FiU 1977/78:4

Finansutskottets betänkande
1977/78:4

med anledning av motioner om riktlinjer för offentlig upphandling I

detta betänkande behandlas motionerna

1976/77:439 av Sivert Andersson m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av de i upphandlingsbestämmelserna ingående
bestämmelserna i enlighet med vad som anförts i motionen,

1976/77:440 av Georg Danell (m) vari hemställs att riksdagen anhåller att
regeringen upphäver Kungl. Maj:ts kungörelse om skyldighet för statlig
myndighet att anlita flygföretaget Crownair Flygtjänst AB Swedair (SFS
1973:598),

1976/77:441 av Pär Granstedt m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen beslutar
att anhålla hos regeringen om instruktioner, av innebörd att statliga
förvaltningar skall använda returpapper och oblekt slipmassepapper i sin
verksamhet, samt

1976/77:594 av Fritz Börjesson (c) vari hemställs att riksdagen anhåller hos
regeringen om initiativ i syfte att möjliggöra en ökad upphandling inom
svenskt näringsliv från de affärsdrivande verken.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen 440 från Swedair AB och
över motionen 441 från Postverket.

Motionerna

1 motionen 439 anförs att den offentliga upphandlingen sker inom ramar
som innebär att anbuden skall prövas med beaktande av samtliga affärsmässigt
betingade omständigheter. Vid denna bedömning vägs priset, kvalitén
och prestanda in. Andra omständigheter som kan vägas in är anbudsgivarens
ekonomiska och tekniska resurser samt hans insikt och erfarenheter. Vid
avgörandet bedöms anbudsgivarens vederhäftighet och pålitlighet när det
gäller att fullgöra åtaganden. Inget hinder föreligger inom ramen för
affärsmässighetsprincipen att öva kontroll av om anbudsgivaren slutit
kollektivavtal såvida detta är nödvändigt för att bedöma om han kan fullgöra
sina åtgärder.

Detta innebär emellertid inte att samhället som stor beställare av varor och
tjänster alltid uppträder på ett sådant sätt att dess ansvar för hur branschförhållandena
utvecklas kan utövas. En översyn av affärsmässighetsbegreppet
bör därför göras, så att samhällets upphandlande organ får skyldighet att

1 Riksdagen 1977/78. 5 sami. Nr 4

Fil) 1977/78:4

försäkra sig om att anbudsgivaren tillämpar avtalsenliga villkor gentemot sin
personal och i övrigt utför sin prestation enligt god affärssed.

I motionen 440 anför motionären bl. a. att statliga myndigheter genom en
kungörelse (SFS 1973:598) är skyldiga att anlita Crownair vid behov av
taxiflyg.

Argumentet för ett monopol var att det av beredskapsskäl behövde byggas
upp ett statligt företag som i krigsläge kunde garantera ett visst antal plan.
Marknaden bedömdes vid den tidpunkten vara så pass osäker att man inte
kunde utgå från att de privata företagen kunde uppfylla detta behov.

Oavsett om det 1973 fanns skäl att hävda ett statligt flygmonopol av
redovisat slag, kan alla argumenten för ett monopol i dag avvisas, anser
motionären. I dag finns det en rad seriösa, stabila företag på marknaden.
Några beredskapsskäl kan således inte längre finnas för att bibehålla
monopolet för Swedair. Någon anledning att ytterligare befästa Swedairs
starka ställning på marknaden av andra skäl kan ej heller anses råda. Ur
näringspolitisk synvinkel är det också principiellt förkastligt att tillåta ett
monopol på en marknad som i övrigt präglas av en typisk småföretagarstruktur,
anför motionären.

I motionen 441 anförs att massa- och pappersindustrin är en av de svenska
industrigrenar som vållar de största föroreningsproblemen. Verksamheten är
mycket energikrävande. Under senare år har man också tvingats konstatera
att branschens råvarubas sviktar.

Det krävs givetvis en lång rad åtgärder för att råda bot på de nämnda
problemen. Av stor betydelse är valet av papperskvalitéer. Vid slipmasseframställning
kan man använda 80-90 % av stocken medan användningsgraden
vid andra framställningsmetoder ligger vid ca 50 %. Blekningen av
papper är mycket energikrävande och kräver en omfattande användning av
kemikalier, vilket försvårar utsläppsproblemen.

Statsförvaltningen är en mycket stor papperskonsument. Om de statliga
myndigheterna systematiskt skulle gå in för att använda de mest miljövänliga
papperssorterna, skulle detta innebära en stor påverkan på marknaden och
dessutom säkert få efterföljd av många andra konsumenter. De statliga
förvaltningarna bör därför föregå med gott exempel genom att systematiskt
använda returpapper och oblekt slipmassepapper i sin verksamhet. Rent
praktiskt torde detta inte leda till några olägenheter, anför motionärerna.

