FiU 1977/78:37

Finansutskottets betänkande
1977/78:37

med anledning av propositionen 1977/78:165 om värdesäkert
lönsparande jämte motioner

1 detta betänkande behandlar utskottet
propositionen 1977/78:165 om värdesäkert lönsparande samt
dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna
1977/78:406 av Svea Wiklund (c) och Ella Johnsson (c) om åtgärder för att
stimulera det enskilda sparandet,

1977/78:936 av David Wirmark (fp)och Holger Bergqvist (fp)om utredning
av hushållens sparande,

1977/78:1435 av Rune Rydén m. fl. (m) om sparstimulerande åtgärder,
1977/78:1436 av Torsten Sandberg (c) och Karl Erik Olsson (c) om
indexreglerat sparande m. m. och

1977/78:1437 av Börje Stensson (fp) om sparstimulerande åtgärder,

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna
1977/78:1895 av Lars Werner m. fl. (vpk),

1977/78:1928 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk),

1977/78:1929 av Olof Palme m. fl. (s) och

1977/78:1930 av David Wirmark (fp) och Holger Bergqvist (fp),

dels yttranden från skatteutskottet (SkU 1977/78:5 y)och näringsutskottet
(NU 1977/78:6 y) över propositionen och motionerna 1977/78:1895, 1928,
1929 och 1930.

Yttrandena återfinns som bilagor till detta betänkande.

Propositionen

I propositionen 1977/78:165 har regeringen (ekonomidepartementet) efter
föredragning av statsrådet Gösta Bohman föreslagit riksdagen att
dels antaga i propositionen framlagda förslag till

1. lag om skattelättnader för vissa sparformer,

2. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

3. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

4. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

5. lag om ändring i lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa
fall,

6. lag om aktiesparfonder,

7. lag om ändring i aktiefondslagen (1974:931),

dels till Information om nytt lönsparsystem på tilläggsbudget lil till
statsbudgeten för budgetåret 1977/78 anvisa ett reservationsanslag av
2 000 000 kr.

De i propositionen framlagda lagförslagen har följande lydelse:

1 Riksdagen 1977/78. 5 sami Nr 37

FiU 1977/78:37

1 Förslag till
Lag om skattelättnader för vissa sparformer

Härigenom föreskrivs följande.

1 §

Skattelättnader enligt denna lag medges fysisk person över 16 år, som har
varit bosatt eller stadigvarande har vistats här i riket under någon del av
inkomståret och som under året har haft sådan inkomst som enligt 9 § 3
mom. andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt är att anse som
A-inkomst eller har haft inkomst enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt.

Frågan om den skattskyldiges ålder bedöms enligt 65 § kommunalskattelagen
(1928:370).

Med inkomstår förstås det kalenderår som närmast har föregått taxeringsåret.

2 §

Sparskattereduktion åtnjuts med 20 % av belopp som under inkomståret
har insatts på särskilt lönsparkonto och som vid årets utgång innestår på
kontot. Detsamma gäller i fråga om belopp som under inkomståret har insatts
på aktiesparkonto och som vid årets utgång motsvaras av andelar i
aktiesparfond enligt lagen (1978:000) om aktiesparfonder eller innestår på
kontot för inköp av sådana andelar. Sparskattereduktion åtnjuts under
förutsättning att insättningar på lönsparkonto eller aktiesparkonto har gjorts
under minst sex av inkomstårets månader. Varje insättning skall uppgå till
lägst 75 kronor och högst 400 kronor. Sparskattereduktion får inte beräknas på
högre sammanlagt belopp än 4 800 kronor om ej annat följer av andra stycket.
Sparskattereduktion får inte heller beräknas på högre belopp än som
motsvaras av sådan inkomst som anges i 1 §. Öretal som uppkommer vid
beräkning av sparskattereduktion bortfaller.

Har sparande enligt första stycket påbörjats under senare delen av året men
har inte insättningar skett under sex månader,åtnjuts sparskattereduktion för
sådana sparmedel först vid beräkning av skatt för det närmast följande
inkomståret. Sparskattereduktion enligt detta stycke medges endast om
sparandet under det sistnämnda inkomståret uppfyller de förutsättningar
som anges i första stycket. Sparskattereduktion får med tillämpning av detta
stycke beräknas på ett sammanlagt belopp av högst 6 800 kronor.

I fråga om sparskattereduktion tillämpas 2 § 4 mom. femte och sjätte
styckena uppbördslagen (1953:272). Sparskattereduktion skall tillgodoräknas
den skattskyldige före skattereduktion och särskild skattereduktion.

FiU 1977/78:37

3 §

Har sparskattereduktion åtnjutits enligt 2 §, utgör räntan på sparmedlen
under inkomståret och närmast följande fem år inte skattepliktig inkomst vid
taxering enligt kommunalskattelagen (1928:370) eller lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt. Vad nu har sagts gäller inte ränta som belöper på sådan
del av inkomstår som anges i 2 § andra stycket forsta meningen. Ränta och
utdelning som tillfaller aktiesparfond utgör inte heller skattepliktig
inkomst.

4 §

Vid beräkning av anskaffningskostnad enligt bestämmelserna i punkt 2 b
av anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen (1928:370) skall i anskaffningskostnader
för sådan andel, som har inköpts för avkastning från tidigare
innehavd andel i aktiesparfond, inräknas avkastningens belopp.

1 fråga om andel som har innehafts i fem år räknat från utgången av det år
för vilket sparskattereduktion har medgivits, får efter den skattskyldiges val
anskaffningskostnaden beräknas antingen till andelens marknadsvärde vid
utgången av det femte året eller till värdet vid utgången av det år för vilket
sparskattereduktion har medgivits ökat med avkastningen under de därpå
följande fem åren. I det första fallet anses andelen anskaffad vid utgången av
det femte året och i det andra fallet vid utgången av det år för vilket
sparskattereduktion har medgivits.

5 §

Sker uttag av sparmedel eller inlöses andel i aktiesparfond före utgången av
det femte året efter det för vilket sparskattereduktion har medgivits skall
vederbörande kreditinrättning eller fondbolag göra avdrag med 25 96. Om
den skattskyldige visar att han inte tidigare har medgivits sparskattereduktion
med 20 96, skall avdraget jämkas med hänsyn härtill.

Övergår rätten till lönsparkonto eller aktiesparkonto inom den i första
stycket angivna tiden på annat sätt än genom arv, testamente eller bodelning
med anledning av makes död eller pantsätts rätten till sådant konto skall
innestående medel utbetalas. Därvid tillämpas bestämmelserna i första
stycket.

Det belopp som har avdragits enligt första stycket skall betalas till staten.
Regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer, utfärdar närmare
föreskrifter om detta.

FiU 1977/78:37

6 §

Skattskyldig, som vill åtnjuta sparskattereduktion enligt 2 §, skall till
deklarationen foga av kreditinrättning eller fondbolag utfärdat intyg rörande
insättningar, behållning och ränta eller antal andelar i aktiefond.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979 och tillämpas på insättningar
som har skett efter ikraftträdandet. Bestämmelserna i 2 § andra stycket och
3 § första stycket andra meningen tillämpas på insättningarsom skett fr. o. m.
den 1 oktober 1978.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrivs att i 12 § lagen (1958:295) om sjömansskatt1 skall
införas ett nytt moment, 4 morn., av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 §

4 mom. Sjömansskatt enligt 7 § får
genom beslut om jämkning nedsättas i
den mån förutsättningarna för skattereduktion
enligt lagen (1978:000) om
skattelättnader för vissa sparformer är
uppfyllda. Bosättning eller stadigvarande
vistelse här i riket krävs inte för
jämkning enligt detta moment.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.

1 Lagen omtryckt 1970:933. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:777.

FiU 1977/78:37

3 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs att 68 § taxeringslagen (1956:623)' skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

68 §2

Följande taxeringslängder skola föras, nämligen inkomstlängd och förmögenhetslängd,
vari av taxeringsnämnd beslutade taxeringar skola införas med
angivande av taxeringens belopp och den skattskyldiges namn.

I inkomstlängden antecknas särskilt

dels i avseende å statlig inkomstskatt inkomst av olika förvärvskällor med
angivande tillika i fråga om skattskyldiga som avses i 9 § 3 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt huruvida inkomsten utgör A-inkomst
eller B-inkomst, medgivet avdrag för underskott å förvärvskälla, sammanräknad
nettoinkomst (summan av inkomsterna av olika förvärvskällor,
minskad med avdrag för underskott), medgivna allmänna avdrag som icke
avse underskott å förvärvskälla, taxerad och beskattningsbar inkomst,

dels beskattningsbar inkomst en- dels beskattningsbar inkomst enligt
2 § lagen(1958:295)om sjömans- ligt 2 § lagen (1958:295) om sjömans skatt

och enligt 1 § 2 mom. nämnda skatt och enligt 1 § 2 mom. nämnda
lag skattepliktig dagpenning samt lag skattepliktig dagpenning samt
det antal perioder om trettio dagar det antal perioder om trettio dagar

för vilka den skattskyldige uppburit för vilka den skattskyldige uppburit

sådan inkomst under beskattnings- sådan inkomst under beskattningsåret,
året, samt sjömansskattenämndens

beslut om jämkning enligt 12 ,(i 4 mom.
lagen (1958:295) om sjömansskatt,

dels i avseende å kommunal inkomstskatt taxerad och beskattningsbar
inkomst,

dels beslut i övrigt, som avser förutsättning för avdrag enligt 48 § 2 och 3
mom. kommunalskattelagen (1928:370) eller för skattereduktion enligt 2 § 4
och 5 mom. uppbördslagen (1953:272),

dels beslut, som avser förutsättning
för sparskattereduktion enligt 21
lagen (1978:000) om skattelättnader
för vissa sparformer,

dels ock uppgift om de värden å skogsmark och växande skog, varå
skogsvårdsavgift skall beräknas.

1 Lagen omtryckt 1971:399. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773.

2 Senaste lydelse 1974:773.

FiU 1977/78:37

Uppgår den enligt lagen om statlig inkomstskatt beräknade taxerade
inkomsten till minst 4 500 kronor för ensamstående och till sammanlagt
minst 4 500 kronor för makar, som varit gifta vid ingången av beskattningsåret
och under detta år levt tillsammans, skall den beräknade taxerade
inkomsten införas, även om beskattningsbar inkomst icke uppkommer.

I förmögenhetslängden antecknas den till statlig förmögenhetsskatt skattepliktiga
och beskattningsbara förmögenheten.

Närmare föreskrifter om taxeringslängds upprättande meddelas av regeringen.

Taxeringslängd underskrives av lokal skattemyndighet eller annan längdförare.
Taxeringslängd skall därefter anses innefatta taxeringsnämndens
beslut.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.

FiU 1977/78:37

4 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 2 § 2 mom. uppbördslagen (1953:272)' skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

2 mom.2 1 denna lag förstås med 2 mom. I denna lag förstås med

slutlig skatt: skatt som påförts vid slutlig skatt: skatt som påförts vid

den årliga debiteringen på grund av den årliga debiteringen på grund av

taxeringsnämnds beslut eller på taxeringsnämnds beslut eller på

grund av annat beslut, som enligt grund av annat beslut, som enligt

gällande föreskrifter skall beaktas gällande föreskrifter skall beaktas

vid sådan debitering, och återstår vid sådan debitering, och återstår

efter iakttagande av bestämmelserna efter iakttagande av bestämmelserna

om nedsättning av skatt enligt 4 och om nedsättning av skatt enligt 4 och

5 morn.; 5 mom. samt 2 $ lagen (1978:000) om

skattelättnader för vissa sparformer;

preliminär skatt: i 3 § omförmäld skatt, som erlägges i avräkning å slutlig
skatt;

kvarstående skatt: skatt, som återstår att erlägga, sedan preliminär skatt
avräknats från slutlig skatt;

tillkommande skatt: skatt som skall erläggas på grund av eftertaxering eller
enligt beslut om debitering sedan påföringen av slutlig skatt avslutats;
kvarskatteavgift: avgift enligt 27 § 3 morn.;
respitränta: ränta enligt 32 §;
anståndsränta: ränta enligt 49 § 4 morn.;
ö-skatteränta: ränta enligt 69 § 1 morn.;
restitutionsränta: ränta enligt 69 § 2 morn.;
skattereduktion: nedsättning av skatt enligt 4 morn.;
särskild skattereduktion: nedsättning av skatt enligt 5 morn.;
inkomstår: det kalenderår, som närmast föregått taxeringsåret;
uppbördsår: tiden från och med mars månad ett år till och med februari
månad nästföljande år;

gift skattskyldig: skattskyldig som taxeras med tillämpning av 52 § 1 mom.
kommunalskattelagen(1928:370)och 11 § 1 mom. lagen (1947:576)om statlig
inkomstskatt;

ogift skattskyldig: annan skattskyldig fysisk person än nyss

sagts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.

1 Lagen omtryckt 1972:75. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.

2 Senaste lydelse 1974:853.

FiU 1977/78:37

5 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa
fall

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1970:172) om begränsning av skatt i
vissa fall1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 §2

Spärrbelopp enligt 3 § jämföres med sammanlagda beloppet av statlig
inkomstskatt, förmögenhetsskatt, allmän kommunalskatt, landstingsmedel
och egenavgifter som beräknats för den skattskyldige på grund av taxeringen
(skattebeloppet). I skattebeloppet inräknas även sjömansskatt, om den
skattskyldige erlagt sådan skatt under kalenderåret.

Med egenavgifter förstås avgifter som avses i första stycket av anvisningarna
till 41 b § kommunalskattelagen (1928:370).

