FiU 1977/78: 9
Finansutskottets betänkande
1977/78: 9
med anledning av propositionen 1977/78: 22 om förlängd tillämpning
av allmänna prisregleringslagen (1956: 236)
I propositionen 1977/78: 22 har regeringen (handelsdepartementet)
efter föredragning av statsrådet Staffan Burenstam Linder föreslagit
riksdagen att godkänna att regeringen förordnar om fortsatt tillämpning
av 2—4, 6, 8 och 9 §§ allmänna prisregleringslagen (1956: 236) under
tiden den 21 december 1977—den 20 december 1978.
Vissa motionsyrkanden
Med anledning av propositionen 1977/78: 22 har följande motioner
väckts:
1977/78: 22 av Rolf Hagel (—) och Alf Lövenborg (—) vari hemställs
1.
att riksdagen beslutar om införandet av allmänt och totalt prisstopp,
2. att riksdagen hos regeringen anhåller om en åtgärdsplan för att
åstadkomma prissänkningar på i första hand alla dagligvaror samt
1977/78: 27 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen
beslutar att hos regeringen hemställa att allmänna prisregleringslagen
skall tillämpas så att prisstopp tills vidare skall gälla för alla dagligvaror.
Med anledning av propositionen 1977/78: 45 har motionen 1977/78:
39 av Olof Palme m. fl. (s) väckts vari bl. a. hemställs
1. (17) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om allmänt prisstopp samt
2. (18) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförs om prisövervakning.
Utskottet kommer att behandla motionerna 22, 27 och 39 i nu nämnda
delar i sitt betänkande 1977/78: 10 med anledning av propositionen
1977/78: 45 om inriktningen av den ekonomiska politiken jämte motioner
i samband med de prispolitiska frågor som där tas upp.
Gällande lag
Allmänna prisregleringslagen (1956: 236; ändrad senast 1973: 301)
är en beredskapslag som formellt är i kraft men som endast kan till
-
1 Riksdagen 1977/78. 5 sami. Nr 9
FiU 1977/78:9
2
lämpas i vissa särskilt angivna lägen. Har lagen satts i tillämpning ger
den regeringen fullmakt att under vissa förutsättningar införa olika former
av prisreglering.
Förutsättningarna för tillämpning av lagen anges i 1 §. Denna paragrafs
första och andra stycken avser fall av krig och krigsfara. I paragrafens
tredje stycke föreskrivs, att regeringen kan förordna om tilllämpning
av lagens bestämmelser om av annan orsak fara har uppkommit
för allvarlig prisstegring inom riket på viktigare varu- eller tjänsteområde.
Sådant förordnande skall gälla för viss tid, högst ett år varje
gång. Förordnandet skall underställas riksdagen inom en månad eller,
om riksmöte inte pågår, inom en månad från början av nästkommande
riksmöte. Om underställningen ej sker eller riksdagen inte inom två
månader från det underställningen skedde godkänner förordnandet, är
detta förfallet.
Bestämmelser om formerna för prisreglering finns i 2—9 §§ prisregleringslagen.
Enligt 2 § kan regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer föreskriva, att visst pris skall gälla som högstpris vid frivillig
försäljning av viss förnödenhet eller frivilligt utförande av viss
tjänst. Högstpris får inte överskridas utan tillstånd. Enligt 3 § kan vidare
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förordna
om stoppris på viss förnödenhet eller tjänst. Detta innebär att den som
frivilligt säljer förnödenheten eller frivilligt utför tjänsten inte utan
tillstånd får överskrida det pris vilket han tillämpade den dag som anges
i förordnandet. Föreskrift om stoppris skall gälla för viss tid, högst sex
månader. Tiden kan förlängas, varje gång med högst sex månader. Om
ett gällande stoppris finnes vara högre än som kan anses skäligt, kan
föreskrift meddelas om skälig sänkning av priset.
I 3 a § behandlas s. k. prisutfästelse. Härmed förstås att någon till
myndighet, som regeringen bestämmer, har gjort särskild utfästelse om
det högsta pris som han skall tillämpa på förnödenhet eller tjänst eller
i övrigt om ordningen för försäljning av förnödenhet eller utförande av
tjänst. En sådan utfästelse får inte frångås utan myndighetens tillstånd.
Enligt 3 b § kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
föreskriva, att den som yrkesmässigt säljer viss förnödenhet eller yrkesmässigt
utför viss tjänst inte får höja sitt pris förrän viss tid efter det
att han hos myndighet har gjort anmälan om prishöjningen och skälen
för denna. Tiden får bestämmas till högst en månad.
Enligt 4 § kan föreskrift meddelas om att viss förnödenhet inte får
säljas eller viss tjänst utföras, om inte högstpris eller stoppris gäller för
förnödenheten eller tjänsten. 5 § innehåller förbud mot s. k. prisocker.
I 6 § finns bestämmelser som syftar till att hindra att en prisreglering
kringgås genom kombinationsavtal. 7 § ger regeringen möjlighet att
föreskriva tvångskartellisering, nyetableringskontroll eller liknande. Enligt
8 § får myndighet som regeringen bestämmer meddela särskilda
FiU 1977/78:9
3
föreskrifter om skyldighet att anslå prisuppgifter och om skyldighet att
sälja förnödenhet efter vikt eller mått i förpackningar som är märkta
på visst sätt o. d. De ytterligare föreskrifter om varors utförande, förpackning
m. m. som behövs för genomförande av prisreglering meddelas
enligt 9 § av regeringen.