I motionen 594 anförs att alla möjligheter att stödja det inhemska
näringslivet och den svenska industrin bör tillvaratas, om vi skall kunna
upprätthålla en full sysselsättning och samtidigt minska vårt importberoende.

Därför bör enligt motionären de statliga verken i så stor utsträckning som
möjligt lägga sina beställningar på materiel hos den svenska industrin. Sådana
beställningar bör också kunna ses som ett medel att stödja regioner med brist

FiU 1977/78:4

på arbetstillfällen och sålunda utgöra ett instrument i en aktiv regional- och
sysselsättningspolitik. Som exempel nämner motionären att statens järnvägar
i årets budgetproposition erhållit ett investeringsanslag för ombyggnad
av rullande materiel, vilket skulle kunna utnyttjas på ett sådant sätt att det ger
en regional sysselsättningseffekt.

Remissyttrandena

I sitt yttrande över motionen 440 redovisar Swedair AB bakgrunden till
gällande kungörelse om skyldighet för statliga myndigheter att anlita
Crownair. Skyldigheten är enligt bolaget att se som del av de garantier som
var nödvändiga för att de åsyftade flygtransportresurserna skulle kunna
skapas inom Crownair.

Bolaget åberopar i yttrandet kungörelsens bestämmelse att företaget inte
behöver utnyttjas för statliga flygtransporter om det är uppenbart att företaget
inte lämpligen bör anlitas. Swedair säger sig i flera fall ha avböjt uppdrag från
statliga myndigheter. Enligt Swedairs mening fungerar samarbetet med de
statliga myndigheterna smidigt.

Swedair redovisar i yttrandet en omsättning vid Crownair för år 1976/77
om ca 100 milj. kr. och ca 400 anställda. Av omsättningen faller ca 7 milj. kr.
på statliga myndigheters beställningar av flygtrafiktjänster. Om en del av den
flygtidsproduktion för vilken organisationen byggts upp nu skulle komma att
bortfalla, skulle det kunna medföra ekonomiska konsekvenser i form av
avvecklingskostnader för personal och materiel.

Bolaget yrkar att utskottet avstyrker förslaget i motionen.

Yttrandet har i sin helhet fogats som bilaga 1 till detta betänkande.

Motionen 441 har för yttrande remitterats till postverket, som är central
upphandlande myndighet i fråga om kontorsmateriel, bl. a. papper. I sitt
yttrande anför postverket bl. a. att det självfallet inte finns något att erinra
mot sådana anvisningar som snabbare leder till en övergång till trähaltigt
papper (s. k. TH-papper). 1 förhållande till den totala förbrukningen av
skrivpapper inom landet är måhända statsförvaltningens inte av sådan
storleksordning att valet av TH-papper framför träfritt papper (s. k. TFpapper)
kan väntas få någon betydande ekonomisk effekt. Men föreskrifter
för statsförvaltningen kan leda till en ändrad konsumtionsinriktning även
hos andra förbrukargrupper, främst kanske kommuner och landsting.

I fråga om motionens förslag att statliga förvaltningar skall åläggas att
använda returpapper i sin verksamhet anför postverket att man med
returpapper i branschen avser sådant papper som insamlats för att efter den
första användningen återföras till pappersbruken. De svenska finpappersbruk
som tillverkar papper för skrivändamål av de slag som det här är fråga om
använder sig vid sin tillverkning inte av annan återvinningsmassa än den de
kan få ut av det ”spillpapper” som uppstått i den egna tillverkningen. Skälet

FiU 1977/78:4

härtill sägs vara dels att de saknar utrustning för den speciella behandling som
returpapper måste undergå innan det kan användas för framställning av
återvinningsmassa, dels att de mängder återvinningsmassa som hittills
kunnat framställas av insamlat returpapper funnit användning vid tillverkningen
av tidningspapper, vissa typer av kartong och wellpapp.

Postverket anför att en mer accentuerad brist på vedråvara och andra i dag
inte kända förhållanden i framtiden dock kan leda till att landets finpappersbruk
finner sig kunna och böra använda återvinningsmassa i sin tillverkning.
En förutsättning härför är också ökad tillgång på returpapper. Om och när
dessa ändrade förhållanden inträder torde det kunna bli aktuellt med
föreskrifter om hur statsförvaltningen skall förhålla sig till av återvinningsmassa
tillverkat papper i sin verksamhet.

Postverkets yttrande har i sin helhet fogats till betänkandet som bilaga
2.

Utskottet

I motionen 439 begärs en översyn av affärsmässighetsbegreppet, så att
samhällets upphandlande organ får skyldighet att försäkra sig om att anbudsgivaren
tillämpar avtalsenliga villkor gentemot sin personal och i övrigt utför
sin prestation enligt god affärssed.