Är den skattskyldige berättigad till Är den skattskyldige berättigad till
nedsättning av statlig inkomstskatt nedsättning av statlig inkomstskatt

eller förmögenhetsskatt genom skattereduktion
som avses i 2 § 4 eller 5
mom. uppbördslagen (1953:272) el ler
genom avräkning av utländsk skatt
enligt särskilda föreskrifter, skall
skattebelopp enligt första stycket
beräknas som om skattereduktion
eller avräkning av skatt icke skett.

eller förmögenhetsskatt genom skattereduktion
som avses i 2 § 4 eller 5
mörn. uppbördslagen (1953:272) eller
sparskattereduktion enligt 2§ lagen
(1978:000) om skattelättnader för
vissa sparformer eller genom avräkning
av utländsk skatt enligt särskilda
föreskrifter, skall skattebelopp
enligt första stycket beräknas som
om skattereduktion eller avräkning
av skatt icke skett.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979 och tillämpas första gången i
fråga om skatt som påförs på grund av 1980 års taxering.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:772.

2 Senaste lydelse 1976:1095.

FiU 1977/78:37

6 Förslag till

Lag om aktiesparfonder

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Med aktiesparfond avses aktiefond för lönsparande som sker enligt lagen
(1978:000) om skattelättnader för vissa sparformer. I fråga om aktiesparfond
gäller aktiefondslagen (1974:931) med de avvikelser som följer av denna
lag.

2 § Aktiesparfond förvaltas av fondbolag som bildas särskilt för detta
ändamål.

Styrelsen för fondbolaget skall bestå av minst sju ledamöter.

Av styrelseledamöterna utser regeringen två ledamöter. Minst hälften av
återstående ledamöter utses av fondandelsägarna eller intressesammanslutning
för dem.

3 § Till aktiesparfond får förvärvas endast värdepapper enligt 19 § aktiefondslagen
(1974:931) vilka är

1. aktier i svenskt aktiebolag,

2. sådana konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt
till nyteckning som har utfärdats av svenskt aktiebolag.

Om det lämpligen kan ske, skall förvärvas sådana aktier, som utfärdas i
samband med nyemission, eller konvertibla skuldebrev.

4 § Fondbolag får besluta om utbetalning av medel som har avdragits för
utbetalning till staten enligt lagen (1978:000) om skattelättnader för vissa
sparformer.

5 § Övergår rätten till fondandel på annat sätt än genom arv, testamente eller
bodelning med anledning av makes död eller pantsätts fondandel, skall den
inlösas.

6 § De fondandelar, som fondandelsägaren har förvärvat för ett års sparmedel,
kan inom fem år efter det årets utgång inlösas endast samtidigt.

I fall som avses i 2 § andra stycket lagen (1978:000) om skattelättnader för
vissa sparformer skall även de fondandelar, som fondandelsägaren har
förvärvat för där angivna sparmedel, inlösas gemensamt med de i första
stycket angivna fondandelarna.

7 § Vid inlösen inom tid som anges i 6 § första stycket skall avdrag göras
enligt 5 § lagen (1978:000) om skattelättnader för vissa sparformer. Motsvarande
avdrag skall göras vid inlösen av fondandel som inom samma tid har
förvärvats på annat sätt än genom arv, testamente eller bodelning med
anledning av makes död eller som inom samma tid har pantsatts.

FiU 1977/78:37

Förvaringsbanken skall till staten inbetala det belopp som har avdragits
enligt första stycket.

8 § Fondbestämmelserna för aktiesparfond skall ange att

1. fonden är en aktiesparfond för vilken denna lag gäller,

2. fondbolaget skall föra register över innehav av fondandelar och inte skall
utfärda fondandelsbevis,

3. utdelning till fondandelsägarna inte skall ske,

4. inlösen av fondandel skall ske i de fall och på de villkor som anges i denna
lag.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1978 och gäller även dessförinnan i
fråga om åtgärder som behövs för att lagen i sin helhet skall kunna tillämpas
från och med den dagen.

7 Förslag till

Lag om ändring i aktiefondslagen (1974:931)

Härigenom föreskrivs att 1 § aktiefondslagen (1974:931) skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§

I denna lag förstås med

1. aktiefond, en huvudsakligen av aktier eller andra värdepapper bestående
fond, som uppkommit genom kapitaltillskott från allmänheten och som äges
av dem som tillskjutit kapital,

2. aktiefondsverksamhet, sådan förvaltning av aktiefond samt försäljning
och inlösen av andelar i fonden som bedrives av fondbolag,

3. fondbolag, aktiebolag som fått tillstånd att utöva aktiefondsverksamhet,

4. förvaringsbank, bank som förvarar tillgångarna i aktiefond samt
mottager inbetalningar och ombesörjer utbetalningar som avser fonden.

Lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt är icke tillämplig på delägarskap i
aktiefond.

/ fråga om aktiefond för lönsparande
finns särskilda bestämmelser i
lagen (1978:000) om aktiesparfonder.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1978.

FiU 1977/78:37

Motionerna

Utskottet behandlar i detta sammanhang följande under allmänna
motionstiden väckta motioner:

1977/78:406 av Svea Wiklund (c) och Ella Johnsson (c) vari hemställs att
riksdagen anmodar regeringen att med det snaraste stimulera det enskilda
sparandet,

1977/78:936 av David Wirmark (fp) och Holger Bergqvist (fp) vari
hemställs att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med
uppgift att kartlägga hushållens sparande och att belysa de grundläggande
orsakerna till hushållens sparbeteende,

1977/78:1435 av Rune Rydén m, fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att möjligheterna att stimulera sparandet genom allmänt
sparstöd genom premie, särskilt sparstöd, sparlön, bättre arbetsvillkor för
aktiefonder och särskilt bostadssparande utreds,

1977/78:1436 av Torsten Sandberg (c) och Karl Erik Olsson (c) vari
hemställs att riksdagen hos regeringen begär utredning om indexreglerat
sparande m. m.,

1977/78:1437 av Börje Stensson (fp) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att man prövar möjligheten till förbättrade sparstimulanser
inom ramen för nya lönsparandet.

Med anledning av propositionen har följande motioner väckts:

1977/78:1895 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen
beslutar avslå propositionen 1977/78:165,

1977/78:1928 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk) vari hemställs
att riksdagen beslutar att avslå regeringens proposition 1977/78:165 angående
värdesäkert lönsparande,

1977/78:1929 av Olof Palme m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen
beslutar

1. att avslå propositionen 1977/78:165 om värdesäkert lönsparande,

2. att i enlighet med vad som anförts i motionen uppdraga åt Fullmäktige i
Riksgäldskontoret att skyndsamt pröva och framlägga förslag om en
sparform som är lämpad för den stora mängden småsparare och som
underlättar den statliga upplåningen,

3. att i enlighet med vad som anförts i motionen omvandla det nuvarande
s. k. sparavdraget till ett avdrag från skatt,

1977/78:1930 av David Wirmark (fp) och Holger Bergqvist (fp) vari
hemställs att riksdagen hos regeringen begär att en expertgrupp skyndsamt
tillsätts med uppgift att noga följa och analysera effekterna av det skattepremierade
lönsparsystem som föreslås i propositionen.

FiU 1977/78:37

Utskottet

Sverige har under en följd av år haft betydande underskott i utbytet av
varor och tjänster med omvärlden. Underskottet i bytesbalansen är ett
uttryck för att vi i vårt land förbrukar mer än vad vi själva producerar. Delvis
har detta skett med avsikt under de gångna åren. Vi har genom inhemska
stimulansåtgärder sökt hålla uppe produktion och sysselsättning i vårt land
under en långvarig internationell konjunktursvacka. Vi har också ansett det
vara vår skyldighet att bära vår del av det samlade underskott som
industrivärlden har gentemot oljeländerna.

Sett i ett längre perspektiv är det emellertid nödvändigt att nuvarande stora
bytesbalansunderskott begränsas. Det betyder att det inhemska sparandet
måste öka kraftigt. Uppgiften blir desto mer maktpåliggande som flera
sektorer av vårt näringsliv har stora, eftersatta investeringsbehov. Det gäller
inte minst industrin, där stora investeringar måste till för att den industriella
sektorn även långsiktigt skall kunna visa upp en produktionsökning som
medger en snabbt ökande varuexport.

Utskottet har i flera tidigare sammanhang tagit upp de problem som härvid
gör sig gällande (se bl. a. FiU 1977/78:10 s. 60 ff. och 1977/78:15 s. 58 ff.).
Särskilt har utskottet därvid noterat att utvecklingen delvis gått i annan
riktning än den som skisserades i 1975 års långtidsutredning. I denna
målsattes en kraftig ökning av det offentliga sparandet i syfte att långsiktigt
öka kapitalbildningen. Sparandet i den offentliga sektorn (inkl. socialförsäkringssektorn)
har emellertid minskat mycket snabbt och för år 1978 beräknas
nu i finansplanen ett sparandeunderskott för hela den offentliga sektorn om
drygt 8 miljarder kr. jämfört med ett sparandeöverskott om drygt 9 miljarder
kr. två år tidigare. Visserligen ökar nu åter näringslivssektorns förmåga att
med egna medel finansiera investeringar, men det är uppenbart att också
hushållen i hög grad måste bidra när det gäller att nå ett högt finansiellt
sparande under kommande år.

Det är i detta perspektiv man bör se det nu framlagda förslaget om
värdesäkert lönsparande. Ett högt hushållssparande är nödvändigt för att
investeringsbehoven framöver skall kunna tillgodoses. För att detta skall
komma till stånd erfordras utan tvivel åtgärder som stimulerar sparandet
inom hushållssektorn. Lika viktigt är att detta sparande kommer till stånd i
former som gör det möjligt att långsiktigt slussa över kapitalmedlen till de
behövande sektorerna. Sparandet bör i möjligaste mån också ha den formen
att andelen riskvilligt kapital i näringslivet kan öka och bidra till en nödvändig
förstärkning av näringslivets soliditet.

Som framhålls i propositionen motiveras emellertid insatser för att gynna
hushållens sparande inte enbart av de nu berörda förhållandena. Ett allvarligt
fördelningspolitiskt problem under 1970-talet har varit att den högsta inlåningsräntan
inte ens motsvarat inflationstakten. Härigenom har de sparformer
som i första hand utnyttjas av småsparare och löntagare i vanliga inkomst -

FiU 1977/78:37

lägen gett en negativ real avkastning. En omfördelning har alltså skett från
sparare till låntagare. Självfallet har den beskrivna utvecklingen utgjort ett
problem även av andra skäl än fördelningspolitiska.

I motionerna 1895 och 1928 yrkas avslag på propositionen med hänvisning i
första hand till fördelningspolitiska motiv. Även i motionen 1929 anförs
fördelningspolitiska skäl mot förslaget. Enligt utskottets mening kommer
förslaget emellertid inte att fl de fördelningsmässiga konsekvenser motionärerna
förutskickar. Det övervägande antalet sparare i det föreslagna systemet
torde komma att utgöras av löntagare i vanliga inkomstlägen. För dessa
innebär de föreslagna sparformerna en förbättring. Sparformerna medför en
viss korrigering av den omfördelning till dessa sparares nackdel som skett
tidigare. För höginkomsttagare och innehavare av större förmögenheter torde
systemet vara av marginellt intresse. Med det anförda avstyrks motionerna
1895 och 1928.

Utskottet återkommer i det följande till en närmare diskussion av de
föreslagna skatteförmånerna. I detta sammanhang vill utskottet endast
påpeka att förmånernas storlek måste bedömas med utgångspunkt i dels
angelägenheten av att i ett visst läge stimulera hushållssparande!, dels
önskemålet att tillförsäkra spararna en positiv real avkastning på sparmedlen.
Från båda dessa utgångspunkter kan det vara motiverat att i framtiden
överväga förmånernas storlek. Exempelvis kan en avkastning efter skatt på
11 96, vilket det föreslagna systemet enligt propositionen nu innebär, komma
att anses som alltför hög i en period med lugnare prisutveckling. Utskottet
delar sålunda föredragandens uppfattning att en anpassning av förmånerna
bör ske då förutsättningarna förändras. Härigenom kan också huvudsyftet
med de olika förslag om s. k. indexsparande som förts fram i debatten
tillgodoses inom ramen för det i propositionen föreslagna systemet.

Flera motionskrav får anses vara tillgodosedda genom regeringens förslag.
I motionen 1436 begärs en utredning om indexreglerat sparande m. m. Mot
bakgrund av vad utskottet ovan anfört avstyrks motionen 1436.1 motionen
1435 begärs också en utredning om ytterligare sparstimulanser. Utskottet
anser att motionens syfte i huvudsak tillgodoses av det nu föreslagna
lönsparandet och att erfarenhet härav bör vinnas innan ytterligare utredningarom
olika former av sparstimulanser tillsätts. Motionen 1435 avstyrks.
Motionen 406 är tillgodosedd i och med att regeringen framlagt propositionen
165. Även den motionen avstyrks följaktligen.

En avgörande fråga vid bedömningen av regeringsförslaget är självfallet i
vilken utsträckning de föreslagna nya sparformerna faktiskt kommer att leda
till ett ökat finansiellt sparande i vårt land. Två aspekter är här särskilt
framträdande. Det gäller för det första i vilken grad systemet ger upphov till
ett ökat hushållssparande. I en del remissyttranden över lönsparutredningens
betänkande har uttryckts vissa tvivel härvidlag. Man har där menat att en stor
del av sparandet i det föreslagna systemet enbart kommer att utgöras av en

FiU 1977/78:37

omfördelning från andra former av hushållssparande och att andelen
nysparande blir begränsat.

Den andra väsentliga frågan gäller hur statens finansiella sparande, genom
skatteförmånerna för spararna, kommer att påverkas. Resultaten av de olika
kalkyler över de statsfmansiella kostnaderna som presenterats skiljer sig i hög
grad åt. Dessa resultat kan åskådliggöras genom att ange hur stor andel
nysparande av det totala sparandet i systemet som krävs för att man skall få
ett nettotillskott av sparande för samhället som helhet. Enligt propositionen
räcker det med 20 % nysparande medan riksrevisionsverket (RRV) i sitt
remissyttrande angett att det krävs en andel nysparande av mer än 37 % för
att systemet skall ge ett positivt nettoresultat.

