandet
härom.

I distributionsutredningens förslag ingick att ett centralt, heltäckande
butiksregister skulle inrättas hos statens pris- och kartellnämnd för att bl. a.
utgöra underlag för kommunernas planering. Såsom redovisas i propositionen
har remissinstanserna haft delade meningar om behovet av ett sådant
register. Konsumentverket har förordat en närmare utredning av registerfrågan
med sikte på att klarlägga om de register med uppgifter på detta
område som nu förs inom olika myndigheter skulle kunna samordnas i större
utsträckning. Handelsministern, som till skillnad från distributionsutredningen
inte förutsätter heltäckande varuförsörjningsplaner, uttalar i proposi -

NU 1977/78:14

tionen att han för dagen inte är beredd att förorda att ett särskilt butiksregister
upprättas. Vid behov kan frågan tas upp igen, menar han, och därvid bör i
första hand undersökas hur redan befintliga register kan utnyttjas. Med
hänvisning till konsumentverkets yttrande föreslås i motionen 1977/78:12 att
riksdagen nu skall begära hos regeringen att frågan om inrättande av ett
centralt butiksregister utreds.

Utskottet instämmer i vad handelsministern har uttalat och avstyrker
alltså motionsyrkandet.

Ett annat förslag av distributionsutredningen var att kommunerna skulle
kunna förvärva butiksfastigheter och till subventionerad hyra upplåta dessa
för dagligvaruhandel. Denna möjlighet skulle kunna utnyttjas när ingen på
affärsmässiga grunder är beredd att ta över en rörelse som hotas av
nedläggning. För kommunens förvärv skulle då utgå statsbidrag. Detta
förslag har inte tagits upp i propositionen. Handelsministern anknyter dock
till det när han anger riktlinjer för det statliga investeringsstödet. I motionen
1977/78:13 påyrkas ett beslut enligt utredningens förslag på denna punkt.

Utskottet ansluter sig till handelsministerns bedömning och avstyrker
motionärernas förslag.

I den nu nämnda motionen föreslås också en utredning beträffande
dagligvaruförsäljning genom företag som ägs och drivs av kommunen. Till
motivering för förslaget anför motionärerna att varuförsörjningen alltmer
börjar ses som en uppgift för kommunerna. Utskottet finner inte skäl för att
detaljhandelsnätet skulle kompletteras med kommunalt ägda företag och
avstyrker följaktligen motionen. Utskottet vill erinra om att, såsom närmare
berörs i det följande, statligt stöd i vissa fall står till buds för butiker i
glesbygder.

Ytterligare en sak som samma motionärer vill ha utredning om är åtgärder
för att åstadkomma en jämnare vinstfördelning inom dagligvaruhandeln. De
pekar på de strukturförändringar som äger rum inom handeln, bl. a. att gamla
kvartersbutiker slås ut av varuhus och stormarknader. I åtskilliga nyare
bostadsområden har man enligt motionärernas uppfattning underlåtit att
ordna med en från konsumenternas synpunkt tillfredsställande varuförsörjning.
Samhällsplanerarna har, hävdas det, anammat privathandlarnas
lönsamhetskalkyler och kraftigt underdimensionerat antalet butiker. Detta
skulle ha lett till oskäligt höga vinstmarginaler för de företag som etableras i
dessa områden. Motionärernas tanke är att dessa vinstrika företag skulle
förmås att understödja nedläggningshotade butiker både i tätorterna och i
glesbygder.

Formella förutsättningar för en omfördelning av vinster av detta slag finns
redan inom kedjeföretagen, till vilka bl. a. de flesta konsumentföreningar kan
räknas. Såvitt bekant har man inte inom konsumentkooperationen funnit det
möjligt att mer än i begränsad utsträckning låta olönsamma butiker
subventioneras av mera vinstgivande enheter. När det gäller andra företag än
kedjeföretagen skulle ett förverkligande av motionärernas idé tydligen kräva

NU 1977/78:14

ett system med särskilda avgifter eller liknande. Utskottet finnér tanken
orealistisk och hänvisar till de möjligheter till statligt stöd som i vissa fall står
till buds för nedläggningshotade butiker. Motionsyrkandet avstyrks alltså.

Statliga stödåtgärder

Statligt stöd till kommersiell service i glesbygd utgår dels i form av
hemsändningsbidrag till kommun som subventionerar hemsändning av
dagligvaror, dels i form av investeringsstöd, som utgörs av avskrivnings- och
investeringslån samt kreditgarantier för anskaffning av varulager. För båda
stödformerna gäller f. n. en begränsning till det inre stödområdet, om inte
särskilda skäl föreligger.

