NU 1977/78:13

Näringsutskottets betänkande
1977/78:13

med anledning av motion om hushållning med naturresurserna
Ärendet

I motionen 1976/77:1254 av Karl Erik Olsson m. fl. (c) hemställs att
riksdagen

1. hos regeringen begär initiativ tor en bred folkrörelsekampanj om
hushållningsfrågorna,

2. hemställer att regeringen uppdrar åt konsumentverket att inrikta sitt
program Allmän information på en hushållande konsumtion.

Motionen

En allmän utgångspunkt tor motionärernas resonemang och förslag är de
problem som följer av den allt snabbare förbrukningen av världens totala
naturresurser. Den ökande konsumtionen per capita i den industrialiserade
världen svarar i högre grad än befolkningsökningen för denna utveckling.
Motionärerna anser att de problem som den industrialiserade världens länder
nu står inför kan hänföras till en överproduktion av förnödenheter. Härmed
avses att i-världen konsumerar för mycket av de naturresurser som inte är
outtömliga. De anför vidare att den tekniska utvecklingen har inneburit att
produktionen och livsföringen i det industrialiserade samhället har förändrats
”från ett naturnära agrarsamhälle till ett onaturligt, ibland t. o. m. naturfientligt,
tekniskt samhälle”. Strukturutvecklingen har alltså fortskridit med
hänsyn endast till ekonomisk tillväxt och utan hänsyn till miljöförändringar,
resursförbrukning och mänskliga behov. Ett alternativ hade varit, anser
motionärerna, att utveckla en ”mjuk teknik som lever med naturen i stället
för emot naturen”. Energikrisen 1973-1974 har dock lett till en viss
omvärdering av den nuvarande samhällsstrukturen, menar motionärerna.
Många människor har blivit medvetna om att en begränsning av produktionen
är nödvändig. Målet för en framsynt politik måste enligt motionärerna
vara att hushålla med icke förnyelsebara naturresurser. Detta kan ske genom
dels ökat sparande, dels ökad återvinning, dels ökad produktion av förnyelsebara
resurser. T vå vägar för att få fram ett ökat sparande skisseras. En väg är
att, inom den nu existerande samhällsstrukturen, lära människor att iaktta en
naturlig sparsamhet. Som exempel härpå nämns bl. a. följande åtgärder: att
släcka lampor i rum som inte används, att sänka temperaturen i vissa
allmänna lokaler, att minska bilåkandet. ”Om vi hade lite mindre av det vi
inte behöver och lite mer av det vi behöver så kunde vi vara rikare även om vi
hade mindre”, säger motionärerna. De tänker sig även att ett ökat sparande

1 Riksdagen 1977/78. 17 sami. Nr 13

NU 1977/78:13

kan erhållas genom att samhället förändras och får en struktur som befrämjar
hushållning med naturresurser.

I fråga om återvinning och återanvändning av produkter påpekas i
motionen att såväl mängden av avfall som resursförbrukningen skulle kunna
minskas om kapitalvaror och vissa förbrukningsartiklar producerades med
sikte på en ökad varaktighet.

Förslag till olika åtgärder för att åstadkomma en bättre användning av
resurser förs fram. En hushållningsplan bör upprättas. I denna bör insatta
åtgärder värderas i vad avser sysselsättning, resursförbrukning och kostnader.
Vad gäller de ekonomiska styrmedel som kan komma i fråga anser
motionärerna att det f. n. är mest angeläget att förändra den privata
konsumtionens inriktning. En differentierad mervärdeskatt eller ett system
med punktskatter borde därför prövas. Ytterligare en åtgärd som motionärerna
förordar är att riktlinjerna för samhällsplaneringen utformas så att
småskalighet och decentralisering i samhälle och näringsliv befrämjas.
Vidare bör samhället öka insatserna för information om hushållning med
naturresurser. Detta skulle kunna ske genom att folkrörelserna får ett kraftigt
ökat stöd. Även om samhället skulle ställa mycket stora resurser tili
förfogande för en folkrörelsekampanj för att informera om de långsiktiga
hushållningsfrågorna, skulle en sådan kampanj vara liten i förhållande till
den ständigt pågående kampanj för konsumtionskulturen som bedrivs i
press, etermedia, direktreklam och varuhusens skyltfönster, säger motionärerna.
De understryker dock att det inte är en sänkning av konsumtionen eller
en minskning av den ekonomiska omslutningen som eftersträvas utan en
förändring av konsumtionens inriktning så att denna kommer att bättre
överensstämma med resurspolitiska mål.