Utskottet har vid en närmare analys funnit att dessa skillnader främst har
följande förklaringar. RRV upptar som sparande enbart de medel som
spararen sätter in ett visst år. I propositionens kalkyl ingår även de räntor på
tidigare års sparande som faller ut under året och som fogas till sparmedlen.
Dessa räntor svarar enligt kalkylen i ett fullt utbyggt system för ca 1/3 av
sparandet. Mot detta sparande står budgetmässiga kostnader bestående av
dels bortfallande skatteinkomster genom att räntorna är skattefria, dels den
20-procentiga skattereduktionen. Enligt propositionen uppkommer realt sett
inte något skattebortfall för den del av räntorna som hänför sig till
nysparande, eftersom någon statsinkomst inte hade uppkommit på grund av
denna ränteavkastning om inte nysparandet hade kommit till stånd. RRV gör
inte denna begränsning. Vidare antas i propositionen att spararna blir jämnt
fördelade på alla inkomsttagargrupper, medan RRV har förutsatt att deltagarna
i det föreslagna systemet kommer från de grupper av inkomsttagare
som redan sparar och som redovisar inkomst av kapital. Detta har betydelse,
eftersom statsfmansiella kostnader på grund av skattefriheten på räntor bara
uppkommer för personer som redovisar över- eller underskott av kapital.
Denna grupp utgör ca 60 % av alla sparare i RRV:s kalkyl men bara 35 % i
propositionens.

Utskottet finner för sin del ingen anledning att närmare gå in på vilken
beräkningsmetod som är den riktiga eller vilka antaganden som är de mest
rimliga. Syftet med det anförda är enbart att påpeka att viss osäkerhet råder
beträffande de statsfinansiella kostnaderna för de föreslagna förmånerna.

Kalkylen i propositionen visar hur betydelsefullt det är att räntorna på
sparmedlen vid banksparande inte tas ut. Avsikten i propositionen är att de
sanktioner som gäller för förtida uttag av sparmedel även skal! avse upplupna
räntor. Då detta kommit till mindre klart uttryck i de föreslagna reglerna
föreslår utskottet att en smärre justering av den föreslagna lydelsen görs i 5 8
förslaget till Lag om skattelättnader för vissa sparformer.

Gemensamt för de refererade kalkylerna är att de visar att en avgörande
fråga för hela systemet är hur stor andel av sparandet som utgör nysparande.
Skilda bedömningar har giorts i denna fråga. Enligt utskottets mening kan
säkra bedömningar på denna punkt inte göras. De föreslagna förmånerna bör

FiU 1977/78:37

dock ha en klart sparstimulerande effekt och alltså öka hushållens sparande.
Genom att en positiv real avkastning på sparmedlen säkras bör man också
kunna vänta sig en viss omfördelning till dessa sparformer från s. k.
improduktivt sparande. Som framhålls i propositionen kan man heller inte
vänta att hushållen utan vidare flyttar över sitt nuvarande banksparande med
hög tillgänglighet till en sparform med starka krav på långsiktig bindning av
medlen. Ett viktigt skäl att hushållen håller betydande medel i bank är ju
nämligen att de kan behöva dem för transaktionsändamål eller som en likvid
reserv. Vidare kan pekas på kravet att sparandet skall vara regelbundet. Enligt
utskottets mening talar det anförda för att nysparandedelen blir tillräckligt
hög för att de föreslagna sparformerna skall ge upphov till ett positivt
nettosparande i samhället eller hindra en eljest uppkommande sparminskning.

1 motionen 1929 yrkande 3 föreslås som en alternativ sparstimulans att det
nuvarande s. k. sparavdraget omvandlas till en skattereduktion. Utskottet
delar skatteutskottets uppfattning (SkU 1977/78:5 y) att frågan bör prövas i
samband med ställningstaganden till förslagen från 1972 års skatteutredning.

I nu aktuellt sammanhang bör dock påpekas att de i propositionen föreslagna
sparformerna och förmånerna har den fördelen att de kan utnyttjas även av
personer som redovisar underskott av kapital, något som också talar för att
man får ett nysparande inom systemet. Denna grupp potentiella sparare
skulle inte påverkas av en sådan ändring som föreslås i motionen 1929.
Motionsyrkandet avstyrks.

Frågan om vilka sparformer som lämpligen bör stimuleras behandlas i
skatteutskottets yttrande. Skatteutskottet anser det naturligt att banksparandet
i första hand kommer i blickpunkten. Vidare kan det enligt
skatteutskottets uppfattning anses motiverat att näringslivets behov av
riskvilligt kapital beaktas genom att ett lönsparande i särskilda aktiefonder
införs.

Vidare anför skatteutskottet bl. a. följande:

Ett viktigt område är obligationssparandet. Vid remissbehandlingen av
utredningsförslaget har framhållits att det med hänsyn till statens upplåningsbehov
i första hand är angeläget att åstadkomma ett ökat obligationssparande
eller att på annat sätt kanalisera sparandet direkt till den långa
kapitalmarknaden. Motionen 1929 innehåller som redan nämnts också ett
yrkande i denna riktning. Som framgår av propositionen har departementschefen
förståelse för dessa synpunkter men anser att frågan hur ett
obligationssparande bör utformas behöver utredas ytterligare. Med hänsyn
härtill anser utskottet sig kunna utgå från att denna fråga kan fä en snar
lösning. Såvitt utskottet kan bedöma är yrkandet i motionen 1929 i denna del
således delvis tillgodosett.

Skatteutskottet ansluter sig i princip till förslaget att nu införa en stimulans
för banksparande och sparande i aktiefond. Vid detta ställningstagande har
skatteutskottet enligt vad som anförs i yttrandet bl. a. beaktat att frågan om

FiU 1977/78:37

sparstimulanser på andra områden uppmärksammas inom regeringen.
Skatteutskottet utgår också från att regeringen tar initiativ till erforderliga
åtgärder om negativa effekter uppkommer inom andra sparformer.

Finansutskottet instämmer i de synpunkter skatteutskottet framfört.
Beträffande de kreditpolitiska aspekterna vill utskottet därtill erinra om att
föredraganden i propositionen förklarat sig beredd att senare återkomma med
förslag om möjligheter till en direkt slussning av en viss del av sparmedlen till
den långa kapitalmarknaden om lönsparandet visar sig få betydande
omfattning. En möjlig form för detta som redovisas i propositionen är att en
del av inlåningen i bankerna exempelvis vid årets sluts överförs till
riksgäldskontoret. Det bör också uppmärksammas att om sparandet i
aktiesparfonder kommer att utgöra en stor andel av det nu föreslagna
lönsparandet bortfaller i hög grad detta problem. Med det anförda avstyrks
motionen 1929 yrkandet 2.

I anslutning till skatteutskottets uttalande att uppmärksamhet måste ägnas
eventuellt uppkommande negativa effekter inom andra sparformer vill
finansutskottet framhålla att en svårbedömd fråga är i vilken utsträckning
storleken av de föreslagna förmånerna kommer att få konsekvenser för
statens upplåningskostnader. Sådana effekter kan uppkomma, speciellt i
fråga om sådan upplåning som sker direkt från hushållen.

Näringsutskottet har i sitt yttrande (NU 1977/78:6 y) ansett att den
föreslagna ordningen med särskilda aktiesparfonder har förutsättningar att bli
en positiv beståndsdel i det avsedda systemet för värdesäkert lönsparande. I
motionen 1929, där propositionens förslag avvisas, anförs som ett särskilt
argument att förslaget om aktiesparfonder ligger vid sidan av den allmänna
strävan till en demokratisering av den ekonomiska makten som enligt
motionärerna bör känneteckna reformer på området. Speciellt vänder sig
motionärerna mot reglerna i fråga om sammansättningen av fondbolagens
styrelser. De hävdar att det finns risk för att det föreslagna systemet kommer
att ytterligare befästa den privata maktkoncentration som enligt deras
uppfattning är utmärkande för det ekonomiska livet i Sverige. Näringsutskottet
anför i dessa frågor bl. a. följande:

De nya regler som skall gälla för de nu aktuella fondbolagen kännetecknas
alltså av att andelen styrelseposter som kan besättas av banker och
motsvarande huvudmän minskar väsentligt och att vissa styrelseledamöter
får sina mandat av staten. Aktiefondslagens bestämmelserom fondbolagens
styrelser tillkom på förslag av den socialdemokratiska regeringen år 1974 och
antogs - efter viss modifikation vid utskottsbehandlingen - enhälligt av
riksdagen. De avvikelser som för de nya fondbolagens del följer av lagen om
aktiesparfonder borde från motionärernas utgångspunkt innebära en förbättring.
Utskottet finnér motionärernas förkastelsedom över aktiesparfonderna
och de fondbolag som skall förvalta dem helt ogrundad. Med anledning av
önskemålet om ”en demokratisering av den ekonomiska makten” har det sitt
intresse att notera att aktiesparfonderna, om man så vill, torde kunna
utvecklas till ett aktivt instrument för inflytande i de börsnoterade företagen
från breda grupper av aktiesparare.

FiU 1977/78:37

Finansutskottet instämmer i vad näringsutskottet anfört.

Utskottet har därmed behandlat de huvudinvändningar som i motionen
1929 riktats mot förslagen i propositionen och som i yrkandet 1 utmynnat i
krav på att dessa förslag skall avslås. Motionsyrkandet avstyrks.

Utskottet delar föredragandens uppfattning att det nuvarande nya lönsparandel
bör behållas. 1 motionen 1437 begärs att möjligheten till förbättrade
sparstimulanser inom ramen för nya lönsparandet prövas. Härigenom skulle
man enligt motionären kunna motverka en överflyttning av sparande från
denna sparform till det nya systemet. Föredraganden har i propositionen
anmält att han får anledning att senare ta upp frågan huruvida villkoren för
nya lönsparandet bör ändras. Den prövning motionären begär kommer
således att ske. Mot bakgrund härav avstyrks motionen 1437.

Av vad utskottet i det föregående anfört framgår att utskottet tillstyrker att
de nya former för lönsparande som föreslås i propositionen införs. Utskottet
har inga invändningar mot de regler som föreslås gälla för de båda
sparformerna i fråga om högsta och lägsta sparbelopp. Kraven på regelbundenhet
i sparandet finnér utskottet rimliga. Utskottet delar föredragandens
uppfattning att förmånerna bör lämnas i form av skattelättnader på det sätt
som föreslagits i propositionen. I likhet med skatteutskottet finner finansutskottet
att dessa skattelättnader är väl avvägda med hänsyn till nuvarande
förhållanden. Utskottet erinrar här om vad i det föregående anförts om
justering av procentsatsen för skattereduktionen om utvecklingen påkallar
det. De föreslagna sanktionerna mot förtida uttag finner utskottet rimliga.

Invändningar har riktats mot förslaget från tekniska och administrativa
utgångspunkter. Dessa invändningar gäller i huvudsak detaljfrågor. De har
sådan karaktär att de kan lösas med hjälp av tillämpningsföreskrifter. I den
mån särskilda lagstiftningsåtgärder skulle erfordras kan dessa vidtas i ett
senare skede när resultat föreligger av det förberedelsearbete som påbörjats.

Systemet bör enligt utskottets mening för huvuddelen av sparandet
komma att fungera utan komplikationer och har därvid vissa klara fördelar
jämfört med sparstimulanser i andra former. Bl. a. genom kopplingen till
skattesystemet blir sparformerna dock naturligen relativt komplicerade från
teknisk och administrativ synpunkt och kan ge upphov till vissa tillämpningsproblem
i enskilda fall.

De invändningar som kan riktas mot förslaget bör givetvis beaktas så långt
detta är möjligt utan att de riktlinjer som dragits upp i propositionen rubbas.
Utskottet vill i sammanhanget understryka uttalandet i propositionen att
reglerna bör vara så enkla och lätthanterliga som möjligt. Mot denna
bakgrund instämmer utskottet i departementschefens uppfattning att man i
nuvarande läge inte bör införa alltför detaljerade föreskrifter. Som förutskickats
i propositionen kan det pågående förberedelsearbetet visa att

2 Riksdagen 1977/78. 5 sand. Nr 37

FiU 1977/78:37

ytterligare författningsändringar erfordras under hösten 1978, och frågan hur
vissa detaljer bör regleras kan enligt utskottets mening lämpligen tas upp
då.

På några punkter vill utskottet redan nu ta upp problem som påpekats.
Utöver de avvägningar som gjorts i propositionen har problem tagits upp i
skatteutskottets och näringsutskottets yttranden och i skrivelser som
inkommit från Svenska bankföreningen och från Handelsbankens fondförvaltning
AB, AB PK-fonder och Sparbankernas aktiefondsbolag.

1 propositionen anförs att de nya sparformerna bör avgränsas till personer
över 16 år för att begränsa möjligheterna att utnyttja de nya sparformerna för
överföringar från redan existerande sparkapital. Vid beskattningen bedöms
frågan om den skattskyldiges ålder enligt lagförslaget utifrån förhållandena
den 1 november året före taxeringsåret vilket enligt bankföreningen kan
orsaka missförstånd. Enligt vad utskottet inhämtat kommer det emellertid
att framgå av de föreskrifter som kommer att utfärdas om de nya sparformerna
att endast den som fyllt 16 år skall få delta i sparandet. Utskottet har
mot denna bakgrund inte något att erinra mot förslaget i denna del.