Utskottet behandlade vid föregående riksmöte ett nästan identiskt krav
(motionen 1975/76:690). I det utförliga betänkande som utskottet därvid
avgav och som godkändes av riksdagen anförde utskottet (FiU 1976/
77:1):

Som utskottet redan framhållit är kravet på affärsmässighet den grundläggande
principen för den statliga upphandlingen. Som motionärerna påpekar
ingår enligt anvisningarna i affärsmässigheten inte enbart en bedömning av
produkten utan även av leverantören. Hänsyn behöver tas till bl. a. tidigare
erfarenheter av anbudsgivaren, dennes ekonomiska och tekniska resurser,
hans insikt och erfarenhet liksom vederhäftighet och pålitlighet när det gäller
att fullgöra sina åtaganden. Motionärernas krav kan alltså i viss mån
tillgodoses inom ramen för affärsmässighetsprincipen, nämligen så tillvida
som en kontroll av t. ex. om anbudsgivaren slutit kollektivavtal är nödvändig
för att bedöma dennes möjligheter att fullgöra sina åtaganden.

Om myndigheterna generellt skall åläggas den typ av kontroll som
motionärerna föreslår måste det anses som en begränsning av affärsmässighetsprincipens
tillämpning. Sådana begränsningar skall enligt gällande
riktlinjer beslutas av regeringen och inte av enskilda myndigheter. Motionärernas
krav kan inte tillgodoses enbart genom en ändring av anvisningarna
utan måste då föranleda en ändring av kungörelsen.

Det faktum att beslut om begränsning av affärsmässighetsprincipen inte
ankommer på enskilda myndigheter utan skall hänskjutas till regeringen är
ett uttryck för den bedömningen att det många gånger kan vara svårt för
myndigheterna att göra dessa avvägningar. Det är utskottets mening att så är
fallet även beträffande de av motionärerna framförda förslagen. Utskottet
delar, i likhet med riksrevisionsverket, motionärernas uppfattning att

FiU 1977/78:4

samhället som stor beställare bör ha ett ansvar för hur branschförhållandena
utvecklas på de marknader där samhället uppträder som köpare. Som
riksrevisionsverket påpekar behöver dock detta inte innebära att ansvaret
överlåts på de enskilda upphandlande myndigheterna.

Den kontroll en enskild myndighet kan göra blir naturligen av mera formell
art. Exempelvis kan myndigheten försäkra sig om att kollektivavtal föreligger
vid den tidpunkt då leveransavtal skall slutas. Det intressanta är emellertid
vilka förhållanden som gäller under den tid arbetet pågår. Detta kan
myndigheten inte påverka när ett anbud väl godtagits.

Problemet med s. k. grå arbetskraft är ett problem inom vidare sektorer av
näringslivet än där offentliga myndigheter uppträder som köpare och bör
enligt utskottets mening angripas i mera generella former. Utskottet vill
framför allt peka på de möjligheter som skapats genom lagen om medbestämmande
i arbetslivet.

1 lagen finns regler (38-40 §§) som syftar till att förhindra att s. k. grå
arbetskraft får arbeta i företagen eller att eljest arbete utförs på villkor, som
innebär att lag eller avtal kringgås. Stadgandena innebär att en arbetsgivare är
förhandlingsskyldig, primärt eller i vissa fall på initiativ av arbetstagarorganisation,
om han överväger att låta utföra visst arbete på arbetsplatsen med
arbetskraft som inte har anställning där.

Om arbetstagarorganisation efter förhandlingen bedömer att den aktuella
entreprenaden eller uppdraget kan antas medföra åsidosättande av lag eller
kollektivavtal eller eljest skulle strida mot vad som är allmänt godtaget inom
parternas avtalsområde kan organisationen förbjuda att entreprenaden
kommer till stånd.

De nämnda reglerna är tillämpliga även på det offentliga området och torde
verksamt kunna bidra till att lösa de problem motionärerna avser.

Osund konkurrens på entreprenadmarknaden kan också uppkomma
genom att företag inte fullgör sina skyldigheter i fråga om inbetalning av skatt
och olika former av avgifter. Inom finansdepartementet har upprättats
promemorian Ansvar för skatt vid entreprenad m. m. (Ds Fi 1976:4).
Promemorian innefattar förslag till en lag om särskilt uppdragsgi varansvar för
skatt m. m. Lagen avses äga tillämpning när rörelseidkare har lämnat uppdrag
åt juridisk person eller fysisk person som inte är anställd hos rörelseidkaren
att för dennes räkning utföra arbete här i landet på arbetsplats i hans
rörelse.

De föreslagna reglerna innebär i första hand skyldighet för rörelseidkare
som lämnar uppdrag av detta slag att utan anmaning lämna kontrolluppgift
om bl. a. uppdragstagarens namn och ersättningens storlek. Fullgörs inte
uppgiftsskyldigheten blir uppdragsgivaren enligt förslaget solidariskt
ansvarig för skatt och arbetsgivaravgift som uppdragstagaren inte har betalat i
vederbörlig ordning.

