NU 1977/78:10

Näringsutskottets betänkande
1977/78:10

med anledning av motion om en industri för tillverkning av
försvarsmateriel i Boden

Ärendet

1 motionen 1976/77:398 av Eivor Marklund (vpk) och Alf Lövenborg (vpk)
hemställs att riksdagen uttalar sig för en lokalisering av industri för
framställning av materiel för militära ändamål till Boden.

Motionen

Sysselsättningsläget i Norrbottens län och situationen i den s. k. Fyrkanten
- Luleå, Piteå, Älvsbyn och Boden - motiverar att alla projekt som syftar till
ökad sysselsättning prövas, säger motionärerna. De erinrar om att Bodens
kommun i Länsprogram 1970 har fört fram förslag om lokalisering av större
statliga industrier till länet för tillverkning av materiel bl. a. för försvaret. Då
flera tunga förband är förlagda till Boden finns det underlag för en industri där
motorfordon, delar av sådana eller annan materiel för militära ändamål kan
tillverkas, anser motionärerna. En industri med anknytning till de befintliga
militära förbandens behov av olika slags materiel skulle dessutom, anför de,
om så behövs kunna omställas till produktion av materiel för allmänt
behov.

Vissa uppgifter om sysselsättningsläget och befolkningsutvecklingen i
Norrbottens län

Riksdagen beslutade år 1970 om vissa riktlinjer för sysselsättnings- och
regionalpolitiken. Med riksdagsbeslutet som grund har industriministern den
3 mars 1977 utfärdat allmänna föreskrifter och riktlinjer för länsstyrelsernas
fullföljande av länsplanering (LP) 1974. Enligt dessa skall det planeringsunderlag
som togs fram till LP 1974 ses över successivt, så att ett aktuellt
underlag erhålls. Med utgångspunkt bl. a. i det aktualiserade planeringsunderlaget
skall länsstyrelsen göra en fortlöpande utvärdering av åtgärder för att
lösa regionala problem och förverkliga uppställda regionalpolitiska mål.
Resultatet av länsstyrelsens uppföljning och utvärdering skall sammanställas
i en årlig rapport.

1 den rapport som länsstyrelsen i Norrbottens län har lämnat den 15
september 1977 redovisas i fråga om sysselsättningsläget bl. a. följande.

Antalet förvärvsarbetande med en veckoarbetstid på minst 20 timmar
ökade under perioden 1970-1975 med 10 000-11 000. Ökningen torde vara

1 Riksdagen 1977/78. 17 sami. Nr 10

NU 1977/78:10

den största för någon femårsperiod efter kriget. Norrbotten uppvisar också
den i relativa tal största ökningen av samtliga län. Bakom den stora ökningen
ligger expansion inom länets basindustrier, främst NJA. Förden i absoluta tal
största delen av ökningen svarar emellertid tjänstesektorn. Detta framgår inte
minst av att antalet sysselsatta kvinnor ökat med ca 7 500 jämfört med en
ökning på drygt 3 000 för männen. Bakom denna ökning liggerden expansion
som den offentliga sektorn genomgått, den befolkningstillväxt som skett i
länet och sist men inte minst en omfattande ökning av deltidsarbetet.

Beträffande industrisysselsättningen lämnas bl. a. följande uppgifter.

Antalet förvärvsarbetande har ökat från ca 23 000 år 1970 till ca 26 200 år
1975. En fortsatt ökning prognostiseras för 1980-talet. Antalet sysselsatta
inom industrin beräknas år 1980 uppgå till ca 26 800 och år 1985 till ca

29 500.

Ökningen hittills under 1970-talet stämmer väl med vad som förutsågs i LP
1974. Antalet industrisysselsatta har ökat med över 3 000. För ökningen
svarar främst de statliga industrierna i länet. NJA har genom de utbyggnader
som påbörjades 1972 ökat antalet anställda med 1 600-1 700 till över 5 000.
Gruvorna, där LKAB är det helt dominerande företaget, har ökat antalet
sysselsatta med 800-900 till ca 8 000. För den återstående delen av tillväxten
svarar främst verkstadsindustrin och till en mindre del trä- och massaindustrin.