Avsikten är att skattelättnader skall kunna medges endast för långsiktigt
sparande. I propositionen föreslås därför att sparskattereduktion och skattefrihet
för ränta på det sparade beloppet skall medges endast under förutsättning
att insättning gjorts på sparkontot under minst sex av inkomstårets
månader. Om någon skulle vilja ha både lönsparkonto och aktiesparkonto
skall detta medges enligt propositionen. Utskottet vill dock understryka att
regeln om insättning under minst sex månader gäller varje konto för sig och
föreslår att lagtexten i 2 $ lagen om skattelättnader för vissa sparformer
förtydligas i detta hänseende. 1 propositionen uttalas också att varje sparare
bör få inneha högst ett konto för lönsparande i bank och ett aktiesparkonto, en
fråga som dock inte regleras i den föreslagna lagstiftningen. Också enligt
utskottets uppfattning är det rimligt med en sådan begränsning. Det torde
dock vara förenat med svårigheter för banken eller fonden att kontrollera att
kunden inte har öppnat ett eller flera liknande konton på annat håll. Utskottet
utgår från att denna fråga kommer att belysas närmare i det förberedelsearbete
som pågår. Det förtjänar dock understrykas att det klart framgår av
föreslagna regler att skattelättnader inte skall kunna medges för ett högre
sparbelopp än sammanlagt 4 800 kr. om året.

Om sparandet påbörjas under senare delen av året gäller en specialregel.
Om antalet insättningsmånader är mindre än sex uppskjuts i så fall frågan om
sparskattereduktion ett år och blir beroende av om spararen under det
följande året gjort minst sex månatliga inbetalningar på sparkontot. I denna
situation är räntan under det första året inte undantagen från skatteplikt.
Bankföreningen anför att skattereduktion bör kunna medges för det första
sparåret även om antalet insättningar är mindre än sex och att skattefrihet för
ränta på sådant sparande som har påbörjats under den senare delen av

FiU 1977/78:37

beskattningsåret bör kunna medges även om antalet månadsinsättningar är
mindre än sex.

Frågan om beskattning av ränta på sparat kapital bör av praktiska skäl
kunna bedömas med ledning av förhållandena under beskattningsåret. Enligt
utskottets uppfattning kan skattelättnader över huvud taget inte anses
motiverade annat än för långsiktigt sparande som uppfyller de i propositionen
angivna förutsättningarna. Utskottet kan därför inte instämma i uppfattningen
att ytterligare skattelättnader i dessa hänseenden bör ges. Det anförda
innebär också att skattefrihet för ränta på kapital som sparats under
beskattningsåret bör kunna åtnjutas endast för ränta som belöper på
sparbelopp som innestår på sparkontot vid årets slut.

I sammanhanget vill utskottet erinra om att de uttag som görs under
bindningstiden enligt uttalande i propositionen skall avse hela det under ett
visst år sparade beloppet inklusive avkastning. Härmed avses att hela det
sparande som medför rätt till skattereduktion påföljande år blir bundet under
en period av fem år efter sparåret. Ett uttag som sker under bindningstiden
skall i princip avse ett helt års sparande jämte ränta och medföra avdrag med
25 % av det uttagna beloppet. Av propositionen framgår också att denna
bindning uppstår för sparbelopp som uppkommit genom ett visst minsta
antal insättningar och som fortfarande står inne på kontot vid utgången av
sparåret, eller rättare sagt vid utgången av året före det taxeringsår då frågan
om sparskattereduktion aktualiseras. Om uttag sker redan under sparåret
skall sparskattereduktion beräknas på det belopp som återstår vid årets slut.
Något 25-procentavdrag från sparbelopp som tas ut under sparåret och som
således inte definitivt kommit att ingå i den nya sparformen skall givetvis inte
bli aktuellt. Utskottet anser att konsekvenserna vid förtida uttag i angivna
hänseenden redan nu bör förtydligas i lagtexten. Samtidigt kan det förutsättas
att regeringen kommer att pröva dessa frågor närmare i samband med
utarbetandet av de närmare föreskrifter som skall utfärdas rörande de nya
sparformerna. Gränsdragningen i den nu aktuella lagstiftningen mellan
bundet och obundet sparande kan då behöva ses över ytterligare.

Utskottets förslag i denna del berör 5 § i lagen om skattelättnader för vissa
sparformer. Genom att i paragrafens första mening byta ut orden ”av
sparmedel” mot ”från lönsparkonto” klargörs att inte heller räntor får lyftas i
förtid utan att avdrag med 25 % sker. Utskottets förslag innebär också det
förtydligandet att uttag under sparåret inte skall medföra avdrag. Att avdrag
inte kommer i fråga i denna situation ligger enligt utskottets mening således i
själva konstruktionen av sparformerna. 1 dessa fall aktualiseras alltså inte
frågan om jämkning av avdrag enligt 5 §. Utskotfet vill samtidigt framhålla
vikten av att bankerna och fondbolagen inte åläggs myndighetsutövning.
Jämkningsfrågor bör således inte anförtros banker eller fondbolag utan bör i
stället åvila riksgäldskontoret eller annan lämplig myndighet. De närmare
formerna för hur jämkning av avdrag skall ske får övervägas i anslutning till
det övriga förberedelsearbete som pågår.

FiU 1977/78:37

1 sammanhanget bör uppmärksammas att jämkning av avdraget självfallet
inte kan ske förrän frågan om sparskattereduktion prövats, vilket också bör
framgå av författningstexten. Om exempelvis en sparare genom sparande
under ett år uppfyllt kraven för att åtnjuta skattereduktion men i januari
efterföljande år vill lyfta sparmedlen skall avdrag ske trots att skattereduktion
vid tidpunkten för uttaget ännu ej medgivits. Frågan om ev. jämkning av
avdraget kan givetvis prövas först vid en senare tidpunkt.

1 skrivelsen från fondförvaltningsbolagen yrkas också vissa ändringar i
fråga om realisationsvinstbeskattningen beträffande fondandelar som inlöses
under bindningsperioden. Även skatteutskottet föreslår viss justering av den
föreslagna lagtexten i fråga om denna beskattning.

Som skatteutskottet anfört är avsikten att värdestegringen under den första
femårsperioden skall undantas från realisationsvinstbeskattning om avyttring
sker efter femårsperiodens utgång. Värdestegringar som uppkommer
efter fem års innehav skall däremot omfattas av realisationsvinstbeskattning.
Den skattelättnad som förslaget innebär förutsätter givetvis att sparandet
uppfyller de krav som gäller för sparformen. Om andelen inlöses efter en
kortare tids innehav skall således den vinst som uppkommer beskattas enligt
vanliga regler. Utskottet instämmer i det i propositionen framlagda förslaget i
denna del och kan alltså inte biträda fondförvaltningsbolagens framställan
om att fondandelar som avyttras före femårsperiodens utgång skall undantas
från realisationsvinstbeskattning. Här kan tillfogas att de problem av
ekonomisk art som en sådan beskattning kan medföra för andelsägarna torde
bli av begränsad omfattning, eftersom 25-procentavdraget givetvis måste
beaktas vid vinstberäkningen. Utskottet är emellertid medvetet om att
realisationsvinstreglerna i sin helhet är invecklade och kan medföra praktiska
problem. Ett närmare ställningstagande till de ändringar som kan erfordras
beträffande detaljutformningen av dessa regler kan emellertid utan olägenhet
anstå tills vidare. Utskottet utgår från att möjligheterna till förenklingar
övervägs vid den allmänna översyn av realisationsvinstbeskattningen som
planeras inom budgetdepartementet och att förslag till vissa förenklingar om
så är möjligt läggs fram i det lagstiftningsarbete som kan aktualiseras hösten
1978. En av de frågor som därvid bör prövas är på vilket sätt sparskattereduktionen
bör komma in i vinstberäkningen.

Enligt utskottets uppfattning bör realisationsvinstreglerna med den av
skatteutskottet förordade ändringen tills vidare kunna fungera på avsett sätt.
Beträffande den närmare innebörden av skatteutskottets förslag hänvisas till
skatteutskottets yttrande och finansutskottets hemställan.

En fråga som inte behandlats i propositionen rör möjligheten att begära
jämkning av preliminärskatt med hänvisning till deltagande i någon av de
båda sparformerna. Enligt gällande regler (45 § uppbördslagen) föreligger i
vissa fall en sådan möjlighet. Detta kan dock sägas strida mot syftet med
förslagen i propositionen som ju är att med början redan i höst öka sparandet i

FiU 1977/78:37

vår ekonomi och hålla tillbaka den eljest möjliga konsumtionen. Enligt
utskottets bedömningar kan det för huvuddelen av spararna inte bli fråga om
någon preliminärskattejämkning på denna grund eftersom det av uppbördslagens
bestämmelser framgår att jämkning enbart skall vidtas om på grund av
jämkningen preliminär skatt skulle komma att uttas med minst en femtedel
högre eller lägre belopp än som skall erläggas utan jämkning. Enbart
deltagande i de nya sparformerna kan därför endast i speciella undantagsfall
åberopas för jämkning av preliminär skatt. Däremot kan jämkningsbeloppets
storlek påverkas i fall där en person kan få jämkning på annan grund än
deltagande i denna typ av sparande.

Utskottet finner inte anledning att nu ta några initiativ i denna fråga. Skulle
fortsatta överväganden inom regeringen eller den faktiska utvecklingen av
jämkningsförfarandets omfattning leda till bedömningen att deltagande i de
nya sparformerna inte bör föranleda rätt till jämkning av preliminär skatt får
regeringen återkomma i frågan.

Näringsutskottet har i sitt yttrande anfört att de i propositionen föreslagna
placeringsreglerna för aktiesparfonderna får en mera obestämd styrande
effekt än vad lönsparutredningens förslag innebar. Mot lagstiftarens vilja att i
första hand kanalisera sparmedlen till nyemissioner kan komma att stå
önskemål hos fondförvaltarna och fondandelsägarna att i ett givet läge få välja
placeringsobjekt mera fritt. De kan enligt näringsutskottet bli en grannlaga
uppgift för bankinspektionen att i efterhand ingripa korrigerande på detta
område. Om ett flertal nya aktiesparfonder med speciella placeringsinriktningar
startas, något som ekonomiministern i propositionen betecknar som
värdefullt, blir kontrolluppgiften än mera krävande, framhåller näringsutskottet.
Näringsutskottet utgår från att, om aktiesparfonder av den nya typen
kommer till stånd, bankinspektionen kommer att kontinuerligt bevaka deras
placeringar och hålla regeringen underrättad om utvecklingen. Finansutskottet
instämmer i de synpunkter näringsutskottet anfört i denna fråga.

Beträffande sparandet i aktiesparfonder har utskottet uppfattat uttalandena
i propositionen så att spararen skall kunna göra insättningar hos valfri bank
eller sparkassa hos KF eller HSB. Spararen skall därtill, oberoende av var
aktiesparkontot öppnats, fritt kunna välja mellan olika aktiesparfonder. En
fråga för det pågående förberedelsearbetet blir att klara ut formerna för
betalningar mellan dels kontoförande bank eller sparkassa, dels förvaringsbank
enligt aktiefondslagen, dels fondbolag.

Som utskottet kunnat konstatera krävs ett omfattande förberedelsearbete
inför systemets genomförande. Detta kan resultera i tillämpningsföreskrifter
av olika slag och frivilliga överenskommelser mellan berörda parter. 1 den
mån lagändringar kan komma att aktualiseras får regeringen återkomma med
förslag.

Med tanke på systemets komplexitet och på den osäkerhet som råder i vissa
avseenden beträffande systemets effekter är det självfallet av yttersta vikt att

3 Riksdagen 1977/78. 5 sami. Nr 37

FiU 1977/78:37

en noggrann uppföljning sker av hur sparformerna verkar och hur sparandet
utvecklas. Detta understryks också i propositionen. 1 motionen 1930 begärs
att en expertgrupp skyndsamt tillsätts med uppgift att följa och analysera
effekterna av det föreslagna systemet. Som utskottet redan anfört bör även
enligt utskottets mening en sådan verksamhet komma till stånd. Det bör
dock uppmärksammas att riksgäldskontoret redan har till uppgift att följa
lönsparandet. Detta sker f. n. genom den av fullmäktige i riksgäldskontoret
utsedda s. k. lönsparkommittén. Utskottet förutsätter att lönsparkommitténs
sammansättning och uppgifter under alla förhållanden måste övervägas då
lönsparsystemet nu kompletteras med nya sparformer och då förmånerna får
en direkt skatteanknytning. Utskottet kan för sin del inte bedöma huruvida
det är lämpligt att lönsparkommittén ges även det uppdrag motionärerna vill
tilldela en exertgrupp. Det bör ankomma på regeringen att besluta om
formerna för det uppföljnings- och analysarbete som tas upp i motionen 1930
och som utskottet här berört. En fråga som senare kommer att behöva
övervägas är också vilka eventuella åtgärder som behöver vidtas för att få
sparmedlen för de olika sparåren att kvarstå i systemet även efter resp.
bindningsperiods utgång. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till
känna.

Samma motionärer har i motionen 936 begärt att en utredning tillsätts med
uppgift att kartlägga hushållens sparande och att belysa de grundläggande
orsakerna till hushållens sparbeteende. Även utskottet finner det angeläget
att kunskapen på detta område ökas. Enligt utskottets mening är dock detta i
första hand en forskningsuppgift. Som framhållits i lönsparutredningens
betänkande saknas inte helt material på området. Både i Sverige och i andra
länder har ett ganska stort antal studier av hushållens sparande gjorts. I
Sverige finns enligt lönsparutredningen tre studier publicerade på senare år.
Utskottet har vidare erfarit att ett större projekt angående sparandets
mekanismer inletts vid Uppsala universitet. Statistiska centralbyrån överväger
f. n. om och i vilka former en undersökning av hushållssparande! kan
göras. Problem som rör sparandet i vid mening behandlas i kapitalmarknadsutredningens
betänkande. Utredningen om löntagarna och kapitaltillväxten
har till uppgift att utarbeta olika modeller för löntagarfonder. Lösningarna i
detta hänseende berör även sparandet, särskilt tillväxten av riskkapital i
företagen. Mot denna bakgrund avstyrks motionen 936.