Förslagen avser rörelseidkare. Offentliga myndigheter omfattas sålunda
inte. Syftet är dock bl. a. att mera allmänt motverka osund konkurrens och
bidra till en väl fungerande entreprenadmarknad.

Utskottet ansåg sammanfattningsvis att de problem motionärerna tagit
upp borde angripas med generella metoder och inte genom att ålägga enskilda
upphandlande myndigheter en kontroll av det slag motionärerna förordat.

Utskottet vidhåller i nu förevarande sammanhang denna sin uppfattning.
Motionsyrkandet avstyrks följaktligen.

FiU 1977/78:4

På en punkt vill utskottet komplettera framställningen i nyssnämnda
betänkande. Det har nämligen ifrågasatts huruvida offentlig myndighet -trots vad som stadgas i medbestämmandelagen - har rätt att lämna ut
information om upphandlingsärende med hänsyn till vad som föreskrivs i
sekretesslagen (SFS 1937:249). I princip föreligger enligt 34 i} 2 st obligatorisk
sekretess intill dess att avtal slutits. Tvekan kan emellertid råda huruvida
löntagarorganisations förhandlingsrätt kan anses ingå i myndighetens
anbudsprövning. I förslaget till ny sekretesslag, Handlingssekretess och
tystnadsplikt (Ds Ju 1977:11), ges myndighet uttrycklig rätt att lämna ut
uppgift till arbetstagarorganisation enligt vad som föreskrivs om rätt till
information i arbetslivet. Om lagförslaget antas kommer sålunda full klarhet
att föreligga och sekretesslagstiftningen inte lägga hinder i vägen för
tillämpning av medbestämmandelagens 38-40 i upphandlingssammanhang.

I motionen 440 yrkas att riksdagen anhåller att regeringen upphäver
kungörelsen om skyldighet för statlig myndighet att anlita Crownair AB vid
flygtransporter. I yttrande över motionen yrkar Swedair att utskottet
avstyrker motionen.

Sedan motionen väcktes i januari 1977 har regeringen tillsatt en utredning
om särställning för vissa myndigheter och företag vid leverans till staten
m. m. Enligt direktiven till utredaren (Dir. 1977:86) skall förekommande
monopol och liknande arrangemang vid leveranser till staten göras till
föremål för en samlad översyn. Syftet skall vara att kartlägga i vilken
utsträckning skälen för en monopol- eller särställning är så starka att ett
bibehållande är motiverat. Som exempel på arrangemang som särskilt bör
uppmärksammas vid undersökningen nämns Swedair AB:s monopol enligt
kungörelsen (1973:598) om skyldighet för statliga myndigheter att anlita
Crownair Swedish Ltd AB.

Enligt utskottets mening bör utredningens resultat avvaktas innan ställning
tas i frågan. Motionsyrkandet avstyrks sålunda.

I motionen 441 begärs instruktioner av innebörd att statliga förvaltningar
skall använda returpapper och oblekt slipmassepapper i sin verksamhet.

Den aktuella frågeställningen har varit föremål för riksdagens uppmärksamhet
vid flera föregående tillfällen. I samband med behandlingen av
propositionen 1975:32 om återvinning och omhändertagande av avfall hade
jordbruksutskottet (JoU 1975:10) sålunda att ta ställning till ett motionsyrkande
med begäran om bestämmelser om att statlig upphandling av
pappersprodukter inriktas på att produkterna skall innehålla en stor andel
återvunnet papper och att produkterna utformas så att senare återvinning
underlättas. Utskottet ifrågasatte därvid lämpligheten och behovet av
bestämmelser om obligatorisk inblandning av returpapper vid produktionen
av pappersprodukter som upphandlas av staten. Det borde ankomma på
regeringen och vederbörande förvaltningsmyndigheter att närmare bestäm -

FiU 1977/78:4

ma i hithörande frågor, och utskottet utgick från att man därvid hade
uppmärksamheten riktad på behovet av så ändamålsenlig pappershantering
som möjligt. Jordbruksutskottet ansåg ett riksdagens initiativ obehövligt,
vilket också blev riksdagens beslut.

I det yttrande över nu aktuellt motionsyrkande som avlämnats av
postverket redovisas likaså vissa omständigheter som talar mot att staten i sin
upphandling skulle tvinga fram användning av återvinningsmassa vid
landets fmpappersbruk. Möjligen kan frågan senare bli aktuell, menar
postverket. Utskottet delar här postverkets uppfattning att särskilda föreskrifter
i vart fall inte för närvarande bör aktualiseras.

Den andra tankegången i motionen är att staten bör använda oblekt
slipmassepapper i sin verksamhet, med hänsyn till den bättre användningen
av vedråvaran och den miljövänligare produktionsmetoden detta innebär.
Postverket bekräftar i sitt yttrande att vedråvaran utnyttjas avsevärt bättre
vid framställning av den mekaniska massa som används vid framställning av
trähaltigt s. k. TH-papper. Postverket redovisar vidare att kvaliteten för THpapper
förbättrats på senare år och verket erbjuder numera statsmyndigheterna
papper till duplikatorer även i TH-kvalitet. Detta papper är ungefär
15 96 billigare än motsvarande träfria papper (s. k. TF-papper).