Det statliga hemsändningsbidraget är nu maximerat till 35 % av kommunens
kostnader. Distributionsutredningen har föreslagit att det skall höjas till
50 % och dessutom att det utan särskilda skäl skall kunna utgå till kommuner
i det allmänna stödområdet. Enligt regeringens förslag slopas den geografiska
begränsningen. Avgörande för om stöd skall utgå skall vara vilka varuforsörjningsproblem
som föreligger oavsett var i landet de uppstår. Däremot
godtas inte förslaget om höjning av bidragsnivån. Handelsministern hänvisar
till pågående beredning av frågor om generella och specialdestinerade
statsbidrag. Propositionen innehåller f. ö. en närmare diskussion av villkoren
för hemsändningsverksamheten.

I motionen 1977/78:12 krävs att statsbidragen till den kommunala
hemsändningsverksamheten skall höjas från 35 % till 75 % i inre stödområdet
och till 50 % i landet i övrigt. Motionärerna anser en sådan höjning
erforderlig för att kommunerna skall få tillräcklig stimulans för att organisera
hemsändning.

Utskottet ansluter sig till de riktlinjer för hemsändningsverksamheten som
anges i propositionen och är sålunda inte berett att förorda en höjning av
bidragsprocenten.

I fråga om investeringsstödet har distributionsutredningen förordat bl. a.
den förändringen att sådant stöd skall stå till buds i hela landet, även i
medelstora och större tätorter. Enligt regeringens förslag slopas den nuvarande
begränsningen till huvudsakligen det inre stödområdet. Fortfarande
bör dock, säger handelsministern, gälla att stödet skall inriktas på varuförsörjningen
i glesbygder och jämförbara områden, exempelvis skärgårdar. I
detta sammanhang görs en detaljerad genomgång av de regler som skall gälla
för investeringsstöd.

Även denna stödform berörs i motionen 1977/78:12. Motionärerna godtar
regeringens förslag i fråga om utformningen av stödet. När det gäller den
geografiska inriktningen anser de emellertid att handelsministern har angett
alltför snäva begränsningar. De vänder sig mot dessa och önskar ett uttalande
av riksdagen om att investeringsstöd skall kunna utgå i hela landet. I
konsekvens härmed bör, anser de vidare, för budgetåret 1977/78 anvisas

NU 1977/78:14

ytterligare 2,5 milj. kr. för lån till investeringar för kommersiell service i
glesbygd.

Utskottet har ingenting att erinra mot vad handelsministern har anfört om
investeringsstöd. Utskottet godtar sålunda de principer som anges för den
geografiska avgränsningen och är inte berett att förorda en så kraftig
utvidgning i detta hänseende som motionärerna begär. Det bör emellertid
understrykas att ingen del av landet är från början undantagen när det gäller
prövning av ansökningar om investeringsstöd. Med det sagda avstyrker
utskottet motionsyrkandena om investeringsstödet.

En tredje form av statligt stöd för kommersiell service har föreslagits av
distributionsutredningen. Enligt detta förslag skall i speciella fall driftsstöd
kunna utgå till olönsamma och nedläggningshotade butiker i hela landet.
Den nya stödformen bör enligt utredningens mening tillämpas restriktivt och
avse butiker som inte kan väntas bestå på sikt och som därför inte kan komma
i fråga för investeringsstöd. Stödet skulle utgå med ett årligt belopp
motsvarande 2 % av butikens omsättning. Vid remissbehandlingen har
utredningen fått instämmande i huvudsaken, att driftsstöd bör införas som
ny stödform. Viss kritik har emellertid riktats mot den föreslagna metoden
för beräkning av stödets storlek. Man har därvid efterlyst en anpassning till
situationen i varje särskilt fall. Konsumentverket har förordat en försöksverksamhet
med alternativa utformningar av stödet. I propositionen uttalar
handelsministern att det föreslagna driftsstödet uppenbarligen i vissa mycket
speciella situationer kan vara motiverat som ett medel för att vidmakthålla en
viktig butik eller i undantagsfall en varubuss. Han påtalar emellertid risken
för att ett sådant stöd kan framstå som ett otillbörligt gynnande av visst
företag framför annat. Bl. a. därför anser han det nödvändigt med en mycket
restriktiv tillämpning av den nya stödformen. Driftsstöd skall alltså utgå bara
när det är fråga om tillfälliga lösningar under en begränsad övergångstid. Det
kan t. ex. röra sig om att vidmakthålla en butik under en begränsad tid till dess
att innehavaren drar sig tillbaka av åldersskäl. Driftsstödet får, säger
handelsministern, ses som en ersättning från det allmännas sida för en
samhällsekonomiskt viktig funktion som inte kan fullgöras på affärsmässiga
grunder. Stöd till företaget som sådant är det primärt inte fråga om. Inom de
angivna begränsade ramarna föreslås driftsstöd kunna utgå till dagligvarubutik,
försäljningsställe för drivmedel eller, om särskilda skäl föreligger, till
varubuss som saluhåller dagligvaror. Några särskilda beräkningsgrunder för
driftsstödet har handelsministern inte velat binda sig för. Sådana grunder
skall övervägas av den centrala myndighet som skall svara för stödet, och
alternativa metoder skall då kunna prövas. Vad beträffar den ekonomiska
ramen uttalas att för driftsstöd inledningsvis bör anslås 500 000 kr. Det
beräknas att dessa medel skall kunna inrymmas inom det nuvarande anslaget
för hemsändningsbidrag, där belastningen hittills har varit mycket låg.