Utskottet vill avslutningsvis understryka vikten av att uttömmande
information lämnas allmänheten om de nya sparformerna. En i sammanhanget
viktig fråga blir att finna sådana namn på de tre lönsparformerna som
gör att allmänheten lätt kan skilja dem åt. Utskottet förutsätter att
information kommer att lämnas både från myndigheter och från banker,
fondbolag, m. fl. som ett led i marknadsföringen av de nya sparformerna.
Utskottet tillstyrker att det begärda anslaget för information anvisas.

FiU 1977/78:37

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande införande av ett värdesaken lönsparande att riksdagen
med avslag på motionerna 1977/78:1895, 1928 och 1929
yrkande 1 bifaller propositionen i denna del,

2. beträffande lag om skattelättnader för vissa sparformer att
riksdagen antar det i propositionen 1977/78:165 framlagda
förslaget med de ändringarna att 2,4 och 5 §§ samt ikraftträdandebestämmelserna
erhåller den lydelse som framgår av bilaga
1,

3. beträffande lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt att
riksdagen antar det i propositionen 1977/78:165 framlagda
förslaget,

4. beträffande lag om ändring i taxeringslagen (1956:623) att
riksdagen antar det i propositionen 1977/78:165 framlagda
förslaget,

5. beträffande lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) att
riksdagen antar det i propositionen 1977/78:165 framlagda
förslaget,

6. beträffande lag om ändring i lagen (1970:172) om begränsning av
skatt i vissa fall att riksdagen antar det i propositionen 1977/
78:165 framlagda förslaget,

7. beträffande lag om aktiesparfonder att riksdagen antar det i
propositionen 1977/78:165 framlagda förslaget,

8. beträffande lag om ändring i aktiefondslagen (1974:931) att
riksdagen antar det i propositionen 1977/78:165 framlagda
förslaget,

9. beträffande anslag till information att riksdagen till Information
om nytt lönsparsystem på tilläggsbudget lil till statsbudgeten för
budgetåret 1977/78 under sjunde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 2 000 000 kr,

10. beträffande tillsättande av en expertgrupp för att följa och
analysera lönsparsystemet att riksdagen med anledning av
motionen 1977/78:1930 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

11. beträffande uppdrag dt fullmäktige i riksgäldskontoret att framlägga
förslag om en ny sparform att riksdagen avslår motionen
1977/78:1929 yrkande 2,

12. beträffande omvandling av det nuvarande s. k. sparavdraget till ett
avdrag från skatt att riksdagen avslår motionen 1977/78:1929
yrkande 3,

13. beträffande stimulans av det enskilda sparandet att riksdagen
avslår motionen 1977/78:406,

FiU 1977/78:37

14.' beträffande utredning rörande hushållens sparande att riksdagen
avslår motionen 1977/78:936,

15. beträffande utredning om möjligheterna att stimulera sparandet
genom allmänt sparstödgenom premie m. m. att riksdagen avslår
motionen 1977/78:1435,

16. beträffande utredning om indexreglerat sparande m. m. att
riksdagen avslår motionen 1977/78:1436,

17. beträffande möjligheten till förbättrade sparstimulanser inom
ramen för nya lönsparandet att riksdagen avslår motionen 1977/
78:1437.

Stockholm den 18 maj 1978

På finansutskottets vägnar

BJÖRN MOLIN

Närvarande: Björn Molin (fp), Kjell-Olof Feldt (s), Axel Kristiansson (c), Knut
Wachtmeister (m), Knut Johansson (s), Torsten Gustafsson (c), Paul Jansson
(s), Arne Pettersson (s), Anton Fågelsbo (c), Arne Gadd (s), Per-Axel Nilsson
(s), Anita Gradin (s), tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp). Karl Erik
Olsson (c) och Rune Rydén (m).

Reservation

av Kjell-Olof Feldt (s). Knut Johansson (s), Paul Jansson (s), Arne Pettersson
(s), Arne Gadd (s), Per-Axel Nilsson (s) och Anita Gradin (s) som anser
att

dels utskottets yttrande bort ha följande lydelse

För att stimulera det frivilliga sparandet har under tidigare år en rad olika
åtgärder vidtagits från samhällets sida. Man har bl. a. sökt stimulera det
regelbundna lönsparandet och utformat särskilda statl iga sparobligationer med
sikte på att skapa en för de enskilda hushållen lämplig sparform samtidigt
som de skulle underlätta den statliga upplåningen. Man har också vänt sig
med särskilda sparerbjudanden till privatpersoner som fått skatteåterbäring.

Bakom dessa olika åtgärder på sparandets område har i första hand legat två
motiv. Dels har avsikten varit att utforma sparformer som i första hand
vänder sig till den stora mängden småsparare och för dessa skapar en
jämförelsevis säker och lättillgänglig planeringsform. Dels har motivet direkt
varit att åstadkomma en medverkan från hushållens sida vid statens mera
långfristiga upplåning, varigenom statens anspråk på kapitalmarknaden
kunnat begränsas.

FiU 1977/78:37

Den under senare tid mycket kraftiga inflationen och den dramatiska
ökningen av statens upplåningsbehov har understrukit behovet av att
samhället medverkar till att skapa sparformer som begränsar inflationens
verkningar för den stora mängden småsparare samtidigt som den underlättar
statens mera långfristiga upplåning. En för utskottet självklar'utgångspunkt
är därvid att åtgärderna inte skall bidraga till ökade klyftor i fråga om
inkomster och förmögenheter och inte heller till en ökad koncentration av
den ekonomiska makten. I det följande kommer utskottet därför först att
granska regeringens förslag med hänsyn till dess fördelningspolitiska effekter.
Därefter kommer åtgärderna att analyseras ur ekonomisk-politisk
synvinkel varefter utskottet avslutningsvis föreslår de åtgärder som i dagens
läge är påkallade.

Förslagets fördelningseffekter

Regeringens förslag innebär att man kraftigt stimulerar banksparande och
sparande i en ny typ av aktiefonder. Varje person med inkomst av tjänst eller
rörelse erhåller rätt att dra av 20 % av det insatta beloppet direkt från skatten
upp till ett samlat sparbelopp på 4 800 kr. per år. Därtill kommer sedan
skattebefrielse för samtliga inkomsttagare - således även de med övriga typer
av inkomster - för räntorna på dessa insättningar.

Regeringens avsikt är självfallet att härigenom premiera nysparandet. Men
som ett flertal remissinstanser framhållit kommer man inte att ha några som
helst garantier för att detta verkligen leder till ett nysparande. Snarare kan det
göras troligt att den helt övervägande effekten kommer att bli att man flyttar
över redan existerande tillgodohavanden eller ett sparande som redan bedrivs
men i andra former till denna nya form av premierat sparande. De
skattelättnader som följer av regeringens förslag kommer således att tillfalla
de människor som har möjligheter att utnyttja dessa nya förmåner. Såsom
framgår av bl. a. RRV:s remissvar på lönsparutredningens betänkande växer
andelen personer med ränteinkomster med storleken på bruttoinkomsten.
Ungefär 50 % av inkomsttagarna med en bruttoinkomst under 40 000 kr. har
enligt RRV ränteinkomster. I inkomstlägena kring 100 000 och däröver ligger
motsvarande andel på 80-90 %. I den mån sparandet således sker genom
överföring från redan existerande tillgångar kommer förslaget att i en klart
högre grad gynna personer med högre inkomster. Denna effekt mildras i viss
utsträckning av att man i propositionen föreslagit att det särskilda avdraget på
20 % på det insatta beloppet skall vara ett avdrag från skatten och inte från
inkomsten. Men den grundläggande skillnaden består likväl mellan de som
till följd av bättre ekonomiska omständigheter kan utnyttja de nya förmånerna
och de som inte har denna möjlighet. Fördelningspolitiskt innebär
detta en omfördelning av den samlade skattebördan från högre inkomsttagare
till lägre.

Denna effekt understryks ytterligare av den föreslagna befrielsen från att

FiU 1977/78:37

betala skatt på de ränteinkomster som man erhåller på detta sparande. För alla
de personer som redan kunnat utnyttja de sparavdrag på 800 kr. som
tillkommer enskilda personer - respektive 1 600 kr. för två makar - kommer
den föreslagna skattebefrielsen att innebära en utvidgning av detta sparavdrag
- en utvidgning som då i första hand personer i bättre ekonomiska
omständigheter kommer att kunna tillgodogöra sig.

Fördelningseffekterna av propositionens förslag blir enligt utskottets
mening ännu mera utmanande om man finansierar sparandet i de föreslagna
nya formerna genom att ta lån - lån vars räntor man med nuvarande
skattesystem får göra avdrag för, samtidigt som då inkomsterna inte kommer
att beskattas.

Enligt utskottets mening skulle de av regeringen framlagda förslagen leda
till en kraftig favorisering av högre inkomsttagare, av personer med
förmögenheter och möjligheter att ta lån. De ekonomiska klyftorna i
samhället kommer att växa ytterligare genom det nu föreliggande förslaget.

Propositionens förslag om bildande av nya fondbolag och aktiefonder och
de därtill knutna särskilda reglerna i fråga om sammansättningen av dessa
fondbolags styrelser ligger vid sidan av den allmänna strävan till en
demokratisering av den ekonomiska makten som enligt utskottets mening
bör känneteckna reformerna på detta område. Förslaget kommer inte att leda
till att man ingriper mot den privata maktkoncentration som för närvarande
kännetecknar vårt ekonomiska liv. Det finns snarare risker för att denna
ytterligare kommer att befästas.

Förslagets konsekvenser för den ekonomiska politiken

En viktig uppgift för den ekonomiska politiken är att finna sådana former
för finanseringen av det nu mycket stora budgetunderskottet att detta inte
leder till en allvarlig rubbning av den samhällsekonomiska balansen i vårt
land. Ett viktigt led i en sådan politik är att försöka finna sådana former för
sparandet att en så stor del som möjligt av den statliga upplåningen kan ske
utanför banksystemet. Anledningen härtill är att en upplåning i affärsbankerna
från statens sida leder till att dessa instituts utlåningskapacitet ökar,
vilket - vid en i övrigt oförändrad kreditpolitik - kan leda till en ökning av
inflationstrycket i ekonomin. Denna effekt kan visserligen motverkas genom
exempelvis successivt höjda likviditetskvoter. Men anspråken på sådana
kreditmarknadsregleringar kan vid en fortsatt stor upplåning i banksystemet
komma att växa till en omfattning som blir ohanterligt stor. Såsom bl. a.
riksbanksfullmäktige och styrelserna för AP-fonden framhållit i sina
yttranden över lönsparutredningens betänkande synes det, också enligt
utskottets mening, därför vara att föredra att i stället åstadkomma en ordning
som stimulerar till en placering i obligationer.

Innebörden i det av regeringen framlagda förslaget är egentligen att man

FiU 1977/78:37

först genom mycket betydande samhällsinsatser stimulerar hushållen att
placera sitt sparande på särskilda inlåningskonton i banksystemet. 1 den mån
detta lyckas, vilket ingalunda är uppenbart, kommer detta att sedan
framtvinga åtgärder för att neutralisera den likviditetsökning som härigenom
sker i banksystemet och få över dessa medel till obligationsmarknaden.
Genom denna omväg över banksystemet ökar bankernas möjligheter att dra
ekonomisk fordel av en ytterligare inlåningsökning. Samtidigt kan det bereda
statsmakterna svårigheter att i ett senare led kanalisera över dessa medel till
kapitalmarknaden och till en långsiktig finansiering av det statliga budgetunderskottet.

Denna omfördelning till bankernas förmån kan också få klara nackdelar för
exempelvis försäkringssektorn, en effekt som inte närmare utretts eller
beaktats i propositionen. Man kan således inte utesluta att ett genomförande
av propositionens förslag kommer att försvåra samhällets möjligheter att föra
en effektiv kreditpolitik i ett läge då anspråken på denna politik kommer att
vara alldeles osedvanligt stora. Inte heller diskuteras i vilken utsträckning
storleken av de föreslagna förmånerna kommer att få konsekvenser för
statens upplåningskostnader. Sådana effekter kan uppkomma, särskilt om
staten måste göra sådan upplåning som sker direkt från hushållen mera
attraktiv i konkurrens med den nya, mycket förmånliga bankinlåningen.

En även i detta sammanhang viktig fråga är om det föreslagna systemet
verkligen kommer att leda till ett ökat nysparande eller om det i huvudsak
kommer att innebära en omfördelning av redan existerande sparande.
Riksgäldsfullmäktige har i sitt remissvar på lönsparutredningens betänkande
framhållit riskerna för att de nya sparformerna kommer att få negativa
effekter på de redan nu existerande formerna för statlig upplåning direkt från
hushållssektorn eller på lönsparandet. Flera andra remissinstanser har
redovisat liknande synpunkter.

Som särskilt riksrevisionsverket (RRV) framhållit i sitt remissvar kan de
statsfinansiella konsekvenserna bli så ogynnsamma, att någon positiv
spareffekt över huvud taget ej uppstår. Redan i det fall då hela effekten blir ett
nysparande blir kostnaderna för statsverket betydande. I takt med att andelen
nysparande av det totala, premierade sparandet sjunker, stiger i motsvarande
mån kostnaden för det faktiskt åstadkomna nysparandet. Skulle den
procentuella andelen verkligt nysparande ligga under 40 % så kommer enligt
RRV kostnaden för staten att bli större än den stimulanseffekt man
åstadkommit. Blir andelen nysparande mycket lågt kommer nettoeffekten att
bli en relativt kraftig inkomstöverföring till de grupper som utnyttjar
sparandet.