I sammanhanget bör nämnas att konstitutionsutskottet i sitt betänkande
1977/78:4 avstyrkt att riksdagen övergår till trähaltigt papper för riksdagstrycket.
Avstyrkandet grundas bl. a. på ett yttrande från riksarkivet, som
hänvisar till det trähaltiga papperets dåliga arkivbeständighet.

Finansutskottet har förståelse för tankegångarna i motionen 441, även med
beaktande av att det trähaltiga papperet är mindre lämpligt i arkivsammanhang.
Att döma av de uppgifter som redovisas i postverkets yttrande torde det
trähaltiga papperet ha goda möjligheter att hävda sig framöver, såväl
kvalitets- som prismässigt. För det trähaltiga papperet talar också pappersbrukens
egenintresse av att bättre ta till vara vedråvaran. Med en tilltagande
råvarubrist kan prisskillnaden förutses öka mellan trähaltigt och träfritt
papper, varvid myndigheterna kan förutsättas inte onödigtvis använda den
senare papperstypen. Utskottet anser det dock inte nu vara erforderligt med
något riksdagens initiativ i frågan. Det bör ankomma på regeringen att följa
frågan och ta erforderliga initiativ. Motionsyrkandet avstyrks.

I motionen 594 begärs initiativ i syfte att möjliggöra en ökad upphandling
inom svenskt näringsliv från de affarsdrivande verken. Motionären anser att de
statliga verken i så stor utsträckning som möjligt bör lägga sina beställningar
på materiel hos den svenska industrin.

Som utskottet närmare redogjort för i betänkandet 1976/77:1 är de statliga
myndigheterna bundna av upphandlingskungörelsens bestämmelser. Där
fastslås affärsmässigheten som vägledande princip och myndigheterna får
inte på egen hand inskränka sin upphandling till enbart svenska företag.
Dessa bestämmelser är en direkt följd av de internationella åtaganden Sverige

FiU 1977/78:4

gjort på upphandlingsområdet. När beredskaps- eller sysselsättningsskäl talar
för en upphandling inom landet bör det som hittills ankomma på regeringen
att i varje enskilt fall göra den nödvändiga avvägningen mot andra länders
intressen. Det bör enligt utskottets mening inte komma i fråga att riksdagen
härvidlag drar upp någon handlingslinje för regeringen. Yrkandet
avstyrks.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1976/77:439,

2. att riksdagen avslår motionen 1976/77:440,

3. att riksdagen avslår motionen 1976/77:441,

4. att riksdagen avslår motionen 1976/77:594.

Stockholm den 25 oktober 1977

På finansutskottets vägnar
BJÖRN MOLIN

Närvarande: Björn Molin (fp), Kjell-Olof Feldt (s), Axel Kristiansson (c), Knut
Wachtmeister (m), Torsten Gustafsson (c), Arne Pettersson (s). Anton
Fågelsbo (c), Per-Axel Nilsson (s), Rolf Rämgård (c), Anita Gradin (s), tredje
vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp), Torsten Karlsson (s), Rune Rydén
(m), Rune Johansson i Åmål (s) och Karin Flodström (s).

FiU 1977/78:4

Bilaga 1

Yttrande över motionen 1976/77:440

Swedair AB (1977-08-15)

Motion 1976/77:440 om statlig myndighets skyldighet att anlita flygbolaget
Swedair. Remissyttrande.

Med anledning av att riksdagens finansutskott berett Swedair AB tillfälle
till yttrande över rubricerade motion, får vi härmed anföra nedanstående
synpunkter i frågan.

Inom flygvapnet fanns tidigare ett antal smärre propellerdrivna flygplan för
transport av personal och lättare materiel. Dessa flygplan var primärt avsedda
utgöra kärnan i och fylla förstahandsbehovet av försvarsmaktens samlade
behov av lätta transportflygplan under beredskap eller krig. Flygplanen
användes också för den fredsmässiga verksamheten varvid kapaciteten dock
icke utnyttjas till fullo.

Då större delen av dessa flygplan närmade sig tidpunkten för utrangering
uppkom frågan om en eventuell ersättningsanskaffning. Det framstod då
som naturligt att överväga om den kapacitet som var nödvändig för att snabbt
kunna täcka försvarsmaktens förstahandsbehov av lätta flygtransporter
under beredskap och krig i fred skulle kunna nyttiggöras på ett rationellare
sätt än genom att direkt ingå i flygvapnets organisation. För att en
organisation utanför flygvapnet skulle kunna uppfylla försvarsmaktens krav
måste denna dock ha erforderlig stadga och en så långt möjligt standardiserad
utrustning. Personalen bör dessutom ha vana att utföra militära transportuppdrag.

