JoU 1977/78:10

Jordbruksutskottets betänkande
1977/78:10

med anledning av propositionen 1977/78:19 om nya riktlinjer för
jordbrukspolitiken, m. m. jämte motioner

Propositionen

Hemställan

I propositionen 1977/78: 19 har regeringen (jordbruksdepartementet)
föreslagit riksdagen

dels att antaga förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

dels att

2. godkänna de i propositionen förordade allmänna riktlinjerna för
jordbrukspolitiken,

3. godkänna de i propositionen förordade grunderna för prisregleringen
av jordbruksprodukter m. m.,

4. godkänna de i propositionen förordade grunderna för ekonomiskt
stöd till jordbrukets rationalisering,

5. godkänna vad i propositionen anförts om avveckling av avgångsvederlag
inom jordbruket,

6. besluta att en lånefond för lån med uppskjuten ränta inrättas,

7. godkänna de i propositionen förordade grunderna för utlåning från
lånefonden,

8. godkänna de grunder för prisstöd till jordbruket i norra Sverige
som förordats i propositionen,

9. godkänna de i propositionen förordade riktlinjerna för styrning av
animalieproduktionens utbyggnad.

Propositionen har hänvisats till skatteutskottet beträffande förslaget
till ändring i kommunalskattelagen och till jordbruksutskottet i fråga om
övriga förslag.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till nya riktlinjer för jordbrukspolitiken.
Dessa grundar sig på de förslag som avgetts av 1972 års jordbruksutredning.
I propositionen behandlas jordbruksproduktionens framtida
omfattning, inkomstmålet för de i jordbruket sysselsatta, principerna för
prissättningen på jordbruksprodukter och de statliga insatserna för jordbrukets
rationalisering.

Den framtida jordbrukspolitiken i vårt land bör främja ett rationellt

1 Riksdagen 1977/78.16 sami. Nr 10

JoU 1977/78:10

utnyttjande av landets naturliga resurser för jordbruksproduktion. Det
innebär att den brukningsvärda åkerjorden bör utnyttjas för detta ändamål.
Härigenom kan vi för egen del trygga en god livsmedelsberedskap
och bidra till livsmedelsförsörjningen i övriga delar av världen.

Förslagen innebär att ett huvudsyfte för jordbrukspolitiken skall vara
att tillförsäkra dem som är sysselsatta inom jordbruket i alla delar av
landet en ekonomisk och social standard som är likvärdig med den som
jämförbara grupper uppnår. Vidare bör jordbrukspolitiken ha till mål
att tillgodose konsumenternas berättigade krav på säker tillgång till livsmedel
av hög kvalitet till rimliga priser.

De statliga insatserna för jordbrukets rationalisering bör främja en
fortsatt rationalisering av jordbruket genom uppbyggandet och vidmakthållandet
av rationella familjeföretag.

De ekologiska och miljömässiga aspekterna bör beaktas. Jordbrukspolitiken
bör vidare ges en sådan inriktning att jordbruket och därtill
knutna verksamheter kan medverka i en aktiv regionalpolitik.

Prisregleringen på jordbrukets produkter föreslås i huvudsak utformad
i enlighet med nuvarande principer. Mellanprislinjen bör bibehållas.
Vidare föreslås en ökad insyn i och kontroll av vissa förädlingsleds kostnadsförhållanden
m. m. Statens ansvar vad gäller finansieringen av spannmålsöverskotten
understryks. Grunderna för jordbrukets inflationsskydd
bibehålls.

I propositionen framläggs förslag till ekonomiskt rationaliseringsstöd,
huvudsakligen i form av kreditgarantier. För att underlätta nyetablering
inom jordbruket för personer med god jordbruksutbildning och med
litet eget kapital föreslås att en särskild låneform införs som benämns
lån med uppskjuten ränta. Prisstödet till jordbruket i norra Sverige föreslås
utbyggt till att även omfatta getskötsel och smågrisproduktion. För
att begränsa de större animalieproduktionsföretagens utbyggnad framläggs
bl. a. förslag om differentierade slaktdjursavgifter inom slaktsvinsproduktionen.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels de under allmänna motionstiden år 1977 väckta motionerna

1976/77: 401 av Knut Wachtmeister (m) vari hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller om en utvärdering av livsmedelssubventionernas
verkan från konkurrenssynpunkt,

1976/77: 520 av Tore Nilsson (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen
anhåller om utredning och förslag om åtgärder för att öka nyodling
och återvinning av tidigare odlad mark,

JoU 1977/78:10

1976/77: 523 av Hans Pettersson i Helsingborg m. fl. (s) vari hemställs
att riksdagen beslutar att anhålla att regeringen hos naturvårdsverket
begär en snabb utredning syftande till förbud mot halmbränning,

1976/77: 839 av Björn Eliasson m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen
beslutar att hos regeringen begära initiativ för en utveckling mot resurssnåla
och biologiskt riktiga odlingsmetoder i enlighet med vad som anförts
i motionen,

1976/77: 847 av Börje Nilsson m. fl (s) vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär en ändring av gällande lagar för uttag av yt- och
grundvatten för bl. a. lantbruksbevattning i syfte att fördela vattenresurserna
på ett från samhällelig synpunkt lämpligt sätt,

1976/77: 853 av Hans Wachtmeister m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär förslag om att jordfonden skall tillföras medel
från domänfonden i enlighet med vad i motionen anförts,

1976/77: 974 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari föreslås att riksdagen
hos regeringen hemställer om

1. att former för vidgat stöd till småjordbruket i överensstämmelse
med motionens riktlinjer utarbetas,

2. att förslag utarbetas i syfte att ge samhället rätt att förvärva åkermark
som icke brukats under 10 år,

3. att en jordförvärvsfond skapas av tillräcklig omfattning för att tjäna
detta syfte,

4. att riktlinjer för att främja kooperativa driftsformer eller skapandet
av samhällsägda jordbruk utarbetas,

5. att en skärpt lagstiftning för att göra slut på spekulationen i skogsoch
jordbruksfastigheter utarbetas,

1976/77: 1220 av Pär Granstedt m. fl. (c, m, fp) vari föreslås att riksdagen
beslutar hemställa hos regeringen om en skyndsam prövning av
förutsättningarna för statligt ekonomiskt stöd till forskning, rådgivning,
utbildning och kvalitetskontroll för den biodynamiska odlingen,

1976/77: 1221 av Paul Jansson m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppdrag att föreslå
reglering av vattenföringen i våra vattendrag, varvid konsekvenserna av
den starkt ökade jordbruksbevattningen särskilt beaktas, och

1976/77: 1227 av Svante Lundkvist m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen
i ett uttalande till regeringen ger sin anslutning till de i motionen redovisade
synpunkterna på vår framtida jordbrukspolitik,

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna

1977/78: 52 av Tore Nilsson och Per Petersson (båda m) vari hemställs
att riksdagen som sin mening uttalar att prisstödet till jordbruket i

JoU 1977/78:10

norra Sverige utformas så att en mångsidig produktion i jordbruksnäringen
främjas, varvid särskild hänsyn bör tas till möjligheten att införa
transportstöd avseende foder inom produktionsgrenarna fjäderfä och
ägg,

1977/78: 63 av Rolf Hagel (—) och Alf Lövenborg (—) vari hemställs
att riksdagen med bifall till regeringsförslagen i övrigt beslutar

1. att låta utreda frågan om upprättandet av kooperativa eller statliga
jordbruk och trädgårdsanläggningar i framför allt de norra delarna av
vårt land,

2. att av regeringen begära förslag, syftande till att främja olika former
av samverkan mellan jordbrukets utövare,

1977/78: 64 av Sven Eric Åkerfeldt och Anton Fågelsbo (båda c) vari
hemställs att riksdagen beslutar uttala att de personliga mjölkpristillägg
som nu utgår till jordbrukare i vissa delar av Uppsala, Västmanlands,
Skaraborgs, Älvsborgs och Örebro län i fortsättningen skall utgå till alla
jordbrukare i dessa områden,

1977/78: 76 av Björn Eliasson m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen
beslutar att avskaffa den övre gränsen för stödet till getnäringen i enlighet
med vad som anförts i motionen,

1977/78: 83 av Karl Erik Olsson och Anna Wohlin-Andersson (båda c)
vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om styrning av animalieproduktionens utbyggnad,

1977/78: 84 av Per Petersson och Tore Nilsson (båda m) vari hemställs
att riksdagen uttalar att regeringen skall pröva hur stödet till jordbruket
i norra Sverige skall utformas med hänsyn till utvecklingen av den allmänna
prisnivån,

1977/78: 89 av Karin Ahrland och Daniel Tarschys (båda fp) vari
hemställs att riksdagen i anledning av propositionen 1977/78: 19 beslutar
att ge regeringen till känna att riksdagen ansluter sig till utredningens
förslag om att sysselsättnings- och inkomstkriteriet bör, om det är familjemedlemmar
som driver jordbruket gemensamt, avse en av dem,

1977/78: 90 av Anna Eliasson m. fl. (c) vari hemställs

1. att riksdagen uttalar att ökad hänsyn bör tas till kostsynpunkterna
i subventioneringen och prissättningen av jordbruksprodukter i enlighet
med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om åtgärder för att begränsa en fortsatt övergång till
storskalighet och storanläggningar för animalieproduktion,

1977/78: 91 av Björn Eliasson och Stina Eliasson (båda c) vari hemställs
att riksdagen i anledning av propositionen 1977/78: 19 om nya rikt -

JoU 1977/78:10

linjer för jordbrukspolitiken beslutar om åtgärder i syfte att stärka den
inhemska trädgårdsodlingens konkurrenskraft,

1977/78: 92 av Märta Fredrikson m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen
vid sin behandling av propositionen 1977/78: 19 anhåller om ett regeringsinitiativ
och förslag till utformandet av ett särskilt folkhälsomål,

1977/78: 93 av Margot Håkansson (fp) vari hemställs att riksdagen
beslutar anhålla att regeringen tillsätter en arbetsgrupp med alla berörda
parter för att utreda frågan om konkurrensneutralitet på matfettsområdet,

1977/78: 94 av Sven Eric Lorentzon m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts rörande behovet
av ökad emissionsrätt till landshypoteken i syfte att ge lantbruksnäringen
en rättvis andel av den långsiktiga kapitalmarknaden,

1977/78: 95 av Kjell Mattsson och Rune Johnsson i Mölndal (båda c)
vari hemställs att riksdagen beslutar att kommunerna inom allmänna
stödområdet i 0-län skall ingå i området för prisstöd till vissa jordbruk
och att jordbruksnämnden vid sin översyn fastställer stödnivå,

1977/78: 96 av Jan-Ivan Nilsson m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
beträffande bestämmelser om nyodlingsstöd,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om insatser för ökad odling av utsädespotatis i Norrland,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
beträffande transportbidrag för fjäderfäslakt,

1977/78: 97 av Daniel Tarschys och Karin Ahrland (båda fp) vari hemställs
att riksdagen beslutar att de tre i propositionen angivna målen för
den framtida jordbrukspolitiken — inkomstmålet, produktionsmålet och
effektivitetsmålet — kompletteras med ett folkhälsomål och

1977/78: 98 av Lars Wemer m. fl. (vpk) vari föreslås

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till kontrollåtgärder
av produktionsmedels- och livsmedelsindustri,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till borttagande
av matmomsen alternativt en höjning av livsmedelssubventionerna i motsvarande
grad,

3. att riksdagen uttalar sig för att någon minskning av u-ländernas importkvot
på den svenska livsmedelsmarknaden inte bör ske,

4. att riksdagen som sin mening uttalar att jordfonden byggs ut så att
den kan finansiera framtida samhälleliga jordförvärv i avsikt att behålla
den förvärvade jorden i samhällets ägo,

5. att riksdagen som sin mening uttalar att inte enbart familjeföretag
utan också samverkansföretag inom jordbruket skall främjas,

JoU 1977/78:10

6. att riksdagen som sin mening uttalar att stödet till rennäringen får
den utformning som föreslagits i SSR:s remissyttrande över jordbruksutredningen.

I motionen 1977/78: 51 av Per Olof Håkansson (s) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att förslag till reviderade
riktlinjer för skydd av jordbruksmark inom den fysiska riksplaneringen
skyndsamt bör föreläggas riksdagen. Motionen har överlämnats till civilutskottet
för beredning.

Infordrat yttrande m. m.

Försvarsutskottet har på jordbruksutskottets begäran avgett yttrande
över de delar som hänför sig till försvarsutskottets beredningsområde.
Yttrandet är fogat som bilaga till detta betänkande.

Svenska samernas riksförbund har med överlämnande av skrift i ämnet
inför utskottet framfört synpunkter på propositionen såvitt avser prisstöd
till rennäringen.

Professorn i näringslära vid Uppsala universitet Leif Hambraeus har
inför utskottet redovisat vissa synpunkter på de jordbrukspolitiska riktlinjerna
från näringsforskningens utgångspunkt.

Utskottet

Bakgrund

Samhälleliga ingripanden på jordbrukets område har förekommit under
mycket lång tid. Äganderätten till mark och beskattningen av fast
egendom reglerades således tidigt. Eftersom jordbruket var huvudnäring
och basen för den ekonomiska utvecklingen sökte staten på olika sätt förbättra
avkastning och brukningsmetoder. Under 1800-talet med dess
snabba befolkningsökning främjades nyodling och hemmansklyvning.
Under denna tid tillkom också hushållningssällskap och lantbruksskolor.
Grunderna till nuvarande markpolitik lades mot slutet av århundradet
i syfte att så långt möjligt säkerställa äganderätten till jorden åt brukarna.
Direkta ekonomiska skyddsåtgärder tillkom genom spannmålstullarna.

Några större regleringar av näringen skedde dock inte förrän i samband
med den ekonomiska krisen i början av 1930-talet. Krisens verkningar
drabbade jordbruket hårt. Under 1930-talet byggdes därför upp det prisregleringssystem
som i stora drag fortfarande gäller. Det skyddar svenskt
jordbruk mot alltför kraftig inverkan av internationella prisrörelser och
utgör även ett skydd för konsumenterna mot livsmedelsbrist och höga
internationella priser.

Under 1930-talet lade jordbrukskooperationen grunden till den starka
ställning inom svensk livsmedelsindustri som den i dag har. Uppbygg -

JoU 1977/78:10

naden under 1930-talet till rikstäckande branschorganisationer understöddes
på olika sätt av staten.

Erfarenheterna under andra världskrigets avspärrning och ransonering
underströk jordbrukets roll för livsmedelsförsörjningen under avspärmingstider.

Under efterkrigstiden har jordbrukspolitikens betydelse från konsumentsynpunkt
fått en ökad vikt, vilket bl. a. markerats av uppbyggandet
av ett system för överläggningar där producenter och konsumenter
möts som likaberättigade parter. Jordbrukspolitiken har på så sätt utvecklats
från att till en början endast vara en politik för de i näringen
verksamma till att bli en politik för att trygga vårt lands försörjning
med livsmedel till för konsumenterna rimliga priser och med en för
jordbrukarna tryggad utkomst.

Den långsiktiga jordbrukspolitiken har under efterkrigstiden prövats
av riksdagen vid två tillfällen, åren 1947 och 1967. Genom 1947 års riksdagsbeslut
åstadkoms ett samlat jordbrukspolitiskt program. Det närmaste
målet för de statliga åtgärderna angavs då vara att den i jordbruket arbetande
befolkningen skulle få samma möjligheter som utövarna av andra
näringar att uppnå en skälig inkomstnivå och bli delaktig i den allmänna
välståndsökningen. Målet skulle förverkligas genom dels fortsatt rationalisering,
dels ett prisstöd i form av importskydd. Prisstöd skulle dock inte
utgå för produktion som översteg det totala inhemska konsumtionsutrymmet.
I princip kvarstod grunderna i 1947 års riksdagsbeslut till dess
att riksdagen fastlade nuvarande riktlinjer för jordbrukspolitiken genom
1967 års beslut. Till grund för detta låg förslag av 1960 års jordbruksutredning.

I samband med att nuvarande riktlinjer för jordbrukspolitiken fastställdes
av 1967 års riksdag framhölls att det var angeläget att vissa frågor
inom jordbrukspolitiken ånyo prövades efter en tid. Bl. a. mot denna bakgrund
tillsattes 1972 års jordbruksutredning (Jo 1972: 04). Enligt direktiven
till utredningen skulle de allmänna målen för jordbrukspolitiken
gälla även i fortsättningen. Utredningen skulle därför inte behandla de
övergripande målen utan endast överväga om det fanns anledning att
ompröva produktionsmålet, belysa inkomst- och standardutvecklingen
för de i jordbruket sysselsatta samt undersöka möjligheterna till modifiering
av jordbruksprisregleringen m. m. År 1974 fick utredningen i tillläggsdirektiv
uppdrag att också se över rationaliseringspolitiken. I samband
härmed skulle utredningen även pröva grunderna för utformningen
av det framtida stödet till jordbruket i norra Sverige. Utredningens
arbete presenterades våren 1977 i huvudbetänkandet (SOU
1977: 17) Översyn av jordbrukspolitiken.

Utredningen, i vilken samtliga riksdagspartier har varit representerade,
är enig. De särskilda yttranden som har avgetts behandlar i huvudsak
vissa specialfrågor.

JoU 1977/78:10

I föreliggande proposition läggs fram förslag till nya riktlinjer för jordbrukspolitiken.
Dessa grundar sig på de förslag som avgetts av 1972 års
jordbruksutredning. I propositionen behandlas jordbruksproduktionens
framtida omfattning, inkomstmålet för de i jordbruket sysselsatta, principerna
för prissättningen på jordbruksprodukter och de statliga insatserna
för jordbrukets rationalisering.

Utskottet följer i fortsättningen i huvudsak den disposition som återfinns
i föredragande statsrådets anförande. Yttrandet begränsas till propositionens
huvuddrag och de yrkanden som förs fram i motionerna.
Detta innebär bl. a. att vissa avsnitt av propositionen inte närmare berörs
i detta betänkande.

Propositionen har i sistnämnda delar inte gett utskottet anledning till
erinran eller särskilt uttalande.