Gällande bestämmelser om statsbidrag till det fria och frivilliga folkbildningsarbetet Statsbidrag

till studiecirkelverksamhet utgår enligt bestämmelserna i
förordningen(1963:463)om statsbidrag till det fria och frivilliga folkbildningsarbetet
(omtryckt 1974:455, ändrad senast 1977:548), den s. k. folkbildningsförordningen.
Enligt dessa bestämmelser kan för allmänna studiecirklar
statsbidrag utgå till kostnader för ledare och studiematerial med högst 46 kr.
per studietimme under budgetåret 1977/78. Därtill kan för allmänna
studiecirklar i vissa ämnen, s. k. prioriterade cirklar, ett schablonberäknat
tilläggsbidrag utgå med 15 kr. per studietimme. Sammanlagt kan alltså utgå
högst 61 kr. per studietimme.

De prioriterade studiecirklarna är bl. a. cirklar i svenska, engelska,
matematik och samhällskunskap på högst grundskolans nivå samt cirklar i
hemspråk för invandrare.

Statsbidrag fastställs och betalas ut av skolöverstyrelsen, som också
utfärdar anvisningar om hur folkbildningsförordningen skall tillämpas.

NU 1977/78:13

Pågående studiecirkelverksamhet i energifrågor

Riksdagens beslut med anledning av propositionen 1976/77:107 om
hushållning med energi i byggnader m. m.(CU 1976/77:32, rskr 1976/77:244)
innebär bl. a. att medel får ställas till förfogande för studiecirkelverksamhet i
energifrågor med inriktning på energiförbrukningen inom bostadsbeståndet.

Enligt föreskrifter som regeringen har lämnat i maj 1977 får skolöverstyrelsen
disponera högst 1 600 000 kr. i form av särskilt konferens- och
materialbidrag för cirkelledarutbildning, materialframställning m. m. avseende
studiecirkelverksamhet i energifrågor med ovan nämnda inriktning
under budgetåret 1977/78. Dessa medel belastar reservationsanslaget B 11
under bostadsdepartementets huvudtitel, Vissa energisparande åtgärder
inom bostadsbeståndet m. m.

Vidare får skolöverstyrelsen bevilja bidrag med 400 kr. för sådan genomförd
studiecirkel i energifrågor med inriktning på energiförbrukningen inom
byggnadsbeståndet som är berättigad till statsbidrag enligt förordningen
(1963:463) om statsbidrag till det fria och frivilliga folkbildningsarbetet samt
regeringens beslut den 12 maj 1977 om statsbidrag till studiecirklar i
energifrågor. Studiecirkel i energifrågor räknas till de prioriterade studiecirklarna.

Viss verksamhet inom konsumentverket

Konsumentverket anger i sin anslagsframställning för budgetåret 1978/79
att det övergripande målet för verksamheten är att ”stödja konsumenterna
och förbättra deras ställning på marknaden”. Bland verkets olika arbetsuppgifter
framhålls särskilt energifrågor som berör hushållen. Verket påpekar att
det i en rapport till regeringen hösten 1976 angav en rad områden inom
hushållssektorn där det avsåg att vidta åtgärder för bättre energihushållning.
Vidare anförs att arbete som avser sådana åtgärder nu pågår på flera håll i
verket. Av intresse i detta sammanhang är regeringens vidare åtgärder
beträffande verkets förslag att möjligheter skall öppnas att förbjuda produkter
som förbrukar avsevärt mer energi än andra, till funktionen likvärdiga
produkter.