I Kungl. Maj:ts proposition 1973:124 konstaterades bl.a. att ett tiotal
flygplan av typ Pembroke ingående i flygvapnets transportflygorganisation av
åldersskäl skulle komma att avvecklas under de närmaste följande åren.
Vidare konstaterades att ersättningsanskaffning för dessa flygplan ej planerades
inom försvaret eftersom det fredstida flygtransportbehovet ej motiverade
ett bibehållande av den dåvarande kapaciteten.

För att försvarets transportflygkapacitet i händelse av beredskapstillstånd
eller krig skulle kunna bibehållas på en oförändrad nivå, erfordrades att en
samlad flygtransportresurs motsvarande de avvecklade Pembroke-planen
skapades på annat sätt. 1 den nämnda propositionen 1973:124 konstateras att
en smidig lösning på frågan skulle erhållas om Svenska Utvecklings AB
aktiepost (50 96) i dåvarande Crownair AB övertogs av Kungl. Maj:t genom
försvarsdepartementet. Vidare sägs i propositionen att man, genom att till
Crownair i huvudsak föra samman de fredstida statliga flygningarna av det
slag som lämpligen skulle kunna utföras av bolaget, skulle skapa eri
organisation, som hade kapacitet att tillgodose även de behov, som kan
förutses för försvaret i en beredskaps- eller krigssituation. Det ansågs

FiU 1977/78:4

naturligt att statliga myndigheter såväl inom som utanför krigsmakten skulle
utnyttja bolagets tjänster i fredstid. Sedan riksdagen antagit propositionen
utfärdades i juni 1973 Kungl. Maj:ts kungörelse om skyldighet för statliga
myndigheter att anlita Crownair(SFS 1973:598). Härigenom tillkom del av de
garantier, som var nödvändiga för att den åsyftade ersättningen för flygvapnets
avvecklande flygtransportresurser skulle kunna skapas inom Crownair.

Om den aktuella flygtransportresursen hade bibehållits inom flygvapnets
ram hade säkerligen en strävan varit att utnyttja ifrågavarande resurs även för
annan statlig verksamhet. Enligt Swedairs mening är emellertid bolaget
såsom affärsföretag bättre skickat att på ett rationellt sätt nyttiggöra denna
flygplanflotta. Detta förutsätter emellertid att företaget kompenseras försina
åtaganden. Nu sker detta genom den garanti för beläggning som kungörelsen
SFS 1973:598 innebär.

Kungörelsen innehåller en bestämmelse om att företaget inte behöver
utnyttjas för statliga flygtransporter om det är uppenbart att företaget ej
lämpligen bör anlitas. Swedair har också i flera fall av olika skäl avböjt
uppdrag från statliga myndigheter. Enligt Swedairs mening fungerar samarbetet
med de statliga myndigheterna smidigt. De skiftande behoven inom
statsförvaltningen har kunnat tillgodoses på ett praktiskt och rationellt
sätt.

Crownair har utvecklats från ett bolag som 1971/72 hade en omsättning på
ca 1.8 mkr och ett fåtal anställda till ett bolag som 1976/77 har en omsättning
på ca 100 mkr och ca 400 anställda. Stora ansträngningar har vidare gjorts för
att efterhand standardisera flygplanbeståndet. Av omsättningen faller ca 7
mkr på statliga myndigheters beställningar av trafikflygtjänster. En del av de
investeringar, som bolaget gjort är hänförliga till personal och materiel
ingående i den transportflygresurs, varom proposition 1973:124 och SFS
1973:598 handlar. Om en del av den flygtidsproduktion, för vilken organisationen
byggts upp nu skulle komma att bortfalla, skulle det kunna medföra
ekonomiska konsekvenser i form av avvecklingskostnader för personal och
materiel. Storleken av de avvecklingskostnader, som skulle uppkomma blir
beroende av sättet för en eventuell avveckling av förmånsställningen i fråga
om statliga flygningar och då främst av tidsfaktorn.

Mot bakgrund av ovan beskrivna förhållanden måste bolaget för sin del
yrka att utskottet avstyrker i motionen anfört förslag.

Representanterna för LIN och ABA i Swedairs styrelse, herrar Hörjel och
Norlin, vill för sin del därutöver framhålla att - \^id ett eventuellt bifall till det i
motionen framlagda förslaget - bolaget av statsmakterna skall gottgöras för
de ekonomiska konsekvenser i form av avvecklingskostnader som ett
borttagande av förmånskungörelsen kan medföra.

Högaktningsfullt
SWEDAIR AB

Olle Hedberg

FiU 1977/78:4

Bilaga 2

Yttrande över motionen 1976/77:441
Postverket

Administrativa avdelningen (1977-05-27)

Remiss av motion 1976/77:441 om användning inom den statliga förvaltningen
av returpapper m. m.