I motionen 1977/78:12 riktas invändningar mot den föreslagna restriktiviteten.
Motionärerna anser att stödet tvärtom bör tillämpas relativt generöst

NU 1977/78:14

och ges en sådan konstruktion att det kan bli verkningsfullt för butiker med
låg omsättning. Enligt motionärerna bör konsumentverket fä i uppdrag att
undersöka behovet av driftsstöd på längre sikt, pröva alternativa utformningar
av stödet och utarbeta riktlinjer för dess utformning och tillämpning i
framtiden. Även i motionen 1977/78:11 förespråkas ett mera omfattande
driftsstöd än enligt riktlinjerna i propositionen. Driftsstödet måste, sägs i
denna motion, betraktas som en normal bidragsform i glesbygdsområdena.
Motionärerna vänder sig också mot distributionsutredningens förslag till
beräkningsgrund för driftsstödet. De förordar en försöksverksamhet, där
alternativa stödformer prövas och stor hänsyn tas till kommunernas
varuförsörjningsplaner. Enligt ett särskilt yrkande i motionen bör riksdagen
uttala att driftsstöd skall kunna utgå även till drivmedelsanläggningar i
anslutning till livsmedelsbutiker.

I konsekvens med önskemålen om en vidgad omfattning av driftsstödet
finns i båda motionerna yrkanden som går ut på att ytterligare medel skall
ställas till förfogande. I motionen 1977/78:12 beräknas 2 milj. kr. för
driftsstöd under det innevarande budgetåret. Motionärerna föreslår att detta
belopp anvisas på tilläggsbudget under rubriken Bidrag till kommersiell
service i glesbygd m. m. Så benämns det anslag som nu är avsett huvudsakligen
för hemsändningsbidrag. Enligt motionen 1977/78:11 bör riksdagen
göra ett uttalande till regeringen om att det behövs en kraftig uppräkning av
det belopp, 500 000 kr., som regeringen har kalkylerat med för driftsstöd
under en inledningsperiod.

Utskottet tillstyrker förslaget att de nuvarande formerna för stöd till
kommersiell service i glesbygd skall kompletteras med driftsstöd. De
riktlinjer för denna nya stödform som anges i propositionen finner utskottet
väl avvägda. Den av handelsministern antydda risken att ett företag som får
driftsstöd kan framstå som otillbörligt gynnat på andra företags bekostnad
förtjänar att beaktas. Även statsfinansiella skäl talar för restriktivitet.
Utskottet är alltså inte berett att, som begärs i de båda motionerna, redan på
begynnelsestadiet förorda en kraftig utvidgning av driftsstödet jämfört med
vad som föreslås i propositionen. Yrkandena i motionen 1977/78:11 synes
endast delvis ha en annan innebörd än propositionen. Att verksamheten med
driftsstöd skall ha försökskaraktär och att särskild hänsyn därvid skall tas till
de omsättningssvagaste butikerna synes ligga väl i linje med vad handelsministern
har uttalat. Likaså torde det fä anses förenligt med propositionens
riktlinjer att driftsstöd kan utgå även till drivmedelsanläggningar i anslutning
till livsmedelsbutiker. Det bör noteras att i motionen 1977/78:12 rekommenderas
en restriktiv linje när det gäller driftsstöd för drivmedelshandel. Sådant
stöd bör enligt denna motion kunna utgå bara när det gäller s. k. singelanläggningar
i samband med dagligvaruhandel. Också utskottet anser att en
sådan begränsning normalt bör gälla.