I fråga om konsumentupplysningen i traditionell mening anför verket att
erfarenheten har visat att den endast till en del kan fullgöra sina huvudsakliga
funktioner. Till dessa räknas bl. a. ändring av konsumenternas attityder till
och kunskaper om sin konsumtion samt påverkan på tillverkare och
distributörer av de varor och tjänster som är föremål för konsumentupplysning.
Verket anser att det inte är tillräckligt många konsumenter som blir
informerade och att enbart upplysning heller inte förslår att påverka hela
näringslivet i tillräcklig omfattning för att stärka konsumenternas ställning på
marknaden. Näringslivets samlade reklamkostnader per år torde enligt

NU 1977/78:13

verket uppgå till ca 3 000 milj. kr. Konsumentverkets information motsvarar
f. n. en nettokostnad i storleksordningen milj. kr. per år (inkl. löner). Den
av partsintressen oberoende samhällsinformationen i samband med köp av
varor och tjänster utgör alltså endast någon promille av näringslivets egen,
partsbundna information.

Verket anför vidare följande. Tillkomsten av bestämmelserna i marknadsföringslagen
om informationsplikt i reklam innebär att samhället i princip har
fått tillgång till alla kommersiella medier som används vid marknadsföring av
varor och tjänster. Kvantitativt har detta en avgörande betydelse som
komplettering till den traditionella konsumentupplysningen när det gäller att
nå alla konsumenter. Emellertid krävs betydande resurser för att intentionerna
bakom bestämmelserna om informationsplikt skall kunna förverkligas.
Resurser för hithörande omfattande uppgifter har verket emellertid inte
tilldelats då den nya marknadsföringslagen trädde i kraft.

Konsumentverket tillhör de myndigheter som deltar i utrednings- och
försöksverksamheten med programbudgetering inom statsförvaltningen.
Verkets förvaltningskostnadsanslag är indelat i tre huvudprogram: Marknadsinriktade
aktiviteter, Systeminriktade aktiviteter och Allmän information.
Målet för det sistnämnda programmet är att sprida kännedom om
förhållanden av allmänt konsumentpolitiskt intresse, exempelvis kampanjer
om hushållningsekonomiska frågor, om ny lagstiftning på det konsumenträttsliga
området och om konsumentverkets egen verksamhet. Programmet
är indelat i delprogram för förlaget, presstjänsten, tidskriften Råd och rön
samt kampanjer m. m. För innevarande budgetår disponerar programmet
Allmän information ca 8 milj. kr.

Stöd till utbildning i konsumentfrågor lämnas även över programmet
Systeminriktade aktiviteter. Verksamheten inom detta program är inriktad
på att stödja konsumenterna genom påverkan av vissa inte minst i ett längre
perspektiv väsentliga funktioner och serviceformer. Delprogrammet Utbildning,
som riktar sig bl. a. till ungdomsskolan, högskolan och vuxenutbildningen,
skall medverka till förbättrad utbildning i konsumentfrågor i syfte att
skapa självständigt tänkande och kritiskt värderande konsumenter. Detta
delprogram svarar dessutom för verkets utbildning av kommunala och
regionala tjänstemän på konsumentområdet och för uppgifter i anslutning till
verkets stöd till konsumentforskning, studieförbundens konsumentpolitiska
verksamhet m. m.

Konsumentverket påpekar att ett synnerligen viktigt medel för att påverka
företagen är de riktlinjer för företagens marknadsföring och produktutformning
som verket enligt instruktionen har att utforma. Bland de riktlinjer som
verket har utfärdat märks riktlinjer för information om nya bilars energiförbrukning.
Dessa skall tillämpas fr. o. m. 1978 års modeller.