Lagens återstående paragrafer, 10—22 §§, innehåller straffbestämmelser
m. m. När 2—9 §§ äger tillämpning, skall enligt 1 § sista stycket
även motsvarande bestämmelser i 10-—22 §§ tillämpas.
Propositionen
Allmänna prisregleringslagen är, med undantag för vissa bestämmelser,
i tillämpning sedan den 21 december 1972. Enligt nu gällande förordning
(1976: 996) äger lagens 2—4, 6, 8 och 9 §§ tillämpning t. o. m.
den 20 december 1977. Förordningen är utfärdad med stöd av ett förhandsgodkännande
från riksdagen (prop. 1976/77: 30, FiU 4, rskr 59).
I propositionen redovisas de prisregleringsåtgärder som regeringen
med stöd av riksdagens bemyndigande vidtagit under tiden den 21 december
1976 fram till dess regeringen beslöt avlämna proposition i
ärendet den 6 oktober 1977. Föredraganden betonar i samband med redovisningen
att de korta allmänna prisstopp som regeringen har infört
under år 1977 har ingått som led i de åtgärder som regeringen har vidtagit
för att komma till rätta med de akuta ekonomiska problem som
landet har befunnit sig i under det senaste året. Prisstoppen har sålunda
varit komplement till andra stabiliseringspolitiska medel. Regeringen
har bedömt det som särskilt angeläget att förhindra att de under året
vidtagna växelkursjusteringarna, som självfallet måste komma att leda
till prishöjningar på importerade varor, drar med sig omotiverade prishöjningar
på varor tillverkade inom landet. Genom de allmänna prisstoppen
har regeringen förhindrat att växelkursförändringarna har medfört
sådan prishöjande effekt på hemmatillverkade varor. Ett allmänt
prisstopp får emellertid endast vara i tillämpning under en begränsad
tidsperiod, om inte risk för ogynnsamma effekter skall uppstå, anför
föredraganden.
Sedan olika åtgärder inom växelkurspolitiken har vidtagits för att
återge näringslivet dess internationella konkurrenskraft — åtgärder som
ofrånkomligen har slagit igenom i den inhemska prisnivån — borde en
period av lugnare prisutveckling kunna förutses. Det är dock nödvändigt
att även fortsättningsvis kunna ingripa mot en inflationistisk utveckling
med åtgärder som avses i allmänna prisregleringslagen. Föredraganden
förutsätter att vid avvecklingen av det allmänna prisstoppet vissa
selektiva prisregleringsåtgärder, bl. a. prisstopp på baslivsmedel, kommer
att bestå och att en intensiv prisövervakning bedrivs för att förhindra
omotiverade prishöjningar. Direkta ingrepp måste dock vidtas
FiU 1977/78: 9
4
under hänsynstagande till de olika nackdelar som kan vara förenade
därmed, såsom konkurrenshämmande producentsamarbete och minskat
incitament till på sikt kostnads- och prissänkande investeringar. Det bör
starkt understrykas — anför föredraganden — att alla parter i samhället
har ett ansvar för kostnads- och därmed prisutvecklingen. Framgången
i kampen mot prisstegringarna är framför allt beroende av hur
kostnadsstegringarna kan bemästras. Lyckas inte detta, är det omöjligt
att med prispolitiska åtgärder hålla en stabil prisnivå.
Utskottet
Regeringen begär riksdagens godkännande av fortsatt tillämpning av
2—4, 6, 8 och 9 §§ allmänna prisregleringslagen. Riksdagen har tidigare
beslutat att lagen i dessa stycken får tillämpas under tiden den 21
december 1976—den 20 december 1977. Regeringen begär nu medgivande
att få tillämpa ifrågavarande stycken också under tiden den 21
december 1977—den 20 december 1978.
Regeringen har på grundval av riksdagens tidigare lämnade medgivande
med verkan från den 1 november förordnat om fortsatt prisstopp
på vissa köttvaror, mejeriprodukter, mjöl och bröd (s. k. baslivsmedel)
samt vissa trävaror vid försäljning från sågverk. Skyldighet att anmäla
prishöjning gäller i fråga om sågtimmer och massaved, trävaror och
isoleringsmaterial, hudar och skinn (SFS 1977: 770). I propositionen uttalar
föredraganden bl. a. att principerna för det nuvarande systemet i
fråga om subventioner för baslivsmedel — vari ingår prisstopp — inte
bör ändras utan att detta grundligt genomarbetas.
Prisstopp även framöver på nu prisstoppade varor kräver att lagen
sätts i tillämpning även för tiden efter den 20 december, så som begärs
i propositionen. Inga yrkanden har väckts om avslag härpå. Utskottet
tillstyrker att riksdagen godkänner att regeringen förordnar om fortsatt
tillämpning av lagen i de aktuella avsnitten. Utskottet hemställer
att riksdagen godkänner att regeringen förordnar om fortsatt
tillämpning av 2—4, 6, 8 och 9 §§ allmänna prisregleringslagen
(1956: 236) under tiden den 21 december 1977—den
20 december 1978.
Stockholm den 22 november 1977
På finansutskottets vägnar
BJÖRN MOLIN
Närvarande: Björn Molin (fp), Kjell-Olof Feldt (s), Axel Kristiansson
(c), Knut Wachtmeister (m), Knut Johansson (s), Torsten Gustafsson
(c), Paul Jansson (s), Arne Pettersson (s), Anton Fågelsbo (c), Arne
Gadd (s), Sven-Olov Träff (m), Per-Axel Nilsson (s), Rolf Rämgård (c),
Anita Gradin (s) och Holger Bergqvist (fp).
NORSTEDTS TRYCKER! STOCKHOLM 1977 770045