Ärenden rörande investeringsstöd prövas nu av konsumentverket. 1
propositionen föreslås att denna ordning skall tillämpas ytterligare en tid och

NU 1977/78:14

att även frågor om driftsstöd skall - övergångsvis - prövas av verket. I samråd
med decentraliseringsutredningen (K.n 1975:1) skall konsumentverket överväga
hur en decentralisering helt eller delvis till länsstyrelserna bör åstadkommas
och ge in förslag i frågan till regeringen. Ett riktmärke skall därvid
vara att en decentralisering om möjligt bör genomföras till budgetåret 1980/
81.1 motionen 1977/78:11 påyrkas att riksdagen nu skall uttala att det skall
ankomma på länsstyrelserna att besluta om investerings- och driftsstöd.
Utskottet finnér det lämpligt att de av regeringen avsedda övervägandena om
handläggningsordningen kommer till stånd och avstyrker sålunda motionsyrkandet.

Övriga frågor

Inom konsumentverket finns f. n. en glesbygdsnämnd för frågor rörande
kommersiell service i glesbygd. Enligt distributionsutredningens förslag
skulle dess uppgifter övertas av en ny nämnd, distributionsnämnden, med
representation för olika centrala organ, handeln, konsumenterna m. fl.
Denna nämnd skulle ha mera vittgående funktioner och vara ett forum för
diskussion om kommunernas arbete med varuförsörjningsplaner, fördelning
av butikslägen m. m. Handelsministern hänvisar i propositionen till att
förslaget har fått ett blandat mottagande av remissinstanserna. Det nödvändiga
samrådet och erfarenhetsutbytet mellan olika intressenter bör, menar
han för sin del, ske i former som avgörs från fall till fall med hänsyn till
frågornas beskaffenhet. Därför har han inte föreslagit något permanent
samrådsorgan. Glesbygdsnämnden avses bestå. I motionen 1977/78:12 tas
förslaget om en distributionsnämnd upp med hänvisning till utredningens
motivering.

Utskottet delar handelsministerns bedömning och avstyrker motionärernas
förslag.

Propositionen innehåller inte några förslag till anslagsökningar eller nya
anslag, utan avsikten är att anslagsfrågorna skall tas upp i budgetpropositionen
i januari 1978. Handelsministern anmäler emellertid att han har räknat
med en ökning av anslagsbehovet för investerings- och avskrivningslån från
3 milj. kr. till 6 milj. kr. i samband med den geografiska utvidgningen av detta
slags stöd. Såsom ovan nämnts har de medel som inledningsvis skulle anslås
för driftsstöd, 500 000 kr., bedömts kunna inrymmas inom det nuvarande
anslaget för hemsändningsbidrag.

I motionen 1977/78:12 föreslås omedelbara anslagsförstärkningar på flera
punkter. De förslag som rör medel för investeringsstöd och driftsstöd har
behandlats i det föregående. De återstående skall tas upp här.

I en motion med anledning av budgetpropositionen år 1977 begärdes en
förstärkning av anslagen till konsumentverket med 1,2 milj. kr. för förvaltningskostnader
och 0,3 milj. kr. för forskning. Dessa förslag, som inte vann
gehör hos riksdagsmajoriteten (NU 1976/77:44 punkterna 18 och 19),

NII 1977/78:14

upprepas nu i motionen 1977/78:12. Vad gäller konsumentverkets förvaltningsanslag
föreslår motionärerna att riksdagen skall medge att det får
överskridas med 1,2 milj. kr. De betecknar det som angeläget att konsumentverket
snabbt kan ta itu med de nya uppgifter som blir aktuella. Vad beträffar
forskningsanslaget betonar de det angelägna i att undersökningar om
hushållens situation och beteende vidareutvecklas, att de handikappades
inköpsproblem studeras och att forskning bedrivs om nya typer av närhetsbutiker
och förbättrade hemköpssystem.