Den vid föregående riksmöte väckta motionen 1976/77: 1227 behandlas
som inledningsvis nämnts i samband med nu föreliggande proposition.
Motionens innehåll utgörs huvudsakligen av ett längre resonemang med
synpunkter på jordbrukspolitikens framtida utformning i skilda hänseenden.
I motionen framförs inga direkta yrkanden utan endast en mera
allmänt hållen hemställan att riksdagen ger sin anslutning till i motionen
redovisade synpunkter. Utskottet har funnit sig böra till närmare prövning
ta upp de synpunkter i motionen som mera markant avviker från
i propositionen gjorda uttalanden och förslag. Utskottet redovisar i det
följande sina ställningstaganden i dessa frågor i samband med behandlingen
av motsvarande avsnitt i propositionen. Beträffande motionen i
övrigt får utskottet förorda att densamma inte måtte föranleda någon
riksdagens ytterligare åtgärd.

Allmänna utgångspunkter

I ett inledande avsnitt av sitt anförande framhåller jordbruksministern
att det är angeläget att riksdagen nu mot bakgrund av vunna erfarenheter
och den syn på bl. a. den internationella livsmedelssituationen, resurshushållningen
och miljövården samt jordbruksnäringens roll från samhällsekonomisk
och regionalpolitisk synpunkt som kommit till uttryck i jordbruksutredningens
betänkande drar upp nya riktlinjer för jordbrukspolitiken.
Remissinstanserna har slutit upp kring huvudlinjerna i utredningens
förslag, som i allt väsentligt anses böra kunna läggas till grund
för riksdagens beslut.

Mot bakgrund av bl. a. det svenska jordbrukets produktionsförutsättningar
och förhållandena på den internationella marknaden anges i propositionen
sammanfattningsvis att vid utformningen av de nya riktlinjerna
för jordbrukspolitiken utgångspunkten bör vara att landets naturliga
resurser för jordbruksproduktion skall utnyttjas och att familjelantbruket
skall vara den dominerande företagsformen. Ett huvudsyfte med

JoU 1977/78:10

jordbrukspolitiken bör vara att tillförsäkra dem som är sysselsatta inom
jordbruket i alla delar av landet en ekonomisk och social standard, som
är likvärdig med den som jämförbara grupper uppnår. Vidare bör jordbrukspolitiken
ha till mål att tillgodose konsumenternas berättigade krav
på säker tillgång till livsmedel av hög kvalitet till rimliga priser. Ett viktigt
led i de statliga insatserna blir därför att främja uppbyggandet och vidmakthållandet
av rationella familjeföretag och att genom stöd till forskning,
försök och rådgivning medverka till utvecklandet av en teknik som
kan utnyttjas vid sådana företag.

De ekologiska och miljömässiga aspekterna på jordbruket bör därvid
särskilt beaktas. Jordbrukspolitiken bör vidare ges en sådan inriktning att
jordbruket och därtill knutna verksamheter kan medverka i en aktiv regionalpolitik.

Utskottet vill erinra om att de tre centrala mål som alltsedan år 1947
kan sägas ha ingått i den svenska jordbrukspolitiken, nämligen inkomstmålet,
produktionsmålet och effektivitetsmålet, under olika perioder haft
skiftande formuleringar och olika inbördes tyngd. I 1947 års jordbrukspolitiska
program angavs sålunda det primära målet för de statliga åtgärderna
vara att den i jordbruket arbetande befolkningen skulle få
samma möjligheter som utövarna av andra näringar att uppnå en skälig
inkomstnivå och bli delaktig i den allmänna välståndsstegringen, den
s. k. inkomstlikställighetsprincipen. Frågan om jordbruksproduktionens
lämpliga storlek och inriktning i fredstid — produktionsmålet — spelade
en central roll i både 1947 års och 1967 års jordbrukspolitiska riksdagsbeslut.
I det sistnämnda beslutet sköts dock produktionsmålet mera
i förgrunden än förut. Inkomstmålet innebär enligt samma beslut att
politiken skall göra det möjligt för dem som är sysselsatta inom jordbruket
att bli delaktiga av den allmänna standardstegringen.

Jordbruksutredningen har ansett sig vid sina överväganden rörande
den fortsatta jordbrukspolitiken inte böra särskilt precisera inkomstmålet.
Jordbruksministern anser emellertid för sin del det vara angeläget
att göra en klarare markering av inkomstmålet än som skett i utredningen.
Inkomstmålet anges sålunda som ett huvudsyfte med jordbrukspolitiken.

Utskottet finner i likhet med jordbruksministern skäl tala för att
man klarare än utredningen markerar inkomstmålets viktiga roll inom
jordbrukspolitiken, och utskottet instämmer således i att ett huvudsyfte
med jordbrukspolitiken bör vara att tillförsäkra dem som är sysselsatta
inom jordbruket i alla delar av landet en ekonomisk och social
standard som är likvärdig med den som jämförbara grupper uppnår.
Likaså finner utskottet att jordbrukspolitiken, som jordbruksministern
anfört, vidare bör ha till mål att tillgodose konsumenternas berättigade
krav på säker produktion av livsmedel av hög kvalitet till rimliga priser.
Ett viktigt led i de statliga insatserna blir därför att främja upp -

JoU 1977/78:10

byggandet och vidmakthållandet av rationella familjeföretag och att
genom stöd till forskning, försök och rådgivning medverka till utvecklandet
av en teknik som kan utnyttjas vid sådana företag.

Under hänvisning till det anförda finner utskottet inte anledning till
erinran mot vad i propositionen sammanfattningsvis förordats rörande
de allmänna utgångspunkterna för riksdagens beslut om den framtida
jordbrukspolitiken.

Den internationella bakgrunden

Jordbruksministern framhåller att den globala livsmedelsförsörjningen
och världsmarknaden för jordbruksprodukter kännetecknats av två helt
motstridiga tendenser. Å ena sidan har rått och råder fortfarande en stor
livsmedelsbrist i många u-länder, där större delen av befolkningen får en
från hälsosynpunkt otillfredsställande kost och flera hundra miljoner
människor direkt svälter.

Å andra sidan präglades världsmarknaden fram t. o. m. år 1972 av
överskott och låga priser. Efter några år med högre priser har nu ungefär
samma situation inträtt.

Jordbruksministern delar den uppfattning som kommit till uttryck i såväl
utredningens betänkande som vid remissbehandlingen att vi har att
räkna med att jordbruksprodukternas bytesvärde på den internationella
marknaden kommer att stiga men att samtidigt en betydande instabilitet
kommer att föreligga. Däremot kan han inte ansluta sig till de remissinstanser
som anser att den svaga världsmarknaden under de allra senaste
åren motiverar en minskning av den svenska produktionsvolymen, främst
i fråga om spannmål. För egen del anser jordbruksministern att starka
skäl talar emot en sådan anpassning av produktionens storlek efter svängningarna
på världsmarknaden.

Jordbruksministern delar även utredningens uppfattning att det inte
är sannolikt att Sverige i fortsättningen i alla lägen kommer att kunna
göra kompletteringsköp av jordbrukets stapelvaror till väsentligt lägre
priser än de inhemska. Utsikterna till en lönsam och bestående export
förefaller inte heller komma att förbättras, åtminstone inte under de
närmaste åren. Vad som händer på längre sikt blir i hög grad beroende
av vad som kommer att ske i u-ländema i fråga om befolkningstillväxt,
ekonomisk utveckling samt produktionsutveckling i jordbruket.

I sammanhanget påpekas att Sverige har en betydande import av livsmedel
och fodervaror, särskilt sådana som av klimatskäl inte produceras
i vårt land. Det gäller bl. a. ris, frukt, grönsaker, kolonialvaror samt fodermedel.
Därtill kommer bl. a. socker samt vegetabiliska fetter och oljor.
Det totala värdet av denna import har under senare år uppgått till 6 å 7
miljarder kr., varav från u-länder 1,5 å 2 miljarder kr. Vår motsvarande
export har uppgått till 2 å 2,5 miljarder kr.

JoU 1977/78:10

Utskottet finner ingen anledning till erinran mot i propositionen
gjorda uttalanden under förevarande punkt. Utskottet vill dock konstatera
att jordbruket i Sverige sannolikt inte kommer att kunna bedrivas
utan ett betydande skydd mot import utifrån som får till följd ett
högre prisläge för konsumenterna. Mot denna bakgrund är det angeläget
att jordbruket genom olika rationaliseringsåtgärder bereds tillfälle
att liksom hittills uppnå en produktion till lägsta möjliga kostnad.

Utvecklingen inom jordbruket

I likhet med vad jordbruksministern i denna del anfört vill utskottet
framhålla vikten av att näringen i framtiden ges sådana villkor att nyrekryteringen
i jordbruket kan ske på ett tillfredställande sätt. En fortsatt
effektivitetsförbättring i näringen är angelägen för att målsättningarna
för jordbrukspolitiken skall kunna uppfyllas.

I propositionen framhålls att möjligheterna till effektivitetsförbättringar
i framtiden kan komma att begränsas, bl. a. med hänsyn till den moderna
teknikens inverkan på miljön. Frågan om begränsning av jordbrukets
användning av handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel samt
utvecklingen av alternativ till nuvarande produktionsteknik har tagits upp
av bl. a. naturvårdsverket. Verket har också anmält sin avsikt att ta initiativ
till att i samverkan med andra berörda myndigheter och jordbrukets
organisationer utarbeta riktlinjer för hur jordbruket bör bedrivas med
hänsyn till miljövårdssynpunkter. För egen del framhåller jordbruksministern
att vi på sikt måste eftersträva att finna en produktionsteknik där
hög effektivitet kan förenas med kraven på resurshushållning och ekologisk
balans. Även krav i fråga om arbetsmiljö samt djurhälsovård och
djurskydd måste kunna tillgodoses.

Utskottet vill erinra om att utskottet tidigare givit uttryck för uppfattningen
att en ekologisk grundsyn är en nödvändig utgångspunkt för hushållningen
med våra naturresurser (se bl. a. JoU 1972: 49,1974: 45, 1975/
76: 8). Därvid har utskottet hänvisat bl. a. till pågående arbete med den
fysiska riksplaneringen. Enligt 1972 års riksdags beslut har denna planering
getts en långsiktig inriktning som ligger i linje med det handlande
som från ekologiska synpunkter ter sig rationellt i ett längre tidsperspektiv.

En tillämpning av ett ekologiskt synsätt innebär enligt riktlinjerna för
den fysiska planeringen att sagda planering skall medverka till att samhällsutvecklingen
sker inom de ramar som naturresurserna och naturmiljön
anger och att mångformigheten inom naturliga ekosystem bevaras
så att förutsättningar ges för rika biologiska utvecklingsmöjligheter i
framtiden.

Jordbruksministerns uttalande om att vi på sikt måste eftersträva att
finna en produktionsteknik där hög effektivitet kan förenas med kraven
på resurshushållning och ekologisk balans står i god överensstämmelse

JoU 1977/78:10

med nyssnämnda ställningstaganden från statsmakternas sida när det
gäller den fysiska riksplaneringen, och utskottet kan därför helt ansluta
sig till detsamma.

I fråga om behovet att förena önskemål om effektivitet i produktionen
med kraven på en från ekologiska betraktelsesätt ändamålsenligt utformad
produktionsteknik riktas uppmärksamheten oftast på de problem som
sammanhänger med den under senare år alltmer ökade användningen av
handelsgödselmedel och kemiska medel inom jordbruket. Hithörande
problem har bl. a. berörts i de två fristående motionerna 1976/77: 839 och
1976/77: 1220. Enligt den förstnämnda motionen bör riksdagen hos regeringen
begära initiativ för en utveckling mot resurssnåla och biologiskt
riktiga odlingsmetoder. Enligt motionen innebär användningen av en sådan
odlingsmetod inte att man bedriver konventionell odling där man avstår
från kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel. Det innebär i stället
att man med hjälp av annorlunda teknik framställer livsmedel. Inom
jordbruket gäller det att söka efter uthålliga och mindre energikrävande
metoder. Inga drastiska omställningar avses men däremot gradvis mindre
beroende av fossila bränslen och kemikalier. I motionen 1976/77: 1220
aktualiseras frågeställningarna omkring den s. k. naturenliga odlingens
möjligheter. Motionärerna anser det vara ett uppenbart samhällsintresse
att den biodynamiska odlingen kan fortsättas och vidareutvecklas. De
anser det därför rimligt att samhället lämnar ett ekonomiskt stöd till
forskning, rådgivning, utbildning och kvalitetskontroll i fråga om den
biodynamiska odlingen.

Utskottet får erinra om att riksdagen vid tidigare behandling av frågan
om stöd till alternativ jordbruksteknik gjort uttalanden av innebörd
bl. a. att det på skilda håll pågående forsknings- och utvecklingsarbetet
på förevarande område förtjänade statligt stöd och att sådant också
lämnades i olika sammanhang. Det har härvid bl. a. erinrats om den
resistensbiologiska forskning som bedrivs framför allt vid lantbruksuniversitetet
och vissa andra universitetsinstitutioner samt vid Sveriges
utsädesförening och Weibullsholms växtförädlingsanstalt. Det har också
hänvisats till att statens råd för skogs- och jordbruksforskning inom
ramen för tillgängliga anslagsmedel lämnat inte oväsentliga bidrag till
olika grenar inom miljövårdsforskningen. Medel har sålunda anvisats
för utvecklingsarbeten med syfte att minska användningen av pesticider.
Dessa arbeten har gällt såväl resistensförädling som biologisk bekämpning.

Utskottet har för sin del i nämnda sammanhang (bl. a. loU 1975: 5, s. 5)
framhållit angelägenheten av att de ekologiska synpunkterna tillmäts stor
betydelse i samband med övervägandena rörande jordbrukets fortsatta
utveckling.

De åtgärder som från skilda håll sätts in i forsknings- och försöksverksamheten
på förevarande område bör bidra till att skapa ett säkrare under -

JoU 1977/78:10

lag för det fortsatta handlandet. Det är, som utskottet i annat sammanhang
framhållit, oomtvistligt att debatten vinner på ett mera preciserat
underlag genom jämförelse av de ekonomiska och ekologiska följderna
av konventionell och alternativ jordbruksteknik. Med hänsyn till de
olika initiativ som tagits och det arbete som på skilda håll läggs ned på
undersökningar på förevarande forskningsfält finner utskottet inte anledning
förorda någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida till följd av
de båda nu behandlade motionerna.

I vad avser användningen av handelsgödsel har utskottet i samband
med behandlingen av motionsyrkanden i frågan nyligen betonat vikten
av att berörda myndigheter med stor uppmärksamhet följer utvecklingen
på hithörande område (JoU 1976/77: 26). Utskottet har i sammanhanget
också utgått från att bl. a. socialstyrelsens och naturvårdsverkets rekommendationer
i ämnet utnyttjas i den utbildnings-, rådgivnings- och upplysningsverksamhet
som bedrivs på lantbrukets område. Naturvårdsverkets
aviserade arbete med utarbetande av riktlinjer för hur jordbruket
bör bedrivas med hänsyn till miljövårdssynpunkter ligger väl i linje med
utskottets sålunda uttryckta förhoppningar och hälsas därför med tillfredsställelse
av utskottet. Därvid utgår utskottet från att riktlinjerna
utarbetas i samråd med lantbruksstyrelsen.

Ett spörsmål av närliggande karaktär tas upp i motionen 1976/77: 523,
vari hemställs om en snabbutredning hos naturvårdsverket, syftande till
förbud mot halmbränning. Motionärerna påtalar bl. a. de olägenheter
som halmbränningen åstadkommer i form av sotnedfall och dålig lukt
men framför allt genom jordförstöring. Enligt motionen skulle ett förbud
mot bränning av halm på åkrama innebära stora vinster både miljömässigt
och ekonomiskt.

Enligt utskottets uppfattning bör ansvaret för att åtgärder vidtas i syfte
att åstadkomma förbättringar i nu angivna hänseende närmast åvila berörda
länsstyrelser, lantbruksnämnder och kommuner. Utskottet utgår
från att såväl lantbruksstyrelsen som naturvårdsverket har sin uppmärksamhet
riktad på problemet och vidtar de åtgärder som kan befinnas påkallade
för att åstadkomma en mera ändamålsenlig användning och hantering
av halmen. Bl. a. synes frågan böra uppmärksammas vid utarbetandet
av nyssnämnda riktlinjer. Någon särskild åtgärd från riksdagens
sida med anledning av motionen 1976/77: 523 är inte påkallad.

Frågan om att åstadkomma en bättre resurshushållning inom jordbruket
har under senare år fått allt större betydelse särskilt när det gäller
vattenhushållningen. Framför allt inom landets södra delar med dess
förhållandevis begränsade tillgångar på sötvatten i vattendrag och grundvatten
har skett en markant ökning i antalet anläggningar för konstbevattning
av åkermark. De ökade anspråken på vattenresurser har i vissa
områden lett till att konfliktsituationer uppkommit mellan olika former
av vattenutnyttjande. De härmed sammanhängande problemen har tagits

JoU 1977/78:10

upp i de båda motionerna 1976/77: 847 och 1976/77: 1221, i vilka med
utgångspunkt i förhållandena i resp. Kristianstads och Skaraborgs län
begärs åtgärder i syfte att åstadkomma en rimlig avvägning av vattenhushållningen
mellan olika intressenter. I den första motionen föreslås sålunda
en ändring av gällande lagar för uttag av yt- och grundvatten för
bl. a. lantbruksbevattning i syfte att fördela vattenresurserna på ett från
samhällelig synpunkt lämpligt sätt, medan enligt den andra motionen en
utredning bör tillsättas med uppdrag att föreslå reglering av vattenföringen
i våra vattendrag, varvid konsekvenserna av den starkt ökade
jordbruksbevattningen särskilt beaktas.

Enligt utskottets mening talar starka skäl för att frågan om hur
våra vattentillgångar i fortsättningen på bästa sätt skall utnyttjas ytterligare
klarläggs. Utskottet erinrar om att en särskild kommitté i början
på detta år tillkallats för att utreda och lägga fram förslag till former
för vattenplanering i syfte att få till stånd en bättre hushållning med
våra vattenresurser.

Utskottet får i sammanhanget också erinra om att frågan om vattnet
och jordbruksbevattningen ägnats uppmärksamhet av vattenlagsutredningen
som i sitt i april 1977 framlagda slutbetänkande Revision
av vattenlagen Del 4 (SOU 1977: 27) lågt fram förslag till skärpning
av reglerna för såväl kontrollen av uttag av grund- och ytvatten för
markbevattning som kraven för att få tillstånd till sådant uttag. Ärendet
bereds f. n. inom regeringskansliet.