I propositionen har man inte kunnat redovisa någon hållbar grund för en
bedömning av denna för hela systemet så viktiga fråga. Vad som framkommit
vid utskottets beredning har enbart understrukit osäkerheten i propositionens
bedömningar. Det synes därför föreligga en betydande risk för att
åtgärderna i första hand kommer att ge upphov till en omfördelning av

FiU 1977/78:37

sparandet. Det föreligger alltså klara risker för att statsverkets kostnader för
detta kommer att bli större än ökningen av hushållens sparande.

Slutligen kan därtill - som flera remissinstanser framhållit och som anförts
i den avvikande meningen av Erik Wärnberg, m. fl. i SkU 1977/78:5 y -avgörande invändningar riktas mot propositionen från rent administrativa
utgångspunkter. Remissinstanserna har bl. a. framhållit att reformen medför
ett avsevärt arbete såväl för bankväsendet och de nya fonderna som för
beskattningsmyndigheterna. I propositionen anförs att berörda myndigheter
- i första hand riksgäldskontoret, riksskatteverket och bankinspektionen -efter samråd med bl. a. bankerna bör utforma lämpliga arbetsrutiner och att
detta arbete kan medföra ytterligare författningsändringar hösten 1978. Att
dessa frågor kommer att medföra ett betungande arbete för berörda parter,
hur problemen än kommer att lösas i praktiken, är uppenbar. Detta medför att
angelägna arbetsuppgifter kommer att bli lidande. Även för spararna kan
problem uppstå bl. a. i samband med deklarationen.

Utskottets beredning har visat att ytterligare lagändringar, bl. a. i fråga om
realisationsvinstbeskattningen, är oundvikliga för att systemet skall kunna
fungera. Även i övrigt är ett stort antal frågor olösta. Ekonomiministerns
uppfattning att kravet på enkla regler skulle motivera att man inte närmare
reglerar frågor som under alla förhållanden måste lösas kan utskottet inte
acceptera. Enligt utskottets mening är det oförsvarligt att införa ett system av
denna typ utan att erforderligt lagstiftningsarbete slutförts.

Med hänsyn till de mycket tveksamma nettoeffekter som systemet leder
till och med beaktande av dess olämpliga ekonomisk-politiska utformning,
dess negativa fördelningspolitiska verkningar och dess administrativa ofullkomligheter
avstyrker utskottet regeringens förslag i propositionen 1977/
78:165 om värdesäkert lönsparande. Detta innebär ett tillstyrkande av
motionerna 1895, 1928 och 1929, yrkandet 1.

Förslag lill alternativa åtgärder

Enligt utskottets mening bör i stället stimulansåtgärderna på detta område
utformas så att de dels kan erbj uda den stora mängden småsparare sparformer
som tillgodoser rimliga krav på säkerhet och avkastning, dels underlättar
finansieringen av statens nu mycket stora budgetunderskott. Övervägande
skäl talar enligt utskottets mening för att lösni ngen bör sökas efter en väg som
innebär att hushållssektorns sparande direkt kan kanaliseras till det statliga
upplåningsbehovet utan att det behöver ta omvägen via banksystemet.
Utskottet vill här peka på att man redan sedan 1960 har en form av statliga
sparobligationer som är speciellt avpassade för den bredare allmänheten.
Dessa obligationer emitteras direkt av riksgäldskontoret och kan köpas av
allmänheten på ett lättillgängligt sätt. Detta sparande uppfyller kravet att vara
långsiktigt genom att obligationerna har haft en löptid som varierat mellan 6
och 9 år. Avkastningen på det senast emitterade sparobligationslånet har inkl.

FiU 1977/78:37

den bonus som utfallerefter lånetidens slut uppgått till sammanlagt 10 1/2 %
per år. Detta innebär att kapitalet i stort sett fördubblas under den aktuella
löptiden vilket i sin tur medför att dessa obligationer ger en avkastning som
ligger klart över den prisprognos som den borgerliga regeringen angivit för det
nu innevarande året. Realräntan är i varje fall för 1978 klart positiv för denna
sparform.

Inemot 200 000 personer tecknade sig för det sparobligationslån som
emitterades 1977. Det genomsnittliga beloppet per tecknare uppgick till ca
6 500 kr. Skall man i dagens läge ytterligare stimulera hushållssektorns
sparande bör det enligt utskottets mening ske efter i stort sett samma
riktlinjer som varit vägledande vid konstruktionen av dessa sparobligationer.
Dessa uppfyller både egenskapen att direkt underlätta finansieringen av det
statliga budgetunderskottet samtidigt som de ger en positiv realränta -åtminstone vid den av regeringen nu förutsedda inflationstakten för 1978.
Det vore i detta sammanhang även av intresse att närmare pröva de tankar
om särskilda obligationsfonder som framförts av riksbanksfullmäktige och
förslaget om en ny typ av lönsparobligationslån som framförts av styrelserna
för AP-fonden. Enligt utskottets mening bör riksgäldskontoret ges i uppdrag
att i enlighet med de riktlinjer som här angivits skyndsamt pröva och
framlägga förslag om en sparform som är lämpad för den stora mängden
småsparare och som underlättar den statliga upplåningen. Utskottet tillstyrker
sålunda motionen 1929, yrkande 2.

För att i dagens läge understryka vikten av att hushållen engagerar sig i ett
ökat långsiktigt sparande kan det finnas skäl att överväga ytterligare
stimulanser inom ramen för skattesystemet. En utgångspunkt för utskottets
överväganden på denna punkt har varit att åtgärderna icke skall leda till några
ytterligare ökade klyftor mellan inkomsttagarna. Ett mot denna bakgrund
intressant förslag vore att som anförs i motionen 1929 omvandla det
nuvarande sparavdraget till ett avdrag från skatten. Man uppnår därigenom
att värdet av detta avdrag blir lika för alla oavsett inkomst. För personer med
höga inkomster innebär denna omläggning en relativt ringa ökning av
förmånerna. För en låginkomsttagare skulle däremot förändringen innebära
en högst avsevärd förbättring. För en person med en taxerad inkomst på
40 000 kr. skulle omläggningen motsvara en ökning av det nuvarande
sparavdraget från 800 kr. till ca 1 750 kr. För en person med 60 000 kr. i taxerad
inkomst skulle förändringen motsvara en höjning av nuvarande avdrag till ca
1 250 kr. Det torde också vara möjligt att utforma denna skattereduktion på
ett sådant sätt att ytterligare sparstimulerande effekter uppnås.

Såsom framhållits i den avvikande meningen av Erik Wärnberg m. fl. i
SkU 1977/78:5 y kan emellertid detaljutformningen av en sådan skattereduktion
lösas på olika sätt. Frågan om vilken lösning som är mest lämplig för
att få en ökad sparstimulans och en enkel tillämpning kan emellertid
bedömas först efter ytterligare utredningsarbete. Utskottet förordar därför att
riksdagen - i stället för att nu genomföra förslaget i motionen - uppdrar åt

4 Riksdagen 1977/78. 5 sami. Nr 37

FiU 1977/78:37

regeringen att lägga fram förslag till hösten 1978 om åtgärder av det slag som
föreslås i motionen.

Med anledning av propositionen har, utöver de motioner utskottet
behandlat i det föregående, även väckts motionen 1930.1 motionen begärs att
en expertgrupp tillsätts för att följa och analysera det i propositionen
föreslagna lönsparsystemet. Eftersom utskottet avstyrkt propositionen
avstyrks också motionen 1930.

I motionerna 406, 1435 och 1436 begärs förslag om sparstimulanser eller
utredningar om sådana stimulanser. Dessa motioner får anses tillgodosedda i
och med att utskottet förordar att förslag med detta syfte skall begäras av dels
regeringen, dels fullmäktige i riksgäldskontoret. Motionerna 406, 1435 och
1436 avstyrks.

I motionen 1437 hemställs att riksdagen hos regeringen begär att man
prövar möjligheten till förbättrade sparstimulanser inom ramen för nya
lönsparandet. Enligt vad föredraganden uttalar i propositionen kommer en
sådan prövning att ske. Något uttalande från riksdagens sida är således inte
nödvändigt. Motionen 1437 avstyrks.

I motionen 936 begärs att en utredning tillsätts med uppgift att kartlägga
hushållens sparande och att belysa de grundläggande orsakerna till hushållens
sparbeteende. Även utskottet finner det angeläget att kunskapen på detta
område ökas. Enligt utskottets mening är dock detta i första hand en
forskningsuppgift. Som framhållits i lönsparutredningens betänkande saknas
inte helt material på området. Både i Sverige och i andra länder har ett ganska
stort antal studier av hushållens sparande gjorts. I Sverige finns enligt
lönsparutredningen tre studier publicerade på senare år. Utskottet har vidare
erfarit att ett större projekt angående sparandets mekanismer inletts vid
Uppsala universitet. Statistiska centralbyrån överväger f. n. om och i vilka
former en undersökning av hushållsparandet kan göras. Problem som rör
sparandet i vid mening behandlas i kapitalmarknadsutredningens betänkande.
Utredningen om löntagarna och kapitaltillväxten har till uppgift att
utarbeta olika modeller för löntagarfonder. Lösningarna i detta hänseende
berör även sparandet, särskilt tillväxten av riskkapital i företagen. Mot denna
bakgrund avstyrks motionen 936.

dels utskottets hemställan under 1-10, 11 och 12 bort ha följande
lydelse:

1-10. beträffande införande av ett värdesäkert lönsparande m. m. att
riksdagen med bifall till motionerna 1977/78:1895, 1928 och
1929 yrkande 1 avslår propositionen 1977/78:165 och motionen
1977/78:1930,

11. beträffande uppdrag ät fullmäktige i riksgäldskontoret att framlägga
förslag om en ny sparform att riksdagen bifaller motionen
1977/78:1929 yrkande 2,

FiU 1977/78:37

12. beträffande omvandling av del nuvarande s. k. sparavdraget till eli
avdrag frän skall att riksdagen med anledning av motionen
1977/78:1929 yrkande 3 hos regeringen hemställer om förslag i
enlighet med vad utskottet anfört.

FiU 1977/78:37

Bilaga 1

Utskottets förslag till ändringar i
Förslag till

Lag om skattelättnader för vissa sparformer

R ege ringens förslag

Sparskattereduktion åtnjuts med
20 % av belopp som under inkomståret
har insatts på särskilt lönsparkonto
och som vid årets utgång
innestår på kontot. Detsamma gäller
i fråga om belopp som under inkomståret
har insatts på aktiesparkonto
och som vid årets utgång
motsvaras av andelar i aktiesparfond
enligt lagen (1978:000) om aktiesparfonder
eller innestår på kontot för
inköp av sådana andelar. Sparskattereduktion
åtnjuts under förutsättning
att insättningar på lönsparkonto
eller aktiesparkonto har gjorts under
minst sex av inkomstårets månader.
Varje insättning skall uppgå till lägst
75 kronor och högst 400 kronor.
Sparskattereduktion får inte beräknas
på högre sammanlagt belopp än
4 800 kronor om ej annat följer av
andra stycket. Sparskattereduktion
får inte heller beräknas på högre
belopp än som motsvaras av sådan
inkomst som anges i 1 §. Öretal som
uppkommer vid beräkning av sparskattereduktion
bortfaller.

Utskottets förslag

Sparskattereduktion åtnjuts med
20 % av belopp som under inkomståret
har insatts på särskilt lönsparkonto
och som vid årets utgång
innestår på kontot. Detsamma gäller
i fråga om belopp som under inkomståret
har insatts på aktiesparkonto
och som vid årets utgång
motsvaras av andelar i aktiesparfond
enligt lagen (1978:000) om aktiesparfonder
eller innestår på kontot för
inköp av sådana andelar. Sparskattereduktion
åtnjuts under förutsättning
att insättningar på lönsparkonto
eller aktiesparkonto har gjorts på
kontot under minst sex av inkomstårets
månader. Varje insättning skall
uppgå till lägst 75 kronor och högst
400 kronor. Sparskattereduktion får
inte beräknas på högre sammanlagt
belopp än 4 800 kronor om ej annat
följer av andra stycket. Sparskattereduktion
får inte heller beräknas på
högre belopp än som motsvaras av
sådan inkomst som anges i 1 §.Öretal
som uppkommer vid beräkning av
sparskattereduktion bortfaller.

Har sparande enligt första stycket påbörjats under senare delen av året men
har inte insättningar skett under sex månader, åtnjuts sparskattereduktion för
sådana sparmedel först vid beräkning av skatt för det närmast följande
inkomståret. Sparskattereduktion enligt detta stycke medges endast om
sparandet under det sistnämnda inkomståret uppfyller de förutsättningar
som anges i första stycket. Sparskattereduktion får med tillämpning av detta
stycke beräknas på ett sammanlagt belopp av högst 6 800 kronor.

FiU 1977/78:37

Regeringens förslag Utskottets förslag

Vid beräkning av anskaffningskostnad
enligt bestämmelserna i punkt 2 b
av anvisningarna till 36 $ kommunalskattelagen
(1928:370) skall i anskaffningskostnader
för sådan andel, som
har inköpts för avkastning från tidigare
innehavd andel i aktiesparfond, inräknas
avkastningens belopp.

I fråga om andel som har innehafts
i fem år räknat från utgången av det
år för vilket sparskattereduktion har
medgivits, får efter den skattskyldiges
val anskaffningskostnaden beräknas
antingen till andelens marknadsvärde
vid utgången av det femte
året eller till värdet vid utgången av
det år för vilket sparskattereduktion
har medgivits ökat med avkastningen
under de därpå följande fem
åren. I det första fallet anses andelen
anskaffad vid utgången av det femte
året och i det andra fallet vid
utgången av det år för vilket sparskattereduktion
har medgivits.

Vid realisationsvinstberäkning enligt
bestämmelserna i punkt 2 b av
anvisningarna till 36 $ kommunalskattelagen
(1928:370) i fråga om andel
som har innehafts i fem år räknat
från utgången av det år för vilket
sparskattereduktion har medgivits,
får efter den skattskyldiges val
anskaffningskostnaden beräknas antingen
till andelens marknadsvärde
vid utgången av det femte året eller
till värdet vid utgången av det år för
vilket sparskattereduktion har medgivits
ökat med avkastningen under
de därpå följande fern åren. 1 det
första fallet anses andelen anskaffad
vid utgången av det femte året och i
det andra fallet vid utgången av det
år för vilket sparskattereduktion har
medgivits.