Uppskjutandet av Stålverk 80-projektet innebär att den mycket kraftiga
fortsatta sysselsättningsexpansion som förutsågs i LP 1974 inte kommer till
stånd under prognosperioden.

För länets nyckelbranscher förutses - avrundat - följande antal förvärvsarbetande
år 1980 (siffror för år 1970 inom parentes): gruvor 8 600 (7 100),
järnverk 4 800 (3 500), trä, massa 4 900 (4 700).

Inte minst dagens konjunkturbild gör framtidsbedömningarna osäkra.
LKAB har stora avsättningssvårigheter, som till en del också hävdas vara
strukturellt betingade. Bedömningen för gruvindustrin kan därför sägas vara
optimistisk. Den bygger framför allt på att konjunkturen skall vända men
även på att LKAB t. ex. genomför den diskuterade investeringen i ett
kulsinterverk i Kiruna.

De skogsbaserade industriernas expansionsmöjligheter antas begränsade
av den knappa råvaran. Några större förändringar i antalet sysselsatta antas ej
före år 1980/81. För länets tunga branscher räknas totalt sett sysselsättningen
ligga på oförändrad nivå fram till 1980/81. För delar av verkstadsindustrin
anses en viss ökning sannolik. Antalet förvärvsarbetande inom näringsgrenen
industri beräknas därför öka något.

Prognoserna i LP 1974 angav industrisysselsättningen i länet år 1980 till

30 500. Bedömningarna pekar nu mot en industrisysselsättning på 26 800.
Bortfallet av Stålverk 80 motsvarar direkt 2 300 förvärvsarbetande. Härtill
kommer att antalet anställda vid NJA beräknats minska med 500-600.
Resterande del av differensen mellan prognoserna förklaras främst av de

NU 1977/78:10

indirekta effekter på övrig industri som Stålverk 80 beräknades föra med
sig.

Bedömningarna för 1980-talet kan, säger länsstyrelsen, i dagens läge ses
som spektakulära. För att den antagna omfattande industritillväxten skall bli
verklighet erfordras en betydande utbyggnad av NJA.

Beträffande befolkningsutvecklingen i länet påpekas bl. a. att länets folkmängd
har ökat från 255 000 år 1970 till 266 000 år 1976. Ökningen har varit
större än vad som svarar mot födelseöverskotten, och fr. o. m. år 1973 har
länet haft inflyttningsöverskott. Länsstyrelsen framhåller att det i första hand
är näringslivsutvecklingen i Luleå som har burit upp befolkningsökningen.
Folkmängden i kommunen har ökat med så mycket som 8 500. Som tidigare
nämnts har utvecklingen i Luleå resulterat i en ökning av arbetskraftspendlingen
som är större än beräknat. I första hand Piteå men även Älvsbyn och i
viss mån även Boden och Kalix har härigenom haft en befolkningsökning
större än beräknat. Utvecklingen i övriga kommuner svarar i stort mot vad
som har förutsetts i LP 1974. Som undantag kan möjligen Överkalix
betecknas, där befolkningsminskningen varit något större än beräknat, och
Pajala, där folkmängden förutsågs minska ännu snabbare än den gjort. För
denna kommun förklaras detta av att förvärvsfrekvenserna ökat särskilt
lite.

För år 1980 resulterar översynen i en folkmängd som med ca 12 000
understiger folkmängden i LP 1974 och som jämfört med dagens folkmängd
innebär en minskning. Detta beror på att Stålverk 80-projektet har skjutits
upp. Trots i stort oförändrad dagbefolkning i Luleå väntas folkmängden där
öka något. Ökningen motsvarar i stort födelseöverskotten. Återverkningarna
av stagnationen i Luleå väntas bli påtagliga i grannkommunerna främst till
följd av minskad pendling. 1 samtliga fall förutses begränsade befolkningsförändringar.
Den skisserade utvecklingen efter 1980 inrymmer, anför
länsstyrelsen, stora osäkerhetsmoment. Befolkningsökningen för länet som
helhet bygger på att Fyrkanten genom expansion av stålindustrin i Luleå
ånyo kommer in i en tillväxtfas.