I avvaktan på resultaten av de sålunda pågående övervägandena i ämnet
synes de båda nu behandlade motionerna inte böra leda till någon
riksdagens särskilda åtgärd.

Jordbrukspolitikens mål och medel

Under rubricerade avsnitt redogör jordbruksministern översiktligt för
de mål som innefattats i riktlinjerna för den hittills förda jordbrukspolitiken
och anmäler sin avsikt att senare återkomma i fråga om hur
inkomstmål, produktionsmål och effektivitetsmål i fortsättningen bör
utformas.

I samband med remissbehandlingen av jordbruksutredningens betänkande
har bl. a. tagits upp frågor som innebär att jordbrukspolitiken
skulle tillföras nya mål.

Enligt socialstyrelsen t. ex. borde utredningen även ha utformat ett
särskilt folkhälsomål. Frågan har också tagits upp i ett särskilt yttrande
i utredningen. Jordbruksministern delar ståndpunkten att det finns beröringspunkter
mellan jordbrukspolitiken och samhällets strävan att förbättra
folkhälsan, bl. a. genom att förbättra kostvanorna. En påverkan på
kostvanorna kan ske genom avvägningen av livsmedelssubventionema
som tillkommit av andra än jordbrukspolitiska skäl. Ökade insatser för att
förbättra kostvanorna är angelägna, men jordbruksministern anser lik -

JoU 1977/78:10

som utredningen att informations- och upplysningsverksamhet bör vara
huvudmedel i dessa strävanden.

Förslaget om införande av ett folkhälsomål för jordbrukspolitiken
återkommer i ett par av de med anledning av propositionen väckta motionerna.
I motionen 1977/78: 90 (yrkande 1) begärs sålunda ett uttalande
av riksdagen att ökad hänsyn bör tas till kostsynpunktema i subventioneringen
och prissättningen av jordbruksprodukter, innebärande att de ekonomiskt
och socialt svagaste konsumenternas behov och möjligheter bör
vara vägledande vid prissättningen på livsmedel. Enligt motionen 1977/
78: 92 bör riksdagen anhålla om ett regeringsinitiativ och förslag till utformandet
av ett särskilt folkhälsomål. Det betonas i motionen att alla
statliga insatser som på något sätt kan påverka det svenska folkets kostsituation
bör samordnas och ha en gemensam målsättning för en näringsriktig
kost. I motionen 1977/78: 97 slutligen föreslås att riksdagen beslutar
att de i propositionen angivna målen för jordbrukspolitiken — inkomstmålet,
produktionsmålet och effektivitetsmålet — kompletteras
med ett folkhälsomål.

Utskottet delar uppfattningen att ökade insatser för att förbättra kostvanorna
är angelägna. Även om hithörande frågor primärt faller utanför
jordbrukspolitikens ansvarsområde finner utskottet naturligt att man i
samband med överväganden rörande produktionsinriktning och prissättning
inom prisregleringens ram även beaktar de näringsfysiologiska synpunkterna.
Det bör dock framhållas att möjligheten att med hjälp av
prissättningen nå några mera uttalade resultat får bedömas som förhållandevis
begränsad. Som också anförs i propositionen omfattas exempelvis
många livsmedel inte av jordbruksprisregleringen. Genom denna
kan inte heller prissättningen i efterföljande led styras. Givetvis kan en
viss påverkan på kostvanorna ske genom avvägningen av livsmedelssubventionerna.
Möjligheterna att använda dessa subventioner, som f. ö.
tillkommit av andra än jordbrukspolitiska skäl, i nyss angivna syfte har
dock sina givna begränsningar även de. Bl. a. kan beträffande åtskilliga
viktiga livsmedel subventioner knappast komma i fråga av rent tekniska
skäl. Nu anförda omständigheter får givetvis inte hindra att vederbörlig
uppmärksamhet så långt möjligt ägnas de näringsfysiologiska spörsmålen
i nu angivna sammanhang. Jordbruksministern har också framhållit att
näringseffekterna bör beaktas vid subventionernas fastställande.

Utskottet anser i likhet med jordbruksministern att huvudmedel i strävandena
att förbättra näringsstandarden bör vara informations- och upplysningsverksamhet.
Samtidigt torde kunna konstateras att ett mera samlat
grepp på hithörande frågor bör bedömas som angeläget om åtgärderna
skall kunna förväntas få erforderlig effekt. Enligt vad utskottet erfarit
överväger man också inom regeringskansliet på vad sätt närings- och
kostsynpunkter bättre än hittills skall kunna beaktas bl. a. vid avvägningen
av livsmedelssubventionema.

JoU 1977/78:10

Utskottet finner mot angivna bakgrund att någon särskild riksdagens
åtgärd med anledning av nu behandlade motionsyrkanden inte är påkallad.
Vad i propositionen i övrigt anförts i ämnet föranleder inte någon
erinran från utskottets sida.

Mot bakgrund av bl. a. den geografiska utbredningen finns det enligt
jordbruksministern anledning att markera jordbruksnäringens regionalpolitiska
betydelse. Jordbrukspolitiken bör sålunda medverka till att jordbruket
och därtill knuten serviceverksamhet och livsmedelsindustri kan
ge största möjliga underlag för sysselsättning i rationell produktion i områden
med mindre goda förutsättningar för annat näringsliv. Det innebär
att samhällets insatser inom jordbrukssektorn bör samordnas med och
ingå som ett led i en aktiv regionalpolitik. Av särskilt intresse är, anför
jordbruksministern, tillvaratagandet av de fördelar från brukarsynpunkt
som kombinationen jord/skog erbjuder. Även i fråga om andra näringar
och verksamheter med anknytning till areell produktion bör i största
möjliga utsträckning ske en samordning.

Utskottet delar de i propositionen sålunda anförda synpunkterna på
jordbrukets viktiga roll från regionalpolitisk synpunkt m. m.

De medel som använts för att förverkliga de jordbrukspolitiska målen
har varit en särskild prisreglering för jordbruksprodukter, med vars hjälp
de inhemska produktpriserna har hållits på en högre nivå än priserna
på den internationella marknaden (prisstöd), statliga åtgärder för att stimulera
rationaliseringen i jordbruket samt en markpolitisk lagstiftning.
Under 1960-talet har som fjärde medel att påverka utvecklingen inom
jordbruket tillkommit arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Propositionen
innebär ingen ändring i här berörda avseenden. Det påpekas dock
att de regionalpolitiska aspekterna på jordbruksnäringen motiverar en
bättre samordning med övriga statliga insatser på detta område. Vidare
framhålls att de arbetsmarknadspolitiska insatserna inom jordbrukssektorn
i framtiden måste komma att få en annan inriktning än under 1950-och 1960-talen, då avgången från jordbruket var mycket stor.

Vad i propositionen här anförts rörande de medel som skall utnyttjas
för att förverkliga de jordbrukspolitiska målen föranleder ingen
erinran från utskottets sida.

Den markpolitiska lagstiftningen utreds f. n. av jordförvärvsutredningen.
Denna beräknas inom kort lägga fram förslag till jordförvärvslag.

Såväl vid innevarande års början som i anslutning till propositionen
1977/78: 19 har väckts ett antal motioner i frågor med markpolitisk anknytning.

Bl. a. har i motionen 1976/77: 853 hemställts att riksdagen hos regeringen
begär förslag om att jordfonden skall tillföras medel från domänfonden,
vilket i praktiken skulle innebära att en del av statens markinnehav
skulle tas i anspråk för jordbrukets rationaliseringsändamål. Enligt
tilläggsdirektiv 1976-12-09 har jordförvärvsutredningen fått uppdrag att

JoU 1977/78:10

bl. a. överväga hur statens, kommunernas och kyrkans markinnehav på
ett aktivt sätt kan utnyttjas i strukturfrämjande syfte.

Förslag syftande till överföring av åkermark i samhällets ägo m. m.
förs å andra sidan fram i motionerna 1976/77: 974 (yrkandena 2, 3 och 5)
och 1977/78: 98 (yrkande 4). Även dessa motionsyrkanden berör frågor
som sammanhänger med jordförvärvsutredningens och i viss mån även
med arrendelagsutredningens pågående arbete. Markfrågan behandlas
även i motionen 1976/77: 1227.

Utskottet anser att pågående utredningsarbete i hithörande ämne bör
avvaktas och förordar att motionen 1976/77: 853 samt motionerna 1976/
77: 974, 1976/77:1227 och 1977/78: 98 i berörda delar lämnas utan åtgärd
från riksdagens sida.

Inkomstmålet

Jordbruksministern anser i likhet med utredningen att prisättningen på
jordbrukets produkter bör ske med hänsynstagande till alla de faktorer
som kan ha betydelse i sammanhanget. Det är angeläget att prisöverläggningarna
bl. a. kan grundas på material som belyser lönsamhets- och inkomstförhållandena
för olika jordbrukargrupper. Liksom hittills bör ifrågavarande
beräkningar anförtros berörda myndigheter.

I vårt land har samhället genom en aktiv och målmedveten reformpolitik
sökt åstadkomma en rättvis fördelning av välståndet. Denna välfärdspolitik
bygger på solidaritet mellan människorna och har en stark
förankring hos det svenska folket. Med hänsyn till bl. a. förhållandena
på den internationella marknaden förutsätter detta att jordbruket erhåller
ett prisstöd. Den prisreglerande verksamheten blir därigenom ett
viktigt led i jordbrukspolitiken. Mot denna bakgrund bör ett huvudsyfte
med jordbrukspolitiken vara att tillförsäkra dem som är sysselsatta
inom jordbruket i alla delar av landet en ekonomisk och social
standard, som är likvärdig med den som jämförbara grupper uppnår.
Detta syfte bör särskilt beaktas vid prissättningen av jordbruksprodukterna.

Enligt jordbruksministern finns det inte nu anledning att precisera inkomstmålet
genom att ange vilka grupper som bör jämföras och hur
jämförelsen bör tillgå. Det framhålls att det här gäller att ta hänsyn
till såväl ekonomisk som social standard, varför det är svårt att göra
exakta mätningar.

I första hand bör inkomstmålet avse heltidssysselsatta inom jordbruket.
Rimliga krav bör också ställas på effektivitet i produktionen. Det är nödvändigt
att i fortsättningen göra särskilda låginkomstsatsningar för att
inkomstmålet skall uppnås för så stora grupper jordbrukare som möjligt.
En strävan bör därvid vara att nå en ökad utjämning av inkomsterna
mellan olika jordbrukarkategorier. Likaså bör såsom hittills utgå särskilt

2 Riksdagen 1977/78.16 sami. Nr 10

JolJ 1977/78:10

stöd till jordbruket i norra Sverige för att kompensera de högre produktionskostnader
som där föreligger. Detta är en förutsättning om inkomstmålet
skall avse sysselsatta inom jordbruket i alla delar av landet.

Jordbruksministern finner det speciellt värdefullt att det, inom ramen
för särskilda låginkomstsatsningar, kunnat vidtas åtgärder för att förbättra
jordbrukarnas sociala standard, bl. a. i form av avbytarverksamhet.
Enligt propositionen är det nödvändigt att ägna denna del av den
sociala standarden stor uppmärksamhet i framtiden.

Utskottet kan för sin del biträda vad som i denna del anförts i propositionen.

Produktionsmålet och livsmedelsberedskapen

Enligt jordbruksministern bör som utredningen föreslagit begreppet
försörjningsförmåga i fortsättningen användas som ett sammanfattande
begrepp för mätning av livsmedelsberedskapen inför en avspärrning.
Försörjningsförmågan visar den beräknade tillgången på livsmedel under
en avspärrning i procent av det beräknade behovet. En fullgod
livsmedelsberedskap förutsätter att försörjningsförmågan uppgår till
lägst 100 %. I sådant fall beräknas en godtagbar kriskost kunna erbjudas
hela befolkningen under den antagna avspärmingsperioden.

Begreppet självförsörjningsgrad kan fortfarande komma till användning
för att beskriva den fredstida försörjningsbalansen i fråga om enstaka
produkter och produktionsgrenar. I sammanhanget erinras om att
utredningens beräkningar av försörjningsförmågan grundar sig på förhållanden,
som gällde i början av 1970-talet. Sedan dess har inte oväsentliga
förändringar inträffat bl. a. i konsumtionsmönstret. Det är därför
angeläget att en fortlöpande uppföljning sker av utredningens beräkningar
rörande försörjningsförmågan.

Utskottet har inte något att erinra mot jordbruksministerns förslag i nu
berört hänseende och förordar således bl. a. att försörjningsförmågan i
fortsättningen används som ett sammanfattande begrepp för mätning av
livsmedelsberedskapen.

Försvarsutskottet understryker i sitt yttrande över propositionen betydelsen
av en tryggad livsmedelsförsörjning i händelse av avspärrning och
krig. Utskottet konstaterar att åkerarealen i Sverige bedöms även i fortsättningen
vara så stor att den väl täcker behovet vid en omställning till
självförsörjning. Faktorer av annat slag än tillgången på odlad mark träder
därmed enligt utskottets mening i förgrunden när det gäller att trygga
livsmedelsförsörjningen vid avspärrning och krig. Exempel på sådana
faktorer är tillgången på arbetskraft, transporter, reservdelar, drivmedel,
gödselmedel och bekämpningsmedel. Möjligheten att gå över till gengasdrift
vid en avspärrning är betydelsefull i detta sammanhang. Ransoneringsberedskapen
samt resurserna för utredningar och planering i fredstid
är också viktiga.

JoU 1977/78:10

Planering och åtgärder för det ekonomiska försvaret gäller bl. a. lagring
av drivmedel, gödselmedel och växtskyddsmedel för jordbrukets behov.
Meningen är att lagren skall täcka behoven tills man får en inhemsk ersättningsproduktion.
Detta beräknas ta en tid av minst tre år. Beredskapsplaneringen
för livsmedel har även i övrigt gjorts med huvudantagandet
om en treårig total avspärrning.

Utskottet finner att beredskapsaspekten har på ett tillfredsställande
sätt blivit tillgodosedd i propositionen. Det uthållighetskrav som förslagen
bygger på stämmer väl överens med riksdagens beslut om totalförsvaret
våren 1977 (prop. 1976/77: 74, FöU 1976/77: 13, rskr 1976/77: 311).
Målet för uthållighet avseende bl. a. livsmedel borde enligt detta sättas
högre än för planeringen inom huvuddelen av det ekonomiska försvaret,
där en ettårig avspärrnings- och krigssituation är vägledande.

Försvarsutskottet tillstyrker bifall till förslagen i propositionen i de
delar de hänför sig till utskottets beredningsområde.

Jordbruksutskottet ansluter sig till försvarsutskottets bedömning härvidlag.

I avseende på produktionsmålet innebär det nu framlagda förslaget att
detta bör utformas med hänsyn till kraven på en god livsmedelsberedskap,
den internationella livsmedelssituationen, regionalpolitiska och
samhällsekonomiska hänsyn samt miljövårdsskäl. Produktionsmålet bör
utformas som delmål avseende åkerarealen, mjölkproduktionen och
driftsinriktningen i övrigt. Beträffande åkerarealen bör gälla att den
brukningsvärda åkerjorden bör utnyttjas för jordbruksproduktion, vilket
innebär ett bibehållande av ungefär nuvarande åkerareal. Den fredstida
mjölkproduktionen bör med hänsyn till dess stora betydelse för livsmedelsberedskapen
upprätthållas vid en nivå som ungefärligen motsvarar
konsumtionsbehovet av mjölk och mjölkprodukter. För övriga animalieprodukter
bör eftersträvas att balans i stort sett uppnås mellan produktion
och avsättningsutrymme inom landet. Det överskott som uppkommer
till följd av målsättningen i fråga om åkerarealen bör i första hand
utgöras av spannmål.

Utskottet tillstyrker för sin del att produktionsmålet utformas på sätt
sålunda förordats.

Detta innebär som sägs i propositionen att våra naturliga resurser i
fråga om jordbruksjord i framtiden bör utnyttjas för jordbruksproduktion
och den brukningsvärda åkerjorden skyddas från exploatering för andra
ändamål. Samtidigt är det ofrånkomligt att viss mindre del av vår nuvarande
åkerareal även i framtiden kommer att tas i anspråk för andra angelägna
samhällsändamål, t. ex. bebyggelse och vägar. Som framhålls i
propositionen kan det å andra sidan finnas tidigare nedlagd åker, som av
bl. a. regionalpolitiska skäl åter bör kunna tas i bruk för jordbruksproduktion.
Detta tillgodoser i viss utsträckning de i motionerna 1976/77: 520
och 1977/78: 96 (yrkande 1) framförda förslagen till åtgärder i olika hän -

JoU 1977/78:10

seenden i syfte att stimulera till nyodling och återvinning av tidigare odlad
mark. Motionerna synes ej påkalla någon ytterligare åtgärd från riksdagens
sida.

Jordbruksministern anser att stort avseende måste fästas vid vårt ansvar
för livsmedelsförsörjningen i världen, som manifesterats i olika internationella
fora och därtill tagit sig uttryck i konkreta åtaganden om leveranser
och lagerhållning. Vid utformningen av produktionsmålsättningen är det
också angeläget att beakta de konsekvenser som en mer restriktiv användning
av kemiska medel kan få. Utskottet kan ansluta sig till jordbruksministerns
bedömning. I sammanhanget bör erinras om att man
vid världslivsmedelskonferensen i Rom år 1974 utgick från att uländemas
ökade behov av livsmedel på sikt i huvudsak måste tillgodoses
genom egen produktion. I-ländernas livsmedelsbistånd bedömdes som
särskilt angeläget under en övergångsperiod av inte närmare angiven
längd.

Den av utskottet biträdda formuleringen av produktionsmålet avseende
jordbruksjord innebär en något närmare precisering än de inom ramen
för den fysiska riksplaneringen gällande riktlinjerna för skydd av åkermark.
Som sägs i propositionen är det angeläget att detta beaktas i den
fysiska riksplaneringen. Detta har också påpekats i den med anledning
av förevarande proposition väckta motionen 1977/78: 51, vari hemställs
att riksdagen initierar en översyn av hithörande frågor. Motionen har
som inledningsvis redovisats överlämnats till riksdagens civilutskott för
beredning.