Utskottet är inte heller nu berett att tillstyrka att konsumentverket får
disponera ytterligare medel för sin förvaltning. Utskottet avstyrker följaktligen
motionsyrkandet härom. Det får, som utskottet uttalade våren 1977,
förutsättas att regeringen tar erforderligt initiativ för den händelse särskilda
förhållanden skulle göra en anslagsförstärkning under löpande budgetår
påkallad.

Även den föreslagna ökningen av konsumentverkets forskningsanslag
avstyrks av utskottet.

I den mån de i propositionen angivna riktlinjerna för åtgärder på
distributionsområdet inte har berörts i det föregående föranleder de ingen
erinran från utskottets sida.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande varuförsörjningsplaner m. m.
att riksdagen

a) med avslag på motionen 1977/78:12 yrkandet 1 och
motionen 1977/78:13 yrkandena 1-3 godkänner i propositionen
1977/78:8 angivna riktlinjer för åtgärder på distributionsområdet
såvitt gäller principiella utgångspunkter och kommunala
varuförsörjningsplaner,

b) finnér motionen 1977/78:10 icke föranleda någon riksdagens
åtgärd,

2. beträffande de föreslagna riktlinjernas samband med byggnadslagstiftningen
m. m.

att riksdagen finner motionen 1977/78:6 besvarad genom vad
utskottet anfört,

3. beträffande ändringar i byggnadslagstiftningen m. m.
att riksdagen avslår motionen 1977/78:12 yrkandet 2,

4. beträffande utredning om centralt butiksregister

att riksdagen avslår motionen 1977/78:12 yrkandet 3,

5. beträffande kommunala förvärv av butiksfastigheter m. m.
att riksdagen avslår motionen 1977/78:13 yrkandet 4,

6. beträffande kommunala företag för dagligvaruhandel
att riksdagen avslår motionen 1977/78:13 yrkandet 5,

NU 1977/78:14

7. beträffande vinstutjämning inom dagligvaruhandeln

att riksdagen avslår motionen 1977/78:13 yrkandet 6,

8. beträffande hemsändningsbidrag

att riksdagen med avslag på motionen 1977/78:12 yrkandet 4a i
ifrågavarande del godkänner i propositionen 1977/78:8 angivna
riktlinjer för åtgärder på distributionsområdet i ifrågavarande
del,

9. beträffande investeringsstöd

att riksdagen med avslag på motionen 1977/78:12 yrkandena 4 b
och 7 c godkänner i propositionen 1977/78:8 angivna riktlinjer
för åtgärder på distributionsområdet i ifrågavarande del,

10. beträffande driftsstöd

att riksdagen med avslag på motionen 1977/78:12 yrkandet 4 a i
ifrågavarande del och yrkandet 7 b samt motionen 1977/78:11
yrkandet 2 godkänner i propositionen 1977/78:8 angivna riktlinjer
för åtgärder på distributionsområdet i ifrågavarande del
samt finner motionen 1977/78:11 yrkandena 1 och 3 därigenom
ha besvarats,

11. beträffande handläggning av ärenden rörande investeringsstöd och
driftsstöd

att riksdagen med avslag på motionen 1977/78:11 yrkandet 4
godkänner i propositionen 1977/78:8 angivna riktlinjer för
åtgärder på distributionsområdet i ifrågavarande del,

12. beträffande inrättande av en distributionsnämnd vid konsumentverket att

riksdagen avslår motionen 1977/78:12 yrkandet 5,

13. beträffande anslag till konsumentverket för förvaltningskostnader att

riksdagen avslår motionen 1977/78:12 yrkandet 6,

14. beträffande anslag till konsumentverket för forskning

att riksdagen avslår motionen 1977/78:12 yrkandet 7 a,

15. beträffande propositionen i övrigt

att riksdagen godkänner i propositionen 1977/78:8 angivna
riktlinjer för åtgärder på distributionsområdet i den mån de inte
omfattas av utskottets hemställan i det föregående.

Stockholm den 29 november 1977

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

NU 1977/78:14

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Hugo Bengtsson (s), Fritz Börjesson (c),
Arne Blomkvist (s), Sven Andersson i Örebro (fp), Nils Erik Wååg(s), Birgitta
Hambraeus tc), Lilly Hansson ts) (mom. 10-15), Karl-Anders Petersson (c),
Ivar Högström (s), Ingegärd Oskarsson (c), Lennart Pettersson (s), Sten Svensson
(m), Holger Bergqvist (fp) (mom. 1-9,13-15), Sivert Andersson (s)(mom.
1-9), Olle Wästberg (fp) (morn. 10-12) och Lars Ljungberg (m).