Det planeringstal för folkmängden i Bodens kommun om 33 250 som
redovisades i LP 1974 byggde enligt länsstyrelsen på att pendlingen till Luleå
skulle öka mycket kraftigt. När de näringslivsmässiga förutsättningarna för
en fortsatt ökning av pendlingen saknas framstår den i LP 1974 föreslagna
planeringsnivån som för hög. En betydande nedskärning av planeringsnivån
har därför vidtagits för kommunen.

Kommunen räknar i sitt remissyttrande över länsstyrelsens rapport med
att pendlingen till Luleå kommer att fortsätta att öka. Planeringsnivån bör
enligt kommunen ligga i intervallet 31 000-32 000.

NU 1977/78:10

Utredningsverksamhet m. m.

Norrbottendelegationen

För att lämna förslag om konkreta åtgärder som kan förbättra sysselsättningsläget
i Norrbottens län tillsattes i december 1976 en särskild delegation,
Norrbottendelegationen (I 1976:04; ordförande: landshövding Ragnar Lassinantti).

I direktiven anges bl. a. följande:

Delegationens arbete bör inriktas på konkreta projekt som kan öka antalet
arbetstillfällen i länet. I första hand bör arbetet koncentreras på industrisektorn.
Delegationen bör kontakta företag inom och utom länet för att utröna
önskemål och krav för en expansion resp. etablering inom Norrbottens län,
samt att lämna förslag till sysselsättnings- och produktionsbefrämjande
åtgärder. Ett lämpligt tillvägagångssätt synes vara att genom överläggningar
med tänkbara intressenter föra fram konkreta etablerings- och expansionsprojekt.
Härvid bör delegationen hålla intim kontakt med anslagsbeviljande
myndigheter så att i förekommande fall dessa skall kunna bedöma möjligheterna
att erbjuda ekonomiskt stöd.

Någon särskild industribransch bör inte utpekas för delegationens här
nämnda insatser. Det finns inte heller anledning att avgränsa insatserna till
kustområdet eller länets större tätorter. Delegationen bör vara obunden i
detta hänseende. Det är dock angeläget att sådan industriell verksamhet inom
metallsektorn etableras i Luleåområdet som i väsentlig grad bygger på en
vidareförädling av NJA:s produktion. Delegationen bör se som en av sina
väsentliga uppgifter att få till stånd en sådan förädlingsverksamhet. Delegationen
bör vidare ägna särskild uppmärksamhet åt frågor om sysselsättning
för kvinnor.

Bland de olika uppslag som Norrbottendelegationen arbetar med märks
projektet "Nya verkstäder i Norr”. Detta projekt, som bedrivs vid högskolan i
Luleå, syftar till att skapa nya varaktiga arbetstillfällen genom startande av
nya och utvidgning av befintliga företag med normala krav på lönsamhet.
Verksamheten begränsas till mekanisk verkstadsindustri i Norrbotten.

Sysselsättningsutredningen

Sysselsättningsutredningen (A 1974:02; ordförande: förbundsordförande
Lars Sandberg) utreder frågan om den långsiktiga sysselsättningspolitiken.
Utredningen har i december 1975 avgett ett delbetänkande (SOU 1975:90)
Arbete åt alla. Sitt slutbetänkande bör den enligt direktiven lämna i
anslutning till den reviderade långtidsutredningen 1975 (LU 75), dvs. i början
av år 1978.

Utredningen har enligt tilläggsdirektiv i maj 1976 fått i uppdrag att
undersöka förutsättningarna för att effektivisera nuvarande regionalpolitiska
medel som är inriktade på att direkt påverka industri- och serviceföretag inom
den privata sektorn. Enligt direktiven bör utredningen i det fortsatta

NU 1977/78:10

utredningsarbetet behandla bl. a. frågan om behovet av förändringar eller
anpassningar av stödområdesprincipen mot bakgrund av den regionala
utvecklingen under de senaste åren. Utredningen bör även överväga behovet
av och formerna för andra kriterier för fördelning av stödet än den nuvarande
geografiska indelningen. Den skall därvid beakta behovet av att stödet även
fortsättningsvis koncentreras till industrifattiga områden som särskilt
behöver stöd. I direktiven påpekas att de regionalpolitiska stödinsatserna har
koncentrerats till industriell eller industriliknande verksamhet och därvid
huvudsakligen riktats mot investeringsverksamheten. Sysselsättningsutredningen
skall också se över de stödformer som är avsedda för den privata
tjänstesektorn och de administrativa funktionerna inom industrin. Den skall
även fortsätta att behandla frågor rörande möjligheterna till en mer direkt
koppling av det regionalpolitiska stödet till den sysselsättningsökning som
kan uppnås i de enskilda företagen.