Prispolitik och prisreglering

Allmän utformning och administration

Jordbruksministern delar utredningens uppfattning att den framtida utvecklingen
på världsmarknaden talar för att det svenska jordbruket även
i fortsättningen kommer att behöva ett prisstöd, om de målsättningar som
tidigare angetts skall kunna uppnås. Detta prisstöd bör liksom hittills
främst ges i form av ett gränsskydd, vid behov kompletterat med marknadsreglerande
åtgärder, främst lagring och export av överskott. I viss
utsträckning bör stödet kunna utgå i form av särskilda pristillägg, finansierade
med statliga medel.

Utskottet finner ingen anledning till erinran mot nu redovisade uttalanden
i propositionen.

Prisregleringen på jordbrukets produkter handläggs av statens jordbruksnämnd.
Utredningen har inte närmare berört nämndens organisation,
eftersom denna setts över och behandlats av riksdagen så sent som
vid 1975/76 års riksmöte (prop. 1975/76: 154, JoU 1975/76: 40, rskr
1975/76: 332). Därvid framhölls i fråga om sammansättningen av nämndens
styrelse att det ankommer på regeringen att besluta om antalet leda -

JoU 1977/78:10

möter i styrelsen och att utse dessa. För riksdagens information anmälde
dåvarande departementschefen att han ansåg att styrelsen borde ha en
allsidig sammansättning. I styrelsen borde därför ingå, förutom generaldirektören
och personalföreträdama, representanter för allmänintresset,
jordbruket, konsumentintressena samt näringsliv med anknytning till livsmedelssektorn.
När ärende rörande fisket behandlades borde en representant
för fisket ingå i styrelsen.

F. n. ingår i jordbruksnämndens styrelse, förutom generaldirektören
och personalföreträdarna, två representanter för jordbruket samt en representant
från vardera konsumentkooperationen, löntagarorganisationerna
och det enskilda näringslivet med anknytning till livsmedelssektorn.

Jordbruksministern anser att jordbruksnämndens styrelse bör ha en allsidig
sammansättning. Lika viktigt är emellertid att balans mellan olika
partsintressen föreligger. En utökning av antalet ledamöter med företrädare
för allmänintresset skulle rubba den balans som hittills förelegat och
dessutom försvåra nämndens praktiska arbetsmöjligheter. För riksdagens
information anmäler jordbruksministern därför att han inte har för avsikt
att föreslå någon ändring i fråga om styrelsens storlek och sammansättning.

I motionen 1976/77: 1227 erinras om att den tidigare regeringen hade
för avsikt att fr. o. m. den 1 juli 1977 genomföra en utökning av det allmännas
representation i statens jordbruksnämnd. Motionärerna uttalar
sig för att denna utökning kommer till stånd som planerat.

Som i det föregående anförts ankommer det på regeringen att besluta
om antalet ledamöter i jordbruksnämndens styrelse och att utse dessa.
Under hänvisning härtill och då utskottet dessutom — bortsett från den
formella sidan av saken — inte heller finner anledning till erinran mot
jordbruksministerns nyss redovisade bedömning i ärendet, anser utskottet
att motionen 1976/77: 1227 i nu berört avseende inte bör föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Vad nu anförts gäller analogt det i samma motion framförda förslaget
om utbyggnad och förstärkning av den till jordbruksnämnden knutna
konsumentdelegationen.

Enligt utskottets mening har jordbruksministern anfört goda skäl
för sitt ställningstagande att inte nu förändra konsumentdelegationens
sammansättning eller föreslå någon ändring i den hittills tillämpade ordningen
för prisöverläggningama.

Vad gäller frågan om förstärkning av konsumentdelegationens utredningsresurser
vill utskottet i likhet med jordbruksministern erinra om att
konsumentdelegationen är knuten till jordbruksnämnden och att dennas
resurser står till förfogande för de kompletterande analyser etc., som kan
efterfrågas. Delegationens egna utredningsresurser har f. ö., som anförs
i propositionen, förstärkts med en ny tjänst. Därigenom bör delegationens
möjligheter att fullgöra sin viktiga roll som rådgivande organ till

JoU 1977/78:10

jordbruksnämnden i prisregleringsfrågor och vid prisöverläggningama
ha ytterligare förbättrats.

Val av prislinje

Den nuvarande mellanprislinjen bör enligt propositionen bibehållas.
I första hand bör livsmedelssubventioner utgå för baslivsmedel, som är av
störst betydelse för barnfamiljer och låginkomsttagare. Det ankommer på
regeringen att vid varje särskilt tillfälle ta ställning till livsmedelssubventionemas
storlek.

Utskottet kan ansluta sig till det i propositionen framlagda förslaget.
Som jordbruksministern anför erbjuder mellanprislinjen många fördelar
jämfört med en världsmarknadsprislinje och är även att föredra framför
en producentprislinje, främst på grund av de fördelningspolitiska effekter
som kan åstadkommas.

Utskottet delar den uppfattning som framförts i propositionen att subventioneringen
bör ske så att pris- och konsumtionsutvecklingen inte blir
ryckig och livsmedelsindustrins kapacitetsplanering försvåras. Vidare bör
beaktas effekterna för konkurrerande produkter.

I motionen 1976/77: 401 begärs en utvärdering av livsmedelssubventionernas
verkan från konkurrenssynpunkt. Utskottet vill i anslutning härtill
erinra om att det inom en av chefen för handelsdepartementet tillkallad
kommitté f. n. pågår en utvärdering av bl. a. effekterna av prisstoppet på
livsmedel. Det ankommer på regeringen att inom ramen för de åtgärder
som behövs för att genomföra prisregleringen på jordbruksprodukter
uppdra åt jordbruksnämnden att vidta de tekniska justeringar som kan
komma att krävas i anledning av förslag från kommittén. Kommittén väntas
avlämna en rapport omkring årsskiftet 1977-1978.

I likhet med jordbruksministern vill utskottet även framhålla att det bör
vara angeläget för regeringen att ta de kontakter som krävs för att subventioneringen
skall kunna avvägas med hänsynstagande till alla de synpunkter
som kan komma i fråga. Initiativ till sådana kontakter kan tas
av alla berörda parter.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att motionen 1976/77: 401
inte påkallar någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

I motionen 1977/78: 98 (yrkande 2) föreslås att riksdagen hos regeringen
hemställer om förslag till borttagande av mervärdeskatten på livsmedel
alternativt en höjning av livsmedelssubventionema i motsvarande
grad.

Som i det föregående anförts bör det ankomma på regeringen att vid
varje särskilt tillfälle ta ställning till frågan om livsmedelssubventionemas
storlek. Frågan om avveckling av mervärdeskatten på livsmedel har upprepade
gånger behandlats i riksdagen. Skatteutskottet har genomgående
avvisat förslagen under framhållande av det olämpliga i att genomföra

JoU 1977/78:10

mera genomgripande ändringar i skattesystemet, vilka skulle försvåra
skatteutredningamas arbete. Senast har skatteutskottet i det nyligen avgivna
betänkandet (SkU 1977/78: 14) avstyrkt ett förslag i ämnet.

Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen
1977/78: 98 i förevarande del.

Val av prisregleringsled

Nuvarande prisstöd till jordbruket utgår i huvudsak genom reglering
av jordbruksprodukternas priser. För animaliska produkter, dvs. främst
mjölk och slaktdjur, regleras partiprisema på delvis förädlade produkter.
Härigenom kommer även en del av förädlingsledet, den s. k. primärförädlingen,
att omfattas av prisstödet.

Enligt propositionen skulle en övergång till prisreglering i avräkningsprisledet
för mjölk, mjölkprodukter och slaktprodukter medföra omfattande
statliga regleringar av förädlingsindustrin, vilkas konsekvenser i en
rad olika avseenden är svåra att överblicka. Varken genom utredningen
eller remissinstanserna har framkommit några alternativ till nuvarande
system, som enligt propositionen fungerar väl. Någon anledning att lägga
ner ytterligare utredningsarbete på detta område anses inte föreligga.

Enligt motionen 1976/77: 1227 är det angeläget att staten, som bärare
av ett allmänt konsumentintresse, får ökade möjligheter till insyn och
kontroll inom mejeri- och slakteribranschema. Därför bör enligt motionärernas
mening prisregleringsmyndigheten, statens jordbruksnämnd,
företa marginal- och effektivitetsstudier samt tillsammans med pris- och
konkurrensvårdande myndigheter övervaka pris- resp. leveransvillkoren.
Behovet av ökad insyn i bl. a. förädlingsledet framhålls även i motionen
1977/78: 98 (yrkande 1), vari yrkas på förslag till kontrollåtgärder rörande
produktionsmedels- och livsmedelsindustri.

Vad angår frågan om åtgärder i syfte att eliminera de risker som eventuellt
kan föreligga i fråga om effektivitetsutvecklingen inom mejerier och
slakterier bör enligt propositionen statens jordbruksnämnd i egenskap av
huvudmyndighet för prisregleringen ansvara för att erforderliga analyser
genomförs. Det bör också ankomma på nämnden att ta ställning till vilka
informationer som kan behöva inhämtas för att de analyser som har intresse
för prisregleringen skall kunna genomföras. I propositionen framhålls
att det är naturligt att jordbruksnämnden för vissa av de föreslagna
beräkningarna liksom hittills har skett anlitar SPK.

Garantier för en tillfredsställande konkurrens inom förädlingsledet bör
enligt jordbruksministerns förslag kunna erhållas genom att statsmakternas
insyn i konkurrensförhållandena utökas, samtidigt som möjligheterna
till ingripanden vid eventuellt uppkommande missförhållanden förbättras.
Det bör ankomma på jordbruksnämnden att utöva den avsedda insynen
från statsmakterna, vilken faller utanför NO:s ämbetsområde. Nämnden,
som bör kunna agera både på eget initiativ och efter klagomål från enskild

JoU 1977/78:10

part, bör bereda och besluta i här angivna frågor. Nämnden bör vid beredning
av hithörande frågor lämpligen ha tillgång till expertbiträde från
de pris- och konkurrensvårdande myndigheterna.

Utskottet tillstyrker för sin del förslaget om utökad insyn från statsmakternas
sida i förädlingsledet på sätt här skisserats. Därmed synes
i allt väsentligt även tillgodoses syftet med nyssnämnda uttalanden
i motionerna 1976/77: 1227 och 1977/78: 98. Vad gäller prissättningen
på produktionsmedlen inom jordbruket vill utskottet erinra om den
fortlöpande uppmärksamhet som de pris- och konkurrensvårdande myndigheterna
ägnar hithörande spörsmål. Motionen 1977/78: 98 synes mot
angivna bakgrund inte heller i här berörd del påkalla något särskilt initiativ
från riksdagens sida. I sammanhanget understryker utskottet angelägenheten
av att de belopp som tillerkänns jordbrukarna i samband med
prisöverläggningama kommer dessa direkt till godo.

I motionen 1976/77: 1227 betonas att jordbrukarkooperationen varit
och är en nödvändig förutsättning för jordbrukets gynnsamma utveckling
och för att de inom jordbruket yrkesverksamma skall erhålla en
god bärgning. Den allt starkare dominansen av kooperationens verksamhet
både när det gäller förnödenheter för jordbruket och när det
gäller avsättningen av dess produkter samt dess därvid allt större betydelse
för prissättningen på jordbrukets produkter aktualiserar emellertid,
anser motionärerna, frågan om samhällets och konsumenternas
insyn och möjligheter att påverka utvecklingen på jordbrukets och livsmedelsförsörjningens
område. Härför talar också ett starkt medborgarintresse
för en fortsatt utbyggnad av den ekonomiska demokratin. Ett
sådant inflytande måste utformas med beaktande av den producentkooperativa
rörelsens karaktär. Möjligheterna till ett dylikt inflytande
bör enligt motionärerna bli föremål för särskild prövning i den utredning
som tillsatts om kooperationens roll i det svenska samhället.

Enligt direktiven för den åsyftade utredningen (Dir 1977: 28) skall utredningsarbetet
i första hand inriktas på en komplettering av den kartläggning
och analys av konsument- och producentkooperationens utbyggnad,
omfattning och verksamhet som pågår genom utredningens om löntagarna
och kapitaltillväxten försorg. Kommittén bör även ägna uppmärksamhet
åt innebörden och betydelsen av olika särdrag i kooperationens
mål och funktion, exempelvis den demokratiska verksamhetsformen.
Kommittén bör vidare söka jämföra de villkor som olika företagsformer
arbetar under och analysera frågan om ekonomisk verksamhet i kooperativa
företagsformer på några väsentliga punkter bedrivs under andra villkor
än dem som gäller för företagen i allmänhet. Bland andra frågor som
bör tas upp i detta sammanhang är den om de kooperativa företagens
medverkan i demokratiseringen av näringslivet.

Enligt utskottets uppfattning kan mot bakgrund av det anförda förutsättas
att den påbörjade utredningen om kooperationen och dess roll i

JoU 1977/78:10

samhället utan att särskilda direktiv utfärdas måste komma att omfatta
de aspekter på producentkooperationen och dess villkor som åsyftas
i motionen. Med det anförda synes motionen 1976/77: 1227 i förevarande
del kunna anses besvarad.

Bland ytterligare förslag i syfte att stärka konsumentinflytandet inom
jordbruksprisregleringen, som framförs i motionen 1976/77: 1227, märks
ett som innebär att konsumentrepresentanter bör utses i samtliga s. k.
regleringsföreningar på jordbrukets område.

De föreningar som åsyftas är de f. n. sju halvstatliga regleringsföreningar
som har ansvaret för de marknadsreglerande åtgärderna på jordbruksområdet.
Till formen är regleringsföreningarna ekonomiska föreningar,
vars medlemmar är intressenter från jordbrukskooperationen,
konsumentkooperationen samt den enskilda handeln och industrin. I föreningarnas
styrelser ingår förutom företrädare för nämnda intressenter
statliga representanter som utses av regeringen. Föreningarnas verksamhet
står under statens jordbruksnämnds överinseende och skall följa av nämnden
givna direktiv, vilka grundar sig på beslut av regering och riksdag.
De statliga representanterna utgör normalt tre till antalet. Av dessa skall
en representera konsumentintresset.

Någon särskild åtgärd från riksdagens sida med anledning av förevarande
motionsönskemål finner utskottet mot angivna bakgrund inte
erforderlig.

Marknadsreglerande åtgärder

Jordbruksministerns förslag under förevarande avsnitt föranleder
ingen erinran från utskottets sida.

Utskottets ställningstagande innebär bl. a. att utskottet delar regeringens
uppfattning att de svenska jordbruksprodukterna liksom hittills i första
hand bör avsättas på den svenska marknaden. En viss utbyteshandel är
dock önskvärd. Kostnaderna för därigenom uppkommen utbytesexport
bör som utredningen föreslår till viss del avlastas jordbruket. Utskottet
vill påpeka att en viss del av utbytesexporten f. n. är förorsakad av prisstoppet,
som hindrar en smidig anpassning av priserna till marknadssituationen.
Utredningen har inte angett hur stora kostnaderna för staten kan
bli, utan endast pekat på att finansieringen av andra delar av jordbruksprisregleringen
kan komma att försvåras. Hithörande problem får lösas
vid prisöverläggningarna.

Exportkostnader som faller utanför utbyteshandelns ram bör liksom
hittills återverka på jordbrukets intäkter och i princip belasta de produktionsgrenar
där överskott uppkommer.

Den produktionsmålsättning som jordbruksministern förordat och som
utskottet anslutit sig till motiverar att staten ikläder sig ett övergripande
ansvar för prissättningen och överskotten på spannmål och andra arealbaserade
produkter. I första hand sker detta genom systemet med in -

JoU1977/78:10

lösenpriser för hela spannmålsskörden, för vilkas infriande staten ytterst
står som garant. Systemet bör vara utformat så att det blir ett gemensamt
intresse för näringen och staten att lösa överskottsproblemen. Det
bör tillses att tillräckliga medel står till förfogande för att under normala
förhållanden täcka kostnaderna för prisregleringsverksamheten
och avsättningen av överskottskvantiteter.

Som anförs i propositionen bör i samband med prisöverläggningama
tid efter annan ske en prövning av hur stort belopp som årligen bör
tillföras spannmålsregleringen för att täcka det normala behovet. För
den händelse det kan visas att underskott i regleringsekonomin uppkommit
på grund av låga världsmarknadspriser bör överläggningar
kunna få upptas om hur underskottet skall regleras. Detta innebär som
också framhålls i propositionen att statens särskilda ansvar för spannmålsöverskotten
främst bör ta sikte på att neutralisera effekten av låga
världsmarknadspriser.

Vidare vill utskottet framhålla att volymen och därmed också kostnaderna
för överskott av spannmål i framtiden kan påverkas av i vilken
utsträckning det blir möjligt att öka andelen inhemska foderproteingrödor
eller oljeväxter av totalarealen. Bl. a. får det betecknas som
möjligt att fortsatt forskning exempelvis kan förbättra oljeväxtemas
konkurrenskraft jämfört med spannmålens på världsmarknaden.

Vad utskottet i det föregående anfört innebär att utskottet anser den
i motionen 1976/77: 1227 uttalade meningen att det måste vara en jordbrukets
egen uppgift att finansiera överskottsproduktionen i fråga om
spannmål vara alltför onyanserad. Som nyss nämnts måste systemet
utformas så att det blir ett gemensamt intresse för näringen och staten
att lösa överskottsproblemen.

Jordbrukets inflationsskydd och system för inkomstföljsamhet, m. m.

Jordbrukets inflationsskydd har haft olika utformning under olika perioder.
Nuvarande regler för inflationsskyddet grundar sig på ett preliminärt
förslag från jordbruksutredningen och har tillämpats fr. o. m. regleringsåret
1974/75. Inflationsskyddet syftar till att ge jordbruket och viss
livsmedelsindustri kompensation för prisstegringar på inköpta produktionsmedel
samt att möjliggöra följsamhet för jordbrukarnas inkomster
av eget arbete och eget kapital till inkomstutvecklingen för andra befolkningsgrupper.