(1 bilaga)1

Med anledning av rubricerade remiss får postverket meddela följande.
Postens centralupphandling, som organisatoriskt ingår i resultatenheten
Postens inköpscentral, anlitas av en stor del av statsförvaltningen vid inköp
av framför allt kontorsmaskiner och övrig kontorsmateriel. Anskaffandet av
kontorsmateriel, bl. a. papper för olika ändamål, sker på av Kungl. Maj:t
meddelat uppdrag.

Papper för skrivändamål m. m. kan delas upp i fyra grupper enligt följande
sammanställning.

1. Papper för skrift för hand med blyerts- och färgpennor, kulpennor, bläck:
vitt papper av kemisk massa eller sådan massa med inblandning av
mekanisk massa (konceptpapper), ytvikter 60-80 g/m2.

2. Papper för maskinskrift: vitt eller kulört papper av kemisk massa eller
sådan massa med inblandning av mekanisk massa eller vitt papper av
lump med inblandning av kemisk massa (papper Svenskt arkiv), ytvikter
45-112 g/m2.

3. Papper till duplikatorer (alko-, lito- och stencilduplikatorer): vitt eller
kulört papper av kemisk massa eller sådan med inblandning av mekanisk
massa, ytvikter 70-100 g/m2.

4. Papper till kopiatorer som arbetar enligt indirekt elstatmetod: i regel vitt
papper av kemisk massa eller av sådan massa med inblandning av
mekanisk massa, ytvikt 80 g/m2.

Papperen kan alltefter användningsområde erhållas med linjering, hålslagning
m. m.

Formaten är i regel A 3 och A 4 men för anteckningsblock finns också
formaten A 5 och A 6.

Upphandlingen av de nämnda papperskvaliteterna uppgår till 5 000-6 000
ton per år med tyngdpunkten på gruppen 3. Inom denna grupp är upphandlingen
för litoduplikatorer (offsetpapper) den dominerande.

1 Ej här återgiven.

FiU 1977/78:4

När Postverket 1930 fick uppdraget att svara för anskaffningen av bl. a.
skrivpapper för statsförvaltningen fanns redan 1905 och 1924 meddelade
föreskrifter om de papperskvaliteter som skulle användas. Det var först och
främst normalpapper för handlingar som skulle förvaras för längre tid eller
ständigt eller som var utsatta för stor nötning. Normalpapperen är numera
ersatta av papper Svenskt arkiv.

Därutöver skulle emellertid finnas papper tillverkat av kemisk massa med
tillsats av lump. Papperet var avsett för räkenskapshandlingar, bokföringsböcker
o. d. Vidare skulle det finnas träfritt papper för hand- och maskinskrift,
tillverkat av kemisk massa, s. k. TF-papper. För handskrift skulle
dessutom finnas s. k. konceptpapper, tillverkat av kemisk massa med
inblandning av mekanisk massa, dvs. trähaltigt papper(TH-papper). Slutligen
fanns det en särskild kvalitet av träfritt papper för stencilduplikatorer,
tillverkad av kemisk massa (TF-papper).

Av olika skäl minskade efterfrågan på konceptpapper så att detta papper på
senare år uteslutande använts vid tillverkning av anteckningsblock i
småformaten A 5 och A 6. Den främsta orsaken till den minskade efterfrågan
var att kvaliteten hos papperet ansågs vara alltför låg - papperet hade dålig
hållbarhet vad gällde lagring men också i fråga om nötning, det hade dålig
raderfasthet och det hade inte rent vit färg. En annan anledning var att priset
på papperet så småningom kom att alltmer närma sig priset på motsvarande
papper av kemisk massa. Detta senare förhållande ledde till att pappersbruken
blev rätt ointresserade av att fortsätta tillverkningen.

Sedan ett par år tillbaka har de pappersbruk som det här är fråga om, de s. k.
finpappersbruken, emellertid på nytt börjat intressera sig för att tillverka
papperskvaliteter för skrivändamål i vilka ingår mekanisk massa upp emot
60 % av den totala massamängden. Skälen härtill är:

- De gångna årens framsteg på papperstillverkningens område gör det i dag
möjligt att framställa TFI-papper i kvaliteter med sådana egenskaper som
förr gällde endast TF-papper.

- Tillgången på vedråvara har blivit knappare; vid framställning av kemisk
massa är det endast ungefär 50 % av vedråvaran som utvinns i form av
massa - vid mekanisk massa är utbytet, som sägs i motionen, 80-90 % av
ved råvaran.

- De stigande massa vedspriserna gör det angeläget för pappersbruken att
söka få ut så stor mängd papper som möjligt ur tillgänglig mängd
vedråvara.