Reservationer

av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg,
Lilly Hansson (nr 6-9), Ivar Högström, Lennart Pettersson och Sivert Andersson
(nr 1-5) (alla s)

1. beträffande varuförsörjningsplaner m. m. (mom. 1)

Reservanterna anser

dets att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 9 med ”Utskottet
konstaterar” och slutar på s. 10 med ”oförändrat skick” bort ha följande
lydelse:

Utskottet vill först erinra om den aktiva reformvilja som präglade den
socialdemokratiska regeringens insatser på konsumentpolitikens område. Av
denna inställning märks föga i den proposition som nu behandlas. Av
distributionsutredningens förslag om kommunala varuförsörjningsplaner
återstår i regeringens version det minsta möjliga. Handelsministern tycks inte
ens vilja helhjärtat rekommendera kommunerna att använda det konsumentpolitiska
instrument som en varuförsörjningsplan utgör. Utskottet
anser att de ovan (s. 7) refererade grundtankarna i motionen 1977/78:12 måste
bli vägledande. Det är enligt utskottets mening angeläget att riksdagen slår
fast att varuförsörjningsplaner skall upprättas av alla kommuner, att
kommuner vid behov skall samråda om planerna och att länsstyrelserna skall
hållas underrättade om även denna gren av den kommunala planeringen.
Utskottet förordar därför att riksdagen antar det förslag till lag om kommunal
planering av varuförsörjningen som är fogat som bilaga 1 till detta betänkande.
En lag av denna innebörd kommer på ett helt annat sätt än de lösliga
uttalandena i propositionen att skapa klarhet kring och fasthet i de
kommunala planeringsinsatserna på distributionsområdet. Förslaget bygger
på det lagförslag som finns i motionen 1977/78:12. Ur detta har emellertid
uteslutits de paragrafer som gäller anmälningsskyldighet för näringsidkare.
De torde nämligen böra överarbetas i formellt avseende och förses med mera
utförliga motivuttalanden. Frågan om sekretess beträffande de skriftliga
uppgifter som anmälningssystemet ger upphov till bör också uppmärksammas.
Riksdagen bör begära att regeringen utan dröjsmål lägger fram förslag
till lagstiftning enligt de intentioner som kommer till uttryck i 3-5 §§ i
motionärernas lagförslag. Dessa kompletterande bestämmelser bör kunna
träda i kraft den 1 juli 1978.

NU 1977/78:14

Genom vad utskottet här har föreslagit tillgodoses de ovan berörda
yrkandena i motionen 1977/78:13 till väsentlig del. Förslaget i denna motion
om att riksdagen skall uttala sig för en lag om tillståndsprövning avstyrker
utskottet emellertid.
dels att utskottet under 1 bort hemställa
1. att riksdagen

a) med anledning av propositionen 1977/78:8 i ifrågavarande del
och motionen 1977/78:12 yrkandet 1

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om principiella utgångspunkter för åtgärder på distributionsområdet,

dels antager förslag till lag om kommunal planering av varuförsörjningen
enligt bilaga 1,

dels hos regeringen hemställer om förslag till lagstiftning om
anmälningsskyldighet för näringsidkare m. fl. i enlighet med
vad utskottet anfört,

b) finner motionen 1977/78:10 icke föranleda någon riksdagens
åtgärd,

c) avslår motionen 1977/78:13 yrkandena 1-3 i den mån
motionen inte i denna del tillgodosetts enligt utskottets
hemställan under a.

2. beträffande ändringar i byggnadslagstiftningen m. m. (mom. 3)
Reservanterna anser

dets att det stycke i utskottets yttrande på s. 11 som börjar med
”Motionärerna har” och slutar med ”motionsyrkandet härom” bort ha
följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till motionärernas önskemål. Vid den fortsatta
beredningen av förslag till ny byggnadslagstiftning bör särskilt prövas hur
denna lagstiftning skall kunna utvecklas till ett effektivt medel för en
samhällelig påverkan - även i konsumenternas intresse - på distributionsapparatens
struktur.
dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:12 yrkandet 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

3. beträffande utredning om centralt butiksregister (mom. 4)

Reservanterna anser

dets att det stycke i utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Utskottet
instämmer” och slutar med ”alltså motionsyrkandet” bort ha följande
lydelse:

NU 1977/78:14

Utskottet vill understryka att kommunerna för att kunna genomföra sitt
planeringsarbete måste ha tillgång till fakta om butikerna. Ett centralt
butiksregister enligt distributionsutredningens förslag är därför ett viktigt
önskemål. Som konsumentverket har framhållit bör de register som nu förs
hos olika myndigheter kunna samordnas och företagens uppgiftslämnande
förenklas. Frågan om ett butiksregister bör utredas närmare utifrån dessa
synpunkter.
dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:12 yrkandet 3 hos
regeringen begär utredning i enlighet med vad utskottet
anfört,

4. beträffande hemsändningsbidrag (mom. 8)

Reservanterna anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”av bidragsprocenten” bort ha följande lydelse:
Motionärernas önskemål om en höjning av statsbidragsprocenten har, som
framgår av redogörelsen i det föregående (s. 5), kraftigt understrukits vid en
uppvaktning för utskottet av företrädare för kommunerna i Jämtlands län. En
bidragsni vå av 35 % är enligt utskottets mening uppenbart otillräcklig när det
gäller kommuner där en stor del av befolkningen är bosatt i utpräglade
glesbygdsområden. Eftersom kommunerna i det inre stödområdet kan få ett
75-procentigt statsbidrag till lokal landsbygdstrafik skulle det vara följdriktigt
med samma bidragsnivå till hemsändningsservicen. Syftet, att glesbygdsbefolkningens
levnadsvillkor skall förbättras, är i båda fallen detsamma.
dels att utskottet under 8 bort hemställa

8. att riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:8 i
ifrågavarande del och med bifall till motionen 1977/78:12
yrkandet 4 a i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

5. beträffande investeringsstöd (mom. 9)

Reservanterna anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”om investeringsstödet” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning i fråga om investeringsstödet.
Mot den föreslagna utformningen av detta har utskottet alltså ingenting att
erinra. Stöd enligt de fastställda grunderna bör emellertid kunna utgå i hela
landet utan den kraftiga begränsning som anges i propositionen. Härvidlag
bör riksdagen alltså ändra propositionens riktlinjer. Dessutom bör ytterligare
medel anvisas för ändamålet enligt motionärernas förslag.
dels att utskottet under 9 bort hemställa

NU 1977/78:14

9. att riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:8 i
ifrågavarande del och med bifall till motionen 1977/78:12
yrkandena 4 b och 7 c

a) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

b) på tilläggsbudget 1 till stadsbudgeten för budgetåret 1977/78
till Lån lill investeringar i glesbygd anvisar ett investeringsanslag
av 2 500 000 kr.,

6. beträffande driftsstöd (mom. 10)

Reservanterna anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 15 med ”Utskottet
tillstyrker” och slutar på s. 16 med ”bör gälla” bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i det väsentliga med motionärerna. Driftsstödet får
inte bli en endast sparsamt och i undantagsfall tillämpad stödform utan måste
accepteras som ett väsentligt inslag i samhällets åtgärder för att skapa
godtagbara förhållanden för glesbygdsbefolkningen. Riksdagen bör följaktligen
uttala sig mot den snäva geografiska begränsning som handelsministern
har skisserat och för en generös tillämpning i fråga om olönsamma butiker
som fyller en viktig funktion i glesbygdernas försörjning med dagligvaror. En
försöksverksamhet enligt nu angivna riktlinjer bör successivt utvärderas av
konsumentverket med sikte på att statsmakterna inom en nära framtid skall
kunna mera definitivt ta ställning till driftsstödets roll inom ramen för den
statliga konsumentpolitiken. Under innevarande budgetår bör 2 milj. kr.
ställas till förfogande på tilläggsbudget enligt förslaget i motionen 1977/78:12.
Utskottet noterar att enligt denna motion driftsstöd fördrivmedelshandel bör
kunna utgå bara när det gäller s. k. singelanläggningar i samband med
dagligvaruhandel. Också utskottet anser att en sådan begränsning normalt
bör gälla.

dels att utskottet under 10 bort hemställa

10. att riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:8 i
ifrågavarande del, med bifall till motionen 1977/78:12 yrkandet
4 a i ifrågavarande del och yrkandet 7 b och med anledning av
motionen 1977/78:11 yrkandena 1-3

a) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

b) på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1977/78
till Bidrag till kommersiell service i glesbygd m. m. anvisar ett
förslagsanslag av 2 000 000 kr.,

7. beträffande inrättande av en distributionsnämnd vid konsumentverket (mom.
12)

Nu 1977/78:14

Reservanterna anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”motionärernas förslag” bort ha följande lydelse:
Utskottet tillstyrker motionärernas förslag. Det är angeläget att konsumentverket
förstärks med ett sådant samrådsorgan som distributionsnämnden
skulle utgöra. Härigenom skapas ett forum för samlade bedömningar
av utvecklingen inom distributionen och för rådgivning från olika
intressenter vid tillämpningen av det åtgärdsprogram som presenteras i
propositionen.
dels att utskottet under 12 bort hemställa

12. att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:12 yrkandet 5
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

8. beträffande anslag lill konsumentverket för förvaltningskostnader (mom.