Enligt utredningens uppfattning har inflationsskyddet på det hela taget
fungerat tillfredsställande tekniskt sett och dess nuvarande principiella
grundkonstruktion bör därför bibehållas. Utredningen förutsätter att man
vid det expertarbete som sker i samband med kommande prisöverläggningar
ägnar vissa frågor särskild uppmärksamhet. Detta gäller t. ex. i
fråga om värderingen av avskrivnings- och ränteunderlaget, synen på av -

JoU 1977/78:10

skrivningskostnadema samt utformningen av ett system för beräkning av
förädlingsledets produktivitetsutveckling.

Utredningen anser vidare att frågan om hur inkomstföljsamhet skall
uppnås bör kunna lösas i samband med prisöverläggningarna. Hänsynstagande
till eventuellt uppkommande kapitalvinster eller -förluster bör
enligt utredningen ske på bedömningsmässiga grunder vid överläggningarna.

Jordbruksministern delar utredningens uppfattning att inflationsskyddets
nuvarande grundkonstruktion är ändamålsenlig och därför bör bibehållas.
Den skapar stabilitet, vilket är till fördel för såväl samhället, konsumenterna
som jordbrukarna.

Liksom utredningen anser jordbruksministern vidare att inflationsskyddet
bör kompletteras med ett system för inkomstföljsamhet. Med anledning
av vad som av vissa remissinstanser anförts rörande den automatiska
anknytningen till löneavtalen på LO-SAF-området framhåller jordbruksministern
att det enligt hans mening är angeläget att systemet för inkomstföljsamhet
anpassas med utgång från inkomstmålsättningen för jordbrukarna.
Erfarenheterna har enligt propositionen visat att det är lämpligt
och praktiskt att vid jordbruksprisöverläggningarna anknyta till löneutvecklingen
för ett stort kollektiv.

Utskottet har ingen erinran mot vad jordbruksministern anfört på nu
förevarande punkt och anser alltså att inflationsskyddets nuvarande
grundkonstruktion bör bibehållas och kompletteras med ett system för
inkomstföljsamhet enligt i huvudsak nu tillämpad metod. Som framhålls
i propositionen innebär förslaget inte någon låsning i fråga om detaljerna
för utformningen av inflationsskyddet och inkomstföljsamheten. Det bör
sålunda vid överläggningarna finnas utrymme för successiva anpassningar
med hänsyn till utvecklingen och vunna erfarenheter.

Prisregleringen för olika produkter

Regeringens förslag under förevarande rubrik innebär i fråga om vissa
produkter smärre modifieringar av gränsskyddets utformning och av de
marknadsreglerande åtgärderna. Förslagen innebär dock inte någon principiell
ändring i prisregleringens utformning såvitt avser de speciella produktområdena.

Utskottet har inte något att erinra mot regeringens förslag i denna del.
Med anledning av några motioner i ämnet vill dock utskottet i det följande
anföra vissa synpunkter.

Vad angår prisregleringen för oljeväxter och fettråvaror hemställs i motionen
1977/78: 93 att riksdagen beslutar anhålla att regeringen tillsätter
en arbetsgrupp med alla berörda parter för att utreda frågan om konkurrensneutralitet
på matfettsområdet. I motionen erinras om att fettvaruavgift
f. n. utgår med 228 öre per kg fettvara medan smörfett ej beläggs
med någon fettvaruavgift. Enligt motionären är det angeläget för livs -

JoU 1977/78:10

medelsindustrin att prispolitiken utformas och avvägs på ett sådant sätt
att konkurrensen ej blir snedvriden mellan företag vilka tillverkar produkter
som kan ersätta varandra. Ett sätt att åstadkomma detta skulle enligt
motionen vara, att även mjölkfett belädes med fettvaruagift.

Utredningen har behandlat denna fråga och för sin del ansett det tveksamt
om konkurrenssituationen mellan de båda matfettsbranscherna
skulle påverkas av en åtgärd av här åsyftat slag. Råvarukostnaderna för
mejerierna kan nämligen aldrig göras identiska med övriga livsmedelsindustriers
råvarukostnader. Utredningen ansåg att en bedömning av frågan
om avgiftsbeläggning på mjölkfett kunde anstå tills den blir aktuell
och i så fall tas upp vid prisöverläggningama.

Jordbruksministern ansluter sig till utredningens uppfattning och anför
att konkurrensförhållandena inom matfettsbranschen måste beaktas vid
den avvägning mellan priserna på olika matfetter som sker vid prisöverläggningama
för att syftena med fettvaruregleringen i möjligaste utsträckning
skall kunna tillgodoses.

Utskottet instämmer i jordbruksministerns bedömning. Som anförs i
propositionen är det möjligt för vederbörande myndighet att ta upp
till prövning de eventuella problem och tvister som kan uppstå, t. ex. till
följd av att margarinindustrin inte i alla lägen anser sig kunna få tillgång
till mjölkbaserad råvara. Det bör i förekommande fall ankomma på jordbruksnämnden
att föreslå vilka medel som behöver tillgripas inom jordbruksprisregleringens
ram i de fall frivilliga uppgörelser ej kan träffas.

Det i motionen 1977/78: 93 berörda problemet har som synes beaktats
i propositionen. Någon anledning för riksdagen att gå närmare in på hur
hithörande frågor praktiskt bör hanteras finner utskottet inte föreligga.
Utskottet anser därför att motionen bör kunna lämnas utan åtgärd av
riksdagen.

I motionen 1977/78: 98 framhålls att u-länderna har ett intresse av ökad
export av egna jordbruksprodukter till bl. a. Sverige. Enligt motionen
(yrkande 3) bör riksdagen uttala sig för att någon minskning av u-ländernas
importkvot på den svenska livsmedelsmarknaden inte bör ske. Motionärerna
anser att en uppenbar risk föreligger att handeln av importerade
livsmedel, t. ex. socker, kommer att minska på den svenska marknaden.

Även utredningen har ansett att hänsyn till de sockerproducerande uländemas
exportintressen talar för en viss fortsatt import av socker.

I propositionen föreslås i överensstämmelse med utredningens förslag
att den inhemska sockerbetsarealen, f. n. ca 53 500 ha, fr. o. m. nästa säsong
skall avpassas så att den vid normalskörd ger ett importutrymme av
nuvarande omfattning, dvs. 10—15 % av vår totala sockerkonsumtion.

Utskottet finner för egen del också skäl tala för att den inhemska
sockerbetsodlingens omfattning avpassas så att ett tillfredsställande utrymme
lämnas för import från u-ländema. Regeringens bedömning att
sockerbetsarealen skall avpassas så att den ger ett importutrymme av

JoU 1977/78:10

nuvarande omfattning, dvs. 10—15 % av vår totala sockerkonsumtion,
anser utskottet böra godtas. Med hänsyn till den klart uttalade viljeinriktning
som återspeglas i propositionens uttalanden i denna fråga är
det inte motiverat att påyrka något särskilt initiativ i frågan från riksdagens
sida med anledning av motionen 1977/78: 98 i nu berörda avseende.

Rationaliseringsverksamheten

Riktlinjer

Nuvarande riktlinjer för rationaliseringspolitiken kan härledas från den
jordbrukspolitik som utformades av 1947 års riksdag. Då samordnades
pris- och rationaliseringspolitiken samtidigt som en inkomstmålsättning
infördes. Riktlinjerna för verksamheten har därefter ändrats vid flera tillfällen,
bl. a. åren 1967, 1971 och 1972. I 1967 års beslut underströks ytterligare
betydelsen av rationaliseringsverksamheten. Den skulle liksom
tidigare grunda sig på jordbrukarnas egna initiativ och insatser. Syftet
med statens medverkan skulle vara att göra de enskilda företagen så
effektiva som möjligt. År 1971 utökades det statliga rationaliseringsstödet
till att även avse begränsat utvecklingsbara företag i norra Sverige.
År 1972 infördes i övriga delar av landet ett stöd till begränsat utvecklingsbara
företag med mjölkproduktion.

Liksom utredningen och remissinstanserna anser jordbruksministern att
en fortsatt rationalisering av jordbruksnäringen är nödvändig och att de
statliga insatserna för att underlätta en på jordbrukarnas egna initiativ
grundad rationalisering är av stor betydelse. Dessa insatser bör främst inriktas
på att främja jordbrukets utveckling i de bygder och vid de företag
där de kan väntas få störst effekt.

Utskottet ansluter sig till jordbruksministerns nu redovisade synpunkter.
Likaså delar utskottet den i propositionen uttalade åsikten att rationaliseringspolitiken
i första hand bör främja uppbyggandet och vidmakthållandet
av effektiva familjeföretag. Härigenom skapas förutsättningar för
att framställa jordbruksprodukter till, som utredningen anger, en acceptabelt
låg produktionskostnad och samtidigt uppnå inkomstmålet för de
i jordbruket yrkesverksamma. Detta bör som utredningen föreslagit
vara rationaliseringspolitikens huvudsyfte. Därutöver bör rationaliseringspolitiska
medel liksom hittills kunna användas för att nå andra från samhällelig
synpunkt angelägna mål. Bl. a. bör rationaliseringspolitiken kunna
fungera som ett regionalpolitisk instrument.

Som redovisas i propositionen har jordbruksministern för avsikt att senare
under innevarande riksmöte föreslå regeringen att förelägga riksdagen
en särskild proposition med förslag om särskilt regionalpolitisk
jordbruksstöd. Sagda proposition kommer i huvudsak att bygga på ett

JoU 1977/78:10

av jordbruksutredningen framlagt förslag och de synpunkter som vid
remissbehandlingen förts fram i frågan. I några av de här behandlade
motionerna har framlagts vissa förslag till jordbruksstöd av i huvudsak
regionalpolitisk karaktär. Dessa bör i avvaktan på den aviserade propositionen
inte nu föranleda någon riksdagens åtgärd. De motioner och
motionsyrkanden som utskottet här avser är motionen 1976/77: 1227 i
berörd del och motionen 1976/77: 974 (yrkande 1) om vidgat stöd till
småjordbruket i vissa fall samt motionen 1977/78: 96 (yrkande 2) om
insatser för ökad odling av utsädespotatis i övre Norrland och (yrkande
3) om transportbidrag för fjäderfäslakt.

En fråga av regionalpolitisk karaktär tas upp i motionen 1977/78: 63
(yrkande 1) enligt vilken riksdagen bör besluta att låta utreda frågan om
upprättandet av kooperativa eller statliga jordbruk och trädgårdsanläggningar
i framför allt de norra delarna av vårt land. Ett närliggande yrkande
förs fram i motionen 1976/77: 974 (yrkande 4) vari föreslås att riksdagen
hos regeringen begär att riktlinjer för att främja kooperativa driftsformer
eller skapandet av samhällsägda jordbruk utarbetas.

Utskottet får i anslutning till sistnämnda motionsyrkanden erinra om
att en motion med yrkande om utredning av frågan om att få till stånd
kooperativa jordbruk eller sambruksföreningar på samhällsägd mark i
enlighet med riksdagens beslut år 1975 överlämnats till jordförvärvsutredningen
(JoU 1975: 15). Denna väntas som förut nämnts inom kort avlämna
betänkande med förslag till jordförvärvslag. I avvaktan härpå
bör de båda nu aktuella motionerna i ämnet inte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Beträffande vilka företag som bör komma i fråga för statligt stöd anser
utredningen det angeläget att statligt stöd för rationaliseringsåtgärder utgår
till utvecklingsbara företag. Även utvecklade företag föreslås kunna
erhålla stöd om åtgärden i fråga innebär en rationalisering inom ramen
för befintliga resurser eller medför en jämnare och stabilare sysselsättning
för företagets arbetskraft. Begränsat utvecklingsbara företag föreslås erhålla
stöd för åtgärder som medför ett effektivare resursutnyttjande och
är av begränsad omfattning.

Utskottet kan i likhet med jordbruksministern ansluta sig till utredningens
syn på vilka företag som bör komma i fråga för statligt stöd.
Denna innebär att finansieringsstödet i huvudsak bör utgå till utvecklingsbara
familjeföretag. Begränsat utvecklingsbara företag bör kunna erhålla
stöd om brukningsenheten under den närmaste framtiden inte har en avgörande
betydelse för utvecklingen av angränsande företag. Till begränsat
utvecklingsbara företag bör räknas sådana företag som har förutsättningar
att bli bestående under viss tid, men som har så begränsade utvecklingsmöjligheter
att de inte ens efter lämplig investering kan anses vara utvecklingsbara.
Rationaliseringsstöd till begränsat utvecklingsbara företag bör

JoU 1977/78:10

i allmänhet avse begränsade åtgärder. Dessa bör som regel vara anpassade
till brukarens återstående yrkesverksamma tid och under denna tid underlätta
jordbruksdriften och göra den mer effektiv. Stöd till nyetablering på
ett begränsat utvecklingsbart företag bör i princip inte utgå. Om särskilda
skäl föreligger bör dock, som lantbruksstyrelsen har föreslagit, befintliga
garantilån kunna få övertas av en ny brukare.

I motionen 1977/78: 94 anförs att i propositionen framlagda förslag till
bl. a. riktlinjer för statliga insatser rörande jordbrukets rationalisering och
villkor för statligt stöd i olika former för jordbruksnäringen på ett verksamt
sätt kommer att leda till förbättrade strukturförhållanden inom lantbruket.
Emellertid löper de framlagda förslagen enligt motionärernas mening
stor risk att urholkas och i många fall kan bl. a. angelägen såväl yttre
som inre rationalisering omintetgöras om inte en tillräcklig mängd långfristigt
kapital kanaliseras till jordbrukssektorn. En ovillkorlig förutsättning
för att de nya riktlinjerna skall kunna förverkligas är att jordbrukarna
får tillgång till långsiktigt kapital i större utsträckning än vad som
nu är fallet. I motionen framhålls att obligationsutgivningsrätten för landshypoteken
under senare år har varit helt otillräcklig för att medge finansiering
av nödvändiga investeringar. Hypoteksföreningamas lånekö beräknas
f. n. till ca 3 miljarder kronor och den genomsnittliga väntetiden för
de senast avlämnade låneansökningarna är mer än fyra år. Enligt motionärernas
mening måste en sund jordbrukspolitik och en ansvarig ekonomisk
politik oundgängligen innefatta ett kapitaltillskott till landshypoteken
genom ökade emissionsrätter.

Som redovisas i propositionen har utredningen ansett att frågor om
jordbrukets kapitalförsörjning och hur en tillräcklig mängd långsiktigt
kapital skall kunna kanaliseras till jordbrukssektorn ligger utanför dess
uppdrag. Utredningen framhåller dock att om rationaliseringsverksamheten
i jordbruket skall kunna fortsätta som hittills är det angeläget att
jordbruket tillförs tillräckligt med långfristigt kapital. Detta har understrukits
av flera remissinstanser. Även jordbruksministern betonar att tillgången
på långfristigt kapital är av avgörande betydelse för jordbrukets
möjligheter att hålla en hög rationaliseringstakt och för att nyrekryteringen
skall kunna ske smidigt. Investeringsviljan kan inte upprätthållas
om det råder brist på kapital.

Enligt utskottets mening berör förevarande motion en svår och viktig
fråga som det finns all anledning att uppmärksamma. Uppenbart är att
den statliga lånegarantigivningen fungerar som ett stöd bara om kreditinstituten
kan bevilja lånen. Frågan hur jordbruket skall få tillräckligt
med långfristigt kapital måste dock som jordbruksministern framhåller
prövas i annat sammanhang. Utskottet, som i och för sig instämmer
i motionens syfte, finner sig därför inte böra förorda någon ytterligare
åtgärd från riksdagens sida med anledning av densamma.

JoU 1977/78:10

Villkor för statligt stöd

Allmänna villkor. Enligt propositionen är en fortsatt strukturrationalisering
inom jordbruket och skogsbruket nödvändig. En från samhällets
synpunkt lämplig utveckling bör vidare eftersträvas. Strukturbedömningen
bör innebära en allmän bedömning av dels vad som är
lämplig utveckling i området, dels de enskilda företagens möjligheter
att utvecklas i överensstämmelse med målet för rationaliseringspolitiken,
dels ock brukarens förutsättningar att genomföra åtgärder i överstämmelse
med denna bedömning.

Propositionens uttalanden på denna punkt föranleder ingen erinran från
utskottets sida.

Som framhålls i utredningen sker strukturförändringarna i allmänhet i
samband med generationsskiften. Jordbruksministern anser att detta förhållande
bör beaktas på så sätt att man i samband med stöd till rationaliseringsåtgärder
på ett etablerat företag ställer mindre krav på företagets
fysiska utvecklingsmöjligheter än vid nyetablering.

Utskottet kan för sin del ansluta sig till den i propositionen gjorda bedömningen
i nu berörda avseende. Utskottet anser sålunda att det kan
vara motiverat att vid bedömning av möjligheterna att på sikt bygga upp
ett utvecklat företag tillmäta arealunderlaget relativt sett mindre betydelse
än vid nyetablering. Möjligheter att utöka arealunderlaget bör dock, som
bl. a. utredningen framhållit, finnas även om det inte kan förutsättas ske
inom en snar framtid. Detta innebär att av strukturbedömningen bör framgå
att de utvecklingsbara företagens arealbehov på sikt bör kunna tillgodoses.

Enligt utredningen bör målgruppen för rationaliseringspolitiken omfatta
de i jordbruket yrkesverksamma med huvudsaklig sysselsättning i
jordbruk och skogsbruk. Stöd föreslås således endast utgå till personer
som kan beräknas få sin huvudsakliga sysselsättning på och ta sin huvudsakliga
inkomst från den brukningsenhet som stödet avser. Remissinstanserna
har i stort tillstyrkt utredningens förslag. Även jordbruksministern
ansluter sig till detta men anser att även fiske i vissa fall bör kunna ingå i
bedömningsunderlaget.

Utskottet förordar att sysselsättnings- och inkomstkriteriema bestäms
i enlighet med vad i propositionen förordats. Detta innebär bl. a. att
sagda kriterier, om det i visst fall är familjemedlemmar som driver
jordbruket gemensamt, skall avse en av dem. Då detta också är innebörden
i motionen 1977/78: 89 synes någon särskild riksdagens åtgärd
med anledning av sagda motion inte erforderlig.