Enligt sin planering för perioden 1977/78-1982/83 avser verket att inom
delprogrammet bevaka livslängd, ekonomi och energiförbrukning hos främst
personbilar och fritidsbåtar.

NU 1977/78:13

Vissa utredningar m. m.

Konsumentverket fick i oktober 1975 i uppdrag att belysa sambandet mellan
den privata konsumtionens sammansättning och energiförbrukningen i
samhället. Därvid uppdrogs åt verket att lämna redovisning för arbetets
fullgörande och eventuella förslag till fortsatta åtgärder på området.

I rapporten Hushållens energikonsumtion, som avlämnades till handelsdepartementet
i december 1976, har konsumentverket redogjort för sitt
hittillsvarande arbete på området. Vidare anges åtgärder som skulle syfta till
att begränsa energiförbrukningen i hushållen. Dessa är dels sådana som
verket självt kan vidta, dels sådana-bl. a. lagstiftning-som måste prövas av
andra organ.

Konsumentverket fick i april 1977 i uppdrag att fortsätta arbetet med frågor
rörande hushållens energikonsumtion. Arbetet skulle ta sikte på att genom
bl. a. kontakter med företag och information till konsumenterna skapa
förutsättningar för en rationellare energianvändning i hushållen. Verksamheten
borde ses som ett naturligt led i verkets bevakning av förhållandena på
olika varu- och tjänsteområden.

Energikommissionen (1 1976:05; ordförande: generaldirektör Ove Rainer)
har i uppdrag att förbereda statsmakternas nästa beslut rörande energipolitiken.
I direktiven anges att kommissionens huvuduppgift är att samla,
utvärdera och redovisa material samt göra nödvändiga kompletterande
studier som kan tjäna som underlag för regeringens ställningstaganden och
förslag till riksdagen år 1978 om den svenska energipolitikens inriktning för
tiden fram till år 1990. Kommissionen är oförhindrad att därjämte också
redovisa synpunkter och förslag avseende ett längre tidsperspektiv. Kommissionens
redovisning bör ha formen av alternativa energiprogram för tiden
fram till år 1990.

Vid utarbetandet av alternativt sammansatta försörjningssystem bör
kommissionen enligt direktiven göra en bedömning av möjligheterna att
förse Sverige med energi av olika slag. Denna måste göras mot bakgrund av
dels utvecklingstendenserna internationellt, t. ex. i fråga om olja, naturgas,
kol och kärnbränsle, dels de inhemska förutsättningarna för primärenergiproduktion
och för produktion av elektrisk energi, fjärrvärme m. fl. sekundära
energiformer. Det krävs även, uttalas det, en bedömning av utsikterna
till nya tekniska lösningar och system samt till utnyttjande av energislag som
hittills inte har haft någon nämnvärd betydelse i Sverige. Särskilt intresse bör
ägnas åt möjligheterna att utnyttja de förnyelsebara energikällorna.

En central uppgift för kommissionen skall vara att utarbeta förslag till
åtgärder som medför en effektiv energianvändning. Kommissionen skall
vidare undersöka de medel som står till buds för att påverka energikonsumtionen.
Till de väsentliga frågor som här bör belysas hör inverkan av olika
prisnivåer och olika prissystem. Andra väsentliga frågor gäller effekterna och
den principiella inriktningen av ekonomiskt stöd till investeringar med
förbättrad energihushållning som syfte.

NU 1977/78:13

I direktiven anges vidare att det är angeläget att kommissionen analyserar
konsumtionsutvecklingen samt hittills vidtagna hushållningsåtgärder och
anger, sektor för sektor, vilka ytterligare åtgärder som kan vidtas.

Energisparkommittén (1 1974:05; ordförande: f. d. generaldirektör Erik
Grafström) har i uppdrag att samordna och stödja myndigheternas informationsinsatser
i fråga om energisparande. Kommittén skall även vid behov
planera och genomfora egna informationsåtgärder i energibesparande
syfte.