13)

Reservanterna anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Utskottet
är” och slutar med ”budgetår påkallad” bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till de nytillkommande uppgifterna för konsumentverket
finner utskottet det angeläget att verket får en anslagsförstärkning av den
storlek som motionärerna föreslår. Detta bör enligt utskottets mening ske i
form av ett anslag på tilläggsbudget för det angivna ändamålet.
dels att utskottet under 13 bort hemställa

13. att riksdagen med anledning av motionen 1977/78:12 yrkandet
6 på tilläggsbudget I till statsbudgeten förbudgetåret 1977/78 till
Konsumentverket: Förvaltningskostnader anvisar ett förslagsanslag
av 1 200 000 kr.,

9. beträffande anslag till konsumentverket för forskning (mom. 14)
Reservanterna anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Även den”
och slutar med ”av utskottet” bort ha följande lydelse:

Lika angeläget finner utskottet det vara att konsumentverkets anslag för
forskning förstärks. Förslaget därom tillstyrks alltså.
dels att utskottet under 14 bort hemställa

14. att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:12 yrkandet 7 a
på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 till
Konsumentverket:Forskning m. m. anvisar ett reservationsanslag
av 300 000 kr.

NU 1977/78:14

Bilaga 1
(tillhör reservation 1)

Förslag till

Lag om kommunal planering av varuförsörjningen

1 § Denna lag gäller yrkesmässig försäljning av varor till konsumenter, om
varorna till väsentlig del är avsedda för enskilt bruk (varuförsörjning).

2 § Kommun skall upprätta varuförsörjningsplan i syfte att främja att
konsumenterna får bekväm tillgång till inköpsställen för varor som de
regelbundet behöver. Varuförsörjningsplan skall hållas aktuell.

Varuförsörjningsplan skall alltid omfatta försäljning av livsmedel. I den
mån det behövs skall planen omfatta också försäljning av andra varor.

Ingår kommun helt eller till viss del i område som kan anses utgöra en
enhet i fråga om försäljning av vissa varor och avser kommunen att upprätta
varuförsörjningsplan som omfattar sådana varor, skall kommunen samråda
med övriga kommuner inom området.

Det åligger kommunen att årligen till länsstyrelsen lämna redogörelse för
varuförsörjningsplanen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.

NU 1977/78:14

Bilaga 2

I motionen 1977/78:12 framlagt lagförslag
Förslag till

Lag om kommunal planering av varuförsörjningen

1 § Denna lag gäller yrkesmässig försäljning av varor till konsumenter, om
varorna till väsentlig del är avsedda för enskilt bruk (varuförsörjning).

Varuförsörjningsplan skall alltid omfatta försäljning av livsmedel. I den
mån det behövs skall planen omfatta också försäljning av andra varor.

Det åligger kommunen att årligen till länsstyrelsen lämna redogörelse för
varuförsörjningsplanen.

3 § Näringsidkare som avser att påbörja, avsluta eller vidta viktigare
förändring i fråga om verksamhet inom viss kommun för försäljning av
sådana varor som omfattas av varuförsörjningsplan för kommunen, är
skyldig att så snart det kan ske och senast sex månader innan den tilltänkta
åtgärden skall vidtas anmäla sina planer till kommunen.

Motsvarande anmälningsskyldighet åligger fastighetsägare som avser
genomföra sådan åtgärd med lokaler för varuförsörjning för vilken krävs
byggnadslov, om det icke senast sex månader innan åtgärden skall vara
genomförd är bestämt vem som skall utnyttja lokalen.

4 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 3 § dömes till
böter.

5 § Den som har tagit befattning med anmälan enligt 3 § får icke obehörigen
yppa eller nyttja vad han därvid har erfarit om näringsidkares affärs- eller
andra förhållanden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.

GOTAB 56049 Stockholm 1977