Lån med uppskjuten ränta. Enligt jordbruksministerns uppfattning är
det angeläget att samhället underlättar för personer med intresse och
god jordbruksutbildning att bli jordbrukare. Ett led i denna strävan är

JoU 1977/78:10

att minska behovet av eget kapital vid nyetablering. Därmed förbättras
förhållandena för köpare med litet eget kapital. Kapitalproblemen
kan även i många fall vara stora vid tillköp av mark. Även vid sådana
tillfällen kan det egna kapitalet vara otillräckligt. Jordbruksministern
förordar därför att en särskild lånefond inrättas för lån med
uppskjuten ränta.

Lån med uppskjuten ränta bör enligt propositionen kunna utgå i samband
med såväl nyetablering som arealutökning om de allmänna villkoren
avseende företaget och företagaren är uppfyllda, men sökanden inte beräknas
kunna genomföra den planerade åtgärden med andra finansieringsformer
på grund av att det egna kapitalet inte är tillräckligt. Lån bör inte
komma i fråga i fall där ett uppenbart överpris föreligger. Är sökanden
arrendator bör lån med uppskjuten ränta kunna utgå om särskilda skäl
föreligger såsom uppsättning av större djurbesättning, långvarigt arrende
etc.

Högsta lånebelopp föreslås till 150 000 kr. Räntan bör kunna läggas
till kapitalskulden under högst fem år. Därefter betalas räntan årligen.
Ränta bör utgå efter bottenlåneräntan för bunden fastighetskredit. Lånet
bör amorteras under högst 15 år med början senast fem år efter det att den
årliga räntebetalningen har börjat.

Lånen bör finansieras av en särskild lånefond benämnd Lånefonden för
lån med uppskjuten ränta. Medelsbehovet beräknas de närmaste åren
uppgå till totalt 25 milj. kr. Till anslagsfrågan återkommer regeringen i
budgetpropositionen för budgetåret 1978/79.

Utskottet vill starkt understryka behovet av att verksamma åtgärder
sätts in för att underlätta nyetablering inom jordbruket för personer med
god jordbruksutbildning och med litet eget kapital. Den i propositionen
förordade låneformen finner utskottet mot angivna bakgrund väl värd att
pröva. Utskottet tillstyrker därför införandet av denna nya form för kreditstöd
inom ramen för jordbrukets rationalisering.

Förslag framläggs i propositionen om att den upplupna räntan under
den räntebetalningsfria tiden bör vara skattemässigt avdragsgill först
när den erläggs, dvs. när lånet börjar amorteras. Propositionen har i
förevarande del hänvisats till skatteutskottet för beredning.

Villkor för lånegaranti m. m. Behovet av att främja olika former av
samverkan mellan jordbrukets utövare betonas i motionen 1977/78: 63
(yrkande 2) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag i ämnet.
Även i motionen 1977/78: 98 (yrkande 5) framhålls att samverkansföretag,
också på basplanet, måste främjas. Enligt motionen bör riksdagen
sålunda som sin mening uttala att inte enbart familjeföretag
utan även samverkansföretag skall främjas.

Utskottet vill framhålla att lånegaranti även fortsättningsvis bör
kunna utgå till samverkansföretag och yrkesmässig maskinhållning
för jordbruk. I propositionen förs också fram vissa förslag till för 3

Riksdagen 1977178. 16 sami. Nr 10

JoU 1977/78:10

bättring av stödet till samverkansföretag. Sålunda föreslås att amorteringstiden
för driftslån och lån till insats, förvärv eller lösen av andel i
samverkansföretag skall kunna förlängas från 15 till 20 år om särskilda
skäl föreligger. Inom ramen för det allmänna rationaliseringsstödet förordas
vidare att bidrag bl. a. skall kunna utgå till åtgärd om den avser
gemensamhetsanläggning som medför stor samverkansrationalisering.

Utskottet, som tillstyrker de i propositionen sålunda framlagda förslagen,
finner de båda här behandlade motionsyrkandena inte påkalla någon
särskild riksdagens åtgärd.

Grunderna för prisstödet i norra Sverige

Prisstöd i form av pristillägg på mjölk, kött och fläsk utgår till jordbruket
inom vissa områden av landets norra och mellersta delar. Syftet
med prisstödet är att höja lönsamheten hos jordbruket i dessa områden
till en nivå som är jämförbar med den för det mellansvenska jordbruket.
1971 och 1974 års riksdagar har uttalat att prisstödet bör ses över vart
tredje år. Senaste översyn ägde rum före den 1 juli 1977 varvid prisstödet
höjdes med 29,55 % motsvarande utvecklingen av produktionsmedelsprisindex
under perioden oktober 1973—oktober 1976.

Utredningen föreslår att prisstöd liksom nu bör utgå till mjölk, kött och
fläsk samt dessutom till smågrisproduktion och getskötsel.

Enligt jordbruksministerns mening bör prisstöd utgå till de av utredningen
föreslagna produktionsgrenarna. En utvidgning av prisstödet till
att också omfatta smågrisproduktion och getskötsel förbättrar sysselsättnings-
och inkomstmöjlighetema främst vid mindre familjejordbruk. Stödet
till getskötseln bör omfatta företag med minst 10 getter och avse högst
50 getter per företag. Prisstödet till smågrisproduktionen bör i likhet med
förslaget avse högst 60 suggor per företag även i de fall besättningen är
större.

Utskottet tillstyrker jordbruksministerns förslag att nuvarande prisstöd
till jordbruket i norra Sverige utvidgas till att omfatta, förutom mjölk,
kött och fläsk, även smågrisproduktion och getskötsel.

Prisstödet till smågrisproduktionen bör enligt utskottets uppfattning
vara av den storleksordning som jordbruksministern förordat. Likaså ansluter
sig utskottet till vad i propositionen anförts i fråga om den närmare
utformningen av det nya prisstödet till getskötseln. Detta innebär
bl. a. att utskottet tillstyrker att stödet till getskötseln begränsas till att
omfatta högst 50 getter per företag. I enlighet härmed avstyrker utskottet
yrkandet i motionen 1977/78: 76 om att någon övre gräns för
ifrågavarande stöd ej bör fastställas. Som i propositionen framhålls kan
prisstödet till getskötseln få särskild betydelse i utpräglade glesbygder.

Prisstödet till jordbruket i norra Sverige har som i det föregående anförts
hittills setts över vart tredje år. Utskottet delar jordbruksministerns
uppfattning att denna ordning fungerat väl och i princip bör tillämpas

JoU 1977/78:10

också i fortsättningen. Utskottet biträder således inte ett i motionen 1977/
78: 84 framlagt förslag enligt vilket jordbrukets produktionsmedelsprisindex
skulle läggas till grund för en årlig anpassning av prisstödet till
utvecklingen av den allmänna prisnivån. Nu tillämpat system, som innebär
att produktions- och inkomstutvecklingen allmänt ses över inom
förhållandevis täta intervaller, medger enligt utskottets mening en mera
flexibel anpassning av stödnivån till utvecklingens krav än det i motionen
föreslagna.

I ytterligare ett antal motioner har anförts skilda synpunkter på prisstödet
och områdesindelningen. I motionen 1977/78: 52 föreslås sålunda
att stödet till jordbruket i norra Sverige utvidgas till att även omfatta
transportstöd avseende foder för fjäderfä. I vissa områden i Uppsala,
Skaraborgs, Västmanlands, Älvsborgs och örebro län utgår f. n.
personliga mjölkpristillägg. Enligt motionen 1977/78: 64 bör samtliga
producenter i nämnda län få sådant tillägg. Vidare förordas i motionen
1977/78: 95 att de kommuner inom Göteborgs och Bohus län, som
ligger inom det allmänna stödområdet i regionalpolitisk! sammanhang —
dvs. Strömstad, Tanum och Munkedal — också bör ingå i området för
stöd till jordbruket.

Några av de nu angivna synpunkterna har även förts fram i samband
med remissbehandlingen av jordbruksutredningens betänkande. Av propositionen
framgår att regeringen avser att ge jordbruksnämnden uppdrag
att närmare pröva de synpunkter och förslag som framkommit och komma
med förslag i frågan.

Enligt utskottets mening bör motionerna 1977/78: 52, 1977/78: 64 och
1977/78: 95 i avvaktan på resultatet av jordbruksnämndens aviserade
översyn inte föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Enligt propositionen bör rennäringen i frågor om prisstöd behandlas
analogt med övrig köttproduktion. Prisstödet till rennäringen har fr. o. m.
budgetåret 1977/78 höjts till 100 kr. per ren och bör enligt jordbruksministerns
mening ses över samtidigt med motsvarande översyn av prisstödet
till jordbruket i norra Sverige.

Utskottet kan för sin del biträda vad i propositionen anförts beträffande
prisstödet till rennäringen.

I motionen 1977/78: 98 anförs att Svenska samernas riksförbund (SSR)
i sitt remissyttrande över utredningens betänkande bl. a. konstaterat att
vissa svårigheter föreligger att åstadkomma prisjämförelser mellan å ena
sidan nöt- och fårkött och å andra sidan renkött. Vidare har SSR påtalat
att rennäringen med nuvarande system blir beroende av förhandlingar som
samerna inte har någon möjlighet att ta del i, än mindre påverka. Enligt
motionen bör (yrkande 6) stödet till rennäringen få den utformning som
föreslagits i SSR:s remissyttrande över utredningen. Detta skulle bl. a.
innebära rätt för samerna att vid reguljära prisöverläggningar diskutera
storleken och den närmare utformningen av förevarande prisstöd.

JoU 1977/78:10

Utskottet finner givetvis angeläget att prisstödet till rennäringen får
åsyftad verkan, nämligen att tillförsäkra näringens utövare en med övriga
köttproducenter i området likvärdig utveckling. Utskottet har inte erhållit
stöd för uppfattningen att nuvarande prisstöd skulle fungera mindre bra
i nämnda avseende. Utskottet finner emellertid naturligt att de i motionen
omnämnda, av SSR tidigare framförda synpunkterna ägnas ytterligare
belysning i samband med jordbruksnämndens kommande översyn av norrlandsstödet.
Utskottet föreslår att riksdagen anser nu förevarande motionsyrkande
besvarat med vad utskottet anfört.

Styrning av animalieproduktionens utbyggnad

En del av animalieproduktionen bedrivs i dag vid stora företag som
saknar egen mark eller endast har tillgång till små arealer i förhållande till
produktionen. Detta gäller framför allt inom slaktsvins-, ägg- och broilerproduktion.
En fortsatt utveckling i denna riktning står inte i överensstämmelse
med den i det föregående förordade inriktningen av rationaliseringspolitiken
som innebär att uppbyggandet och vidmakthållandet av
effektiva familjeföretag i första hand bör främjas. Vidare är animalieproduktionen
i kombination med vegetabilieproduktion ofta en förutsättning
för att vid familjeföretag åstadkomma en driftsinriktning som möjliggör
ett effektivt utnyttjande av företagets resurser. Mot en koncentration
av animalieproduktionen till alltför stora anläggningar talar även
svårigheterna att i dessa bekämpa smittsamma sjukdomar, t. ex. salmonella,
och de stora kostnader som vid sådan bekämpning åsamkas
samhället.

Mot här redovisade bakgrund delar jordbruksministern utredningens
och flertalet remissinstansers uppfattning om behovet av att i vissa avseenden
styra animalieproduktionen. Syftet med en sådan styrning bör
bl. a. vara att begränsa utbyggnaden av större företag och att ge utrymme
för ökad animalieproduktion vid utvecklingsbara företag.

I likhet med utredningen och flertalet remissinstanser anser jordbruksministern
att det statliga investeringsstödet liksom hittills bör användas
för att styra animalieproduktionens utbyggnad. Med hänsyn till det nyss
anförda innebär enligt propositionen detta att stöd inte bör utgå till investeringar
för mer omfattande produktion av svin, ägg och broiler.

I likhet med utredningen anser jordbruksministern att de större producenterna
bör stå för en större andel av exportkostnaden när pristryckande
överskott föreligger inom fläsk- och äggproduktionen. När överskott uppstår
på fläsk och slaktdjursavgift behöver tas ut skall därför enligt jordbruksministerns
mening avgiften eller motsvarande avräkning från prisstödet
differentieras efter besättningarnas storlek. Inom äggproduktionen
bör vid liknande tillfällen en avgift kunna tas ut vid större besättningar.

Utskottet delar jordbruksministerns uppfattning om behovet av och syftet
med att i vissa avseenden styra animalieproduktionen. Likaså ansluter

JoU 1977/78:10

sig utskottet till vad i propositionen anförts om de medel som bör komma
i fråga vid en sådan styrning och beträffande sättet på vilket denna bör
genomföras. Det bör sålunda ankomma på statens jordbruksnämnd att
efter överläggningar med dess konsumentdelegation och Lantbrukarnas
förhandlingsdelegation lämna förslag till hur differentieringen av slaktdj
ursavgiftema skall ske resp. hur avgifterna inom äggproduktionen skall
tas ut. Differentieringen bör utformas så att den blir ett effektivt instrument
för att begränsa de större företagens utbyggnad, vilket bl. a. innebär
att det bör vara möjligt att bedriva en rationell animalieproduktion på ett
familjejordbruk utan att denna produktion i en överskottssituation belastas
med extra avgifter. Differentieringen bör som jordbruksministern har
framhållit göras trappstegsformad. Avgifterna kommer därigenom förutom
att påverka produktionens utbyggnad även att medföra en inkomstomfördelning
från större producenter till familjejordbrukare. Som i
propositionen anförs ligger detta helt i linje med strävan att nå en ökad
utjämning av inkomsterna mellan olika jordbrukarkategorier.

I motionerna 1977/78: 83 och 1977/78: 90 framhålls behovet av en styrning
av animalieproduktionens utbyggnad. I den förra motionen understryks
bl. a. betydelsen av att prövningen enligt miljöskyddskungörelsen
av större anläggningar för animalieproduktion blir restriktiv. Den veterinärmedicinska
bedömningen och de stora kostnaderna för samhället i
samband med smittsamma husdjurssjukdomar borde enligt motionärerna
även vägas in i denna prövning. I båda motionerna framhålls att effektiva
åtgärder måste sättas in om de i propositionen föreslagna skulle visa sig
otillräckliga. En åtgärd som enligt motionärerna därvid bör studeras närmare
är en form av etableringskontroll som möjliggör en samlad jordbrukspolitisk
bedömning och ökar samhällets möjligheter att förhindra
olämpliga former av animalieproduktion.

Utskottet vill först erinra om att det ankommer på naturvårdsverket att
utfärda anvisningar för miljöskyddande åtgärder vid animalieproduktion.
Det får förutsättas att dessa fortlöpande anpassas till vad som från miljösynpunkt
är nödvändigt med hänsyn till de erfarenheter som efter hand
vinns. Vidare bör nämnas att den veterinärmedicinska bedömningen
görs vid prövningen av byggnadsföretag enligt djurstallkungörelsen
(1973: 270). I övrigt vill utskottet som sin mening framhålla att de i
propositionen framlagda förslag som utskottet nyss tillstyrkt bör vara
ägnade att under överblickbar framtid ge berörda myndigheter tillräckliga
möjligheter att hålla animalieproduktionens utbyggnad under
kontroll. Självfallet får förutsättas att regering och övriga berörda samhällsorgan
med uppmärksamhet följer frågan och, om så visar sig erforderligt,
lägger fram förslag till de ytterligare åtgärder som kan befinnas
motiverade för att styrningen av produktionsutvecklingen skall
få åsyftad effekt.

Under hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen lämnar
motionerna 1977/78: 83 och 1977/78: 90 (yrkande 2) utan åtgärd.

JoU 1977/78:10

Övrigt

I anslutning till förevarande proposition har väckts en motion, 1977/
78: 91, berörande den svenska trädgårdsodlingens situation. Enligt motionen
bör svenska trädgårdsproducenter ges ett gräns- och prisskydd i enlighet
med de principer som gäller för vissa jordbruksprodukter.

Utskottet vill hänvisa till att den svenska trädgårdsnäringen utreds
av 1974 års trädgårdsnäringsutredning. Förslag i ämnet kan enligt vad
utskottet erfarit väntas bli framlagda under första halvåret 1978. I avvaktan
härpå bör motionen 1977/78: 91 inte nu föranleda någon åtgärd
från riksdagens sida.

Hemställan

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. godkänner de i propositionen förordade allmänna riktlinjerna
för jordbrukspolitiken,

2. beträffande utvecklingen inom jordbruket

a. anser motionen 1976/77: 523 besvarad med vad utskottet
anfört,

b. lämnar motionen 1976/77: 839 utan åtgärd,

c. anser motionen 1976/77: 847 besvarad med vad utskottet
anfört,

d. lämnar motionen 1976/77: 1220 utan åtgärd och

e. anser motionen 1976/77: 1221 besvarad med vad utskottet
anfört,

3. beträffande jordbrukspolitikens mål och medel lämnar utan åtgärd
motionerna

a. 1977/78: 90, yrkande 1,

b. 1977/78: 92 och

c. 1977/78:97,

4. beträffande vissa markpolitiska frågor lämnar utan åtgärd motionerna a.