Till näringspolitiska rådet knöts våren 1975 en arbetsgrupp för råvarufrägor
(ordförande: ekon. lic. John Ekström). I denna arbetsgrupp ingår representanter
för industrin och för de anställdas organisationer. Arbetsgruppen har
inte haft ambitionen att utarbeta ett råvarupolitiskt program. I stället har den
vid sina sammanträden diskuterat ett antal problem med råvarupolitisk
anknytning, både i syfte att komma fram till slutsatser och i syfte att låta
gruppens medlemmar utbyta åsikter och redogöra för sina olika ståndpunkter.
Arbetsgruppen har den 25 september 1977 avlämnat rapporten (Ds I
1977:8) Råvaror och råvarupolitik - underlag för svenska bedömningar.

Det till sekretariatet för framtidsstudier knutna projektet Resurser och
råvaror har nyligen avslutats. Inom projektets ram har en rad delrapporter
utarbetats, bl. a. Förnyelsebara råvaror, Havet och havsresurserna, Något om
naturresurser och ekonomi, Politik och råvaror, Återvinning av råvaror. En
sammanfattande rapport med titeln Resurserna, samhället och framtiden
publiceras i december 1977.

De nordiska samarbetsministrarna tillkallade år 1975 en styrgrupp för att
”utreda den nordiska råvaru- och resurssituationen och undersöka möjligheterna
till ett närmare samarbete för att dra största möjliga nytta av
tillgängliga resurser”. Styrgruppen har år 1976 lagt fram betänkandet (NU
1976:26) Nordisk råvare- og resursutredning. I november 1977 har den
avlämnat rapporten Nordisk råvare- og ressourceudredning-en praecisering
af nogle samarbejdsmuligheder.

Mineralpolitiska utredningen (I 1974:02; ordförande: landshövding Karl
Frithiofson) har i uppdrag att utarbeta en långsiktig prognos över Sveriges
försörjning med mineralråvaror dels förden närmaste tioårsperioden, dels för
tiden fram till år 2000. Prognosen skall omfatta mineralråvaror av större
betydelse för Sveriges ekonomi, dock inte mineraliska energiråvaror eller
sand och grus. Vidare skall utredningen överväga om en ändrad inriktning
eller utformning av mineralpolitiken är motiverad med hänsyn till samhällets
långsiktiga behov.

Inom statens industriverk pågår en rad mineralutredningar. Diabasutredningen
skall ta fram underlag för planeringen av råvaruförsörjningen för den
diabasanvändande industrin, dvs. främst den som tillverkar mineralull och
makadam. Alunskifferutredningen skall göra en analys av förutsättningarna
på längre sikt för brytning av alunskiffer. Kalkstensutredningen har gjort en
inventering av områden där brytning kan tänkas bli aktuell. Resultatet har

NU 1977/78:13

redovisats i promemorian (SIND PM 1977:9) Kalksten och dolomit i den
fysiska riksplaneringen. Sand- och grusutredningen skall göra en allmän
översikt av landets grusförsörjning och särskilt granska möjligheterna till en
ökad utvinning av sand och grus från havsområden.

Interpellationssvar

Statsrådet Britt Mogård besvarade den 15 mars 1977 (RD 1976/77:86 s. 186)
en interpellation av Bengt Börjesson i Falköping (c) om behovet av
undervisning i skolan om behovet att tillvarata naturresurserna. Frågan
gällde om statsrådet ville medverka till att eleverna i skolan meddelas
kunskaper om behovet och värdet av att våra naturresurser tas till vara på ett
bättre sätt än vad som nu sker.

I sitt svar erinrade statsrådet om uttalandet i regeringsförklaringen att
sträng hushållning måste ske med naturtillgångarna samt att tekniken måste
anpassas till kraven på en god miljö och ett samhälle i ekologisk balans.
Statsrådet anförde vidare att skolan är ett viktigt medel att nå ut med
information om ekologi- och hushållningsfrågor. I svaret lämnades en
redogörelse för skolans insatser på området, och statsrådet konstaterade att
områdena energiförsörjning och materialomsättning är i hög grad aktuella i
skolundervisningen.