Sker uttag från lönsparkonto eller
inlöses andel i aktiesparfond före
utgången av det femte året efter det
år för vilket sparskattereduktion
kommer i fråga enligt 2 § men efter
utgången av sistnämnda år skall
vederbörande kreditinrättning eller

FiU 1977/78:37

Regeringens förslag

dige visar att han inte tidigare har
medgivits sparskattereduktion med
20%, skall avdraget jämkas med
hänsyn härtill.

Utskottets förslag

fondbolag göra avdrag med 25 %.
Om den skattskyldige visar att sparskattereduktion
med 20 % inte tidigare
har medgivits eller kommer att
medgivas för de uttagna sparmedlen,
skall avdraget jämkas med hänsyn
härtill.

Det belopp som har avdragits enligt första stycket skall betalas till staten.
Regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer, utfärdar närmare
föreskrifter om detta.

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1979 och tillämpas på insättningar
som har skett efter ikraftträdandet.
Bestämmelserna i 2 § andra
stycket och 3 § första stycket andra
meningen tillämpas på insättningar
som skett fr. o. m. den 1 oktober
1978.

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1979 och tillämpas på insättningar
som har skett efter ikraftträdandet.
Bestämmelserna i 2 § andra
stycket och 3 § andra meningen
tillämpas på insättningar som skett
fr. o. m. den 1 oktober 1978.

FiU 1977/78:37

Näringsutskottets yttrande Bilaga 2

1977/78:6 y

över propositionen 1977/78:165 om värdesäkert lönsparande jämte
motioner

Till finansutskottet

Finansutskottet har hemställt om yttrande av näringsutskottet över
propositionen 1977/78:165 om värdesäkert lönsparande jämte motioner i de
delar som hänför sig till näringsutskottets beredningsområde.

Till huvudfrågan i ärendet - huruvida ett nytt lönsparsystem förenat med
skattelättnader bör införas - har näringsutskottet inte anledning att ta
ställning. Utskottet behandlar endast förslaget om särskilda aktiesparfonder
såsom instrument för en del av det avsedda sparandet. Av de föreliggande
motionerna är det en, 1977/78:1929, som - i motiveringen för ett yrkande om
avslag på propositionen - berör detta ämne.

För de tilltänkta aktiefonderna för lönsparande skall enligt propositionen
aktiefondslagen (1974:931) gälla med de avvikelser som följer av en föreslagen
ny lag om aktiesparfonder. Den rättsliga regleringen bli på detta sätt tämligen
svåröverskådlig. På en rad olika punkter krävs en jämförelse mellan
bestämmelser i de båda lagarna, av vilka - om man bortser från ett ställe i
lagen om aktiesparfonder - ingendera innehåller hänvisningar till den andra.
Den föreslagna lagen om aktiesparfonder är emellertid ganska kortfattad, och
reglerna torde ha direkt intresse huvudsakligen för en relativt begränsad krets
av personer med anknytning till de ifrågavarande institutionerna. Utskottet
anser därför att den lagstiftningsteknik som har valts kan godtagas.

Enligt det utredningsförslag som ligger till grund för propositionen skulle
för aktiesparfonder bl. a. gälla villkoret att deras tillgångar företrädesvis skulle
placeras i nyemissioner av svenska aktier och i konvertibla skuldebrev. Efter
kritik häremot vid remissbehandlingen föreslås i propositionen i stället den
mindre kategoriska bestämmelsen att fonderna skall förvärva värdepapper av
nyssnämnda slag om det lämpligen kan ske. Den angivna regeln, som särskilt
skall bidra till att konstituera skillnaden mellan aktiesparfonderna och de
vanliga aktiefonderna, får på detta sätt en mera obestämd styrande effekt.
Mot lagstiftarens vilja att i första hand kanalisera sparmedlen till nyemissioner
kan komma att stå önskemål hos fondförvaltarna och fondandelsägarna
att i ett givet läge få välja placeringsobjekt mera fritt. Det kan bli en
grannlaga uppgift för bankinspektionen att i efterhand ingripa korrigerande
på detta område. Om ett flertal nya aktiesparfonder med speciella placeringsinriktningar
startas, något som ekonomiministern i propositionen betecknar
som värdefullt, blir kontrolluppgiften än mera krävande. Enligt vad utskottet
har erfarit anser sig bankinspektionen ha god kontakt med och kontroll över

FiU 1977/78:37

de nuvarande aktiefonderna. Utskottet utgår från att, om aktiesparfonder av
den nya typen kommer till stånd, inspektionen kommer att kontinuerligt
bevaka deras placeringar och hålla regeringen underrättad om utvecklingen.

I motionen 1977/78:1929, där - som nämnts - propositionens förslag
avvisas, anförs som ett särskilt argument att förslaget om aktiesparfonder
ligger vid sidan av den allmänna strävan till en demokratisering av den
ekonomiska makten som enligt motionärerna bör känneteckna reformer på
området. Speciellt vänder sig motionärerna mot reglerna i fråga om sammansättningen
av fondbolagens styrelser. De hävdar att det finns risk för att det
föreslagna systemet kommer att ytterligare befästa den privata maktkoncentration
som enligt deras uppfattning är utmärkande för det ekonomiska livet i
Sverige.

Ett fondbolags styrelse skall enligt aktiefondslagen bestå av minst fem
ledamöter, av vilka en för varje påbörjat tretal skall utses av fondandelsägarna
eller intressesammanslutning för dem. Fondandelsägarrepresentanterna har
en viss vetorätt vid beslut i fråga om utövande av rösträtt för aktier i fonden. 1
praktiken gäller, enligt uppgift från bankinspektionen, att fondbolagens
styrelser ofta avstår från att utöva rösträtten för de aktier som de förvaltar.
Aktiesparfonderna skall förvaltas av särskilt för ändamålet bildade fondbolag,
vilka enligt den nya lagen skall ha minst sju ledamöter i styrelsen. Av
dessa skall regeringen utse två, varvid enligt uttalande i propositionen skall
eftersträvas att man får en så bred intresseförankring som möjligt. Av de
övriga skall minst hälften representera fondandelsägarna.

De nya regler som skall gälla för de nu aktuella fondbolagen kännetecknas
alltså av att andelen styrelseposter som kan besättas av banker och
motsvarande huvudmän minskar väsentligt och att vissa styrelseledamöter
får sina mandat av staten. Aktiefondslagens bestämmelser om fondbolagens
styrelser tillkom på förslag av den socialdemokratiska regeringen år 1974 och
antogs - efter viss modifikation vid utskottsbehandlingen - enhälligt av
riksdagen. De avvikelser som för de nya fondbolagens del följer av lagen om
aktiesparfonder borde från motionärernas utgångspunkt innebära en förbättring.
Utskottet finner motionärernas förkastelsedom över aktiesparfonderna
och de fondbolag som skall förvalta dem helt ogrundad. Med anledning av
önskemålet om ”en demokratisering av den ekonomiska makten” har det sitt
intresse att notera att aktiesparfonderna, om man så vill, torde kunna
utvecklas till ett aktivt instrument för inflytande i de börsnoterade företagen
från breda grupper av aktiesparare.

FiU 1977/78:37

Den föreslagna ordningen med särskilda aktiesparfonder har enligt
utskottets mening förutsättningar att bli en positiv beståndsdel i det avsedda
systemet för värdesäkert lönsparande.

Stockholm den 20 april 1978

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Bengt Sjönell (c), Hugo Bengtsson (s), Fritz
Börjesson (c), Sven Andersson i Örebro (fp), Nils Erik Wååg (s), Ivar
Högström (s), Rune Ångström (fp), Ingegärd Oskarsson (c), Lennart
Pettersson (s). Sten Svensson (m), Johan Olsson (c), Rune Jonsson i Husum
(s), Sivert Andersson (s) och Lars Ljungberg (m).

Avvikande mening

av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Ivar Högström,
Lennart Pettersson, Rune Jonsson i Husum och Sivert Andersson (alla s) som
anser att yttrandet fr. o. m. det stycke som börjar med "De nya regler” bort ha
följande lydelse:

Utskottet instämmer i motionärernas karakteristik av det föreslagna
systemet med aktiesparfonder. I realiteten blir sådana fonder ytterligare ett
instrument för maktkoncentration i det ekonomiska livet. Placeringarna
kommer att beslutas av en liten grupp personer med anknytning till
bankerna. Som nämnts avstår de nuvarande aktiefondernas styrelserofta från
att utöva rösträtten för fondernas aktier. Detta innebär ökat inflytande för den
snäva krets av aktiva kapitalägare som dominerar vid bolagsstämmorna. De
förhållanden som utskottet här har påtalat ger - alldeles oavsett vad som i
övrigt kan anföras mot propositionen - riksdagen tillräcklig anledning att
avvisa förslaget om aktiesparfonder.

FiU 1977/78:37

Skatteutskottets yttrande Bilaga 3

1977/78:5 y

över propositionen 1977/78:165 om värdesäkert lönsparande jämte
motioner

Till finansutskottet

Sedan finansutskottet begärt yttrande från skatteutskottet över propositionen
1977/78:165 om värdesäkert lönsparande jämte motioner får skatteutskottet
anföra följande.

Propositionen innebär att nya former för lönsparande införs i syfte att
stimulera till regelbundet och långsiktigt sparande. Löntagare och andra som
har A-inkomst kan genom att spara i bank eller i aktiesparfonder erhålla vissa
skatteförmåner, som gör sparandet värdesäkert.

Banksparandet sker genom insättningar på särskilt lönsparkonto. Minst
sex månadsinsättningar under ett år på lägst 75 och högst 400 kr. ger rätt till
skattereduktion med 20 % av det sammanlagda sparbeloppet för året, s. k.
sparskattereduktion. Om sparskattereduktion medges är räntan på kontomedlen
skattefri för sparåret och fem år därefter. Sparmedlen binds i fem år
efter sparårets utgång. Om spararen dessförinnan tar ut sparbeloppet, skall
25 % dras av från utbetalningen och återföras till staten.

Sparandet i aktiesparfonder och skattelättnaderna i detta system
konstrueras på likartat sätt. En ny typ av aktiesparfonder tillskapas för
ändamålet.

Propositionen överensstämmer i allt väsentligt med det förslag som
lönsparutredningen lagt fram i sitt betänkande (DsE 1978:1) Ökat lönsparande.

1 motionerna 1895, 1928 och 1929 yrkas avslag på propositionen med
hänvisning till att förslaget favoriserar höginkomsttagare och andra grupper
och till att garantier saknas för att de nya sparformerna verkligen leder till ett
nysparande.

1 motionen 1929 framförs också andra invändningar mot propositionen
som utskottet återkommer till. Här kan nämnas att motionärerna med
hänsyn till det ekonomiska läget anser att man i första hand bör främja sådana
sparformer som ökar möjligheterna till statlig upplåning utanför banksystemet
och därför stimulerar till en placering i obligationer. De yrkar därför att
riksgäldsfullmäktige får i uppdrag att lägga fram förslag om en sådan
sparform. Vidare yrkas att det s. k. sparavdraget omvandlas till ett avdrag från
skatten.

Motionen 1930 innehåller ett yrkande om att en expertgrupp bör tillsättas
för att analysera effekterna av det sparsystem som föreslås i propositionen.

FiU 1977/78:37

Av propositionen och motionen 1929 framgår att det råder bred enighet om
angelägenheten av att öka hushållssparandet för att den vägen söka
underlätta företagens kapitalbildning och den statliga upplåningen och
förbättra bytesbalansen. Utskottet instämmer i bedömningen att det mot
bakgrund av det rådande ekonomiska läget är motiverat att genomföra
särskilda sparstimulanser i detta syfte. Därtill kommer att bankräntan -såsom framhålls i propositionen-alltsedan början av 1970-talet varit lägre än
inflationstakten, vilket gör att det också av rättviseskäl är motiverat att
förbättra villkoren framför allt för småspararna.

Frågan vilka sparformer som lämpligen bör stimuleras tillhör inte i första
hand skatteutskottets kompetensområde. För att kunna bedöma behovet och
lämpligheten av de åtgärder som nu föreslås vill utskottet emellertid något
beröra även denna fråga.

Med hänsyn till vad utskottet nyss anfört är det naturligt att banksparandet
i första hand kommer i blickpunkten. Vidare kan det enligt utskottets
uppfattning anses motiverat att näringslivets behov av riskvilligt kapital
beaktas genom att ett lönsparande i särskilda aktiefonder införs.

Även andra sparformer bör givetvis komma i fråga i detta sammanhang.
Som anförs i propositionen kan t. ex. åtgärder visa sig behövliga för att
uppmuntra försäkringssparande!, en fråga som får prövas i annat sammanhang.

Ett viktigt område är obligationssparandet. Vid remissbehandlingen av
utredningsförslaget har framhållits att det med hänsyn till statens upplåningsbehov
i första hand är angeläget att åstadkomma ett ökat obligationssparande
eller att på annat sätt kanalisera sparandet direkt till den långa
kapitalmarknaden. Motionen 1929 innehåller som redan nämnts också ett
yrkande i denna riktning. Som framgår av propositionen har departementschefen
förståelse för dessa synpunkter men anser att frågan hur ett
obligationssparande bör utformas behöver utredas ytterligare. Med hänsyn
härtill anser utskottet sig kunna utgå från att denna fråga kan få en snar
lösning. Såvitt utskottet kan bedöma är yrkandet i motionen 1929 i denna del
således delvis tillgodosett.