1976/77: 853,

b. 1976/77: 974, yrkandena 2, 3 och 5,

c. 1976/77: 1227 i förevarande del och

d. 1977/78: 98, yrkande 4,

5. beträffande produktionsmålet och livsmedelsberedskapen lämnar
utan åtgärd motionerna

a. 1976/77: 520 och

b. 1977/78: 96, yrkande 1,

6. godkänner de i propositionen förordade grunderna för prisregleringen
av jordbruksprodukter m. m.,

JoU 1977/78:10

7. beträffande jordbruksnämndens styrelse lämnar motionen 1976/
77: 1227 i förevarande del utan åtgärd,

8. beträffande jordbruksnämndens konsumentdelegation lämnar
motionen 1976/77:1227 i förevarande del utan åtgärd,

9. beträffande val av prislinje

a. lämnar motionen 1976/77: 401 utan åtgärd och

b. avslår motionen 1977/78: 98, yrkande 2,

10. beträffande insyn och kontroll i fråga om förädlingsindustrin
m. m. lämnar utan åtgärd motionerna

a. 1976/77: 1227 i förevarande del och

b. 1977/78: 98, yrkande 1,

11. beträffande utredningen om den svenska kooperationens roll i
samhället anser motionen 1976/77: 1227 i förevarande del besvarad,

12. beträffande konsumentrepresentationen i regleringsföreningarna
på jordbrukets område lämnar motionen 1976/77: 1227 i förevarande
del utan åtgärd,

13. beträffande finansieringen av överskottsproduktionen lämnar
motionen 1976/77: 1227 i förevarande del utan åtgärd,

14. beträffande prisregleringen för oljeväxter och fettråvaror lämnar
motionen 1977/78: 93 utan åtgärd,

15. beträffande prisregleringen för socker och sockerbetor lämnar
motionen 1977/78: 98, yrkande 3, utan åtgärd,

16. godkänner de i propositionen förordade grunderna för ekonomiskt
stöd till jordbrukets rationalisering,

17. beträffande vissa förslag till jordbruksstöd av i huvudsak regionalpolitisk
karaktär lämnar utan åtgärd motionerna

a. 1976/77: 974, yrkande 1,

b. 1976/77: 1227 i förevarande del och

c. 1977/78: 96, yrkandena 2 och 3,

18. beträffande upprättande av kooperativa jordbruk m. m. lämnat
utan åtgärd motionerna

a. 1976/77: 974, yrkande 4, och

b. 1977/78: 63, yrkande 1,

19. beträffande jordbrukets kapitalförsörjning lämnar motionen
1977/78: 94 utan åtgärd,

20. godkänner vad i propositionen anförts om avveckling av avgångsvederlag
inom jordbruket,

21. beträffande villkor för statligt rationaliseringsstöd lämnar motionen
1977/78: 89 utan åtgärd,

22. beslutar att en lånefond för lån med uppskjuten ränta inrättas,

23. godkänner de i propositionen förordade grunderna för utlåning
från lånefonden,

Joll 1977/78:10

24. beträffande främjande av samverkansföretag lämnar utan åtgärd
motionerna

a. 1977/78: 63, yrkande 2, och

b. 1977/78: 98, yrkande 5,

25. beträffande prisstöd till jordbruket i norra Sverige

a. med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna
1977/78: 64, 1977/78: 76 och 1977/78: 95 godkänner de
i propositionen förordade grunderna för prisstödet,

b. lämnar motionen 1977/78: 52 utan åtgärd,

c. avslår motionen 1977/78: 84,

d. anser motionen 1977/78: 98, yrkande 6, besvarad med vad
utskottet anfört,

26. beträffande styrning av animalieproduktionens utbyggnad

a. godkänner de i propositionen förordade riktlinjerna,

b. lämnar motionen 1977/78: 83 utan åtgärd,

c. lämnar motionen 1977/78: 90, yrkande 2, utan åtgärd,

27. beträffande den svenska trädgårdsodlingens konkurrenskraft
lämnar motionen 1977/78: 91 utan åtgärd samt

28. lämnar motionen 1976/77: 1227 utan åtgärd i de delar motionen
ej berörts under föregående punkter i utskottets hemställan.

Stockholm den 8 december 1977

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Svante Lundkvist (s), Hans Wachtmeister
(m), Maj Britt Theorin (s), Bertil Jonasson (c), Grethe Lundblad
(s), Sven Lindberg (s), Filip Johansson (c), Arne Andersson i
Ljung (m), Gunnar Olsson (s), Märta Fredrikson (c), Håkan Strömberg
(s), Tage Adolfsson (m), Stig Alftin (s) och Torkel Lindahl (fp).

Reservationer

1. Inledning m. m.

Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Grethe Lundblad, Sven Lindberg,
Gunnar Olsson, Håkan Strömberg och Stig Alftin (alla s) anser att

dels i utskottets yttrande före avsnittet Bakgrund bort införas ett inledande
avsnitt av följande lydelse:

Inledning

Ett huvudmål för jordbrukspolitiken måste vara att trygga vår livsmedelsförsörjning.
Detta skall ske i en långsiktig och planmässig hus -

JoU 1977/78:10

hållning med de naturresurser som utnyttjas i jordbruket och under
hänsyn tagen till skyddet för miljön. Det skall ske i en rationellt bedriven
produktion som ger dem som arbetar i jordbruket en likvärdig
standard med jämförbara grupper och konsumenterna livsmedel av god
kvalitet till rimliga priser.

I de jordbrukspolitiska besluten efter kriget har erfarenheterna från
krigstidens försörjningsproblem spelat en stor roll. Enighet har rått om
att avgörande för vårt jordbruks totala omfattning blir dess förmåga
att klara vår försörjning under en längre tids avspärrning men också
hänsynen till den pågående utvecklingen av livsmedelssituationen i vår
omvärld.

Jordbruket skall rationaliseras med samhällets stöd. Familjejordbruket
kommer under den tid vi kan överblicka att vara den dominerande
företagsformen. Stöd skall utgå till brukare av mindre enheter där detta
motiveras av sociala och regionalpolitiska skäl. Intresset för sambruk
skall stimuleras. Tillgång på jordbruksmark skall säkras och spekulation
med jordbruks- och skogsbruksmark hindras.

Stödet till forskning och utbildning för att främja miljövänliga produktionsmetoder
och ett effektivt arbetarskydd skall ökas. En social
prispolitik skall tillämpas på viktiga livsmedel. Sverige skall medverka
i det internationella samarbetet mot världssvälten och för en ökad livsmedelsproduktion
i utvecklingsländerna.

dels den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Den långsiktiga”
och slutar med ”års jordbruksutredning” bort ha följande lydelse: Den

långsiktiga — (lika med utskottet) års beslut.

Båda riksdagsbesluten har emellertid varit så utformade att de medgett
ett betydande utrymme vid åtgärdernas konkreta utformning, så
att anpassningar kunnat ske till successivt ändrade förutsättningar
inom såväl jordbruket som näringslivet i allmänhet. Till grund för
1967 års beslut låg förslag av 1960 års jordbruksutredning.

Tre jordbrukspolitiska mål kan anses ingå i både 1947 och 1967 års
beslut, nämligen

produktionsmålet (eller beredskapsmålet),

inkomstmålet och

effektivitetsmålet (eller rationaliseringsmålet).

Målen har under olika perioder haft skiftande formuleringar och olika
inbördes tyngd. I 1947 års riktlinjer dominerade inkomstmålet, medan
de tre målen enligt 1967 års beslut kan sägas ha samma tyngd.

I fråga om de allmänna riktlinjerna för jordbrukspolitiken anförde
departementschefen i prop 1967: 95 sammanfattningsvis följande.

Jordbrukspolitiken bör under den framtid som kan överblickas inriktas
på att, samtidigt som en viss samhällsekonomiskt motiverad minskning

4 Riksdagen 1977178.16 sami. Nr 10

JoU1977/78:10

av produktionens omfattning sker, en fortsatt snabb rationalisering främjas
och att prissättningen på jordbrukets produkter fortlöpande avvägs
med beaktande av samhällets, jordbrukarnas och konsumenternas intressen.
Detta innebär att jordbrukspolitiken mer än hittills får samma
huvudsyften som den allmänna ekonomiska politiken, nämligen att
främja fortsatt välståndsökning och att medverka till att alla grupper
blir delaktiga härav. För jordbrukets del blir målsättningen att under
så långt möjligt samma betingelser som gäller för näringslivet i övrigt
till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad åstadkomma en jordbruksproduktion
av önskad storlek och samtidigt göra det möjligt för de
i jordbruket sysselsatta att bli delaktiga av den allmänna standardstegringen.
Ur konsumentsynpunkt medför riktlinjerna för jordbrukspolitiken
att kostnaderna för den jordbruksproduktion, som främst av hänsyn
till försörjningsberedskapen måste upprätthållas inom landet, blir
så låga som möjligt.

Både 1947 och 1967 års beslut har i första hand utgjort en allmän
ram för jordbrukspolitiken, inom vilken utrymme har funnits för de
anpassningar som utvecklingen har krävt. Det framhölls också i prop.
1967: 95 att man tid efter annan borde överväga anpassningstakten. En
konsekvens härav var att man också avvisade tanken på att ange fasta
normer för prissättningen på jordbrukets produkter för någon längre
period. I uttalandena i fråga om produktionens framtida omfattning inlades
reservationer ifall utvecklingen skulle bli annorlunda än den man
utgick från i mitten av 1960-talet.

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Den vid”
och slutar med ”ytterligare åtgärd” bort ha följande lydelse:

Den vid föregående riksmöte väckta motionen 1976/77:1227 behandlas
som inledningsvis nämnts i samband med nu föreliggande proposition.
Motionen innehåller ett utförligt resonemang om jordbrukspolitikens
framtida utformning samt en hemställan att riksdagen skall ge sin anslutning
till i motionen redovisade synpunkter. Utskottet har funnit
sig böra till närmare prövning ta upp synpunkter i motionen av mera
principiell natur samt frågor där motionen mera markant avviker från
i propositionen gjorda uttalanden och förslag. Utskottet redovisar i det
följande sina ställningstaganden i dessa frågor i samband med behandlingen
av motsvarande avsnitt i propositionen. Beträffande motionen i
övrigt anser utskottet densamma inte behöva föranleda någon riksdagens
ytterligare åtgärd.

dels den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ”Utskottet
vill” och på s. 10 slutar med ”framtida jordbrukspolitiken” bort ha
följande lydelse:

Utskottet, som längre fram i betänkandet kommer att mera ingående
beröra de olika delarna av regeringsförslaget, vill på detta stadium helt
allmänt konstatera att grunddragen i de föreslagna riktlinjerna för
jordbrukspolitiken låter sig väl förena med hittills gällande över -

JoU1977/78:10

gripande mål för jordbrukspolitiken, bl. a. innebärande att jordbruket
under så långt möjligt samma betingelser som gäller för näringslivet
i övrigt skall åstadkomma en produktion av önskad storlek till lägsta
möjliga samhällsekonomiska kostnad samtidigt som det skall göra det
möjligt för dem som är sysselsatta inom jordbruket att bli delaktiga i
den allmänna standardstegringen. Från konsumentsynpunkt innebär nuvarande
riktlinjer att kostnaderna för den jordbruksproduktion, som
främst av hänsyn till försörjningsberedskapen måste upprätthållas inom
landet, blir så låga som möjligt och att goda valmöjligheter finns mellan
livsmedel av olika slag. I nu föreliggande proposition uttrycks detta som
nyss redovisats på det sättet, att jordbrukspolitiken skall ha till mål att
tillgodose konsumenternas berättigade krav på säker tillgång till livsmedel
av hög kvalitet till rimliga priser.

Utskottet vill erinra om att de tre centrala mål som alltsedan år 1947
ingått i den svenska jordbrukspolitiken, nämligen inkomstmålet, produktionsmålet
och effektivitetsmålet, under olika perioder haft skiftande
formuleringar och olika inbördes tyngd. I 1947 års jordbrukspolitiska
program angavs sålunda det primära målet för de statliga åtgärderna
vara att den i jordbruket arbetande befolkningen skulle få samma möjligheter
som utövarna av andra näringar att uppnå en skälig inkomstnivå
och bli delaktig i den allmänna välståndsstegringen, den s. k. inkomstlikställighetsprincipen.
Frågan om jordbruksproduktionens lämpliga
storlek och inriktning i fredstid — produktionsmålet — spelade en
central roll i både 1947 års och 1967 års jordbrukspolitiska riksdagsbeslut.

Inkomstmålet innebär enligt sistnämnda beslut att politiken skall göra
det möjligt för dem som är sysselsatta inom jordbruket att bli delaktiga
av den allmänna standardstegringen. I övrigt har inkomstmålet inte särskilt
poängterats utan har som tidigare nämnts ingått som ett med produktionsmål
och effektivitetsmål i huvudsak likvärdigt mål.

Jordbruksutredningen har ansett sig vid sina överväganden rörande
den fortsatta jordbrukspolitiken inte böra precisera inkomstmålet utöver
vad som f. n. gäller. Den hänvisar i stället dels till vad som anförts
i 1967 års beslut, dels till de regler för inflationsskydd och inkomstföljsamhet
som ingår i systemet. Jordbruksministern anser emellertid
för sin del det vara angeläget att göra en klarare markering av inkomstmålet
än som skett i utredningen. Inkomstmålet anges sålunda som ett
huvudsyfte med jordbrukspolitiken, som särskilt bör beaktas vid prissättningen
av jordbruksprodukterna.

Utskottet har inte något principiellt att erinra mot vad i propositionen
anförts rörande de allmänna utgångspunkterna för den framtida jordbrukspolitiken.
Det bör framhållas att utskottet därvid tolkat uttalandena
i propositionen så att någon tyngdpunktsförskjutning mellan de primära
jordbrukspolitiska målen inte är avsedd, utan att produktionsmål, in -

JoU1977/78:10

komstmål och effektivitetsmål alltjämt måste komma att tillmätas i huvudsak
lika vikt. För att så sker talar ju f. ö. det förhållandet att samhällets
och konsumenternas behov av en tryggad livsmedelsförsörjning
till rimliga priser och med valfrihet mellan olika produkter och jordbrukarnas
berättigade krav på en med jämförbara grupper likvärdig standardutveckling
ömsesidigt betingar varandra.

Utskottet finner i detta sammanhang anledning att framhålla värdet
av att jordbrukspolitiken utformas på ett sätt som möjliggör för producenter
och konsumenter att mötas i en anda av ömsesidigt förtroende
vid hanteringen av hithörande spörsmål. Den enighet som präglar den
till grund för propositionen liggande utredningen utgör härvidlag enligt
utskottets mening en god grund att bygga på. Självfallet måste jordbrukspolitiken
också utformas så att den harmonierar med den allmänna
ekonomiska politiken.

Enligt den under riksmötet 1976/77 väckta motionen 1976/77: 1227
om jordbrukspolitikens framtida utformning bör det övergripande jordbrukspolitiska
målet ligga fast medan medlen och produktionens omfattning
och inriktning anpassas till de förändrade förutsättningar som
motiveras av utvecklingen. Bl. a. framhålls att det f. n. inte finns skäl
till någon drastisk förändring av det svenska jordbruket.

Utskottet kan för sin del inte finna annat än att de i propositionen
skisserade utgångspunkterna för den framtida jordbrukspolitiken i allt
väsentligt överensstämmer med tankegången i nyssnämnda motionsuttalande.

I anslutning till gjorda uttalanden att jordbruket och därtill knutna
verksamheter skall kunna medverka i en aktiv regionalpolitik vill utskottet
framhålla att jordbrukets betydelse från regionalpolitisk synpunkt
måste ses i sitt totala samhällsekonomiska sammanhang. Detta
får anses innebära att man inte får avstå från andra kraftfulla regionalpolitiska
insatser för att utveckla näringslivet i landets glesbygdsområden
under hänvisning till befintliga begränsade utkomstmöjligheter i jordbruket.
Kombinationseffekterna jord/skog får inte enbart ses från jordbruksnäringssynpunkt
utan måste också ses från skogsnäringens utgångspunkt.
Även i bygder med mindre goda förutsättningar för annat näringsliv
är det vidare angeläget att möjligheterna till fortsatt rationalisering
av jordbrukssektorn tillvaratas.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. godkänner de av utskottet förordade allmänna riktlinjerna för
jordbrukspolitiken,

2. Inkomstmålet

Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Grethe Lundblad, Sven Lindberg,
Gunnar Olsson, Håkan Strömberg och Stig Alftin (alla s) anser

JoU1977/78:10

att det stycke på s. 18 som börjar med ”Utskottet kan” och slutar med
”i propositionen” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen att avbytarverksamheten bör stimuleras.
På motsvarande sätt som tillämpas inom andra områden av vårt
näringsliv synes dock frågor rörande denna och andra liknande förbättringar
av jordbrukarnas sociala standard principiellt böra liksom nu
diskuteras i samband med prisöverläggningarna. Avbytarverksamhetens
villkor och finansiering utreds som framgår av propositionen f. n. Slutligt
ställningstagande till hithörande frågor får därför tas i samband med
att denna utrednings förslag redovisas för riksdagen. I sammanhanget
bör f. ö. understrykas att låginkomstsatsningen inte får utformas på
ett sådant sätt att möjligheterna till önskvärd rationalisering motverkas.

I övrigt föranleder propositionen i förevarande del ingen ytterligare
kommentar från utskottets sida.

3. Produktionsmålet och livsmedelsberedskapen

Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Grethe Lundblad, Sven Lindberg,
Gunnar Olsson, Håkan Strömberg och Stig Alftin (alla s) anser
att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ”Utskottet
tillstyrker” och på s. 20 slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande
lydelse:

Utskottet tillstyrker för sin del att produktionsmålet utformas i huvudsak
på det sätt som sålunda förordats.

Detta innebär (lika med utskottet) och vägar. Som

utredningen anfört torde vidare vissa mindre arealer, som inte brukas
rationellt, komma att tas ur bruk. Kvarvarande areal, som vid beaktande
av nyssnämnda faktorer beräknas bli ca 2,9 miljoner ha i mitten av 1980-talet, får anses väl kunna tillgodose i det föregående angivna krav och
önskemål. I likhet med vad jordbruksutredningen uttalat föreligger således
enligt utskottets uppfattning inte någon anledning att från samhällets
sida vidta generella åtgärder för att få en större areal. Det finns inte heller
nu, lika litet som år 1967, någon anledning att med samhällsåtgärder
aktivt verka för en minskning av arealen. Av det nu anförda följer att utskottet
f. n. inte är berett att tillstyrka bifall till de i motionerna 1976/77:
520 och 1977/78: 96 (yrkande 1) framförda förslagen till åtgärder i olika
hänseenden i syfte att stimulera till nyodling och återvinning av tidigare
odlad mark.

4. Prisregleringens administration m. m.

Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Grethe Lundblad, Sven Lindberg,
Gunnar Olsson, Håkan Strömberg och Stig Alftin (alla s) anser att

JoU1977/78:10

dels den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ”Sorn i”
och på s. 22 slutar med ”ytterligare förbättrats” bort ha följande lydelse:

Som i — — — (lika med utskottet) utse dessa. Med anled ning

av vad i motionen anförts finner utskottet för sin del anledning
uttala att motiven för den utvidgning av representationen för allmänintresset
i jordbruksnämndens styrelse som riksdagen föregående år ställde
sig bakom närmast får anses ha ökat i styrka inte minst mot bakgrund
av utvecklingen på Iivsmedelssubventioneringens område.

I fråga om jordbruksnämndens konsumentdelegation föreslår utredningen
att dess ställning och sammansättning på nytt ses över. Härvid
bör enligt utredningen bl. a. prövas om konsumentintresset i delegationen
kan renodlas och om synpunkter från förbrukarsidan inom livsmedelssektorn
lämpligen bör inhämtas i annan ordning.