De nya TH-papperen tillverkas huvudsakligen för användning i duplikatorer,
främst då sådana som arbetar enligt litometoden. Postverket har i
enlighet med de föreskrifter som finns meddelade i den s. k. skrivmaterielkungörelsen
(SFS 1968:414) beaktat de nya signalerna och erbjuder numera
statsmyndigheterna papper till duplikatorer i såväl TF- som TH-kvalitet. TH -

FiU 1977/78:4

papperet ställer sig ungefär 15 % billigare än motsvarande TF-papper.

I motionen talas om oblekt slipmassepapper. Därmed torde avses papper av
kemisk massa med inblandning av mekanisk massa. Begreppet mekanisk
massa är enligt tillfrågad sakkunskap riktigare att använda i dag då man inte
längre är hänvisad till uteslutande ett slipförfarande vid framställningen av
massan.

Av det föregående har framgått att Postverket redan tillhandahåller
statsförvaltningen papper av det slag som avses i motionen, men självfallet
finns intet att erinra mot sådana anvisningar som snabbare leder till en
övergång till TH-papperen. I förhållande till den totala förbrukningen av
skrivpapper inom landet är måhända statsförvaltningens inte av sådan
storleksordning att valet av TH-papper framför TF-papper kan väntas få
någon betydande ekonomisk effekt. Men föreskrifter för statsförvaltningen
kan leda till en ändrad konsumtionsinriktning även hos andra förbrukargrupper,
främst kanske kommuner och landsting. Enligt inhämtad uppgift har
Stockholms kommun vid nyligen avslutad upphandling av ca 750 ton
skrivpapper bestämt att ca 150 ton eller 20 % av totalkvantiteten skall
levereras i TH-kvalitet.

Mot motionens förslag att använda ”oblekt slipmassepapper” (i gängse
språkbruk alltså TH-papper) har tillfrågad expert påpekat att papper för
duplikatorer måste ha viss ljushet som inte kan uppnås på annat sätt än
genom att papperet bleks i samband med tillverkningen. Blekningen kan
emellertid numera uppnås med sådana metoder - ofta i slutna förlopp - att
utsläppen av vid blekningen använda kemikalier kan kontrolleras så att de
inte föranleder några skador på miljön.

Däremot må det framhållas att vid tillverkningen av papper för skrivändamål
över huvud taget inte bör användas s. k. optiska vitmedel. De är enligt
experter på området helt onödiga och tillför inte här aktuella papperskvaliteter
några egenskaper av betydelse för deras användning. En inom den
grafiska industrin arbetande arbetsgrupp har f. ö. nyligen enats om att
rekommendera att optiska vitmedel undviks vid papperstillverkningen.

I motionen föreslås också att statliga förvaltningar skall åläggas att använda
returpapper i sin verksamhet. Med returpapper avser man i branschen sådant
papper som insamlats för att efter den första användningen återföras till
pappersbruken. Där sker sedan sortering, tvättning etc. och omvandling till
s. k. återvinningsmassa. Återvinningsmassan kan därefter användas vid
tillverkningen av nytt papper. Vi har utgått från att motionärerna med
returpapper avsett papper som framställts med återvinningsmassa som
ingående råvara.

Det kan konstateras att de svenska finpappersbruk som tillverkar papper
för skrivändamål av de slag som det här är fråga om inte vid sin tillverkning
använder sig av annan återvinningsmassa än den de kan få ut av det
"spillpapper" som uppstått i den egna tillverkningen.

Skälet till att finpappersbruken inte använder sig av återvinningsmassa

FiU 1977/78:4

från utifrån köpt returpapper sägs vara dels att de saknar utrustning för den
speciella behandling som returpapperet måste undergå - framför allt
kvalitetssortering, avlägsnande av tryckfärger m, m. - innan det kan
användas för framställning av återvinningsmassa, dels att de mängder
återvinningsmassa som hittills kunnat framställas av insamlat returpapper
funnit användning vid tillverkningen av tidningspapper, vissa typer av
kartong och wellpapp.

I framtiden kan dock en mer accentuerad brist på vedråvara och andra i dag
inte kända förhållanden leda till att landets finpappersbruk finner sig kunna
och böra använda återvinningsmassa i sin tillverkning. En förutsättning
härför är också ökad tillgång på returpapper. Om och när dessa ändrade
förhållanden inträder torde det kunna bli aktuellt med föreskrifter om hur
statsförvaltningen skall förhålla sig till av återvinningsmassa tillverkat papper
i sin verksamhet.

I Svensk papperstidning nr 6/1977 har intagits en artikel, rubricerad
Returpappersmarknaden under 1976. Artikeln bifogas denna skrivelse1.

Detta ärende har avgjorts av administrative direktören Karl Axel Löfgren.
Föredragande har varit byrådirektör Nils Johnson. Dessutom har byrådirektören
Karl-Axel Eriksson närvarit vid ärendets avgörande.

Karl AxeI Löfgren

Nits Johnson

1 Ej här återgiven.

AB 55832 Stockholm 1977