I sammanhanget kan nämnas de möjligheter som finns till mer generellt
verkande sparstimulans genom ändringar av det särskilda sparavdraget vid
beskattningen (800 kr. för ogift och 1 600 kr. för makar gemensamt). I
motionen 1929 yrkas att denna sparstimulans får en mer lämplig utformning
än f. n. genom att omvandlas till ett avdrag från skatten. Denna fråga har
behandlats i 1972 års skatteutrednings slutbetänkande (SOU 1977:91)
Översyn av skattesystemet. Utskottet som finner frågan intressant utgår från
att den också kommer att prövas ingående av regeringen i samband med
ställningstagandena till utredningsförslaget. Med hänvisning härtill avstyrker
utskottet det förslag om omedelbar lagstiftning härom som framställs i
motionen 1929.

FiU 1977/78:37

Utskottet ansluter sig i princip till förslaget att nu införa en stimulans för
banksparande och sparande i aktiefond. Vid detta ställningstagande har
utskottet bl. a. beaktat att frågan om sparstimulanser på andra områden
uppmärksammas inom regeringen. Utskottet utgår också från att regeringen
tar initiativ till erforderliga åtgärder om negativa effekter uppkommer inom
andra sparformer.

Det kan givetvis diskuteras i vilken utsträckning det är möjligt att
åstadkomma ett reellt nysparande och undvika att redan sparat kapital
överförs till de premierade sparformerna. För att så långt som möjligt minska
risken för en nedgång i eller överflyttning från andra former av hushållssparande
föreslås i propositionen en långsiktig bindning av sparmedlen och att
sparandet måste vara regelbundet. Förslaget får härigenom främst en
inriktning mot nysparande. Genom att bygga upp systemet så att det ger en
positiv real avkastning efter skatt kan det också bli ett attraktivt alternativ till
vissa sparformer utanför kapitalmarknaden. Enligt utskottets uppfattning
visar de beräkningar som åberopas i propositionen att man på detta sätt torde
kunna åstadkomma ett nysparande som motiverar kostnaderna för de
planerade sparformerna. Som framhålls i propositionen måste effekterna i
första hand bedömas från samhällsekonomisk synpunkt.

Effekterna av sparsystemet i dessa och andra avseenden bör fortlöpande
bedömas mot bakgrund av de praktiska erfarenheterna. Utskottet återkommer
till denna fråga i det följande.

De föreslagna sparstimulanserna har konstruerats så, att skattereduktion
medges med 20 % av det sparade belopp som sätts in på ett särskilt
lönsparkonto och att avkastningen undantas från beskattning under en
femårsperiod. Rimliga garantier lämnas därmed för att systemet ger en
positiv real avkastning efter skatt. Enligt utskottets uppfattning är dessa
skattelättnader väl utformade med hänsyn till nuvarande förhållanden, och
departementschefen understryker att procentsatsen för skattereduktionen
bör justeras om utvecklingen påkallar det.

Mot förslaget har vid remissbehandlingen bl. a. invänts att det är tekniskt
komplicerat och svårhanterligt för såväl skattemyndigheterna som bankerna,
synpunkter som också återkommer i motionen 1929. Dessa problem hade
delvis kunnat undvikas genom ett system med en sparpremie direkt på
sparkontot. Vid bedömningen av denna fråga har utskottet emellertid
kommit fram till att det nu aktuella förslaget är att föredra, framför allt från
kontrollsynpunkt. Som framhålls i propositionen torde också den föreslagna
sparformen kunna passas in i skattesystemet, och det finns tid för berörda
myndigheter - i första hand riksgäldskontoret, riksskatteverket och bankinspektionen
- att efter samråd med bl. a. bankerna utforma lämpliga
arbetsrutiner.

Av det anförda framgåratt utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker
motionerna 1895, 1928 och 1929. Beträffande detaljutformningen för aktiefonder,
som inte närmare berörts tidigare, återkommer utskottet nedan.

FiU 1977/78:37

Sparandet i aktiefonder och skattelättnaderna i detta system har som
anförts inledningsvis konstruerats på likartat sätt som banksparandet. För att
få en motsvarighet till skattefriheten för ränta på lönsparkonto föreslås att
avkastning och utdelning som tillfaller aktiesparfonderna i detta system inte
skall träffas av inkomstskatt. Fonderna beskattas ej heller för realisationsvinst
på ”äldre” aktier. Eftersom fonderna är s. k. reinvesteringsfonder, blir
någon utdelning till andelsägarna inte aktuell. Avkastningen av fondens
tillgångar tillfaller andelsägaren endast i form av värdeökning av andelarna i
fonden eller genom att han erhåller ytterligare andelar i fonden. Om
andelsägaren avyttrar andelen kan däremot fråga uppkomma om realisationsvinstbeskattning
för vinst vid avyttringen. Avsikten är att värdestegringen
på andelarna under den första femårsperioden skall undantas från
realisationsvinstbeskattning. Denna effekt uppnås genom särskilda bestämmelser
i 4 § andra stycket i förslaget till lag om skattelättnader för vissa
sparformer. Utskottet har inte något att erinra mot dessa förslag. Bestämmelserna
i första stycket avser enligt vad utskottet inhämtat att reglera
förhållandena efter femårsperiodens utgång. Dessa regler har en något oklar
innebörd och bör tills vidare utgå. Behovet av ytterligare förtydliganden eller
förenklingar beträffande aktiefonderna kan givetvis tas upp i de fortsatta
överväganden som utskottet rekommenderar i det följande. - Utskottet
föreslår också en redaktionell ändring i övergångsbestämmelserna till
nämnda lag av innebörd att orden ”första stycket” utgår.

Tidigare har anförts att de nya reglerna fordrar ytterligare förberedelsearbete
hos berörda parter för att det nya systemet skall fungera tillfredsställande.
Departementschefen förutskickar också att detta arbete kan leda till
ytterligare författningsändringar under hösten 1978. Enligt utskottets
uppfattning är det också av vikt att statsmakterna i enlighet med vad som
anförs i propositionen med uppmärksamhet följer hur de nya sparformerna
verkar och hur det finansiella sparandet utvecklar sig. Utskottet utgår från att
möjligheterna att fortlöpande granska effekterna av det nya systemet
kommer att tas till vara för att bedöma om sparstimulanserna fått åsyftad
effekt eller - i motsatt fall - om sparsystemet bör avbrytas eller förbättras.
Enligt utskottets uppfattning är de synpunkter som framförts i motionerna
1929 och 1930 i detta hänseende därigenom i allt väsentligt tillgodosedda.
Med hänvisning härtill avstyrker utskottet det yrkande som framställs i den
sistnämnda motionen om en särskild kommitté för att bedöma dessa
sparfrågor.

Stockholm den 20 april 1978

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

FiU 1977/78:37

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Alvar Andersson (c), Valter Kristenson* (s),
Stig Josefson (c), Tage Johansson (s), Nils Hörberg* (fp), Rune Carlstein (s),
Tage Sundkvist (c), Olle Westberg i Hofors (s), Kurt Söderström (m), Curt
Boström* (s), Karin Ahrland (fp), Margit Odelsparr (c), Bo Lundgren (m) och
Eric Marcusson (s).

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

Avvikande mening

av Erik Wärnberg (s), Valter Kristenson (s), Tage Johansson (s), Rune
Carlstein (s), Olle Westberg i Hofors (s), Curt Boström (s) och Eric Marcusson
(s), som anfört följande.

Avsikten med regeringens förslag sägs vara att premiera nysparandet. Men
man har inte några som helst garantier för att förslaget verkligen leder till ett
ökat nysparande. Troligen kommer den helt övervägande effekten att bli att
man flyttar över redan existerande tillgodohavanden eller sparande som
redan bedrivs i andra former till denna nya form av premierat sparande.

Att såsom sker i propositionen och utskottets yttrande beteckna de
föreslagna sparformerna såsom lönsparande är missvisande, eftersom sparformerna
står öppna för rena kapitalöverföringar. Innebörden av regeringens
förslag är att höginkomsttagare, kapitalägare och andra som kan uttnyttja det
nya systemet kommer att få avsevärda skattelättnader. Redan första året - vid
1980 års taxering - kan skattelättnaderna uppgå till drygt 1 400 kr. och stiger
sedan till ca 3 000 kr. om året utan att något som helst nysparande behöver
redovisas. Ännu större förmåner kan uppnås i systemet med aktiefonder, där
aktieutdelningar och andra kapitalinkomster helt befrias från beskattning och
de redan nu generösa realisationsvinstreglerna mjukas upp ytterligare.

Skattelättnaderna medges utöver det redan gällande sparavdraget på 800
kr. för ensamstående och 1 600 kr. för makar och kan uppkomma även för den
som har underskott i förvärvskällan och som på grund av sina lån således
undgår inflationens nackdelar. Fördem som inte har underskott och som inte
heller har så stora kapitalinkomster att han kan utnyttja sparavdraget fullt ut
är däremot de nya skattelättnaderna i princip begränsade till 960 kr. om
året.

De framlagda förslagen leder således till en kraftig favorisering av

FiU 1977/78:37

höginkomsttagare, av personer med förmögenheter och av den som har
möjlighet att ta lån, medan andra grupper i samhället missgynnas ytterligare.
Samtidigt är det oklart om förslaget kan väntas medföra att sparandet totalt
sett ökar, trots att samhällets kostnader för reformen kommer att uppgå till
stora belopp. Några försök att uppskatta de totala kostnaderna för reformen
har inte gjorts i propositionen.

Avgörande invändningar kan riktas mot propositionen även från rent
administrativa utgångspunkter. Vid remissbehandlingen av utredningsförslaget
har bl. a. anmärkts att reformen medför ett avsevärt arbete såväl för
bankväsendet och de nya fonderna som för beskattningsmyndigheterna.
Systemet fordrar att bankerna och fonderna lämnar underrättelse till spararna
och till beskattningsmyndigheterna om sparbelopp och ränta. Räntebeloppen
skall delas upp i en skattefri och en skattepliktig del, men frågan om vad som
är skattepliktigt eller ej kan i regel avgöras först med ledning av beskattningsmyndigheternas
beslut.

Dessa beslut får betydelse för bankerna och fonderna även i andra
avseenden, bl. a. i fråga om beräkningen av det belopp som skall dras av vid
förtida uttag. I propositionen anförs att berörda myndigheter - i första hand
riksgäldskontoret, riksskatteverket och bankinspektionen -efter samråd med
bl. a. bankerna bör utforma lämpliga arbetsrutiner och att detta arbete kan
medföra ytterligare författningsändringar hösten 1978. Att dessa frågor
kommer att medföra ett betungande arbete för berörda parter, hur problemen
än kommer att lösas i praktiken, är uppenbart och medför att angelägna
arbetsuppgifter kommer att bli lidande. Även för spararna kan problem
uppstå bl. a. i samband med deklarationen. Det kan nämnas att de
svårbedömbara frågorna om 25-procentsavdrag från utbetalade belopp vid
förtida uttag skall avgöras av bankerna och fonderna. Frågan hur den enskilde
eller samhället här skall kunna reagera mot felaktiga bedömningar har helt
förbigåtts. Att med kännedom om sådana ej acceptabla problem införa detta
ej genomtänkta system är enligt vår uppfattning betänkligt.

Det i propositionen framlagda förslaget kan förväntas medföra ej önskvärda
effekter för andra angelägna sparformer. Det ankommer i första hand
på finansutskottet att bedöma dessa konsekvenser. Vi vill emellertid här
framhålla att sparstimulerande åtgärder på ett mer enkelt och effektivt sätt
torde kunna sättas in för att främja långsiktigt sparande i obligationer. Som
anförs i motionen 1929 kan detta ske i redan etablerade former och också
enligt de förslag om en ny typ av lönsparobligationslån som lagts fram vid
remissbehandlingen. Dessa förslag är att föredra inte endast från rent
skattetekniska utgångspunkter utan tjänar också till att kanalisera sparandet
till en mer långsiktig finansiering av det statliga budgetunderskottet.

Ett annat förslag som enligt vår mening bör prövas är att omvandla det
nuvarande sparavdraget till ett avdrag från skatten. Som anförs i motionen
1929 uppnår man därigenom att värdet av detta avdrag blir lika för alla oavsett
inkomst. För personer med höga inkomster innebär denna omläggning en

FiU 1977/78:37

relativt ringa ökning av förmånerna. För en låginkomsttagare skulle däremot
förändringen innebära en högst avsevärd förbättring. För en person med en
taxerad inkomst på 40 000 kr. skulle omläggningen motsvara en ökning av
det nuvarande sparavdraget från 800 kr. till ca 1 750 kr. För en person med
60 000 kr. i taxerad inkomst skulle förändringen motsvara en höjning av
nuvarande avdrag till ca 1 250 kr. Det torde också vara möjligt att utforma
denna skattereduktion på ett sådant sätt att ytterligare sparstimulerande
effekter uppnås. Även detta förslag är att föredra som ett alternativ till
propositionen. Motionen grundar sig i denna del på en reservation från vårt
håll i skatteutredningens slutbetänkande (SOU 1977:91 Översyn av skattesystemet,
s. 297) och är f. n. under remissbehandling.

Detaljutformningen av en sådan skattereduktion kan emellertid lösas på
olika sätt. Frågan vilken lösning som är mest lämplig för att få en ökad
sparstimulans och en enkel tillämpning bör enligt vår uppfattning bedömas
med hänsyn till'resultatet av remissbehandlingen. Vi förordar därför att
riksdagen - i stället för att nu genomföra förslaget i propositionen -skyndsamt uppdrar åt regeringen att lägga fram förslag hösten 1978 i sikte att
snarast genomföra de förslag som läggs fram i motionen.

Av det anförda framgår att vi avstyrker propositionen och att vi förordar att
riksdagen med anledning av motionen 1929 begär skyndsamt förslag från
regeringen i de avseenden som framgår av yrkandena 2 och 3 i motionen.

GOTAB 58024 Stockholm 1978