Utredningens förslag om en översyn av konsumentdelegationens ställning
i förhållande till jordbruksnämnden tillstyrks av riksrevisionsverket,
konsumentverket, konsumentdelegationen, LO och KF m. fl. En
omprövning av delegationens sammansättning i syfte att bl. a. renodla
konsumentintresset rekommenderas av konsumentverket, LO och TCO.
Enligt utskottets mening talar mycket för att den av utredningen föreslagna
översynen kommer till stånd, varvid också delegationens behov av ytterligare
kansliresurser bör prövas. En dylik översyn borde lämpligen
kunna omfatta jämväl den i motionen 1976/77: 1227 berörda frågan om
konsumentrepresentationen i regleringsföreningarna på jordbrukets område.

Vad utskottet här med anledning av motionen 1976/77: 1227 anfört
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med ”Bland
ytterligare” och slutar med ”inte erforderlig” bort utgå ur yttrandet,

dels utskottets hemställan under 7, 8 och 12 bort ha följande lydelse:

7. beträffande jordbruksnämndens styrelse som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört med anledning av
motionen 1976/77: 1227 i förevarande del,

8. beträffande jordbruksnämndens konsumentdelegation som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört med anledning
av motionen 1976/77: 1227 i förevarande del.

12. beträffande konsumentrepresentationen i regleringsföreningarna
på jordbrukets område som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört med anledning av motionen 1976/
77: 1227 i förevarande del,

JoU1977/78:10

5. Val av prisregleringsled

Einar Larsson (c), Hans Wachtmeister (m), Filip Johansson (c), Arne
Andersson i Ljung (m), Märta Fredrikson (c) och Tage Adolfsson (m)
anser att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”1
sammanhanget” och slutar med ”till godo” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bedrivs jordbrukets prisöverläggningar, såsom
jordbruksministern också anför i propositionen, på ett ändamålsenligt
sätt. Det är angeläget att de belopp som tillerkänns jordbruket
fördelas på de olika jordbruksprodukterna på ett riktigt sätt och sålunda
kommer jordbrukarna till godo såsom avses i jordbruksöverenskommelserna.
Att så icke skulle vara fallet finns ingen anledning att
ifrågasätta.

6. Marknadsrcglerande åtgärder

Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Grethe Lundblad, Sven Lindberg,
Gunnar Olsson, Håkan Strömberg och Stig Alftin (alla s) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med ”Jordbruksministerns
förslag” och på s. 26 slutar med ”lösa överskottsproblemen”
bort ha följande lydelse:

Enligt propositionen motiverar nu förordade produktionsmålsättning
att staten ikläder sig ett övergripande ansvar för prissättningen
och överskotten på spannmål. I första hand sker detta genom systemet
med inlösenpriser för hela spannmålsskörden, för vilkas infriande staten
ytterst står som garant. Systemet bör vara utformat så att det blir
ett gemensamt intresse för näringen och staten att lösa överskottsproblemen.
Det bör tillses att tillräckliga medel står till förfogande för att
under normala förhållanden täcka kostnaderna för prisregleringsverksamheten
och avsättningen av överskottskvantiteter.

Utskottet utgår i likhet med jordbruksministern från att nuvarande
åkerareal i stort sett kommer att brukas. Självfallet är det den enskilde
brukaren som ytterst har avgörandet över arealens utnyttjande. Som
utredningen redovisat medför det att vi ett normalår får ett överskott
för export av spannmål på mer än 1 miljon ton. Av den totala brödsädsskörden
har under de senaste åren en betydande del exporterats. På
grund av att världsmarknadspriserna på spannmål som regel ligger avsevärt
under det inhemska priset måste exporten av spannmål stödjas
med regleringsmedel, framför allt förmalningsavgifter och budgetmedel.

Enligt utskottets mening kan det inte vara rimligt att samhället skall
ha ansvaret för hela spannmålsskörden. Samhällets ansvar bör begränsas
till den del av spannmålsskörden som behövs för konsumtion inom landet
för livsmedelsberedskapens krav samt för att uppfylla de åtaganden
vårt land gjort för katastrofhjälp och liknande humanitära ända -

JoU1977/78:10

mål. Ansvaret för övrig del av skörden bör bäras av jordbruket. Därför
bör enligt utskottets mening vid prisöverläggningarna fastställas
dels ett inlösenpris, dels den kvantitet för vilken inlösenpriset skall gälla.
Kvantiteten bör grundas på förut uppräknade behov. För det sålunda
fastställda inlösenpriset bör samhället bära ansvaret. Vad beträffar
den övriga spannmålsskörden — överskottet — synes jordbruksnäringen
själv och icke samhället och konsumenterna böra ta ansvaret
för avsättningen. Det innebär att jordbruket bör handha exporten
av denna kvantitet och ta ut de priser man kan få.

Vad utskottet här anfört innebär att utskottet ansluter sig till den
i motionen 1976/77: 1227 uttalade meningen att det måste vara en jordbrukets
egen uppgift att finansiera överskottsproduktionen i fråga om
spannmål.

I propositionen gjorda uttalanden föranleder i här berörda del i övrigt
inte någon erinran från utskottets sida.

dels utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande finansieringen av överskottsproduktionen som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört med anledning
av motionen 1976/77: 1227 i förevarande del,

7. Jordbrukets inflationsskydd och system för inkomstföljsamhet, m. m.

Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Grethe Lundblad, Sven Lindberg,
Gunnar Olsson, Håkan Strömberg och Stig Alftin (alla s) anser att
den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar med ”Utskottet har”
och slutar med ”vunna erfarenheter” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar jordbruksministerns uppfattning att inflationsskyddets
nuvarande grundkonstruktion i stort sett fungerat tillfredsställande. Utskottet
vill dock understryka vikten av att någon låsning i fråga om
detaljerna för utformningen av inflationsskyddet inte sker. Det är av
stor vikt att det vid prisöverläggningarna finns utrymme för de anpassningar
som utvecklingen och vunna erfarenheter ger anledning till.

Utskottet finner anledning att i detta sammanhang göra vissa påpekanden
i fråga om inflationsskyddet. Bl. a. anser utskottet det viktigt
att framhålla att det när det gäller beräkningen av produktionsmedelsprisindex
(PM-index) krävs en fortlöpande genomgång av de olika
kostnadsposter som ingår i index. Sålunda bör en grundlig analys göras
av volymen på olika produktionsmedel som t. ex. maskiner, gödselmedel
och bekämpningsmedel som ingår i PM-index.

Jordbruksutredningen förutsatte att man vid det expertarbete som
sker i samband med kommande prisöverläggningar skall ägna bl. a.
frågan om värderingen av avskrivnings- och ränteunderlaget samt synen
på avskrivningskostnaderna särskild uppmärksamhet. Utskottet vill in -

JoU 1977/78:10

stämma i detta. De svårigheter som föreligger vid beräkningen av kapitalkostnadsposterna
är påtagliga. Starka skäl talar enligt utskottet för
att avskrivningskostnaderna fortsättningsvis inte bör ingå i beräkningsunderlaget
för det automatiskt verkande inflationsskyddet. Givetvis bör
de dock på annat sätt beaktas vid prisöverläggningarna. Vidare är det
enligt utskottets mening nödvändigt att de stora kapitalvinsterna inom
jordbruket beaktas vid beräkningen av inflationskompensationen.

Eftersom inflationskompensationen utgör en förhållandevis stor del
av de medel som tillförs jordbruket till följd av prisöverläggningarna är
det viktigt att underlaget för dessa beräkningar blir så säkert som möjligt.
Utskottet vill därför understryka angelägenheten av att statens jordbruksnämnd,
som bör genomföra de beräkningar som ligger till grund
för PM-index, tillförs erforderliga resurser för ändamålet. I detta sammanhang
vill utskottet framhålla vikten av att SPK ges erforderliga resurser
för att också i fortsättningen kunna fullgöra den granskning av
förädlingsindustrins kostnadskalkyler som ligger till grund för dess inflationskompensation.

Utskottet delar jordbruksministerns uppfattning att inflationsskyddet
bör kompletteras med ett system för inkomstföljsamhet så att jordbrukarna
kan nå det av utskottet tidigare beskrivna inkomstmålet.
Utskottet delar även jordbruksministerns uppfattning att det är angeläget
att systemet för inkomstföljsamhet anpassas med utgångspunkt i
inkomstmålsättningen för jordbrukarna. Det kan dock finnas anledning
att ifrågasätta om den nuvarande kopplingen till löneavtalen på LO—
SAF-området ger det mest rättvisande resultatet härvidlag. Utskottet
förutsätter att frågan om hur jordbrukarnas inkomstföljsamhet skall
utformas blir föremål för överväganden i samband med kommande prisöverläggningar.

8. Prisregleringen för olika produkter

Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Grethe Lundblad, Sven Lindberg,
Gunnar Olsson, Håkan Strömberg och Stig Alftin (alla s) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 28 som börjar med ”Utskottet
instämmer” och slutar med ”av riksdagen” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i jordbruksministerns bedömning härvidlag.
Emellertid har som framgår av motionen flera remissinstanser, som
KF, LO, jordbruksnämnden, konsumentdelegationen, industriverket,
Samarbetsorganet för enskild handel och industri och Industriförbundet,
yrkat att en arbetsgrupp borde tillsättas som skall utreda frågan om
konkurrensneutralitet på matfettsområdet.

Då det synes angeläget att prispolitiken utformas och avvägs på ett
sådant sätt, att konkurrensen ej blir snedvriden mellan företag vilka

JoU 1977/78:10

tillverkar produkter sorn kan ersätta varandra finner utskottet för sin
del åtskilliga skäl tala för den i motionen framförda tanken att regeringen
skulle tillsätta en arbetsgrupp med alla berörda parter för att
utreda frågan om konkurrensneutralitet på matfettsområdet.

Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet här anfört med anledning av motionen 1977/78: 93.

dels utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande prisregleringen för oljeväxter och fettråvaror som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört med
anledning av motionen 1977/78: 93,

9. Rationaliseringsverksamhcten

Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Grethe Lundblad, Sven Lindberg,
Gunnar Olsson, Håkan Strömberg och Stig Alftin (alla s) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”regionalpolitisk! instrument” bort ha följande
lydelse:

Utskottet ansluter sig till jordbruksministerns nu redovisade synpunkter.
Enligt vad utskottet tidigare uttalat kommer familjejordbruket även
i framtiden att vara den dominerande företagsformen. Rationaliseringspolitiken
bör liksom hittills främja uppbyggandet och vidmakthållandet
av effektiva jordbruksföretag. Härigenom skapas förutsättningar för att
framställa jordbruksprodukter till, i enlighet med vad utredningen anger,
en lägsta möjliga produktionskostnad och samtidigt uppnå inkomstmålet
för de i jordbruket yrkesverksamma. Detta bör som utredningen föreslagit
vara rationaliseringspolitikens huvudsyfte. Företagsformer som bidrar
till en positiv utveckling inom jordbruksnäringen och livsmedelsförsörjningen
bör kunna erhålla rationaliseringsstöd. Därutöver bör

(lika med utskottet) regionalpolitisk! instrument.

dels utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. godkänner de av utskottet förordade grunderna för ekonomiskt
stöd till jordbrukets rationalisering,

Särskilda yttranden

1. Alternativa produktionsmetoder

Torkel Lindahl (fp) anför:

De alternativ till den konventionella odlingen som redovisas i motionen
1976/77: 1220 förtjänar ökat stöd från samhället och forskningen.
Särskilt med hänsyn till ett växande intresse för alternativa produktions -

JoU1977/78:10

metoder hos såväl producenter som konsumenter är det angeläget att
hithörande frågor ägnas ökad uppmärksamhet.

2. Styrning av animalieproduktionens utbyggnad

Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Grethe Lundblad, Sven Lindberg,
Gunnar Olsson, Håkan Strömberg och Stig Alftin (alla s) anför:

Vi har anslutit oss till propositionens förslag om styrning av animalieproduktionens
utbyggnad genom viss avgiftsdifferentiering. Vi anser det
dock angeläget att betona att avgiftsdifferentieringen inte bör få en
sådan utformning att konkurrensen mellan olika råvaruproducenter
snedvrids på ett sätt som står i motsättning till såväl jordbruksnäringens
egna som allmänt samhällsekonomiska intressen.

JoU1977/78:10

Bilaga

Försvarsutskottets yttrande
1977/78:1 y

över propositionen 1977/78:19 om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken,
m. m.

Till jordbruksutskottet

Jordbruksutskottet beslöt den 8 november 1977 att hemställa om försvarsutskottets
yttrande över de delar av propositionen 1977/78: 19 om
nya riktlinjer för jordbrukspolitiken, m. m. jämte eventuella motioner
som hänför sig till försvarsutskottets beredningsområde.

Utskottet

I propositionen 1977/78: 19 läggs fram förslag till nya riktlinjer för
jordbrukspolitiken. Dessa grundas på resultatet av 1972 års jordbruksutredning.
I propositionen behandlas jordbruksproduktionens framtida
omfattning, inkomstmålet för de i jordbruket sysselsatta, principerna för
prissättningen på jordbruksprodukter och de statliga insatserna för jordbrukets
rationalisering. Utskottet behandlar förslagen såvitt de berör
beredskapen inom livsmedelsområdet. Ingen av de motioner som väckts
har yrkande med inriktning på försörjningsberedskapen.

Utskottet vill inledningsvis understryka betydelsen av en tryggad livsmedelsförsörjning
i händelse av avspärrning och krig. Detta beredskapskrav
väger också tungt vid utformningen av det s. k. produktionsmålet
(beredskapsmålet) inom den svenska jordbrukspolitiken.

Beträffande gällande riktlinjer för jordbrukspolitiken (prop. 1967: 95,
JoU 1967: 25, rskr 1967: 280) har beredskapskravet en central betydelse.
För att tillgodose livsmedelsförsörjningen vid avspärrning och krig skall
resurserna för jordbruksproduktionen anpassas till en lägsta självförsörjningsgrad
i fredstid av 80 %.

Även de förslag till nya riktlinjer för jordbrukspolitiken som läggs
fram i propositionen 1977/78: 19 tillmäter beredskapen stor betydelse.
Regeringen förordar emellertid att begreppet självförsörjningsgrad byts
ut mot försörjningsförmåga när det gäller att beskriva livsmedelsberedskapen
inför en avspärrning. Försörjningsförmågan visar den beräknade
tillgången på livsmedel under en avspärrning i procent av det beräknade
behovet. Hänsyn tas därvid till bl. a. produktionsresurserna i fred, avspärrningstidens
antagna längd, omställningsmöjligheterna beträffande

JoU 1977/78:10

produktion och konsumtion samt beredskapslagringen. En fullgod livsmedelsberedskap
innebär enligt propositionen att försörjningsförmågan
uppgår till lägst 100 %.

Utskottet konstaterar att åkerarealen i Sverige bedöms även i fortsättningen
vara så stor att den väl täcker behoven vid en omställning
till självförsörjning. Faktorer av annat slag än tillgången på odlad mark
träder därmed enligt utskottets mening i förgrunden när det gäller att
trygga livsmedelsförsörjningen vid avspärrning och krig. Exempel på
sådana faktorer är tillgången på arbetskraft, transporter, reservdelar,
drivmedel, gödselmedel och bekämpningsmedel. Möjligheten att gå över
till gengasdrift vid en avspärrning är betydelsefull i detta sammanhang.
Ransoneringsberedskapen samt resurserna för utredningar och planering
i fredstid är också viktiga.

Planering och åtgärder för det ekonomiska försvaret gäller bl. a. lagring
av drivmedel, gödselmedel och växtskyddsmedel för jordbrukets
behov. Meningen är att lagren skall täcka behoven tills man får en inhemsk
ersättningsproduktion. Detta beräknas ta en tid av minst tre år.
Beredskapsplaneringen för livsmedel har även i övrigt gjorts med huvudantagandet
om en treårig total avspärrning.

Utskottet finner att beredskapsaspekten har på ett tillfredsställande
sätt blivit tillgodosedd i propositionen. Det uthållighetskrav som förslagen
bygger på stämmer väl överens med riksdagens beslut om totalförsvaret
våren 1977 (prop. 1976/77: 74, FöU 1976/77: 13, rskr 1976/77:
311). Målet för uthållighet avseende bl. a. livsmedel borde enligt detta
sättas högre än för planeringen inom huvuddelen av det ekonomiska
försvaret, där en ettårig avspärrnings- och krigssituation är vägledande.

Utskottet tillstyrker bifall till förslagen i propositionen i de delar de
hänför sig till utskottets beredningsområde.

Stockholm den 1 december 1977

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Närvarande: Per Petersson (m), Bengt Gustavsson (s), Erik Glimnér (c),
Eric Holmqvist (s), Georg Pettersson (c), Gusti Gustavsson (s), Karl
Bengtsson (fp), Gudrun Sundström (s), Roland Brännström (s), Gunnar
Oskarson (m), Ulla Ekelund (c), Evert Hedberg (s), Hans Lindblad (fp),
Karl-Erik Svartberg (s) och Birger Olsson (c).

JoU 1977/78:10

Innehållsförteckning

Propositionen 1

Hemställan 1

Det huvudsakliga innehållet 1

Motionerna 2

Infordrat yttrande m. m 6

Utskottet 6

Bakgrund 6

Allmänna utgångspunkter 8

Den internationella bakgrunden 10

Utvecklingen inom jordbruket 11

Jordbrukspolitikens mål och medel 14

Inkomstmålet 17

Produktionsmålet och livsmedelspolitiken 18

Prispolitik och prisreglering 20

Allmän utformning och administration 20

Val av prislinje 22

Val av prisregleringsled 23

Marknadsreglerande åtgärder 25

Jordbrukets inflationsskydd och system för inkomstföljsamhet,

m. m 26

Prisregleringen för olika produkter 27

Rationaliseringsverksamheten 29

Riktlinjer 29

Villkor för statligt stöd 32

Grunderna för prisstödet i norra Sverige 34

Styrning av animalieproduktionens utbyggnad 36

Övrigt 38

Hemställan 38

Reservationer 40

Särskilda yttranden 50

Bilaga 52

Försvarsutskottets yttrande 1977/78: ly 52

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLN 1977 770054