Delegationen för etableringsfrågor

1 december 1976 träffades ett avtal mellan regeringen och Sveriges
industriförbund om samråd i lokaliseringspolitiska frågor. Överenskommelsen
innebär att industriföretag med minst 500 sysselsatta (sammanlagt ca
150 koncerner/företag) fortlöpande skall informera regeringen om sina planer
för de närmaste åren rörande sysselsättnings-, lokaliserings- och investeringsfrågor.
Syftet med samrådet är att skapa förutsättningar för att de av
statsmakterna fastställda riktlinjerna för regional- och sysselsättningspolitiken
beaktas på ett tidigt stadium av företagens planeringsprocess. Delegationen
för etableringsfrågor svarar för kontakterna och överläggningarna med
de enskilda företagen. I en särskild arbetsgrupp bestående av representanter
för arbetsmarknads-, budget- och bostadsdepartementen diskuteras riktlinjerna
för verksamheten. En speciell referensgrupp med representanter för de
viktigaste intresseorganisationerna avses skola tillsättas för att få möjlighet
till insyn i och påverkan på delegationens verksamhet. Under hösten 1977
planeras liknande avtal ingås med Kooperativa förbundet och Lantbrukarnas
riksförbund rörande deras industriföretag.

Utskottet

I Boden är flera tunga militära förband förlagda. Detta ger enligt
motionärerna tillräckligt underlag för tillverkning av motorfordon, delar av
sådana eller annan materiel för militära ändamål. Motionärerna önskar att
riksdagen skall uttala sig för att en industri för framställning av materiel för
militära ändamål lokaliseras till Boden.

En samlad bedömning av behovet av åtgärder för att lösa regionala problem
och förverkliga uppställda regionalpolitiska mål sker inom ramen för
länsplaneringen. Länsstyrelserna har i uppdrag bl. a. att successivt aktualisera

NU 1977/78:10

det planeringsunderlag som togs fram till länsplanering 1974 och att
fortlöpande utvärdera olika regionalpolitiska åtgärder. Länsstyrelsen i Norrbottens
län har inte fört fram förslag om sådana lokaliseringspolitiska åtgärder
som förordas i motionen.

Sysselsättningsläget i Norrbottens län motiverar särskilda insatser för att
tillföra länet nya sysselsättningstillfällen genom en utbyggd industriell
verksamhet. I detta syfte har också en särskild delegation - Norrbottendelegationen
- tillsatts med uppgift att lämna förslag om konkreta åtgärder som
kan förbättra sysselsättningsläget i länet. Vidare har till Norrbottens Järnverk
AB(NJ A) knutits ett investmentbolag som genom att utnyttja NJA:s resurser
skall medverka till en ny industriell utveckling i Norrbotten.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att alla realistiska projekt som
syftar till att öka antalet arbetstillfällen i länet bör prövas. Utskottet utgår från
att så sker i länsplaneringsarbetet och arbetet med att utforma de regionalpolitiska
medlen. Det finns enligt utskottets mening inte skäl för riksdagen
att göra någon särskild framställning till regeringen med anledning av
motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1976/77:398.

Stockholm den 27 oktober 1977

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Bengt Sjönell (c), Erik Hovhammar (m).
Birgitta Hambraeus (c), Lilly Hansson (s), Ingegärd Oskarsson (c), Lennart
Pettersson (s), Sten Svensson (m), Rune Jonsson i Husum (s), Holger
Bergqvist (fp), Wivi-Anne Radesjö (s). Erik Johansson i Hållsta (c), Sivert
Andersson (s), Rune Johansson i Ljungby (s) och Olle Wästberg i Stockholm
(fp).

GOTAB 55856 Stockholm 1977