Utskottet

I motionen diskuteras problem som följer av den nu pågående förbrukningen
av världens totala naturresurser. Motionärerna anser att en framsynt
politik måste syfta till att åstadkomma en samhällsstruktur som leder till
hushållning med icke förnyelsebara naturresurser. De understryker dock att
de inte syftar till en sänkning av konsumtionen eller en minskning av den
ekonomiska omslutningen. Däremot bör konsumtionens inriktning förändras
så att den kommer att bättre överensstämma med resurspolitiska
målsättningar. Motionärerna önskar att regeringen skall dels initiera en bred
folkrörelsekampanj om hushållningsfrågorna, dels uppdra åt konsumentverket
att inrikta sitt program Allmän information på en hushållande
konsumtion.

Frågor som rör tillgång på och utnyttjande av olika råvaror behandlas f. n. -som framgår av redogörelsen i det föregående - i en rad utredningar. En bred
studiecirkel verksamhet kring energipolitiska frågor kommer enligt statsmakternas
beslut våren 1977 (prop. 1976/77:107, CU 1976/77:32) att igångsättas
under våren 1978.

De frågor om olika vägar för att åstadkomma en bättre balans vid
utnyttjandet av Sveriges och världens totala råvarutillgångar som motionärerna
tar upp är otvivelaktigt väsentliga. En förändring av konsumenternas
och samhällets inställning till förbrukningen av ändliga resurser förutsätter
en omsorgsfullt förberedd information och genomgripande diskussioner som

NU 1977/78:13

når ut till många. Härför krävs ett omfattande kunskapsunderlag. När
resultatet av nu pågående utredningar inom resurs- och råvaruområdet
föreligger bör det finnas bättre förutsättningar än vad f. n. är fallet för bl. a. en
studieverksamhet enligt motionärernas förslag. I detta sammanhang vill
utskottet erinra om att jordbruksministern nyligen har aviserat att en
utredning på miljö- och naturresursområdet skall tillsättas. Utskottet anser
inte att riksdagen har anledning att göra en sådan framställning till regeringen
som motionärerna föreslår.

Med anledning av motionärernas önskemål att konsumentverket skall ge
ett av sina tre huvudprogram en speciell inriktning vill utskottet påpeka att
verkets uppgift är att stödja konsumenterna och förbättra deras ställning på
marknaden. Detta övergripande mål styr inriktningen av verkets tre
huvudprogram: Marknadsinriktade aktiviteter, Systeminriktade aktiviteter
och Allmän information. Inom dessa program söker verket att på olika sätt
påverka konsumenternas attityder till och kunskaper om sin konsumtion.

Konsumentverket har fått i uppdrag att belysa sambandet mellan den
privata konsumtionens sammansättning och energiförbrukningen i samhället.
Inom ramen för detta uppdrag skall verket bl. a. genom kontakter med
företag och information till konsumenterna skapa förutsättningar för en
rationellare energianvändning i hushållen. Utskottet anser inte att en
förändrad inriktning av konsumentverkets program Allmän information i
den riktning som motionärerna föreslår är motiverad.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1976/77:1254.

Stockholm den 8 november 1977

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Bengt Sjönell (c), Erik Hovhammar (m),
Hugo Bengtsson (s), Fritz Börjesson (c), Arne Blomkvist (s), Sven Andersson i
Örebro (fp), Birgitta Hambraeus (c). Ingvar Carlsson (s), Lilly Hansson (s),
Karl-Anders Petersson (c), Ivar Högström (s), Sten Svensson (m), Rune
Jonsson i Husum (s) och Holger Bergqvist (fp).

GOTAB 55894 Stockholm 1977